Den Tron

Måste man förstå ryska för att veta vad Putin talar om? – Ja, åtminstone måste någon trovärdig person förstå ryska för att kunna berätta för oss andra vad Putin talar om.

Måste man förstå andra språk för att veta vad Jesus talade om? – Ja, åtminstone måste någon trovärdig person förstå de språk som de så kallade grundtexterna är skrivna på.

Detta är svårare än man först skulle kunna tänka sig, för man måste förstå vilka assosiationer den tidens folk, i den kulturen fick av orden och deras användande i påståenden, föreskrifter, frågor och andra sammanhang.

Detta skall handla om “Den Tron“, och därför måste vi börja med att ta reda på vad ordet “tro” betyder i bibelns texter. I Nya Testamentet används ordet “πίστις“, uttalas “pistis”, och det ordet betyder förtroende och trohet.

Det är inte så att det ibland betyder förtroende och ibland betyder trohet. Det betyder alltid både förtroende och trohet. Vi lever i en individualistisk kultur och har svårt att förstå ord som handlar om relationer. Den bästa förståelsen för ordet “pistis” får man om man tänker sig ett äktenskap som är som det skall vara. Utan både förtroende och trohet, hela tiden, blir äktenskapet inte bra.

Notera att “otro” inte betyder att man inte tror något. Lika lite som “ogräs” betyder att det inte växer något där. Otro betyder precis det vi brukar säga när vi säger att en av makarna i ett äktenskap är otrogen. Det handlar om aktiva val som inte är bra för äktenskapet.

Jag tänker nu först citera tre texter som talar om tro. Jag kommer först att citera ett uttalande av Judas, Jesu bror. Sedan ett uttalande av Jesus, återgivet av Lukas, och till sist ett uttalande av Jakob, Jesu bror. Jag talar här om bröder i betydelsen söner till Josef och Maria. Barn som föddes efter Jesu födelse när Josef och Maria fick leva i ett normalt äktenskap.

Mina älskade, eftersom jag med all iver har tagit mig före att skriva till er om allas vår frälsning, har jag funnit det nödvändigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång har blivit överlämnad åt de heliga.[1]

Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer? [2]

Nu säger kanske någon: Du har tro och jag har gärningar. Visa mig din tro utan dina gärningar, så vill jag visa dig min tro med mina gärningar. [3]

Jakob talar om något som vi i vår tid skulle kalla “lifestyle”. Genom vårt liv och leverne ÄR vi vittnen för vårt förtroende för Herren och vår trohet till Honom. (Eller raka motsatsen!)

Judas understryker att det finns “en tro” som en gång har blivit överlämnad åt de heliga. Han manar oss att kämpa för att behålla denna tro. Han säger att det har med vår frälsning att göra, och han anser det nödvändigt att förmana.

Och ordet som översatts med “förmana” är ordet “παρακαλέω”, uttalas “parakaleo”, och är ännu ett av de ord som beskriver en relation. Ordet betyder förmana, trösta, vädja till, innerligt önska, påverka, bönfalla.

Jag skall inte trötta ut med långa förklaringar av alla dessa ord som förutsätter en relation, men jag vill nämna ytterligare två sådana ord.

Bibliskt kan man inte vara välsignad om man är ensam (isolerad). Välsignelse uttrycker alltid en relation där man böjer sig och tar emot något oförtjänt samtidigt som en annan böjer sig och ger något värdefullt av fri vilja.

Lika så hänger orden “nåd” och “tacksamhet” ihop som ler och långhalm.

Tänk dej nu att “tro” faktiskt betyder förtroende och trohet. Tänk dej att en rätt förmaning av en trovärdig och kärleksfull person samtidigt är en tröst. Tänk dej att en välsignelse är något värdefullt och oförtjänt man tar emot med tacksamhet.

Och tänk dej till sist att allt detta var fullbordat när Judas skrev och förmanade oss att kämpa för den tro som en gång har blivit överlämnad åt de heliga

.

Lägg till detta Paulus uttryckliga varning Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna skall somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror. [4]

Detta är dock inte nytt. I GT läser vi: Mitt folk frågar sin avgudabild av trä och hämtar svar från sin stav, för en otuktsande har vilselett dem så att de begår otukt och överger sin Gud. [5]

Grundtexten talar om “prostitutionens ande”. Prostitution är motsatsen till förtroende, trohet, välsignelse och nåd. Glöm nu för tillfället unga kvinnor som sminkar sig och klär sig utmanande, och förleder berusade män. Prostitutionens ande handlar om allt som förstör relationer. (Tänk även på predikanter som vill att du kräver Gud på vinst utan att bry dej om relationen.)

Men onda människor och bedragare skall gå allt längre i ondska, och vilseleda andra och själva bli vilseledda. [6]

Jesus, Paulus, Petrus, Judas och flera manar oss tydligt att vara på vår vakt att vi inte “får ogräs i vår tro”. Tänk på att man inte kan vara lite grand trogen. Endera är man trogen till 100% eller så är man otrogen.

Inte kan vi i egen kraft komma till Herren och kräva frälsning. Nej, Herren själv drar oss och erbjuder oss frälsningen. Valet för oss är att avstå från vår “fria vilja” och i förtroende underkasta oss i trohet till Herren. Detta börjar med en viljeakt följd av konkret handling.

Petrus sade till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni skall få den Helige Andes gåva. [7]

Jag talar om det moment där man av nåd får ta emot Den Helige Ande som underpant på frälsningen. I vissa samfund kallar man detta att “bli frälst”. Det är ett viktigt moment, om det sker på fullt allvar. Man lämnar sina egna strävanden och ber Herren att ta hand om resten. Det handlar om ett personligt val fastän det är Gud själv som leder oss fram till valsituationen. Det är början på frälsningens väg som sedan fortsätter så länge vi själva är med på notorna. Hela livet har vi dock det fria valet att “haka av”.

Det är med frälsningen som med en graviditet. En kvinna kan inte vara lite grand gravid. Endera är hon det eller så är hon inte det. Efter befruktningen av ägget kommer så småningom ett barn att födas om allt går väl.

I skapelseberättelsen läser vi att: Mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. [8]

Lägg märke till ordet “känna” som används för att beskriva befruktningen. Håll det i minnet när du läser följande citat.

Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag bekänna för dem: Jag kände er aldrig. Gå bort ifrån mig, ni laglösa ogärningsmän. [9]

I grundtexten är det tydligt att det står: “aldrig någonsin har jag känt er”. Det handlar om predikanter som inte var omvända. Som inte hade fått ta emot Den Helige Ande. Som sysslade med religion, riter, liturgi i stället för att omvända sig.

Efteråt kom även de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, öppna för oss. Men han svarade och sade: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. [10]

Här skulle man kunna tro att det handlar om samma ord, men det gör det inte. I grundtexten står det: “jag har aldrig hört talas om er”. Resultatet blir detsamma. Man kan ju inte “känna” någon man inte ens har hört talas om.

Summan av detta blir att det finns ett moment som liknas vi befruktning. Där får vi ta emot frälsningens nådegåva med Den Helige Ande som underpant. Helt klart får vi sedan räkna med Tröstaren och Förmanarens hjälp att vara trogna. Och till sist när förtroendet byts i åskådning, i oändlig tacksamhet vara slutfrälsta.

/Kjell

[1] Judas 1:3
[2] Lukas 18:8
[3] Jakob 2:18
[4] 1 Tim. 4:1
[5] Hosea 4:12
[6] 2 Tim. 3:13
[7] Apg. 2:38
[8] 1 Mos. 4:1
[9] Matt. 7:21-23
[10] Matt. 25:11-12

46 thoughts on “Den Tron”

  1. Det finns människor som av hjärtat hatar när någon förkunnar att biblisk tro betyder förtroende och trohet. Förtroendet har de inga större problem med, även om de helst skulle vilja reducera betydelsen till det som Jakob nämner i 2:19-24. Alltså bara ett tekniskt konstaterande utan följder för den egna livsvandeln. En sådan person, som är portad här efter åtskilliga hatkommentarer skrev för ungefär ett år sedan följande på annan blogg:

    Jag ska förklara hans ”teologi”, varför han vågar skriva som han gör. Kjell är en legalist som därmed predikar en gärningslära för att bli och fortsätta vara frälst. Frälsande tro, menar han, är förtroende för Kristus och trohet till Kristus. Så vad han skriver är att han minsann är trogen Kristus, medan alla andra inte är det! Hans självrättfärdighet är som en stinkande latrin (en synd som Jesus också dog för för övrigt!).

    Han tillade senare att han tvivlar på om min synd kan bli förlåten.

    När jag publicerade artikeln visste jag att han ånyo skulle opponera sig. Han är ju livrädd att “Den Tron” innebär att vi är kallade till omvändelse.

    Mycket riktigt skrev han en kommentar, utan någon som helst exeges, med bara följande citat och påpekandet att ordet “pistis” används där. Hebr. 11:1 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

    Och fastän jag inser att det är lättare att följa Jesu goda råd, bud, så skall jag ändå ge mitt bidrag till förståelse av denna inledning på Hebr. 11 som även brukar kallas “Trons epistel”. Jesu bud är ju Matt. 7:6 Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er.

    Så lyder texten i Textus Receptus: εστιν δε πιστις ελπιζομενων υποστασις πραγματων ελεγχος ου βλεπομενων

    • εστιν δε πιστις = Så är alltså “pistis”
    • ελπιζομενων = ἐλπίζω = expect, confide = att förvänta sig att något kommer att hända på grund av att man har förtroende för den som uppenbarade det
    • υποστασις = essence, assurance = alltså att lita på att det som uppenbarats är sakligt, korrekt beskrivet och extremt viktigt (essentiellt)
    • πραγματων = πρᾶγμα = deed = något som faktiskt kommer att hända.
    • ελεγχος = proof, conviction = Beviset består av förtroende för den som uppenbarade det
    • ου βλεπομενων = trots att det inte ännu kan påvisas (är synligt).

    Detta blir då den förklarande parafraseringen av Hebr. 11:1


    Så är alltså “pistis” att förvänta sig att något kommer att hända på grund av att man har förtroende för den som uppenbarade det alltså att lita på att det som uppenbarats är sakligt, korrekt beskrivet och extremt viktigt (essentiellt) något som faktiskt kommer att hända. Beviset består av förtroende för den som uppenbarade det trots att det inte ännu kan påvisas (är synligt).


    Kapitlet fortsätter sedan med en hel rad av exempel där det är tydligt att det kostade mycket trohet att hålla fast vid förtroendet.

    “Den TRON” singularis bestämd form är “den enda frälsande tron”.

    /Kjell

    PS. Bibeln är full av texter som tydligt talar om att troheten är väsentlig. Låt mej bara ta två exempel.

    Fil. 2:12-16 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord.

    Jakob 2:19-24 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

        (Reply)

  2. Tack för verkligt själavårdande utläggning om bibelns mening om vad tro är.
    Detta med tro har för många handlat om att prestera, prestera och återigen prestera fram något som ämnat till att i många fall övertyga Gud att ge mig rätt. Prestation och prestige. Därför är detta inlägg helt nödvändigt i denna tid där vi mer än någonsin behöver få vila i tron på att Gud är med oss och att vi får vila i barnaskapet att Gud är vår far. Låt oss aldrig växa ur Guds barnkammare.
    Där finns inget behov eller krav på att prestera fram något för att få åtnjuta Guds välsignelser.

        (Reply)

  3. Kommer att lägga till en kommentar med ett antal bibelcitat som handlar om skillnaden mellan att bli tvättad ren och att sedan förbli ren.

    Somliga vill helt enkelt inte förstå den skillnaden.

    2 Petr. 2:20-22

    Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
    Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
    Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen.

    Det finns ett före och ett efter.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Ett barn kommer hem smutsigt och kanske med skavsår och trasiga kläder. Den förälder som tar emot barnet kommer säkert, om dock även med bannor, att tvätta barnet rent, desinficera och plåstra om skavsåren och lägga kläderna i tvätten. Sedan får barnet torra och varma kläder, kanske något att äta och dricka och om det vill en mjuk säng att vila i.

    Liknelser haltar alltid och får inte hårddras. Vad betyder smutsen, skavsåren, trasiga kläder? Svar: Inget speciellt! Men den totala situationen kan liknas vid människor (syndare) som kommer hem och ber om förlåtelse. Nåden gäller och efter badet och behandlingen är syndaren ren, det kallas i Bibeln att “räknas som rättfärdig”. Lika ren, lika rofylld, lika omhuldad som barnet i föräldrahemmet.

    Lukas tycker att man får göra den här sortens liknelser. Han skrev (Luk 11:13) Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?

    Talade Jesus till onda människor när han sade detta? Det beror på hur man vill formulera sig. Det korta svaret är: “JA” det gjorde han!”

    För att förklara detta skall jag citera Rom. 3:10-20

    Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.
    Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud.
    Alla har avfallit, alla är fördärvade.

    Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
    Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek.
    De har huggormsgift bakom sina läppar.
    Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
    Deras fötter är snabba till att spilla blod.
    Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte.
    De har ingen gudsfruktan för ögonen.
    Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud.
    Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar.
    Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

    Titta nu noggrannt på de fetstilade bitarna!

    Hur många “av sig självt” rättfärdiga människor finns det? Svar: Inte en enda!

    Det står att alla “har avfallit, alla är fördärvade.”

    Vart och ett människorbarn som kommer hem till Fadern ÄR smutsigt, med skavsår och trasiga kläder. Och evangelium är just det att barnet tas emot utan och trots egen prestation.

    Barnet, du och jag, blir förklarade rättfärdiga om vi bekänner våra synder så långt vi själva förstår och har insikt. Någon annan, Jesus Kristus, betalar skulden så vi blir skuldfria.

    Är vi då “rättfärdiga”? Ja i förhållande till domstolen finns det inget kvar att anklaga oss för!

    Nu vill jag återkomma till det smutsiga lilla barnet. Det finns väl ingen förälder som tror att barnet aldrig mer kommer att smutsa till sig.

    Kommer barnet att bli det som föräldrarna hoppas och önskar om det fortsätter att smutsa ned sig, sarga sig och trasa sönder kläderna hela livet ut?

    Och nu den ännu viktgare frågan: Kommer barnet att nå “målet” för sitt liv om det fortsätter skada sig tills det dör?

    Svaret är givet. Ett rungande NEJ!

    Johannes var den som stod Jesus närmare än resten på ett personligt plan. Han skrev följande. 1 Joh. 3:4 Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen.

    Synd, alltså brott mot lagen, slutar inte att vara synd även om man en gånga har blivit “rättfärdigförklarad”.

    Allt detta går som en röd tråd genom Bibeln. Jag skall ta några exempel.

    Psalm 1:1-2 Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.

    Vill även ta med 2 Petr. 2:20-22 igen, fastän den huvudsakligen handlar om avfallna lärare.

    Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.

    Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.

    Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen.

    Vill även visa på att “rättfärdighetsförklaringen” på inget sätt legitimerar för fortsatt synd. 1 Kor. 6:9-11

    Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.

    Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

    Lägg märke till “sådana har några av er varit“. Förfluten tid!

    Men hur skall vi då bära oss åt, vi alla, jag och troligen även du som ber Herrens bön regelbundet? Vi läser 1 Joh. 1:5-10

    Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

    Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

    Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

    Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

    Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

    Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

    Avsikten är att nåden skall bli till nytta. 2 Kor. 6:1-2 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

    När är då frälsningens dag? Hebr. 3:12-15 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.

    Den som fortfarande tror att man inte kan avfalla, att man inte kan smutsa ner sig, inte kan missa målet, må med hjälp av Guds ord, bibeltexter med sund exeges, bevisa det.

    /Kjell

    PS. Sedan vill jag bara redogöra för att jag redan har fått en respons som avser att motbevisa det jag har skrivit ovan. Texten ur Joh 5:24 citeras: Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.

    Åtföljt av följande “exeges”.

    “Den som HÖR mitt ord och TROR på honom som har sänt mig,”

    PRESENS.

    “han har evigt liv.”

    Evigt liv. Liv för ALL EVIGHET.

    Jesus säger inte att den som tror på honom idag får liv som tas ifrån honom den stund han inte är 100 procent trogen. Han säger inget åt det hållet. Du tror ju inte på vad Jesus säger.

    Mitt svar på detta blir:

    Var du får ditt tjatande om 100% ifrån vet jag inte. Därför låter jag det vara. Ovan har jag tydligt angivit att inte en enda av oss är rättfärdiga av oss själva. Varken före eller efter en rättfärdighetsförklaring.

    Troligen uttrycker jag mej med gammaldags termer, men på min tid kallades det “gerundium”. Gerundium betyder ungefär att något är konstant och repititivt. Ordet självt betyder ju det som händer när man slipar något med ett sandpapper. Texten blir då ungefär: “Den hörande mitt ord och troende på honom som har sänt mig, är havande av evigt liv.

    Som språklig jämförelse vill jag citera den välkända texten ur Lukas 11:9-10 Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.

    En korrekt översättning är: Och jag säger att den bedjande får, den sökande finner och för den bultande öppnas dörren.

    Sluta söka, innan du har funnit. Sätt dej på en stol och vänta. Tror du verkligen att du kommer att finna?

    Tilläggningsvis vill jag erinra dej att de kommentarer du skriver är avsedda för public domain. Tänk på det så att du inte avslöjar saker du kanske vill hemlighålla. (Om jag skulle frestas att publicera det du skriver.)

    I all välmening!

    /Kjell

        (Reply)

  5. Sista inlägget för min del till dig, Kjell.

    “Tänk på att man inte kan vara lite grand trogen. Endera är man trogen till 100% eller så är man otrogen.”

    När du nu undrade “Var du får ditt tjatande om 100% ifrån vet jag inte”.

    Kanske du är något mindre tvärsäker den dag du står inför Jesus.

    Gud välsigne dig! Söker vi så ska vi finna, lovar Jesus.

        (Reply)

  6. Kjell

    Joh 5:24 citeras: Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.

    Om man gör en restriktiv tolkning av en text så måste man fråga sig vad betyder nyckelorden. Nyckelord är Hör och Tror. Räcker det att höra något i förbigående och att tro att det kanske finns en Gud. Eller krävs det att man Hör något och fördjupa sig i det så att ens liv förändras. Det krävs ganska lång och invecklad tolkning om man enbart utgår från två nyckelord då Jesus sa många bra saker, som t ex bergspredikan eller samtal vid brunnen med kvinnan. Annars går tolkningen inte ihop med vad Jesus sa i övrigt.

    En tanke om vad som fattas vid en eventuell restriktiv tolkning.

        (Reply)

  7. Fredrik,

    Visst är det så.

    Ord ändrar betydelse och här torde ordet “hörsamma” vara på sin plats.

    Om någon säger: “Du hör ju inte vad jag säger!”; betyder det vanligtvis att han menar att den andre inte lyder eller inte håller med.

    /Kjell

        (Reply)

  8. rolle,

    “Låt oss aldrig växa ur Guds barnkammare.”

    Förstår vad du menar. Att vi alltid ska vara barn till Gud och inte till oss själva eller andra, så att säga. Sedan kan vi bli mer och mer mogna barn, förhoppningsvis. En sak som jag börjat märka är att även när man inte riktigt förstår sambanden i det pappa vill att man ska göra eller varför pappa säger vad han vill att man ska göra så blir man välsignad när man gör som pappa sagt. En koppling mellan att höra och att lyda och följa liksom.

        (Reply)

  9. Martin “Sista inlägget för min del till dig, Kjell.”

    Jag tar det som ett löfte!

    Tråkigt att du inte kan kombinera text och förstå den totala konsekvensen.

    Helt korrekt citerat skrev jag: “Tänk på att man inte kan vara lite grand trogen. Endera är man trogen till 100% eller så är man otrogen.

    Hur många procent otrogen tycker du själv att man kan vara innan man kallas otrogen?

    Detta är ju bara torr logik.

    Sedan citerade jag texter som den följande (Rom. 3:10-): Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

    Hur i hela evigheten tror du att den texten får mej att tänka att jag på minsta vis klassar som “trogen” på grund av egen prestation?

    Tvärsäker är jag att Herren alltid har 100% rätt och tacksam är jag att nåden överskyler all min synd.

    Lär dej läsa innantill och kombinera fakta innan du skriver nästa gång. Och jag hoppas verkligen att ditt löfte gäller.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Är intresserad av det här med “trons lydnad” som det står i Rom 1:5 “Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.”

    Hur lyder man och vad ska man lyda? Ärligt talat vet jag inte vad man ska svara på det. Första svaret kanske finns i versens parallellvers Apg 9:15 ” Men Herren sade till honom: “Gå,…….” Det säger Herren till en man som inte ville gå dit Herren sagt till mannen att gå. Ja, där gäller det att tro på Herren och inte på sig själv. Inget bibelställe för de som tror på trosförkunnelsen där man får lära sig att tro på sig själv och andra människor (typ “smorda” ledare i första rummet.) I den här versen är alltså trons lydnad att göra vad Gud säger fast man inte själv kan tro det är rätt. Mannen i versen som inte ville gå opponerade sig och trodde Gud hade misstagit sig. Lätt att le åt saken men ärligt talat: har man inte själv genom livet begått samma ifrågasättanden: “Gud måste ha missuppfattat något som ber mig om detta.” 🙂

    Nästa vers om trons lydnad är Rom 12:3 “I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.”

    Det där är en intressant vers! Gud har alltså tilldelat var och en ett mått av tro. Gud är ju en men vår tro kan komma till uttryck på personliga och olika sätt. Att tron är en gåva från Gud innefattar säkert att han lagt ner personliga saker i gåvan till var och en. Att någon visar Gud tillit på ett sätt och en annan på ett annat sätt. Det blir lite som med ens egna barn. De visar tillit på olika sätt. Någon kommunikativt med ord och någon med kroppspråk. Någon tjatar och någon talar allvar efter flera dagars betänketid tex

    1 Tim 2:7 : “Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, och för detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen.”

    Ah! Paulus var lärare i tron.

    Men tillbaka till det här med trons lydnad. I Rom 15:18 står det om lydnad både genom ord och handling. Paulus säger:”Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning.”

    Så då är det endast genom det som Jesus gjort och gör i vår relation med Honom som kan vara grunden i vår lydnad. Om Jesus inte är med när vi lyder så lyder vi förgäves. Då hjälper det liksom inte om man är i en kyrka tex som kallar sig kristen och det hänger Kristuskrusifix på väggen. Är inte Jesus levande i rummet med DHA eller det sker en predikan ur Bibeln, finns det inget att lyda.

    Det här är säkert banalt för många men jag behöver iaf bli påmind om det ibland och är inte särskilt påläst om trons lydnad. Lätt att höra en predikan och känna värme under lovsången men att följa? Tänk om mannen som ifrågasatte Herren i den inledande versen vägrat gå då hade inte Paulus kommit med bröderna. Eller nåväl….Herren hade letat rätt på en mer lydig människa för uppdraget. Då fanns det fler lydiga att välja på skulle jag tro, än det finns nu.

        (Reply)

  11. En liten kommentar…
    Jag tycker det behöver påpekas att TRON är en gåva, alltså inte en prestation som bara ges åt en människa som Gud först har kallat.
    Människan upplever kallelsen, inser sin synd och omvänder sig. Börjar tro på Jesus och bekänner hans namn. Varpå Gud ger den frälsande tron som en gåva.

    Tron har alltså inte med att göra ifall man har kristna föräldrar, uppvuxen i söndagsskola och tonår. Går regelbundet i kyrkan och plikttroget läser Bibeln…

        (Reply)

  12. Torbjörn S Larsson,

    Håller med. Det följer ju av t.ex. denna text.

    Joh. 6:44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

    Tänker du på följande text? Eller andra texter? Citera gärna.

    Ef. 2:8-9 Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig.

    Hur tänker du angående följande text?

    Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Ulrika skrev: “Ah! Paulus var lärare i tron.

    Min första respons tar upp texten i 1 Tim. 2:5-7 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen. 

    Det är inget fel, tekniskt sett, på den översättningen men den kan ju faktiskt tolkas som att Paulus står där framför en grupp människor och försöker “lära dem att tro”, alltså meddela någon metod som gör att man kan börja tro. Det år helt säkert inte textens betydelse.

    Där inget annat anges citerar jag ur FolkBibeln 2015.

    Vi börjar med Judas 1:3 Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 

    Judas talar om “Den Tron” och understryker att den är oföränderlig. Den har meddelats en gång för alla. Jämför med 2 Tess. 2:15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 

    Jämför nu detta med Rom. 10:13-17 Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet! Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord. 

    Det som avses med Paulus som “lärare i tron” är helt enkelt att han predikar evangelium.

    Levande Ordet har gjort en bra översättning/parafras av versen i 1 Tim. 2:7 Och jag har blivit utvald – det är verkligen sant – till att vara Guds budbärare för att undervisa alla folk om denna sanning och visa dem Guds plan att rädda dem genom tron.

    Paulus presenterade således fakta för att “folk” skulle börja tro på (ha förtroende för, acceptera som sanning) det evangelium (glada budskap) att frälsningen erbjuds utan att du först måste sona din egen synd (vilket ju är omöjligt).

    MLV2017 anger ännu en viktig aspekt av texten i 1 Tim. 2:7 to which I was appointed a preacher and an apostle, (I am speaking the truth in Christ, I am not lying), and a teacher of the Gentiles in faith and truth.

    Här understryks det att Paulus har varit trofast och sanningsenlig när han (med Judas ord) överlämnade Den Tron som en gång för alla har meddelats åt oss.

    /Kjell

        (Reply)

  14. Kjell,

    Det är bra att du påminner om att jämföra olika bibelöversättningar. Tar ett steg i taget.

    Respons Judas 1:3:

    Folkbibeln 2015 “……fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro….”

    Folkbibeln 1998 “….finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro….”

    Översättning 1998 visar att uppmaningen är ständigt pågående. Översättarna till 2015 tycks tro att uppmaningen är inaktuell för oss som lever nu.

        (Reply)

  15. Beträffande Joh. 5:24.

    Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. (SF 2015)

    Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. (SF 1998)

    Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. (Ref.bibeln 2016)

    Grundtexten är här identisk för dessa tre bibelversioner:
    Ἀμὴν ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι ὁ τὸν λόγον μου ἀκούων καὶ πιστεύων τῷ πέμψαντί με ἔχει ζωὴν αἰώνιον, καὶ εἰς κρίσιν οὐκ ἔρχεται ἀλλὰ μεταβέβηκεν ἐκ τοῦ θανάτου εἰς τὴν ζωήν.

    Kopieringen fungerade inte perfekt (problem med apostroferna?), men ἀκούων och πιστεύων blev korrekta:

    ἀκούων ”hörande”, presens aktivt particip, nom. mask. sing.

    πιστεύων ”troende”, presens aktivt particip, nom. mask. sing.

    ἀκούων och πιστεύων är båda presens particip, dvs det man på svenska formellt översätter med -ande resp. -ende.

    Det koine-grekiska presens participet beskriver en KONTINUERLIG handling. Innebörden blir: den som hör och fortsätter att höra, den som tror och fortsätter att tro.

    Översättningarna är ofta inexakta och kan leda till förvirring hos bibelläsaren, t.ex.
    vad Johannes skriver om synd i 1:a Johannesbrevet.

    De flesta översättningarna är ”felaktiga” – inte tillräckligt exakta – vilket har vållat många problem även bland kristna, eftersom verserna verkar motsäga varandra.

    Den grekiska grundtexten är kristallklar, där kan inga missförstånd uppstå. Det gäller skillnaden i betydelse mellan presens och aoristisk verbform av verbet αμαρτανω, synda.

    Låt oss se på 1 Joh. 3:6, 9 och 1 Joh. 5:18 (SF 1998).
    3:6 Den som FÖRBLIR i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.
    3:9 Den som är född av Gud GÖR inte synd, ty Guds säd FÖRBLIR i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.
    5:18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.

    Dessa verser har alla i den grekiska grundtexten presensformen av verbet αμαρτανω. Presens indikerar kontinuerlighet.

    Vi kan jämföra dessa verser med 1 Joh. 2:1: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. ”
    Här används den aoristiska formen av samma verb, vilket visar en enskild händelse, inte ett kontinuerligt tillstånd av synd.

    Johannes är mycket noga med denna åtskillnad. Vi kan alltså synda som kristna, men kan inte kallas kristna om vi låter synden bli ett ”normalt” tillstånd i vårt liv.

    Tyvärr är många bibelöversättare slarviga och har missat denna viktiga skillnad, men andra har uppmärksammat detta, t.ex. NIV:
    1 Joh. 2:1: ”My dear children, I write this to you so that you will not sin. But IF ANYBODY DOES SIN, we have one who speaks to the Father in our defense – Jesus Christ, the Righteous One.”
    1 Joh. 3:6: “No one who lives in him KEEPS ON SINNING. No one who CONTINUES TO SIN has either seen him or known him.”

    Jag är väl medveten om att det ibland fordras en kompromiss mellan exakthet och läsbarhet, men tyvärr sker denna kompromiss även när exakthet är nödvändig.

        (Reply)

  16. Kjell,

    Angående Judas och Paulus predikan om den tron som en gång givits åt alla önskar jag att man i referensverserna även lagt till en vers som talar om på vilken grund tron byggts och sammanfogas. Parallellverserna lägger tyngdpunkten på kampen för tron och missar hänvisningar på vilken grund man ska kämpa.

    Ef 2:20ff”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. ”

    Efesierna var uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund och växte samman på denna grund i Kristus Jesus genom Anden.

        (Reply)

  17. Ulrika,

    Angående “måttet av tro” vill jag titta lite bredare än bara de närmaste verserna.

    Rom. 12:1-2 Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.

    När en text börjar med “därför” betyder det att den hänvisar till det som föregick texten. Frågan blir då vad Paulus talade om i det föregående kapitlet eller kapitlen.

    Kapitel 9 handlar om utväljelse. Kapitel 10 specifikt om Israel utväljelse. Kapitel 11 om att Guds frälsningsplan gäller både för Israel och hedningar och att Israel inte är förkastat och att vi inte skall förhäva oss utan förstå att alla som inte förhärdar sig i olydnad kommer att kunna få bli Guds vänner igen. Gud kommer att förbarma sig över dessa, både Israel och Hedningar.

    Rom. 11:27-32 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått. Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

    Därför uppmanar Paulus oss att ta Guds barmhärtighet på allvar och leva så att det behagar Gud. Detta är således det som har med vår trohet att göra om vi tar frälsningens budskap på allvar.

    Rom. 12:3-8 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

    Min tolkning av det Paulus säger är följande: “Inbilla inte dej själv att du är bättre än andra bara för att du gör saker som de andra inte gör. Kom ihåg att vi har olika gåvor och just därför behöver varandra för att kroppen skall fungera.”

    Jag tror alltså att du är på rätt spår i jämförelsen med barn som på olika sätt uttrycker sin kärlek till föräldrarna.

    Petrus hjälper också till att tolka den svårförståelige Paulus. 2 Petr. 3:14-16 Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.

    Kapitlet avslutas med en uppräkning som leder tankarna till Jesu “bergspredikan” och den beskriver väl även ganska bra det som Paulus kallar “trons lydnad”.

    Rom. 12:9-21

    • Älska varandra uppriktigt.
    • Avsky det onda, håll fast vid det goda.
    • Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek.
    • Överträffa varandra i ömsesidig aktning.
    • Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren.
    • Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
    • Hjälp de heliga med vad de behöver.
    • Var ivriga att visa gästfrihet.
    • Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.
    • Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.
    • Var eniga med varandra.
    • Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla.
    • Var inte självkloka.
    • Löna inte ont med ont.
    • Tänk på det som är gott i alla människors ögon.
    • Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
    • Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.
    • Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.
    • Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Tachbulah,

    Tack för ditt värdefulla bidrag. Jag hoppas att alla läser det noggrannt.

    Min erfarenhet med översättning av text till eller från språk som inte är närbesläktade, är att just verbformerna är svåra att återge.

    Det gäller till och med moderna språk som inte är så olika. Tag som simpelt exempel.

    Engelska: “He is being treated.” – Tre verb varav de två först samma men i olika form.

    Linjärt ordagrannt: Han är varande behandlad. – Betydelse: Han behandlas.

    Tyska: Er wird behandelt. – Vilket i vardagsspråk faktiskt även används i betydelsen: Er wird behandelt werden. – Alltså man har redan planerat att behandla honom.

    Franska: Il est soigné – Vilket skulle skulle kunna översättas: Han är behandlad.

    /Kjell

        (Reply)

  19. Kjell,

    Samtliga punkter på lydnad, utom 2, som du anger innebär ett aktivt (handlande/görande) val. De 2 punkter som inte handlar om ett aktivt val att göra innebär ändå ett aktivt val att lyda genom att inte göra.

    Varningar för gärningsläror och prestigetro är mest för trosförkunnelseelever och RKK-elever. Där man blir lärd att man blir frälst genom att tro på sin egen tro eller att gå i RKK och delta i nattvarden.

    För oss som är uppvuxna i miljöer där nåden är så till gränsen övermåttad gränslös att man inte behöver göra någonting är undervisning om trons lydnad och något mått av eld ändå nödvändig att påminnas om.

    Två diken alltså. I det ena ska man fixa frälsningen själv med hjälp av sig själv eller andra människor och i det andra diket kan man sitta och bada i öändlig nåd helt utan skyldigheter.

    Den gyllene smala mittenvägen säger att av nåd är vi frälsta och i tacksamhet visar vi lydnad tillbaka till den som frälste oss.

    Tack för all hjälp den här gången.

    /Ulrika

        (Reply)

  20. Kjell!

    Du skriver: Så är alltså “pistis” att förvänta sig att något kommer att hända på grund av att man har förtroende för den som uppenbarade det alltså att lita på att det som uppenbarats är sakligt, korrekt beskrivet och extremt viktigt (essentiellt) något som faktiskt kommer att hända. Beviset består av förtroende för den som uppenbarade det trots att det inte ännu kan påvisas (är synligt).

    – En väldigt bra beskrivning av tro, att lita på att den som talat också gör det han sagt.
    Hövitsmannen sa till Jesus, säg endast ett ord så vet jag att min tjänare blir frisk. Jesu utrop på detta var, aldrig i hela Israel har jag mött någon med större tro.

    Hövitsmannen hade troligen hört om Jesus och förstått hans makt och att makten låg i vad han sade, ja du känner storyn.

    Frågan jag har är, hur kan man få förtroende och trohet om man aldrig får något uppenbarat av Gud som han vill göra? Hur kan alla dessa troende som läser sin bibel, går i sin kyrka, ger kolekt och tionde, men där uppenbarelsen saknas, hur kan de få förtroende och trohet?

    Bb

        (Reply)

  21. Björn bloggaren,

    Läste idag ett stycke ur Sven Reichmanns bok “Andliga Gåvor” och tänkte att jag kunde citera stycket här. Sven bjuder på en tolkning av några bibelord som jag aldrig ens har föreställt mig och som jag tycker är högst intressant. Så här skriver Sven:

    (Rubrik:) Trons hemlighet

    Då sade apostlarna till Herren: “Ge oss mer tro.” Herren svarade: “Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er (Luk 17:5-6)

    Att omplantera träd på detta sätt måste sägas vara en sannskyldig kraftgärning. Men vad är det då som Jesus säger?

    Lärjungarna ville ha mer tro. Jesus sade att om de hade tro så stor som ett senapskorn (“det minsta av alla frön”) skulle de kunna uträtta fantastiska saker. Men nu hade de tydligen inte den tron och Jesus talade inte om hur de skulle få den. Det är lätt gjort om man undrar om Jesus hånar dem-och oss. Typ;:”inte ens så stor tro har ni.” Nej, Jesus hånar oss aldrig. Det han antagligen vill säga är att trons storlek är ointressant. Det är så ofta storleken vi tänker på när tron diskuteras. Det kanske är feltänkt från början att tala om trons storlek. Frågan är inte storlek utan liv. Om tron lever kan den vara pytteliten, den är ändå mäktig att göra förunderliga ting. Så frågan är: Har vi en död eller levande tro? Vi kan lyssna till Paulus när han ger en slutvinjett över sitt liv: “Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron” (2 Tim 4:7)

    Man kan ju tycka att man kunde vänta sig mer av en apostel än att han bara skulle bevara tron. Men om tron inte går att mäta i storlek blir det lättare att förstå vad Paulus menar. Gud ger inte sin Ande efter mått. Frågan om trons storlek leder alltså vår tanke på avvägar.

    “Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand (Joh 3:34-35)

    Slutcitat Reichmann

        (Reply)

  22. Björn bloggaren undrade:

    Frågan jag har är, hur kan man få förtroende och trohet om man aldrig får något uppenbarat av Gud som han vill göra? Hur kan alla dessa troende som läser sin bibel, går i sin kyrka, ger kolekt och tionde, men där uppenbarelsen saknas, hur kan de få förtroende och trohet?

    Om jag har förstått det rätt har du dina erfarenheter av församlingsgemenskap från pingst och trosförkunnelse.

    I dessa sammanhang brukar man tänka ganska negativt om samfund där medlemmarna är mindre extroverta i sina yttringar.

    Gud talar till oss huvudsakligen genom sitt ord, Bibeln. Men även genom Den Helige Andes ledning.

    Din slutsats att “uppenbarelsen saknas” i dessa sammanhang stämmer inte.

    Jag är inte alls säker på att Gud behagas av de ofta vilda och teatrala yttringarna i de så kallade karismatiska samfunden.

    Allt som har med frälsning, förtroende och trohet att göra sker på det personliga planet och yttrar sig 24/7 om det står rätt till.

    /Kjell

        (Reply)

  23. Jobbar fn inom mig själv med just dessa frågor. Jag brottas med detta och vet inte egentligen hur man ska tänka.
    Har ett mkt allvarligt böneämne som jag beder över i princip dag som natt. Det jag nu funderar över är just det som tas upp i de senaste kommentarerna.
    Hörde på nätet en känd bibellärare som uppmanade att “ta reda på vad Guds vilja i en prekär situation för att sedan kunna be i enlighet med Guds vilja.
    Jag ber enligt detta “recept” . Jag har inte uppnått önskvärt resultat och funderar mkt över detta. Jag försöker verkligen ta detta seriöst.

        (Reply)

  24. rolle skrev: “Har ett mkt allvarligt böneämne som jag beder över i princip dag som natt.”

    Som avslutning på serien “Rättvisa och Nåd” och “Den Tron” finns det en sak jag har manats att skriva om.

    Jag kan bevisa det, för jag har talat med trossyskon om det i privat kommunikation.

    Det jag känner att jag måste skriva om är så kallade “skötesynder”.

    Det som håller mej tillbaka är att jag faktiskt inte vet vad jag kan och får skriva om detta.

    Varför blir en befriad från sin alkoholism på stubben och en annan måste kämpa i åratal eller decennia?

    Det enda jag tror mig kunna veta av erfarenhet och vittnesbörd är att Gud svarar på bön fastän det kan dröja länge och fastän “svaret” inte på en gång kan kännas igen som ett bönesvar.

    För att våga skriva om detta vill jag be läsare som vågar att dela med sig (det må vara helt anonymt) att skriva här eller via den anonyma mejl appen och berätta om egna erfarenheter.

    Jag tror att många kämpar med dessa frågetecken!

    Jag känner att jag måste ta upp detta i denna mycket sena tid, men vet inte hur jag skall börja och vad jag bör citera ur Guds Eviga Ord.

    /Kjell

        (Reply)

  25. rolle,
    Kjell,

    Ibland blir man bönhörd inom någon sekund, ibland ber man i åratal, kanske får man aldrig svar.

    Jag hade svårt att sluta med snus. En god vän ifrågasatte mitt beroende, därför att när ha blev frälst så blev han nikotinfri. Han trodde att alla som blev frälsta blev av med sitt beroende. Jag blev med tiden av med mitt beroende.

    Jag tror vi lever i en tid när allt ska ske fort. Vi har kanske inte samma uthållighet som tidigare generationer. Jag tror att det är viktigt att fortsätta be och inte funderar över “bönetekniker” för att få snabba svar. Jag tror inte på olika metoder därför att det inte står något om det i Bibeln.

        (Reply)

  26. Kjell,

    så är det, man ser inte på det yttre hur det inre livet med Gud är, inte vid en första anblick i alla fall. En person kan verka väldigt karismatisk i sina yttringar, men känslan är att det bara är prat.

    Ulrika skriver, tror jag om levande tro, men vad är det? Troligen en nära relation till Jesus som märks i atmosfären där han/hon är och också att det är liv i det hon/han säger och gör.

    Tro är ju naturligtvis att lita på den man tror på och ja, jag litar på honom, han är trofast och håller vad han lovat. Jag har aldrig blivit sviken av Gud och jag har varit med rätt så länge. Visst, jag tolkar, eller förstår honom fel ibland i det han uppenbarat, men oavsett så har det hittils blivit som han sagt och det gör att tilliten och förtroendet förstärks.

    Tack för svar Kjell och Ulrika!

    Bb

        (Reply)

  27. rolle skrev: “Hörde på nätet en känd bibellärare som uppmanade att “ta reda på vad Guds vilja i en prekär situation för att sedan kunna be i enlighet med Guds vilja.

    Det är ju alltid gott att söka Guds vilja, men hur tänker du om texten i Fil. 4:6 

    Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 

    Nu kan man ju förvisso göra regler även av denna text. Man får inte bekymra sig och kanske inte tvivla, och man måste formulera sig så att det blir en sund kombination av bön, åkallan och tacksägelse.

    Ja, man kan göra regler och formler av nästan allt.

    Jag tror att man tolkar texten bra om man förstår att “i stället för att bekymra sig får man tacksamt ta emot uppmaningen att tala med Gud om allt och låta Honom veta allt vad man önskar sig”.

    Man kan inte imponera på Gud genom att formulera sig bra eller låstas att man bara har fromma önskningar.

    Tala med Gud om allt! Den bedjande får, står det skrivet. I samvaron med Herren blir resultatet alltid helgelse. Anden kommer vår svaghet till hjälp och resultatet blir att Gud både lyssnar, leder och talar.

    /Kjell

        (Reply)

  28. Bön är för mig på samma sätt som ett barn ber sin Far om något, det är inte bön om man anser sig ha rätt att “ta ut” eller styra Guds vilja, det är inte bön utan ett försök till uppror, precis som barnet som säger, “jag vill ha det” istället för “kan jag be att få det”.

    Allt trams om att åka och lära sig tekniker, är bara samma historia som i Apg 8:18 när Simon ville köpa kraften av Petrus och Johannes, en ärlig bön behöver inte formuleras rätt, den kommer från hjärtat, ibland helt utan ord, och bara känslor som tex medlidande inför det man upplever.

        (Reply)

  29. Ett av mina böneproblem har varit att inte låta mig reagera och vara den jag är när Gud svarar på ett sätt som inte är i linje med det som man själv önskar. Man samtalar med Herren som tex svarar “vänta” på en önskan man har ska uppfyllas nu på en gång. Tidigare kunde jag försöka dölja min känsla av besvikelse och annat som skulle kunna uppfattas som otacksamhet(som om Gud inte skulle se den reaktionen…) men nu kan jag mer ärligt och öppet säga till Herren vad jag tycker om hans svar i förvissning om att det är ok att reagera som man är och att det ändå blir som han tänkt och tror att det är det bästa. Så får man be om styrka i stället att orka med hans beslut och under vägen fråga om beslutet går att ändra på osv Om man reagerar fel eller konstigt på bönesvaret får man be om förlåtesle.

    Vad bra att det blev dialoger om bön här.

        (Reply)

  30. Micke skrev: “Allt trams om att åka och lära sig tekniker

    Det är väl i första hand lärarna som måste dömas här. Det de gör är att döda bönens spontanitet. Och samtidigt vill de att folk skall ha förtroende för dem och deras teknik, i stället för att ha fullt förtroende för Herren.

    /Kjell

        (Reply)

  31. Ulrika,

    Först och främst är det viktigt att ta till sig budskapet i Hebr. 11 där det berättas om alla som inte fick bönesvar på direkten och trots detta var trogna.

    Sedan kan det inte skada att läsa det svåröversatta budskapet som Jakob meddelar i början av sitt brev. Levande Ordet har gjort en översättning/parafras som jag tycker anger en evangelisk och trosviss ton.

    /Kjell

    Jakob 1:2-10

    Kära bröder, möter ni många svårigheter och prövningar? Då ska ni vara glada, för när vägen är svår, får ni fler tillfällen att utveckla ert tålamod. Se till att det växer. För när ert tålamod till sist har fått slå ut i full blom, kan ni möta vad som helst med en fulländad och stark karaktär.

    Om ni vill veta Guds vilja, så gå till honom, för han kommer med glädje att ge er sin vishet. Han är alltid beredd att generöst ge av sin vishet till alla dem som ber honom om det. Han förebrår er aldrig om ni gör det.

    Men när ni ber honom, ska ni vara säkra på att ni verkligen väntar er att han ska svara er, för ett tvivlande sinne är som havets vågor, som drivs hit och dit av vinden.

    Och varje beslut som ni fattar kommer då att vara osäkert, eftersom ni först vänder er åt det ena hållet och sedan åt det andra. Om ni inte ber i tro, kan ni inte vänta er att Herren ska ge er ett bestämt svar.

    En kristen som inte betyder så mycket i den här världen kan glädja sig åt att han är stor i Herrens ögon, och den som är rik kan glädja sig åt att han själv är mer betydelsefull för Herren än all hans rikedom. Den rike kommer att vissna som en blomma, som snabbt förlorar sin skönhet i den brännande solen. Han kommer snart att dö och lämna alla sina brådskande angelägenheter efter sig.

        (Reply)

  32. Kjell,

    Och som Fredrik skrev får man ibland kanske aldrig “bönesvar”utan svaret blir “det går inte att uppfylla din önskan men jag är med dig i alla fall”. En anledning till att det inte går att uppfylla en önskan kan vara, som jag själv gärna gör ibland, är att be om något som tillhör det himmelska och inte vårt liv på jorden. Man kan tex be att få leva i en “total frid och fröjd” men sådan total frid och fröjd har inte Herren lovat för livet på jorden utan löftet gäller : “Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska.” (Från Heb 11)

    “Det är helt “enkelt” inte möjligt för Gud att ge något nu som är lovat för himlen.

        (Reply)

  33. Vill rekomendera Sven Reichmann undervisning (Bibelfokus)
    1988-Del 4
    Guds tankar är annorluna våra, oansenlighetens värde.

    Bosiljka

        (Reply)

  34. Kjell,

    Vet inte om det var detta du menade när du skrev om de som inte fick bönesvar på direkten, men ändå var trogna: Heb 11:13  I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara “gäster och främlingar” på jorden. 

    – Om det var det så är det viktigt att förstå vad de inte fick bönesvar på. Det var troligen Jesus och Guds rike som de fått löfte om, men som inte blev uppfyllt i deras tid.

    Bb

        (Reply)

  35. Björn bloggaren,

    Ja, det stämmer säkert, men inte bara det. Läs till exempel följande verser.

    Hebr. 11:36-38 Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. 

    Det står ju inte uttryckligen men nog får vi väl anta att de under sådana förhållanden även bad att slippa bojor, fängelse, misshandel och mord.

    Sant: De fick inte se hur Guds frälsningplan ser ut, men de litade på att den skulle uppenbaras.

    Och trots att de inte blev räddade från sina plågoandar fortsatte de att vara trogna. Men säkerligen bad de intensivt att bli beskyddade.

    /Kjell

        (Reply)

  36. Och trots att de inte blev räddade från sina plågoandar fortsatte de att vara trogna. Men säkerligen bad de intensivt att bli beskyddade.

    Jag skulle vilja kommentera på massor av funderingar i denna (spretiga) tråd, men mitt kortminnes viker mig och därför tar vi den sista meningen först. 🙂

    Petrus. Han fick, via bildspråk av Jesus, höra i förväg att hela helvetet med sina plågoandar skulle komma att vältra sig över honom. Men Jesus antydde inte ens att han skulle försöka fixa så att Petrus skulle komma undan angreppet från avgrunden.

    Så här var det: Jesus sade: “Ty Satan har begärt att få sålla er som vete” (osv). Och vi kanske spontant tänker oss en blänkande sil i rostfritt som man kan sålla med. Men så tänker vi en gång till och inser att Jesus säger någonting helt annat. Bildspråket avslöjar att sållningen kommer att ske en dag när det blåser vilt. När vinden ligger på. Inte en stilla bris, utan när det blåser ordentligt.

    Ande och Vind är samma ord på både hebreiska och grekiska (och arameiska, förmodar jag). Och det var alltså inte Den Helige Ande som skulle sköta sållningen, utan Satan (och hans medhjälpare).

    Onda andar helt enkelt. Det som kallas “anfäktelser”.

    Men stirra er inte blinda på att onda andar far omkring. Petrus problem var hans enorma inbillning om sin egen trohet (han skulle ju “dö” för Jesus skull. Åtminstone i sin egen inbillning). Dvs religiöst nonsens. Skräp. Fnöske. Sådant som man, när det gäller värdelöst skräp som kapslar in de värdefulla sädeskornen, ställer ut i solen så att hettan och strålar får skalet att torka och spricka upp, eller “fasaden att rämna” om ni så vill. Och när skräpet lossnat och skall avskilja från det värdefulla som finns under skalet, då kastar man alltihop rakt upp i luften. En dag när det blåser. Eller i andliga sammahang – en dag när alla onda andar är ute och flyger. Så att säga.

    Vad som kommer att hända då är troligen ett “turning moment” i ditt liv. När all din inbillning fullständigt krossas och blåser iväg all världens väg.

    Eller som jag sade åt min syster i som var i en fasansfull situation när en (mänsklig) plågoande försökte pina livet ur henne, och hon undrade hur det var möjligt att en kristen måste utstå sådan ångest och förtvivlan. “Någon nytta får väl dom onda andarna också bidraga med, när de nu trots allt finns till och har tidvis har tillgång till det andliga luftrummet”.

    Då började hon gapskratta. Hon förstod hur jag menade. Men hon förstod också det allra viktigaste. Nämligen att de värdefulla sädeskornen, de flyger INTE iväg för minsta lilla vindpust (eller andlig anfäktelse). Bara fnösket, olika slags andliga vanföreställningar, singlar iväg för vinden, eller, på grund av de andliga anfäktelserna, som avslöjar vår egen faktiska begränsning men också hur helt beroende vi är av att Gud står på vår sida och sätter en gräns för vad vi utsätts för.

    Inte så glamoröst inslag i en kristen liv. Superandligt? Javisst. Men inte ett dugg “karismatiskt” om jag säger så.

    “Dra er inte undan lidandet” sade Paulus. han kunde lika gärna sagt; “Var inte så petiga” för annars lär ni er aldrig något som leder till verklig mognad och uthållighet och…

    Sånt där som alla soldater under hårdträning begriper utan att man förklarar det åt dem. De vet att när man måste slänga sig raklång ner i ett slaskdike och kravla sig fram (eller, “slafsa” sig fram), vara utan färdiglagad mat i två veckor, utan sömn i tre dygn, måste kämpa sig genom hinderbanor och utstå (begränsad men dock) psykisk tortyr, det är för deras bästa den stund de möter ett avgörande ögonblick när det inte längre är träning utan när livet står på spel. När du genomskådar andevärldens ynkedom och feghet, och falskhet, och omåttliga uppblåsthet med syfte att #1, lura oss, eller #2. skrämma oss bort ifrån vår räddning, som har del i genom att bevara troheten till vår räddare. Ända till slutet.

    Att Gud hjälper oss IGENOM sådana erfarenheter, inte BORT FRÅN alla sådana erfarenheter beror på att vi alla behöver olika lärdomar. Vissa mer, andra mindre, beroende på vår inbillningsförmåga eller en framtida ansvarsfull uppgift då vi INTE får vackla.

    Vi vet vad Jesu hade för planer för Petrus. Alltså hör vi Jesus säga

    “…men jag har bett att din TRO inte skall gå om intet”

    Jesus bad alltså inte att Petrus skulle slippa totalangreppet som skulle försätta Petrus i andlig dödsångest över sveket mot sin mästare. En läxa som skulle lära honom något som krävdes för den framtida uppgift Jesus hade i beredskap för honom. Läxan om vår svaghet, och därmed läxa om också andras svaghet. Och behovet av att kunna visa barmhärtighet mot de svaga (typ, det vi själva också har så stort behov av – nåd).

    Alltså, bry er inte så mycket om de onda andarna. Låt dem göra sitt jobb, men de är inte värda din särskilda uppmärksamhet. De har tillåtelse att göra vad de gör. Håll istället kvar uppmärksamheten på den som sätter upp gränser för vad de luftburna fiendehärarna får ställa till med.

    Håll alltså inte så hårt fast i all religiöst nonsens. När anfäktelser kommer, förolämpa istället andemakterna genom att tacka Gud för deras “andliga rensningsarbete” som efter “genomgången behandling” kommer att göra dig visare, ödmjukare och helt enkelt mer mogen.

    Tron växer. Med erfarenheten. Erfarenheten att Gud är trofast när det blåser riktigt riktigt hårt. Se ovan. Förtroendet växer för den som visar sig ständigt vara trofast, särskilt när du inte klarar livhanken själv med egna krafter eller med hjälp av ditt eget förstånd. Undflyr du lidandet vid varje uns av obehag så missar du detta. Dvs att tron växer. Att förtroendet växer. Det är alltså inte “teori” detta. Endast genom praktisk efterföljd (att stå kvar i ditt livs kris, åtminstone med en förhoppning om Guds trofasthet) kan tron växa.

    “Följ mig” säger Jesus. Allt går inte att lära sig genom ord och prat. Vi måste gå igenom saker också. Tillsammans med Herren. Då växer vår tro. HANS uthålliga trofasthet till oss – exakt det är hans gåva till oss. Så att vi har anledning att lita på honom. Så att vi har anledning att tro honom när han säger också något “som vi inte ser”, för att anknyta till Kjells utmärkta utläggning av vad Paulus sade om trons väsen.

    // Rolf

        (Reply)

  37. Rolf Lampa,

    Allt eftersom livslånga, tvekönade äktenskap med flera barn blir allt sällsammare tycks det bli allt svårare att förklara vad “tro” (förtroende och trohet) betyder i praktiken.

    Fick följande länk som skräckexempel på själafiendens arbete att ha sönder kommande generationer.

    Skola arrangerade Pride: “Mitt barn mådde dåligt”

    Må Herren näpsa alla dessa som förför våra minsta.

    Hur kan man inbilla sig att man är objektiv om man tvingar barn att bli normlösa?

    /Kjell

        (Reply)

  38. Har ni sett denna enkät?

    Är jag kristen?

    Det är frågor som invandrarverket anser att konvertiter måste kunna besvara rätt för att få räknas som kristna.

    Försök själva på rak arm utan att googla eller fuska…

        (Reply)

    1
  39. Kjell,

    Det gick snabbt att göra det testet. Kunde inte svara helt på någon fråga utom möjligen 1 st.

    Kunskapstest…….Vilka är människor att kunna bedöma i vilken ordning vår Lärare Jesus Kristus personligen genom Den Helige Ande undervisar var och en genom Livets skola?

    “Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.” (Joh 15:26)

    Kan inte minnas att Hjälparen ens vidrört någon av migratonsverkets frågor. Någon av migrationsverkets frågor (eg påstående), ang kvinnofientlighet, är inte ens sann. Fast de kanske kör med medvetna kuggfrågor också…:/

        (Reply)

  40. Ulrika,

    Utan minsta tvekan kör de med frågor som ger dem den bästa möjligheten att avvisa konvertiter. Det är ju politikens prioritet. Politikerna har inga som helst medmänskliga, eller humanitära grunder utom att själva bli valda och ha makt.

    Sedan skall man vara ärlig. Det finns faktiskt en hel del asylsökande som inte har “konverterat” men använder sig av denna möjliga utflykt. Namnkristna!

    Även de som sysslar med dessa svåra frågor i församlingarna kan vittna om hur konvertiter försvinner från församlingen efter godkännande av uppehållstillståndet.

    I Afrika brukade man kalla sådant “brödkristendom”, i Kina kallade man det “ris-kristendom”. Alltså med avsikten att profitera, vinst här och nu.

    Nu för tiden vet vi att det handlar om “framgångsteologi” och är något som har drabbat församlingarna globalt. Trosförkunnelse och prosperity!

    Till sist vill jag varna för att kalla vår Herre och Frälsare för “Lärare“. Det är precis denna titel som ges åt Honom av människor som inte vill bekänna synd, omvända sig och bli döpta, i nämnd ordning.

        (Reply)

  41. Kjell,

    “Till sist vill jag varna för att kalla vår Herre och Frälsare för “Lärare“. Det är precis denna titel som ges åt Honom av människor som inte vill bekänna synd, omvända sig och bli döpta, i nämnd ordning. ”

    Hm….nu sitter jag och funderar över om jag ska gissa vad du menar innan jag frågar dig vad du menar eller om jag ska fråga dig direkt utan att gissa publikt.

        (Reply)

  42. Det handlar om att Jesus är och var, alltid, Gud.

    Många vill erkänna honom som en god person eller god lärare. Men han gav oss inte den möjligheten.

    En vanlig människa som påstår sig själv vara Gud är endera dålig psykiskt eller dålig moraliskt, i betydelsen bedragare.

    Man kan själv välja. Endera böja knä och tillbe Honom som Gud, eller stänga in honom i ett sjukhus för psykiskt störda, eller i ett fängelse för bedragare.

    Bara dessa tre alternativ finns.

    Var och en må välja själv.

        (Reply)

  43. Kjell,

    I Fil 3:9 står det ” och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.”

    Till det bibelordet kom jag via tankar om människor som tror att Jesus är lärare fast inte Frälsaren. Att man tar bort kraften i Jesu död och uppståndelse. Att man blundar för den genomgripande omvändelsen till ett liv med Gud där man bekänner sina synder och uppstår till ett nytt liv med Honom. Man börjar inte bygga på den fasta grunden – Klippan Jesus Kristus. Man bygger i stället på lagen, traditioner och människors påbud.

    I min stad växer en sådan “vi tror att Jesus är lärare (men blundar för Frälsare)”-rörelse fram i form av en nyjudaistisk församling. Församlingar som tror att man blir rättfärdig genom lagen. Man firar nog påsk där fast troligen inte genom tacksägelse för det Jesus redan gjort för oss utan för att lära sig och oss hur man tex firar påsk i Israel. Det kan vara intressant att veta hur man firar påsk i olika länder men det säger litet eller ingenting om evangeliet – kraften i Guds död och uppståndelse.

    ” Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse…” (Vers 10 i samma kapitel)

    Denna morgon har Herren Jesus Kristus lärt oss, genom sin Apostel Paulus, att uppståndelsen är Guds och att kraften i den uppståndelsen får vi lära känna.

    Det är så outsägligt underbart skönt att få upptäcka att det viktigaste vi har, försoningen med Gud genom det som Frälsaren gjorde för oss, beror helt på Gud och inte på oss. TACK Herre för det!

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *