Nyckelmakten – Katekesen

 
Det är svårt att veta var man skall börja när man presenterar prövandet av utombibliska skrifter som utger sig för att återge obetvistliga tolkningar av, och tillägg till Guds ord.

En liknande situation uppstår när man vill pröva självutnämnda profeters budskap. Man riskerar då att intimideras med “rör inte Herrens smorde”.

I sammanhanget skall vi komma ihåg att katoliker har svårt att skilja på begreppen “Kyrkan” och “Guds Församling”. Som exempel kan vi titta på uttalandet (regeln? domen? axiomet? dogmen?) “extra Ecclesiam nulla salus”. Det är latin och betyder “utanför Kyrkan finns ingen frälsning”.

Protestanter håller säkert med att om man inte tillhör “Guds Församling” så är (blir) man inte frälst.

För katoliker betyder det att om man inte är medlem av den jordiska institutionen som kallas “Den Romersk Katolska Kyrkan” och följer dess bud och tar emot alla sakramenten så är (blir) man inte frälst.

Det innebär bland annat att du måste gå till en präst och bikta dej för att få förlåtelse för synd. Prästerna och biskoparna har ärvt “nyckelmakten” från Petrus. Därmed kan de endera förlåta dina synder eller binda dej i dessa. En synd som beskrivs i katekesen är att försumma söndagens mässa. Jag skall därför börja med att citera två av katekesens paragrafer som talar om den så kallade “Söndagsplikten”.

Värt att notera att “söndagsplikten” är Kyrkans substitut för “sabbatsbudet”. När romarriket på 300-talet fick makten över den kristna kyrkan, ändrades vilodagen från den bibliska sabbaten till söndagen, solens dag. Katolska kyrkan anser att Guds bud om sabbaten, kan ändras till att fira en annan dag som vilodag, nämligen söndagen. Ändringen är alltså grundad på kyrklig auktoritet och tradition.

I Dan. 7:25 står det om ändetidens Antikrist att “han skall ansätta den Högstes heliga och bestämma sig för att förändra heliga tider och lagar“. Kan vara bra att komma ihåg det för de “antikrister” som redan kommit. De har samma agenda som Antikrist med stor bokstav. Förföljelse av judar och skrifttrogna kristna saknas sannerligen inte i katolska kyrkans historia och inte heller instiftandet av helgdagar efter eget tycke.

Claudius (kejsare år 41-54) stiftade lagen som förbjöd judar att vara i Rom. Konstantin ansåg att det var fel att fira Påsk enligt den judiska traditionen Pesach eftersom “det var ju judarna som mördade Gud”. Så sade Konstantin (min fria översättning):

“För det första förklaras det felaktigt att följa judarnas sedvänjor i firandet av denna heliga högtid. Därför att deras händer har blivit nedsmutsade med brottslighet, är dessa eländiga människornas tankar förblindade. Vi har då ingenting gemensamt med judarna, vilka är våra motståndare. … Låt oss … noggrant undvika all kontakt med denna ondska. För hur kan de underhålla rätt åsikter på vilken punkt som helst, efter att ha verkställt Herrens död? Det är uteslutet! De styrs inte av sunda skäl, utan av en orubblig passion, varhelst deras medfödda galenskap bär dem. … så att ni med era rena sinnen inte skall dela traditioner med människor som är så fullständigt förkastade. … Därför måste denna oegentlighet korrigeras, så att vi inte längre har någonting gemensamt med föräldramördare och vår Herres mördare … ingen enda punkt gemensamt med judarnas lögner.”

För att vara så neutral som möjligt vill jag även referera till en av Luthers skrifter. Jag citerar från Wikipedia:

På sin ålderdom blev han allt bittrare mot judendomens i hans ögon oförnuft att förneka Jesus som sin frälsare. Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (”Om judarna och deras lögner”), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi (”Om det Heliga Namnet och Kristus härstamning”), som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan “djävulens folk”, han hänvisade till dem med ett våldsamt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa “giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott.

Söndagsplikten – enligt RKK’s katekes
§2180 Kyrkans bud förklarar närmare och preciserar Herrens lag. ”På söndagar och andra påbjudna helgdagar är de troende förpliktade att delta i mässan.” ”Man uppfyller förpliktelsen att delta i mässan då man bevistar en mässa som firas enligt katolska kyrkans ordning på själva helgdagen eller föregående kväll.”

§2181 Söndagens eukaristi utgör grunden för hela kyrkans verksamhet och ger den dess berättigande. Därför är de troende förpliktade att delta i eukaristin på sön- och festdagar och påbjudna helgdagar – åtminstone skall de ha ett ordentligt skäl för att utebli (till exempel sjukdom, eller den omsorg som familjeförsörjare måste ge, eller få dispens av sin egen själasörjare). De som frivilligt försummar denna plikt begår en svår synd.

 
Resten här kommer att handla om “nyckelmakten”, alltså förlåtelse av synd. Jag börjar med att citera ett antal bibeltexter och citerar sedan vad katekesen säger.
 
Matt. 16:13-20
När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: “Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: “Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Han sade till dem: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: “Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.” Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.
Matt. 18:15-20
Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare. Jag säger er sanningen: Allt som ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som ni löser på jorden ska vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen. För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
Joh. 20:19-23
På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: “Frid vare med er!” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade än en gång till dem: “Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: “Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”
Apg. 2:38-39
Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”
 
 
Nu skall jag citera hela stycket om “nyckelmakten” direkt från RKK’s katekes.
 
II. Nyckelmakten
§981 Efter sin uppståndelse sände Kristus sina apostlar ”att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse i hans namn för alla folk” (Luk 24:47). Detta ”försoningens ämbete” (2 Kor 5:18) utövar apostlarna inte bara genom att för människorna förkunna Guds förlåtelse som förvärvats av Kristus utan också genom att ge dem del av syndernas förlåtelse i dopet och genom att försona dem med Gud och kyrkan tack vare nyckelmakten som de fått av Kristus:

Kyrkan har tagit emot himmelrikets nycklar för att syndernas förlåtelse genom Kristi blod och den helige Andes handlande skulle äga rum i henne. Det är i denna kyrka som själen får nytt liv, den själ som var död genom synden – för att den skulle leva med Kristus, vars nåd har räddat oss.

§982 Det finns inte något fel – hur allvarligt det än må vara – som den heliga kyrkan inte kan förlåta. ”Det finns inte någon människa, hur ond och skyldig hon än må vara, som inte förtröstansfullt kan hoppas på förlåtelse, förutsatt att hennes ånger är uppriktig.” Kristus dog för alla människor och han vill att förlåtelsens portar i hans kyrka alltid skall vara öppna för var och en som kommer tillbaka från synden.

§983 Trosundervisningen skall bemöda sig om att hålla tron levande på storheten i Kristi gåva som den uppståndne Kristus har givit sin kyrka: sändningen och makten att verkligen förlåta synder, genom apostlarnas och deras efterföljares ämbete:

Herren vill att hans lärjungar skall ha väldig makt: han vill att hans arma tjänare i hans namn skall fullgöra allt det som han själv gjorde när han var på jorden.

Prästerna har fått en makt som Gud varken har givit åt änglarna eller ärkeänglarna. …Gud bekräftar där uppe allt vad prästerna gör här nere.

Om det inte fanns någon syndaförlåtelse i kyrkan, så skulle det inte finnas något hopp, ingen förhoppning om ett evigt liv och en evig befrielse. Låt oss tacka Gud som har givit sin kyrka en sådan gåva.

Sammanfattning

§984 Trosbekännelsen sätter ”syndernas förlåtelse” i samband med tron på den helige Ande. Ja, den uppståndne Kristus har anförtrott sina apostlar fullmakten att förlåta synder när han gav dem den helige Ande.

§985 Dopet är det första och huvudsakliga sakramentet för syndernas förlåtelse: det förenar oss med den korsfäste och uppståndne och ger oss den helige Ande.

§986 Därför att Kristus vill det har kyrkan makt att förlåta de döptas synder och hon utövar den på ett regelbundet sätt i botens sakrament.

§987 ”I syndernas förlåtelse är prästerna och sakramenten enbart redskap som vår Herre Jesus Kristus, den ende upphovsmannen och förmedlaren av vår frälsning, nådigt vill betjäna sig av för att utplåna vår orättfärdighet och ge oss rättfärdiggörelsens nåd.”

 
 
Mycket i Den Romersk Katolska Kyrkan går ut på att ersätta Herren Jesus Kristus med levande och döda människor. Prefixet “anti-” i “antikrist” kan översättas på tre olika sätt.

  1. Motståndare (till Kristus, Herren)
  2. Ersättare (för Kristus Jesus)
  3. Komplement (till Kristus)

Biskopen i Rom, Påven, kallas på latin “Vicarius Filii Dei”, alltså “Guds Sons Ersättare”.

Biskopar och Präster (och även helgon) är ersättare och komplement i funktionen som “medlare mellan Gud och människor”.

Enligt RKK’s dogmer är Maria “medåterlöserska” och därmed ersättare och komplement till “ιησοῦς χριστὸς θεοῦ υἱὸς σωτήρ” – Jesus Kristus, Guds Son, Frälsaren.

ICHTHYS (ΙΧΘΥΣ) är en akronym som användes i den tidiga kristendomen. Den skrevs då på följande vis: I (Ι; Ἰησοῦς, Iesous), CH (Χ; Χριστὸς, Christos), TH (Θ; Θεοῦ, Theou=Guds), Y (Υ; Υἱὸς, Hyios=Son), S (Σ; Σωτήρ, Soter=räddare) “ιησοῦς χριστὸς θεοῦ υἱὸς σωτήρ” – “IESOUS CHRISTOS THEOU YIOS SOTER” som betyder Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare.

1 Tim. 2:3-7
Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, och för detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen.
 
 
Gav Jesus makten att lösa och binda till Petrus i Matt. 16:13-20? Svaret måste bli: Ja!

Gav Jesus makten att lösa och binda till Lärjungarna i Matt. 18:15-20? Svaret måste bli: Ja! Men var det bara till Lärjungarna, De 12? Det är tvivelaktigt i ljuset av resten av texten. Eller gäller det bara Lärjungarna att “där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem“?

Använde Petrus den makten i Apg. 2:38-39 när han utlovade förlåtelse för synd åt de närvarande och alla kommande generationer om de “omvände sig och lät sig döpas”? Svaret måste bli: Nej! Petrus, fylld av Helig Ande, förkunnade Guds frälsnings evangelium.

1 Joh. 1:6-10
Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

 
 
Lägg nu till detta att utan “Apostolisk Succession” skulle vi enligt RKK’s dogmer inte kunna få förlåtelse för våra synder. Det är konsekvensen när man kombinerar lärorna.

Nog är det väl märkvärdigt att katoliker fnyser och förbannar när någon säger “sola scriptura” med betydelsen att Skriften har högsta auktoritet, men inte har den minsta invändning om man skulle praktisera “sola katekesen” och ge katekesen den högsta auktoriteten.

Jag tänker inte lägga till mer i denna argumentation mot “Nyckelmaktens Kyrka”. Var och en må själv pröva och finna det som är sant och gott.

 

5 thoughts on “Nyckelmakten – Katekesen”

  1. Tack för denna nödvändiga och upplysande genomgång ang. ” sola katekesen”!
    Skrämmande att så många gått på denna “ersättningsteologi”.
    Definitionen av prefixet “anti” blev ju en ögonöppnare.

        (Reply)

  2. rolle,

    Om du någon gång har besökt en restaurang i Italien, eller en autentisk italiensk restaurang på annan ort, så vet du att man serverar “anti-pasti”.

    Nu, “pasta” är ju makaroner och spagetti och dylika degprodukter. Anti-pasti (singularis “anti-pasta”) brukar bestå av grönsaker och kryddväxter som har “blancherats” och serveras simmande i olivolja, eller pickles av olika slag.

    Där har du det. Anti-pasti är inget annat än komplement till (de förpliktade) makaronerna.

    Här handlar det alltså inte om något man äter för att slippa “pasta” utan som man äter för att “pasta” inte är tillräckligt.

    Katoliker tycker inte att Guds ord i Bibeln är tillräckligt.

     

    PS. Hur gillar du min nya layout? Jag har gjort den för att göra bloggen lättare att läsa. Annan font och annan design.

        (Reply)

  3. Kjell,

    Precis…mitt i prick, ang ersättning för pastan.

    Sen vad gäller den nya layouten, ett pedagogiskt begåvat grepp, vilket gör att texten blir lättare att läsa vilket i sin tur gör att man kan tillgodogöra sig innehållet på ett bättre sätt. I detta ditt inlägg, blev det synnerligen tydligt, när två olika synsätt ställs mot varandra. Smart lösning Kjell!

    För övrigt, när jag ändå är i farten, tack för att du tar tid för denna blogg. Fest varje gång ett nytt inlägg kommer. Blessings!

        (Reply)

  4. rolle,

    Denna kommentar skriver jag inte specifikt till dej, men för alla som läser här. Det handlar om vad som är lögn och vad som är villolära.

    Jag fick frågan en gång: “Hur många procent av en förkunnares lära som måste vara irrlära (eller villolära) innan du är beredd att kalla honom villolärare?”

    Och då måste jag naturligtvis börja med att bekänna att frågan inte kan besvaras eftersom den grundar sig på antagandet att det handlar om halten. Frågan innehåller ett implicit påstående och är en ledande fråga.

    Satan citerade ur Psalm 91:11-12 för Jesus:

    Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar. De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.

    Och när han gjorde det så var citatet 100% korrekt. Och ändå ljög han.

    Om du skulle få en falsk tusenkronors sedel av någon så vore lögnen mindre om det var en kritteckning på en papperspåse, än om det vore en artistiskt perfekt kopia av en äkta sedel.

    Den skickligaste lögnaren citerar bara sanningar i ett sammanhang, eller brist på sammanhang, som gör att de som lyssnar drar fel slutsatser.

    Båda falska. Vilken har största möjligheten att lura?

    Svar: Den som liknar sanningen mest!

     

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *