Pastorer

Det är inte så ofta nu för tiden jag tittar in hos Dagen, för de flesta artiklarna är “låsta” och kan bara läsas med abonnemang. Tyvärr ser jag nu, dagen efter, att även denna artikel nu har låsts.

Men när jag tittade in fann jag en artikel som berättar att Pingst utreder varför deras pastorer slutar.

Vi vill veta varför det är så men också vilka faktorer som gör att pastorer stannar kvar i församlingstjänst, säger Marcus Ardenfors, föreståndare i Pingst Jönköping.

I artikeln finns en faktaruta om “Pingst i Sverige”.

Pingströrelsen och pingstpastorer
Pingströrelsen i Sverige består av 436 församlingar.

I församlingarna finns 505 föreståndare och pastorer med olika uppgifter, till exempel ungdomspastor, musikpastor, familjepastor, barnpastor.

Av dessa är 203 kvinnor.

Totalt finns 87 695 medlemmar i landets pingstförsamlingar.

Jag vet inte hur det ser ut nu för tiden i den stora “kyrkan” på Rörstrandsgatan i Stockholm, men när jag var tonåring var det en jättestor möteslokal med både första och andra läktare.
Continue reading “Pastorer”

Laglöshet och avfall

C. S. Lewis skrev i några av sina böcker att “den säkraste vägen till helvetet är en långsam sluttning”. Bland annat i boken “Screwtape letters” (Helvetets brevskola på svenska).

Det han menade var att om man syndar mer och mer med små steg så blir man blindare och blindare. Men om man gör en stor synd så händer det ofta att man i stället vaknar upp av skräcken och vänder om.

Hittade ett rapportage om Amish. Deras ungdomar får “rumspringa” – betyder springa runt – innan de väljer att bli döpta och därmed medlemmar av Amish-folket alltså Amish-tro och Amish-kyrkan.

När du tittar på rapportaget, lägg då speciellt märke till den stora skillnaden i hur dessa Amish-undomar tänker när de ser världen utanför deras egen skyddade omgivning.

Det som är fullt normalt och accepterat i “världen”, efter en lång och sakta sluttning, chockerar Amish-ungdomarna.
Continue reading “Laglöshet och avfall”

Vedermödans perspektiv från 2008

Min första bloggpost publicerades 27 November 2008 på Aletheia. Det var admin-signaturen “Haggaj” som inbjöd och publicerade. Bara några få veckor innan hade jag upptäckt bloggarna genom att “googla”. Jag hade ingen aning om bloggvärlden och dess fallgropar.

Anledningen till att jag återger denna bloggpost är att det även i kort historiskt perspektiv är nyttigt att pröva sina både egna åsikter och andras åsikter.

Jag skrev under pseudonymen “Kamau Mweru”. Om jag hade varit vis nog hade jag kallat mej Klas-Hugo Pettersson 🙂 och sluppit en massa onyttiga kommentarer.

Håll till godo. Artikeln kallades Makten och nåden med afrikanskt perspektiv och finns i Aletheias arkiv.



Makten och nåden med afrikanskt perspektiv

Hur är dom, de där Afrikanerna?

Denna fråga ställdes mej av en äldre syster i början på sjuttiotalet. Det var tydligt av sammanhanget att hennes förväntan var att jag skulle räkna upp en radda stereotypa uppfattningar för att stärka hennes egna förutfattade meningar.

Jag svarade: ”bruna”. Och den äldre systern blev stött i kanten.

Originalbilden saknas: Kamau Mweru ger oss ett annat perspektiv på maktens evangelium och nådens evangelium.

Continue reading “Vedermödans perspektiv från 2008”

Du har så rätt!

Har du någon gång sett kommentarer som låter så här: “Du har så rätt! Precis så tycker jag också.

Visst kan man le åt denna formulering, men har vi inte alla tendensen att anse att de som tycker som vi har rätt medan andra har mer eller mindre fel.

Om det då handlar om politik, fotboll eller religion så blir det lätt silande av mygg, bråk om påvens skägg och till sist skilsmässor.

Jag vill börja med att citera ett gammalt talesätt som jag ofta har citerat. Jag vet inte var det kommer ifrån.

Människorna indelas i rättfärdiga och orättfärdiga.
Det är de rättfärdiga som har kriterierna.

Och just där ligger väl det största problemet för oss som bekänner oss till den frälsande tron på Jesus Kristus. Förr eller senare uppstår frågan hur rätt vi måste tro för att bli rättfärdigförklarade, eller hur fel vi får tro innan vi förlorar frälsningen.
Continue reading “Du har så rätt!”

Bannbullor, fatwor och syndakataloger

I folkligt språkbruk är en “bannbulla” ett förbud som uttalats av en auktoritetsfigur. Mera specifikt är det en katolsk praktik.

En bannbulla är då ett brev från påven som meddelar att en person blivit bannlyst, dvs utesluten ur Katolska kyrkan, och därmed enligt katolska kyrkans lära ställts utom räckhåll för Guds försoning.

Men även detta är en för snäv förståelse av ordet. En “bulla” är helt enkelt en kungörelse från påven.

I denna bloggpost tänker jag tala om bannbullor som uttalas över personer och deras böcker.

Inte bara Katolska kyrkan sysslar med att exkommunicera och bannlysa. Det praktiseras i alla maktsystem där det finns en männsklig hierarki där ledaren inte får betvivlas.

I Islam heter motsvarigheten “fatwa”. Fatwa (arabiska: فتوى) “avge ett utlåtande”, den tekniska benämningen på varje juridiskt utlåtande, som en muslimsk mufti avger rörande en honom förelagd rättsfråga.

Ett exempel utgör Sir Ahmed Salman Rushdie som drabbades av en fatwa, i detta fall en islamsk order att mörda honom. Rushdie är en Brittisk Indier. Han skrev en bok som heter “The Satanic Verses”. Boken handlar om en kontroversiell “tradition” i Islam och uppfattades som hädande av Muhammed (vars namn inte får nämnas). Boken förbjöds per “fawta” i Indien, Bangladesh, Sudan, Syd Afrika, Sri Lanka, Kenya, Thailand, Tanzania, Indonesien, Singapore, Venezuela, och Pakistan.

På Ryska heter fenomenet “ukas”. En ukas (av ryska указ) är en förordning eller ett påbud, det vill säga ett direktiv från det högsta skiktet i en maktorganisation. Ordet används oftast om företeelser i Ryssland, om påbud från tsaren, från den högsta sovjeten i Sovjetunionen eller (enligt konstitutionen från 1993) från presidenten.

President Putin har nyligen uttalat “ukaser” riktning EU och Sverige.

Svenska Kyrkan förbjöd på sin tid lekmanna-samlingar där man läste Bibeln och bad. Även detta är en “bannbulla”. Jag vet inte vad man kallade det då. De som organiserade sådana möten blev förföljda, straffade och vanligtvis avskedade från sina jobb.

Den så kallade frikyrkan är inte heller fri från bannbullor. De brukar nu för tiden refereras till som “synda-kataloger”. Men även regelrätta bannbullor utfärdas i vår tid av personer med maktställning i olika organisationer.

Ulf Ekman utfärdade en bannbulla gällande Sven Reichmann på grund av att Sven skrev boken “Allt är inte Gud som glimmar”. Rätt-trogna Livets-ordare förbjöds att ha något samröre med Sven och att läsa någon av hans böcker. Den nämnda boken i synnerhet. Boken avslöjar trosförkunnelsen och dess rötter samt pekar på de onda frukter som är synliga i trosrörelsen.

Varje person och organisation som har som syfte att utöva makt över andra människor sysslar med fatwor, bannbullor, ukaser och syndakataloger.

Continue reading “Bannbullor, fatwor och syndakataloger”

Psalmer

I denna korta bloggpost citerar jag fem “psalmer”. De tre första kommer ur Bibeln. De två sista är från vår egen tid.

Enligt “de lärda” skrevs psalmerna under en tidsperiod av mer än 200 år. Denna period innefattade tiden för Israels barns exil i Babylonien.

Det är osäkert vilka författarna var även om många psalmer tillskrivs David och Salomo.

Psalm nummer 1, som jag citerar här, skulle mycket möjligen kunna vara författad av “Predikaren”, son till konung David. Den rättframma och raka stilen liknar hans stil. Jag älskar denna psalm just för dess tydlighet och dess position i Psaltaren.

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.
Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.
Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.
Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Psalm 73, som meddelar Asaf som författare, har ett budskap som förblir aktuellt.
Continue reading “Psalmer”

Kunnighet och slughet

Det finns en gammal läsarsång med följande ord:

I surrender all. I surrender all. All to thee my precious Saviour. I surrender all.

På svenksa löd samma strof:

Ja, jag lämnar allt. Ja, jag lämnar allt. Allt till Dig min dyre Jesus. Ja, jag lämnar allt.

Matt. 11:26-30

Vid den tiden sade Jesus: “Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

1 Petr. 5:7-8a

Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. Var nyktra och vaksamma.

Så, då återstår frågan….

Kan du sjunga med i den gamla läsarsången? Jag sjöng med långt innan jag hade förstått att överlämna det minsta lilla till “min dyre Jesus”. Det vill säga, annat än per bekännelse.
Continue reading “Kunnighet och slughet”

Sjunger det i ditt hjärta?

Stig Melin erbjöd följande betraktelse som gästblogg. Jag vill passa på att upprepa inbjudan till alla som vill “gästblogga”. Välkommen att erbjuda dina tankar och funderingar. Under fliken Gästbloggar finner du information.

Stig har en egen blogg. Här finner du den: Viktigt och oviktigt. En pensionär med rätt att tycka tar upp aktuella ämnen och bloggar om dessa.

Jag överlämnar ordet åt Stig.

Vart tog sångarglädjen vägen?

Ingemar Helmner är reseevangelist med Norden som arbetsfält.

Han skrev en artikel I Hemmets Vän för en tid sedan med med ovanstående rubrik. Vart tog sångarglädjen vägen?

Artikeln andas sorg och saknad över att uppleva att församlingarna har ett verktyg i sin hand som inte används optimalt. Jag upplever inte att det bara är nostalgiska tankar han för fram.

Han skriver bl.a.:

Vad är det som hänt med frikyrkornas rika musikliv? Utvecklingen de senaste tjugo åren är häpnadsväckande och vemodig. Kan någon förklara för mig hur detta gått till?
 
Jag blev riktigt glad då jag gästade Tabernaklet i Göteborg en helg, skriver han. Denna stora baptistkyrka har dragit mycket unga människor till sig på senare år. Då jag tittade ut över folkhavet på söndag förmiddag var det mest unga ansikten jag såg. Inledningen av gudstjänsten var helt underbar. Den blandade kören, bestående av människor från tjugo till sjuttiofem äntrade estraden och sjöng med härlig inspiration. Vid den stora kyrkorgeln satt en ung, begåvad musiker, vid flygeln en annan. Flera andra instrument var med och gjorde klangbilden mycket skön. Nya lovsånger, gamla psalmer, finstämda bönesånger. Min hustru och jag satt på första bänk med tårade ögon, så berörda blev vi, och så hoppfullt kändes det, att sången och musiken även i dag kan få fungera så rikt och välsignat. Till den gudstjänsten hade jag vågat inbjuda vem som helst…

Continue reading “Sjunger det i ditt hjärta?”