Detta blir ett försök att komplettera dopdebatten med det jag tror är bakgrunden för alla missförstånd och motsatta, låsta, positioner.
När baptisterna började bekänna sin tro fick de välja mellan olika slags förföljelser, ja även den grymma martyrdöden på en brandstapel, eller att avsvära sig sin tro.
Jag tror utan minsta tvivel att dopet bör ske av eget beslut efter att man själv har tagit ställning till tron och frälsningen. Och att det bara bör ske efter att man inser dess konsekvenser och betydelse. (Lägg märke till det lilla ordet “bör”.)

När jag var tonåring konfunderades jag av att majoriteten av mina skolkamrater deltog i något som kallades “konfirmation”. Ungdomar som struntade blankt i Guds Ord och det som hade med tro och frälsning att göra deltog i denna ritual. En formalitet.
Jag frågade då min far vad detta handlade om. Han gav mej ett svar som jag tror majoriteten av baptistiskt troende håller med om.
Han sade att när någon deltar i konfirmationen av eget val och med en personlig övertygelse så betyder det att den personen erkänner sitt barndop och vill leva för Herren.
Så tror jag fortfarande. Inte för att det var min far som sade det, utan för att jag själv har sett att vi har bröder och systrar med denna bakgrund som är Kristustrogna och lever för Herren.
Det ändrar ingenting i min övertygelse att nedsänkningsdop efter omvändelse, på egen begäran, är den bibliska modellen.
Nu har dopdebatten blossat upp och igen blir jag konfunderad.
Continue reading “Ett icke-folk”
Views: 46