”Jesus svarade: Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.” Matt 24:4-5.
1. Det första vi vill framhålla är, att en villolära kan uppstå på flera olika sätt. Den kan sakta växa fram ur en religiös subkultur. Det kan handla om en stelnad kyrka, en kyrka med en falsk struktur och hierarki eller en kyrka utan en rätt grund. Inom den katolska kyrkan har villoläror bland annat vuxit fram ur både traditionen och påvens maktställning t.ex. helgondyrkan, relikdyrkan, bikt och botgöring etc. Inom frikyrkan handlar det om en urspårad kristen miljö med en överdriven karismatik. Här har man odlat en andlighet, som gjort att oordnat tungotal och falska helanden fått utrymme, utan att man beivrat detta. Därför kan villoläror lätt uppstå som t ex läran om att ”Gud alltid vill hela alla” eller läran att vi skall ha framgång och vinna rikedom här och nu.
2. Ofta har villoläran sitt ursprung hos en falsk profet, som antingen gjort en grov feltolkning av ett bibelsammanhang, eller som hittat på en utombiblisk lära eller ”sanning”. Villoläran kan också vara en överbetoning av något i och för sig riktigt men få alltför överdrivna proportioner.
”Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium – fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus”. Gal 1:6-7.
Villoläraren kan ha goda intentioner från början, men efter hand spårar det ur mer och mer. Denne är ofta själv bedragen och blir därför en bedragare i sin tur. Han eller hon kan med andra ord vara omedveten om sitt bedrägeri och tro att det han eller hon gör är rätt. Det är därför mycket väsentligt, att en budbärare inte agerar helt på egen hand utan är fast förankrad i Kristi kropp.
Framgångsteologin har ju sin rot i gnosticismen men hade aldrig uppstått i trosförkunnelsens skepnad om enheten i Kristus fungerat enligt bibelns anvisningar. Det hela började nämligen med en missnöjd präst, som agerade helt på egen hand och tog in ockulta läror, vilka han blandade med kristen teologi. Det var ju i det gamla förbundets tid och ordning, som profeter var tvungna att agera ”solo”. I det nya förbundet har vi en gemensam sanning i Kristus, vilket gör att det inte fungerar, när en enskild person tror sig äga hela sanningen själv. Detta är ett brott mot vad Gud har tänkt med sin församling. Därför leder detta agerande till villolära, om förespråkaren är tillräckligt stark och drivande.
3. ”Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem.” Rom 12:17 Villolärans uppkomst kan alltså ha att göra med både miljö och tradition, men oftast är det en enskild person, som är initiativtagare och svarar för vidare spridning. Han eller hon hävdar i regel att insikten eller ”läran” kommit till honom eller henne på ett övernaturligt sätt. Det kan handla om visioner, röster, uppenbarelse eller automatisk skrift. Man påstår att man fått något från Gud, som man inte kan bli fri ifrån, om man inte lyder och vidarebefordrar detta. Villoläraren försöker ge sig själv och sin lära samma dignitet som Guds ord och menar ibland att lydnad för hans budskap är frälsningsavgörande för både individ och nation.
4. ”Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg.” 2 Petr 2:1-2.
Villolära är per definition just, när man LÄGGER TILL något till skriften, eller när man DRAR IFRÅN något från densamma, exempelvis Mormons bok inom mormonismen eller Jesus Only rörelsen, som har avskaffat treenigheten. Ett tredje exempel är Jehovas vittnen, där ju Jesus bara är en sorts halvgud och den helige Ande reducerad till en opersonlig kraft. Villolära är också när man vantolkar, överbetonar något eller förvränger bibelordet. Exempel på detta är den överdrivna karismatiken, där man nästan helt ägnar sig åt Andens gåvor och då speciellt helandets gåvor och osunda profetiska tilltal. Man kallar detta för ”att tala in i människors liv”.
5. ”Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna.” 2Tim 4:3-4.
Den grövsta villoläran är när profeten likställer budskapet han eller hon fått med evangeliet. Därför kan man också lätt avslöja en sådan lära. Mormonism och Jehovas vittnen faller under denna dom. Gnosticismen är däremot svårare att avslöja, då den ju ligger mycket närmare sanningen. Men i förlängningen av denna lära finns tydliga tecken på, att något är mycket fel. Vi tänker på doktrinen, som talar om att vi skulle vara små gudar etc.
6. Viss villolära har uppstått på grund av, att man inom kristenheten inte har övergett gammaltestamentlig lära och tradition. Judaismen hade ett starkt inflytande i den första kristna tiden, och det är detta Paulus vänder sig emot i Galaterbrevet det första kapitlet, när han talar om ”ett annat evangelium” och även i Filipperbrevet 3, när han talar om dessa ”sönderskärare”. Det underliga är, att raka motsatsen till dessa judaistiska tendenser också har uppstått inom kristendomen. Vi tänker på ersättningsteologin, där man läser in ”församlingen” när det står Israel och menar att judarnas roll är överspelad och att alla Guds löften nu istället gäller dom kristna.
7. För att kunna definiera och avslöja en villolära, måste man därför veta, vad som är den äkta sanna läran, vad som är utmärkande för sann kristen tro. Här får det inte råda något tvivel om, vad som är grunden för det genuint kristna. Låt oss poängtera, att DET ÄR UTESLUTANDE BIBELN som UTGÖR GRUNDEN FÖR KRISTEN TRO. ”Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på kosmiska makter och inte på Kristus.” Kol 2:8.
8. I Didaché, de tolv apostlarnas skrift från ca. år 100 e.kr, som är en utläggning av Jesu undervisning främst från bergspredikan, betonas att det är bara vad Jesus sagt och lärt, som gäller för den kristne. Det heter i denna skrift, att om en profet eller lärare kommer till en ort för att undervisa, så måste hans undervisning stämma överens med sådant, som dom redan förut hade hört, för att man skulle få ta emot profeten. Om han däremot kom med något nytt, något som dom inte hade hört förut, då var han en falsk profet, och dom skulle då inte ta emot honom. Tänk om kristenheten hade följt dessa kloka anvisningar genom kyrkans historia?
9. ”De (lärarna och profeterna) skall göra de heliga mer fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når den mognad som svarar mot Kristi fullhet ”. Ef 4:12-13.
En sak som är utmärkande för villolära och som pekar ut en villolärare är, att han eller hon sätter fokus på något perifert i evangeliet. Man poängterar t ex kroppens helande eller någon speciell synd t ex homosexualitet, och gör det till ett huvudbudskap istället för att peka på Kristus och frälsningen. Man vill även styra upp andra kristna i en viss riktning, eller fästa all uppmärksamhet på en speciell frågeställning, t ex Jesu återkomst och denna tidsålders avslutning. Det här leder till obalans i Kristi kropp och resulterar ibland även i så kallade ”ministries”, där man specialiserar sig på vissa områden. Det finns också en annan allvarlig aspekt, som handlar om, att man gärna vill upprätta och behålla en position. Man briljerar med sin ”speciella insikt” istället för att hjälpa andra till mognad och full kunskap om Kristus. Jfr 2 Tim 2:2. Detta skapar splittring och leder till stridigheter istället för enhet i tron som vi ser i Ef 4:12-13, som vi nyss har citerat.
10. Det finns också en skillnad på villolära och villolära. Ibland kallar vi något för en villolära, när det bara är frågan om ett förbiseende av en biblisk sanning. Det kan också handla om missförståelse eller vantolkning av vissa bibelord, något som inte behöver vara av avgörande betydelse för frälsningen. Vi måste dock påpeka att även ”oskydiga” villoläror kan leda vidare till sådant, som gör att man tappar den grundläggande sanningen och hamnar utanför Guds nåd. Som exempel på den mildare varianten, som ju inte är evighetsavgörande, kan vi nämna läran om utkorelsen, läran om barndopet och läran om tungotalet. Om läran däremot får till följd, att man börjar dyrka Maria i stället för Jesus, eller att man talar om att Guds rike i dess fullhet tillhör denna tidsålder, då är det allvarligt och leder till ett avfall, som kommer att sluta vid antikrists fötter.
För vidare info i detta mycket omfattande ämne kan du lyssna till det som på vår hemsida finns under rubriken Villolära. Där behandlar vi dock mest trosläran.
Erik Axelsson
Views: 125
Mycket läsvärd utläggning om villoläror och -lärare. En liten reflektion över detta som ni skriver: “Vi måste dock påpeka att även ”oskydiga” villoläror kan leda vidare till sådant, som gör att man tappar den grundläggande sanningen och hamnar utanför Guds nåd. Som exempel på den mildare varianten, som ju inte är evighetsavgörande, kan vi nämna […] läran om barndopet […].” Tron på barndopet kan vara evighetsavgörande, om man tror man är frälst pga. dopet. Och jag vet att det finns människor som tror så, människor som inte omvänt sig men som är helt övertygade om att de är frälsta eftersom de döptes som barn. För mig är just den villoläran inte någon mild variant.
Majlis (Reply)
Majlis,
Du har helt rätt i din reflexion, vilket bevisar att hur man än anstränger sig så finns det alltid en annan aspekt eller synvinkel på en frågeställning. Det är därför vi behöver varandra och kan dela erfarenheter och kunskap på detta sätt.
Erik och Birgitta (Reply)
Erik och Birgitta svarar Majlis:”Det är därför vi behöver varandra och kan dela erfarenheter och kunskap på detta sätt.”
Är det ur en sådan synvinkel som jag ska ha förståelse för att ni kör i team? Ser att Erik skrivit texterna samtidigt som svaret till Majlis är från er båda. Ärligt är jag inte helt nöjd med att inte veta vem av er som skriver ibland. Jag vill veta vem jag talar med.
Ulrika Jansson (Reply)
Ulrika Jansson,
En lättsam reaktion….. 🙂
Matt. 19:5-6
/Kjell
Kjell (Reply)
Nä Kjell,
Med ett kött menas inte att inte stå för sin egen undervisning eller att inte svara som individer.
Ps, Nu har jag ändrat mitt alias till enbart förnamnet. Och jag låter ingen annan skriva i mitt namn;)
Ulrika (Reply)
Ulrika Jansson,
Vi gör ofta så, att vi skriver tillsammans de kommentarer, som är mera omfattande.
Det brukar gå till så, att någon av oss tar initiativ och skriver. Sedan ber vi den andre att läsa igenom. Sedan pratar vi om ämnet och det resulterar i att vi lägger till, tar bort eller helt ändrar något. Då tycker vi det är riktigt att skriva från oss båda. Vi är ju pensionärer, så vi har ju tid att samarbeta grundligt, och vi är också alltid nyfikna på vad den andre har skrivit.
Men det är intressant Ulrika att du reagerar över detta, för jag har ibland tänkt, konstigt att ingen undrar hur det fungerar, när vi kan säga att det är från oss båda. Det är ju inte så vanligt, att man har möjlighet att samarbeta som vi gör.
Nåd och frid till er alla!
Birgitta (Reply)
Till Eric Axelsson.
Ang. ämnet “VAD ÄR VILLOLÄRA, VEM ÄR EN VILLOLÄRARE? Del 2”
Jag tycker ni belyser faran med villoläror, som alla kommer i kontakt med på ett bra sätt. Ni återger bibelcitat med hänvisning o.s.v. Detta kan vara till god hjälp.
Det är viktigt för alla dem som läser att belysa farorna som ligger på vänster och höger sida om den smala vägen som är Jesus Kristus. Problemet är detta om man själv befinner sig något på sidan av vägen, att man själv blir kritisk till något som är viktigt i människornas liv som rör frälsningen. Kort sagt men vänligt menat, om man ska hålla Guds Ord högst av allt, så håller inte denna skrivning som ett examensarbete. Då ska man belysa sanningen så att lögnen avslöjas. Jag tycker inte att du gör det. Jag ska ta ett exempel, men jag är rädd för att du inte kan eller vill svara mig.
De allra flesta som är frievangeliska och som verkligen överlämnat sitt liv åt Gud, har den uppfattningen att något nytt och stort skedde på pingstdagen. Jag tror att vi alla är överrens om detta. Lärjungarna blev ju uppmanade av Jesus att invänta den Helige Ande, Hjälparen, som öppnar upp förståelsen för Guds Ord. Deras ögon skulle därmed öppnas upp.
“” Detta har jag talat till er i bildspråk. Men den tid kommer, då jag inte längre skall tala till er i bildspråk, utan ÖPPET FÖRKUNNA FÖR ER OM FADERN”
(Joh.16:25)
I och med att du säger att “Villolära är per definition just, när man LÄGGER TILL något till skriften, eller när man DRAR IFRÅN något från densamma, exempelvis Mormons bok inom mormonismen eller Jesus Only rörelsen, som har avskaffat treenigheten.” så ska du få chansen att förklara treenigheten.
Varför döper ni inte enl. Apg. 2:38-39 i Jesu Kristui namn? Efter pingstdagen döpte man på detta viset enl. Guds Ord.
Hur framträder Gud Fadern till människorna i gamla testamentet, obs! till människorna? Hur framträder Gud Sonen i gamla testamentet? Hur sätter ni in treenigheten i förhållande till följande bibelcitat? Fadern, Sonen eller den Helige Ande?
“1 Kor. 10:1-4
”Ty jag vill säga eder detta, mina bröder:
Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses; alla åto de samma andliga mat, och alla drucko de samma andliga dryck — de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.”
Nästa fråga. Vilket bibelställe ur gamla testamentet eller nya testamentet har människan hört eller sett Fadern som person? Till hjälp på frågan använder vi Jesu egna ord ur Joh.5:37.
”Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,”
Sista frågan som blir den svåraste:
Hur kommer de tre personerna i gudomen framträda för oss i himmelriket, då vi har fått våra himmelska kroppar? Hur blir Gud “en Gud”?
Ska människor växa i Kristus och slippa villfarelse så behöver man få svar på dessa frågor.
Jesu Kristi frid Erik
lärjungen
lärjungen (Reply)
Ulrika skrev: “Med ett kött menas inte…”
Nu har ju redan Birgitta svarat dej.
Och det verkar kanske lite Off Topic med denna min fråga till dej. Men jag skall förklara när du har svarat på följande fråga:
Hur blir man “ett kött” och vad innebär det?
/Kjell
Kjell (Reply)
lärjungen,
Givetvis är Erik fri att svara på dina frågor, men någon debatt angående Trefaldighet och Unitarism kommer jag inte att släppa in.
/Kjell
1 Kor. 13:12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
Den som vinner seger, åt honom skall jag giva av det fördolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet på den stenen, ett namn som ingen känner, utom den som får det. (Upp. 2:17)
Kjell (Reply)
Birgitta,
Gott att ni kan arbeta så. Tror att både det och mer individuella/personliga arbeten ska finnas. Nu vet jag ju att ni både samkör och gör egna arbeten men jag önskar mer tydlighet vem man talar med. Således känns det mycket bättre nu när du svarade mig med ditt namn. Mer personligt i det mötet än när 2 personer svarar tillsammans. Kanske har jag även en viss allergi mot alltför mycket tvåsamhet då jag råkade bevittna ett par för några år sedan som visade en slags tvungenhet att samköra i allt. Det kunde ta timmar att bestämma enkla naturliga rutiner. När man ringde dem kunde det visa sig att den som inte svarade i telefon hade lyssnat på samtalet i en högtalare bredvid…Tur att man inte hade planerat en present eller annan hemlis för den då…. De hade nästan gjort “ett kött” till en slags avgud. Svårt att beskriva men jag vill försöka förklara varför jag eventuellt överreagerar på just er. Man är inte otrogen om man själv bestämmer vilken buss man tillsammans ska ta in till stan om jag säger så. Det kan snarare vara ett sätt att vara trogen att ta det egna ansvar man kan. Förlåt om jag river om fel saker nu. Tack för att du svarade, Birgitta.
Kjell,
Kanske återkommer jag till din fråga. Men du kommer även fortsättningsvis få se mitt namn när jag skriver. Och någon annans namn när den skriver. Så att du vet vem du talar med.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Ja Ulrika. Det är en viktig reflektion värd att tänka på för oss. Jag har också stött på den där märkliga symbiosen, som du pratar om. Det kan bli väldigt osunt. Tack för att du påpekar detta.
Nåd och frid till er alla!
Birgitta (Reply)
lärjungen,
Kära lärjunge
Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna ÄR SANT och att det oryggligt skall tros; nämligen att det finns ett enda gudomligt väsende, som både kallas och är Gud, evig, osynlig, odelbar, av omätlig makt, vishet och godhet, skaparen och uppehållaren av allting, både synligt och osynligt. Likväl finnas tre personer med samma väsende och samma makt, som av evighet äro till jämte varandra, Fadern, Sonen och den helige Ande. De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt.
De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.
De fördöma även samosatenerna, gamla och nya, som förfäkta, att det endast finnes en person, och därför om Ordet och den helige Ande illfundigt och hädiskt säga, att de icke äro särskilda personer, utan att Ordet blott betyder av stämman frambragt ord och Anden endast är en skapad rörelse hos tingen. Första artikeln i den Augsburgska bekännelsen.
För mig är detta solklart den bästa förklaringen till vem Gud är och det vi skall rätta oss efter. Det finns ingen annan förklaring som ens kommer i närheten av bibelns ALLA verser om Gud. Varje försök att på olika sätt rycka ut några få bibelverser och försöka omintetgöra det som en samlad sund kristenhet kommit fram till är onödigt och fel, tycker jag. Därför vill jag inte heller vidare diskutera detta.
erik axelsson (Reply)
Diskussionen angående helande och tro rasar annorstädes på grund av denna artikel.
Och varje gång som den blossar upp blir man lika besviken att många bara kör sin egen monolog.
Några få försöker uppnå samstämmighet i vad man menar med de termer man använder, men det får inget gehör.
Många anser tydligen fortfarande att “tro” är något vi skall prestera som betalmedel för att kunna tvinga Gud att svara på bön.
Detta är emellertid inte “tro” i biblisk bemärkelse, utan faktiskt motsatsen, det vill säga “otro”.
Tro i biblisk bemärkelse är att ha förtroende för Herren och att vara honom trogen. Den tron beskriver en relation. Biblisk tro utan en relation med Herren är en omöjlighet. Biblisk tro är ett kvalitativt begrepp, inte ett kvantitativt sådant. Man kan inte vara lite grand trogen!
Sedan har vi det där med bönesvar angående helande.
Några påstår att bara vi tror tillräckligt mycket så sker helandet. Men då har man redan avslöjat att man talar om kvantitativ tro, alltså inte biblisk tro.
Några upprepar att Gud vill hela alla.
Detta är ju sant i den mån man tilläger ordet “frälsta”. Gud inte bara vill hela alla frälsta, han kommer att göra det.
Problemet är att man menar att Gud vill hela alla här och nu. Och då måste man ju välja mellan att tro på en maktlös gud och/eller mankement med den sjukes “tro”.
Vi måste alltså balansera mellan denne maktlöse gud och den sjukes egen skuld i alla tok-teologier som ställs upp om detta.
Jag undrar varje gång varför man inte vill tro på Gud och hans Eviga Ord och överlämna till honom att agera. Sannerligen inte mycket till förtroende = tro.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell!
Hoppas du tar in denna kommentar då den belyser att du inte har om helt rätt om tro.
Du skriver: Tro i biblisk bemärkelse är att ha förtroende för Herren och att vara honom trogen. Den tron beskriver en relation. Biblisk tro utan en relation med Herren är en omöjlighet.
– Jag måste fråga, hur kunde ex den kananeiske kvinnas dotter bli frisk, varken modern, eller dottern hade en relation med Jesus och kunde enligt din tes, inte ha biblisk tro. Ändå sa Jesus, kvinna din tro är stor! Och alla andra som blev botade utan att ha de kriterier som du ställer upp som biblisk tro, de hade ingen gemenskap med Jesus, ändå sa Jesus ofta till dem, din tro har hjälpt dig.
Till någon sa han, tro och tvivla inte, vilket faktiskt påvisar att det finns ett val och att ha denna möjlighet visar på en viss form av prestation.
Som du säkert läst, så menar jag att det finns olika former av tro. Ex tro som är lydnad till det Gud säger direkt till oss. Tro på ett löfte som Gud gett och som är en mottagande tro, mottagande av löftets uppfyllelse.
Att ha förtroende för Herren och vara honom trogen, är ju helt rätt, även att det är viktigt med relationen. Men det är ju bara själva grunden och för mig verkar det som att bara man ber, håller buden och läser sin bibel, så vandrar man i trohet, förtroende och gemenskap. Men var kommer den tro in som får den troende att agera i given situation? Eller menar du, att den kunskap som man får genom att läsa i bibeln räcker för att kunna göra Guds vilja idag?
När jag läser evangelierna, så ser jag att Jesus aktivt lärde lärjungarna att vandra i tro och lydnad på det han sa, frågan är, gör inte Jesus så längre?
Jag kanske inte förstår vad du menar med trohet och förtroende, så det vore tacksamt om du gjorde en förklaring av vad du menar.
Bj
Björn bloggaren (Reply)
Kanske att det även i gammal pingst- och annan lära det har insmugit sig en sorts villa. Vi kan väl i alla fall pröva något av det Sven Reichmann skriver i sin bok,
I väntan på Messias, där han menar att vi läser för lite i GT och därför inte är uppdaterade på det som händer – i dag.
Jag tar upp en aspekt ur hans bok där han skriver om frälsning som är lite annorlunda och allomfattande kunde bilda underlag för studier i olika former.
Den slutliga frälsningen
Vi står här inför en helt annan syn på domen och den slutliga frälsningen än vi blivit vana vid. Klassisk teologi har alltid beskrivit den slutliga frälsningen som exklusiv, mera som på Noas tid.
Rom 11 öppnar ett helt nytt perspektiv, större. Därför måste vi säkerställa tolkningen av detta, eftersom den tolkningen – liksom varje annan – kan vara ett misstag.
Om kvarlevan skall tillåtas ha den innebörd som vi nu kommit fram till måste vi kunna finna stöd för den föreslagna teologin i andra bibeltexter. Vi kan inte bygga en så omvälvande slutsats på en enda text även om den verkar entydig.
När Paulus förklarar att hela Israel skall bli frälst tillfogar han ett ”som det står skrivet”, Rom 11:26. Det skall alltså stå i GT att hela Israel skall bli frälst vid de dödas uppståndelse. Står det så? Och varför har vi inte sett det förut?
Har ersättningsteologin förblindat oss så totalt? Vi kan i alla händelser inte acceptera den lära om kvarlevan som vi nu funnit om vi inte finner tydliga stöd i GT.
Men stöd finns och den viktigaste texten finner vi i slutet av Hesekiels bok.
Hesekiel som var verksam i den första grupp av judar som fördes bort till Babylon under tidigt 500-tal f. Kr. När hela katastrofen var ett faktum och Jerusalem hade förstörts och templet bränts ner – vilket i Hesekiels bok antyds i kap 33:21-33- fick Hesekiel en stor vision om Israels folks hela framtid ända till historiens slut.
Denna vision utgör resten av Hesekiels bok, som alltså bör uppfattas som en sammanhängande profetia. Den är i tillämpliga delar synonym med den vision som över folkets historia fram till slutet som Mose gav strax före sin död (5 Mos 32)
Om kvarlevan kan bli frälst på det sätt som beskrivs, kanske också andra profeters utsagor kan omvärderas? En tänkbar slutsats.
Stig Melin (Reply)
Björn bloggaren,
Som jag ser det vilar ditt resonemang på tre förutfattade meningar. (Bli inte upprörd av uttrycket “förutfattade meningar”. Det betyder bara att du redan har dragit slutsatsen innan du kollar fakta.)
1. Du utgår ifrån att man bara kan bli helad om man “tror”. Men Gud kan väl hela vem han vill, när han vill?
2. Du säger att den kananeiska kvinnan inte hade “tro”. Hur vet du det? Hon hade tydligen förtroende för att Jesus var kapabel att bota hennes dotter. Hon kallade Jesus för “Herren, Davids Son” vilket är en skriftenlig titel. Hur vet du att kvinnan inte var from och levde efter Guds bud?
3. Du hittar på motsättningar som inte finns. Givetvis betyder “tro” även att man håller något för sant. Och på vilket sätt skulle bön, lydnad och bibelkunskap skada lyhördheten för Den Helige Andes ledning?
Sedan fick du ett gott råd av Lennart S. Läs Hebreernas elfte kapitel som brukar kallas “trons epistel”.
Jag citerar några få verser, Heb 11:36-39
Det finns 4 frågor i texten ovan. Om du svarar, försök då att svara på dessa utan sidospårande.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
jag skall svar så gått det går.
1. Du utgår ifrån att man bara kan bli helad om man “tror”. Men Gud kan väl hela vem han vill, när han vill?
– Gud har ju all makt, så visst borde han kunna det, men generellt sett utifrån evangelierna, så blev de botade som hade tro, men där otro fanns kunde Jesus inte göra det han ville. detta gäller människor i direkt närvaro av den som förmedlar helande.
Sen finns det ju detta med avståndsbön för sjuka som inte tror på Jesus och som jag varit med om flera gånger. De tror inte på Jesus, men Gud svarade på min bön och han blev frisk.
2. Du säger att den kananeiska kvinnan inte hade “tro……
– nja Kjell, så skrev jag inte, utan jag ifrågasätter dina kriterier för biblisk tro, där gemenskap var ett av kriterierna. Men helt klart hade hon tro, det sa ju Jesus och troligen kom den tron av vad hon hört om Jesus, men hon kan inte ha haft gemenskap med Jesus på det sätt som jag uppfattar att du menar som kriterie.
3. Kjell, bibelläsning, bön och lydnad skadar naturligtvis inte lyhördheten, snarare tvärtom. Däremot är jag inte säker på, att ett för sant hållande är liktydigt med biblisk tro. Det är ju många som håller för sant att Jesus och Gud finns, men de är ändå inte frälsta.
Ang Heb 11:36-39 så är ju frågan vad som var utlovat? Jesus hade ju sagt att de skulle genomlida just detta Heb 11 tar upp. Sen är det ju så, att hela detta kapitel inte handlar om de troende i NT, man kan då inte använda detta bibelord för att påstå att man inte får löftena uppfyllda. Det utlovade var ju det himmelska landet och det fick de inte uppfyllt.
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Stig Melin,
Det du tar upp är viktigt och intressant, men…
Till vem riktar du din kommentar. För mej är det inte tydligt vilket uttalande du reagerar på.
/Kjell
Kjell (Reply)
Björn bloggaren,
Ja, då får vi runda av här. Jag skall bara mycket kort ge respons på de tre punkterna.
1. Ordet “otro” betyder inte brist på tro. Det betyder fel sorts tro i likhet med att ogräs inte betyder att inget växer där, men det är fel växt.
Vidare: Man skall vara försiktig med att vinkla och generalisera Markus 6:5. I samma vers står det att Jesus botade några få sjuka genom att lägga händerna på dem.
2. Om du tror att Jesus ÄR Gud så borde du inse att kvinnan faktiskt (och troligen) hade gemenskap med honom. Det fanns hedningar som levde fromma liv och ärade Torahn och Profeterna som Guds Ord. (Jämför t.ex. den Ananias som fick vittna för Paulus. Apg. 9)
3. Vad skall man svara på detta. Jag har skrivit hundratals gånger att “ett för sant hållande” som inte leder till förtroende och trohet, inte är frälsande, biblisk tro. Och nu vill du mena att jag har påstått motsatsen.
Angående Hebr. 11: Skulle då den bibliska definitionen av “tro” ha ändrats efter Golgata?
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Nej Kjell, tron har inte ändrats i NT, men jag tror vi läser olika saker i Hebr 11. Jag läste om att de inte fick löftet uppfyllt trots att de hade tro, men frågan var ju vad löftet var? Och vad jag förstod så var löftet den himmelska staden.
Kjell, bara några frågor till om tro.
Har biblisk tro något med människans inre att göra, dvs är tron en inre beskaffenhet, eller är tro baserat på den kunskap man läser sig till i bibeln och sedan handlar efter?
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Björn bloggaren,
Björn, för att inte dra Off Topic i detta gästbidrag svarar jag dig på annan plats.
Klicka här för att läsa mitt svar
/Kjell
Kjell (Reply)