Frälsning efter döden?

Finns det evig fördömelse?
Blir alla frälsta till slut?
Har dina och mina val innan vi dör eviga följder?
Eller kan man fixa det senare?
Kan man leva som man vill nu och inte ta frälsningens gåva på allvar men vilja profitera av nåden senare?

Här följer nu mitt försök till summering av detta svåra tema efter uppropet i föregående appell och feedback genom icke publicerade kommentarer.


Vår kunskap är ett styckverk. I nyare översättningar har man bytt ut ordet “styckverk”. 1 Kor. 13:9 För vi förstår till en del och profeterar till en del.

Det är viktigt att hålla det i minnet innan vi försöker förstå svåra, men oundvikliga saker som liv och död, nåd och fördömelse, frälsning och ….. Ja, vad är egentligen motsatsen till frälsning? Finns det någon motsats till frälsning eller handlar det bara om olika sätt att bli frälst och hur länge det dröjer innan man har uppnått detta “stadium”. Det är ju en gängse förekommande lära nu för tiden.

Att vi bara förstår till en del håller nog de flesta med om. Det är till och med så att ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man begriper. Men vad betyder det att vi “profeterar till en del”?

Profetior är “uppenbarelser” och innehåller vanligtvis en referens till Gud. I Gamla Testamentet står det ofta: “Så säger HERREN: …….” När det står HERREN med stora bokstäver så betyder det att grundtexten har det högsta och heliga Guds-namnet יהוה. På svenska transkriberas detta vanligen JHVH och på engelska YHWH.

Konsekvensen av detta blir att alla som försöker förstå Guds uppenbarelser i Bibeln, Guds ord, och förkunnar sin tolkning egentligen säger: “Så säger HERREN”. Då är det gott att veta vi bara “profetrar till en del” och att alla som vill lyssna har uppdraget att själva kolla vad som stämmer.

Här börjar nu den egentliga artikeln om liv och död, nåd och fördömelse, frälsning och förtappelse. Jag har fått hjälp av några få kommentatorer och skall försöka ta med deras tankar i resonemanget.


I Matt. 25:46 avslutar Jesus en profetia” med följande ord: Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. I båda fallen används samma ord αἰώνιος (aionos) som kan översättas med “pågående utan slut”. Samma ord i en och samma mening torde ha samma betydelse båda gångerna.

Slutsats #1: Om det eviga livet verkligen är evigt i betydelsen att det pågår utan slut, så måste samma gälla för “evigt straff”. (Låt oss på detta stadium inte ännu börja fundera på vad “straff” κόλασις (kolasis) betyder i sammanhanget, utan bara att endera är både livet och straffet tidsbegränsade, eller så är båda eviga.)

Det talas mycket om evigt liv i Bibeln och sällan om evigt straff men det finns ännu en text jag vill nämna innan vi går vidare. Den finns i 2 Tess. 1:5-10  Detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni ska anses värdiga Guds rike, för vars skull ni också lider, med tanke på att det är rättvist av Gud att vedergälla dem med lidande som plågar er, och att ge er som blir plågade lindring med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sin makts änglar i flammande eld för att hämnas på dem som inte känner Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu Kristi evangelium. Dessa ska få sitt straff i det eviga fördärvet, borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet, när han kommer på den dagen, för att bli förhärligad i sina heliga och bli hyllad av alla dem som tror, eftersom vårt vittnesbörd bland er blev trott.

Slutsats #2: Guds rättvisa dom handlar om att vedergälla några med lidande och andra med medborgarskap i Guds rike. De som inte får medborgarskap i Guds rike drabbas av “det eviga fördärvet”. (Fördärvet ὄλεθρος (olethros) tar vi upp senare. Det svåra att förstå här är hur en rättvis dom kan vara evig. Fundera gärna lite grand på den frågan. Kan en rättvis dom vara evig? Tydligen kan den det, men hur?)

Guds ord är otvetydigt att “synd är brott mot lagen”. Men om man inte har någon lag, vad händer då? En ganska svåröversatt text finns i Rom. 2:12 För alla de som utan lag har syndat ska också utan lag gå förlorade, och alla de som under lagen har syndat ska bli dömda av lagen.

Nu måste man komma ihåg att sammanhanget är ett tillrättavisande av människor som menar sig ha fördel av att känna lagen. Och visst är det en fördel att känna lagen. Lika väl som det är en fördel att äga en Bibel och läsa den. Men Jesus varnade i Joh. 5:39-40 Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Rom. 2:13-16 För de som hör lagen är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som gör lagen ska bli rättfärdiga. För när hedningarna som inte har lagen, av naturen gör vad lagen säger, då är de sin egen lag trots att de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och deras tankar, som sinsemellan anklagar eller också försvarar dem, på den dagen när Gud ska döma det som är fördolt hos människorna genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Här passar det att ta med en profetia som Jesus uttalade om vår tid. Vi finner den i Matt. 24:11-13 Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.

Det finns två andra ord som handlar om “laglöshet”. Det ena ordet är “subjektivitet”, det andra är “liberalteologi”. Enligt Guds ord är detta en missgärning.

Jesaja profeterade om detta i en profetia om Jesus och frälsningen. Han skrev Jesaja 53:6 (1917) Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom. 

Slutsats #3: Jesus sade: “Jag är Vägen, Sanningen och Livet.” Laglösheten kräver att vi bekänner att det inte finns någon absolut sanning. Detta är en missgärning, men den som håller sig till sanningen och håller ut ända till slutet blir frälst. Jag utgår från att “slutet” här, för de flesta av oss, syftar på döden och för ändetidens sista generation på Jesu återkomst. Frågan blir då hur man “håller ut” om man aldrig börjar! Eller med andra ord, kan man verkligen bekänna sig till Sanningen, vilja bli laglydig, omvända sig, efter döden?

Hebr. 3:7-13 Därför, såsom den Helige Ande säger: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan såsom vid förbittringen på frestelsens dag i öknen, där era fäder frestade mig och prövade mig, fast de sett mina gärningar i fyrtio år. Därför blev jag vred på den generationen och sa: Alltid far de vilse i sina hjärtan, och de kände inte mina vägar. Så svor jag i min vrede: De ska inte komma in i min vila. Bröder, se till att inte någon av er har ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmana varandra varje dag så länge det heter i dag, för att ingen av er ska bli förhärdad genom syndens bedrägeri.

Slutsats #4: Det står uttryckligen som en uppmaning att “förmana varandra varje dag så länge det heter i dag”. Det måste ju rimligtvis betyda att vi skall förmana varandra så länge vi lever. Men, om man får bättre möjligheter till att besinna sig, och välja rätt, när man är död borde det väl ha stått “förmana varandra för förr eller senare inser den förhärdade att han har fel, och då blir allt bra”.

Låt oss nu titta på de alternativa försoningslärorna.

Katolikerna förkunnar att om man tar emot sakramenten så blir man frälst, men eftersom bara de officiella helgonen “nådde fram” till tillräcklig helighet här och nu så måste vi andra räkna med en mer eller mindre smärtsam procedur av att bli omvända och uppfostrade efter döden. Denna procedur kallas “Skärselden” vilket betyder “renings-domen”. Hur länge man fastnar i Guds uppfostringsanstalt beror på hur uslig man är när man dör. De dödas anhöriga luras att tro att de genom böner och avlat kan förkorta den dödes lidanden i skärselden”.

Finns det då någon biblisk grund för denna lära? Vi läser 1 Kor. 3:11-15 Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.

Det blir för långt om jag analyserar denna text här. Vi kan göra det i kommentarerna om någon vill det. Här räcker det att konstatera att det talas om “en grund som redan är lagd”, alltså Jesus Kristus och den frälsning som erbjuds genom honom. Texten handlar bara om dem som bygger på den grunden. Den som inte bygger på den grunden blir varken frälst eller får lön.

Här passar det att flika in texten ur Hebr. 6:4-6 För de som en gång har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gåvan och har fått del av den Helige Ande, och som har smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse, då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.

Slutsats #5: Summan hittills blir att det handlar om att ta emot frälsningens gåva, som ges av nåd, inte förtjänst. Efter det gäller det att stå fasta till änden och inte förkasta frälsningens gåva för då kan man inte på nytt bli “omvänd”. Att spelreglerna skulle bli annorlunda efter döden antyds inte någonstans i Bibeln.

Däremot antyds det att det alltid är bra att göra det som är rätt och gott i Jesu beskrivning om domen vid hans återkomst. Matt. 25:31-46 beskriver detta men jag skall bara citera de 6 sista verserna Matt. 25:41-46 Sedan ska han också säga till dem som står på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som har ställts i ordning åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inget att äta. Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka. Jag var främling och ni gav mig inte husrum, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då ska också de svara honom och säga: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse, och tjänade dig inte? Då ska han svara dem och säga: Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har gjort mot en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort mot mig. Och dessa ska då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.

Det är lätt att läsa in sig själv i texten och gå i baklås av prestationskramp. Men i början på texten står det (Matt. 25:32) Och inför honom ska alla folk församlas, och han ska skilja dem, den ene från den andre, som en herde skiljer fåren från getterna.

Handlar det om getafolk och fårafolk? Hur klarar man sig som individ om man råkar tillhöra ett getafolk? Blev frälsningen nu plötsligt en gärningslära? Jag törs inte ge några säkra svar på dessa frågor, men jag tror att det finns något man kan förstå om man läser Uppenbarelsebokens 20:nde kapitel parallellt med denna text och även tar med 1 Tess. 4:13-18

1 Tess 4:15-18 För detta säger vi er med ett Herrens ord, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst*, inte alls ska komma före dem som har somnat in. För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.

Här handlar det således om dem som “har dött i Kristus”, vilket knappast kan tolkas till något annat än att de tillhörde Herren (var frälsta) när de dog. De frälsta som lever tas hem tillsammans med dem. Som jag förstår det talas det här om den första stora “massa-uppståndelsen”. Och om den läser vi även i Uppebarelseboken.

Upp. 20:6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster, och ska regera med honom i tusen år.

I samma kapitel skrivs det om resten av de döda.

Upp. 20:11-15 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, små och stora, stå inför Gud och böcker öppnades och ännu en bok öppnades, det var livets bok. Och de döda blev dömda enligt vad som stod skrivet i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav igen de döda som var i det, och döden och dödsriket gav igen de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket* kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden. Och var och en som inte fanns skriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.

Läs ovanstående citat som komplement till texten i Rom. 2:12 För alla de som utan lag har syndat ska också utan lag gå förlorade, och alla de som under lagen har syndat ska bli dömda av lagen. Vad händer med dem som utan lag avstår från att synda? Finns de med i “Livets bok”?

Och så till sist Upp. 21:7 Den som segrar ska ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. Men de fega och de otroende och de avskyvärda samt mördare och otuktiga och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare ska få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.

Visst! Det är bildspråk, allegorier och liknelser, men något måste de ju betyda, och att det inte handlar om angenäma saker torde vara tydligt. Vidare att det faktiskt finns två slutstationer. Den som vill förneka det måste stryka väldigt många texter i Bibeln.

Det tycks vara så att alla läror som förkunnar försoning efter döden bygger på samma obibliska tanke att den “dom” man får vara med om när man dör inte är evig, utan tidsbegränsad. Att man sedan får (tvingas?) till omskolning i Guds uppfostringsanstalt. Berndt Isaksson har valt att bli anhängare och språkrör för denna typ av läror. Det finns åtskilliga artiklar där om detta. Jag länkar inte.

Att man vänder sig mot svavelpredikanter är helt korrekt, men att man kastar ut barnet med badvattnet och hoppar ner i det motsatta diket är inte bra.

Alla som har valt att ta emot frälsningens gåva genom att omvända sig och låta döpa sig, och därmed har fått Den Helige Ande som inneboende, alla dessa har även fått uppdraget att “vara vittnen”, alltså föra budskapet om evangelium vidare. Först och främst genom livsvandel men säkert även genom vittnesbörd där detta välkomnas.

Rom. 10:9-14 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. För med hjärtats tro blir man rättfärdig, och med munnens bekännelse blir man frälst. För Skriften säger: Var och en som tror på honom ska inte komma på skam. Det är ingen skillnad mellan jude och grek, för samme Herre är över alla och rik mot alla dem som åkallar honom. För var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har trott på? Och hur ska de kunna tro honom som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra, utan att någon predikar?

Ja, vi är alla kallade att medverka i missionsuppdraget. Det kan hända att den medverkan begränsar sig till att leva så att andra kan se att vi har något speciellt. Vår livsvandel är av stor vikt.

Rom. 6:15-23 Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, inte alls! Vet ni inte att när ni överlämnar er som tjänare för att lyda någon, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet? Men Gud vare tack, att ni som var syndens tjänare nu har blivit av hjärtat lydiga den lära som anförtroddes åt er, och att när ni befriades från synden, blev ni rättfärdighetens tjänare.

Jag talar på människors vis för er köttsliga svaghets skull. För på samma sätt som ni har ställt era lemmar i orenlighetens och orättfärdighetens tjänst till orättfärdighet, så ställ nu era lemmar i rättfärdighetens tjänst till helgelse. För då ni var syndens tjänare, då var ni fria från rättfärdigheten. Vilken frukt hade ni då? Det ni nu skäms för. För slutet på sådant är döden. Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni helgas och till slut får evigt liv. För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Vi skall vara rättfärdighetens tjänare till vår egen helgelse och till frälsning för alla som genom detta kan börja överväga sanningens evangelium och följa Andens maningar att vilja “höra” (=hörsamma) frälsningens budskap.

Så till den sista fråga jag tänker behandla här.

Hur går det för människor som aldrig fick höra frälsningens budskap? För alla stackare som växer upp i ateistiska terrorregimer, i Totalitära länder där både biblar och missionärer är förbjudna, i mörkret av Islam eller den sataniska ockultismen av Hinduismen (New Age), eller kanske bara den Humanistiska villan i Buddhismen eller den västerländska Materialismen.

Vi behöver inte titta långt utanför Sveriges gränser. Barn som växer upp i Sverige i ateistiska eller ockulta hem, får lära sig i skolan att kristna är dumma bakåtsträvare. Barn som matas med materialismens propaganda, nidfilmer, våldsfilmer och endast har subjektivismen som livsfilosofi. “If it feels good, do it!” Barn som kanske ser allt hyckleri och alla tokigheter i Trosförkunnelsens (Word of Faith) utsändningar i TV. Mammons apostlar som lurar många. Barn som ser det meningslösa i ritualkristendom och liberalteologi.

Svaret är att vi inte vet det.

Men det finns något vi kan veta säkert. Vi uppmanas att be för våra fiender. Hur mycket mer då dem vi älskar. Vem av oss har inte nära och kära som inte har avgjort sina liv för Herren. Jag kanske som till och med kallar sig ateister och är avvisande. Eller kanske som en gång var med i en församling men skadades av hyckleri, villoläror och maktmissbruk? Eller som kanske föll för frestelser och sedan inte orkade, eller vågade vända om igen.

Det finns bedjande mor- och far-föräldrar. Det finns bedjande föräldrar. Det finns bedjande syskon. Det finns bedjande vänner.

Inte uppmanas vi att be för skojs skull. Bönerna “hörs” fastän vi inte får veta precis på vilket sätt “svaret” kommer, eller hur det ser ut. Gud har ingen plikt att uppenbara allt för oss, här och nu. Vår kunskap förblir ett styckverk, ja till och med profetian är ett styckverk.

Kommer Herren bönebarnen till mötes i dödsögonblicket, om inte tidigare?

Låt oss vara ödmjuka och bekänna att vi inte vet det.

Man vad vi än gör, låt oss inte hitta på villoläror, där uppenbarelse saknas, bara för att trösta oss. Och låt oss inte tumma på allvaret i frälsningens budskap bara för att vi vill generalisera.

Har du hört och förstått frälsningens evangelium och ändå tackat nej så ligger du illa till. Men så länge det heter idag finns möjligheten kvar.

Hur länge till heter det idag för dej?

PS. Jag har nu ställt frågor och lovat återkomma till ett antal saker, men det blir för långt. Låt mej göra det i kommentarer.

De kommentarer som skrevs i apellen till denna artikel står kvar. De är synliga för den som skrev dem. Välkommen att repetera och komplettera här.

5 thoughts on “Frälsning efter döden?”

  1. I Bibeln (framför allt i psalmerna) står det ibland “Sela”.

    Tänk dej en församling som “sjunger” (eller kanske skanderar) ur dåtidens “Bibel”, det som vi nu kallar “Tanach”.

    Och sedan, mitt i all lovsång, eller vad det kunde vara. Kanske nödrop? Fanns det en vers som slutade med “Sela”.

    Finns det plats för “Sela” i ditt hjärta, eller din församling?

    När allting tycks bli fel…. (Fast dom inte vet att det kokar i ditt inre.)

    Är Herren universums enda makhavare?

    När allting syns bli fel…. (och ondskans andemakter tycks vara på top!)

    Är Bibeln förlegad?

    När allting syns bli fel… (och det finns chiropractors, yoga, meditation och så många alternativ.)

    Vet du på VEM du tror på? (Ställer din förhoppning på? Universums HERRE?)

    Eller har du blivit lurad av predikanter som säger att du bara kan tro på dej själv? (Jag och ingen annan, när det klämmer.)

    De har hundratals eufemismer för den läran. Låt ingen lura dej!

    /Kjell

        (Reply)

  2. Evigt straff är logiskt sett knepigt. Kom ihåg att Guds ord är otvetydigt att Gud är god och rättfärdig och att domarna är rättfärdiga. Jag har formulerat 4 möjliga alternativ. Alla fyra alternativen nedan är mycket ofullständiga människotankar.

    Alternativ #1:

    Straffet som är rättfärdigt och således står i proportion till överträdelsen pågår som en “pina” i evighet. Men då måste ju pinan av att ha pallat ett äpple vara betydligt mindre än pinan av att ha mördat.

    Fundera lite grand på konsekvensen. En evig existens med mer eller mindre “pina” är väl nästan det vi upplever här i världen med den skillnaden att det finns oskyldigt lidande och oförtjänta prövningar här och nu medan pinan är egen skuld i helvetets inferno.

    Detta alternativ har lång tradition. Dante Alighieri skrev i början på 1300-talet en slags “musical” kallad Divina Comedia (den gudomliga komedin) där han beskriver “Inferno”, “Purgatorio” och “Paradiso”. (Helvetet, Skärselden och Paradiset) Det finns hårresande konst som återger tankegångarna.

    Alternativ #2:

    Straffet som är rättfärdigt och således står i proportion till överträdelsen består i en tidsbegränsad pina efter vilken Gud utför final eutanasi.

    Kan även formuleras att straffet består i att tortera ihjäl den straffade och att tortyren står i proportion till överträdelsen. Hur passar det till att “de som utan lag har syndat skall utan lag förgås”?

    Det har funnits dödstraff som bygger på denna tanke. Tänk på den svenska “spiketunnan” eller den spanska “garotten”. Alltså att långsamt tortera ihjäl de värsta förbrytarna.

    Rom. 12:19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. 

    Men då måste vi ta med de följande två verserna också. Det är min övertygelse att Gud lever som han lär!

    Rom. 12:20-21 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. 

    Alternativ #3:

    Straffet som är rättfärdigt och således står i proportion till överträdelsen består i en tidsbegränsad pina efter vilken man kan välja att bli frälst.

    Hela artikeln handar om detta alternativ och den som har läst artikeln vet redan att alternativet inte håller för prövning mot Guds ord.

    Alternativet finns i diverse olika läror. Allt ifrån generellt – allförsoningsläran – till villkorligt t.ex. katolicismens skärseld.

    Alternativ #4:

    Förintelse, men hur kan detta stå i rättfärdig proportion till överträdelsen? Hitler och äppelpallaren lika?

    Problemet med detta alternativ är ju att det känns i högsta grad orättfärdigt.

    Slutsatsen

    Vi måste överlåta detta åt Herren och bara försöka förstå att valet att ta emot, eller förkasta frälsningens erbjudande är allvarligt. Vi kan inte fatta dessa saker hur mycket vi än försöker.

        (Reply)

  3. Ett allvarligt ämne man inte bör skämta om (vilket många gör) men de som har tagit till sig apokatastasis-läran bör fundera på hur det skulle se ut om djävulen släpps upp ur “helvetet” efter ett antal tusen år och, svart i synen, välkomnas in i det nya Jerusalem. Han borde vara argare då och än mindre passa in i Guds Rike.

        (Reply)

  4. Lars W,

    De flesta som sysslar med dessa läror brukar nog inte gå så långt att satan till slut blit “frälst”.

    De brukar erkänna att det faktiskt till slut finns personer som själva väljer att inte vilja bli frälsta.

    Var gränsen går mellan frälsta och ofrälsta svävar de på. Samma gäller i katolska kyrkan där det inte finns någon frälsningsvisshet, kopplat med läran om frälsningen genom de så kallade sakramenten.

    Begravningar i katolska kyrkor är mycket sorgliga tillställningar. Fältet av osäkerhet är brett och grått. Kvarvarande anhöriga får kämpa resten av livet för de avlidnas avlat.

    Det de flesta inom så kallad protestantism gör är att byta plats på den breda och smala vägen, samt den trånga och vida porten.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Det är inte min avsikt att skrämma någon, men jag hoppas att allvaret vi nu konfronteras med skall få leda till att många inser att frälsningens gåva är både aktuell och viktig.

    Det är viktigt att veta att hur än den nuvarande krisen utvecklar sig så innebär det inte att Jesus plötsligen kommer och befriar oss från eländet. Flera profetiska texter varnar att “ännu är det inte änden”. Men vi tröstas med att det är tecken på att vår befrielse närmar sig.

    Nedanstående citat är inte till för att skapa panik. Den som läser sammanhangen kommer att se att avsikten är just motsatsen till panik. Nämligen tröst och förtroende.

    Må Herren leda alla som läser detta till insikt och rätta val, medan det heter i dag.

    Matt. 24:7-8 För folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli hungersnöd och epidemier* och jordbävningar på många platser. Men allt detta är början till födslovärkarna. 

    Lukas 21:28 Men när detta börjar ske, res er upp och lyft upp era huvuden, för då närmar sig er befrielse. 

    Upp. 6:8 Och jag såg, och se, en blekgrön häst. Och han som satt på den hette Döden, och dödsriket* följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, till att döda med svärd och med hungersnöd och med död och genom de vilda djuren på jorden. 

    Upp. 16:11 Och de hädade Gud i himlen för sina plågor och sina bölder, men omvände* sig inte från sina gärningar. 

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *