Dagens sida – Abort

Dagens sida är en sida som byter innehåll med jämna mellanrum. Innehållet kommer vanligtvis från bloggens wiki. Denna gång är den förorsakad av en debattartikel i Dagen.

---

Stanley Sjöberg har alltid varit något av en rebell. Han har nu skrivit en artikel om abort i Dagen.

6 veckor,   10 veckor,   20 veckor och 40 veckor
wikimedia public domain

Artikeln heter: Ödmjuk abortkritik efterlyses Artikeln är tillgänglig även för icke-prenumeranter.

Några tydliga uttalanden finns det inte i artikeln. Summan tycks bli att “trots att det är fel med vår syn på männikors liv, vilket bevisas av de stora antalet aborter, så är det lika illa med krig och vapenindustri och dessutom kommer de aborterade barnen till paradiset“.

Den förmildrande omständigheten med “paradiset” motiverar Stanley med tre citat från Gamla Testamentet. Man bör då hålla i minnet att konceptet dödsrike, helvete, himmel och paradis var mycket dunkelt och ospecifikt på den tiden. Det är det ju även i våra dagar trots vittnesbörden i Nya Testamentet.

Den första texten kommer från Predikaren. Predikaren är “kung över Israel i Jerusalem”, och son av David. Endast en av Davids söner härskade över Israel ifrån Jerusalem, Salomo, då riket delades i tiostammarsriket Israel och tvåstammarsriket Juda efter hans död.

Predikaren har en pessimistisk och fatalismisk grundton, människans strävan efter livets goda leder till fåfänga och tomhet. Profetens råd är att frukta Gud och hålla hans bud. Predikaren utger sig för att vara ett verk av Israels kung Salomo men en annan judisk tradition tillskriver Hezekiel denna poetiska bok.

Predikaren 6:1-6

Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna:
Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.
Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han.
Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn.
Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats?

Predikaren kämpar med existentiella grubblerier när han ser tillbaka på sitt liv. Han levde efter principen att prestera och härska. Om sången “I did it my way” hade funnits skulle han kanske ha sjungit den tidigare i livet, men inte längre.

Huruvida hans tankar om dödsriket stämmer vet vi inte. Det verkar inte handla om ett uttalande av formen “så säger Herren” utan mer ett slags sista halmstrå han håller fast vid.

Hans uppmaning i slutet av boken är dock mycket god.

Predikaren 12:1-8

Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och åren då du säger: “De ger mig ingen glädje” – 

• innan solen och ljuset och månen och stjärnorna förmörkas och molnen kommer åter efter regnet, 
• då husets väktare darrar och de starka männen sviker,
• då malerskorna slutat mala eftersom de blivit så få och spejarna har det mörkt i sina gluggar, 
• då båda portarna mot gatan stängs till och ljudet från kvarnen försvagas,
• då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten, 
• då man är rädd för var backe och farorna på vägen,
• då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen saknar kraft,
• då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan, 
• innan silvertråden brister och guldskålen slås sönder,
• innan krukan vid källan krossas och hjulet går sönder vid brunnen, 
• då stoftet vänder åter till jorden det kom från och anden vänder åter till Gud som gav den. 

Förgängligt, förgängligt! säger Predikaren. Allt är förgängligt! 

Det kan kanske vara bra att ta med predikarens existentialistiska perspektiv innan man drar för stora växlar på hans tankar angående dödsriket.

Nästa text som Stanley citerar kommer från Job. Även i den texten handlar det om ett uttalande av en människa som i detta fall rätteligen (?) tycker att livet är en sådan plåga att det vore bättre att vara död, ja bättre att aldrig ha blivit född eller att dö som spädbarn.

Job 3:11-22

Varför fick jag inte dö vid födseln, förgås när jag kom ur min moders liv? Varför fanns knän som tog emot mig, varför bröst där jag fick dia? 

Då hade jag legat i ro, jag hade sovit och vilat tillsammans med kungar och jordens rådsherrar som byggde sig palatslika gravar, eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver. 

Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster, som ett barn som aldrig såg ljuset? 

Där rasar inte de gudlösa längre, där vilar de som uttömt sin kraft. Där har alla fångar fått ro, de hör inte slavdrivarens röst. Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre. 

Varför ges ljus åt den olycklige och liv åt plågade själar, som längtar efter döden utan att den kommer och söker den mer än någon skatt, som gläds i jubel och fröjdar sig när de finner sin grav? 

När allt ser totalt hopplöst ut ligger det nära till hands att hoppas att det blir bättre när man dör.

Man bör tänka på att Jobs bok hör till Bibelns allra äldsta böcker. Den tycks härstamma från en tid när de tio Guds bud ännu inte var publicerade.

Jobs tankar om dödsriket var troligen ganska lika den dåvarande folktron som fick egytpier att bygga pyramider och ledde till omfattande begravningsrutiner.

Det tredje citatet som Stanley anger hör till en annan kategori. Det handlar om Psalm 139. En psalm som verkar innehålla gudomlig uppenbarelse.

Psalmen borde nog läsas dels som en tröst när man tvivlar på Guds närvaro och dels som en tydlig varning att om man dödar ett barn i moderlivet så dödar man en människa som Gud håller på att skapa och forma.

Psalm 139:13-16

Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 

Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. 

Märk väl att moderna bibelöversättningar talar om ett “foster” eller ett “embryo”. Men dessa ord fanns inte då. Kvinnor blev med barn, inte med foster. Barnet betraktades som ett människobarn redan från början. Ordet i texten är גֹּלֶם (gôlem) och det betyder hopvikt och förpackad. En utmärkt beskrivning på hur ett barn befinner sig inuti fosterhinnorna. Lägg märke till pluralis!


Bilden från Wikimedias public domain

Fosterhinnor är en hinnor som är viktiga under utvecklingen av ett embryo eller foster. Det finns många sorters fosterhinnor. De olika fosterhinnorna kallas amnion, korion, allantois och gulesäck.


6 veckor,   10 veckor,   20 veckor och 40 veckor
wikimedia public domain

Abort i Sverige blev lagligt 1938. Enligt dåvarande lag var det tillåtet att utföra abort i Sverige på medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. En ny abortlag tillkom 1974.

Enligt gällande svensk abortlagstiftning råder fri abort fram till och med den 18:e graviditetsveckan, oavsett anledning. Efter den 18:e veckan och fram till den 22:a veckan krävs att man ansöker om tillstånd hos Socialstyrelsen. I särskilda undantagsfall ges tillstånd även efter vecka 22 och det finns ingen övre gräns i lagstiftningen för sådana fall.

Tillstånd för fall mellan 18 och 22 veckor ges i princip som standardprocedur.

Läs Stanleys debattartikel.

Kanske du förstår den bättre än jag.

(1 Kor. 14:8) Så därför, om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?