Läs detta för nu publicerar jag artikeln.
Det har grubblats och trätts mycket om texten i 2 Tess. 2:7. Där står det: “Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.”
Och nu skulle man kanske ha trott, eller åtminstone hoppats, att det huvudsakliga grubblet skulle ha handlat om vad då denna hemlighet är för något.
Duterte, drug-abuser som mördar drug-abusers! Laglöshetens hemlighet avslöjad.
Men, icke så. Striderna har handlat om det som SFB15 har översatt med “han som håller tillbaka“.
Och medan man bråkade om vem “han eller den eller det” är som håller tillbaka så kunde “laglöshetens hemlighet” fortsätta att infektera “folken” med propaganda och “skenbara självklarheter”, med ett modernt ord, “paradigma”.
Laglöshetens hemlighet bygger på att byta ut Guds eviga bud mot “självklarheter”.
Vi får veta att Herren Jesus Kristus (Yeshua Ha-Mashiach) kommer att döda “Den Laglöse” när han kommer tillbaka som Judarnas Kung och hela världens Kung.
2 Tess. 2:9-12
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Men snälle Paulus, nu tar du väl i! Vad kan detta betyda?
Låt oss ta det, bit för bit. Det står att Gud “sänder villfarelsens makt över vissa människor” och det leder till att “de tror på lögnen”.
Hur tror du det går om du (bevarad av Herren av bara nåd) går till någon av dessa som drabbats av Guds dom i form av villfarelse och vittnar om sanningens evangelium och upplyser dem om att de är vilsna?
Du kommer att betraktas som knäpp. Du kommer att kallas översittare som drabbats av storhetsvansinne. Du kommer att anklagas för att du diskriminerar. Det kommer att finnas “lagar” och “fängelser” och “vårdcentraler” där man tar hand om dej och dina gelikar. Euthanasi kommer troligen att höra till möjligheterna för obotliga fall som inte böjer sig för psykoterapi med hjälp av psykofarmaka.
Men vad är då “laglöshetens hemlighet” och hur njuter man av “orättfärdighet”?
Hebreerbrevet är troligen specifikt riktat till judar som redan är messiastroende, eller överväger att bli det, men det innehåller sanningar som är nyttiga för oss hedningar också.
I tredje kapitlet gör författaren (författarna) en jämförelse mellan ökenvandringen och livet som kristustroende. Författaren jämför Jesus och Moses och påpekar att Jesus bör äras högre än Moses. Och så säger han i verserna 12 och 13: “Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.”
Jag skall nu citera ett antal texter. Dessa texter “hänger inte ihop”, men de har det gemensamt att de alla talar om synd, orättfärdighet och laglöshet.
Jesus talar om för lärjungarna att han skall sända Hjälparen, Den Helige Ande, Joh. 16:7-11 Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.
Det är synd att inte acceptera (ha förtroende för) att Jesus vet bäst och välja att hörsamma honom (vara honom trogen). Och vi vet att synden har “makt att bedra”.
Paulus förklarar hur det går när man vill bestämma själv vad man får och inte får göra. Då blir man en dåre. Rom 1:18-25 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
Guds dom består i att “hjärtats begär” får bortförklara “Guds bud” så att man lyder begären mer än Gud. Och visst kommer vi ihåg mer än “bara” Johannes 3:16? “(18) Den som tror på honom (Guds enfödde son) blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – “(36) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” Guds vrede blir en logiskt följd av domen.
Rom. 3:20 Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.
Och nu skall jag tala om laglöshetens hemlighet ur ett helt annat perspektiv. Stanna inte här! Läs resten!
Paulus första brev till Korint innehåller åtminstone ett kapitel som skulle kunna kallas “karsimatikens höga visa”.
Som ungdom i Pingströrelsen fick jag intrycket att Första Korinterbrevets tolfte kapitel är ett av Bibelns allra mest centrala och viktiga budskap.
Jag vill genast poängtera att mina föräldrar inte var extrema karismatiker utan att jag fick detta intryck genom predikningar och handlingar i församlingen.
Man missade att Paulus skrev en inledning in kapitel 12, huvudbudskapet i kapitel 13 och en avrundning i kapitel 14. Vanligtvis hoppade man bara över kapitel 13 i sammanhanget.
Det har skrivits väldigt mycket om “nådegåvorna” (ordet kan även översättas “tacksamhetsgåvorna”) och jag tänker bara peka på några få saker som man lätt kan missa i sammanhanget.
Det finns några verser i början på tolfte kapitlet som jag aldrig har hört en predikan om eller läst en “avhandling” om. Jag skall citera dessa verser här (1 Kor. 12:4-11)
Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme.
Det finns olika tjänster, men Herren är densamme.
Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.
Den ene får av Anden ord av vishet,
den andre får ord av kunskap genom samme Ande.
En får tro genom samme Ande,
en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
en annan att göra kraftgärningar.
En får gåvan att profetera,
en annan att skilja mellan andar.
En får gåvan att tala olika slags tungomål,
en annan att uttyda tungomål.
Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.
Som du ser har jag indelat texten typografiskt annorlunda än den står i den Bibel du läser.
Titta nu noga på de tre första raderna i citatet ovan.
Är det så att nådegåvor ges av Anden, medan tjänster administreras av Herren och kraftgärningar bara beviljas av Gud Fadern? Eller drabbades Paulus bara av någon slags poetisk retorik när han delade upp detta i olika kategorier?
Det är inte oväsentligt, för i karismatiska kretsar talar man ofta om de så kallade tjänstegåvorna. Och då utgår man gärna från Ef. 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare,
Enkelt och tydligt! Eller hur? Fem tjänstegåvor! Varken mer eller mindre. Vem kan neka till att det måste finnas apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare?
Men man glömmer gärna att citera de följande verserna. Så då skall jag göra det (Ef. 4:12-16)
för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.
Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse.
Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.
Oavsett var du står i karismatikens spektrum från mörkblått förnekande till mörkrött omfamnande av guldstoft och änglafjädrar, hinduism och grave-soaking, ber jag dej att berätta vad Paulus menade med att “nå fram till enheten i tron”?
- Vad menade han med att kunna uppnå en “fullvuxen mognad som motsvarar Kristi fullhet”?
- Vad menade han med att inte kastas hit och dit av alla “vindkast” i läran?
- Vad menade han med att det kommer att finnas “människor som spelar falskt och förleder till villfarelse”?
- Vad menade han med att “hålla fast i kärlek till Sanningen”?
Om du tror att det var bara fromt prat kan du skippa resten. Du kan konvertera till RKK, Livets Ord eller Emergent Church. Du kan välja att bli asket eller liberalteolog. Det kvittar lika!
Fast, visst kan du även välja att hålla fast vid “kärleken till sanningen”. Det finns ett gudomligt löfte förknippat vid det valet. Vi läser i 2 Tess. 2:9-12
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Men, va, nu, då? Inte njuter man väl av orättfärdigheten bara för att man är villig att lyssna på vad andra tycker och tänker och tror på?
Frågan är retorisk och avsedd att tvinga till eftertanke. (Helst i förväg….)
Nu tillbaka till ämnet.
Det handlar om huruvida Gud ger uppenbarelser som lägger till “absoluta order och information från Gud” allteftersom tiden lider. En av tjänstegåvorna är ju otvivelaktigt att vara profet.
När en profet talar så säger han “Så säger HERREN”. I text följer sedan “Herren:” vilket betyder att resten är direkta citat av Gud Faderns ord. Alltså med minst lika mycket auktoritet som allt annat i Bibeln.
Den som tror att Apostlagärningarna fortsätter i dag och att det finns både Apostlar (som de 12) och Profeter som i GT, av vilka Johannes döparen var den siste (Lukas 16:16), har ingen absolut norm att jämföra med och kan således inte bedöma om det som sägs (och skrivs) är “sanningen”.
Och nu kommer överraskningen! När man inte har någon norm så är man bokstavligen “laglös”.
Laglöshetens hemlighet är att man tror sig befinna sig på en glidande skala av nya uppenbarelser. Allt blir ju bara bättre hela tiden! Om du inte tror mej så fråga Darwin och Utvecklingslärans profeter.
Det kvittar totalt om det är RKK’s läroämbete eller Word_of_Faith’s supergurus uppenbarelser som plockar in nyheter eller skippar sanningar.
Snart nog kommer de att enas i det som kallas Emergent Church.
Kärleken till Sanningen är det enda som kan rädda dej och mej!
/Kjell
Views: 239
