Lämmeleffekten – Ekmania

Jag har en bekant som kommer från ett sekulärt kalvinistiskt hem. Han har själv aldrig övervägt att bli “troende” men levt ett liv utan Gud i humanistisk anda. Han är pensionerad och innan dess arbetade han som journalist. Hans stil i intervjuer var ganska auktoritär. Hans tolkning av vad man sade gällde. Oavsett vad man själv menade.

Han känner väl till att jag är “troende”. I Holland är detta inget problem för samvaro och vänskap. Jag försöker inte övertyga honom, men givetvis ger jag tydliga svar när jag blir tillfrågad.

På senare år har han format livsfilosofin att “allt kommer att bli bra” oavsett vad eller vem man tror på. Och just detta kommer jag att ta upp i denna artikel för detta är ledmotivet i det vi kallar Emergent Church.

Det är en form av liberalteologi. Det är en mycket vanlig inställning hos hinduer och trosriktningar som stammar från hindusimen, framför allt då bland buddhister och sikher.

Det uttrycks ofta genom att man påstår att alla religioner är likvärdiga och att vi egentligen alla ber till samma gud.

Det finns givetvis med i det vi kallar ekumenik. Den konstlade gemenskapen mellan människor som endera har blivit liberalteologiska eller som struntar i oförenliga skillnader i läran.

En översikt av historien kanske behövs för att förstå varför Ulf Ekmans handlande har fått det “nyhetsvärde” som det har fått.
Continue reading “Lämmeleffekten – Ekmania”

Visits: 61

The buck stops at ….

Mikael Karlendal är mitt i processen att publicera en artikelserie på 3 delar i Världen i dag.

Stefan Swärd blev utmanad av Aletheia med frågan om han hade smått mist förståndet för att han låter Livets Ord publicera hans senaste bok.

Visst finns det även något positivt att säga om att publicera “sanningen” mitt i fiendens läger. Men då måste man vara tydlig.

Huruvida du anser att Mikael Karlendal är tydlig överlåter jag åt dej.

Hans första 2 delar är publicerade:

Del 1: Kyrkosynen är avgörande.
Del 2: Olika syn på traditionen.
Continue reading “The buck stops at ….”

Visits: 52

Kamera eller lykta

I vår tid brukar man likna ögat vid en kamera. Tekniskt sett stämmer det bra även om ögat är betydligt mer komplext än den del av kameran där ljuset fokuseras på något ljuskänsligt medium.

Moderna digitalkameror brukar ibland ha en liten ljuskälla, en ljusdiod, alldeles bredvid linsen. För utan ljus har man inte mycket nytta av en kamera.

Den käre läkaren, Lukas, skrev ner något som Jesus sade. Vi finner det i Lukas 11:34-36:

Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker. Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker. Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.”

Det torde vara klart att Jesus inte bara talar om ögats biologiska funktion här. Han använder sig av sin samtids tankar om ögat. Nämligen att ögat är en lykta i vars ljus vi tolkar och förstår verkligheten mer eller mindre korrekt.

Jesus sade något mycket märkligt. Han sade: Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

Ordet som Lukas använder är “σκοπέω” (skopeo) som översätts, “se till”, “ge akt på”, “ha som ögonmärke”, “eftersträva”, “ha som föredöme”.

Det handlar således om något där vår egen handling, i form av mål och val, får stora konsekvenser för vår tro.
Continue reading “Kamera eller lykta”

Visits: 33

Tro, Dop och Medlemskap

Det talas ibland om så kallade vattendelare i “kristenheten”. Med en glimt i ögonvrån kan man utan tvekan kalla “vattendopet” en dylik “vattendelare”.

Jag vill börja denna bloggpost, som kommer att handla om det som kallas ekumenik, men som hellre borde stämplas med benämningen “ekumenism”, med ett citat ur den noggranne “käre läkaren” Lukas evangelium (Lukas 18:9-19):

För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:

Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.

Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”

En man i hög ställning frågade Jesus: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

När jag var ung (tonåring) tyckte jag allt bråk om ekumenik var icke-frågor.

Jag hade givetvis fel. Men nog var det väl en “barnslig” utgångspunkt?
Continue reading “Tro, Dop och Medlemskap”

Visits: 63

Den populära kalvinismen

Under mina 30 år i Holland kom jag i kontakt med både Romerskt Katolska och Kalvinister. Vi bodde i Brabant så den överväldigande delen i vår omgivning var katoliker.

På 90-talet började jag ta del i diskussioner “på nätet”. Det var det så kallade Fido-nätet, i och för sig världsomspännande men i första hand lokalt per land. Det fanns kristna diskussionstrådar och där fick jag tillfälle att lära känna de holländska reformerta under åtskilliga år av “meningsutbyten”.

Man kallade mej ofta för “Arminian” och sade att jag var “Remonstrant”. Orden användes inte i positiv bemärkelse utan som någon slags skällsord. Det var ord jag aldrig hade hört tidigare och jag kunde inte konsultera Wikipedia för den fanns inte och internet var en exklusiv syssla för några få.

Det visade sig att det fanns två huvudgrupper “Reformerta” och att de ansåg varandra som mer eller mindre förvillade irrlärare.
Continue reading “Den populära kalvinismen”

Visits: 279

Det blir invecklat

Under många år hörde det till min arbetsuppgift att vara underhandlare och moderator för diskussioner, internationellt i affärsvärlden. Jag minns speciellt ett antal, mycket otydliga och sega diskussioner. Meningsutbytet i dessa diskussioner blev bara mer och mer animerat och nådde ibland en nivå som skulle kunna kallas dispyt. Motsättningarna blev större och större och något konsensus verkade inte bli möjligt.

Det finns två anledningar till att diskussioner kör fast på detta sätt.

Den ena, och vanligaste anledningen, är att deltagarna har så kallade “hidden agendas”. Det vill säga att man egentligen inte är intresserad av diskussionens tema utan har andra motiv för att deltaga. Man vill dominera (härska) eller tillskansa sig fördelar på andra områden. Sådana diskussioner får karaktären av trätor och deltagare som trodde att det handlade om det annonserade temat blir inte sällan både uttröttade och förbryllade, och ibland skadade. Ofta leder det till skadade relationer, och ibland till skilsmässa.

Den andra anledningen är att man diskuterar något som i verkligheten är ett symptom av något annat. Det vill säga att det inte handlar om ett isolerat problem utan om ett problemkomplex, en problematik. Den som leder diskussionen har då som uppgift att försöka få alla att inse sambanden och göra gemensam sak på samma abstraktionsnivå.

Nu undrar du kanske vad detta kommer att handla om. Det blir ett inlägg i dopdebatten.
Continue reading “Det blir invecklat”

Visits: 93

Tunnor, soppor och spiritualitet

Tomma tunnor skramlar mest och det finns gott om galna tunnor man kan hoppa både från och i.

Vilken soppa!

Sök på ordet “spiritualitet” så kommer du att få massor av hänvisningar till ockulta företeelser och avgudadyrkan. Jag lyckades inte hitta någon hänvisning till Jesus som den enda Vägen, den enda Sanningen och Livet, utan vilken ingen frälsning finns.

Det man finner handlar huvudsakligen om egocentriska upplevelser och ritual som skall leda till att man blir “upplyst”.

Visste du att det finns “spiritualitetsforskning”? Jag citerar från allas vår Wikipedia.

Spiritualitet rör religionens innersta väsen, dess betydelse för det personliga livet, för människors erfarenhet och andliga utveckling, både individuellt och i olika gemenskapsformer. I kristendomen är spiritualiteten en beskrivbar del av teologin.

Den ledande svenske spiritualitetsforskaren Alf Härdelin har formulerat kristendomens spiritualitet som “det av teologiskt lärande, kyrklig praxis och historisk och social situation bestämda andliga liv, i vilket de kristna existentiellt gestaltar sin kristna tro. Till skillnad från äldre fromhetsforskning handlar det inte om att biografiskt eller psykologiskt undersöka den personliga egenskapen ‘fromhet’ hos bestämda individer, utan om att förstå det teologiska kyrkliga och historisk-sociala kraftspel som gemensamt utgör drivkrafterna och motiven, när det gäller att leva i och ur den kristna tron.” Det är kan därför sägas vara fråga om “det existentiella livet i Anden, som levs i, av och ur den kyrkligt sakramentala gemenskapen.” Spiritualitet omfattar ett didaktiskt moment, en undervisning om det kristna livet, som kommer till uttryck i en andlig teologi, “en teologi om och för det praktiska kristna livet.”

Hängde du med?

Om inte, välkommen i klubben!
Continue reading “Tunnor, soppor och spiritualitet”

Visits: 36

Kraft som signalement

Apg. 1:8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

2 Tim. 1:8 Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger.

Upp. 12:11 De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

Jesus sade “låt ingen bedra er”. Paulus skrev samma sak med lite andra ord, ett flertal gånger. Johannes gav ett signalement på Antikrist i sitt första brev, kapitel 3, verserna 7 till och med 10. Petrus gav ett utförligt signalement på falska apostlar.
Continue reading “Kraft som signalement”

Visits: 39

Christianism och Islamism

Finns det någon skillnad på Muslimer? Faktum är ju att det kokar i världen och att “Islamister” spelar en viktig roll i detta. Allt medan dåligt informerade tror att alla muslimer är lika.

Det var ju inte så länge sedan terroranslaget i Oslo och Utøya ledde till att man talade om “kristen terrorism”.

Den som är en troende kristen studsar genast på ett uttryck som “kristen terrorist”. Vi är ju vana vid att det är “muslimer” som är terrorister.

Och gärna glömmer vi fall som Jim Jones och hans Peoples Temple i Freetown, eller David Koresh i Wako, eller Children of God, eller the Moonies. För det är ju uppenbart att dessa, och deras sekter inte var/är kristna. Eller hur?

Sedan glömmer vi gärna alla korrupta Tele-evangelister som har Mammon till sin gud. Ja kanske talar vi även gärna tyst om “sekter” eller sektariska församlingar betydligt närmare hemma.

Och om vi är protestanter protesterar vi gärna, med rätta, mot alla pedofilskandaler i den katolska kyrkan och alla övergrepp som skett från denna stora makthavande sekt.
Continue reading “Christianism och Islamism”

Visits: 38

Sill, nubbe och dikeskörningar

Om en lära är 100% falsk kan man förkasta hela läran. Men hur går det med läror som är 50% falska?

Vad händer om man förkastar en sådan lära utan att undersöka, eller pröva allt, och bara behålla det goda?

Detta blir ett potpurri av recenta artiklar och diskussioner. Jag börjar med det som kallas “Herrens måltid”, “nattvard”, “eucharisti”, etc.
Continue reading “Sill, nubbe och dikeskörningar”

Visits: 43