Jag och ingen annan

Det finns en liten historia om en kapten och en förste styrman på ett skepp. Dessa två var inte varandras bästa vänner.

Kaptenen var nykterist och han störde sig omåttligt över förste styrmans drickande. För att hämnas brukade han skriva i loggboken: “I dag var förste styrman drucken igen.”

Men så hände det sig att kapten blev sjuk, och då är det förste styrman som tar över kommandot.

Förste styrman tog ut sin hämnd genom att skriva i loggboken: “I dag var kapten nykter!”

Lögn handlar om att missleda. Visst kan den bestå av förvrängda och påhittade fakta, numera kallade “alternativfakta”. Men de lögner vi alla bombarderas med handlar vanligtvis om urval och vinkling av fakta.

Liksom i historien ovan kan man mycket lätt ljuga genom att presentera valda fakta. Den som vill vara ärlig måste nog erkänna att han/hon själv har använt metoden att selektera vissa fakta och förtiga andra fakta.

Det tenderar alltid att bli för långt och breda ut sig när man citerar ur Gamla Testamentet. Därför får du själv läsa sammanhanget.

Saul hade som vanligt struntat i att lyda Guds föreskrifter och när han efteråt gick till Samuel för att urskulda sig med svepskäl (alternativa sanningar) blev han strängt tillrättavisad. 1 Sam. 15:23 Ty gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du skall icke längre vara konung.
Continue reading “Jag och ingen annan”

Väckelse när, var, hur?

Både lite nu och lite då uppstår det skarpa menings-skiljaktligheter mellan “kristna” som predikar att det blir en “mega-väckelse” innan Jesus kommer tillbaka, och dem som säger att “väckelserna hör till historien”.

Den stackars Joel Osteen är bara ett av flera avskräckande exempel!

Frågan är “vem som har rätt” och vad som är sanning. Eller kan det till och med vara så att båda har rätt, tekniskt sett, men fel i tolkning?
Continue reading “Väckelse när, var, hur?”

Total Onslaught

Denna artikel är en fortsättning på min serie om vilddjurets märke och tillbedjan av vilddjuret eller dess bild.

Animism – besjälad natur

Som inledning vill jag skriva något om ordet “προσκυνέω” (proskuneå) som är det grekiska ord som har översatts med “tillbedja”. Ordet betyder faktiskt ordagrannt att “krypa och underksta sig som en hund när den slickar husses (eller mattes) hand”. Det är sammansatt av “προσ” (pros) som anger att man riktar sig mot eller till någon eller något, och “κύων” (kuån) som helt enkelt betyder hund.

Det är ju inte direkt vad man föreställer sig när man hör ordet tillbedja. I alla fall inte om man har en protestantisk bakgrund. Men det är viktigt att förstå att i den profetiska, symboliska, bildliga texten handlar det om att underkasta sig, förära eller beundra någon som beskrivs som ett farligt eller giftigt vilt djur. Etymologiskt innehåller beskrivningen vilddjur även att jaga och att göra en fälla.

Låt oss alltså komma ihåg att det är Gud, genom den profetia Johannes fick meddela, som kallar personen för vilddjur. För människor kommer personen snarare att verka beundransvärd. Någon man gör väl i att lyda och förära. Idoldyrkan har ju redan genomsyrat all världens kulturer. Man dyrkar skådespelare, sport-hjältar, politiker, predikanter, “utviknings-gudinnor”, gurus med flera.

Här börjar själva artikeln. I den vill jag försöka ge exempel på hur man redan nu kan “tillbedja villdjuret”. Jag tar inte med den öppna satanismen eftersom jag utgår från att alla inser att detta är tilbedjan av vilddjuret.

Var skall man börja i det som utan minsta tvekan kan kallas “Total Onslaught” eller på svenska “Totalattack” eller “Attack från alla håll och kanter”?
Continue reading “Total Onslaught”

Tron på Jesus – Vägen, Sanningen och Livet!

Detta handlar om vilddjurets märke.

Det finns en bibelvers som nästan alla kan citera utantill.

Joh. 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Versen är positiv och “snäll”. Bara ett löfte, en möjlighet med goda konsekvenser. Inget hotfullt.

De som kan citera från vers 14 till och med vers 19 är betydligt färre.

Joh. 3:14-19 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Nu blir det genast lite knepigare. Det talas om korsfästelsen, fast i ord som inte alla direkt förstår. Det talas även om konsekvensen av att “inte tro”. Då är man redan dömd. Och det står att det man skall tro på är “Guds enfödde Sons namn”. Hur i all världen tror man på ett namn?

De som läser hela sammanhanget och även känner till kapitlets två sista verser är ännu färre.
Continue reading “Tron på Jesus – Vägen, Sanningen och Livet!”