Bibelöversättningar en jämförelse

Följande artikel är en jämförelse av Bibel 2000, Svenska Folkbiblen och Reformationsbibeln 2016.

Anledningen till att jag skriver detta just nu är att Reformationsbibeln har publicerat en egen version av Online Bibel. Använd den!

Innehållet är till stor del taget från Anders Gärdeborns artikel om Bibel 2000. Anders Gärdeborns artikel publicerad 1999 Jag har lagt till citaten från Reformationsbiblen.
Courtesy Anders Gärdeborn © 2018 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Text direkt kopierad från Anders Gärdeborns artikel återges här med brun färg.


På statligt uppdrag har Bibeln översatts till modern svenska. För detta ändamål har en Bibelkommission (BK) varit tillsatt under Kulturdepartementet. Nya testamentet blev klart 1981 och har fått namnet NT-81. Gamla testamentet utkom första advent 1999. Hela Bibeln finns sedan dess tillgänglig i en officiell svensk version med namn Bibel 2000, kallad B2K nedan. Gamla testamentet saknar ännu noter, men kommer att kompletteras med dessa senare.

Då NT-81 kom ut upplevde många kristna en oro över de starka inslag av bibelkritik som förekom både i översättningen och i noterna. Därför bildades en stiftelse med syfte att ta fram en alternativ bibelöversättning, också på modern svenska. Stiftelsen och Bibeln fick samma namn “Svenska Folkbibeln” (SFB). NT finns färdigt sedan 1996, och hela Bibeln blev klar i november-98. Några kända namn som arbetat med SFB är Erik Bernspång, Ola Eklöf, Seth Erlandsson, Ingemar Furberg, Elon Svanell och Stig Wikström.

NOT: I länkarna används SFB15 vilken i vissa fall avviker från SFB98 och är en förbättrad översättning. Länkarna ser man om man klickar på “länk-knapparna”.

Jag menar att SFB är “bättre” än Bibel 2000 i så motto att den fullständigare återger Guds syfte med Skriften. BK och SFB har nämligen haft olika utgångspunkter vid sina respektive översättningsarbeten.

BK använder den bibelkritiska, eller historisk-kritiska, metoden. Detta innebär att man söker empiriska (erfarenhetsmässiga) och inomvärldsliga (ej övernaturliga) förklaringar till det Bibeln berättar om. Man får problem med Bibelns anspråk på att Gud ingripit i det historiska skeendet. Bibelböckernas tillkomst och innehåll försöker man förklara utifrån vad som var mänskligt möjligt och vad som låg i tiden. Seth Erlandsson skriver i en intervju i Magazinet 99-11-19 att “Man utesluter det som böckerna sjäva hävdar, att innehållet har sitt ursprung i att Gud uppenbarat sig och utvalt ett särskilt folk och genom profeter predikar om människans enda hopp, enda frälsning.” Noterna präglas av detta synsätt, men ännu allvarligare är att även den översatta texten på många ställen tolkas på ett sätt som tar bort de övernaturliga elementen. Eftersom många av Bibelns grundtankar förutsätter ett övernaturligt ingripande, kan de inte accepteras som historisk sanning. Detta gäller t ex:

  1. Treenigheten, dvs Jesu och den helige Andes gudom.
  2. GT:s messianska profetior och deras uppfyllande i NT.
  3. Jesu underverk och uppståndelse.
  4. Bibelförfattarnas gudomliga inspiration.

Tillspetsat kan man säga att den bibelkritiska metoden studerar Bibeln med utgångspunkten att Gud inte finns. Bibeln förblir en kulturskatt, men tappar mycket av det gudomliga budskapet. En bibelkritisk bibelöversättning (med bibelkritiska noter) kan skapa djupa tvivel hos läsaren.

SFB menar att en översättning måste göra full rättvisa åt författarens ursprungliga syfte. Man måste styras av textens egen mening och inte vad som är mänskligt “rimligt”. Man måste försöka identifiera sig med den tro som texten har och inte blanda in sin egen. Subjektiva uppfattningar (som t.ex. ett inomvärldsligt synsätt) får inte blandas in i själva översättningen. Innehållet får inte anpassas till det översättaren kan acceptera. Eventuell kritik och invändningar får föras fram i andra sammanhang än i själva översättningen.

Sammanfattning

Ingen bibelöversättning är fullständig. Och om BK:s översättning hade varit fel i några enstaka detaljer hade det inte varit mödan värt att skriva denna artikel. Men BK felöversätter (och bortkommenterar) systematiskt några av de mest grundläggande kristna sanningarna som t.ex. Jesu gudom. Eftersom Bibeln är av central betydelse för vår kristna tro är detta synnerligen allvarligt. Var skall vi finna näring för vår tro om vi inte använder en Bibel som ger Jesus sin rätta plats?

Svenska Folkbibeln är Guds Ord till människan, medan Bibel 2000 har blivit människors ord om Gud.

Håller med Anders där och vill tillfoga att Reformationsbibeln 2016 är att föredra framför Svenska Folkbibeln. En viktig anledning är att Reformationsbibeln utgår från en tillförlitligare samling grundtexter och inte heller har Bibel 2017, utan Karl XII’s Bibel som förebild.

3 thoughts on “Bibelöversättningar en jämförelse”

  1. I ett antal kommentarer kommer jag med tillåtelse av Reformationsbibelsällskapet att återge en artikel som handlar om grundtexter och bibelöversättningar.


    Grundtexten till Reformationsbibeln stöds av gamla handskrifter

    Denna artikel visar tydliga exempel på hur urvalet av den nya grundtexten gick till. De tolv exempel som finns i denna artikel belyser bland annat följande:

    1. Att grundtexten till Reformationsbibeln, Textus Receptus, har stöd även från gamla alexandrinska handskrifter.
    2. Att de fem män, som gav oss den nya grundtexten, hade en motvilja mot den bysantinska texten.
    3. Att flera av dem trodde att det ursprungliga Evangeliet spreds muntligen. Det uppstod då fel i den muntliga överföringen, som kyrkan sedan rättade till. De menade att den bysantinska texten är en senare kyrklig text, där man har rättat till de fel som fanns där från början.
    4. Att om det samlade handskriftsunderlaget, inklusive gamla handskrifter, ger stöd för rätt formulering så valde de den felaktiga, eftersom de trodde på att felet fanns där från början som kyrkan sedan rättade till. Men denna arbetsmodell är helt obiblisk, eftersom Herren säger att hela Skriften är utandad av Gud och att han ska bevara sitt ord.


    Grundtexten till Reformationsbibeln stöds av gamla handskrifter

    Aila Annala hävdar att den gamla grundtexten från 1500-talet, Textus Receptus bygger på handskrifter från 900 –1200 talet. Detta är emellertid en seglivad myt. Sanningen är att Textus Receptus också bygger på äldre handskrifter, vilket denna artikel kommer att bevisa. Vi inom Reformationsbibeln tror att den Heliga Skrift och dess grundtext har blivit bevarad till vår tid genom Guds försyn.

    För en tid sedan hade Aila Annala, huvudöversättare till nuBibeln, en artikel i Världen idag där hon förespråkade att vi kristna inte ska bråka om Skriften. Hon menar att vi i Sverige har många bra översättningar trots att vi är ett litet och avkristnat land och att dessa översättningar kompletterar varandra. Aila beklagar att somliga anklagar Bibel 2000 för att den försöker tillintetgöra Jesu gudom. Hon menar också att nyare översättningar som bygger på den nya grundtexten från 1970-talet har större möjligheter att lyckas bättre på grund av att vi idag har större tillgång till äldre handskrifter.

    Vi från Svenska Reformationsbibeln är av en annan uppfattning. Det är inte något komplement om olika översättningar motsäger varandra på grundläggande kristna doktriner. Vi önskar inte bråka om den Heliga Skrift men däremot vill vi försvara den Heliga Skrift och dess grundtext som vi tror genom Guds försyn blivit bevarad till vår tid. Att Gud skulle bevara sitt ord är bibelns eget tydliga vittnesbörd (Jes 40:8. Neh. 8:8. Ps 12:6-7, 119:152. Matt 5:18. Luk. 16:17. Rom. 15:4. 1 Pet. 1:23-25). Det skulle också vara mycket svårt att lita på Bibeln om vi inte kunde lita på att dess text bevarats. Hur vet vi t.ex att inte framtida fynd av äldre handskrifter som är ännu mera förkortade än den alexandrinska texten gör att den text vi idag tror är Guds ord, egentligen inte är det? Till slut blir hela Guds ord undergrävt.

    Att Bibel 2000 reducerar Jesu gudom är inte någon elak anklagelse utan enbart den ärliga sanningen. Det räcker med att läsa i Rom. 1:4 där Bibel 2000 säger att Jesus blev insatt som Guds Son efter sin uppståndelse från de döda. Men Jesus blev inte insatt som Guds son efter sin uppståndelse – han föddes som Guds son och var Guds son genom hela livet, sin död, sin uppståndelse och för all evighet. Vidare kallas Jesus Guds Son med litet s och när alla en dag ska böja knä och erkänna Jesus som Herren, Fil. 2:11, så skriver de herre med litet h, samtidigt som de kallar Petrus för klippan med stort K i Matt. 16:18.

    Aila påstår att det finns text i Apg. 9:6 som är tillagt i Textus Receptus. Det är korrekt att följande ord i Apg. 9:5-6 saknas i de flesta grekiska handskrifter: Vers 5. ”det är svårt för dig att spjärna mot udden.” Det är sant att dessa ord saknas de i de flesta grekiska handskrifter men de finns med i gamla latinska handskrifter, i Vulgata. Orden förekommer även i en syrisk Peshitta handskrift och i de grekiska handskrifterna, kodex E och 431, men i vers fyra istället. Dessutom finns orden i samtliga grekiska handskrifter i Apg. 26:14. Vers 6. ”Både skälvande och med förvåning sa han: Herre, vad vill du att jag ska göra? Då sa Herren till honom.” Dessa ord saknas också i de flesta grekiska handskrifter men precis som orden i vers 5 finns de med i gamla latinska handskrifter, i Vulgata och i några gamla syriska och koptiska versioner. Därutöver finns också dessa ord i samtliga grekiska handskrifter precis som orden i v5 på ett annat ställe i apostlagärningarna (Apg. 22:10). Den viktigaste bekräftelsen på att orden i vers 5 och 6 är äkta bekräftas av den Heliga Skrift, genom att samma text förekommer på två andra ställen i Apostlagärningarna, Apg. 22:10 och 26:14.

    När det gäller tillgång på äldre handskrifter så är det sant att vi idag har större tillgång till äldre handskrifter än man hade på 1500-talet. Aila hävdar att den gamla grundtexten från 1500-talet, Textus Receptus bygger på handskrifter från 900 – 1200 talet. Detta är emellertid en seglivad myt. Sanningen är att Textus Receptus också bygger på äldre handskrifter. Aila frågar i sin slutreplik vilka dessa handskrifter är. Vi ska nu redogöra för vilka dessa är. Men när vi tittar på så gamla handskrifter på grekiska som är från 350 och 400-talet, så kan det se olika ut från ett bibelställe till ett annat. Men tittar vi på handskrifter från 500 fram till början av 1500-talet så är de bysantinska handskrifterna i absolut majoritet och de stämmer mycket bra överens. Det var bysantinska handskrifter som Erasmus använde och även Stefanus och Beza när de tryckte Textus Receptus.

    Metzger medger i ”The History of NT Textual Criticism” att den bysantinska texten har bevarat en läsvariation som kan dateras till det andra eller tredje århundradet efter upptäckten av papyrushandskrifterna p45, p46 och p66.


    Fortsättning följer.

    PS. Fortsättning följer, men om du inte vill vänta på den så finns hela artikeln här: Grundtexten till Reformationsbibeln stöds av gamla handskrifter

        (Reply)

  2. Här följer del 2

    Filosofiska och teologiska antaganden påverkar urvalsmetoden

    Innan vi tittar närmare på konkreta bibelställen vill vi först säga att det vi tidigare hävdat i flera artiklar etc. stämmer när det gäller bysantinska handskrifter. Dessa handskrifter har en stor samstämmighet och har – som vi ser det – genom Guds försyn bevarat den ursprungliga grundtexten. Gud har lovat att bevara sitt ord, och om det inte är Textus Receptus som är Guds bevarade ord, vilken text är det då som Aila anser att den Helige Ande har bevarat genom alla århundraden?

    Det är uppenbart att det genom historien funnits personer som likt Origenes, Eusebius, Westcott och Hort selektivt valt sådana läsarter där Jesu gudom blir otydlig, därför att de själva inte trodde att Jesus var av samma natur som Fadern. Det är egentligen ganska förväntat, vi blir inte förvånade om en
    översättning blir påverkad av översättarens syn på det han eller hon översätter, så varför skulle vi bli förvånade över att en textkritikers texturval blir påverkat av vederbörandes teologiska åsikter?

    Selektiv antibysantisk urvalsmetod

    Vi ska nu ge ett konkret exempel på hur en sådan selektiv urvalsprocess gått till i modern tid. För att vi ska förstå hur urvalet av text gick till behöver vi också känna till något om de fem män som på 1970-talet gav oss den nya grundtexten och vilken arbetsmodell de använde. Vilken typ av handskrifter föredrog dessa fem redaktörer?

    Carlo Martini från katolska kyrkan föredrog handskriften Vaticanus, som är från Alexandria. Bruce Metzger ville inte använda sig av den bysantinska texten då han ansåg den vara korrupt.

    Allen Wikgren ville använda sig av gammalt undervisningsmaterial för att försöka återställa den ursprungliga texten. Det betyder att han inte ville använda sig av den tillgängliga texten som fanns i bysantinska handskrifter och Textus Receptus, utan han ville återställa texten till en förmodad äldre och mer ursprunglig form genom handskrifter som kom från Alexandria.

    Matthew Black ansåg att den bysantinska texttypen inte var ursprunglig utan en senare sammanflätad kyrklig text. Till sist har vi

    Kurt Aland är ansvarig både för den grekiska texten, Nestle-Aland 1979 (Folkbibelns och nuBibelns grundtext), och det förenade bibelsällskapens grekiska text 1975 (Bibel 2000 grundtext).

    Aland ansåg att man inte kunde använda sig av den bysantinska texttypen, eftersom den saknar betydelse för att fastställa den ursprungliga texten.

    Vi ser att alla fem var överens om att de skulle försöka återskapa en mer ursprunglig text med hjälp av gamla handskrifter från Alexandria och såg den bysantinska texttypen som en senare sammanflätad kyrklig text. Dessutom ansåg både Black och Metzger att det ursprungliga evangeliet från början spreds muntligen innan det tecknades ner och därmed uppstod det fel. (5. Black, sid. 633. 6. Metzger, sid. 86) Dessa fel rättade sedan kyrkan till i de bysantinska handskrifterna, enligt dessa mäns teorier.

    Metzger anger tydligt deras arbetsmodell i en av sina böcker:

    ”När en handskrift av en kyrkofader skiljer sig på ett bibelställe, så är det vanligtvis säkrast att godkänna det som avviker från den senare kyrkliga texten (den bysantinska eller Vulgata)”. (1. Metzger, sid 87)

    Detta gällde i urvalet av citat från kyrkofäder, men vi kommer tydligt att se att denna arbetsmodell också låg till grund vid urvalet av texten till Bibelns grundtext.

    Viktiga gamla handskrifter

    Det finns ett antal gamla handskrifter, skrivna med stora bokstäver, som var speciellt viktiga för dessa redaktörer eftersom de alla var mycket gamla. Oftast är de handskrifter med stora bokstäver äldre än de med små bokstäver. I vår sammanställning har vi hämtat uppgifterna från framförallt böckerna av J.A. Moorman, Early Manuscripts, Church Fathers, and the Authorized Version, (4. Moorman) samt Bruce M. Metzgers bok A Textual Commentary on the Greek New Testament, (2. Metzger) Här följer en lista med några av de handskrifter som är skrivna med stora bokstäver:

    1. Kodex Sinaiticus (Alef) från 300-talet. Innehåller hela NT.
    2. Kodex Alexandrinus (A) från 400-talet. Innehåller nästan hela NT.
    3. Kodex Vaticanus (B) från 300-talet. Innehåller nästan hela NT utom de fyra sista böckerna i NT.
    4. Kodex Ephraemi Rescriptus (C) från 400-talet. Innehåller NT.
    5. Kodex Bezae Cantabrigiensis (D) från 400-talet. Innehåller evangelierna och Apostlagärningarna.
    6. Kodex Claromontanus (D) från 500-talet. Innehåller Paulus brev på grekiska och latin.
    7. Kodex Basilensis (E) från 700-talet. Innehåller evangelierna.
    8. Kodex Washingtonianus (W) från 400-talet. Innehåller evangelierna.

    Dessutom finns det fragment från ett antal handskrifter som är ännu äldre och kallas för papyrushandskrifter. Vi ska nu titta på några konkreta bibelställen för att se vilken arbetsmodell dessa fem män tillämpade.

    Joh. 7:8 Ordet ännu saknas i vissa handskrifter

    I Joh. 7:8. säger Jesus i vers 8 att han inte ska gå upp till högtiden i Jerusalem och i vers 10 står det att när hans bröder hade gått upp till högtiden så gick han också dit.

    Många handskrifter har med ordet ännu. Ordet ännu är viktigt för om det saknas så talade Jesus inte sanning. Eftersom ordet ännu finns i tidiga handskrifter såsom papyrus 66 och 75 samt i textkritikernas favorithandskrift Vaticanus, borde de ha valt den läsarten. Här kan vi se sammanställningen på de äldsta handskrifterna:

    ännu finns med i texten
    P66, P75, B, E, W och Majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver

    ännu saknas i texten
    Alef, D och Vulgata

    Vi ser i sammanställningen att stödet för att ännu ska vara med är starkt bland de äldsta handskrifterna inklusive papyrushandskriften P66 och P75 från 200-talet. I samband med att de fem redaktörerna gav oss den nya grundtexten 1975, så gav Metzger ut en bok där han sammanställde
    kommentarerna till de val de gjorde vid varje bibelställe. Här skriver han följande kommentar:

    ”Texten ännu blev inkluderad i ett tidigt skede för att mildra inkonsekvensen mellan vers 8 och 10.” (2. Metzger, sid. 185)

    Detta är inte något vetenskapligt utlåtande utan enbart ett antagande utan några som helst bevis. Varför gissade dessa bibelredaktörer att ännu saknades från början? Jo eftersom den ursprungliga texten innehöll fel enligt dem, bland annat på grund av muntlig överföring, så ville de återställa texten till dess ursprungliga form även om det blev fel.

    Både den bysantinska texten och Vulgata är en senare kyrklig text enligt dessa redaktörer. Men varför accepterade man inte att ännu var med från början då deras favorithandskrift, Vaticanus, och dessutom två papyrushandskrifter, har med ordet ännu som äkta? För deras reviderade text avviker ju från den senare kyrkliga texten i form av Vulgata.

    Svaret är att dessa fem redaktörers arbetsmodell till syvende og sist inte främst var att följa Vaticanus utan den var framförallt att inte följa den ”kyrkliga texten” i form av bysantinska handskrifter. Att inte följa den bysantiska texten som den kristna kyrkan troget traderat under mer än femton århundraden var viktigare än allting annat. Det var viktigare än det samlade textmaterialet och det var viktigare än att deras favorithandskrift Vaticanus talade emot dem. Det var denna antibysantiska hållning som var mest utmärkande för dessa fem redaktörers texturval.
    ______________________________________

    Fortsättning följer.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *