Förtroende och trohet

Om man vill missförstå bibeltexter finns det ingen brist på möjligheter att göra det.

Det påstås att Luther sade: “När jag läser en text jag inte förstår, lyfter jag på hatten och går vidare.” Sven Reichmann har någon gång refererat till Luthers uttalande och sagt att han själv “drar ner hatten över öronen och söker tills han förstår texten”.

Till synes motstridiga metoder men som nog faktiskt har mer gemensamt än man skulle kunna tänka. Båda var ju överens om att man bör studera vidare och inte bygga läror och tolkningar på verser man inte begriper.

Jag skall ta ett exempel på hur man kan misstolka bibeltexter om man inte tar med helheten. För skall man nu hedra sin far och sin mor eller skall man hata sin far och sin mor? Och skall man hata sina syskon?

2 Mos. 20:12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig. 

Lukas 14:26 Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.


Artikelns tema: Biblisk “tro” betyder förtroende och trohet.

Nu var ju mitt exempel ganska enkelt att genomskåda, men det finns texter där man inte lika lätt kan välja hur man vill göra med Luthers hatt. En sådan text finner vi i Joh. 5:44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Skall man kanske protestera vilt om någon säger att man har gjort något bra? Så att man inte förlorar sin tro….

Och hur i hela världen söker man den ära som kommer från den ende Guden?


Vi befinner oss i Johannes Evangeliums femte kapitel. Det börjar med att berätta om en man som har placerat sin säng nära dammen Betesda. Namnet kan översättas ungefär “snällhetens, medlidandets och vänlighetens hus”. Det var tydligen en institution för det fanns pelargångar där. Det fanns flera sjuka och invalider som uppehöll sig vid dammen för det hände sig nämligen att vattnet ibland kom “i rörelse” och den som då hoppade in först blev botad.

Mannen det skrivs om hade varit sjuk i 38 år men aldrig lyckats hoppa ner i vattnet först. Och nu kommer Jesus dit och frågar om mannen vill bli frisk. (Man skulle kunna fundera ganska länge på behovet av att ställa en sådan fråga, men jag lyfter på hatten och går vidare.)

Mannen ville bli frisk och Jesus gav honom uppdraget att: “Stig upp, ta din bädd och gå!” Och då blev det bråk, för det var ju bevars “sabbat”. Johannes använder ordet “judarna” och berättar att dessa blir arga på mannen för att han bär sin säng och sedan försöker få reda på vem som gett honom uppdraget att bryta mot sabbatsbuden, det fanns ju en hel radda av “du skall icke” som man måste iakttaga.

Mannen visste inte att det var Jesus som hade gett honom uppdraget, men senare upptäckte han det och gick och skvallrade. (Man skulle kunna fundera ganska länge på varför han skvallrade, men jag lyfter på hatten och går vidare.)

Som väntat uppstår det diskussioner och dispyter när “judarna” sedan konfronterar Jesus. Och Jesus är inte sen att göra situationen ännu mer laddad genom att kalla Gud sin Far och påstå att han bara gör det som hans Far har sänt honom att göra. Joh 5:18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud. 

Jesus avslutar med följande argument, Joh. 5:36-47

Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 

Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv. Jag tar inte emot ära av människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 

Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 

Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

 

Tanakh, även kallad den hebreiska bibeln är judendomens heliga skriftsamling. Den består av tre delar: Tora, Neviim och Ketuvim = TNK = TaNaKh. Torah består av de fem moseböckerna, och är den heligaste delen av Tanakh. Ordet “torah” härstammar från det hebreiska ordet för “att undervisa”. Ordet “torah” översätts ofta som “lagen”, men “läran” är en mer korrekt översättning som bättre speglar innehållet i Torah. Neviim är “profeterna” och Ketuvim är “(vishets & historie)skrifterna”.

Jesus förebrår således “judarna” att de inte tror på “moseböckernas budskap”. Då skall man tänka på att “judarna” tyckte att det var precis det de gjorde. De hade till och med lagt till egna förklarande bud för att verkligen hålla lagen.

De hade forskat i skrifterna menat sig göra väl i att skärpa buden så att ingen kom nära gränserna. De hade sin ära i att ge tionde av dill och mynta. Jämför Jesu ord i Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

Medan de tävlade om att vara “bäst i klassen” och kunna berömma sig av dill och mynta inför andra glömde de “trons kärna”. Det väseentligaste i TRON. Nämligen att ha förtroende för Gud och det Han meddelar i Torah och att vara trogna. Målet är att vi skall värdera rättvisa, även när den kostar oss något. Att vi skall av hjärtat bli barmhärtiga, även när det kostar oss något. Att vi skall förbli Herren vår Gud trogna, även när det kostar oss något.

Därför kan man inte tro i ordets bibliska betydelse om man låter människoläror bli viktigare än Guds eviga ord.

Man kan lugnt glädja sig åt en axelklapp från andra människor så länge man inte irrar bort sig i människoläror och så länge Guds ord har högsta prioritet och så länge man lever i rättvisa, barmhärtighet och trohet.

/Kjell

PS. Fundera på hur det går med läroämbeten, apostolisk succession, högt ärade potentater som “talar å Guds vägne”. En biskop som intar Jesus plats på jorden och talar bindande gudsord när han talar “ex cathedra”. Och låt oss inte heller glömma alla dessa fantastiska, illustra apostlar och profeter inom den så kallade karismatiken. Allt detta faller i samma kategori som Mormons bok, Jehovas Vittnens skrifter och Ellen G. Whites förbättringar av Guds eviga ord.

Och till allra sist! Pröva allt som påstår sig vara gudsord men inte kommer direkt ut Guds Ord = Bibeln. Det gäller inte minst egna tolkningar, men även andras tolkningar.

Låt ingen (inte ens du själv) påtvinga dej människorläror eller ett evangelium där egen prestation, nyjudaism, lagiskhet, metoder, ritualer och ceremonier tar Frälsarens plats.

5 thoughts on “Förtroende och trohet”

  1. Jag kan inte säga vad det är men det känns som att man alltid behöver förlora något hos sig själv för att vinna något större. För att ingen ära ska falla på en själv utan på Herren. Om man lyckas med något så sker det pga Herren. Och det är så det ska vara. Jag vill inte tro på mig själv även om jag är medveten om att jag behöver en bättre tro på den som Herren vill att jag ska vara. Jag har ju dåligt självförtroende men älskar Honom som letade upp mig när jag behövde det som mest. Ibland känns det som att processen att växa till i Herren går så långsamt. 10 år i tron och man minns mest egna misslyckanden. Men vem Herren är har bara blivit mer och mer tydlig. Första tiden i tron kunde jag fundera över vad det kunde innebära att Herren är vår klippa. Och några år senare när tillvaron höll på att krackelera fullständigt och man trodde man var blåst kliver Herren in i situationen och visar med hela SIN styrka att han ÄR Klippan. Tron på en själv blir mindre och tron på Herren större. Nu skulle jag bara behöva fungera bättre med mig själv och syskonen också.

        (Reply)

  2. Ulrika skrev: “jag är medveten om att jag behöver en bättre tro på den som Herren vill att jag ska vara”

    Bok, kapitel, vers?

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    “Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet:”

    Jesaja 44:24

    Tror att man med fördel kan lägga betoningen på “han” när man läser versen.

        (Reply)

  4. Uno,

    Tack Uno,

    Tror att ditt svar är mycket värt att tänka på. Tar med mig det.

    Guds välsignelse.

    /Ulrika

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *