Hajjar du? Vad gör vi fel?

I en serie korta artiklar bestående av bibeltexter följda av en eller flera frågor, vill jag ta upp saker som många funderar på och som vi ofta undviker att tänka på.

Jakob 5:13-16 Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja. Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet. Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
Continue reading “Hajjar du? Vad gör vi fel?”

Hajjar du? En halshuggen och en fri!

I ett antal kommentarer just nu handlar det om under och svar på bön. Detta är ett inlägg där diskussionen kan fortsätta.

I Apostlagärningarnas tolfte kapitel läser vi:

1 Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. 2 Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. 3 När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 4 Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. 5 Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.

6 Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7 Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: “Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från Petrus händer, 8 och ängeln sade till honom: “Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna.” Petrus gjorde det, och ängeln sade: “Ta på dig manteln och följ mig.” 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. 10 De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 När Petrus blev sig själv igen sade han: “Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig.”

12 Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. 13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna. 14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten. 15 De sade till henne: “Du är tokig!” Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: “Det är hans ängel.” 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: “Berätta detta för Jakob och de andra bröderna.” Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.


1. Vers 1: Varför blev en avrättad och en annan frigjord mirakulöst?
 
 
 
 

2. Vers 15: Tydligen trodde inte de som var samlade till bön att ett under skulle ske. Var det ändå “trons bön”?
Continue reading “Hajjar du? En halshuggen och en fri!”

Hur profeterar man?

Detta blir den tredje artiken i en serie om gåvor givna av Den Helige Ande. Den första heter tacksamhet och nåd och den andra heter vad hoppas du på.

I sitt första brev till Korint skriver Paulus (12:31): “Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” I Folk-Bibeln översätts det med ordet sträva: “Men sträva efter de nådegåvor som är störst.”

Av sammanhanget kan man förstå att profetians gåva platsar högt på Paulus lista. Fastän han utförligt påpekar att vi alla behöver varandra i de olika tjänster som blir gåvornas rätta resultat när de fungerar som de skall.


Så frågorna blir då:

  • 1. Hur strävar man efter nådegåvor? Handlar det ändå om någon slags prestation?
  • 2. Skall man ta det stegvis? Börja med de mindre gåvorna? Eller satsa på profetian – raka spåret?
  • 3. När och hur profeterar man?
  • 4. Vem är en profet?

Mitt svar: Den som säger “så säger Herren” profeterar!
Continue reading “Hur profeterar man?”

Var går gränsen?

Den frågan brukade min pappa ofta ställa, och när jag var ett barn begrep jag nog inte vikten av frågan. Den hörde till de saker som barn ofta tycker blir onödigt tjat.

Nu vill jag absolut inte att någon skall tro att min pappa var en tjatig typ. Inte alls! Ett annat av hans “standard uttalanden” när vi barn kivades var: “Ni skall vara snälla och rara mot varandra, så länge ni har varandra, bland varandra, för ni vet inte hur länge ni har varandra, bland varandra!”

Om du har läst mitt personliga vittnesbörd vet du att detta fick en mycket verklig betydelse när min bror blev ihjälkörd av en vårdslös bilist. Och jag kan ärligt säga att det har haft effekt i mitt liv. Varje gång jag säger farväl till min hustru, eller andra kära, försöker jag visa hur mycket dessa betyder för mej.

Det kvittar om det bara handlar om att åka till dagens jobb eller snabbköpet. Vi vet faktiskt aldrig, i förväg, om vi kommer att få krama varandra igen på den här sidan av evigheten.

Men nu tänker jag skriva om gränser. Och kanske undrar du vad getter har med det att göra.
Continue reading “Var går gränsen?”

Vad hoppas du på?

I min serie om gåvor givna av Den Helige Ande vill jag ta upp en text ur 1 Kor. 13:13 Vi läser:

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

Och detta står i direkt samband med 1 Kor. 13:8:

Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, ….

I den så kallade “trosrörelsen” brukar det vara populärt att tala nedsättande om “hopp”. När någon inte lyckas prestera trosrörelsens surrogat för “tro” brukar man håna denne genom att säga att han inte trodde, bara hoppades. “Du trodde inte att du var helad, du hoppades bara.”
Continue reading “Vad hoppas du på?”

Det människocentrerade evangeliet!

Broder Sefast Tronde bidrar här med en gästblogg som ligger helt i linje med Eva Helens artikel. Stort tack till Sefast och hans livsledsagarinna. /Kjell

Det människocentrerade evangeliet!

Allt fler uttolkare av Bibeln sätter märkligt nog människan i centrum i stället för Gud. Jag reagerar ständigt emot detta, och hör och läser om ett människocentrerat evangelium alldeles för ofta. Det finns många som säger sig vara experter på Gud. Om nu Gud är av evighet, allvetande och allsmäktig, i Fadern, Sonen och Den Helige Ande, så är det tyvärr många som inte bekänner Honom så.

De teologiska villfarelserna får utrymme, medan Andens kraft ringaktas. Visst har Gud gett oss sitt Ord – Bibeln, och det är en sanning som all gudsfruktan bygger på att, ”Icke utöver vad skrivet är” (1 Kor. 4:6, 1 Tim. 6:3-5). Men, man bortser från att Bibeln är Guds Ord till människan, och inte allt Guds Ord. Dessutom har Bibeln implicit ett större budskap än den har explicit.


Continue reading “Det människocentrerade evangeliet!”

När får man bedja?

Ja, om vi får tro på Skriften så skall vi vara bedjande alltid. (1 Tess. 5)

17 Bedjen oavlåtligen. 18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus. 19 Utsläcken icke Anden, 20 förakten icke profetisk tal, 21 men pröven allt, behållen vad gott är, 22 avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.

Dessutom uppmanas vi att pröva allt profetiskt tal och bara behålla det goda.

Detta blir en kort artikel om villoläror.


Continue reading “När får man bedja?”

Fader eller Moder eller Förälder?

Det har blivit populärt att endera praktisera “antropomorfi” eller att teoretisera om “antropomorfi”.

Flera bloggposter har publicerats om detta den senaste tiden.

Det betyder att man lägger in mänskliga tolkningar och människolika egenskaper i något som inte är männskligt.

Det kan man göra i sina tankar om djur. Då “ger” man djuren männskliga drag. Man tolkar deras beteende på ett annat plan än det utspelas på. Eller man skriver en fabel.

Man kan till och med göra det med döda ting. Titta på lamporna på bilden. De hälsar på varandra. Tecknade filmer utnyttjar detta.

Man kan även göra det reduktionistiskt som när man tänker på Gud som en gammal man med skägg, sittande på en tron.

Eller som på bilden med en mindre människa, eller kanske gud, på knäet.

Jag tänkte skriva litet grand om antropomorfiska föreställningar om Gud.
Continue reading “Fader eller Moder eller Förälder?”