Var går gränsen?

Den frågan brukade min pappa ofta ställa, och när jag var ett barn begrep jag nog inte vikten av frågan. Den hörde till de saker som barn ofta tycker blir onödigt tjat.

Nu vill jag absolut inte att någon skall tro att min pappa var en tjatig typ. Inte alls! Ett annat av hans “standard uttalanden” när vi barn kivades var: “Ni skall vara snälla och rara mot varandra, så länge ni har varandra, bland varandra, för ni vet inte hur länge ni har varandra, bland varandra!”

Om du har läst mitt personliga vittnesbörd vet du att detta fick en mycket verklig betydelse när min bror blev ihjälkörd av en vårdslös bilist. Och jag kan ärligt säga att det har haft effekt i mitt liv. Varje gång jag säger farväl till min hustru, eller andra kära, försöker jag visa hur mycket dessa betyder för mej.

Det kvittar om det bara handlar om att åka till dagens jobb eller snabbköpet. Vi vet faktiskt aldrig, i förväg, om vi kommer att få krama varandra igen på den här sidan av evigheten.

Men nu tänker jag skriva om gränser. Och kanske undrar du vad getter har med det att göra.
Continue reading “Var går gränsen?”

Hits: 7

Personligt vittnesbörd – att välja

Bara några månader innan jag blev 14 år gammal tänkte jag att det inte var någon brådska med att personligen be om frälsning. Det kunde jag ju göra när jag blev “äldre”.

Att jag skulle bli tvungen att ta detta steg förr eller senare visste jag väl. Jag var ju ett Guds barnbarn, äldsta barnet i en familj där föräldrarna varit med i pingstsammanhang sedan unga år.

Och det hände nu och då att “super-religiösa” tanter och farbröder kom på besök. Jag minns hur jag som tioåring ville sjunka genom golvet bakom soffan där jag gömde mej när dessa frågade mina föräldrar rakt på sak: “Har Kjell bett frälsningens bön ännu?”

Missionsbefallningen?

Avsikten var givetvis att jag skulle höra detta och krypa fram och be om frälsning!
Continue reading “Personligt vittnesbörd – att välja”

Hits: 11