Fåraherdar och getafarmare


Science Sheep Were Goats Four Million Years Ago
I tidskriften “International Business Times” förkunnar man att:
Four million years ago, sheep were still goats, having not separated genetically as a new species, researchers have found. (Lade du märke till ordningsföljden?)

Fråga: Vilket är det allra slugaste sättet att hindra någon från att vilja bli frälst?

Svar: Genom att lura honom att han redan är frälst!

Getafarm eller fåraskock? Var hör du hemma? Getter är genomgående intelligentare, och bättre utrustade att ta vara på sig själva än får.

Matt. 25:31-34 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla heliga änglar med honom, då skall han sitta på sin härlighets tron. Och inför honom skall alla folk församlas, och han skall skilja dem, den ene från den andre, såsom en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra. Då skall Konungen säga till dem som är på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike, som är tillrett för er från världens början.

Men snälla nå’n! De som är rättfärdiga (räknas som rättfärdiga) kommer väl inte att dömas till helvetet? Nej! Naturligtvis inte! Vad säger Skriften?
Continue reading “Fåraherdar och getafarmare”

Sakrament och Nattvard

Jag fick följande fråga:


Jag hamnade på Dagens hemsida och såg denna artikel: Nattvarden – är det samma måltid?

Mikael Tellbes uttalande vill jag att du tar upp:

  • Är det något magiskt som händer i Nattvarden?
  • Är inte Herren alltid närvarande när vi samlas i hans namn?
  • När vi gör detta till hans åminnelse är han med ännu större säkerhet ibland oss (om vi skulle behöva det), han har ju befallt oss detta, men är han det mer när jag äter brödet än innan jag öppnat munnen?
  • Jag skall själv försöka få ett svar av honom, men vill ha din syn, och andras, på saken. Detta med sakrament!

Jag tror det är bra om vi ventilerar dessa frågor, eftersom vissa strävar mot RKK.


Först av allt vill jag säga att jag är dåligt underbyggd vad gäller saker som har med ritual och ceremoni att göra. Därför behövde jag studera detta noggrannt innan jag vågade mej på ett svar.

Som grund vill jag ta den text som torde vara mest relevant för oss hednakristna, nämligen texten ut Paulus brev till korinterna. 1 Kor. 11:23-29

Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

Jag har fetstilat tre meningar och vill berätta varför.
Continue reading “Sakrament och Nattvard”

The buck stops at ….

Mikael Karlendal är mitt i processen att publicera en artikelserie på 3 delar i Världen i dag.

Stefan Swärd blev utmanad av Aletheia med frågan om han hade smått mist förståndet för att han låter Livets Ord publicera hans senaste bok.

Visst finns det även något positivt att säga om att publicera “sanningen” mitt i fiendens läger. Men då måste man vara tydlig.

Huruvida du anser att Mikael Karlendal är tydlig överlåter jag åt dej.

Hans första 2 delar är publicerade:

Del 1: Kyrkosynen är avgörande.
Del 2: Olika syn på traditionen.
Continue reading “The buck stops at ….”

Tro, Dop och Medlemskap

Det talas ibland om så kallade vattendelare i “kristenheten”. Med en glimt i ögonvrån kan man utan tvekan kalla “vattendopet” en dylik “vattendelare”.

Jag vill börja denna bloggpost, som kommer att handla om det som kallas ekumenik, men som hellre borde stämplas med benämningen “ekumenism”, med ett citat ur den noggranne “käre läkaren” Lukas evangelium (Lukas 18:9-19):

För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:

Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.

Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”

En man i hög ställning frågade Jesus: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

När jag var ung (tonåring) tyckte jag allt bråk om ekumenik var icke-frågor.

Jag hade givetvis fel. Men nog var det väl en “barnslig” utgångspunkt?
Continue reading “Tro, Dop och Medlemskap”

Ett icke-folk

Detta blir ett försök att komplettera dopdebatten med det jag tror är bakgrunden för alla missförstånd och motsatta, låsta, positioner.

När baptisterna började bekänna sin tro fick de välja mellan olika slags förföljelser, ja även den grymma martyrdöden på en brandstapel, eller att avsvära sig sin tro.

Jag tror utan minsta tvivel att dopet bör ske av eget beslut efter att man själv har tagit ställning till tron och frälsningen. Och att det bara bör ske efter att man inser dess konsekvenser och betydelse. (Lägg märke till det lilla ordet “bör”.)

När jag var tonåring konfunderades jag av att majoriteten av mina skolkamrater deltog i något som kallades “konfirmation”. Ungdomar som struntade blankt i Guds Ord och det som hade med tro och frälsning att göra deltog i denna ritual. En formalitet.

Jag frågade då min far vad detta handlade om. Han gav mej ett svar som jag tror majoriteten av baptistiskt troende håller med om.

Han sade att när någon deltar i konfirmationen av eget val och med en personlig övertygelse så betyder det att den personen erkänner sitt barndop och vill leva för Herren.

Så tror jag fortfarande. Inte för att det var min far som sade det, utan för att jag själv har sett att vi har bröder och systrar med denna bakgrund som är Kristustrogna och lever för Herren.

Det ändrar ingenting i min övertygelse att nedsänkningsdop efter omvändelse, på egen begäran, är den bibliska modellen.

Nu har dopdebatten blossat upp och igen blir jag konfunderad.
Continue reading “Ett icke-folk”