Frälsning efter döden?

Finns det evig fördömelse?
Blir alla frälsta till slut?
Har dina och mina val innan vi dör eviga följder?
Eller kan man fixa det senare?
Kan man leva som man vill nu och inte ta frälsningens gåva på allvar men vilja profitera av nåden senare?

Här följer nu mitt försök till summering av detta svåra tema efter uppropet i föregående appell och feedback genom icke publicerade kommentarer.


Vår kunskap är ett styckverk. I nyare översättningar har man bytt ut ordet “styckverk”. 1 Kor. 13:9 För vi förstår till en del och profeterar till en del.

Det är viktigt att hålla det i minnet innan vi försöker förstå svåra, men oundvikliga saker som liv och död, nåd och fördömelse, frälsning och ….. Ja, vad är egentligen motsatsen till frälsning? Finns det någon motsats till frälsning eller handlar det bara om olika sätt att bli frälst och hur länge det dröjer innan man har uppnått detta “stadium”. Det är ju en gängse förekommande lära nu för tiden.

Att vi bara förstår till en del håller nog de flesta med om. Det är till och med så att ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man begriper. Men vad betyder det att vi “profeterar till en del”?
Continue reading “Frälsning efter döden?”

Rättvisa och nåd del 4

Detta får bli avslutningen på en miniserie om det man på fackspråk kallar Teodicéproblemet. De tre tidigare delarna finns här: Del 1, Del 2 och Del 3.

Frågan är således varför ondskan finns om Gud är allsmäktig och god. De allra flesta försöken till att besvara frågan brukar på ett eller annat sätt, mer eller mindre uppenbart, förklara att Gud i alla fall i vår tidsålder inte är så allsmäktig som han säger sig vara. Sedan finns det en massa flummiga försök till svar. Till exempel att vi inte förstår vad “god” betyder.

Jag skall här presentera några få bibeltexter som har med detta att göra och till sist försöka att kort formulera det jag själv tycker är “bästa” svaret.

Utan både sol och regn blir det ingen regnbåge!

Det finns en predikanthistoria om en kvinna som åkte till Afrika för att missionera. Det var innan det fanns riktiga vägar i Afrika så hon och hennes ägodelar fick använda sig av det enda transportmedel som kunde ta sig fram längs stigar, mellan taggiga buskar, över diken, floder och mellan stenar på savannen. Det var inte en resa utan strapatser och till sist gick det sista reservhjulet sönder på en vass sten. Många gånger hade kvinnan undrat om hon kanske hade misstagit sig på kallelsen. Och nu i den till synes hopplösa situationen blev det för mycket och hon utbrast: Gud, om det är såhär du behandlar dina vänner, inte undra på att du har så få!

Om det finns någon autentisk sanningshalt i historien är tvivelaktigt, men nog illustrerar den våra egna erfarenheter och tankar när livets allvar tränger sig på.


Varför händer detta mej?
Vad har jag gjort för ont för att drabbas av detta?


Continue reading “Rättvisa och nåd del 4”

Rättvisa och nåd del 3

I del 2 av denna miniserie finns en bild som visar Kain och Abel, Job, Josef och Jesus.

Josef var ju ungefär så perfekt som någon kan vara. Om Bibeln hade varit en sagobok skulle liknande perfekta människor ha varit dem vi läser om i Jesu släkttavla. Katolikerna försöker visserligen fixa till saken med hjälp av fabler om Maria och hennes släkt, för om Jesus över huvud taget var biologiskt relaterad till någon människa så måste det ju ha varit Maria.

I denna del 3 tänker jag ta upp en annan aspekt på Guds val.

Courtesy The Interactive Bible

Man kan välja sina vänner, men man kan inte välja sin familj. Men Gud kan faktiskt göra det! Och det var vad han gjorde. Han valde sitt eget släktträd i förväg. Först och främst valde han Abraham att bära sitt “frö”. Han valde sedan Isak, och sedan Jakob (tekniskt sett Isaks nummer 2). Av alla Jakobs tolv söner, valde Gud av någon anledning Juda – den fjärde i raden. Valet av Juda över alla andra bröder är lite av ett mysterium, och Bibeln anger ingen tydlig orsak till det.

Continue reading “Rättvisa och nåd del 3”

Rättvisa och nåd del 2

I Jobs bok anklagar “åklagaren” eller “motståndaren” Gud för att vara orättvis. Det hebreiska ordet “satan” שָׂטָן som kommer av verbet שָׂטַן attackera och anklaga, är en titel, inte ett egennamn. Så vitt jag kan minnas finns det ingen text som anger något egennamn för satan.



Texten i början på Jobs bok tycker i alla fall jag är svår att smälta (Job 1:6-12)

En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem.

Då frågade Herren Åklagaren: “Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade Herren: “Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Då sade Herren till Åklagaren: “Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Åklagaren svarade Herren: “Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.”

Herren sade till Åklagaren: “Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från Herrens ansikte.

Att Åklagaren inte får göra något utan att Gud tillåter det, vet vi. Svårigheten ligger väl i varför Gud tillät att Job berövades på allt utom livet. Texten måste vara helt omöjlig att begripa för framgångsteologerna.

Innan du läser vidare, fundera på hur du själv skulle ha reagerat i din relation med Gud om detta hade drabbat dej. Jag själv kan inte tro att jag hade hållit måttet. Job är en hjälte av stora mått.

Continue reading “Rättvisa och nåd del 2”

Rättvisa och nåd del 1

Epikuros var en grekisk filosof som föddes 341 år före Kristus. Han filosoferade mycket över ondska och rättvisa. Följande citat tillskrivs honom, men det är inte bevisat att det var han som myntade det.

Antingen så vill Gud utplåna ondska, men kan inte; eller så kan han, men vill inte. … Om han vill, men inte kan, är han maktlös. Om han kan, men inte vill, är han ondskefull. … Om, som de säger, Gud kan utplåna ondska, och Gud verkligen vill det, varför finns det ondska i världen?

Detta dilemma kallas på fackspråk Teodicéproblemet. Wikipedias artikel är välskriven och läsvärd. Det finns en relaterad artikel som heter Det ondas problem.

Skillnaden mellan Albert Einstein och René Descartes (Kartesius)

Vi som läser Bibeln vet att funderingar kring det ondas problem, lön, nåd och rättvisa, eller kanske orättvisa, är temat för Jobs bok. Jobs öde tycks ha utspelat sig innan lagen gavs för det finns inga som helst hänvisningar till lagen. Både Job och de så kallade vännerna anser att det måste löna sig att vara god och att det går illa om man inte är god. Berättelsen börjar med att satan anklagar Gud för att ha “gullegrisar” och att det inte är så konstigt att dessa sköter sig bra i Guds ögon.

Teodicéproblemets alla facetter återges i Jobs bok. Boken anses skriven av Moses. Jag nämner detta bara för att visa på att sådana funderingar har funnits från begynnelsen. Och jag menar verkligen begynnelsen i samma betydelse som ordet används i Bibeln. Kain tyckte att Gud var orättvis när Han gillade Abels vidbrända bar-be-cue men ogillade Kains rostade grönsaker.

Continue reading “Rättvisa och nåd del 1”

Förförelser måste ju komma

Detta blir långt, så läs det bara om du har tid och intresse.
Det handlar om ändetidens laglöshet och Antikrists hantlangare.


Det är oroliga tider i Kenya. Jag väljer att beskriva situationen med en länk till en artikel i Dagen. Jag citerar från Bibeln blir slagträ när Kenya väljer president

BBC rapporterar om att Odinga ser sig som en efterföljare till Josua, som ledde israeliterna in i det heliga landet. Odinga har koncentrerat hela sitt politiska program till en fras: ”Vi är på väg till Kanaan”, landet som dryper av mjölk och honung. Han har också publicerat bilder på sig själv där han ber vid Klagomuren i Jerusalem.

– Vår resa mot Kanaan går inte att stoppa, säger han i valrörelsen.


Uhuru Kenyatta vill inte vara sämre. Enligt BBC:s artikel har han besökt ett otal kyrkor, där han böjt knä för att pastorer och ledare ska kunna smörja och välsigna honom. Hans anhängare försöker också finna tecken på att Kenyatta är utvald av Gud. Presidenten ska vid ett tillfälle besökt ett område drabbat av torka, och uppmanats att be för regn. När regnet sedan kom tolkades det som att presidenten är en profet.

Artikeln i Dagen är i stort sett en översättning av följande artikel. Continue reading “Förförelser måste ju komma”

Laglöshetens hemlighet?

Läs detta för nu publicerar jag artikeln.

Det har grubblats och trätts mycket om texten i 2 Tess. 2:7. Där står det: “Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Och nu skulle man kanske ha trott, eller åtminstone hoppats, att det huvudsakliga grubblet skulle ha handlat om vad då denna hemlighet är för något.

Duterte, drug-abuser som mördar drug-abusers! Laglöshetens hemlighet avslöjad.

Men, icke så. Striderna har handlat om det som SFB15 har översatt med “han som håller tillbaka“.

Och medan man bråkade om vem “han eller den eller det” är som håller tillbaka så kunde “laglöshetens hemlighet” fortsätta att infektera “folken” med propaganda och “skenbara självklarheter”, med ett modernt ord, “paradigma”.

Laglöshetens hemlighet bygger på att byta ut Guds eviga bud mot “självklarheter”.

Vi får veta att Herren Jesus Kristus (Yeshua Ha-Mashiach) kommer att döda “Den Laglöse” när han kommer tillbaka som Judarnas Kung och hela världens Kung.

2 Tess. 2:9-12

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. 

Men snälle Paulus, nu tar du väl i! Vad kan detta betyda?

Låt oss ta det, bit för bit. Det står att Gud “sänder villfarelsens makt över vissa människor” och det leder till att “de tror på lögnen”.

Hur tror du det går om du (bevarad av Herren av bara nåd) går till någon av dessa som drabbats av Guds dom i form av villfarelse och vittnar om sanningens evangelium och upplyser dem om att de är vilsna?

Du kommer att betraktas som knäpp. Du kommer att kallas översittare som drabbats av storhetsvansinne. Du kommer att anklagas för att du diskriminerar. Det kommer att finnas “lagar” och “fängelser” och “vårdcentraler” där man tar hand om dej och dina gelikar. Euthanasi kommer troligen att höra till möjligheterna för obotliga fall som inte böjer sig för psykoterapi med hjälp av psykofarmaka.

Men vad är då “laglöshetens hemlighet” och hur njuter man av “orättfärdighet”?

Hebreerbrevet är troligen specifikt riktat till judar som redan är messiastroende, eller överväger att bli det, men det innehåller sanningar som är nyttiga för oss hedningar också.

I tredje kapitlet gör författaren (författarna) en jämförelse mellan ökenvandringen och livet som kristustroende. Författaren jämför Jesus och Moses och påpekar att Jesus bör äras högre än Moses. Och så säger han i verserna 12 och 13: “Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

Jag skall nu citera ett antal texter. Dessa texter “hänger inte ihop”, men de har det gemensamt att de alla talar om synd, orättfärdighet och laglöshet.

Jesus talar om för lärjungarna att han skall sända Hjälparen, Den Helige Ande, Joh. 16:7-11 Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. 

Det är synd att inte acceptera (ha förtroende för) att Jesus vet bäst och välja att hörsamma honom (vara honom trogen). Och vi vet att synden har “makt att bedra”.

Paulus förklarar hur det går när man vill bestämma själv vad man får och inte får göra. Då blir man en dåre. Rom 1:18-25 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 

Guds dom består i att “hjärtats begär” får bortförklara “Guds bud” så att man lyder begären mer än Gud. Och visst kommer vi ihåg mer än “bara” Johannes 3:16? “(18) Den som tror på honom (Guds enfödde son) blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – “(36) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” Guds vrede blir en logiskt följd av domen.

Rom. 3:20 Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. 

Och nu skall jag tala om laglöshetens hemlighet ur ett helt annat perspektiv. Stanna inte här! Läs resten!

Paulus första brev till Korint innehåller åtminstone ett kapitel som skulle kunna kallas “karsimatikens höga visa”.

Som ungdom i Pingströrelsen fick jag intrycket att Första Korinterbrevets tolfte kapitel är ett av Bibelns allra mest centrala och viktiga budskap.

Jag vill genast poängtera att mina föräldrar inte var extrema karismatiker utan att jag fick detta intryck genom predikningar och handlingar i församlingen.

Man missade att Paulus skrev en inledning in kapitel 12, huvudbudskapet i kapitel 13 och en avrundning i kapitel 14. Vanligtvis hoppade man bara över kapitel 13 i sammanhanget.

Det har skrivits väldigt mycket om “nådegåvorna” (ordet kan även översättas “tacksamhetsgåvorna”) och jag tänker bara peka på några få saker som man lätt kan missa i sammanhanget.

Det finns några verser i början på tolfte kapitlet som jag aldrig har hört en predikan om eller läst en “avhandling” om. Jag skall citera dessa verser här (1 Kor. 12:4-11)

Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 
Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 
Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. 

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 

Den ene får av Anden ord av vishet,
den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 
En får tro genom samme Ande,
en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 
en annan att göra kraftgärningar.
En får gåvan att profetera,
en annan att skilja mellan andar.
En får gåvan att tala olika slags tungomål,
en annan att uttyda tungomål. 

Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. 

Som du ser har jag indelat texten typografiskt annorlunda än den står i den Bibel du läser.

Titta nu noga på de tre första raderna i citatet ovan.

Är det så att nådegåvor ges av Anden, medan tjänster administreras av Herren och kraftgärningar bara beviljas av Gud Fadern? Eller drabbades Paulus bara av någon slags poetisk retorik när han delade upp detta i olika kategorier?

Det är inte oväsentligt, för i karismatiska kretsar talar man ofta om de så kallade tjänstegåvorna. Och då utgår man gärna från Ef. 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 

Enkelt och tydligt! Eller hur? Fem tjänstegåvor! Varken mer eller mindre. Vem kan neka till att det måste finnas apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare?

Men man glömmer gärna att citera de följande verserna. Så då skall jag göra det (Ef. 4:12-16)

för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. 

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. 

Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek. 

Oavsett var du står i karismatikens spektrum från mörkblått förnekande till mörkrött omfamnande av guldstoft och änglafjädrar, hinduism och grave-soaking, ber jag dej att berätta vad Paulus menade med att “nå fram till enheten i tron”?

  • Vad menade han med att kunna uppnå en “fullvuxen mognad som motsvarar Kristi fullhet”?
  • Vad menade han med att inte kastas hit och dit av alla “vindkast” i läran?
  • Vad menade han med att det kommer att finnas “människor som spelar falskt och förleder till villfarelse”?
  • Vad menade han med att “hålla fast i kärlek till Sanningen”?

Om du tror att det var bara fromt prat kan du skippa resten. Du kan konvertera till RKK, Livets Ord eller Emergent Church. Du kan välja att bli asket eller liberalteolog. Det kvittar lika!

Fast, visst kan du även välja att hålla fast vid “kärleken till sanningen”. Det finns ett gudomligt löfte förknippat vid det valet. Vi läser i 2 Tess. 2:9-12

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Men, va, nu, då? Inte njuter man väl av orättfärdigheten bara för att man är villig att lyssna på vad andra tycker och tänker och tror på?

Frågan är retorisk och avsedd att tvinga till eftertanke. (Helst i förväg….)

Nu tillbaka till ämnet.

Det handlar om huruvida Gud ger uppenbarelser som lägger till “absoluta order och information från Gud” allteftersom tiden lider. En av tjänstegåvorna är ju otvivelaktigt att vara profet.

När en profet talar så säger han “Så säger HERREN”. I text följer sedan “Herren:” vilket betyder att resten är direkta citat av Gud Faderns ord. Alltså med minst lika mycket auktoritet som allt annat i Bibeln.

Den som tror att Apostlagärningarna fortsätter i dag och att det finns både Apostlar (som de 12) och Profeter som i GT, av vilka Johannes döparen var den siste (Lukas 16:16), har ingen absolut norm att jämföra med och kan således inte bedöma om det som sägs (och skrivs) är “sanningen”.

Och nu kommer överraskningen! När man inte har någon norm så är man bokstavligen “laglös”.

Laglöshetens hemlighet är att man tror sig befinna sig på en glidande skala av nya uppenbarelser. Allt blir ju bara bättre hela tiden! Om du inte tror mej så fråga Darwin och Utvecklingslärans profeter.

Det kvittar totalt om det är RKK’s läroämbete eller Word_of_Faith’s supergurus uppenbarelser som plockar in nyheter eller skippar sanningar.

Snart nog kommer de att enas i det som kallas Emergent Church.

Kärleken till Sanningen är det enda som kan rädda dej och mej!

/Kjell

Mind control

På grund av det som sker runt omkring oss och de diskussioner som nu pågår på grund av Awakening Europe och Påvens besök, vill jag ta fram denna artikel som jag skrev för 2 1/2 år sedan.


Jag tänker skriva om något oerhört allvarligt. Det kommer att handla om sekter och det som Skriften kallar “onda andars läror”. Och jag kommer att ta fram det allra viktigaste tecknet på att det handlar om en sekt, nämligen det som brukar kallas “mind control” och kan översättas med “mental styrning”. Programmering, personlighetsförändrande tekniker och tankereform är också uttryck för samma sak.

1 Tim. 4:1-3

Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Låt oss till att börja med hoppa över de tydliga referenserna till den katolska kyrkan och ny-judaisterna och bara koncentrera på vad det kan betyda att man avfaller från tron och vad det kan betyda att man håller sig till villoandar och vad det kan betyda att man håller sig till onda andars läror.

Nu kanske du undrar varför jag har delat upp det i 3 bitar. De båda sista låter ju ungefär lika. Jo det beror på att det finns en väsentlig skillnad i grekiskan (grundtexten).

När man håller sig till villoandar står det i grundtexten “προσεχοντες πνευμασιν πλανοις” vilket ordagrannt betyder sätta tilltro till vilsna andar men även sätta tilltro till vilseförande andar. Och nu är det så att ordet “pneuma” är ganska ospecifikt i det att det kan beteckna en persons vilja, ett paradigma, en princip och en “ande”. Jämför: Ef. 4:14 där samma tanke presenteras utan det ospecifika ordet “pneuma”. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.
Continue reading “Mind control”

Är allting relativt?

Jag tänker skriva något om en artikel som presenterades i Dagen för 2 månader sedan.

Rubriken lyder: Livets ord i Göteborg går in i pingströrelsen

Uttrycket “allt är relativt” brukar tillskrivas Albert Einstein. I sammanhanget handlade det huvudsakligen om att hastighet bara kan uttryckas som en funktion av två “kroppar”.

Om vi antar att du kör bil och din hastighetsmätare anger 80 km/h så är det bilens hastighet i relation till vägen. Det är således även din egen hastighet i relation till vägen.

Din egen hastighet i relation till passageraren bredvid dej är troligen ungefär 0 km/h, och din hastghet i relation till mötande trafik troligen i storleksordningen 160 km/h. Din hastighet relativt månen varierar starkt och är vanligtvis mer än tusen km/h och mindre än 4000 km/h.

Uttrycket “allt är relativt” brukar även användas mindre vetenskapligt för att uttrycka skillnader i upplevelser. Samma rumstemperatur kan vara för hög för somliga och för låg för andra.

Till sist finns det dem som missbrukar uttrycket för att säga att det inte finns några absoluta sanningar. Detta är dock precis motsatsen till vad uttrycket anger. Uttrycket anger att man inte kan veta något om någonting om man inte jämför det med något absolut.

Nu undrar du kanske vad detta har att göra med att församlingen Livets ord i Göteborg har gått in i “pingstförsamlingen” Connect church.
Continue reading “Är allting relativt?”

Självklarheter

Detta blir en kort artikel där jag försöker skildra ett samtal vi hade med en taxichaufför för några veckor sedan. Men först en liten “fakta-ruta”.

Till höger religion i Kenya. Till vänster religion i Sverige.

Först måste jag påpeka att statistik som bilden ovan bör tas med en rejäl nypa salt. Enligt den vänstra statistiken är 35 procent av svenskarna kristna. Frågan är väl hur man kan mäta något sådant. Jag förmodar att medlemskap i SvK räknas som att vara kristen. Vi vet helt enkelt inte hur många av dessa det är som har en relation med Kristus. Vi vet inte hur många kyrkligt aktiva det är som är pånyttfödda. Vi vet inte ens hur många icke kyrkligt aktiva det är som är pånyttfödda.

I den vänstra grafiken vet vi att säkert 90% är “kyrkligt aktiva”. Dit räknar jag då även muslimer. Av de som kallas kristna är det säkert så att 90% är mer eller mindre kyrkligt aktiva. Men igen vet vi inte hur många av de kyrkligt aktiva som är pånyttfödda.

Siffrorna varierar något men mellan 78% och 82% av Kenyas befolkning kallas kristna.

Från Wikipedia saxar jag följande:

Sverige räknades som ett kristet land men är idag snarare att betrakta som ett sekulärt land, där mindre än hälften är religiöst engagerade eller utövar privat en religion. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85 % av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende. Vid enkät anger många att de tror på andliga ting men inte på kristendomens gudsbild.

Continue reading “Självklarheter”