Förtroende och trohet

Om man vill missförstå bibeltexter finns det ingen brist på möjligheter att göra det.

Det påstås att Luther sade: “När jag läser en text jag inte förstår, lyfter jag på hatten och går vidare.” Sven Reichmann har någon gång refererat till Luthers uttalande och sagt att han själv “drar ner hatten över öronen och söker tills han förstår texten”.

Till synes motstridiga metoder men som nog faktiskt har mer gemensamt än man skulle kunna tänka. Båda var ju överens om att man bör studera vidare och inte bygga läror och tolkningar på verser man inte begriper.

Jag skall ta ett exempel på hur man kan misstolka bibeltexter om man inte tar med helheten. För skall man nu hedra sin far och sin mor eller skall man hata sin far och sin mor? Och skall man hata sina syskon?

2 Mos. 20:12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig. 

Lukas 14:26 Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.


Artikelns tema: Biblisk “tro” betyder förtroende och trohet.

Nu var ju mitt exempel ganska enkelt att genomskåda, men det finns texter där man inte lika lätt kan välja hur man vill göra med Luthers hatt. En sådan text finner vi i Joh. 5:44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Skall man kanske protestera vilt om någon säger att man har gjort något bra? Så att man inte förlorar sin tro….

Och hur i hela världen söker man den ära som kommer från den ende Guden?


Continue reading “Förtroende och trohet”

Lewi, katolicismen och den falska karismatiken

Här följer ett gästinlägg av Erik och Birgitta Axelsson


Erik och jag har jobbat länge och ingående för att analysera utvecklingen av den falska karismatiken. Vår analys och våra slutsatser redogör vi för i boken “avfallet”. Där ser man hur både katolska kyrkan och pingströrelsens allvarligt har bidragit till den situation vi har idag.

Vi bifogar ett utdrag ur boken. På dessa sidor redogörs för pingströrelsens påverkan.

Utdrag ur boken AVFALLET – en analys av kyrkohistoriska strömningar av Haltnis Erik Axelsson, sid 231 – 234

//Birgitta


Läran

Om man tittar lite närmare på Seymors lära, så slås man genast av, att den är ytlig, inne- håller direkta fel och visar alla tecken på, att den är hopsnickrad av en amatörteolog.

Seymor hade heller aldrig genomgått någon pastorsutbildning utan var självlärd. I pingst-rörelsens början var det ofta så, att det var en merit, att inte ha en teologisk utbildning. Man skulle vara ”utbildad” av Anden.

Continue reading “Lewi, katolicismen och den falska karismatiken”

Laglöshetens hemlighet?

Läs detta för nu publicerar jag artikeln.

Det har grubblats och trätts mycket om texten i 2 Tess. 2:7. Där står det: “Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Och nu skulle man kanske ha trott, eller åtminstone hoppats, att det huvudsakliga grubblet skulle ha handlat om vad då denna hemlighet är för något.

Duterte, drug-abuser som mördar drug-abusers! Laglöshetens hemlighet avslöjad.

Men, icke så. Striderna har handlat om det som SFB15 har översatt med “han som håller tillbaka“.

Och medan man bråkade om vem “han eller den eller det” är som håller tillbaka så kunde “laglöshetens hemlighet” fortsätta att infektera “folken” med propaganda och “skenbara självklarheter”, med ett modernt ord, “paradigma”.

Laglöshetens hemlighet bygger på att byta ut Guds eviga bud mot “självklarheter”.

Vi får veta att Herren Jesus Kristus (Yeshua Ha-Mashiach) kommer att döda “Den Laglöse” när han kommer tillbaka som Judarnas Kung och hela världens Kung.

2 Tess. 2:9-12

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. 

Men snälle Paulus, nu tar du väl i! Vad kan detta betyda?

Låt oss ta det, bit för bit. Det står att Gud “sänder villfarelsens makt över vissa människor” och det leder till att “de tror på lögnen”.

Hur tror du det går om du (bevarad av Herren av bara nåd) går till någon av dessa som drabbats av Guds dom i form av villfarelse och vittnar om sanningens evangelium och upplyser dem om att de är vilsna?

Du kommer att betraktas som knäpp. Du kommer att kallas översittare som drabbats av storhetsvansinne. Du kommer att anklagas för att du diskriminerar. Det kommer att finnas “lagar” och “fängelser” och “vårdcentraler” där man tar hand om dej och dina gelikar. Euthanasi kommer troligen att höra till möjligheterna för obotliga fall som inte böjer sig för psykoterapi med hjälp av psykofarmaka.

Men vad är då “laglöshetens hemlighet” och hur njuter man av “orättfärdighet”?

Hebreerbrevet är troligen specifikt riktat till judar som redan är messiastroende, eller överväger att bli det, men det innehåller sanningar som är nyttiga för oss hedningar också.

I tredje kapitlet gör författaren (författarna) en jämförelse mellan ökenvandringen och livet som kristustroende. Författaren jämför Jesus och Moses och påpekar att Jesus bör äras högre än Moses. Och så säger han i verserna 12 och 13: “Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

Jag skall nu citera ett antal texter. Dessa texter “hänger inte ihop”, men de har det gemensamt att de alla talar om synd, orättfärdighet och laglöshet.

Jesus talar om för lärjungarna att han skall sända Hjälparen, Den Helige Ande, Joh. 16:7-11 Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. 

Det är synd att inte acceptera (ha förtroende för) att Jesus vet bäst och välja att hörsamma honom (vara honom trogen). Och vi vet att synden har “makt att bedra”.

Paulus förklarar hur det går när man vill bestämma själv vad man får och inte får göra. Då blir man en dåre. Rom 1:18-25 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 

Guds dom består i att “hjärtats begär” får bortförklara “Guds bud” så att man lyder begären mer än Gud. Och visst kommer vi ihåg mer än “bara” Johannes 3:16? “(18) Den som tror på honom (Guds enfödde son) blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – “(36) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” Guds vrede blir en logiskt följd av domen.

Rom. 3:20 Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. 

Och nu skall jag tala om laglöshetens hemlighet ur ett helt annat perspektiv. Stanna inte här! Läs resten!

Paulus första brev till Korint innehåller åtminstone ett kapitel som skulle kunna kallas “karsimatikens höga visa”.

Som ungdom i Pingströrelsen fick jag intrycket att Första Korinterbrevets tolfte kapitel är ett av Bibelns allra mest centrala och viktiga budskap.

Jag vill genast poängtera att mina föräldrar inte var extrema karismatiker utan att jag fick detta intryck genom predikningar och handlingar i församlingen.

Man missade att Paulus skrev en inledning in kapitel 12, huvudbudskapet i kapitel 13 och en avrundning i kapitel 14. Vanligtvis hoppade man bara över kapitel 13 i sammanhanget.

Det har skrivits väldigt mycket om “nådegåvorna” (ordet kan även översättas “tacksamhetsgåvorna”) och jag tänker bara peka på några få saker som man lätt kan missa i sammanhanget.

Det finns några verser i början på tolfte kapitlet som jag aldrig har hört en predikan om eller läst en “avhandling” om. Jag skall citera dessa verser här (1 Kor. 12:4-11)

Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 
Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 
Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. 

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 

Den ene får av Anden ord av vishet,
den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 
En får tro genom samme Ande,
en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 
en annan att göra kraftgärningar.
En får gåvan att profetera,
en annan att skilja mellan andar.
En får gåvan att tala olika slags tungomål,
en annan att uttyda tungomål. 

Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. 

Som du ser har jag indelat texten typografiskt annorlunda än den står i den Bibel du läser.

Titta nu noga på de tre första raderna i citatet ovan.

Är det så att nådegåvor ges av Anden, medan tjänster administreras av Herren och kraftgärningar bara beviljas av Gud Fadern? Eller drabbades Paulus bara av någon slags poetisk retorik när han delade upp detta i olika kategorier?

Det är inte oväsentligt, för i karismatiska kretsar talar man ofta om de så kallade tjänstegåvorna. Och då utgår man gärna från Ef. 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 

Enkelt och tydligt! Eller hur? Fem tjänstegåvor! Varken mer eller mindre. Vem kan neka till att det måste finnas apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare?

Men man glömmer gärna att citera de följande verserna. Så då skall jag göra det (Ef. 4:12-16)

för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. 

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. 

Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek. 

Oavsett var du står i karismatikens spektrum från mörkblått förnekande till mörkrött omfamnande av guldstoft och änglafjädrar, hinduism och grave-soaking, ber jag dej att berätta vad Paulus menade med att “nå fram till enheten i tron”?

  • Vad menade han med att kunna uppnå en “fullvuxen mognad som motsvarar Kristi fullhet”?
  • Vad menade han med att inte kastas hit och dit av alla “vindkast” i läran?
  • Vad menade han med att det kommer att finnas “människor som spelar falskt och förleder till villfarelse”?
  • Vad menade han med att “hålla fast i kärlek till Sanningen”?

Om du tror att det var bara fromt prat kan du skippa resten. Du kan konvertera till RKK, Livets Ord eller Emergent Church. Du kan välja att bli asket eller liberalteolog. Det kvittar lika!

Fast, visst kan du även välja att hålla fast vid “kärleken till sanningen”. Det finns ett gudomligt löfte förknippat vid det valet. Vi läser i 2 Tess. 2:9-12

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Men, va, nu, då? Inte njuter man väl av orättfärdigheten bara för att man är villig att lyssna på vad andra tycker och tänker och tror på?

Frågan är retorisk och avsedd att tvinga till eftertanke. (Helst i förväg….)

Nu tillbaka till ämnet.

Det handlar om huruvida Gud ger uppenbarelser som lägger till “absoluta order och information från Gud” allteftersom tiden lider. En av tjänstegåvorna är ju otvivelaktigt att vara profet.

När en profet talar så säger han “Så säger HERREN”. I text följer sedan “Herren:” vilket betyder att resten är direkta citat av Gud Faderns ord. Alltså med minst lika mycket auktoritet som allt annat i Bibeln.

Den som tror att Apostlagärningarna fortsätter i dag och att det finns både Apostlar (som de 12) och Profeter som i GT, av vilka Johannes döparen var den siste (Lukas 16:16), har ingen absolut norm att jämföra med och kan således inte bedöma om det som sägs (och skrivs) är “sanningen”.

Och nu kommer överraskningen! När man inte har någon norm så är man bokstavligen “laglös”.

Laglöshetens hemlighet är att man tror sig befinna sig på en glidande skala av nya uppenbarelser. Allt blir ju bara bättre hela tiden! Om du inte tror mej så fråga Darwin och Utvecklingslärans profeter.

Det kvittar totalt om det är RKK’s läroämbete eller Word_of_Faith’s supergurus uppenbarelser som plockar in nyheter eller skippar sanningar.

Snart nog kommer de att enas i det som kallas Emergent Church.

Kärleken till Sanningen är det enda som kan rädda dej och mej!

/Kjell

Mirakel

År 2012 blev en före detta Luthersk präst i Tanzania berömd. Den pensionerade pastor Ambilikile Mwasapile annonserade att han hade hittat en buske som han kokade soppa på och soppan var en mirakelmedicin.

Han naturmedicin skulle, enligt honom själv och hans trogna, kunna bota alla kroniska sjukdomar inklusive diabetes, cancer, och HIV/AIDS.

Resultatet blev en lavinartad folkvandling till Loliondo. Folk reste flera dagar och stod i kö för att få en klunk av denna mirakelmedicin. Ja, det fanns till och med rika människor som hyrde helikopter så att de inte behövde köa.

Här är en bild på hur det såg ut längs lervägarna som ledde till Loliondo.

Rika och fattiga vallfärdade till Loliondo, för av någon anledning hade ryktet spritt sig att pastor Ambilikiles dryck verkligen fungerade. Trots att den inte gjorde det.

Du kan läsa mer om detta: Tanzania: Thousands trek to ‘miracle healer’ who promises HIV cure


Continue reading “Mirakel”

Vattendel, Vattendelare, Vattendelast!

Det saknas inte så kallade vattendelare i den så kallade “kristenheten”. En vattendelare som har funnits länge är troendedopet. Maktkyrkan har förföljt, torterat och mördat dem som avviker från ceremoni och formler och i stället vill vittna om sin tro genom att låta döpa sig i enlighet med Nya Testamentets riktlinjer.

Bilden föreställer en så kallad vattendelare. Den består av en bergsrygg. Samma regnvatten faller på båda sidor, men vattnet strömar sedan till olika slutstationer. Guds ord finns för oss alla, men beroende på våra tolkningar och doktriner uppstår det oförenliga läror som slutligen leder till olika mål.

En annan viktig vattendelare handlar om tron på vem, eller törs jag skriva “vad” Jesus var och är. Skaparen själv som gjorde sig del av skapelsen för att fullkomna sin frälsningsplan, eller en skapad varelse, om än mycket speciell. Detta är onekligen den största vattendelaren.

Men det finns i våra dagar en vattendelare som handlar om huruvida “Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!” och vad detta i sådana fall innebär.

Vanligtvis brukar de som påstår att apostlagärningarna fortsätter i vår tid mena att bara vi sköter oss som vi bör som kristna så kan vi gå ut på gator och gränder och bota sjuka till höger och vänster. Samtidigt kommer det att finnas både Apostlar och Profeter som talar med Guds direkta auktoritet och således inte får motsägas.
Continue reading “Vattendel, Vattendelare, Vattendelast!”

Nej profet! Du har fel!

Om du inte vill läsa om “profeter” och “profetior” kan du sluta läsa här.

Och, om du tycker om att flumma hellre än att förstå så råder jag dej att sluta läsa här, för nu börjar jag tvinga till val.

Är du med på notorna går vi vidare.

Jag kommer att presentera saken stegvis. I varje steg kan man svara JA, eller NEJ, eller sluta läsa.

Det finns dock även ett bra, och legitimt alternativ. Det består i att säga: “Hur menar du?”; Det kan du göra (även anonymt) i kommentarerna.
Continue reading “Nej profet! Du har fel!”

Först och störst

Det finns ett bud som Jesus kallar “Det första och största budet”.

Budet låter enligt Lukas (10:27) så här:

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

De andra så kallade synoptiska evangelisterna vet att meddela mera. Markus skrev (12:28-31)

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: “Vilket är det största av alla buden?” Jesus svarade: “Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”

Och Matteus vittnar om samma händelse i (22:35-40)

En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.

Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Jag vill nu påstå att sedan de falska karismatikerna tog över den protestantiska scenen har dessa på alla sätt och vis försökt att skuldbelägga och skymfa just förståndet.
Continue reading “Först och störst”

Tungor som av eld

Jag växte upp i pingströrelsen och som resultat trodde jag att 1 Kor. 12 var Bibelns mest centrala och viktigaste kapitel.

Innan jag själv började läsa Bibeln på allvar trodde jag att det viktigaste bestod av Gamla Testamentets hjältehistorier, Evangeliernas skildringar av Jesu liv, Apostlagärningarnas under och tecken, och som pricken över “i” Kapitel 12 i Paulus första brev till församlingen i Korint.

Om du inte själv har erfarenhet från Lewi Pethrus pingströrelse så vill jag bara berätta att tungotalet positionerades som något frälsningsgrundande, eller åtminstone ett tecken på att man var frälst på riktigt.

Och runt detta falska centrum fanns sedan resten av de andliga nådegåvorna och allt predikande om eld och smörjelse och pingstdagen och under.

Det var i det närmaste en kulturchock när jag en gång hörde en baptistpredikant påstå att Paulus varnade och tillrättavisade församlingen i Korint i detta viktiga brev. Och chocken blev inte mindre när samme predikant även påstod att vi kanske inte skulle längta så mycket efter eld, eftersom det står för dom i Guds Ord.
Continue reading “Tungor som av eld”

Apostles and Prophets today?

Följande text är tagen i sin helhet från en sajt som heter “Let Us Reason” med tillstånd av sajtens ägare Mike Oppenheimer.

Om du klickar på bilden kommer du till originalet.

Artikeln är avsedd som ett sista inlägg i debatten angående profeter i Gamla Testamentet och profetia i Nya Testamentet.

Lägg märke till att Mike inte håller med varken preterister eller cessationister. Mike deklarerar tydligt att Gud gör under även i dag och att Andens gåvor hör till vår tid och behövs i församlingen.

Jag vill påpeka att jag hittade Mikes sajt i förrgår. Mina tidigare artiklar angående profetia är alltså skrivna utan infytande från artikeln nedan eller från andra artiklar i ämnet.

I mån av tid kommer jag att översätta viktiga bitar i kommentarfälten.

Vill även hänvisa till Mikes personliga vittnesbörd.


Du kommer inte ångra dej om du läser detta noggrannt!


There are those who claim to be apostles and prophets by their own word. Others claim it by showing their signs, wonders and miracles. This so-called signs and wonders movement is part of an effort to restore what they understood to be the five-fold ministry described in Ephesians 4:11. The proliferators of the movement claim that these dynamics are what is necessary for the church to have power.

In actuality, those who lay claim to this ministry today are operating under a misunderstanding of apostles and prophets of the Bible.

The Lord confirmed His signs to the apostles’ words to show a transition of authority from Israel and its priesthood to the apostles who were laying down the foundation for the church, a new entity. This unique anointing testified to Israel and to the gentiles a new order of leadership, the demonstration of spiritual authority was transferred to the church Christ body.

Becoming aware of what the Bible says about these positions in the early church can help us guard against misleading teachings in the church today.
Continue reading “Apostles and Prophets today?”

Profet, Profetia eller….?

Ur en tidigare artikel saxar jag följande som inledning:

Något som berör mej i den bakomliggande debatten (om man nu kan kalla det för debatt) är de giganstiska missförstånden angående prövandet av så kallade profetior.

Eftersom profetians gåva är något vi bör sträva efter, är det kanske inte så konstigt att det finns otroligt mycket missförstånd angående just profetia. Och eftersom man i åratal har varnat för att “röra Herrens smorde” är det kanske inte konstigt att det blir ett sånt liv och kiv så fort någon hellre vill lyda maningen att pröva i stället för att tiga och lida.

Nu vill jag faktiskt påstå att genom åratal av “rör inte Herrens smorde” har man gjort sig skyldig till att släcka Anden och skapa förakt för profetior. Inte minst eftersom makthungriga personer har missbrukat “profetia” för att just inte kunna motsägas.

Profetian är inte till för att ge profeten makt eller ära. Äran för Guds Ord tillkommer Gud allena.

Låt oss därför analysera ett påstående som detta: “Vi, som Guds församling, skall enligt Ordet inte förakta profetiskt tal, utan pröva allt och behålla det goda! Vilket i sin tur bör innebära att ingen profet kan garanterat profetera utan att köttet riskerar att slinka med. Därför är det också ett skydd för profeten själv – för att inte hamna snett

Det verkar ju vara korrekt, eller hur? (Även om termen “profetiskt tal” så vitt jag kan finna inte finns ordagrannt i Bibeln.)

Men låt oss börja med den allra viktigaste frågan!
Continue reading “Profet, Profetia eller….?”