Detta skriver jag med anledning av en debattartikel i Dagen. Den är skriven av en mycket ung “pingst-pastor” note 1. Vi kristna lever i Kristi lag. Något konkret säger inte Markus Holmbom. Bara lite humanistiskt flum. Enligt honom är “Kristi Lag” en slags egotrip som framför allt inte får innehålla några som helst föreskrifter och bud. Läs själv, artikeln är fritt tillgänglig.
Ingen har något emot en “Farfar vår som är i himmelen” och tar upp alla i sitt knä och delar ut pengar och snask. Här följer mitt förslag till revision av “Herrens bön” så att den kan bes av nutida flumliberaler.
Originalet | Revisionen |
Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; |
Farfar vår som är i himmelen, Tack för att du är så snäll, Tack att du bara bryr dej om himmelen och lämnar mej i fred här på jorden. |
vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; |
Se bara till att jag får allt jag vill ha, och bry dej inte om mina missar och vurpor, likasom jag tolererar andra så länge de inte stör mej. |
och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. |
Det är din uppgift att se till att det går bra för mej, och att inget ont händer mej. |
[Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.] |
Sköt om dej där uppe, så sköter jag om mej här nere. Jag är universums centrum för mej, låt mej vara det även för dej. |
En Faders jobb är att forma barnets karaktär. En bra pappa älskar men strikt. Han sätter regler och verkställer dem. Han bryr sig om sina barn utan att skämma bort dem.
En Farfars jobb är att älska sina barnbarn ovillkorligt. En bra farfar är lite eftergiven. (Barnbarn är den belöning Gud ger oss för att vi stod ut med våra tonåringar.)
Det är uppenbart att många moderna kristna ser till Gud som en farfar snarare än en far.
Många av dagens kristna tror på en gud vars högsta prioritet att göra sina barn lyckliga. En Gud som låter dem göra som de vill. En Gud som blinkar när de är olydiga. En Gud som ser ner från himlen – och ler.
Det är därför vi älskar den ‘Jesus’ vi har skissat i våra sinnen. Den populära fantasins ‘Jesus’ dömer mig inte – han kramar mig. Han tröstar mig. Gör mig speciell. Och bekvämt nog råkar han vara överens med mig om allt.
Men Bibelns Gud, vår Fader som är i Himmelen, Herren Jesu Kristi Gud och Fader, har å andra sidan alla dessa regler och föreskrifter. Det känns dömande. Reglerna visar oss när vi gör fel. Gud skulle väl aldrig göra det?
Guds varning till Israel i Hosea 4:6 gäller lika mycket i dag för församlingar. Det går illa om man förkastar Guds ord. Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att vara min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn.
Evangelium är fortfarande att den som bryter lagen syndar och att syndens lön är döden, men att det finns förlåtelse för synd och frälsning från döden eftersom Herren Jesus Kristus har betalat vår skuld.
Note 1: Det är inte Markus Holmboms fel att pingströrelsen inte följer den standard som Paulus föreskrev angående pastorer. Nämligen att de skall vara “en kvinnas man” och ha relativt vuxna barn. Jfr. 1 Tim. 3 och Titus 1
Views: 97
“Den kristne lever inte längre under Mose lag, utan i Kristi lag, skriver Markus Holmbom.”
“Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen……,” säger Jesus (Matt 5.17)
“Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå,….” säger Jesus (Matt 5.18)
Lätt att hamna i ersättningsteologi. Då får man vara extra tacksam att Herren är övertydlig med de viktiga sakerna så man inte behöver tveka. Skribenten skriver till den som vill följa Mose lag att den provocerar. Vad är det för provocerande med att inte stjäla, inte döda, inte begå äktenskapsbrott, att helga vilodagen och att hedra sin föräldrar?
Ulrika (Reply)
Det handlar om humanismens frukter som är individualism, subjektivism och liberalism. Humanismen är en ateistisk “kristendom” där man reducerar Jesus till en morallärare. Humanister förstår inte att följande motsägelser är motsägelser. Du kan kolla denna gamla artikel för mer motsägelser: Avsågade grenar.
1. Du får inte föreskriva mej vad jag får och inte får göra!
2. Man måste tolerera allt utom intolerans.
I nummer 1 är det således en person som föreskriver en annan att man (läs han) inte får föreskriva honom vad han får och inte får göra, men att han själv tydligen får det.
I nummer 2 blir det som gumman som gick ut för att plocka ved. Hon tog med sig en stor korg och började söka ved.
“Orkar jag med den, så orkar jag med den, tänkte hon.” Men när korgen var full var den för tung för henne. Då gjorde hon motsatsen. Hon tog en vedklabbe i taget och sade: “Orkar jag inte med den, så orkar jag inte med den (nästa).” Resultatet blev att hon gick hem med en tom korg.
Nummer 2 tvingar till att definiera regler, alltså lagar och bud, för vad man “måste” tolerera och vad man “inte får” tolerera. De byter ut Guds eviga bud mot människobud som vanligtvis är hårdare än Guds bud, och alltid knasiga bud.
Där har du orsaken till att somliga missledda “kristna” säger att lagen är avskaffad.
Väljer man själv att inte mörda och stjäla och rulla runt i höstacken med grannens tjänarinna så är det helt okay. Ingen lagiskhet.
Men visar man på text i Guds eviga ord, anser dessa vilse “kristna” att det blir lagiskhet. För att lyda är ju något fult.
Ett tvättat svin vältrar sig i dyn, sade Jesus.
Det tvättade svinet blev tvättat av nåd, utan förtjänst. Och dock blir det lika skitigt igen genom att inte hålla sig rent. Det ligger i svinets natur att vältra sig i dyn. (OBS. Detta är en liknelse. Men en liknelse som alla som vill kan förstå och tillämpa.)
PS. Missa inte citatet av Voltaire, humanismens skyddsbängel, som Tachbulah har återgett i en kommentar i Avsågade grenar.
Kjell (Reply)
En sak som är så underskön i tron på Herren vår Gud är att det handlar om kärlek till Honom när man följer, lyssnar och lyder Honom. .
“Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh 14:15)
“och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta..) (Mark 12:30)
“Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. ” (2 Mos 20:3)
Finns många moralregler i religioner. Kärleken till Herren vår Gud är det som skiljer mest från religioner. Kärleken till Honom är inte moral, utan kärlek av frivillig sort.
En tid var jag själv expert på moral och hejade på olika människostadgar som strider mot Guds ord. Förvrängde bibelord för att ge sken av bibliskt stöd för människostadgan.Numera har jag kastat alltihop överbord och säger “Utan Guds suveräna vilja uppenbarad i hans egna ord är jag körd.” Ibland får jag höra av människor att jag är intelligent. Vad hjälper det? I sammanhanget ingenting. Jag är helt beroende av Guds vilja, omsorg, kärlek och fostran. Ju högre jag gjort mig själv desto högre låter han fallet bli. Vilken pedagog.
Ulrika (Reply)
Kjell,
“Missa inte citatet av Voltaire, humanismens skyddsbängel, som Tachbulah har återgett i en kommentar i Avsågade grenar.”
Nu har min man och jag läst citatet tillsammans. Verkligen läsvärt.
Ulrika (Reply)