Vedermöda(n)

Jag vill skriva en kort bloggpost över vedermöda och vedermödan.

Det är inte samma sak, på samma sätt som gåvor av bara nåd inte därför är “nådegåvor” i den betydelse som Paulus talar om i breven till Korint.

Vedermöda har vi haft sedan Adam och Eva blev utvisade ur paradiset.

Men VEDERMÖDAN sker i den sista tiden innan Jesus kommer tillbaka.

Och Jesus kommer bara tillbaka en gång! (Snälla tro inte på John Nelson Darby och hans sluga introduktion till “den sista tidens avfall”).

Det blir ingen saftig bild till denna bloggpost.
Continue reading “Vedermöda(n)”

Det blir invecklat

Under många år hörde det till min arbetsuppgift att vara underhandlare och moderator för diskussioner, internationellt i affärsvärlden. Jag minns speciellt ett antal, mycket otydliga och sega diskussioner. Meningsutbytet i dessa diskussioner blev bara mer och mer animerat och nådde ibland en nivå som skulle kunna kallas dispyt. Motsättningarna blev större och större och något konsensus verkade inte bli möjligt.

Det finns två anledningar till att diskussioner kör fast på detta sätt.

Den ena, och vanligaste anledningen, är att deltagarna har så kallade “hidden agendas”. Det vill säga att man egentligen inte är intresserad av diskussionens tema utan har andra motiv för att deltaga. Man vill dominera (härska) eller tillskansa sig fördelar på andra områden. Sådana diskussioner får karaktären av trätor och deltagare som trodde att det handlade om det annonserade temat blir inte sällan både uttröttade och förbryllade, och ibland skadade. Ofta leder det till skadade relationer, och ibland till skilsmässa.

Den andra anledningen är att man diskuterar något som i verkligheten är ett symptom av något annat. Det vill säga att det inte handlar om ett isolerat problem utan om ett problemkomplex, en problematik. Den som leder diskussionen har då som uppgift att försöka få alla att inse sambanden och göra gemensam sak på samma abstraktionsnivå.

Nu undrar du kanske vad detta kommer att handla om. Det blir ett inlägg i dopdebatten.
Continue reading “Det blir invecklat”

Guds enfödde Son

Med anledning av de senaste dagarnas diskussioner vill jag lyfta fram denna bloggpost som jag skrev för ett år sedan.

Vad betyder “Guds Son”?

Ja, det beror naturligtvis på vad ordet “gud” (eventuellt med stor bokstav) och ordet “son” betyder.

Utan minsta tvekan står ordkombinationen “Guds Son” i Bibeln. Men det finns många som gärna vill att du inte tolkar detta bokstavligen i tillgiven barnatro.

Det finns mäktiga andemakter som vill att du skall sluta bekänna att “Jesus ÄR HERREN”, vilket enligt många betyder samma sak som att bekänna att “Jesus ÄR Gud”.

Jag kommer att citera texter från Jehovas Vittnen, Messianska Föreningen Shalom, och Koranen. Jag kommer inte att översätta alla texter som skrivits på Engelska.
Continue reading “Guds enfödde Son”

Christianism och Islamism

Finns det någon skillnad på Muslimer? Faktum är ju att det kokar i världen och att “Islamister” spelar en viktig roll i detta. Allt medan dåligt informerade tror att alla muslimer är lika.

Det var ju inte så länge sedan terroranslaget i Oslo och Utøya ledde till att man talade om “kristen terrorism”.

Den som är en troende kristen studsar genast på ett uttryck som “kristen terrorist”. Vi är ju vana vid att det är “muslimer” som är terrorister.

Och gärna glömmer vi fall som Jim Jones och hans Peoples Temple i Freetown, eller David Koresh i Wako, eller Children of God, eller the Moonies. För det är ju uppenbart att dessa, och deras sekter inte var/är kristna. Eller hur?

Sedan glömmer vi gärna alla korrupta Tele-evangelister som har Mammon till sin gud. Ja kanske talar vi även gärna tyst om “sekter” eller sektariska församlingar betydligt närmare hemma.

Och om vi är protestanter protesterar vi gärna, med rätta, mot alla pedofilskandaler i den katolska kyrkan och alla övergrepp som skett från denna stora makthavande sekt.
Continue reading “Christianism och Islamism”

Tidningskrönika – blandade kommentarer

Jag tänkte kommentera kort om några artiklar som har publicerats i Dagen de senaste veckorna.

Dagen 29-04-2012 Analytiker har svårare tro

En av orsakerna till att en del tycks ha svårare att tro på Gud än andra, kan vara att de väljer att tänka analytiskt hellre än att lita på sin magkänsla.

Frågan är väl vilken definition av tro som man tänker på här.

Kanske Mark Twains definition? “Faith is believing what you know ain’t so.”

Men detta är inte betydelsen av “tro” i Guds Ord. Där betyder “tro” förtroende och trohet. Magkänslor utgör bara en liten del av “förtroendet”. Och vanligtvis inget av “troheten”.

“Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Lukas 10:27)

En sund tro och analytisk läggning hör ihop.
Continue reading “Tidningskrönika – blandade kommentarer”

Kristna terrorister

Just nu pågår processen mot Anders Behring Breivik, en person som gör det ena galna uttalandet efter det andra, men enligt psykiaterna inte är “galen”.

Hans mål var att mörda ett tusental människor och skapa stor materiell och psykologisk skada.

Han säger sig vara “kristen”, men inte “väldigt kristen”, och han jämför sitt handlande med “korstågen”. Och i detta har han ju faktiskt inte helt fel.

De så kallade “korsriddarna” kallades, och kallade sig, också “kristna”. Jag återkommer till det.

Låt oss nu vara ärliga. Om namnet på denne terrorist hade varit Abdul Khalid Fazul, och om han hade sagt att han var “muslim” skulle inga skandinaviska ögonbryn ha höjts. För det råder ingen tvekan, hos de flesta skandinaver, att Islam och terrorism går hand i hand.
Continue reading “Kristna terrorister”

Navelstirrande

Kommer Sverige att spela en huvudroll i ändens tid?

Ja många eskatologifixerade som skriver kristna bloggar och kommenterar på dessa tycks tro det.

I Dagen reflekteras en artikel från Dagens Nyheter där frågan ställs varför nyhetsmedia, organisationer som hyllar solidaritet, och stater, tiger om förföljelserna mot kristna i stora delar av världen.

Man behöver inte vara stor för att spela en huvudroll. Det kan vi lära oss från berättlesen om David och Goliat.

Inte kommer Gud på ett mirakulöst sätt att ge Sverige en huvudroll.

Nej, det som behövs är att stå upp för sanningen och slunga stenen i rätt riktning. Även om det förorsakar hån från andra.
Continue reading “Navelstirrande”

Hur kinkig bör man vara?

Detta är skrivet som svar på en kommentar som finns här i tråden som behandlar fråga om villolärare vet att de är det och om man kan känna igen dem.

Det är viktiga funderingar och frågeställningar du tar upp, och jag tror faktiskt inte att det finns specifika svar, bara riktningsanvisare.

Om någon person, eller något samfund, predikar en lära som leder till att en väsentlig del av de som följer den läran missar målet, då kan vi med säkerhet säga att det handlar om en villolärare och en villolära.
Continue reading “Hur kinkig bör man vara?”

Palestina – en stat?

Det som det handlar om är ju att de så kallade ockuperade områdena inte är ockuperade i ordets rätta betydelse.

Det har nämligen aldrig slutits fred, och kommer förmodligen inte heller att slutas fred.

När Egypten slöt fred fick de genast tillbaka Sinai. Fast man hade hittat olja där.

Hamas, som betyder “våld”, dyrkar inte Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, utan en gud vars namn betyder “förbannelse”. Och som viktigaste punkt på deras handlingsprogram står det att de vill upphäva Israel.

De som allierar sig med Hamas kan knappast undkomma Guds dom om de inte gör sinnesändring.

Esau svor att döda Jakob (Israel), och hans ed lever fortfarande hos Ismaels, Esaus och Muhammeds guds efterföljare.

Min poäng är att i en konflikt som pågått så länge som den så kallade Mellanösternkonflikten, finns det ingen mänsklig möjlighet att finna ett oskyldigt parti. Hat, förvirring, sorg, propaganda, och, och och, leder till att ingen mera kan se klart.

Jag tror ingen människa är skickad att skipa rätt i denna situation. Det kan bara Gud!

Men låt oss inte heller glömma att kärnan av det som pågår är en maktstrid mellan Gud och hans motståndare. Den som utplånar Israel har bevisat att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud inte är den han påstår sig vara.

Detta är ett hägrande mål för Muslimer och Ateister. Continue reading “Palestina – en stat?”

Census eller skatt – del 1

Förord:

Jag hade tänkt mej att skriva om dold ekumenik, men ser att det blir alldeles för långt att presentera i en enda bloggpost. Så detta får bli första delen.
 
Denna del 1 är huvudsakligen en objektiv presentation av Islam. Det är viktigt att ha saklig kunskap om denna religion som i allt bekänner sin ambition att härska över hela världen.
 
Men jag börjar med en liten inledning som handlar om Guds Rike. Den får tjäna som referens angående medbrogarskap.

 
Inledning

“Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?” (Matt. 22:16-17)

Det ord som översatts med “skatt” heter “κηνσον” (kenson) och kommer från “kensos” som betyder “census” eller att registreras som medborgare i någons rike. (census är latin för folkräkning, eller folkbokföring)

Då kanske det blir tydligt varför detta var en kuggfråga avsedd att avslöja Jesus som bedragare.

Guds utvalda folk hade i alla fall intentionen att leva i en “teokrati”, alltså en rike styrt av Gud. Och det medförde att man givetvis ansåg sig vara folkbokförda och medborgare i Guds Rike.

Om man således gick med på “census hos Kejsaren”, dvs. blev folkbokförda medborgare i hans rike, så ansågs man förlora eller åtminstone kompromissa med medborgarskapet i Guds Rike. Continue reading “Census eller skatt – del 1”