I Bibeln talas det om “natten då ingen kan verka”.
Kan vilseförda barn till förvillade föräldrar hitta evangelium trots deras uppväxt/bakgrund?
Kan föräldrar bli frälsta om de accepterar det som deras barn (barnbarn) har funnit?
Ge input så att jag törs skriva om detta.
Var välkommen att kommentera anonymt!
Resten måste komma från dej!
/Kjell
Views: 43
Ja, det ser verkligen så ut!
Kristendomen får man inte undervisa om i våra svenska skolor osv.
Men så ibland verkar det som om Gud utser en särskild – i dag ofta mkt ung person – till att vittna om honom. Har sett någonstans att den unga kvinna det gällde, fick nästan hela sin skolklass med sig. Det är ju helt underbart. Gud har ju alltid svaret och vi de många frågetecknen.
Läste det här nyligen – skrivet av Stig Melin:
https://stigmelin.com/2018/04/23/cirkeln-ar-snart-fullbordad/
Med vänlig hälsning
Lillian
Lillian (Reply)
Kan vilseförda barn till förvillade föräldrar hitta evangelium trots deras uppväxt/bakgrund?
Kan föräldrar bli frälsta om de accepterar det som deras barn (barnbarn) har funnit?
Två frågor med ett rakt svar från mig åtminstone: Ja! Jag själv är ett exempel på det förstnämnda, och mina föräldrar, åtminstone min far, på det andra. Uppväxt i en familj där det inte vad jag vet fanns någon bibel och det talades aldrig om Gud eller Jesus. Men som barn gick jag i söndagsskola, och konfirmerades även i tonåren. Jag tror dock att det som hörde till, att de flesta i min generation gjorde det. I skolan hade vi kristendomskunskap och fick höra om evangeliet. Vi hade i början av min skolgång morgonsamling, och då sjöng vi psalmer. Min mormor var troende. Hon var en rejäl och orädd kvinna och fick gå igenom en hel del i sitt liv. Sin tro var inget hon skyltade med något särskilt, men jag är helt förvissad om att hon bad för oss barn. Min förvissning är att hennes böner och mycket annat bidrog till min frälsning. Mycket input på många sätt som du ser, men trots det blev jag ateist så småningom.
Efter att min mor dog fick jag höra av en systerdotter att min mor ofta sa till systerdottern “Du måste tro på Jesus”. Jag tyckte det var märkligt att hon pratade så med systerdottern men inte med mig. Nu när jag tänker på det tror jag att min mor var säker på att jag trodde på Jesus. Efter att jag hade blivit frälst och omvänt mig blev det en stor tröst för mig att få höra detta om henne. Jag fick också en typ av budskap från Herren angående min mor som gett mig frid i mitt inre.
Min far dog ca tio år senare. Inte heller han visade på något sätt att han skulle ha en tro. Men jag fick vara med om något alldeles underbart ett tag innan han dog. Så här var det: jag var och hälsade på hos honom och berättade om min tro och att Jesus förlåter oss våra synder. Han sa då ungefär så här: “Mig kan han inte förlåta, för jag har gjort så många hemska saker.” Jag svarade “Det kan han visst. Om du berättar för honom vad du gjort och ber om förlåtelse så förlåter han dig”. Min far sa med tårar i ögonen “Tror du det?” Och jag sa “Jag vet det”. Då sprack ansiktet på min far upp i ett glädjefyllt leende. Jag tror inte jag har sett honom så glad tidigare. Och jag är säker på att han följde mitt råd. På hans begravning upplevde jag en sådan stark frid så jag var helt lugn och trygg i min förvissning om var min far kommer att tillbringa evigheten.
Sådant här kan fortfarande ske, det är jag helt övertygad om. Vi kan alla vara vittnen för Guds nåd på olika sätt, och Han använder oss på olika sätt. I Nya testamentet finns många ord om bön, t.ex. Matt 6:6 och Fil 4:6. Uthållig bön gör något med mig när jag ber. Att utgjuta mig inför Herren gör att jag litar mer på Honom och blir mer förbunden med honom. Ibland har jag också fått uppleva bönesvar. Hur exakt detta med bön fungerar vet jag inte, bara att det har effekt ibland.
Majlis (Reply)
Tack Majlis för ditt vittnesbörd om hur Herren kan handla i situationer som inte får stora rubriker i nyhetsmedia.
Hur många som varit stilla förebedjare vet vi ännu inte och hur många som kapitulerar och ger Gud rätt när döden närmar sig vet vi inte heller.
Det är otäckt att se att eutanasi, det som kallas dödshjälp, kan vara djävulens redskap att hindra just detta Herrens ingripande när döden närmar sig.
Tack Lillian att du påpekar det som sker över generationsgränserna.
Jag skall ta upp det i en kommande kommentar.
/Kjell
Kjell (Reply)
Arbetslokalerna på jobbet är ljusa och moderna. De flesta människorna, åtminstone på utsidan, är glada och låtsas att allt är bra. Kampanjvarorna lockar köpglada kunder. Solen skiner och våren är på full gång.
Känner varje morgon att gå till jobbet är som att sätta på sig en snorkel med långt andningsrör, dyka ner i gyttjan och konstanda sig genom dagen. När jag packar ner de vita arbetsrockarna i ryggsäcken tänker jag att “naturvetarna” i utrotningslägren hade ju också vita rockar.
Kvinnor och män köper abortpiller som lördagsgodis. Barn (utan föräldrars vetskap) hämtar ut p-piller för att andra “vuxna” vill barnen så “väl”.
Ska få komma på ytterligare arbetsintervju på annan arbetsplats idag. Ni kan väl hålla tummarna.
Ulrika (Reply)
I Joels andra kapitel finns en profetia om ändens tid. Jag skall citera bara några få verser. Joel 2:18,19,25,26,28-32
Då fylldes Herren av lidelse för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk. Herren svarade och sade till sitt folk: Se, jag ska sända er säd och vin och olja så att ni blir mätta. Och jag ska inte låta hednafolken håna er längre.
Jag ska gottgöra er för åren som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er. Ni ska äta och bli mätta, och ni ska lova Herren er Guds namn, han som har handlat så underbart med er, och mitt folk ska aldrig mer komma på skam.
Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.
Och jag ska göra tecken på himlen och på jorden, blod, eld och rökpelare. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande. Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. På Sions berg och i Jerusalem ska det finnas en räddad skara, så som Herren har sagt, bland de överlevande som Herren kallar.
Och så jämför vi med Petrus pingstbudskap i Apg. 2:14-21 där han direkt refererar till Joel.
Reformationsbibeln: Apg. 2:20 Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och synliga. I Joel 3:30 används ett ord som stämmer bra med översättningen “skrämmande” men även betyder att det handlar om ett skeende som ingen kan missa.
Den som har läst bibelns profetior vet att tidsperspektivet vanligtvis är allt annat än otvetydigt. De flesta profetiorna beskriver händelser som inte nödvändigtvis nämns i kronologisk ordningsföljd. Man skulle kanske kunna säga att vi får reda på vad som kommer att ske utan att precis få veta när det kommer att ske. Men låt oss se om “skrift kan förklara skrift” så att vi får reda på något om tiden.
I Apg. 2 står det att “de alla” var samlade. För att få reda på vilka dessa “alla” var måste vi läsa Apg.1:13,14. Det var således dessa “alla” som begynte tala främmande språk. Och när man hånade svarade Petrus med att det var Joels profetia som just då och där gick i uppfyllelse.
Det torde vara uppenbart att profetian beskriver en tidsperiod som tydligen började på Pingstdagen och som kommer att avslutas med ett skrämmande scenarium som ingen kan missa. Vidare att detta ändetids-spektakel ännu inte har skett.
Således beskriver Joels profetia en period på åtminstone 2000 år. Och lägg märke till något som jag fetstilat, som Joel säger två gånger, nämligen att förföljelse, diskriminerande och hånande av Guds folk skall ta slut innan den stora och skrämmande dagen kommer. Det är uppenbart att han talar om en tidsperiod.
Vi lever i denna tidsperiod där antisemitismen och förföljelsen av kristustrogna sannerligen inte avtar utan snarare blir värre i snabb takt.
Precis vad har då denna profetia att göra med bloggpostens fråga?
Jo, pröva nu min tolkning, löftet att var och en som åkallar Herrens Namn skall bli frälst, verkar höra samman med det stora och skrämmande skeendet som ingen kan missa.
Natten kommer då ingen kan verka, och när den gör det träder Herren själv in på scenen och tar över alla tyglarna.
Tills den dagen är det nog så att skymningen tilltar hela tiden. Och vårt uppdrag står kvar.
Ords. 22:6 Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.
/Kjell
Kjell (Reply)
Lillian,
Hej Lillian,
Har läst Stigs post och hans rekommendation av en bok vars författare försöker pricka in vilket årtal Jesus kommer tillbaka. I Bibeln står det att endast Fadern, inte ens Sonen, vet om den tidpunkten. Den förseglade bokrullen som Profeten Daniel fick tror jag är Uppenbarelseboken. Uppenbarelseboken var förseglad tills Jesus gav den till Johannes som gav den vidare till de första församlingarna. Många tror att ändens tid börjar under sin egna livstid. Dock inleddes ändens tid i samband med att Gud sände sin Son till jorden.
Ulrika (Reply)
Majlis,
” Att utgjuta mig inför Herren gör att jag litar mer på Honom och blir mer förbunden med honom.”
Ibland när jag utgjutit mig inför Herren tappar jag tålamodet på ett bönesvar och springer iväg på egna “svar” . Med tiden kan jag tänka att där jag sprungit iväg på mindre viktiga ärenden har Fadern låtit mig hållas för att man ska ta lärdom av mitt dåliga tålamod och då det gällt viktiga ting har han satt ner foten övertydligt innan jag gått för långt. Nu skriver jag i “jag”-form för var och en får stå för sig själv men jag kan tro att denna erfarenhet inte är unik.
Ibland tröstar jag mig med att Herren har ett särskilt intresse för de faderslösa. För de som i “världen ingenting är”
Ulrika (Reply)