Detta får bli avslutningen på en miniserie om det man på fackspråk kallar Teodicéproblemet. De tre tidigare delarna finns här: Del 1, Del 2 och Del 3.
Frågan är således varför ondskan finns om Gud är allsmäktig och god. De allra flesta försöken till att besvara frågan brukar på ett eller annat sätt, mer eller mindre uppenbart, förklara att Gud i alla fall i vår tidsålder inte är så allsmäktig som han säger sig vara. Sedan finns det en massa flummiga försök till svar. Till exempel att vi inte förstår vad “god” betyder.
Jag skall här presentera några få bibeltexter som har med detta att göra och till sist försöka att kort formulera det jag själv tycker är “bästa” svaret.
Det finns en predikanthistoria om en kvinna som åkte till Afrika för att missionera. Det var innan det fanns riktiga vägar i Afrika så hon och hennes ägodelar fick använda sig av det enda transportmedel som kunde ta sig fram längs stigar, mellan taggiga buskar, över diken, floder och mellan stenar på savannen. Det var inte en resa utan strapatser och till sist gick det sista reservhjulet sönder på en vass sten. Många gånger hade kvinnan undrat om hon kanske hade misstagit sig på kallelsen. Och nu i den till synes hopplösa situationen blev det för mycket och hon utbrast: Gud, om det är såhär du behandlar dina vänner, inte undra på att du har så få!
Om det finns någon autentisk sanningshalt i historien är tvivelaktigt, men nog illustrerar den våra egna erfarenheter och tankar när livets allvar tränger sig på.
Vad har jag gjort för ont för att drabbas av detta?
Continue reading “Rättvisa och nåd del 4”
Views: 101