En helt avgörande tanke för Bibelns budskap är att Kristus är Gud. Med ett inomvärldsligt perspektiv kan detta dock inte accepteras. Det är därför mycket allvarligt då B2k på punkt efter punkt tillintetgör Jesu gudom:
1. I två nytestamentliga verser felöversätter BK grundtexten och tar på så sätt bort Jesu gudom:
("Son" finns inte i grundtexten):
SFB: "... Guds församling som han har köpt med sitt eget blod."
B2k: "... Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod."
Refo: "... Guds församling som han har köpt med sitt eget blod."
SFB: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv."
B2k: "Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus..."
Refo: "För Gud var i Kristus och försonade världen med* sig själv,.." *till
2. I säger Jesus om sig själv "Jag är". Han säger sig därmed vara Gud eftersom det är denna benämning Gud använder om sig själv i 2 Mos 3:14. BK skjuter dock klåfingrigt in några ord som saknas i grundtexten och tar därmed udden av Jesu oerhörda påstående:
SFB: "... Jag Är, redan innan Abraham blev till."
B2k: "... jag är och jag var innan Abraham blev till."
Refo: "... Jag Är, innan Abraham blev till."
3. För är alternativa översättningar möjliga. Det är inte förvånande att BK väljer den översättning som rimmar med dess grundsyn:
SFB: "Därför, Gud, har Din Gud smort dig..."
B2k: "Därför har Gud, din Gud, smort dig..."
Refo: "Därför, Gud, har din Gud smort dig..."
4. I framför BK sin tolkning att Jesus blev Guds Son först vid sin uppståndelse:
SFB: "... blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda..."
B2k: "... blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda..."
Refo: "... som med kraft är bevisad vara Guds Son enligt helighetens Ande, genom uppståndelsen från de döda..."
5. opersonifierar Kristus, trots att det i grundtexten framgår att det rör sig om en person:
SFB: "Han [Ordet, Kristus] var i begynnelsen hos Gud."
B2k: "Det fanns i begynnelsen hos Gud."
Refo: "Den samme var i begynnelsen hos Gud."
6. I NT-81 skrivs Gud med versalt "G" när man talar om Fadern som "Gud", men med gement "g" när man talar om Sonen som "gud". Detta trots att grundtexten inte gör denna åtskillnad.
Exempel på Fadern som "Gud" är , &
Exempel på Sonen som "gud" är , &
Vidare benämns Jesus som “herre” (med gement "h") i t.ex. , , . I uppslagsdelen under ordet "Herren" kan man läsa att stor bokstav används bara om "en gestalt med överjordisk makt". Därför lägger BK sin egen tolkning på när man skriver "herre" i obestämd form med liten bokstav i stället för "Herren" i bestämd form med stor bokstav. NOT: Herren - Hebr. Adonai - är och var ett namn på Gud som användes av judarna för att undvika att uttala Guds Namn.
SFB: "Jesus är Herren"
B2k: "Jesus är herre"
Refo: "Jesus är Herren"
Ordet "son" stavas med gement "s" då det syftar på Guds Son. Exempel finns i , & .
Den Helige Ande som person
Ytterligare ett problem med Treenigheten avslöjas genom att BK ser den helige Ande mer som en kraft än som en person.
1. I NT-81:s uppslagsdel under ordet "ande" kan man läsa:
"Med 'ande' betecknas i GT den livskraft som Gud ger åt skapade varelser..."
"Mer än i GT framstår Guds ande i NT som en verkande makt."
"Anden får alltså i NT efter hand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19; 2 Kor 13:13). Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten."
2. visar på skillnader i synen på andens personlighet (märk bruket av gemener samt "den" istället för "han"):
SFB: "sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte."
B2k: "sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den."
Refo: "sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom."
3. 1 Mos 1:2:
SFB: "Och Guds Ande svävade över vattnet."
B2k: "... och en gudsvind svepte fram över vattnet."
Refo: "... och Guds Ande svävade över vattnet."
4. BK översätter "den helige Ande" med "den heliga anden" på flera ställen, bl.a. , , & .
5. Till skillnad mot många andra översättningar får däremot får den onde versalt "O" i NT-81.
Exempel är , & . En nästan horribel situation blir det i där Guds Ande nämns ihop med fienden:
SFB: "... varför har Satan uppfyllt Ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande..."
B2k: "... hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden..."
Refo: "... varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög för den Helige Ande..."
GT:s messianska profetior och deras uppfyllande i NT
GT innehåller en mängd profetior om den kommande Messias. Dessa fullbordas av Kristus i NT. BK tycks dock utgå från att ursprungligen så var inga profetior messianska. Man utesluter på förhand möjligheten av gudomlig uppenbarelse. Man ser det som en omtolkning och förändring av det ursprungliga innehållet då NT tillämpar profetiorna på Kristus.
1. Bibelns första messianska profetia finns i 1 Mos 3:15 då Gud förkunnar dom över ormen. I SFB:s översättning kan man utläsa både Kristi seger över Satan (krossat huvud) och korsfästelsen (sting i hälen). BK gör dock plural av avkomman och poängen går förlorad:
SFB: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall
hugga honom i hälen."
B2k: "Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem
i hälen."
(I 1917 års översättning kan man t.o.m. se jungfrufödelsen, eftersom det är det enda ställe i Bibeln där det talas om en kvinnas "säd".)
2. Även i 1 Mos 12:3 tar BK bort en uppenbar profetia om Kristus:
SFB: "I dig (Abraham) skall alla släkter på jorden blivälsignade."
B2k: "Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."
Samma skillnad i översättningar kan ses i 1 Mos 18:18 & 1 Mos 26:4.
3. BK menar att Jesaja bok inte kom till genom profeten Jesajas uppenbarelser eller att den har den ålder som texten gör gällande. Istället menar man att den består av material från flera olika författare, tillkommet under en lång tid. Därför tas flera av de trösterika profetiorna om Jesus bort i B2k:
I Jes 1:18 görs ett oerhört påstående om till en vag fråga:
SFB: "Kom låt oss gå tillrätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."
B2k: "Låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?"
Jes 4:2:
SFB: "På den dagen skall HERRENS telning bli till härlighet och ära."
B2k: "Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder."
Förutsägelsen om jungfrufödelsen försvinner ur Jes 7:14: SFB: "Se, jungfrun skall bli havande och föda en son."
B2k: "Den unga kvinnan är havande och skall föda en son."
4. I Ps 22:17 försvinner en tydlig länk till korsfästelsen:
SFB: "... mina händer och fötter har de genomborrat."
B2k: "Händer och fötter är skrumpnade."
Texten profeterar om Jesu korsfästelse, men det är för BK en omöjlig tanke att den skulle handla om något som hände 900 senare.
5. Ps 45:7-8:
SFB: "Gud, din tron står i evigheters evigheter,...Därför, Gud, har din Gud smort dig..."
B2k: "Din tron, gudomlige, består i tid och evighet,...Därför har Gud, din Gud, smort dig..."
I en not i B2K får man veta att psalmen är riktad till en israelitisk kung.
6. NT-81:s noter avslöjar BK:s syn på profetiorna:
Noten till 1 Pet 1:10 betonar att det är "enligt nytestamentlig skrifttolkning" som profetiorna handlar om Kristus.
I noten till Matt 1:22 sägs att GT-citat ofta "fritt" tillämpas på Jesu historia i Matteusevangeliet.
I noterna till Matt 22:44 och Matt 26:31 ifrågasätts om Jesus själv använder GT:s profetior på ett korrekt sätt.
Noten till Matt 1:23 förklarar att citatet ur Jes 7:14, "Jungfrun skall bli havande", syftar till en samtida, ung kvinna i det judiska kungahuset. Jungfrufödelsen ifrågasätts.
Noten till Matt 2:18 förklarar att citatet ur Jer 31:15, "Ett rop hörs i Rama", syftar på klagoropen från fångar som förs bort till Assyrien.
Noten till Matt 26:31 förklarar att citatet ur Sak 13:7, "Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras", sannolikt är ett domsord över en ovärdig ledare.
Många andra noter ifrågasätter profetiorna, t.ex. de för
4. Enligt BK innehåller Bibeln motstridiga, felaktiga och mänskliga läror
Noterna i NT-81 avslöjar BK:s syn på Bibeln som en mänsklig bok. (Det skall påpekas att samtliga de "svårigheter" som nämns nedan har alternativa, bibeltrogna förklaringar):
1. BK menar att Bibeln innehåller motstridiga läror i bl.a. följande noter:
Noten till Matt 21:5 antar att Sakarias enda djur blir två i Matteusevangeliet.
Noten till Joh 18:28 menar att evangelierna har motstridiga uppgifter om när Jesus korsfästes.
Noten till Jak 2:14 menar att Jakob och Paulus hade olika ståndpunkter angående tro.
Noten till Matt 1:17 säger att släkttavlorna från Matteus, Lukas och GT inte överensstämmer.
2. BK menar att Bibeln är behäftad med felaktiga läror i bl.a. noten till Joh 9:22 där bibelförfattaren anklagas för att troligen ha fört in senare tiders förhållanden i texten.
3. BK menar att Bibeln är behäftad med mänskliga läror i bl.a. noten till 1 Tess 2:15 där Paulus beskylls för att låta slagord som uttryckte fördomar färga hans beskrivning.
5. Frälsningsläran fördunklas i NT-81
Grunden för vår frälsning är Jesus Kristus enligt Bibeln. I NT-81 märker man dock en glidning mot att tron i sig blir grunden, och inte objektet för tron, dvs Jesus. Skillnaden kan tyckas akademisk, men för en människa i tvivel är det en stor styrka att finna Jesus och frälsningen står fast, även om tron vacklar.
1. Den kristna tron talar om rättfärdiggörelsen på grund av Kristus. Inte "på grund av tro", utan "genom tro" eller "av tro". Detta blir inte tydligt i NT-81:
SFB: "Därför heter det 'av tro', för att det skulle vara av nåd..."
B2k: "Därför är tron grunden för att nåden skall gälla..."
Refo: "Därför är det av tro, för att det ska vara av nåd,..."
SFB: "... människan förklaras rättfärdig genom tro..."
B2k: "... människan blir rättfärdig på grund av tro..."
Refo: "... en människa blir rättfärdig genom tro..."
SFB: "Tron är en övertygelse om det man hoppas..."
B2k: "Tron är grunden för det vi hoppas på..."
Refo: "Men tron är en övertygelse om det som man hoppas..."
Samma tanke kan också ses i , & .
2. BK skjuter in ett “kan” i Rom som saknar stöd i grundtexten och understryker därmed den ovisshet som präglar NT-81 när det gäller rättfärdiggörelsen:
SFB: "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror."
B2k: "Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig."
Refo: "För Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror."
NOT: Både B2K och SFB har fel här vad gäller "lagens slut"!
3. I & Rom 8:1 använder SFB det oåterkalleliga "fördöma", medan BK använder det svagare "döma". I använder BK "gå under" istället för "gå förlorad". "Frälst" har bytts ut mot det tamare "räddad", som ju i modernt språkbruk inte handlar specifikt om att bli räddad från syndens konsekvenser.