Katolikernas Maria

484 Budskapet till Maria inleder ”tidens fulländning” (Gal 4:4), det vill säga löftenas och förberedelsernas fullbordan. Maria får maningen att i sitt sköte ta emot den, ”i vilken hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning” (Kol 2:9). Guds svar på hennes fråga: – ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man” (Luk 1:34) – får hon genom Andens kraft: ”Helig ande skall komma över dig” (Luk 1:35). [461; 721]

485 Den helige Andes sändning förenas och samordnas alltid med Sonens sändning.^[1] Den helige Ande sänds för att helga jungfru Marias sköte och på ett gudomligt sätt göra det fruktbart. Han som är ”Herren och Livgivaren” låter henne undfå Faderns evige Son så att han antar en mänsklig natur som han fått av henne. [689, 723]

486 Faderns ende Son kom till som människa i jungfru Marias sköte, och i och med detta är han ”Kristus”, det vill säga smord av den helige Ande,^[2] från och med det första ögonblicket av sin mänskliga tillvaro, även om han enbart stegvis har avslöjat detta: för herdarna,^[3] för stjärntydarna,^[4] för Johannes Döparen^[5] och lärjungarna.^[6] Hela Jesu Kristi liv visar alltså ”hur Gud har smort honom med ande och kraft” (Apg 10:38). [437]

487 Det som den katolska tron tror om Maria har sin grund i det hon tror om Kristus, men det som hon lär om Maria kastar i sin tur ljus över det som hon tror om Kristus. [963]

488 ”Gud sände sin Son” (Gal 4:4), men för att ”dana en kropp åt honom”^[7] ville han att en skapad varelse i frihet skulle samverka med honom. För att uppnå detta har Gud av evighet utvalt en Israels dotter, en ung judinna från Nasaret i Galileen, ”en jungfru trolovad med en man av Davids släkt vid namn Josef, och jungfruns namn var Maria” (Luk 1:26-27). Hon skulle bli moder till hans Son:

Barmhärtighetens Fader ville emellertid att hon som utsetts till moder skulle säga sitt ja före inkarnationen. Liksom en kvinna bidrog till döden, så skulle också en kvinna bidra till livet.^[8]

489 Under hela det Gamla förbundets tid förbereddes Marias sändning genom många heliga kvinnors sändning. Alldeles i början finner vi Eva: trots sin olydnad får hon löftet om en avkomling som skall vinna seger över den Onde^[9] och löftet att bli moder till allt levande.^[10] I kraft av detta löfte blir Sara havande med en son trots sin höga ålder.^[11] Tvärt emot varje mänsklig förväntan väljer Gud det som ansågs maktlöst och svagt^[12] för att visa sin trofasthet mot sitt löfte: Hanna, Samuels mor,^[13] Debora, Rut, Judit, Ester och många andra kvinnor. Maria ”står som den främsta bland Herrens ödmjuka och fattiga som i tillit till honom hoppas på frälsning och tar emot den från honom. I henne, den upphöjda dottern Sion, fullbordas tiden efter en lång väntan på att löftet skulle fullbordas. En ny frälsningsordning tar sin början”.^[14] [722; 410; 145; 64]

490 För att kunna vara Herrens moder ”mottog hon av Gud de gåvor som var värdiga en så stor uppgift”.^[15] Ängeln Gabriel hälsar henne vid bebådelsen som den ”högt benådade”, den som är ”full av nåd”.^[16] Ja, för att ge sitt fria samtycke som kom ur hennes tro till den kallelse hon fick kunskap om måste hon vara helt och hållet buren av Guds nåd. [2676; 2853; 2001]

491 Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, ”överhöljd med nåd” av Gud^[17] hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner: [411]

Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.^[18]

492 Denna ”strålande, absolut enastående helighet” som hon har ”fått från det första ögonblicket av sin tillblivelse”^[19] kommer henne helt och hållet till del från Kristus: ”med hänsyn till sin Sons förtjänster är hon friköpt på ett mera upphöjt sätt”.^[20] Mer än någon annan skapad person har Fadern ”välsignat henne med all den andliga välsignelse som finns i himlen” (Ef 1:3). Han har ”utvalt henne före världens skapelse i honom till att stå helig och fläckfri inför sig i kärlek” (Ef 1:4). [2011; 1077]

493 Fäderna från den orientaliska traditionen kallar Guds moder ”den Allheliga”, Panagia, de prisar henne som den som är ”fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse”.^[21] Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.

494 Då Maria fick budskapet att hon skulle föda ”den Högstes Son” utan att känna till någon man, genom den helige Andes kraft,^[22] svarade hon genom ”trons lydnad”.^[23] Hon var säker på att ”ingenting är omöjligt för Gud”: ”Jag är Herrens tjänarinna; må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:37-38). Så blev Maria när hon svarade ja till Guds ord Jesu moder. Och när hon av hela sitt hjärta gjorde Guds frälsningsvilja till sin egen utan att någon synd höll henne tillbaka gav hon sig själv helt och hållet åt sin Sons person och gärning för att, underställd honom och med honom, genom Guds nåd tjäna frälsningens mysterium:^[24] [2617; 148; 968]

Irenaeus säger: ”Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen”.^[25] Med honom säger ett stort antal gamla fäder: ”Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste jungfrun Maria genom tron”; de jämförde Maria med Eva och kallade Maria ”de levandes moder” och förklarar ofta: ”Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet”.^[26] [726]

495 Maria kallas i evangelierna ”Jesu moder” (Joh 2:1; 19:25).^[27] Hon hyllas under den helige Andes ledning redan före sin sons födelse som ”min Herres moder” (Luk 1:43). Ja, den som hon undfick som människa av den helige Ande och som verkligen blev hennes son efter köttet är ingen annan än Faderns evige Son, den andra Personen i den heliga Treenigheten. Kyrkan bekänner att Maria verkligen är Guds Moder (Theotokos).^[28] [466; 2677]

496 Ända från de första formuleringarna av tron^[29] har kyrkan bekänt att Jesus kommit till enbart genom den helige Andes kraft i jungfru Marias sköte. Och då har hon också betonat den kroppsliga aspekten av denna händelse: Jesus kom till ”av den helige Ande utan manlig säd”.^[30] Fäderna såg i tillblivelsen av en jungfru tecknet på att det verkligen är Guds Son som kom till oss i en mänsklig natur som är vår egen:

Så säger Ignatius av Antiokia (början av 100-talet): ”Ni är fast övertygade om vad som gäller om vår Herre. Han är verkligen av Davids släkt efter köttet,^[31] Guds Son enligt Guds vilja och makt,^[32] verkligen född av en jungfru, …han blev verkligen fastspikad i sitt kött för oss under Pontius Pilatus…. Han har verkligen lidit liksom han sannerligen också är uppstånden”.^[33]

497 Berättelserna i evangelierna^[34] uppfattar Jesu tillblivelse av en jungfru som ett Guds verk som överträffar varje mänsklig insikt och varje mänsklig möjlighet.^[35] ”Barnet i henne har blivit till genom helig ande”, säger ängeln till Josef om Maria, hans trolovade (Matt 1:20). Kyrkan ser i detta uppfyllelsen av det gudomliga löfte som gavs genom profeten Jesaja: ”Se, jungfrun skall bli havande och få en son” (Jes 7:14), enligt den grekiska översättningen hos Matteus 1:23.

498 Ibland har man blivit bekymrad över att Markusevangeliet och breven i Nya testamentet inte nämner att Maria blev havande som jungfru. Man undrade också om det här inte handlade om legender eller teologiska utsagor utan historiska avsikter. På detta måste man svara: Tron på att Jesus blev till i en jungfrus sköte stötte på kraftiga motsägelser, den blev till åtlöje eller mötte ingen förståelse bland icke-troende, judar och hedningar.^[36] Den hade inte sin grund i den hedniska mytologin eller i något slags anpassning åt tidens idéer. Enbart tron har tillgång till innebörden av denna händelse. Tron ser den i det ”sammanhang som förenar mysterierna med varandra”,^[37] i helheten av Kristi mysterier, från hans människoblivande till hans påsk. Redan Ignatius av Antiokia vittnar om detta samband: ”För denna världens furste var Marias jungfrulighet och hennes nedkomst fördold, liksom Herrens död; tre mysterier som ljuder högt men som förverkligades i Guds tystnad”.^[38] [90; 2717]

499 Fördjupningen av kyrkans tro på Marias jungfruliga moderskap ledde henne till att bekänna Marias verkliga och ständiga jungfrulighet^[39] också då hon födde Guds Son som blivit människa.^[40] Kristi födelse ”förminskade inte, utan helgade” hans moders^[41] ”jungfruliga renhet”. Kyrkans liturgi hyllar Maria som Aeiparthenos, ”alltid jungfru”.^[42]

500 Mot detta invänder man ibland att Skriften talar om bröder och systrar till Jesus.^[43] Kyrkan har alltid tolkat dessa ställen så att de inte talar om andra barn till jungfru Maria. Jakob och Josef, ”Jesu bröder” (Matt 13:55), är söner till en Maria som hörde till Jesu lärjungaskara och som betecknande nog kallas den ”andra Maria” (Matt 28:1).^[44] Det rör sig om nära släktingar till Jesus, enligt ett uttryckssätt som man känner till från Gamla testamentet.^[45]

501 Jesus är Marias ende son. Men Marias andliga moderskap^[46] sträcker sig till alla människor som han har kommit för att frälsa: ”Hon skall föda sin Son, som Gud har gjort till ’den förstfödde bland många bröder’ (Rom 8:29), dvs, de troende, till vilkas födelse och uppfostran hon medverkar med sin moderliga kärlek”.^[47] [969; 970]

502 Trons blick kan, om den ser till uppenbarelsens helhet, upptäcka skälen, fyllda av hemlighetsfullt djup, till att Gud enligt sin frälsningsplan lät sin Son födas av en jungfru. Dessa skäl har såväl med Kristi person och frälsande gärning som med Marias mottagande av denna sändning för alla människor att göra: [90]

503 Att Maria är jungfru visar klart att det absoluta initiativet vid människoblivandet ligger hos Gud. Jesus har endast Gud som Fader.^[48] ”Den mänskliga natur han antagit har aldrig avlägsnat honom från Fadern…. Han är som Gud naturlig Son till sin Fader och som människa naturlig son till sin moder; men i särskild bemärkelse är hans Guds Son både som Gud och som människa”.^[49] [422]

504 Jesus blev till av den helige Ande i jungfru Marias sköte därför att han är den nye Adam^[50] som inleder den nya skapelsen: ”den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himmelen” (1 Kor 15:47). Kristi mänskliga natur är ända ifrån dess tillblivelse fylld av den helige Ande, ty Gud ger honom Anden utan att mäta (Joh 3:34). Det är av den ”fullhet” som han, huvudet^[51] för den återlösta mänskligheten, har, som vi har fått del, ”med nåd och åter nåd” (Joh 1:16). [359]

505 Jesus, den nye Adam, är genom sin tillblivelse av en jungfru början till den nya födelse som gör människor till Guds barn i den helige Ande genom tron. ”Hur skall detta ske?” (Luk 1:34).^[52] Att människor får del av Guds liv sker inte ”av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud” (Joh 1:13). Man tar emot detta liv på ett jungfruligt sätt, ty det är i sin helhet en Andens gåva till människan. Människans kallelse att förenas med Gud^[53] har en innebörd som påminner om brudens förhållande till brudgummen. Detta når sin fulländning i Maria, jungfru och moder. [1265]

506 Maria är jungfru eftersom hennes jungfrulighet är tecknet på hennes tro som ”inte tvekar”^[54] och tecknet på hennes odelade hängivenhet åt Guds vilja.^[55] Det är hennes tro som låter henne bli Frälsarens moder: ”Maria är saligare för att hon i tro har sagt ja till Kristus än för att hon lät Kristi kropp bli till i sig”.^[56] [148, 1814]

507 Maria är på en gång jungfru och moder eftersom hon är kyrkans urbild och allra fullkomligast förverkligar vad kyrkan är.^[57] ”Kyrkan blir genom förkunnelsen och dopet moder till de barn som blivit till genom den helige Ande och fötts av Gud till ett nytt och odödligt liv. Hon är själv jungfru eftersom hon oförvanskat och rent bevarar det trohetslöfte hon givit Brudgummen”.^[58] [967; 149]