Frälsning efter döden?

Finns det evig fördömelse?
Blir alla frälsta till slut?
Har dina och mina val innan vi dör eviga följder?
Eller kan man fixa det senare?
Kan man leva som man vill nu och inte ta frälsningens gåva på allvar men vilja profitera av nåden senare?

Här följer nu mitt försök till summering av detta svåra tema efter uppropet i föregående appell och feedback genom icke publicerade kommentarer.


Vår kunskap är ett styckverk. I nyare översättningar har man bytt ut ordet “styckverk”. 1 Kor. 13:9 För vi förstår till en del och profeterar till en del.

Det är viktigt att hålla det i minnet innan vi försöker förstå svåra, men oundvikliga saker som liv och död, nåd och fördömelse, frälsning och ….. Ja, vad är egentligen motsatsen till frälsning? Finns det någon motsats till frälsning eller handlar det bara om olika sätt att bli frälst och hur länge det dröjer innan man har uppnått detta “stadium”. Det är ju en gängse förekommande lära nu för tiden.

Att vi bara förstår till en del håller nog de flesta med om. Det är till och med så att ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man begriper. Men vad betyder det att vi “profeterar till en del”?
Continue reading “Frälsning efter döden?”

Pastorer

Det är inte så ofta nu för tiden jag tittar in hos Dagen, för de flesta artiklarna är “låsta” och kan bara läsas med abonnemang. Tyvärr ser jag nu, dagen efter, att även denna artikel nu har låsts.

Men när jag tittade in fann jag en artikel som berättar att Pingst utreder varför deras pastorer slutar.

Vi vill veta varför det är så men också vilka faktorer som gör att pastorer stannar kvar i församlingstjänst, säger Marcus Ardenfors, föreståndare i Pingst Jönköping.

I artikeln finns en faktaruta om “Pingst i Sverige”.

Pingströrelsen och pingstpastorer
Pingströrelsen i Sverige består av 436 församlingar.

I församlingarna finns 505 föreståndare och pastorer med olika uppgifter, till exempel ungdomspastor, musikpastor, familjepastor, barnpastor.

Av dessa är 203 kvinnor.

Totalt finns 87 695 medlemmar i landets pingstförsamlingar.

Jag vet inte hur det ser ut nu för tiden i den stora “kyrkan” på Rörstrandsgatan i Stockholm, men när jag var tonåring var det en jättestor möteslokal med både första och andra läktare.
Continue reading “Pastorer”

Herrens födelsedag

Vill du fira Jesu födelsedag den 25:te December så gör det. Det kan inte vara fel att speciellt minnas Herrens födelsedag även fast den nog inte firades av dem som de första århundradena kallades “kristna” (ett skällord som myntades i Antiokia på Paulus tid Apg. 11:26).

Apg. 11:19-26 Men de som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus, kom ända till Fenicien och Cypern och Antiokia. De predikade inte ordet för andra än judar. Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, som när de kom till Antiokia, talade till grekerna och predikade evangeliet om Herren Jesus. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 

Och nyheten om detta kom till församlingens öron i Jerusalem, och de sände iväg Barnabas, för att han skulle bege sig ända till Antiokia. När han kom dit och fick se Guds nåd, blev han glad och förmanade dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren. För han var en god man och uppfylld av den Helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. 

Barnabas begav sig därefter till Tarsus för att uppsöka Saulus. Och när han fann honom, tog han honom med sig till Antiokia. Och så kom det sig, att de var tillsammans i församlingen och undervisade mycket folk ett helt år. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna. 

Ordet “kristen” hittades på. Texten visar tydligt att det handlade om “pånyttfödda kristna”, om “aktiva kristna”, om “kristustrogna kristna”. För på den tiden fanns ingen “kulturkristendom”.
Continue reading “Herrens födelsedag”

Bibelöversättningar en jämförelse

Följande artikel är en jämförelse av Bibel 2000, Svenska Folkbiblen och Reformationsbibeln 2016.

Anledningen till att jag skriver detta just nu är att Reformationsbibeln har publicerat en egen version av Online Bibel. Använd den!

Innehållet är till stor del taget från Anders Gärdeborns artikel om Bibel 2000. Anders Gärdeborns artikel publicerad 1999 Jag har lagt till citaten från Reformationsbiblen.
Courtesy Anders Gärdeborn © 2018 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Text direkt kopierad från Anders Gärdeborns artikel återges här med brun färg.


På statligt uppdrag har Bibeln översatts till modern svenska. För detta ändamål har en Bibelkommission (BK) varit tillsatt under Kulturdepartementet. Nya testamentet blev klart 1981 och har fått namnet NT-81. Gamla testamentet utkom första advent 1999. Hela Bibeln finns sedan dess tillgänglig i en officiell svensk version med namn Bibel 2000, kallad B2K nedan. Gamla testamentet saknar ännu noter, men kommer att kompletteras med dessa senare.

Då NT-81 kom ut upplevde många kristna en oro över de starka inslag av bibelkritik som förekom både i översättningen och i noterna. Därför bildades en stiftelse med syfte att ta fram en alternativ bibelöversättning, också på modern svenska. Stiftelsen och Bibeln fick samma namn “Svenska Folkbibeln” (SFB). NT finns färdigt sedan 1996, och hela Bibeln blev klar i november-98. Några kända namn som arbetat med SFB är Erik Bernspång, Ola Eklöf, Seth Erlandsson, Ingemar Furberg, Elon Svanell och Stig Wikström.

NOT: I länkarna används SFB15 vilken i vissa fall avviker från SFB98 och är en förbättrad översättning. Länkarna ser man om man klickar på “länk-knapparna”.
Continue reading “Bibelöversättningar en jämförelse”

Månadens sida – Grundtexter

Denna “Dagens sida” får bli “Månadens sida”. Det är semestertider så många har faktiskt tid att lyssna en kvart nu och då.

Jag presenterar här en serie på 5 föreläsningar givna av vår broder Bo Hagstedt som är ordförande för den grupp som har översatt och publicerat Reformationsbibeln.

I dagens förvirring med irrläror och villoläror finns det bara ett sätt att hitta rätt. Det är att ta Guds ord seriöst och då behöver man en god översättning som inte skippar en del och ändrar en del.
Continue reading “Månadens sida – Grundtexter”

Frälsningen – Vad ska jag göra?

Detta är den andra delen av en serie om frälsningen. Del 1 finns här: Vem hade rätt? och Del 3 finns här: Kristenlivet


Vägen mellan Jeriko och Jerusalem var brant och stenig och mitt ute i vildmarken. Det var allmänt känt att det var farligt att färdas där. Inte minst på grund av att man kunde råka illa ut med samvetslösa rövarband som misshandlade och rånade dem som kom förbi. Och precis detta väljer Jesus som scenario för berättelsen om den barmhärtige samariten.


Berg och dalar

Jesus ger svar till en lagklok, en teologie advokat, som tydligt visar att han vill tänja på begreppet “min nästa”. Texten finns i Lukas 10. Det började med att den laglärde (lagen var Torah) frågade: “Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” (vers 25)

Jag bor i ett land där livsfarliga vägar och områden inte saknas. Gissa om jag gör allt för att undvika sådana områden. Vitsen i Jesu berättelse är att vi inte får förklara någon för “icke-nästa”. Ingen av oss klarar det! Den laglärde fick konstatera att han inte lydde det dubbla kärleksbudet och således inte kvalificerade för evigt liv som resultat av något han själv gjorde eller kunde göra.

Det finns flera texter där någon, eller några frågar vad de skall göra. Jag skall ta upp en del av dessa.
Continue reading “Frälsningen – Vad ska jag göra?”

Frälsningen – Vem hade rätt?

Jag vill försöka skriva om motsatsen till “helvetet”, nämligen frälsningen. Jag trodde att detta skulle vara ganska enkelt men har redan skrotat 4 koncept. Detta är den första delen. Del 2 finns här: Vad skall jag göra? och Del 3 finns här: Kristenlivet


Anledningen till att det är komplicerat är att hela Bibeln handlar om frälsningen. Det går inte att reducera Guds ord till något som passar i ett nötskal. Det blir bara ensidigt och ofullständigt.

Det man däremot kan göra är att speciellt ta fram ett antal viktiga texter och verkligen försöka förstå budskapet. Det skall jag försöka att göra i ett antal artiklar på temat “Frälsningen”. Den första artikeln heter “Frälsningen – Vem hade rätt?”

Paulus säger att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Johannes säger att om vi är rädda (fruktar) så är vi kanske inte frälsta på riktigt. Vem har rätt?Eller menar de något annat?

Johannes skrev: 1 Joh. 4:18 Det finns ingen rädsla φόβος (fobos) i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan φόβος (fobos) , för rädsla φόβος (fobos) hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Paulus skrev: Fil. 2:12 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan φόβος (fobos) och bävan på er frälsning, 

Översättaren har visserligen använt två olika svenska ord, men i grundtexten står det samma ord φόβος (fobos) som helt korrekt översätts med rädsla och fruktan. Paulus förstärker med ordet τρόμος (tromos) som betyder darra, skaka, bäva.

Johannes budskap låter utan tvekan trevligare än Paulus budskap så låt oss börja med att försöka förstå vad Paulus menade.
Continue reading “Frälsningen – Vem hade rätt?”

Katolikernas Maria

Jag vill avsluta serien om RKK’s Maria. Frågan är väl hur nyttigt det är att läsa om detta här. Jag tror att jag “predikar för de omvända”, alltså att de som läser här är protestanter som bekänner “intet utom Skriften”.

Om någon katolik skulle läsa här så är det knappast någon chans att han tar till sig det jag skriver. Det känns ju som ett anfall på hans övertygelser.

Jag citerar från Katolska Kyrkans Katekes precis som den i skrivande stund finns på nätet, inklusive länkar. Jag har även försökt behålla layout och färgsättning så gott det går.

Efter varje stycke skall jag kort kommentera.
Continue reading “Katolikernas Maria”

Kasta första stenen

Detta är min första uppföljare av de senaste artiklarna som riktar sig mot (sic!) RKK’s läror.

Jag vill understryka att inget av det jag skriver handlar om att döma individer. Herren är enligt Guds ord “en mästare i att frälsa och hjälpa“.

Jesaja 63:1
Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? “Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.”
 
 
Detta behöver kanske förklaras tydligare.
 

Det finns onda människor som kallar sig kristna, fastän Guds ord är alltigenom gott.

Det finns goda människor som kallar sig muslimer, fastän Koranens ord är alltigenom ondska.

Katoliker anser att en god katolik är en katolik som sväljer hela katekesen och RKKs dogmer med hull och hår.

Protestanter anser att en god katolik är en katolik som inte sväljer utombibliska dogmer i katekesen.

Katoliker anser att en god protestant är en protestant som inte protesterar mot utombibliska dogmer i katekesen.

Protestanter anser att en god protestant är en protestant som aldrig köper utombibliska läror.

Continue reading “Kasta första stenen”

Förtroende för troende

Nog är det väl märkvärdigt att förvirringen angående ords betydelse är proportionell till ordens signifikans (viktighet).

Jag nosade runt lite i vad uppslagsböcker och ordböcker har att förmedla angående förtroende. Det var tunt och ospecifikt.

Eftersom jag aldrig missar ett tillfälle att deklarera att biblisk tro betyder förtroende och trohet, känner jag mej nödgad att skriva något om förtroende. Speciellt då om vi talar om förtroende för någon som vi samtidigt kallar “Herre”. Det handlar således om betydelsen av förtroende för alla som vill vara troende.

Ordet “herre” finns i 264 verser in SFB16 i Nya Testamentet (671 om man söker på “herren”, “herrens” och andra former). Om man söker i den grekiska texten efter “κύριος” (kyrios) finner man 687 verser! Detta är “mycket”. Jag skall bara citera 2 verser.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Lukas 6:46 Varför kallar ni mig ‘Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?

Titeln, eller tilltalet, “κύριος” (kyrios) anger en person med obetvistlig auktoritet att bestämma, styra och leda. En allra högsta auktoritet.

I de två citerade verserna blir det tydligt att den som inte underkastar sig, lyder och följer “Herrens” bud inte ens har rätt att kalla Honom “Herre”. Resultatet blir motsatsen till förtroende.

Continue reading “Förtroende för troende”