Jag tänker börja del 2 av utredningen om “helvetet” med följande vers.
Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder.
Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Gudsförnekare brukar hånle år dumma kristna som tror att Gud bor någonstans i rymden bortom planeter, stjärnor och galaxer. Men samma gudsförnekare har inga problem med att säga att solen går upp på morgonen. Det är ju inte solen som går upp utan jorden som snurrar tills solen ånyo blir synlig. Men att uttrycka sig så blir krångligt och försvårar daglig kommunikation.
På liknande sätt skall vi se på ordet “himlen”. När jag ber: “Fader vår som är i Himmelen”; så tänker jag inte på en skäggig gubbe med gloria som sitter på ett moln. Sådana karikatyrer är inte av godo. Vi får nöja oss med bibelns bildspråk. Gud bor i himlen. Jag brukar oftast skriva “Himmelen” för att ange att jag inte talar om moln, skyar och astronomi.
Vad såg Stefanus när han sade: “Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.“? (Apg.7:56)
Hur skall man beskriva “Guds boning” när enligt Paulus “i honom är det vi lever och rör oss och är till“? (Apg. 17:28)
Låt oss bara konstatera att Gud själv i sitt ord anser att det är till godo för uppenbarelsen att tala om sig själv som “vår Fader som bor i Himmelen”. Det är tydligen nyttigt för vår förståelse att tänka på Himmelen som plats vars position och läge inte specifieras.
Nu till den citerade texten. Där står det att Jesus gick in i själva Himmelen inför Gud för vår skull. Sedan står det att detta skedde “en gång för alla“. Texten är noga med att förmedla att detta endast skedde “en gång“. Detta kopplas sedan med Guds eviga beslut att “människan måste dö en gång och sedan dömas“.
Här faller alla läror om reinkarnation! Min mening är att även alla fabler som “himmels-turister” kommer med nu för tiden hänger samman med New Age, som är en ockult lära grundad på hinduismen och anpassad till västerländskt tänkande. Joh 3:13 Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.
Det jag vill poängtera är att det inte finns det minsta lilla kryphål i texten. “Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas!“. Guds imperativ!
Lägg märke till att det finns en hel del villoläror som tänjer, begränsar och villkorar detta absoluta Guds bud, som hänger ihop med syndafallet. Reinkarnation, spiritism och helgondyrkan med bön till dessa så kallade helgon är tre exempel på förnekande av denna sanning.
Vi vet en hel del om den kroppsliga döden men vi vet inte av erfarenhet, eller vittnesbörd, hur den döende själv upplever döden. Det kroppsliga döendet är en process som fortskrider till en gräns från vilken det inte finns någon återvändo. Om det finns några ärliga vittnesbörd om near-death upplevelser så avspelar sig erfarenheterna innan gränsen har nåtts. Hur det upplevs därefter “vet” vi bara genom uppenbarelse.
Jag syftar då på information av typen “den rike mannen och Lasarus”. Och jag kopplar den med det hebreiska verbet אָבַד (avad, abad) som jag citerade i del 1 och återgav betydelsen översatt till engelska: “be pressed, go around in despair, be lost, perish, be beyond recognition, to be given up.
Vi vet att Lasarus mådde gott. Ingen oro, ingen stress, glad, mätt och angenämt varm. Samtidigt kände sig den rike mannen pressad, förtvivlad, förlorad, maktlös, oigenkännlig och hopplös, pinad och bränd. Jag har fått hjälp att översätta beskrivningen av den rike mannens stress. Vi har nog alla befunnit oss i omständigheter där vi har känt en del av dessa känslor.
Vi vet också att det finns två sidor och att man inte kan hoppa eller klättra över från den ena sidan till den andra.
Vi vet inte om det finns grader av välbefinnande på Abrahams sida. Inte heller om det finns grader av stress på den andra sidan. Det är att läsa in för mycket i berättelsen. Jag anser det onyttigt att spekulera om sådant.
Vi vet att Gud är rättvis och kärleksfull. Det räcker. Psalm 119:137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. En rättfärdig domare som dömer rättvist kan inte ge samma straff åt alla som bryter lagen. Hans domar måste stå i proportion till överträdelsens storlek.
Jag läste i går om en 40-årig person som hade brutit sig in hos en ganska rik änka. Kvinnan var 85 år och mannen misshandlade henne svårt. Han slog sönder bröstkorg och ansikte och band henne med en kedja i en garderob där han lämnade henne att dö medan han tog med sig bankkort, juveler och pengar. Han avslöjades efter en tid för att han använde kvinnans bankkort att ta ut pengar och köpa saker. DNA-spår användes för att säkerställa hans identitet. Till sitt försvar sade han att han behövde pengar för att åka på semester. Han dömdes till 20 år i fängelse och tvångstillsyn resten av sitt liv.
Straffet känns otillräckligt, han borde ha torterats. Förlåt! Jag har säkert fel men kan inte ljuga om dessa känslor.
Det är ett lagbrott att köra 60 km/tim där man inte får överskrida 50 km/tim. Domen kommer, men om den vore 20 år i fängelse och tvångstillsyn resten av livet, skulle vi rätteligen säga att den domaren borde avskedas och domen överklagas.
Gal 6:7-8 Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv.
Sår man vete så skördar man vete. Sår man maskrosor så skördar man maskrosor. Sår man många maskrosor så skördar man många maskrosor. Texten måste betyda att påföljder är både kvalitativt och kvantitativt olika.
Jag försöker inte säga att vi kan eller får föreskriva Gud vad som är gott och ont, eller hur ont något är, men en rättvis domare måste helt enkelt göra skillnad både kvalitativt och kvantitativt.
Så tar vi lite bibelläsning igen. Det är nödvändigt även om det blir långt.
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.
Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.
Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”
Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede (“ὀργή” = orgä alltså vrede, inte vedermöda) blir kvar över honom.
Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.
Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.
I den så kallade bergspredikan rasar Jesus alla “säkerhetsgränser”. Han predikar för för människor som hela livet har kämpat med frågan om var gränserna går mellan att vara laglydig och att synda. Skillnaden mellan att få evigt liv eller gå förlorad. Jag skall bara ta ett exempel på Jesu retorik.
Stå inte emot den som är ond.
Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.
Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också.
Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom.
Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
Låt oss utgå från att Gud lever som han lär. Om vi då läser texten igen och för varje “bud” läser det som en beskrivning av hur Gud handlar med oss, så kan vi se nåd och evangelium.
Tänk dej en relation mellan en helgjutet god person och en egoistisk slarver. Om inte den gode lever efter dessa bud finns det ingen möjlighet till nåd i den relationen. Motsatsen till nåd innebär att relationen upphör.
En bruten relation människor emellan är smärtsam och sorglig. En bruten gudsrelation är skillnaden mellan himmel och helvete.
Låt oss därför jämföra med följande text som innehåller goda råd och bud för oss människor.
Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.
Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.
Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.
Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Hebr. 3:12-15 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.
(Reformationsbibeln) 1 Joh. 5:14-17 Detta är den förtröstan som vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi att vi har det som vi bett honom om.
Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en synd till döds, ska han be, och han ska ge honom liv, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns en synd till döds. Jag säger inte att man ska be för den. All orättfärdighet är synd, och det finns synd som inte är till döds.
Hebr. 6:4-6 De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.
Markus 3:28-29 Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd. (Det står “αιωνιου κρισεως” vilket betyder evig dom eller evig fördömelse. Hela delsatsen: “ενοχος εστιν αιωνιου κρισεως” blir då “They are subject to an everlasting judgment” – “De drabbas av evig fördömelse.”)
Matt. 25:46 Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.
2 Tess. 1:6-10 Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Och ni har trott det vittnesbörd vi gav er.
Judas 1:11-13 Ve dem! De har gått in på Kains väg, de har kastat sig ut i Bileams villfarelse mot betalning, de har gjort uppror som Kora och gått under. De är skamfläckar vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan regn som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
Slutsatser
Nu tänker jag avsluta med några slutsatser som är uppenbara från de texter jag redan har citerat. Försök att läsa texterna och slutsatserna utan att blanda in tankar om hur man “kvalificerar” för den ena eller andra destinationen. Framför allt låt bli att fundera på vem som då eventuellt skulle “kvalificera” för den ena eller andra destinationen. Och inte minst om du själv “kvalificerar” för den ena eller andra destinationen.
Med andra ord, läs nu resten objektivt och kom ihåg att Gud bjuder förlåtelse för synd och frälsning från domen av nåd. Det erbjudandet gäller alla. Det är en fri gåva, men man måste ta emot den. Vägrar man bekänna synd och be om förlåtelse, samt förlåta andra, så blir man kvar i synden och syndens lön är döden. (Rom. 6:23)
Det finns ännu något som står i vägen när vi vill läsa om himmelen och helvetet. Det är om vi hittar på fantasier om hur himmelen är och hur helvetet är. Det räcker att vi accepterar att det finns två destinationer. En där man mår väl och en där man mår dåligt. Resten gör vi väl i att lämna åt den rättfärdige domaren.
Joh. 3:36 Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.
Man kan förhärdas genom syndens makt att bedra. (Hebr. 3:13)
Det finns två ändstationer!
Matt. 25:46 Och dessa ska gå bort till evigt (αιωνιον) straff, men de rättfärdiga till evigt (αιωνιον) liv.
Om “evigt straff” betyder en begränsad tid så måste vi väl dra slutsatsen att även “evigt liv” bara är givet till begränsad tid. Samma ord i en mening kan inte ha två olika betydelser.
De som förnekar evigt straff är inkonsekventa när de menar att evigt liv är evigt på riktigt.
2 Tess. 1:9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,
Judas 1: 13 de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
Den eviga elden kalls i Uppenbarelseboken för eldsjön med brinnande svavel. När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna.
Matt. 25:41 Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
Detta handlar om människor för texten inleder med att tala om “alla folk”.
Joh. 5:29 De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. Dom i grundtexten är “κρίσις” (krisis) och betyder accusation, condemnation, damnation, judgment, alltså anklagelse, fördömelse, förbannelse och straffpåföljd.
Detta är allvarliga saker. Pröva det jag har skrivit och förkasta allt du inte tycker stämmer.
Blir du orolig för din egen skull? Kom då ihåg att erbjudandet om syndernas förlåtelse och frälsning ges “så länge det heter idag”.
Sörjer du över nära och käras val? Det bästa du kan göra är att fortsätta att be för dem och att i ord och gärning vara ett Herrens vittne.
Nedan i mitt PS ger jag exempel på något jag tror att man inte skall göra. Men innan du läser det. Pröva först det jag har skrivit och kom gärna med korrektion och komplement.
PS. Följande kopierar jag från Berndt Isakssons hemsida. Länkar till hans hemsida ändras lite nu och då. Annars skulle jag bara länka.
Lyssna på vad Stanley Sjöberg säger och pröva om det kan stämma. Läs citatet ur EJ Ekmans bok och fundera på om man kan använda felaktig exeges för att förkasta Guds ord.
Här följer citatet från Berndts hemsida.
Uppdaterat den 27 feb 2019
>>Stanley Sjöberg – När jag vågade ifrågasätta “helvetet” blev många upprörda
Uppdaterat den 24 februari 2019
Citat ur EJ Ekmans bok: “Evangeliets fullhet och de ändlösa straffen“
”Tag bort svavel och eld och låt säga, att allt detta bara är symboler av ett andligt lidande, så är ju ändå det kvar, som symbolen skulle förebilda; den eviga, aldrig upphörande pinan. Detta är nog för att mana oss till en allvarlig undersökning av det berättigade i en sådan lära. Eller har du, som driver en dylik lära och anser att den hör till en av kristendomens viktigaste läropunkter, med allvar försökt fatta dess förfärliga innehåll? Har du det? Och kan du vara glad, äta och sova, prata och skämta, under det att du vet – i överensstämmelse med din uppfattning – att kanske din pappa, din mamma, din make eller maka, dina barn och syskon och miljarder av medvandrare ligger i hopplös förtvivlan, i eviga kval, vilka aldrig skall upphöra, utan, då miljoner år förgått, så har detta gräsliga tillstånd nyss börjat! Har du med allvar tänkt över detta sakförhållande? Kan du leva med en sådan tanke, med en sådan övertygelse? Måste inte ditt eget liv förpestas av en sådan uppfattning, gudsbegreppet förvridas och Jesu hela mission till största delen omintetgöras?…. Eller kanske du omfattar den avskyvärda åsikt, som den uttalades av skolastikens störste teolog och filosof, Tomas från Aquino (död 1274)… vilken i ett av sina teologiska arbeten säger: Varje sak kan man lära känna bättre genom att jämföra med dess motsats. För helgonens salighet må vara dem så mycket ljuvligare och de må kunna frambära Gud så mycket rikare tacksägelse beskäres dem att utan återvändo åskåda de gudlösas straff.”
Samma tanke hade redan tidigare uttalats av en annan medeltida teolog, Petrus Lombardus (död 1164) som i ett stort teologiskt arbete säger: ”Så tågar Guds utkorade ut till att skåda de fördömdas kval, och vid denna syn grips de inte av sorg utan mättas av fröjd vid åsynen av de ogudaktigas outsägliga elände.”
Vilken satanisk teologi! Vilken karikatyr av kärlekens religion hos män, som gjort till sitt livs uppgift att uttolka det som är dyrbarast för ett människohjärta! Vilken begreppsförvirring hos tänkande män – allt i den mänskliga dogmatikens tjänst! Men sådant går igen också i våra dagar om än inte på samma sätt och med samma uttryck. Till tusendes “uppbyggelse” förkunnas fortfarande läran om de eviga straffen…. Många, ofantligt många, har frigjort sig från denna lära, men tyvärr har de samtidigt frigjort sig från Gud och frälsningen genom Jesus Kristus. De har lämnat allt vad tro är, eftersom de har satt likhetstecken mellan en förvänd dogmatik och den bibliska sanningen och kastat båda överbord.” SLUT CITAT
Views: 216
“Hur skall man beskriva “Guds boning” när enligt Paulus “i honom är det vi lever och rör oss och är till“? (Apg. 17:28)
Jag skulle beskriva det som att Han är vårt allt. Och i denne “allt” är det som vi lever, rör oss och är till.
Från Judas kapitel 1 “Be i den helige Ande. Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet. Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande – den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. ”
Här talar Judas om att rycka människor ur en eld. Undrar vilken eld han menar. Kan det vara det eviga straffet han menar?
Ulrika (Reply)
Ja, det finns två ändstationer! Guds Ord är väldigt tydlig med detta. Vi gör väl i att inte fråga “Skulle då Gud ha sagt?” Kända ord från Edens lustgård, eller hur.
Hur de olika destinationerna exakt ser ut vet vi inte, och jag menar att vi inte behöver veta det, bara veta att den ena är för dem som omvänt sig och hållit sig till Herren, den andra för dem som inte gjort det.
Jag är övertygad om att många med mig har nära och kära som inte omvänt sig, och sörjer över det. Jag citerar Kjell: “Det bästa du kan göra är att fortsätta att be för dem och att i ord och gärning vara ett Herrens vittne.” Det är precis vad jag gör idag. Ber för dem, visar omsorg, bistår, tröstar, förmanar, tillrättavisar, är en medmänniska helt enkelt som försöker visa på Guds kärlek. Tidigare “tjatade” jag en hel del om vikten av att omvända sig, vilket resulterade i avståndstagande från några. Nu är några av de relationerna tack och lov bra igen genom Guds nåd. Jag fortsätter vara ett vittne genom ord och handlingar, och jag är trygg i det.
Vi är måna om våra medmänniskor och vill inte att de ska gå förlorade. Gud, som skapat oss, känner oss var och en, utan och innan. Jämfört med mig är Han oändligt mycket mer mån om att rädda dem Han skapat! Jag är helt övertygad om att Han gör allt för att en människa ska komma till besinning och omvända sig. Jag litar på Herren och Hans kärlek och nåd till fullo. Detta gör att jag INTE kan instämma i det EJ Ekman skriver. Ekman gör gemensam sak med t.ex. Rob Bell och andra som gör Gud till en som ser mellan fingrarna när människor är i uppror mot Honom. Om det bara fanns en ändstation (evig gemenskap med Gud), varför behövde Herren Jesus offra Sig och ta straffet för våra synder?
Majlis (Reply)
Många har erfarenhet av felaktiga val och handlingar man sörjer över resten av livet när man tänker på dem.
Varför kan vi förstå detta men inte att något liknande kan gälla även för en evighet utan Gud där inget kan återställas?
Nådens och frälsningens evangelium erbjuds oss så länge vi lever. Det medför att så länge jag lever får jag av fri vilja förtrösta på Herren. När jag dör har jag inget annat val än att förtrösta på honom.
Det finns en text i Hebreerbrevet som inte ofta citeras. Hebr. 10:31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Textens sammanhang talar om hur det går om man inte vill ta emot nåden att förtrösta på Herren och inte vill vara honom trogen.
Val har konsekvenser. Vi är fria att välja så länge det heter i dag. Men vi är aldrig fria att välja konsekvenserna av våra val.
Tänk att vi får välja att ta emot nåd och frälsning från den som lovar att “göra allting nytt“. Att korrigera alla felaktiga val och läka alla sår.
Upp. 21:1-5 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: “Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem.
Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.” Och han som satt på tronen sade: “Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: “Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”
Kjell (Reply)
Om du klickade vidare till Berndts hemsida och läser längre ner på fliken “Himmel och Helvete” så hittar du ett antal länkar till en blogg av Madeleine Wallgren.
Jag skall återge en av dessa länkar här: Skriftens eget bevis för att aion inte betyder evighet
Artikeln i fråga är (avsiktligt?) missledande eftersom ordet har både betydelsen “evighet” och “tidsålder”. Hon har valt att sätta in ordet “evighet” i texter där det är uppenbart att det betyder “tidsålder”.
När en kommentator frågar om “evigt liv” bara är en tidsålder i Matt. 25:46 “Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv“; får han bara svaret att han bör köpa hennes bok.
Kjell (Reply)
Mitt i prick!
Det är precis trenden att man bara blir välsignad och inte behöver bekänna skuld som utmynnar i dessa irrläror och villoläror.
Kjell (Reply)
Kjell,
Ang Madeleine Wallgrens bok!
Den boken har jag inte kunnat köpa eller läsa, den har gett en känsla av olust och jag har även reagerat på just detta ordet: Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. Om det eviga straffet betyder ett tidsbestämt straff, så måste ju samma sak gälla för evigt liv, dvs ett tidsbestämt äh evigt liv.
En sidogrej som har med känslan av olust inför boken, samma olust känner jag inför en person när jag ser en bild på honom i kristna tidningar, eller på kristna tv-kanaler.
Denna man har på kort tid blivit rikskänd evangelist och det jag undrar över är-
Varför känner jag så, är det jag som har problem,eller är det likt Madelenes bok något osunt jag reargerar på? Min fru reargerar likadant på mannen.
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Björn bloggaren,
Kanske kan du berätta vem den mannen är. Om du inte vill ha det publicerat får du nämna det.
Och om du har en länk till någon artikel eller predikan är det ju bra.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“Mitt i prick”
Tänker också “mitt i prick” om både detta Majliscitat och “mitt i prick” i övrigt av det hon skriver om sådant som har med förtroendet att Herren leder oss i bön och kärlekshandlingar för nära o kära.
Sedan tänker jag att “mitt i prick”-citatet om nödvändigheten av Jesu offerdöd går i linje med bibelordet du Kjell citerar “Och han som satt på tronen sade: “Se, jag gör allting nytt.”
Varför skulle Herren behöva göra (presens) allting (av väsentligt inför himmelen) nytt i en människosjäl, genom Andens undervisning/ledning/omsorg etc, om vi enligt Rob Bell-läror redan har allting av väsentligt inför himmelen?
Är ingen expert på Rob Bell men läste någongång om den läran på sajten Bibelfokus och såg tillräckligt för att inte lyssna på Bell. Som jag minns det är Bell-läran humanism som blundar för människans nödvändighet av omvändelse och helgelseprocess under ledning av Honom som sitter på tronen.
Från Rom 8 “Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar,”
http://www.bibelfokus.se/search/node/Rob%20Bell
Ulrika (Reply)
Visst är det så att den som lägger sitt liv i Herrens händer får uppleva, presens som du skriver, att mycket blir nytt.
Dock, profetian i Uppenbarelseboken talar om alltomfattande händelser som vi inte kan begripa.
Tiden kommer att ta slut. Hela universum kommer att förintas i en Big Bang. Sedan skapar Gud ett nytt universum, utan tid. Och där kommer alla sorger och all orättfärdighet och allt lidande att helas, läkas, omintetgöras.
Helt obegripligt med vårt nuvarande förstånd och det vi nu vet.
Kjell (Reply)
Kjell,
Lukas 17:20-21:
“Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”
Den versen tolkar jag, i linje med ditt ovan sagda, att Guds rike kan man inte och kommer man inte kunna se på jorden. Dock finns det en möjlighet att få en försmak och förnimmelse av Guds rike under jordelivet. Hur? Jo, genom att möta Jesus. När Jesus säger “Ty se, Guds rike är mitt ibland er” syftar han på sig själv. Han säger till fariseerna, fritt översatt, “Se på mig som står mitt ibland er så kan ni se vad ni behöver se just nu av Guds rike.”
Matt 18:20 “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
När man samlas i Jesu namn får man en försmak av himmelen, Guds rike.
Uppgiften under jordelivet är att formas till att bli hans barn.
Matt 18:3 “”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”
Ulrika (Reply)
Jag vill nu försöka avrunda artiklarna om “helvetet”.
Att det finns osunda läror om “helvete”, dom och straff är ingen hemlighet. Det är givetvis bra att avslöja sådana läror och lärare, men sanningen finner man i Guds ord, inte i att formulera motsatsen till dessa villo- och irr-läror.
EJ Ekman gör halmgubbar av villolärorna och använder sedan dessa halmgubbar för att konstruera egna dogmer. Madeleine Wallgrens taktik är jag inte helt säker på. Jag har inte läst tillräckligt mycket av henne. Även hon refererar dock till läror som leder till skräck och motvilja, för att sedan göra en snäll-tolkning av Guds ord. Precis var Berndt står vet jag inte, men han proklamerar dessa personers läror. Och han har även skrivit betraktelser om självmord där han betvivlar att självmord är en “synd till döds”.
Det finns ingen tvekan om att det finns starka varningar i Bibeln som säger att man absolut inte får lägga till, eller dra ifrån texter i Guds ord.
Många menar att följande text bara handlar om Uppenbarelseboken, och det kanske den gör, men det finns andra texter i andra böcker som förkunnar samma budskap. För att inte hamna i diskussion om detta, låt oss i alla fall medge att texten handlar om Uppenbarelseboken.
Upp. 22:18-19 För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok.
Uppenbarelseboken innehåller många texter som talar om synd och dom, gärningar och lön, evigt liv och fördömelse.
Det finns väldigt många texter i Bibeln där vi varnas från att lägga till och dra ifrån. Det presenteras på lite olika sätt i verser som följer varandra. Det handlar om så kallade kiasmer (av den grekiska bokstaven χ, chi).
Summan av Guds ord är sanning. Det betyder i praktiken att man bara kan lägga till om man samtidigt förtiger (drar ifrån) något annat, och vice versa bara kan dra ifrån om man kompenserar genom att lägga till något annat.
Texten i de båda citerade verserna bör förstås som att straffet för att lägga till och dra ifrån är smärtsamt och förknippat med lidande, samt att den som gör det kan gå miste om det eviga livet.
Det budskapet går som en röd tråd genom Bibeln. Det finns två destinationer. Tack vare nådens evangelium kan vi välja. Annars vore vi chanslösa.
Här i Kenya, där jag bor, finns det ganska mycket getter. Faktiskt fler getter än får. Getterna har starkare motstånd mot sjukdomar och mindre krav på en sund meny. Dom är faktiskt markant klyftigare än får också och således lättare att sköta. Getter klarar sig själva. Det gör inte får. Getter vill faktiskt klara sig själva.
Man brukar binda getter vid en påle som slås ner i marken där det finns tillräckligt mycket gräs. Repet binds runt getens bakben, nära klöven.
Om du har sett detta vet du vad geten sedan gör. Den springer genast så långt den kan från pålen och drar i repet så att det bundna benet hänger i luften. Sedan sträcker den på halsen så långt det går och betar av gräset så långt bort från pålen som det bara är möjligt.
Fastän ägaren (eller herden) har bundit geten där det finns så mycket gräs som möjligt.
Vilken anledning har vi att göra likadant?
Frälsningens glada budskap har vi hört. Varför vill vi veta hur långt vi kan gå utan att förlora frälsningen? Varför är det viktigare att hitta gränsen än att stanna i centrum?
Kjell (Reply)
Paulus var nog bara sur när han skrev (2 Kor. 11:3-14) Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.
Berndt har nu hittat pärlan i leråkern och presenterar detta nya evangelium som jag skall citera här:
Ett evangelium som vida överträffar Bibelns evangelium! Vi kan lugnt tacka nej till frälsningen så länge vi lever för vi får en chans att välja när vi är döda. Så vi kan skrota alla Bibelns varningar och bud. Nu när vi är i världen, låt oss leva av den och göra oss glada dagar.
Jesus vandrade med sina lärjungar i 3 år och ändå förstod de inte “Skrifterna”. (Båda citaten från Lukas 24)
“Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.”
“Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.
Apg. 2:36-41 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.” När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
Historiskt sett började förkunnandet av frälningens evangelium på pingstdagen. Innan dess hade ingen hört evangelium förkunnas. Sedan skapelsen hade människor dött utan att få höra evangelium.
Men, säger Petrus: “Ty därför blev också evangelium predikat för de döda, för att de visserligen skulle bli dömda enligt människor i köttet, men leva enligt Gud i anden.” (Reformationsbibeln)
Lägg märke till tidsformen! Den kallas “preterium” och betyder att det man talar om blev fullbordat i förfluten tid.
Hur Gud handlar med människor i nutid, som aldrig fick höra evangelium, vet vi inte. Sådant bör vi inte spekulera om. Framför allt bör vi inte hitta på läror om det. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium här och nu.
Hur Gud handlar med “bönebarn” som inte omvände sig, vet vi inte. Bönebarn som kanske växte upp i troende hem och kände till evangelium från barnsben men av en eller annan anledning valde att säga Herren farväl. Sådant bör vi inte spekulera om. Framför allt bör vi inte hitta på läror om det. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium här och nu och fortsätta att be.
Hebr. 2:1-4 Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. För om redan det ord som gavs genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja.
2 Tim. 4:1-5 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Psalm 1
Den som anammar CJ Ekmans evangelium kan skrota 80% av Bibelns texter. Inte undra på att detta går in i en generation som har slutat att läsa Bibeln.
Kjell (Reply)
Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
Tack och lov att det finns försoning för mina synder. Inte bara för de judekristna utan även för hednakristna i hela världen. Med ett sådant löfte vill jag verkligen hålla fast vid min frälsares bud.
Tolkning #2
Hurra! “Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” Nu behöver jag inte omvända mej för alla i hela världen blir frälsta förr eller senare. Om inte i detta liv så då efter döden.
Sorgligt men sant! Berndt saxar 31 Mars 2019 ur Nils Ibstedts bok ”Samtal om tidens tecken – Kristi återkomst & de yttersta dagarna”. Helt tydligt gillar han Tolkning #2
Kjell (Reply)
Det får bli ännu ett citat (inklusive stavfel). Du får själv gissa var det kommer ifrån.
Vem är då denne Rob Bell vars bok prisas även av Berndt?
Kolla denna intervju: Rob Bell and Andrew Wilson // Homosexuality & The Bible // Unbelievable?
Lade du märke till att Rob Bell undviker orden “ja” och “nej”?
Matt 5:33-37 Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren. Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Ert ord ska vara ‘ja’ eller ‘nej’. Allt därutöver kommer från den onde.
Säger detta något om vem som är “brunnen” för Rob Bell’s budskap? Kan en brunn ge både sött och salt vatten?
Kjell (Reply)
Kjell,
I 1:a Mosebok vers 1 läser vi att ormen, den listige, sa till kvinnan “har Gud verkligen sagt att ni inte ska äta av alla träd i lustgården?” Det är precis samma fråga Rob Bell ställer: menar Gud verkligen att det skulle vara fel att två kvinnor (eller två män) lever tillsammans i trohet? Samma fråga har ekat genom världen alltsedan Edens lustgård.
Under en period arbetade jag inom svenska kyrkan. Argumentet som Bell för fram att den homosexualitet som Paulus och Jesus talar om inte är samma som den vi ser nu, så därför ska vi inte bry oss om de bibelord som talar om homosexualitet som synd. På de teologiska institutionerna här i Sverige fick blivande präster lära sig detta tidigare, och jag kan föreställa mig att samma sak lärs ut idag med tanke på att sv. kyrkan idag viger samkönade par.
Inget nytt under solen, som Predikaren börjar med (kap 1 vers 9)
Majlis (Reply)
Jag vet inte hur dessa människor resonerar, men om man tror på någon slags allförsoning så kvittar ju både Guds ord och hur man lever.
Kjell (Reply)