Här kommer en gästartikel erbjuden av Stig Melin. Den passar bra i serien om GT’s tidsepoker.
Samtidigt är det en debattartikel fast jag inte räknar med mycket opposition bland bloggens besökare. Kom dock gärna met kompletteringar och synpunkter.
Ett justitiemord – till?
Kommer det att gå likadant för Israel som det gick för Jesus när han blev dömd till döden efter en skenrättegång och falska anklagelser? Jag tycker mig se paralleller mellan hur Israel i dag behandlas som när Jesus anklagades medan folket fick en terrorist, Barrabas frigiven.
Det är märkligt, detta med judarna, de har blivit en sorts världens paria. Efter andra världskriget blev det en liten förbättring när det uppdagades vad Hitler gjort. Då förfasade sig världen över de grymheter som begåtts mot dem. De kunde inte heller den gången försvara sig mot ondskan.
Det har gått sjuttio år ca och vi är tillbaka i en liknande situation. Antisemitismen växer och allt är judarnas eget fel, men nu är de inte längre försvarslösa. Folket har åter samlats till sitt land och man har fräckheten att försvara sig mot sina fiender, de som vill utplåna dem. De försvarade sig 1948. De försvarade sig 1967. De försvarade sig 1973 och de försvarar sig 2014. Dessemellan har de utsatts för olika former av terrorhot och dåd. Och alltid är det judarnas fel.
Och, något som undgått världens ledare, Israel har aldrig varit angripare, alltid försvarare. Hur kan det ha blivit så? Vad har egentligen judarna gjort för att förtjäna det?
De är ett annorlunda folk, ja. Kristendomen (frälsningen) kommer från judarna. Den mest spridda boken, bibeln är skriven av judar för judar men gäller i tillämpliga delar även hedningar (ickejudar). Jesus var jude. De har en lång, sammanhållen historia som började med Adam och Eva, fortsatte så småningom med Abraham, Isak och Jakob fram till Jesus. Allt är väl dokumenterat i bibeln och annan litteratur. Från och med Jakob var namnet på judarna, Israel. Gud har handlat med dem på ett sätt som inget annat folk. De är ett utvalt folk, utvalt av Gud själv, men alltid motspänstiga.
Efter att ständigt ha brutit förbunden med Gud har han förskingrat dem över jorden, utlämnade åt fientliga folk, dock inte för alltid. De fick löfte att komma tillbaka till sitt land och det är vad som nu sker inför våra ögon. Löftet innefattar att bosätta sig i det land som deras fiender inte vill ge dem, inte för att ”jordplätten” betyder något, det är hatet mot judarna som är motivet. De vill inte se någon form av judar i sitt närområde. Det framgår alldeles tydligt i de stadgar som palestinierna förevisar världens regeringar, de flesta hoppar dock över den texten och läser in en god vilja.
Nåväl, Sverige har genom vår regering bestämt sig för att delta i ”rättegången” mot Israel och låta ”Barrabas” gå fri och därmed bidra till dramaturgin i området. Resultatet av detta är ingenting som en sekulariserad svensk regering förstår. De och många andra menar att lösningen ligger i den s.k. ”tvåstatslösningen”, där ena parten är ”palestinier” och den andra Israel.
Ironiskt nog är den lösningen redan genomförd. Israel och Jordanien har redan delat upp den största delen av mandatet Palestina mellan sig. Jordaniens annektering av Västbanken 1948 – 1967 var olaglig och Västbankens status är fortfarande en dispyt mellan Israel och Jordanien, där också lösningen ligger. Den förstockelse som profeten Jesaja sagt drabbat Israel, verkar ha spritt sig.
jag skall samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels skull som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land och kastat lott om mitt folk.”
Säger Gud i Joels bok 3 kap.
/Stig Melin
Views: 67
Stig,
Du skrev: “Kristendomen (frälsningen) kommer från judarna.”
Jag skulle våga kasta om prioriteterna….
Frälsningen (kristendomen) kommer via judarna.
Etiketten “kristendom” är nu för tiden nästan vad skit (grundtext = “skubala”, ursäkta det paulinska uttrycket) som helst.
Men Guds Israel (som vi ofta kallar judarna) är väl definierat.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tack Stig för en mycket fin artikel. Och ja, nu drar det ihop sig. Så oerhört sorgligt att Sverige skulle intaga en sådan hållning emot Israel.
Men profetissan Wallström har ju helt rätt – det är bråttom nu!
Fast inte på det sätt hon tänker sig förstås. Tung suck.
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Jag håller fullständigt med om vad som står i denna artikel.
Vad jag tänkte på idag när jag slog på nyheterna var att araberna jublade när Sverige erkände Palestina som stat, som tack för denna fina gest från S så mördade de idag flera i en synagoga i västra Jerusalem.
—
Enligt internationell rätt är det tveksamt att erkänna Palestina som stat (de har igen egen kontroll över sitt territorium, vilket är en av förutsättningar för att en stat ska kunna bildas).
Förutsättningar:
*Ett folk
*Ett territorium samt
*En regering som förmår utöva kontroll över territoriet.
På senare tid har EU haft som krav förutom ovanstående att garantier för nationella minoriteter och respekt för de mänskliga rättigheterna.
På vilket sätt uppfyller statsbildningen detta som gör att S var “tvungen” att erkänna Palestina? Erkänna en stat har inte med känslor att göra utan bygger helt på objektiva förutsättningar.
Fredrik (Reply)
Fattar ingenting. Har Sverige godkänt Palestina? Vilka partier röstade för det? Stod det i valprogrammen? Om inte, hur många lurade väljare finns det?
/Mellan ugnen o tvättstugan.
Ulrika (Reply)
Vi har en berättelse i bibeln om Jesus när han gick och samtalade med de s.k. Emmausvandrarna om allt som stod om honom i skrifterna = Gamla Testamentet. Det står nämligen om Jesus i GT!
När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
Brinner inte våra hjärtan i oss när vi läser de profetiska skrifterna? Om inte, vad brinner då våra hjärtan för? Märker inte heller vi när Jesus slår följe med oss och vill förklara vad skrifterna säger? Vad Jesus säger i Matt.24 t.ex, där han hänvisar till bl.a. profeten Daniel, Jesaja, Hesekiel och andra, om vad som kommer att ske i framtiden, efter Jesu himmelsfärd, men före hans återkomst.
Sven Reichmann har en gudagiven förmåga att tolka profeterna, liksom Jesus själv gjorde för Emmausvandrarna. Vi behöver läsa hans böcker, med brinnande hjärtan. Vi läser för lite i Gamla Testamentet, säger SR.
Herren låter Jesaja säga till Israel:
”Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger HERREN, din återlösare.
Jag skall göra som vid Noas flod. Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden,
så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.
Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla,
säger HERREN, din förbarmare.”
Stig Melin (Reply)
“Regeringen erkänner staten Palestina.
– Genom vårt beslut vill vi bidra till att ge en ny dynamik till en avstannad fredsprocess, säger utrikesminister Margot Wallström (S).
Men beslutet möter skarp kritik från oppositionen.
– Det är förhastat, obalanserat och dessutom är det klantigt hanterat, säger FP-ledaren Jan Björklund.”
Just det.
/Ulrika
(Ps. Ingen debatt om fp nu bara)
Ulrika (Reply)
Liknelsen med Jesus och Barabbas
Andreas Frost (Reply)
Jag håller i stort med Stig, med ett litet förbehåll.
Stig skriver:
“inte för att ”jordplätten” betyder något, det är hatet mot judarna som är motivet” slut citat.
Här förstår jag vad Stig vill förmedla. Det handlar om att omgivande arabiska, och muslimska, nationer gjort palestina-/Jerusalemfrågan till sin egen.
Men vill ändå lyfta fram palestiniernas egen kärlek till sitt land.
Jordplätten har absolut betydelse för dem som bott i generationer på den.
Jag kan känna särskild empati med alla palestinska flyktingar, som omgivande länder aldrig helt tillåtit att inlämmas och absorberas. Man vill bibehålla flyktingfrågan smärtsamt aktuell.
Och här hamnar flyktingarna och deras efterkommande i kläm.
För dessa palestinier bosatta i grannländer runt omkring, eller i till exempel Sverige, finns längtan om ett återvändande kvar, och det är en viktig del av deras identitet – längtan efter landet.
Jag ser ofta att uttrycket “paslestinier” skrivs med citationstecken, som om begreppet inte erkäns. Och det är nog en egen debatt, med sin egna historiska bakgrund.
Men ska vi respektera dem som ändå räknar sig själva som palestinier, så blir det ju ett slag i ansiktet att säga att ‘det finns inget som heter palestinier’.
Jag känner personligen flera palestinska troende, och skulle önska att vi som svenska kristna, och Israelvänner, kan vidga våra vyer en smula när det gäller den förenklade bild vi ofta målar upp.
Därmed inte sagt att jag skriver under på det som kallas för ‘kristen palestinianism’. Där har man gått långt över gränsen med boktitlar som ‘Vems förlovade land?’ och så vidare.
Som sagt, i stort är jag med på vad Stig skriver här.
Men låt oss tillåta oss själva att inte förenkla problematiken, eller svika palestinska troende genom att förneka dem.
Ingela (Reply)
Stig,
Du tar upp Emmausvandrarna i din artikel, och specifikt den fetstilade bite nedan.
Luk 24:31-32
Frågan är väl vad de menade med detta uttryck. Språkligt kan det betyda två motsatta saker:
Jag tror att alternativ nummer 1 är det troligaste.
Tidigare i texten står det
Helt tydligt att detta brände som en besvikelses, förvirringens och sorgens eld i deras hjärtan.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell!
Jag håller nog fast vid min tanke att om man skall brinna för något måste man nog veta vad man brinner för. Eftersom lärjungarna i fråga inte ansåg att man brann, i betydelsen att man inte förstod, tycker jag alternativ i 2 måste gälla.
Brinner inte våra hjärtan i oss när vi läser de profetiska skrifterna. Om inte, så sätts de möjligen i brand när vi läser, och förhoppningsvis förstår något.
Lärjungarna ifrågasatte sitt eget “brinnande” men konstaterade att det inte brann – först. Huruvida det började brinna senare, efter att de upptäckt vem deras följeslagare var står ingenting om.
Jesus sade till dem: “Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
Jag tror att om man är trög till att tro då är man inte brinnande.
”Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop.
Rom 12:11
Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.
Ef 6:16”
Den etiopiske hovmannen förstod, och blev glad, kanske tom brinnande.
/Stig
Stig Melin (Reply)
Stig Melin,
Ja, den gängse pingst-tolkningen av eld och brand är något positivt. Dock symboliserar eld i nästan alla bibeltexter dom.
Glöm inte heller “Därvid öppnades deras ögon”. och jämför det med Lukas 24:31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. (läs sammanhanget)
Våra hjärtan “brinner” ofta för våra egna teorier, tolkningar och entusiasm. Men om vi får öppnade ögon kan vi se verkligheten.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skriver:
“Våra hjärtan “brinner” ofta för våra egna teorier, tolkningar och entusiasm. Men om vi får öppnade ögon kan vi se verkligheten.”
Så är det nog och vi får vara glada om de ibland sammanfaller. Sånt händer.
/Stig
Stig Melin (Reply)
Stig Melin,
Kyckling och ägg problemet!
Men profetiorna kommer att uppfyllas till punkt och pricka oavsett våra kapaciteter.
/Kjell
PS. För övrigt håller jag helt med dig angående Israels centrala roll i frälsningshistorien ända tills efter tusenårsriket.
Kjell (Reply)