Rättvisa och nåd del 2

I Jobs bok anklagar “åklagaren” eller “motståndaren” Gud för att vara orättvis. Det hebreiska ordet “satan” שָׂטָן som kommer av verbet שָׂטַן attackera och anklaga, är en titel, inte ett egennamn. Så vitt jag kan minnas finns det ingen text som anger något egennamn för satan.



Texten i början på Jobs bok tycker i alla fall jag är svår att smälta (Job 1:6-12)

En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem.

Då frågade Herren Åklagaren: “Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade Herren: “Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Då sade Herren till Åklagaren: “Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Åklagaren svarade Herren: “Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.”

Herren sade till Åklagaren: “Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från Herrens ansikte.

Att Åklagaren inte får göra något utan att Gud tillåter det, vet vi. Svårigheten ligger väl i varför Gud tillät att Job berövades på allt utom livet. Texten måste vara helt omöjlig att begripa för framgångsteologerna.

Innan du läser vidare, fundera på hur du själv skulle ha reagerat i din relation med Gud om detta hade drabbat dej. Jag själv kan inte tro att jag hade hållit måttet. Job är en hjälte av stora mått.

Genom Paulus, säger Gud… (Rom 9:14-16)

Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Låt oss nu kolla texten i 1 Mos. 4:1-16, jag återkommer till Job efteråt.

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: “Jag har fått en man från Herren.” Hon födde en son till, Abel, Kains bror.

Abel blev herde och Kain blev jordbrukare. Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett.

Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.

Och Herren sade till Kain: “Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. Och Herren sade till Kain: “Var är din bror Abel?” Han svarade: “Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” Då sade han: “Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!

Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”

Kain sade då till Herren: “Mitt brott är för stort för att förlåtas. Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.”

Men Herren sade till honom: “Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom. Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

  • Först kan vi konstatera att då likasom nu har barn inget val i att födas eller inte födas.
     
  • Troligen valde de “yrke”, men inte är det sämre att vara jordbrukare än att vara boskaps-skötare.

  • Låt oss hoppa över det där med offer och varför man skulle bränna upp arbetets frukt. Båda bar fram ett offer av sina “produkter”. Ingen sämre än den andre.

  • Vi får inte veta varför Gud “utvalde” Abel. Vi tänker nog mest på hur vi ogillar mördaren Kain. Låt mej därför igen citera Paulus “förklaring”.

  • Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

  • Paulus säger således att detta handlar om Guds barmhärtighet och nåd. Hänger du med? – Hänger du med?

  • Om vi vill vara helt ärliga så tror jag att de flesta av oss skulle förkasta ett liknande handlande av föräldrar gentemot sina barn. Vi skulle kalla dessa föräldrar en hel rad av negativa namn.

  • Man kan inte hoppa över detta! Är Gud nådig och barmhärtig? Eller bara en envåldshärskare som experimenterar med skapelsen…

  • Paulus tycks inte tvivla. Låt oss därför vara försiktiga med våra tankar.

Några funderingar:

Skulle Kain ha kunnat glädja sig över att Abels offer välsignades?

Skulle Kain ha kunnat tänka att hans offer kanske skulle bli välsignat nästa gång?

Skulle Kain ha kunnat satsa på en god relation med sin bror?

Tillbaka till Job.

Åklagaren beskyller Gud för att ha gullegrisar och han beskyller gullegrisarna för att smöra tillbaka.

Hela Jobs bok handlar om att alla utom Gud tycks vara på det klara med att det måste löna sig att sköta sig och att Gud svarar med välsignelser för dem som sköter sig. Framför allt att de som sköter sig inte skall drabbas av olycka.

Efter en tid föreslår Jobs hustru att Job skall förbanna Gud och de så kallade vännerna blir hårdare och hårdare och hittar på de mest befängda lögner man kan tänka angående Jobs hemliga synder.

Till slut säger Job i kapitel 12:1-6

Då tog Job till orda och sade: Visst är det ni som är folket, och med er dör visheten ut! Men jag har förstånd likaväl som ni, jag är inte underlägsen er. Vem känner inte till detta? 

Jag har blivit till åtlöje för min vän, jag som ropade till Gud och fick svar. Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje. I den sorglöses tankar föraktas olyckan, den står redo för dem vilkas fötter vacklar. Rövarna får ha sina tält i fred, de som trotsar Gud har trygghet, de som har sin gud i sin hand.

Men för att över huvud taget förstå något vill jag citera från slutet av Jobs bok (kapitel 42:7-10)

När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.  Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.” 

Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön. Och Herren återupprättade Job när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut. 

Gud säger alltså att Job “talade rätt om honom”, och att “vännerna” talade orätt. Det är bra att ha det i minnet när man läser Jobs bok.

Gud har inget emot att vi är ärliga.

Det blir för långt igen. Jag stannar här och skriver en del 3 om några dagar.
(Har du läst Del1?)



Frågan är om vi förstår något av Guds nåd, rättfärdighet, barmhärtighet och kärlek när vi ser hur det går för dem Han utväljer.


/Kjell

6 thoughts on “Rättvisa och nåd del 2”

  1. “Så vitt jag kan minnas finns det ingen text som anger något egennamn för satan. ”

    Nej, först när personen ifråga inkarneras i tidsåldrarnas avslutningar kommer namnet att vara känt, åtminstone för “invigda”. Givetvis kunde namnet ha skrivits in i t ex Upp 12:9, Upp 20:2 eller 20:10 men det vore olämpligt. Detsamma gäller de två “vilddjuren”. Det första vilddjurets tal är omnämnt och med hjälp av det kommer “de vise” att komma fram till bestens namn när han väl dyker upp.

    Titlar och epitet såsom “han som kallas Djävul och Satan” får räcka intill dess. Enligt min mening kommer “han som kallas Djävul och Satan” att både inkarneras och reinkarneras innan jordens tidsåldrar tar sin ände.

        (Reply)

  2. “Job är en hjälte av stora mått”

    Så sant som det var skrivet. Detta är intressanta verser i sammanhanget:

    “Och YHWH´s ord kom till mig; han sade: Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur, och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren, YHWH. Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där fram för djuren skull, 16då skulle, så sant jag lever, säger Herren, YHWH, dessa tre män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste bliva öde”
    (Hes kap 14)

        (Reply)

  3. Det har jag inte tänkt på tidigare, att Job talar om Jesus:

    “Se, redan nu har jag mitt vittne i himlen, min försvarare i höjden. Min medlare är min vän, mitt öga fäller tårar inför Gud. Må han skaffa rätt åt en man inför Gud,
    så som en människoson gör för sin nästa, för om bara några år ska jag vandra vägen
    utan återvändo.”

        (Reply)

  4. Ulrika skrev: Det har jag inte tänkt på tidigare, att Job talar om Jesus

    5 Mos. 6:4-9 Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar. 

    I Lukas 10:27 repeteras detta: “Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” 

    Den judiska trosbekännelsen – Shema Yisrael (eller Sh’ma Yisroel eller bara Shema, från hebreiska: שמע ישראל; “Hör, [o] Israel”) är de första två orden i en passage i den judiska Torahn. Se citat ovan.

    De första orden lyder: “Hör, o Israel, JHVH är vår Gud. JHVH är en” (hebreiska: שמע ישראל יהוה אלהינו יהוה אחד, Shema Yisrael Adonaj (JHVH) Eloheinu Adonaj (JHVH) Echad).

    I texten står det som kallas “tetragrammaton”, 4 bokstäver som transkriberas till svenskans JHVH, vilket är “Namnet”, “HaShem” som inte får uttalas. Därför använder judar ordet “Adonaj”.

    Adonaj är en hebreisk tilltalsform, “Min herre!”, och brukas i Gamla Testamentet om Gud som Israels Herre. Enligt judisk tradition byter man vid skriftläsning ut det förbjudna gudsnamnet JHVH mot Adonaj.

    Tomas utbrast “Min Herre och min Gud!” (Joh. 20:28) Man kan undra på precis vilka ord han sade. Troligen utbrast han i en trosbekännelse som löd ungefär: “Adonaj är JHVH!” (Men jag bara gissar.) Hur skakande denna trosbekännelse är för judar är svårt för oss att förstå. I hebreiska översättningar av texten törs man inte skriva så. Där skriver man “my Master and my Elohim”. Ordet “elohim” betyder “gud” med liten bokstav.

    En av anledningarna till att troende judar inte tar kristendomen på allvar är att de anser att vi har flera gudar. Åtminstone Gud Fadern och Gud Sonen. Men hos katolikerna Gud Fadern, Gud Sonen och Gudamodern. Och tyvärr hos dualistiska heretiker, typ trosförkunnelsen, Gud, Jesus och satan. För enligt trosförkunnelsens läror härskar det ett krig mellan Gud och satan och de är nästan jämlikt starka så om vi inte hjälper Gud kan det gå illa.

    I det brev i NT som specifikt skrevs till hebreer får vi veta att (Hebr. 13:8): Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 

    Jämför nu följande text med Hebr. 11:3 och läs gärna Hebreerbrevets första kapitel. Kol. 1:14-18 I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom. Och han är huvudet för sin kropp, församlingen.

    Jesus försöker ännu en gång att berätta vad “Gud är en” betyder. Joh 14:7-11 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.” Filippus sade: “Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” Jesus svarade: “Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull. 

    Detta var avsett som en reaktion på “Det har jag inte tänkt på tidigare, att Job talar om Jesus“. För inte kan man tala om Gud, Adonaj, JHVH, utan att tala om Jesus.

    Och låt oss komma ihåg att Jesus själv sade att det står mycket om honom i Gamla Testamentet. (Luk 24:44-45) Och han sade till dem: “Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 

    /Kjell

        (Reply)

  5. Lars W,

    Transkription till svenska brukar rekommendera användandet av “J” och inte “Y”.

    Funkar även för Jeshua, Jehoshua och Joshua.

    I verkligheten är det ju varken “J” eller “Y” utan “י“.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *