Världens ände!

Ja kära nå’n!

Det finns en broder som heter Anders Gärdeborn. Han har en hel del goda insikter. Men tillåt mej tvivla på hans exakta tidtabell för Jesu återkomst.

Han säger att Vedermödan börjar 2029 och att Jesus återkommer 2036. Då följer ett år av dom och sedan börjar tusenårsriket.

Statistiskt sett kommer jag troligen inte att vara med då. Men vem vet?

Sveriges Radio gjorde ett program som man kan lyssna på här. Där kommer en Judiskt troende, Anders och en Muslim till tals och berättar om väntan på den kommande (eller återkommande) Messias.

När kommer Messias, Jesus eller Al-Mehdi till jorden?

Lyssna nu först på Anders Gärdeborn.

Jag vill inte lägga till mycket här innan eventuella kommentarer kommer.

Det finns videoclips som jag kommer att lägga till.

68 thoughts on “Världens ände!”

  1. Anders Gärdeborn har en massa bra material på sin hemsida.

    Hans uträkning av Jesu återkomst, anser jag inte höra dit. Men titta runt lite grand.

    Det är, som alla läsare här vet, vår egen uppgift att pröva allt och behålla det goda.

    Följande sida är underhållande och användbar.

    hjärngymnastik

        (Reply)

  2. I det som framgår i radioprogrammet tycker jag om flera saker i Gärdeboms framträdande. Det uppenbara är att han sätter hög (för att inte säga all) tilltro och förtröstan till Guds ord. Det andra är att han predikar att vedermödan kommer innan Herrens återkomst. Jag gillar även att han berättar att de “matematiska” beräkningarna egentligen inte är hans idéer utan kommer från en annan människa. Jag gillar glöden i hans engagemang också.

        (Reply)

    2
  3. Ulrika,

    Det Anders berättar i radioprogrammet finns i utförligare form i en video där han även visar bilder.

    Bibelns kronologi: En studie i Guds precision och noggrannhet

    Helt klart är Anders en duktig föreläsare. Vilket inte bevisar att han har rätt i sin teori om datum för Jesu återkomst. Jag ämnar ta upp ett antal argument man kan anföra mot hans teori. Men inte än.

    Anders Gärdeborns hemsida är även den mycket intressant. Finns många nyttiga och trevliga presentationer där.

        (Reply)

  4. Kjell,

    Vill stanna till vid 5:25 in i videon där Anders talar om överhoppade släktled.

    Jag delar Anders tro att jordens livslängd handlar om tusentals år och inte om miljontals år.

    Jag delar Anders tro att Gud har full koll på historien.

    Angående överhoppade släktled så håller jag med Anders om att man kan inte motivera en jord som är miljoner år med att överhoppade släktled inte nämns för de överhoppade släktleden är ändå inte fler än att man fortfarande har koll på det släktled som Bibeln bjuder på.

    Alltså, med överhoppade släktled tolkar jag led (mansnamn/fäder) i det kända släktledet som inte nämns varken vid namn eller ålder. Är det rätt förståelse? och vad kan man tänka sej är andleningen till att Gud låter sådant vara osagt i sitt ord?

        (Reply)

    1
  5. Ulrika,

    Risken ligger i att lita mer på matematiken än på Gud. Som jag ser det ger sig Anders in på Kabbalans område.

    Den kabbalistiska mystikens utgångspunkt är tanken att världen är uppbyggd kring mystiska och andliga grundprinciper som motsvarar matematiska talvärden. Eftersom siffror och bokstäver är detsamma i det hebreiska alfabetet letade kabbalisterna efter dolda innebörder av skriftställen och gudanamn som avslöjas genom numerologiska korrespondenser.

    Matematik i Bibeln

    Artikeln är skriven av Anders Gärdeborn och börjar med orden:

    Innehåller Bibeln matematiska koder? Innehåller den hemliga budskap som bara de invigda kan förstå? Ja och nej!

    Kolla artikeln.

    Sådana tankar ligger således i botten för hans kiliastiska teorier.

    Det finns en hel del bortförklaringar av Jesu ord i Matt 24:32-36 Lär nu en liknelse från fikonträdet: När dess kvistar blir mjuka och löven börjar spricka ut, så vet ni att sommaren är nära. Likaså när ni ser allt detta, så vet att det är nära och står för dörren. Sannerligen säger jag er: Denna generation ska inte förgås, förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås. Men om den dagen och den stunden vet ingen, inte ens himlens änglar*, utan bara min** Fader.

    Dag betyder dag men stund kan även översättas med timme. Man säger då att även om Faderns hemlighet är dagen och timmen så kan vi kanske räkna ut året och månaden.

    Tillfrågad om Jesus inte heller visste det, svarar Anders: Nej Jesus visste det inte för han blev född till människa precis som vi och var således begränsad även på den punkten.

    Men människan Gärdeborn är tydligen inte drabbad av den begränsningen?

    Det finns ännu en ganska stor invändning mot Gärdeborns tidtabell. I den dalar nämligen Det Nya Jerusalem ner i början på tusenårsriket. Det medför att tusenårsriket i hans version utspelar sig på den nya jorden, i det nya universum som Gud skapar efter att det nuvarande rullas ihop och förintas med en big bang.

        (Reply)

  6. Kjell,

    En bibeltext som Anders citerar är 1 Mos 2:17. “Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

    Jag håller med Anders om att denna vers kan beskrivas som en spelregel i Skapelsen. Versen beskriver vilken plats människan har och vilken plats Gud har. Som jag tolkar det Gud säger så säger Gud “Gör dej inte själv till en gud.” Det finns säkert flera sätt att beskriva versen på men det är ett sätt tror jag.

    Jag håller inte med Anders om att man utifrån denna vers kan beräkna jordens ålder. “Den dag” betyder fortfarande “här och nu” för varje människa. Att den dag man gör sej till en gud så “dör” man. Det kan komma till uttryck att göra emot Guds vilja enligt lagen eller att döma andra vilket också är emot Guds vilja. Syndens lön är döden. Alla som är medvetna om sin synd känner hur man “dör” inombords vid tanken på den. Men Herren vare lov! Vi får komma till Honom, bekänna synden, få den förlåten och få nytt liv med Honom.

    Jag visste inte att hebreiskan har samma tecken för bokstäver och siffror.Det tolkar jag som att hebréerna har förmåga att skilja på bokstaven och siffran utifrån vilket sammanhang tecknet används. Att det handlar mer om att kunna skilja tecknen åt och förstå textens direkta sammanhang än att “blanda ihop siffran och bokstaven” för att söka en förståelse som är dold.

    Guds ord är tillgängligt för alla som vill ta emot det. Om det vore så som de som menar att man ska ha en speciell insikt för att föstå den matematik som här talas om skulle i så fall inte heller det hebréeiska språket vara tillgänligt för alla hebréeiska barn att lära sej?

    Det är klart att även bibeltexter som innehåller ord som tex “år” kan förstås av gemene man som vill ta emot Guds ord och det är klart att varje nyfött hebréebarn kan förstå vad föräldrarna säger utan att börja göra matematiska beräkningar och vara given en speciell insikt.

        (Reply)

  7. Kjell,

    Mer om den bibeltext som Gärdeborn bygger sin tidtabell på ” men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” (1 Mos 2:17)

    Gärdeborn fokuserar på ordet “dag” i versen och letar utifrån det ordet matematiska tidtabeller om jordens ålder.

    Jag tror att bibelversen inte vill berätta något om tidtabeller och jordens ålder utan om det här:

    Rom 5:12 ff ” Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.
    Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
    Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
    Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. ”

    Yes! 🙂

        (Reply)

  8. Året och dagen för ”Jesu återkomst” har stötts och blötts under tusentals år, trots vad som står skrivet: ” Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.”
    Min uppfattning är att Yeshua redan har kommit. Han kom till sina apostlar och andra troende redan på den första (?) Pingstdagen. Sedan dess har han varit med de sina som Anden under tusentals år.
    Även fysiskt kom Han för en tid sedan. Liksom under sitt första jordeliv tycker Han om att vara inkognito. Han kan redan ha vandrat omkring på jorden under decennier och checkat vad t ex kristna har för sig, speciellt vad de har för sig då de tror att ingen ser dem.
    Uppvisningen för hela världen kommer att ske på Dagen H – Harmagedon. Sakarja beskriver framträdandet så här:
    ”Och Han [Yeshua] skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.”

        (Reply)

  9. Jag blev tipsad om en recension av Anders Gärdeborns bok “Mästerdirigentens verk”. Resensionen finns i en utgåva av Stiftelsens Biblicum tidskrift.

    Artikeln finns som pdf-fil Resension av Mästerdirigentens verk Resensionen börjar på sida 38 Jag citerar bara rubriken, summeringen och en fotnot. Resensionen är skriven av Ola Österbacka.


    DEN AVSLUTANDE TIMMEN
    Bibelkronologi för den sista generationens kristna
    Anders Gärdeborn
    40 sidor, ett utdrag ur boken Mästerdirigentens verk


    Kan vi räkna ut tiden till Jesu återkomst? Den frågan är bokens centra-la ämne. AG besvarar fyra invändningar som brukar göras mot anspråken att kunna ange tiden.

    1. I Matt 24:36 säger Jesus: ”Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” Här gör AG samma antagande som Jehovas Vittnen i sin bibelöversättning och läser in ett ”nu” i texten: det är vid det tillfället när Jesus säger det här som man inte ska veta något om tiden. Enligt Daniel ska den tiden komma när det ska uppenbaras för de förståndiga, menar AG.
    2. Jesus talar också om att han ska komma som en tjuv om natten (Matt 24:43–44). AG menar att det är genom att skaffa oss kunskap om tiden som vi är beredda. Men han gör ett stort fel: Jesus menar inte att vi kan beräkna tiden när tjuven kommer, vilket AG menar är bästa sättet att skydda sig, utan att vi alltid ska vara beredda och andligt vakna. AG menar att vi ska ta reda på tiden för att vara beredda. Det är precis tvärtom. Det är inte de som har en särskild kunskap som är fåren i Jesu hjord, utan de som tror på enkelt vis, de ”enfaldiga”, och de är beredda för att de följer sin herde.
    3. AG påstår att orsaken till att man är beredd och vaken är att man har beräknat när Jesus kommer tillbaka. Om man inte har räknat ut det är man inte beredd. Men poängen är ju att vi alltid ska vara beredda eftersom vi inte vet dagen.
    4. Varför har inga andra lyckats beräkna tiden för Jesu återkomst, trots att de gjort motsvarande beräkningar? AG hävdar att skillnaden är att han baserar sina beräkningar på bibliska data, medan andra har spekulerat.

    Vad ska vi svara AG i dessa bortförklaringar? Jag vill ställa en motfråga: varför ska jag vara beredd att möta Jesus idag om jag har räknat ut att han kommer hösten 2036?

    Det väsentliga är att vi känner vår Frälsare. Gör vi det är vi trygga och beredda när han kommer. Och då gör vi som de första kristna. Vi ber: Kom, Herre Jesus!

    Fotnot:

    Efter att denna recension skrevs har Anders Gärdeborn publicerat boken Mäster-dirigentens verk (453 sidor, Lignums förlag, förkortas MDV). Den Avslutande Timmen utgör inte ett enhetligt kapitel i denna bok, utan finns insprängd i delar i hela boken. MDV är ett omfattade informationspaket med en mängd illus-trationer och tabeller. Till en del utgör boken en utmärkt undervisning, inte minst om skapelse och utveckling, men de grundläggande fel som påpekas ovan genomsyrar hela boken. Detta gör att vi tyvärr måste varna för boken.


    Det finns även en nyare sesenstion av hela boken MÄSTERDIRIGENTENS VERK i en utgåva från 2017. Resensionen börjar på sidan 32 och omfattar mer tvivelaktiga läror i boken, inte bara kronologin och förutspåelsen om året för Kesu återkomst.

        (Reply)

  10. Kjell,

    Jag köpte boken av författaren då och hade viss konversation via blogg och email. Intressant bok på sitt sätt men inget som är vägledande för min del.

        (Reply)

  11. Lars W skrev:

    Min uppfattning är att Yeshua redan har kommit. Han kom till sina apostlar och andra troende redan på den första (?) Pingstdagen. Sedan dess har han varit med de sina som Anden under tusentals år.
    Även fysiskt kom Han för en tid sedan. Liksom under sitt första jordeliv tycker Han om att vara inkognito. Han kan redan ha vandrat omkring på jorden under decennier och checkat vad t ex kristna har för sig, speciellt vad de har för sig då de tror att ingen ser dem.

    Lars, du fortsätter att slauföra dina udda tolkningar. Hade först inte tänkt reagera på din kommentar, men tycker det är riskant att bara låta den stå.

    Modalism är en riktning inom fornkyrkans kristologiska diskussion rörande Treenigheten.

    Modalisterna hävdade, att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte kan uppfattas som tre personer utan som tre uppenbarelsesätt, latin modi.

    Sabellianism, kristologisk lära, uppkallad efter teologen Sabellius, som undervisade i Rom under 200-talets första hälft.

    Sabellius lärde att Fadern, Sonen och Anden utgör en enhet. De tre är blott olika uppenbarelsesätt, latin modi, en uppfattning som sabellianerna delade med modalismen.

    Men Jesus själv sade, när han var fysiskt närvarande och mycket konkret närvarande.

    Joh. 14:23-28  Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er. Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. 

    Joh. 16:5-12  Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. 

    Inte så konstigt att du har en förrvirrad eskatologi när du inte kan hålla med om detta.

        (Reply)

  12. Kjell!

    Ander G säger att vedermödan skall börja 2029.
    Jag undrar då, vilken vedermöda?

    Den vedermöda Jesus talar om i Matt 24 och Mar 13 har skett år 70 och skall enligt Jesu egna ord inte ske igen.

    Mat 24:21 Ty då skall det bliva ‘en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma.
    Mar 13:19 Ty den tiden skall bliva ‘en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma.

    När man använder denna vedermöda som skett och som inte skall ske igen och placerar den i ändetiden så blir det ett eskatologiskt och teologiskt problem.
    Ett annat fel som ändetidsteologer gör, är att omvandla vedermödan som gällde Jerusalem och templet år 70 till en vedermöda som gäller hela världen. Det blir i alla fall ett stort problem för mig eftersom Jesus har sagt: ej heller någonsin skall förekomma och då gällande Jerusalem.

    Hur tänker du Kjell??

    Jag har skrivit lite om detta på min blogg.

    Bb

        (Reply)

  13. Björn bloggaren skrev: “Den vedermöda Jesus talar om i Matt 24 och Mar 13 har skett år 70

    Den åsikt du framför kallas “preterism” och betyder att man anser att alla profetior redan har uppfyllts. Vidare brukar preterister anse att de flesta av bibelns profetior skrevs i efterskott.

    Jag tror i likhet med Anders Gärdeborn att det kommer en tid av okänt svår vedermöda alldeles innan Jesu återkomst.

    I motsats till Anders Gärdeborn tror jag dock inte att man kan räkna ut årtalet. Men däremot tycks mej tidens tecken visa att det inte kan dröja så värst många år till.

        (Reply)

  14. Kjell,

    Jag tror inte att alla profetior har uppfyllts, men eftersom att AG använder vedermödan Matt 24 och placerar den i tidsålderns slut så ser jag det som ett problem.
    Efter år 70 har det skett mycket värre saker i världen och risken är stor att det blir sk vedermödor innan Jesus kommer tillbaka, men det är som jag ser det något annat än vedermödan år 70 som gällde Jerusalem och templet.

    Bb

        (Reply)

  15. Björn bloggaren,

    Det finns en hel del händelser och platser och namn i Bibeln som inte bara beskriver det som sker och har skett utan på något för oss obegripligt sätt, även har en profetisk dimension.

    Historiens författare Herren Skaparen Gud, kan göra så.

    Det finns en massa, mer eller mindre exotiska “förklaringar” för detta. Jag skall inte trötta dej med dessa.

    Bibeln är full av saker (uppenbarelser, löften etc.) där man bara kan konstatera att de gamla uttrycket “redan och icke ännu” passar.

    Ett närliggande exempel är frälsningen. Frågan: “Är du frälst?”; kan bara besvaras positivt med: “ja, redan och icke ännu”.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Björn bloggaren,

    Björn och Kjell,

    ” Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” (Luk 21:26-28)

    Vi kan se att det står “över världen.”

    Det viktigaste i texten tror jag är “räta på er och lyft era huvuden”.

    Dvs “Var vid gott mod och behåll hoppet.”

    De trossyskon som lever under denna tid får vara som varandras uppmuntrande barnmorskor och säga: “Nu är det snart över”, “Snart kommer han och vår förlossning är över.”

        (Reply)

    2
  17. Ulrika,

    Visst kan man tolka det som att det gäller hela världen, men om du läser Matt 24, Mark 13 så talar de inte om världen och då måste man ta reda på vad Lukas menar.
    Vi vet att vedermödan skulle drabba Jerusalem och templet skulle förstöras. Min logiska förklaring till: Att människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Är att Jerusalems invånare blev så rädda när krigshären började inta staden att de dog av skräck. Obs, min tolkning!

    Bb

        (Reply)

  18. Kjell,

    Du reagerade men strök min replik. Vi tar de två meningarna du har citerat ovan och lägger till en tredje från 14:18.

    “Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn…”

    “För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”

    ”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er”

    Det precis som Yeshua broder, i kött och i ande, Jakob skrev:

    “Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.”

        (Reply)

  19. Björn bloggaren,

    Jag tycker nog att Ulrika har svarat dej klart och tydligt. Vi kan lägga till texten i Lukas 21:33-36 Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås. Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet* och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt. För som en snara ska den komma över alla som bor över hela jordens yta. Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga* att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen. 

    Det är ju solklart att alla tre evangelisterna talar om samma händelse där Jesus profeterade för lärjungarna.

        (Reply)

  20. Lars W,

    Ja, jag släppte inte in din kommentar. Och det kommer säkert att bli fler kommentarer som går till den digitala papperskorgen.

    Vill du missionera för dina övertygelse får du hitta en annan blogg, eller starta eget.

    De texter du citerar i din kommentar har nog ingen här problem med.

    Judaismen erkänner varken Jesus som Messias eller Den Helige Ande som person.

    Du försöker lösa problemet genom att bli modalist. Den lösningen är inspirerad av hinduismen där det är vanligt att “gud” antar olika “avatarer”.

    Jag anser att modalismen (sabellianismen) är en villolära och släpper inte in texter som propagerar för dessa.


    PS.

    Modalism är en riktning inom fornkyrkans kristologiska diskussion rörande Treenigheten.

    Modalisterna hävdade, att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte kan uppfattas som tre personer utan som tre uppenbarelsesätt, latin modi.

    Sabellianism, kristologisk lära, uppkallad efter teologen Sabellius, som undervisade i Rom under 200-talets första hälft.

    Sabellius lärde att Fadern, Sonen och Anden utgör en enhet. De tre är blott olika uppenbarelsesätt, latin modi, en uppfattning som sabellianerna delade med modalismen.

        (Reply)

  21. Björn bloggaren,

    I går skrev du:

    Ander G säger att vedermödan skall börja 2029.
    Jag undrar då, vilken vedermöda?

    Den vedermöda Jesus talar om i Matt 24 och Mar 13 har skett år 70 och skall enligt Jesu egna ord inte ske igen.

    Sätter du inte krokben för dej själv nu?

    /Kjell

        (Reply)

  22. Kjell,

    Nej, jag menar att vedermödan och det som sker i Luk 21:26 kan vara två händelser.

    Min huvudpoäng är att den vedermöda Jesus talar om handlar om Jerusalems förstörelse som skedde år 70 och inte enligt Jesus själv skulle förekomma igen.
    Problemet är då att flytta denna händelse till vår tid, man kan ju göra det om man bortser från det Jesus sa, men vill man vara skriften trogen så kan man inte det.

    Bb

        (Reply)

    1
  23. Björn bloggaren,

    Jag behövde läsa på lite mer.

    Luk 21:27 har referenser både bakåt i tiden och framåt i tiden.

    Daniel 7:10 :

    “En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.”

    Upp 1:7

    “Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.”

        (Reply)

  24. Ulrika,

    Du skall få en liten tankenöt som man skulle kunna tolka som Jesu återkomst.
    Hur kan han i så fal säga: Luk 17:24  Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hans dag. 
    Luk 17:25  Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte. 

    Ps, skrev på din blogg.

    Bb

        (Reply)

  25. Björn bloggaren,

    Just nu har jag inget svar på din “tankenöt” till mej men skulle du under tiden vilja göra mej en tjänst?

    Jag har försökt göra en inställning på min blogg så att samtliga kommentarer från samtliga kommentatorer ska passera moderation innan publicering.

    Vill du skicka en testkommentar på min blogg för att se om inställningen fungerar?

    Tack på förhand.

        (Reply)

  26. Kanske denna tråd har kallnat, men att jag inte skriver tidigare beror på att jag inte observerat den förut. Jag är författare till den diskuterade boken. Sedan den kom ut har jag utvecklat mina tankar och håller på med en ny bok som bara kommer att handla om bibelkronologin. Nedan klipper jag ut ett kapitel som handlar om vi ska veta tidpunkten för återkomsten eller inte.
    Anders Gärdeborn

    Ska vi kunna veta när Jesus kommer tillbaka?

    De flesta kristna är nog överens om att Jesus kommer tillbaka ”snart”. Det blir ganska uppenbart om vi gran­skar ”tidens tecken” som tidsandan och världshändelserna omkring oss. Jesus har ju sagt vi ska se på fikonträdet… och när ni ser att det knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. (Luk 21:29-31) Men hur snart är ”snart”? I morgon? Inom några år? Under detta århundrade? Här svarar de flesta att det kan vi inte veta och det ska vi heller inte kunna veta. Det är en noga bevarad himmelsk hemlighet. När Jesus kommer så gör han det oväntat och överrumplande menar man.

    Det finns i huvudsak två olika teologiska synsätt som ligger bakom en sådan uppfattning: amillennialismen som tror på ett snabbt och oväntat slut på denna världen och pretribulationismen som förväntar sig ett överhängande och överraskande ”uppryckande” av de troende. (Begreppen förtydligas senare.) Uppfattningen att vi inte kan veta överlappar i stort sett tron på endera av dessa synsätt, och eftersom synsätten är vanliga, så blir också uppfattningen det. Därför menar många att det är missriktat och kanske till och med syndfullt att försöka bilda sig en föreställning om tidpunkten för Jesu återkomst.

    Men är det verkligen Bibelns lära att återkomsten ska vara omedelbart förestående? I Matteus 24:e kapitel radar Jesus upp en hel serie händelser som måste föregå hans återkomst, och listan kulminerar med: ”Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från him­len, och himlens makter ska skakas. Då ska… jordens alla folk jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln.” (Matt 24:29-30) Så länge denna kosmiska klimax ännu inte synts till kan därför inte åter­kom­sten äga rum. 2 Tess 2:1-4 vittnar samma sak: ”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst… Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son… så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.” Det går naturligtvis att argumentera för att avfallet redan kommit, men däremot har jag svårt att koppla en redan inträffad händelse till laglöshetens människa som ”satt sig i Guds tempel”.

    Det vanligaste bibelstället till försvar för en snabb och överraskande återkomst är sannolikt Matt 24:36: ”Den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” Översättningen kan emellertid diskuteras. I grundtexten uttrycker sig Jesus med verbtempus perfekt, och dessutom kan det grekiska ordet för känna också betyda upptäcka. En alternativ översättning blir därför: ”Den dagen eller stun­den har ingen upptäckt…” Jesus säger alltså inte att ingen känner dagen (presens), och framförallt säger han inte att ingen någonsin kommer att upptäcka dagen (framtid). Nej Jesus är på samma våglängd som den gammaltestamentlige profeten Daniel som i sina profetior om den sista tiden får det uttryckliga budskapet att ”kunskapen ska bli stor” (Dan 12:4). Vi får inte glömma att det snart är 2000 år sedan Jesus sa att ingen visste. Vid tolkningen av allt det han säger är det viktigt att ta adressaterna och deras situation i beaktande. Alla Jesu uttalanden gäller inte för alla tider, alla människor och alla situationer. När han sände ut de tolv apostlarna instruerade han dem att ”inte gå bort till hedningarnas område” (Matt 10:5), men vid missionsbefallningen får samma lärjungar en helt annan marschorder: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” (Matt 28:19) Guds frälsningsplan går igenom olika stadier, och därför förändrades målgruppen för apostlarnas mission över tid. Därför behöver heller inte Jesu ord i Matt 24:36 gälla i alla tider, och detta oavsett om vi översätter det som ”ingen känner dagen” eller ”ingen har upptäckt dagen”. Jesus säger också till apostlarna att ”det inte är er [apostlarnas] sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern… har bestämt” (Apg 1:7). Han har naturligtvis helt rätt; det var inte deras sak att veta. Det har inte varit någon annans sak heller under de senaste 2000 åren. Men idag håller detta för­hållande på att förändras.

    Matteus 24:e kapitel innehåller eskatologiska (läran om sluttiden) instruktioner som Jesus gav sina apostlar på Olivberget. Undervisningen initieras av apostlarnas fråga: ”När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” (Matt 24:3) Jesus svar inkluderar en hänvisning till profeten Daniels bok: ”När ni ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen.” (Matt 24:15-16) Märk att Jesus plötsligt byter adres­sat från lyssnarna (apostlarna) till läsaren (du och jag). Det han säger bör därför ha större relevans i våra dagar än när Jesus uttalade orden. Och hänvisningen är till en profetia som Daniel fick motta under guds­folkets fångenskap i Babylonien där frågan ställs: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting?” (12:6). Svaret blir att besked om tidpunkten kommer att dröja ett tag: ”Dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.” (Dan 12:9-10) Ingen ska alltså kunna räkna ut tiden för slutet utom de förståndiga som lever när den tiden nalkas. Om du som läser vill tillhöra denna skara är denna skrift för dig.

    Jesu undervisning på Olivberget innehåller också en liknelse: ”Om husägaren visste när på natten tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus.” (Matt 24:43) Märk den orsaksmässiga kopplingen mellan att veta och att vaka. Om husägaren visste när tjuven kom då hade han vakat, och då hade han kunnat undvika katastrof. Att kunna vaka förutsätter därför en vetskap om tidsramen. Därför varnar Jesus för att inte ta reda på tiden för tjuvens ankomst, och sedan återkopplar han till sin egen (andra) ankomst och ger sina åhörare denna centrala befallning: ”Var därför beredda också ni, för i en timme [”stund” i SFB] när ni inte väntar det kommer Människosonen.” (Matt 24:44) Hur ska de bli beredda? Jo, analogt med husägaren, genom att ta reda på tiden.

    Men varför behöver man vaka om man känner till tidpunkten? Vaka innebär ju att vänta på något man vet ska hända, men man vet inte exakt när. Vi får svaret genom att studera mer exakt vad Jesus säger. En ordagrannare översättning av Matt 24:43 är: ”Om husägaren visste under vilken nattväkt tjuven kom, då hade han hållit sig vaken…” En nattväkt var ett tretimmarsskift för de romerska vakternas bevakningstjänst i Jerusalem. Ovissheten om tidpunkten för tjuvens ankomst (och i överförd bemärkelse Jesu ankomst) behöver därför bara röra sig om tre timmar. Därför sa Jesus också att han ska komma en ”timme” när ingen förväntar det.

    Paulus formulerar Jesu budskap om tjuven på följande sätt: ”När det gäller tider och stunder… vet ni själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk [i allmänhet] säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda… Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv… Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.” (1 Tess 5:1-6) Paulus kontrasterar folk i allmänhet mot bröderna. De förra blir överraskade, men inte de senare. Och just ”därför” att bröderna inte lever i mörker gällande tiden kan de hålla sig ”vakna och nyktra”.

    Långt senare, när Jesus sedan länge är uppstånden och uppstigen till himlen, uppenbarar han sig för aposteln Johannes och upprepar parallellen med tjuven: ”Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken timme [stund i SFB] jag kommer över dig.” (Upp 3:3) Han betonar återigen att olyckan bara drabbar den oförberedde, medan den beredde vet när tjuven kommer, vakar därför och drab­bas inte av förödelsen.

    Kristenheten står inför nästa fas i Guds frälsningsplan för människan och jorden. Profeten Daniel får instruktionen att ”gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden” (Dan 12:4), vilket ska jämföras med motsvarande instruktion till aposteln Johannes i Bibelns allra sista kapitel: ”Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära.” (Upp 22:10) Gud förser oss alltså med information på en behov-att-veta grund, och att vi nu genom bibelkronologin tydligare börjar förstå Jesu ankomst, blir i sig en indikation på att vi är nära. Profetian om en ökad kunskap i sluttiden håller på att uppfyllas inför våra ögon. Det är dags att börja förbereda världshistoriens största händelse!

        (Reply)

    1
  27. Anders Gärdeborn,

    ” Ingen ska alltså kunna räkna ut tiden för slutet utom de förståndiga som lever när den tiden nalkas. Om du som läser vill tillhöra denna skara är denna skrift för dig.”

    Menar du räkna ut tiden matematiskt eller “räkna ut” att Jesu återkomst närmar sej genom att vara vaksam på tidens tecken?

    Sedan önskar jag fråga dej om du är helt säker på att du vill sprida ut till våra ungdomar som planerar sin framtid med utbildning, familjeliv etc att vedermödan, enligt dej, kommer om tio år.

        (Reply)

  28. Ulrika,

    Hej Ulrika!
    Jag menar att tiden går att räkna ut matematiskt (med enbart bibliska uppgifter) vilket jag visar i boken Mästerdirigentens verk eller på YouTube – “Bibelkanalen”. (Och då är det återkomståret 5999 *efter skapelsen* jag är tämligen säker på. Det blir 2036 *efter Kristus* OM OCH ENDAST OM templet förstördes år 70 efter skapelsen. Denna siffra är dock inte från Bibeln, så detta årtal är jag inte lika säker på. Det kan dock inte skilja sig med mer än ett eller ett par år.)

    Ja, jag vill informera alla som vill lyssna att vedermödan börjar om 10 år. Jag tror den värsta björntjänst vi kan göra våra ungdomar är att inte förbereda dem på den svåra tid som ligger framför. Många kommer ju att avfalla säger Jesus, och ingen är immun. Däremot skulle jag inte avråda någon från att utbilda sig eller skaffa familj. Kom ihåg att jorden inte kommer att gå under, utan den ska restaureras när Jesus kommer tillbaka. Alla erfarenheter och kunskaper vi har inhämtat kan vi ta med oss. Så inget är bortkastat. Tvärtom faktiskt!

        (Reply)

    1
  29. Anders Gärdeborn,

    Om jag har förstått dina grafiker och beskrivningar rätt anser du att Det Nya Jerusalem dalar ner i början på tusenårsriket.

    Om det är så medför det att tusenårsriket i din version utspelar sig på den nya jorden, i det nya universum som Gud skapar efter att det nuvarande rullas ihop och förintas med en big bang.

    Det Nya Jerusalem är ju alltför stort för att rymmas på denna jorden.

    Skala enligt måttangivelserna i Bibeln. Den lilla röda pricken är Mount Everest i samma skala….

    PS. https://niwega.net/2011/05/04/sackeus-har-bytt-namn/#comment-3004

        (Reply)

  30. Anders Gärdeborn,

    Hej Anders,

    Tack för respons.

    Hoppas att du ändå ser den som inte har vilja att räkna ut årtal för Jesu återkomst som förståndig.

    “Kom ihåg att jorden inte kommer att gå under, utan den ska restaureras när Jesus kommer tillbaka. ”

    Missuppfattar jag dej när du skrev “restaureras”?

    2 Petr 3:10 “Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.”

    Vers 13 samma kapitel “Men efter hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord där rätt­färdighet bor”

    Du skriver också : “Alla erfarenheter och kunskaper vi har inhämtat kan vi ta med oss. Så inget är bortkastat.”

    Inte alla saker som hör jordelivet till finns därhemma.

    “När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.” (Mark 12:25)

    Du har säkert rätt i att de kunskaper som handlar om Gud och vår tro kommer till vidare nytta i himmelriket.

    “Älskade, vi är nu Guds barn, och det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli. Men det vet vi, att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för vi ska få se honom som han är.” (1 Joh 3:2)

    Den här texten är också intressant om vad som väntar:

    “Kärleken upphör aldrig. Men när det gäller profetior så ska de försvinna, eller tungotal så ska de upphöra, eller kunskap så ska den försvinna. För vi förstår till en del och pro­feterar till en del. Men när det fullkomliga kommer, då ska det försvinna som är till en del.” (1 Kor 13:8-10)

    Tänk att vi är fullkomligt kända av honom fastän vi inte ser annat än på det här sättet:

    “För nu ser vi såsom i en spegel på ett dunkelt sätt, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del men då ska jag förstå fullkomligt, så som också jag blivit fullkomligt känd. Men nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.” (1 Kor 13:12-13)

        (Reply)

  31. Kjell,

    Hej Kjell,
    Jag skulle nog inte se det som att Det Nya Jerusalem “dalar ner” eftersom jag tror det är den befintliga staden som renoveras.

    Jag försöker minimera inläsningen av metaforer i mitt studium av Bibeln. En regel jag funnit fruktsam är “om det finns en ordagrann tolkning så använd den”. Och måtten på DNJ har ingen sådan bokstavlig tolkning, så det måste vara en metafor.

    Därför – menar jag – kan man inte använda de enorma måtten på staden som ett argument för att Guds kommer att skapa en annan och mycket större jord.

        (Reply)

  32. Hej Ulrika och tack för synpunkter. Jag gör det lätt för mig och svarar på dina frågor om nya himlar, ny jord och nytt Jerusalem med ett stycke ur min bok Mästerdirigentens verk:
    Allt gott önskar…
    /Anders

    Det nya Jerusalem innebär en genomgripande renovering av den befintliga staden, och på motsvarande sätt är den nya jorden en återställning av den befintliga till det ursprungliga tillståndet. Gud har inte gjort en misslyckad skapelse som nu måste kastas bort och göras om. Han skapar inte genom trial-and-error. Han har gjort en fullständig skapelse – inklusive människan – som han håller kär och som han inte har någon avsikt att dumpa. Däremot bär skapelsen på en allvarlig smitta – synd
    – som den store Läkaren har för avsikt att utplåna. Liksom cancerterapi är dock vägen dit ibland
    på gränsen till outhärdlig. Men vad är alternativet? Att Gud ger upp patienten, överger henne och
    riktar in sig på en annan? Inte ens jordiska läkare är så nonchalanta, så varför skulle Gud vara det?
    Ett studium av de ursprungliga ord som används i sammanhanget visar också att det inte ska komma
    en annan skapelse, utan det blir en total makeover av den nuvarande:

    • “Ny [kainos] himmel”, “ny [kainos] jord” och “nya [kainos] Jerusalem” (Upp 21:1-2). Ordet för ny/
    nya betyder egentligen inte ”en annan” utan snarare ”frisk”, ”fräsch” eller ”av nytt slag”. Paulus
    använder samma ord när han talar om en människa som en “ny skapelse” (Gal 6:15) vilket betyder
    att vederbörande fått en ny herre, nya prioriteringar och till och med ett nytt liv, men det är
    samma individ som förut.

    • “Jag skapar… en ny jord [erets].” (Jes 65:17) När de jordnära hebreerna hörde detta tänkte de inte
    så mycket på planeten utan mer på landet där de bodde. Skapelseberättelsen till och med definierar
    begreppet: “Gud kallade det torra land [erets], och vattensamlingen kallade han hav.” (1 Mos
    1:10) Några verser längre fram i Jes 65 (vers 19) profeteras: “Jag ska jubla över Jerusalem… Där
    ska inte mer höras gråt eller klagan.” Gråten refererar naturligtvis till dagens (och historiens) Jerusalem, och det är precis där den inte mer ska höras.

    • En renovering av det befintliga landet är i perfekt harmoni med moselagens tanke om att “var och
    en av er ska [på jubelåret] återvända till sin arvedel” (3 Mos 25:10), där “arvedel” motsvarar landet
    eller jorden (i betydelsen myllan).

    • “Himlarna [ska] försvinna med våldsamt dån och himlakropparna [stoicheion] upplösas av hetta.”
    (2 Pet 3:10) Många engelska översättningar anger att det är “elementen” som ska upplösas, inte
    “himlakropparna”. I båda fall tänker ett västerländskt sinne på någonting fysiskt, men det grekiska
    ordet kan också betyda de grundläggande principer som vår nuvarande världsordning bygger på. På
    ett annat ställe översätter SFB precis samma ord med “världens makter” (Gal 4:3), och det är dessa
    som ska upplösas på den nya jorden, inte någonting kosmiskt eller kemiskt. Att det är detta Petrus
    menar förstår vi av att han inleder stycket med att det hela “är förutsagt av de heliga profeterna” (2 Pet 3:2), och han har i Apg 3:21 förklarat vad som är förutsagt, nämligen att “allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun”. Petrus förkunnar återupprättelse, inte förintelse. Vad han menar är att de filosofier och tidsandor som håller människor fångna idag, fullständigt kommer att utplånas och ersättas med Jesusnära prioriteringar.

    • Många andra uttryckssätt i Bibeln visar att jorden inte är listad för likvidering. Det sägs att den
    “ska bestå” (Ps 119:90) och att den “står evigt kvar” (Pred 1:4). Jes 24:19 talar om en illa sargad men
    inte avvecklad planet: “Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar,
    ja, den vacklar.” Och Paulus talar om att “skapelsen ska befrias från… förgängelsen” (Rom 8:21).

        (Reply)

  33. Anders Gärdeborn,

    Kvarstår dock skillnanden i tidtabell även om du inte köper mitt argument.

    För god ordnings skull, jag är post-tribbare och tror på de tusen åren på denna jord med Herren Jesus som Kung i det jordiska Jerusalem.

    Men jag tror även att detta utgör historiens (tidens) slut och att hela den materiella skapelsen får sitt slut där innan Herren skapar nya himlar och en ny jord.

    Talet om förnyad gäller tusenårsriket, inte evigheten.

    Det tycks mej att Darbyismen med sitt pre-tribbande inte bara gjorde skada som villolära, utan även genom att många vid uppvaknandet hoppade ner i andra diket.

    Folk som har smittats med Word of Faith villolärorna och/eller Hebrew Roots mer extrema läror tycks ha svårt att acceptera universums förintelse.

        (Reply)

  34. Kjell, du säger: “Kvarstår dock skillnaden i tidtabell även om du inte köper mitt argument.”

    Kanske jag missförstår dig, men jag tror vi har samma tidtabell. Efter Jesu återkomst följer det jordiska tusenårsriket och därefter evigheten. Skillnaden mellan oss är att du tror på en ny (=annan) jord i evigheten medan jag tror det fortfarande är samma jord. Skillnaden mot tusenårsriket är att all ondska nu är förintad. Djävulen är kastad i eldsjön och den sista fienden – döden – likaså. (Döden är dödad m.a.o.!)

    Kanske tänker du på Upp 21:2 där DNJ “kommer ner från himlen”? Detta menar jag är tusenårsriket och inte evigheten. Uppenbarelseboken är ju inte kronologisk.

        (Reply)

  35. Anders Gärdeborn,

    Uppenbarelseboken som helhet är inte kronologisk, det håller jag med om, men det finns sekvenser som i alla fall har formen av “först detta”, “sedan detta”, etc.

    Kapitlen 20 och 21 innehåller en sådan sekvens där kronologin känns ganska tydlig. Det börjar med den första “massauppståndelsen” innan, eller i början av tusenårsriket. Upp. 20:4-6. Jag kopplar denna med 1 Thess. 4:13-18.

    I mitten på sekvensen kommer den andra massauppståndelsen och den slutgiltiga domen. Upp. 20:11-15. Den sker när (vers 11) det nuvarande universum har “försvunnit med våldsamt dån och himlakropparna har upplösts av hetta och jorden och dess verk inte mer finns till”. 2 Petr. 3:10.

    Sekvensen slutar med nederdalandet av DNJ efter den yttersta domen. Detta sker på en ny, inte förnyad, jord. I ett nytt universum där även naturlagarna är annorlunda. Time – Space – Matter kan inte utgöra ett “continuum” om tiden inte längre finns.

    Evighet betyder ju inte en “jääääättttelåååångggg” tid utan just avsaknad av tid.

    PS. Det är oväsentligt men det tycks mej att vi båda har matematik, fysik och kemi som utgångspunkt i våra tolkningar.

        (Reply)

  36. Anders Gärdeborn,

    “Många andra uttryckssätt i Bibeln visar att jorden inte är listad för likvidering. Det sägs att den
    “ska bestå” (Ps 119:90)

    I SFB står det “och den består.”

    Min tolkning är att psalmisten vaknar upp på morgonen och konstaterar att trots allt som är som det är (läs hans bön) så är Gud den store han bekänner sej till och Gud är Skaparen som har makten och hos honom finns den eviga hjälpen. Guds storhet och människans litenhet kommer till uttryck. Vi kan alla känns igen oss? När man är som mest less om morgonen kommer ändå tanken “Jaså, jorden står kvar idag också, bäst att rulla sej ur sängen och göra något vettigt av den här dagen. Med din hjälp Herre går det ju” Eller på kvällen när man ska somna “Oavsett hur det känns inför morgondagen finns Herren där och om jorden står kvar kliver jag upp.”

    Jordens fortsatta existens idag visar att Guds nåd fortfarande är verksam och i nåden finner vi vår livsglädje. I hans nåd öppnar sej relationen till Gud och i den orkar man kliva upp om mornarna och somna på kvällarna. Även om man känner igen sej i psalmistens bön.

    Att jorden ska bestå för alltid säger inte psalmisten och inte Jesus heller:” Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.” (Mark 13:31)

    Ang Pred 1:4:

    Märkvärdigt att få upptäcka att det finns författare i bibeln som är än mer “uppgivna” än vad en annan kan känna sej. Läs hela texten.

    För att studera ordens betydelse som du tar upp så har “för evigt” i Pred 1:4 grundordet ” `owlam “. Detta grundord används enbart i GT. Konstaterar det bara, vet inte om det har betydelse. Sista versen det används i GT är i denna vers. “Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the LORD, as in the days of old, and as in former years.”

    Där översätts ordet med “of old.” Det torde betyda något. Att samma grundord kan vara både for ever och of old i engelskan.

    Sammantaget bekänner dessa texter Guds eviga storhet. Och människans litenhet och beroende av Gud.

    Då har jag bemött två av de bibelord du tagit upp. Eventuellt återkommer jag om de övriga bibelorden du tagit upp eller så kanske någon annan av läsarna här vill deltaga i samtalen.

    Herrens välsignelser till er alla.

        (Reply)

  37. Ulrika,
    Kjell,

    Ulrika och Kjell,
    Vi har kommit in på en intressant diskussion (om jorden ska upprättas eller bytas ut), men den ligger lite utanför trådens huvudämne (bibelkronologin och Jesu återkomst). Därför skulle jag vilja avsluta ämnet med min allmänna syn på syftet med Guds skapelse: Gud skapade en jordisk tillvaro för människan som var menad existera för evigt. (Döden var ju ett resultat av synden.) Jag tror inte Gud misslyckats med detta. Synden har fördröjt Guds syfte med människan och jorden, men aldrig tagit bort det. Gud har aldrig ändrat sin plan att denna jorden är gjord för människan för evigt.

    Naturligtvis tar jag fortsatt tacksamt emot synpunkter på kronologin och återkomsten.

    Allt gott önskar…
    /Anders

        (Reply)

  38. Kjell,

    Vad vet man om förutsättningarna i “kuben” på bilden?

    En sak: ” Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. ” (Upp 21:23)

    Texten i sången “Jag har hört om en stad ovan molnen” är sann.

        (Reply)

  39. Ulrika,

    Där ser man faran med att rita bilder, men tänk då på att även ett badkar och en bil har längd, bredd och höjd. I texten i Upp. 21:16 talas det om en fyrkat, eller något fyrkantigt som är lika hägt som det är långt och brett, och då går i alla fall min tanke till en kub.

    Sedan håller jag med Anders att man måste vara ytterst försiktig med tolkningen av kronologi och bildspråk i Uppenbarelseboken.

    Texten står i ett sammanhang med mycket bildspråk. Klart och tydligt är dock att händelsen hör ihop med övergången från tid till evighet och avspelar sig efter den yttersta domen.

    Hur mycket är klarspråk och hur mycket är bildspråk? Var och en gör ett val här, även Anders. Mitt val här är att måtten måste betyda något. Om det är exakta mått eller symboliska mått så kvarstår att texten talar om något enormt.

    Jag har ungefärligen ritat in fyrkanten på en jordglob och på en politisk karta av Mellanöstern.

    Min tolkning kvarstår att Gud kommer att förnya (restaurera) jorden under tusenårsriket och att han sedan skapar nya himlar och en ny jord. Det blir igenkännlig natur i all sin härlighet, men inte som den ser ut nu.

    Det finns en hel del bibeltexter som stöder den tolkningen. I 1 Kor. 15 talar Paulus om skillnaden mellan den förgängliga kroppen och uppståndelsekroppen.

    1 Kor. 15:51-54 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätt sig i oförgänglighet och detta dödliga har klätt sig i odödlighet, då ska det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.

    Här finns det hänvisning till den yttersta domen och ett tydligt uttalande i klartext att det “förgängliga” och det “oförgängliga” inte kan blandas ihop.

        (Reply)

  40. Anders Gärdeborn,

    Har du läst boken “Nytt ljus över dygn, dag och timme i nya testamentet” av K Bornhäuser?

    Fick ett exemplar i näven i går kväll och har läst en del. Tror att du finner boken intressant. Om du behöver köpa den finns den hos olika secondhand affärer på internet.

    Jag avslutar här min del i diskussionerna och tackar för trevligt bemötande.

        (Reply)

    1
  41. Är inte kärnfrågan om man kan fastställa en tidtabell? Diskussioner om ny himmel eller ej är intressant men skulle vilja få svar om årtalen 2029 och 2036.

        (Reply)

  42. Fredrik,

    Vad tror du själv?

    Min personliga tro är att det inte är möjligt.

    Tolkningar och teorier om detta är inte i sig själva frälsningsavgörande.

    Men precis som med “pre-trib” kan tolkningarna leda till mindre vaksamhet och mindre koll på läget.

    /Kjell

        (Reply)

  43. Fredrik,

    Jag har gett flera länkar där Anders berättar hur han har räknat ut det. Han påstår själv att han bara har använt data från Bibeln, inga andra brunnar.

    Det han tydligen missar där är att han faktiskt även har använt data från en människa, nämligen sig själv. Utan tolkningar och antaganden går hans beräkning inte ihop.

    Speciellt vad gäller parantesen mellan den 69:e och den 70:e årsveckan. Den parentesen har varat i cirka 2000 år nu.

    Har ingen lust att lus-lyssna ännu en gång men jag minns att jag såg ytterligare ett par hiater.

    Däremot tror jag på tolkningen att världen kommer att bestå 6000+1000 år. Och att vi närmar oss slutet på 6000-talet.

    /Kjell

        (Reply)

  44. Kjell,
    Fredrik,

    Det är korrekt att det är jag som tolkar data från Bibeln. Men det fina i kråksången är att kronologin är självverifierande. Med den tolkning jag gör blir historien exakt 6000+1000 år och dessutom hamnar alla för judarna viktiga händelser på jubelår. Dessutom hamnar Exodus och Lagens givande på “jubelårens jubelår”! (Det 2500:e året efter skapelsen som är det 50:e jubelåret.) Och återtåget från babyloniska fångenskapen efter 70 år hamnar på det 70:e jubelåret. (Gud uppfyller alltså sitt löfte att kalla hem sitt folk efter 70 år i dubbel bemärkelse.)

    Dessa slutsatser kommer man fram till genom enbart matematik. Ingen annan tolkning av Bibelns tidsuppgifter ger en sådan överensstämmelse *i flera dimensioner*. Det är en tydlig indikation (jag skulle t.o.m. vilja kalla det för “bevis”) för att Mästerdirigenten har järnkoll på både historien och Bibeln.

    Kolla gärna denna artikel om ni tycker genomgången på Bibelkanalen är otillräcklig:
    https://masterdirigentensverk.se/artiklar/bibelkronologin%20och%20jesu%20%C3%A5terkomst.html

    /Anders

        (Reply)

  45. Anders Gärdeborn,

    Det finns lite problem i din tolkning för att komma fram till slutsatsen.

    I Matt 24, Mark 13 och Luk 21 Talar Jesus om Jerusalems och templets förstörelse, vilket är själva grundtemat för samtalet Som vi vet skedde år 70. Förrödelsens styggelse som Daniel, Matt och Mark talar om säger Lukas att det är krigshärar viket Daniel 9:26 bekräftar.

    Problemet är dels att detta som Jesus och Daniel talar om är redan verkställt, Jerusalem och templet blev förstörda år 70 av en krigshär som benämns förödelsens styggelse. Det går med andra ord inte att placera år 70 med dess händelser till vår tid.

    Ett annat problem är föredelsens styggelse som många menar är typ en avgud, men logiskt sett så kan ingen avgud utföra någon förödelse trots att avgudar är en styggelse.

    Ett ytterligare problem med förödelsens styggelse, som man menar skall sätta sig i Guds tempel där man menar ett fysiskt tempel.
    Men kollar man grundtextordet för det tempel/helgedom-
    Hieron” är ett grekiskt ord som betyder ett fysiskt tempel, enligt Svenska Folkbibeln. I 1917-års översättning används ordet ”helgedom” istället för ”tempel”. Detta tempel, som är byggt av människohänder, har i bygget använt sig av jordiskt byggnadsmaterial, som exempelvis sten och trä.
    ”Naós” är ett grekiskt ord som handlar om ett andligt tempel. Detta tempel är inte byggt av människohänder. Här är det fråga om ett mobilt mänskligt tempel av kött och blod som Gud har byggt och i vilken den Helige Ande bor, eller så handlar det om ett himmelskt tempel, som det står om i Uppenbarelseboken.

    2 Tess. 2:4; ”motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel (naós) och säger sig vara Gud.”

    – Problemet är som du ser att man gör om motståndaren till förödelsens styggelse och placerar honom i ett fysiskt tempel vilket blir helt fel enligt skriften.

    Tacksam för svar!

    Bb

        (Reply)

  46. Björn, du säger att Jerusalems förstörelse (som Jesus talar om) redan inträffat. Jag håller med, men det utesluter inte på något sätt att profetian också har ett framtida uppfyllande. Många profetior har ju en dubbel uppfyllelse i skriften.

    Också här kan vi använda matematik för att visa hur Bibelns tidsuppgifter stämmer in på denna tolkning. När Jesus säger att han ska resa upp templet på tre dagar så förtydligar Johannes med att templet är Jesu kropp (Joh 2:19, 21). Den uppstod ju efter två dagar. Men bibelkronologin visar att det går *exakt* 2000 år mellan Jesu död och vedermödans början (då templet sannolikt byggs upp igen). Därför menar Jesus *både* hans kropp och det bokstavliga templet (=hieron). (Att en dag motsvarar 1000 år är en huvudpoäng i bibelkronologin.)

    Jesu kropp är ju också församlingen vilket förstärker parallellen till templet eftersom båda är mötesplatser med Gud.

        (Reply)

  47. Björn, du säger att förödelsens styggelse är en avgud och avgudar kan inte “utföra någon förödelse”.

    Vad tror du om Upp 13:15? “Och det [det andra vilddjuret = falske profeten] fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.”

    Många tror att förödelsens styggelse är en “avgud” med AI (artificiell intelligens).

        (Reply)

  48. Björn, du gör en skillnad mellan tempel=hieron och tempel=naos. Det gör jag också. Hieron är hela tempelområdet medan naos är Guds tron i himlen (Apg 7:48-49). *Men naos har jordiska paralleller som också kan kallas naos i Bibeln.*

    Jag tror det förhåller sig så här:

    * På GT:s tid var det Allra Heligaste (i tabernaklet och templen) en spegling av Guds himmelska tron. (Hebr 8:5)

    * På NT:s tid bor Gud i församlingen. Och församlingen är Kristi kropp. Och Kristi kropp kallas också naos i Bibeln: ”Men templet [naos] [Jesus] talade om var hans kropp.” (Joh 2:21) ”Vi är den levande Gudens tempel [naos], för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem.” (2 Kor 6:16)

    * I Guds rike kommer Guds tron bokstavligen att stå på jorden i det Nya Jerusalem: ”Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom.” (Upp 22:3)

    * Därför behövs inte något ”naos” på jorden längre: ”Något tempel [naos] såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel [naos].” (Upp 21:22) Jämför Jer 3:16-17.

    * Därför är symbolen för Guds tron (det Allra Heligaste) flyttad till himlen: ”Guds tempel [naos] i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig.” (Upp 11:19)

    Sammanfattningsvis menar jag att din tolkning att naos *enbart* är ett andligt tempel är prematur. De himmelska tingen speglas hela tiden i jordiska så det naos som förödelsens styggelse innebor under vedermödan är fysisk och i ett jordiskt tempel. (Det utesluter naturligtvis inte att det *också* kan ha en andlig dimension.)

    Allt gott!
    /Anders

        (Reply)

  49. Anders Gärdeborn,

    Tack Anders för svar!

    Det kvarstår ändå problem, det ena är vedermödan som Jesus talar om i Matt 24, Mark 13 och Lukas 21.
    I Matt och Markus säger Jesus uttrykligen att en sådan vedermöda inte någonsin skall förekomma och eftersom man hänvisar till vedermödan Jesus talar om, så menar jag att det blir fel eftersom någon sådan inte skall ske igen. Man måste också observera att det Jesus talar om är Jerusalem och templet.

    När det sen gäller förödelsens styggelse som Matt och Mark benämner den, så benämner Luk den som krigshärar som sedemera förödde Jerusalem och dess tempel.

    Ett annat problem som jag funderat en del på är, att den vedermöda Jesus talar om tydligt gäller Jerusalem och templet, inget annat och som sagts inte skulle ske igen. Så som jag uppfattar det, gör man om en lokal vedermöda till en värdsvid vedermöda och placerar den i vår tid, jag får inte dessa saker att gå ihop.

    Bb

        (Reply)

  50. Björn bloggaren,

    Björn, javisst finns det andra möjliga tolkningar av de bibelställen vi diskuterar.

    Min poäng är att vi kan använda bibelkronologin till att skilja dem åt. Med den tolkning jag föreslår får vi en konsekvent bibelexegetik som är:

    1. 100% biblisk. Inga data från den sekulära historien.

    2. Komplett. Alla tidsuppgifter vi behöver finns tillgängliga i Skriften. Gud har inte på något ställe utelämnat oss åt gissningar.

    3. Exakt. Historien mellan skapelse och evighet blir precis 7000 år, en siffra vi kan förvänta oss från kiliasmen som är grundläggande i Skriften (vilket jag visar i mitt nästa inlägg).

    4. Verifierad. På det sätt jag tidigare beskrivit.

    Att allt detta skulle vara tillfälligheter ligger bortom vad som är rimligt att tro. Jag tror Gud vill säga oss något här!

        (Reply)

  51. Här kommer ett urklipp ur en skrift jag gjort. Det handlar om hur kiliasmen finns uppenbarad i Bibeln:

    (Jag får dela upp den i delar eftersom annars tror systemet att det är spam.)

    Den bibelkronologi som presenteras i detta häfte går under benämningen kiliasm efter det grekiska ordet för tusen som är kilo. Kiliasmens bärande ingrediens är att Bibelns skapelsevecka är både historisk och pro­fetisk: Historiskt skapade Gud världen på sex bokstavliga (24-timmars) dagar och vilade den sjunde. Pro­fetiskt speglas detta i att Bibelns dokumenterade historia består av sex tusenårsperioder av arbete följda av en tusenårsperiod av vila. Detta sista sabbatsmillennium kallas för Guds rike, Tusenårsriket eller Himmel­riket. Figur 4 visar kiliasmen grafiskt. (Ett alternativt begrepp är millennialism efter det latinska ordet för tusen som är mille. Ofta används dock detta begrepp i en smalare betydelse än kiliasm och betecknar endast uppfattningen att Gudsriket kommer att existera under tusen år. I kiliasmen motsvarar *varje* skapelsedag en tusenårsperiod.)

    Kiliasmens spegling mellan skapelsedagar och historiemillennier antyds i Jes 46:10: “Jag förkunnar från början vad som ska komma och långt i förväg det som inte har skett.” Skapelseveckan beskriver början och resten av Skriften beskriver det som ska komma. Kiliasmen avslöjas dock inte på ett enskilt ställe i Skriften. Den tillhör de sanningar som är progressivt (stegvist) uppenbarade vilket innebär att Gud gett ledtrådar undan för undan under Bibelns tillkomsthistoria av cirka 1500 år. Inte ens när Bibeln var sammanställd och klar blev den fullständiga bilden av kiliasmens alla konsekvenser tydlig. Det börjar den bli först i våra dagar, nästan 2000 år senare, och den skrift du håller i din hand hoppas få bidra till förmedlandet av dessa nya insikter. Men här kan det inte nog betonas att denna kunskapsökning inte sker genom nya uppenbarelser från Gud. Det vi behöver veta finns redan dokumenterat i Skriften. Däremot håller överlåtna kristna på att få ny upp­lysning från den helige Ande. Gud lyfter en slöja från våra ansikten vilket gör det möjligt att se Bibelns upp­en­barelser i ett nytt ljus. Jag som författare gör därför inga som helst anspråk på några särskilda uppen­barelser från Gud. Det jag skriver kan kollas upp i Bibeln av var och en som så önskar.

    Så låt oss följa det stegvisa avslöjandet av kiliasmen genom Bibeln. Det börjar redan i 1 Mos 2:17 där Gud varnar Adam: “Av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för *den dag* du äter av det ska du döden dö.” Trots de tydliga spelreglerna så åt Adam av trädet och dog således, dock inte samma bokstavliga dag som inmundigandet. Han blev 930 år (1 Mos 5:5). Hur ska vi förstå det? Några försöker med att Adam dog andligt omedelbart han åt, men det motsägs av att Guds uttalade straffdom helt klart gällde en fysisk död: “Jord är du, och jord ska du åter bli.” (1 Mos 3:19) Dessutom strider det mot Paulus utläggning av hän­delsen: “Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.” (Rom 5:12) Den död som drabbar alla människor är fysisk, och därför måste även den död som blev resultatet av Adams synd varit fysisk.

    I Psaltaren reder Mose ut den skenbara motsättningen mellan Adams död samma dag han åt och hans höga ålder: “Du låter människan vända åter till stoft [Mose talar alltså om syndafallet]… *Tusen år* är i dina ögon som *dagen* i går som försvann.” (Ps 90:4) I Guds ögon finns det alltså en profetisk växlingskurs mellan en dag och tusen år. Adam dog samma ”dag” som han åt, det vill säga under samma millennium. Också de allra flesta andra patriarkerna före floden blev nästan 1000 år, men *ingen* överskred gränsen. Gud begränsade helt enkelt människans livslängd från att ha varit evig till att bli högst 1000 år.

        (Reply)

  52. Så det är uppenbart redan från Gamla testamentet att det finns en koppling mellan dagar och millennier. Däremot måste vi gå till Nya testamentet för att få den fulla kopplingen mellan de sju skapelsedagarna och historiens sju millennier. Vi börjar med händelserna på Förklaringsberget. De har sin upprinnelse i att Jesus varskor sina apostlar att något stort snart kommer att hända: “Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått *se* Människosonen komma *i sitt rike*.” (Matt 16:28) Uppfyllelsen kom efter cirka en vecka: “Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom… [Det] kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: Han är min älskade Son.” (Matt 17:1-5) När de kom ner från berget förklarade Jesus vad som hade hänt: “Omtalen icke för någon denna *syn [grek. horama]*.” (Matt 17:9, 1917 års översättning) De tre apostlarna fick alltså en *vision* eller förhandsvisning av det kommande Gudsriket. De fick ”se” det precis som Jesus förutsagt. Jesu förvandling med ett lysande ansikte och skinande kläder motsvarar hans status i Gudsriket där han kommer att ha den uppståndelse­kropp han fick efter tre dagar i graven.

    För den progressiva uppenbarelsen av kiliasmen är det väsentligt att händelsen skedde ”sex dagar därefter”, det vill säga på den sjunde dagen som är sabbatsdagen. Visionen om Guds rike inträffade en sabbatsdag därför att förverkligandet av samma rike kommer att inträffa på sabbatsmillenniet. I Lukas version av hän­delsen anges tiden annorlunda: “Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget.” (Luk 9:28) Detta är inte en motsägelse, utan snarare ett vittnesbörd om Bibelns noggrannhet. Matteus är skriven till judar som *numrerade* veckans dagar, viket innebär att efter den sjätte dagen kommer den sjunde som är sabbatsdagen. Lukas är däremot skriven till hedningar som *räknade* dagarna, vilket innebär att det förflöt åtta dagar från förutsägelsen om visionen till uppfyllandet. Förut­sägelsen måste därför skett på en fredag, åtta dagar före uppfyllandet. Genom att kombinera de båda uppgifterna kan vi vara säkra på att händelsen på Förklaringsberget utspelade sig på en sabbatsdag, och det är troligen hela syftet med konstruktionen.

    I Gamla testamentet är också Moses möte med Gud på Sinai berg en profetisk förebild till Guds rike. Även här betonas att det skedde på sabbatsdagen: “Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men *på sjunde dagen* kallade han på Mose ur skyn… Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget.” (2 Mos 24:16-18)

    Petrus var en av det tre apostlarna som bevittnade Jesu transformering på Förklaringsberget. Han refererar till händelsen i sitt andra brev: “Vi var ögonvittnen till [Jesu Kristi] majestät. Han fick ära och härlighet från Gud Fadern när rösten kom…: “Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.” Den rösten hörde vi själva från himlen när vi var med honom på det heliga berget.” (2 Pet 1:16-18) En vision om Gudsriket i all ära, men Petrus fortsätter med något ännu mer tillförlitligt: “Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och han klädd i ljus kommer [”morgonstjärnan går upp i era hjärtan” i SFB].” (2 Pet 1:19) ”Dagen gryr” samtidigt som han ”klädd i ljus” (jämför Jesus på Förklaringsberget) kommer för att upprätta Guds rike. Petrus kände alltså till kopplingen mellan dagen och det tusenåriga riket, vilket bekräftas ett par kapitel senare när han citerar ur Psalm 90: “En sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.” (2 Pet 3:8) Uppmaningen att inte ”glömma” innebär att också adressaterna kände till parallellen mellan dagar och årtusenden, men det betyder mer än så. Eftersom Petrus använde citatet som ett sätt att uppmuntra sin omgivning som under förföljelser börjat bli otålig över att Kristus dröjde, så betyder det också att de måste ha räknat tiden fram till återkomsten i millennium-dagar. De måste ha känt till och an­vänt kiliasmen!

    I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, bekräftas slutligen varaktigheten av Guds rike till tusen år. Det är Johannes som långt efter att de övriga apostlarna är döda får se Guds rike i en syn, och han skriver om den sista tidens martyrer: “De levde och regerade med Kristus i tusen år.” (Upp 20:4) Siffran upprepas hela sex gånger i kapitlet, och upprepningar i Bibeln brukar innebära att den förmedlade informationen är viktig. Och det är oerhört viktigt att Gudsriket är just tusen år eftersom det fullbordar det progressiva uppenbarandet av kiliasmen.

    Även Hebreerbrevet uppenbarar kiliasmen. Här citerar författaren ur den 95:e Psaltarpsalmen: “I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret, som på prövningens dag i öknen, där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar i fyrtio år… Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.” (Hebr 3:7-11) Den ”vila” som avses är slutmålet för judarnas fyrtioåriga ökenvand­ring efter uttåget ur Egypten. Det kallas för vila eftersom folket skulle slå sig ner i och bruka Kanaans land i kon­trast till det hårda slaveriet i Egypten. Landet kallas ibland också det Utlovade landet (dock inte i Bibeln). Anledningen till att Gud inte lät dem komma in i denna vila var att folket var motsträvigt och syndade mot honom i öknen, och därför dog alla män över en viss ålder i öknen (förutom två) innan de nått vilan i det Utlovade landet.

    Hebreerbrevet drar nu en parallell mellan vilan i det Utlovade landet (efter judarnas ökenvandring under de 40 åren) och den kommande vilan i Guds rike (efter alla Guds barns ökenvandring under årtusendena). Det Utlovade landet är alltså en profetisk förebild till Guds rike, och båda hämtar också sitt profetiska mönster från den sjunde skapelsedagen när Gud vilar. I följande citat har jag förtydligat vilken av vilorna som avses: “När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila [Guds rike], låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det… Det är vi som tror som går in i vilan [Guds rike]… På ett ställe säger han om den *sjunde dagen*: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila [Utlovade landet]… Därför bestämmer han *på nytt en dag*… För om Josua hade fört dem in i vilan [Guds rike], skulle Gud inte senare ha talat om *en annan dag*. Alltså kvarstår en sabbatsvila [Guds rike] för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig [i Guds rike] från sina gärningar, liksom Gud vilade [på sjunde skapelsedagen] från sina.” (Hebr 4:1-10) Jag har fetmarkerat ”dag” för att göra analogin mellan den sjunde skapelsedagen och Gudsriket ännu mer uppenbar. I detta fall förstärks den av att Gudsriket ock­så har sin profetiska förebild i det Utlovade landet, och det är naturligtvis ingen tillfällighet att också detta intogs på den sjunde dagen: “På sjunde dagen steg de upp tidigt… Då störtade murarna samman och folket stormade in i staden [Jeriko], var och en rakt fram, och intog staden.” (Jos 6:15-20) Bibeln är mycket konsekvent.

        (Reply)

  53. Anders Gärdeborn,

    Jag har inga problem med att en dag kan vara såsom tusen år bortsett från att skriften inte är konsekvent i detta. ex Gud säger till Hesekel att ligga på en sida i förtio dagar, en dag räknas då som ett år. I Daniel står det om ex 1260 dagar, vilket man då anser är 1260 år, osv.

    Det som jag försökt att belysa är framför allt den vedermödan Jesus talar om och som du menar skall uppfyllas igen vilket motsägs av Jesus själv när han säger: Mat 24:21  Ty då skall det bliva ‘en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma.

    Jesus sa att den vedermöda som skulle komma (som kom år 70) inte någonsin skall förekomma igen. Han menar m a o att det gäller den gången och inte någon framtida vedermöda efter att den skett år 70. Alltså ingen dubbel uppfyllelse av profetian.

    Problemet för mig blir då när man tar vedermödan som är uppfylld och inte skall ske igen och placerar den till vår tid, vilket enligt Jesu ord inte kan stämma.

    Även om du skulle ha rätt i din tidsberäkning så anser jag att det blir haltande utifrån detta med vedermödan.

    Bb

        (Reply)

  54. Björn bloggaren,

    Törs jag förmoda att du i likhet med de flesta av dem som en gång lurats av trosförkunnelsen även var en “pre-tribbare”.

    Nu fortsätter du på samma spår med att försöka bortförklara vedermödan. För då slipper man ju ta ställning till “pre” eller “post”.

    Acceptera hellre att Herren Gud, historiens Gud, har beslutat hur historien kommer att avslutas.

    Visst vill vi ju alla slippa vedermödan. Här gäller det att ha förtroende för Herren.

    /Kjell

        (Reply)

  55. Kjell,

    Tack för ettiketten, men nej jag är ingen pretribbare och jag tror på efter vedermödan, vore ologiskt annars.
    Jo jag var för en del år sedan insyltad i den falska trosläran, men är mycket utsyltad idag.
    Och visst, Gud är historiens Gud och har beslutat hur den skall avslutas, men du måste väl ändå hålla med om, att jag liksom du tycker att skriften skall vara domare över läror och när läror, eller tolkningar inte stämmer så skall man påvisa detta?

    Det finns varken ett före, eller mitt i vedermödan, bara ett efter, men det vi väntar på är inte en vedermöda till utan sigillen, basunerna, det som kallas vredesdomen.
    Det kommer säkert att bli fruktansvärt, men vi har fått ett löfte om att inte drabbas av denna vrede. 1Te 5:9  Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus.

    Bb

        (Reply)

  56. Björn bloggaren,

    Björn,

    De 1260 dagarna i Upp 11:3 är inte 1260 år i den kronologi jag förespråkar utan bokstavliga 24-timmarsdygn. Däremot kan en dag vara ett profetiskt år, bland annat i det ställe i Hesekiel du själv refererar till. Jag finner inga konstigheter med att den profetiska växlingskursen kan ha två olika värden i olika delar av Skriften.

    Du har rätt i att Jesus inte kan referera vedermödan i Matt 24 till två olika framtida händelser. Här var jag för snabb att acceptera din syn att det handlar om templets förstörelse under romarna. Jag ville nog hitta saker som förenar 😉 Min syn är därför att han *bara* refererar till den framtida vedermödan.

    Därmed tackar jag för en intressant och trevlig brytning av uppfattningar och önska dig och Kjell all Guds välsignelse!

        (Reply)

  57. Kjell!

    Jag har några frågot angående om man verkligen kan slå fast dagar och års profetiska betydelse.

    Ex Psa 90:4  Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

    2Pe 3:8  Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att “en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag.

    Betyder detta att när skriften talar om en dag, eller 1260 dagar, att man alltid skall dra slutsatsen att en dag är det samma som tusen år?

    När det står såsom undrar jag om just såsom har en specifik betydelse? Om det ex hade stått, tusen år är en dag för Herren och en dag är tusen år för Herren, då hade det ju varit fastsaget att så är fallet, men ordet såsom förändrar ju det hela.

    Enligt de flesta räknar man de 1260 dagarna som just en dag/dygn vilket blir 3,5 år, men vilket skriftstöd har man för att en dag är en dag och inte att en dag är ett år?

    Några menar utifrån Hes 4: 6 att en dag alltid betyder ett år, hur kan man fastslå dessa dagars olika betydelser?

    Bb

        (Reply)

  58. Björn bloggaren,

    Haka inte upp dej på ordet “såsom”. Det är bara ett gammaldags ord för det vi numera kallar “som”. Här får du texten från flera översättningar.

    MLV 2017 använder ordet “like” och i grundtexten står det ως. Du kan kolla strongs nummer och ordens översättningar här. ως G5613

    Version 2 Petr. 3:8
    Refo 16 Men, älskade, förbise inte detta faktum, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.
    SFB 15 Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.
    1917 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att “en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag”.
    Bibel 2000 Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.
    Åkeson Men detta ena vare icke dolt för eder, älskade, att en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag.
    MLV 2017 But beloved, let this one thing not elude you, that one day with the Lord is like a thousand years, and a thousand years like one day.
    TR+ Εν G1520 δε G1161 τουτο G5124 μη G3361 λανθανετω G2990 υμας G5209 αγαπητοι G27 οτι G3754 μια G1520 ημερα G2250 παρα G3844 Κυριω G2962 ως G5613 χιλια G5507 ετη G2094 και G2532 χιλια G5507 ετη G2094 ως G5613 ημερα G2250 μια G1520

    Att det handlar om bildspråk eller metaforer är väl tydligt. Och då beror det ju på hur man vill tolka det.

    Eftersom jag tror på en ung jord så har jag inga problem med den bokstavliga tolkningen där den passar. Men i princip tror jag att det är ett sätt att illustrera att Gud inte räknar tid som vi.

    Vad gäller “en tid, tider och en halv tid” som används i Daniel och Uppenbarelseboken så brukar det vara vanligt attman tolkar ordet “tid” som “år”. Men det är inte bokstavligt översatt för i grundtexten används ordet καιρός G2540

    Thayer översätter ordet med:

    1. due measure
    2. a measure of time, a larger or smaller portion of time, hence:
      • a fixed and definite time, the time when things are brought to crisis, the decisive epoch waited for
      • opportune or seasonable time
      • the right time
      • a limited period of time
      • to what time brings, the state of the times, the things and events of time

    Men om man kopplar denna text, låter Skrift tyda Skrift, med 1260 dagar, och använder månader på 30 dagar, så blir det 42 månader vilket är 3.5 år. Därför är troligen tolkningen av καιρός som “år” i den texten korrekt.

    Om jag minns rätt trodde katolska kyrkan att 1260 dagar betydde 1260 år och när detta år närmade sig och passerade uppstod det stor förvirring.

    Min slutsats: 1260 dagar är samma som “en tid, tider och en halv tid” och att en dag – tusen år mycket väl dels kan symbolisera Guds tidlöshet som faktiskt vara en anvisning angående historiens planerade längd.

        (Reply)

  59. Kjell!

    Jag har funderat och sökt för att få en djupare förståelse ang de 70 årsveckorna och vill ställa några frågor till dig.

    Utifrån Daniel så är 70 veckor bestämda över hans folk och jerusalem, det står inte någon stans att det blir paus efter den 69 e veckan, men det är en vedertagen teologi. Kan du visa på skriftstöd för denna pausen mellan 69 och den 70 veckan?

    Anders G menar ju att de två dagarna Jesus var i samaria skall profetiskt räknas som två tusen år, men det finns vad jag sett ingen stans i skriften där man räknar så, hur ser du på detta med att använda dessa två dagar?

    Bb

        (Reply)

  60. Björn bloggaren,

    Jag måste nog göra dej besviken vad gäller tolkandet av profetior. Det är ett område jag inte har ägnat mycket funderingar åt.

    Det jag tycker mej se är att de flesta profetior missförstås och att de till och med kan missförstås efter uppfyllelse. Tänk på alla profetiorna om Jesus, Messias som fortfarande missförstås av majoriteten av judar.

    Det får mej att tro att det finns massor av missförstånd även hos “kristna”.

    Jag känner inget behov av att luska ut framtiden i förväg. Vårt updrag är att leva nu och vara redo och inte låta lura oss.

    Om Gud stannade den profetiska klocka efter vecka 69 så kan han ju göra det igen. Stanna och starta när som helst.

    Den enda slutsats jag kan dra av det är att alla beräkningar om när Jesus återkommer är nyttolösa och att det viktigaste är att vara redo att möta Herren när som helst oavsett om det beror på att vi dör eller att hans dag är kommen.

    Ingen av oss har någon garanti att vi kommer att leva i morgon.

    Att alla profetior kommer att gå i uppfyllelse tvivlar jag inte på. Men att de flesta uppfyllelser kommer att se annorlunda ut än vi nu förställer oss tycker jag är empiriskt bevisat. Profetiorna handlar om innehåll, inte om form. Vi tolkar form för att vi inte ännu har hajjat innehållet.

    Jo, kanske en sak till. Många profetie-tolkare brukar tolka GT’s profetior ur GT’s perspektiv fastän deras uppfyllelse ligger efter att Jesus själv sade “det är fullbordat”. Uppfyllelser efter denna historiens höjdpunkt måste nödvändigtvis tolkas i ljuset av Nya Testamentet.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *