Frälsningen – Vem hade rätt?

Jag vill försöka skriva om motsatsen till “helvetet”, nämligen frälsningen. Jag trodde att detta skulle vara ganska enkelt men har redan skrotat 4 koncept. Detta är den första delen. Del 2 finns här: Vad skall jag göra? och Del 3 finns här: Kristenlivet

---

Anledningen till att det är komplicerat är att hela Bibeln handlar om frälsningen. Det går inte att reducera Guds ord till något som passar i ett nötskal. Det blir bara ensidigt och ofullständigt.

Det man däremot kan göra är att speciellt ta fram ett antal viktiga texter och verkligen försöka förstå budskapet. Det skall jag försöka att göra i ett antal artiklar på temat “Frälsningen”. Den första artikeln heter “Frälsningen – Vem hade rätt?”

Paulus säger att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Johannes säger att om vi är rädda (fruktar) så är vi kanske inte frälsta på riktigt. Vem har rätt? – Eller menar de något annat?

Johannes skrev: 1 Joh. 4:18 Det finns ingen rädsla φόβος (fobos) i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan φόβος (fobos) , för rädsla φόβος (fobos) hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Paulus skrev: Fil. 2:12 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan φόβος (fobos) och bävan på er frälsning, 

Översättaren har visserligen använt två olika svenska ord, men i grundtexten står det samma ord φόβος (fobos) som helt korrekt översätts med rädsla och fruktan. Paulus förstärker med ordet τρόμος (tromos) som betyder darra, skaka, bäva.

Johannes budskap låter utan tvekan trevligare än Paulus budskap så låt oss börja med att försöka förstå vad Paulus menade.

Paulus skrev brevet till församlingen i Filippi från sin fångenskap. Han var fängslad och behandlades som en brottsling. Fil. 1:12-14 Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. Han tvivlade på sitt liv och övervägde om han ville dö eller leva vidare. Fil. 1:21-23 För mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 

Några verser senare uppmanar han församlingen Fil. 1:27-30 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Och nu skall jag citera texten som innehåller uppmaningen att “arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”. Men jag tänker översätta just den biten så att den hänger ihop med resten av Paulus budskap.

Fil. 2:12-16a Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: mitt i fruktan och bävan målmedvetet inrikta er på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord.

Församlingens medlemmar fylldes av rädsla när de såg vad som hände med Paulus och Paulus tröstar/förmanar dem att inte förlora målet ur sikte utan att i stället målmedvetet, fastän de fruktade och bävade, fortsätta att vara Herrens vittnen mitt i allt detta och trots att Paulus inte kunde vara hos dem.

Har jag hittat på detta eller kan det även stödjas av grundtexten? Döm själv. Här är grundtexten med linjär översättning:

μετα = mitt i
φοβου = fruktan
και = och
τρομου = bävan
την εαυτων σωτηριαν = för frälsningen
κατεργαζεσθε = arbeta målmedvetet

Låt oss som jämförelse läsa en annan uppmaning som Paulus skrev till Timoteus. Lägg märke till skillnaden.

1 Tim. 6:8-12 Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det. De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.

I texten till filipperna handlar det om att inte vara rädd trots alla hätska makter som hotade. I texten till Timoteus handlar det om att sträva och kämpa mot egna begär och frestelser. Båda texterna är giltiga men om man kombinerar dem gör man en summa av äpplen och päron. Och med hjälp av sådana “summor” skapas dogmer och läror. Vips har man hittat på en egen religion som i detta fall leder till en gärningslära.

Men vad skall vi då tänka om Johannes ord? Han skrev ju att “den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken”?

Läs då det Johannes skrev med följande text som “tolkningsnyckel”. Lukas 10:27 “Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Precis detta skriver Johannes lite utförligare.

1 Joh. 4:11-21

Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. 

Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 

Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss. 

Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.

Vad ska jag göra för att vinna evigt liv? Vad ska jag göra för att bli frälst? Hur skall jag undkomma Syndens lön?

Relevanta frågor som finns och besvaras i Bibeln. Hur reagerar vi människor på sådana frågor?

• Synden kommer vi inte åt så därför talar vi om synderna. För säkerhets skull ritar vi gränserna med säkerhetsmarginal. Jesus sade ju att det är lika illa att tänka som att handla. Därför blir det syndakataloger.
• Nåd är ett svårbegripligt concept så därför definierar vi nådemedel.
• Tron kommer vi inte åt så därför producerar vi katekeser och rättfärdighets- kataloger.
• Gudstjänst vet vi inte vad det betyder så därför hittar vi på rirualer och ceremonier.

Och fastän olika samfund prioriterar dessa saker på olika sätt blir ändå resultatet att frälsningen beror på saker vi gör, saker vi inte gör och saker som görs med oss av andra människor.

I de kommande artiklarna skall jag försöka ta upp allt detta så att var och en som läser kan pröva själv och behålla det goda.