Avgudadyrkan

Avguderi eller Avgudadyrkan, även ibland kallat idolatri (Jfr. ordet “idol”), är en allvarlig synd inom monoteistiska religioner. Själva existensen av begreppet förutsätter att det finns en enda, sann gud, och att denne gud rätteligen bör tillbedjas och dyrkas. Den som i stället väljer att tillbe andra gudar, avgudar, vilka antas vara verkliga eller inbillade, eller helt enkelt ägnar för mycket av sin tid och uppmärksamhet åt annat än att dyrka sin gud, begår avguderi.

Innehåll

Den Bibliska definitionen

Aposteln Paulus sammanfattar den bibliska definitionen bra i Romarbrevets första kapitel. (Rom. 1:18-23) Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

Lägg märke till att avgudadyrkan här definieras som “att vägra erkänna Gud som universums Skapare”.

Guds grundlag

Det dubbla kärleksbudet kan betraktas som Guds grundlag. I Gamla Testamentet finns det vi kallar Tio Guds bud. Dessa finns nedtecknade både i andra och femte Moseböckerna. Judarna kallar det “De Tio Orden”. Där belyses det dubbla kärleksbudet med exempel. Det bud som handlar om avguderi finner vi i (5 Mos. 5:6-10)  Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 

  • Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. 
  • Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 
  • Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud.

Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud. 

Det oundvikliga resultatet

Allt som man ger högre prioritet än Herren själv blir en “demon”, en “avgud”.

August Strindberg lär ha sagt att: “Människan är obotligt religiös.” Precis vad han menade med detta vet vi inte men han påpekade något viktigt. Varje “lifestyle” är en religion och var och en har en högsta, eller yttersta auktoritet, som är den religionens gud.

De så kallade humanisterna, med sin profet Christer Sturmark, har gått till hårt angrepp mot alla Gudstroende som mindre förnuftiga, fördomsfulla och mindre vetande. Humanismen i hans tappning handlar om ett dyrkande av det egna förnuftet som yttersta auktoritet. De som inte är lika förnuftiga som han är mindre vetande och rentav mindre tillräkneliga.

Gissa om han och andra humanister hatar Bibeln och inte minst Romarbrevet där Paulus säger att det är just dessa som är “dårar”.

Summan

Summan av allt detta blir att vi alla riskerar att bli avgudadyrkare. För att bli det behöver vi inte åka till Asien och böja knä inför bildstoder. Vi behöver inte ens bli katoliker och böja knä inför bildstoder eller meditera med ikoner och reliker framför oss.

Det räcker att vi väljer att strunta i Guds bud, för då är vi själva vår egen gud.

Tack och lov finns det förlåtelse för synd. 1 Joh. 1:8-10 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss. 

Se även

Visits: 250