Nåd, vad är det?

Med anledning av en artikel i Dagen där det påstods att fruktan är motsatsen till nåd, vill jag skriva något om nåd.

Bilden avser att visa motsatsen till nåd.

Efter att ha jobbat med denna artikel en tid och läst många bibeltexter har jag insett det nästan omöjliga att uttömande beskriva vad “nåd” är. Det går att beskriva ett antal aspekter av “nåd” men knappast att få en komplett helhetsbild.

Däremot går det ganska lätt att beskriva vad “nåd” inte är. Eftersom “nåd”, som så många andra termer i Bibeln, är ett begrepp som handlar om en relation mellan minst 2 personer, måste man då försöka förstå vad det innebär att vara en nåde-givare och likaså vad det innebär att vara en nåde-mottagare.

Jag skall försöka behandla detta utförligt i artikelns avslutning, men vill redan nu nämna något som definitivt omöjliggör “nåd”, från både givaren och mottagaren, och det är “förakt”.


Jag inser att när man skriver om nåd kommer man automatiskt in på synd, lag, kärlek, rättfärdiggörelse, frihet, frälsning, tacksamhet, välsignelse, lovordande och tro. Det finns så många åsikter och läror om detta att hur man än formulerar det man skriver så kommer det att bli protester.

Låt oss börja med att läsa den text som Andreas Nielsen, pastor på Hillsong Stockholm, använder för sin teologi. (Alla citat nedan kommer från Reformationsbibeln.)

Lukas 1:26-34

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel utsänd av Gud till en stad i Galiléen som hette Nasaret, till en jungfru, som var trolovad med en man, vars namn var Josef, av Davids hus, och jungfruns namn var Maria.

Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du benådade (κεχαριτωμενη). Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor. Men då hon såg honom, blev hon mycket förskräckt av hans tal och tänkte på hurdan hälsning detta var. Då sade ängeln till henne: Frukta inte Maria, ty du har funnit nåd (χαριν) hos Gud, och se, du skall bli havande och föda en son. Du skall ge honom namnet Jesus.

Han skall bli stor och kallas den Högstes Son och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Och han skall vara Konung över Jakobs hus till evig tid och på hans rike skall ingen ände vara. Då sade Maria till ängeln: Hur skall detta gå till? Ty jag vet inte av någon man.

Jämför Lukas 2:8 I samma trakt var några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Och se, en Herrens ängel stod framför dem och Herrens härlighet sken omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Ängeln sade till dem: Var inte förskräckta. Se, jag förkunnar för er en stor glädje, som skall komma hela folket till del.

Jämför Apg. 10:4 Han (Kornelius) såg förskräckt på ängeln och sade: Vad är det Herre? Då sade ängeln till honom: Dina böner och dina allmosor har stigit upp till Gud och är där i åminnelse.

Jämför även berättelsen i Daniel 10 där han själv berättar att han “föll bedövad ner med ansiktet mot jorden”. Det finns flera skildringar av förskräckelse när änglar visar sig i syner och i levande livet.

Enligt Andreas Nielsens teologi saknade således herdarna, Kornelius och alla dessa andra, nåd. Jag vågar påstå raka motsatsen, de var unikt benådade och utvalda.

Låt oss försöka fatta vad som skedde när Gabriel kom till Maria.

Maria var inomhus och plötsligen kommer en ängel in i rummet. Vem skulle inte ha hajjat till. Gabriels budskap måste ju ha varit minst lika skrämmande för en ung jungfru som var trolovad och förväntades vara oskuld. Det är inte överdrivet att påstå att Marias värld vändes upp och ner.

Men böjningsformer av ordet nåd finns ju med två gånger i texten. Vad betyder då det?

Jo det betyder att Maria utvaldes och begåvades till något gott utan att ha haft någon som helst ambition att bli den hon blev.

Det är värt att notera att det inte finns några uppgifter i Bibeln angående Marias föräldrar. Det enda vi får veta är att Maria hade en “släkting” som hette Elisabeth, Johannes döparens mamma. På vilket sätt Maria och Elisabeth var släkt får vi inte veta. Katolikernas läror om Marias far och mor kommer från utombibliska legender. En av dessa är det så kallade Jakobs protoevangelium, en apokryfisk skrift från slutet av 100-talet.

Men nu tillbaka till funderingarna kring vad “nåd” är för något. Alla som hänvisar till tro, nåd och gärningar brukar citera Paulus från Rom 4:1-8

Vad skall vi då säga, att Abraham, vår far har uppnått efter köttet? Har Abraham blivit rättfärdig av gärningar, så har han något, som han må berömma sig av, men inte inför Gud. Ty vad säger skriften? Abraham trodde Gud, och det blev honom räknat till rättfärdighet.

Men för den, som håller sig till gärningarna, räknas inte lönen som av nåd utan efter förtjänst. Men den som inte håller sig till gärningarna, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom blir hans tro räknad till rättfärdighet, såsom också David prisar den människa salig, vilken Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:

Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna, och vilkas synder är överskylda.

Salig är den man, som Herren inte tillräknar någon synd.

Evangelium handlar om frälsningens nåd så det finns gott om texter och sammanhang i Bibeln som talar om detta. Jag skall kort citera ytterligare tre.

Rom. 3:19-20 Men vi vet, att allt det lagen säger, det talar den till dem som är under lagen, för att var mun skall tillstoppas, och hela världen skulle bli skyldig inför Gud, därför att inget kött kan genom lagens gärningar bli rättfärdiggjort inför honom, ty av lagen kommer kännedom om synden.

Hela världen, alltså alla människor, fick således veta att vi alla är skyldiga inför Gud och att således Gud har rätt att utmäta passande straff. Men, som David skrev, synd och skuld kan förlåtas och överskylas så att den inte tillräknas oss.

1 Joh 1:9-10 Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Men säger vi, att vi inte har syndat, så gör vi honom till lögnare, och hans ord är inte i oss.

Nåde-givaren står klar och säger “du har skuld men jag befriar dej från den”. Om då nåde-mottagaren förnekar detta betyder det att han föraktar Gud och kallar Gud lögnare.

Hebr. 1:1-2, 2:1-4

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat världen.
—-
Därför skall vi desto mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort ifrån det. Ty om det ordet som talades genom änglarna stod fast, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Vilken först blev predikad av Herren och sedan bekräftad för oss av dem som hade hört honom, och som Gud också gett sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar, och genom att dela ut den Helige Ande enligt hans vilja.

Det är uppenbart att en väsentlig del av bibelns texter om nåd handlar just om att bli räknad som rättfärdig. Skillnaden mellan att “vara rättfärdig” och att “räknas som rättfärdig” är viktig.

Låt oss anta att person A har en skuld till person B. Då kan person B välja att avskriva skulden. Person A räknas då som skuldfri.

En annan möjlighet är att person C betalar skulden till person B. Om person C gör det helt frivilligt, utan krav på person A, alltså av nåd, så blir person A skuldfri.

Detta är inte svårt att förstå om det handlar om pengar, men på grund av svenska språket har vi svårt att se att “förlåta en skuld” är samma som att “avskriva en skuld”.

På engelska heter det faktiskt “to forgive a debt” och på tyska används ordet “vergeben”. Både forgive och vergeben betyder att “ge bort” där ordet “bort” syftar på att man avsäger sig all rättighet till framtida krav. Det handlar om en frivillig gåva inte om ett nytt lån för att betala den gamla skulden.

Men om skulden inte handlar om pengar, utan består i att man har misshandlat, missbrukat eller kanske till och med mördat någon är det svårt att förstå att den skulden kan avskrivas. Det går ju inte att göra sådant ogjort.

Men då stiger Gud in på scenen och säger “JAG ÄR person C”. Allt vad ni har gjort mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mej.

Man har missat något mycket väsentligt i översättningen av Rom. 3:19 (se ovan) “hela världen skulle bli skyldig inför Gud”. Det ger det felaktiga intrycket att Gud skulle vara en iakttagare som ser skulden. Textens mening är faktiskt att vi “är skyldiga till Gud”.

Dåtidens människor förstod detta. Kolla vad Markus berättade för oss. (Markus 2:5-7) När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina synder är förlåtna. Nu satt där några skriftlärda, som tänkte i sina hjärtan: Varför talar denne sådana hädelser? Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?

Personerna A, B och C är inblandade i allt som har med mänskliga relationer att göra!

Om A syndar mot B så kan, får och bör B förlåta honom. Han blir dock inte skuldfri förrän han ber om, och tar emot, förlåtelse från C = Gud.

Men om A syndar mot X så varken kan eller får B förlåta honom.

Nu vill jag avsluta den här biten med två påpekanden.

  1. Vi kan inte förstå att det är möjligt att “räkna en mördare som skuldfri”. Herren har sagt att Han kan göra detta och vi står inför valet att endera förkasta detta eller att “tro”, alltså ha förtroende för honom.
  2. Vi kan däremot lätt förstå att en slarver som tagit ett pengalån och står i skuld kan få skulden betald av någon annan. Men här kommer något som många förnekar. Slarvern kan ta ett nytt lån och igen slarva bort pengarna och därmed få ny skuld.

“Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!” sade Herren till synderskan. Den uppmaningen gäller oss alla som har mottagit nåd till förlåtelse. Förtroende, åtföljt av trohet. Detta är betydelsen av “tro” i biblisk mening.


Livet handlar om relationer!

Nu har jag skrivit tillräckligt om betydelsen av nåd vad gäller förlåtelse och rättfärdig- förklarande. Jag vill försöka avsluta med betydelser som vi har svårt att förstå i vår kultur av individualism och egocentricitet.

Många fundamentellt viktiga begrepp i Bibeln beskriver relationer. Jag skall bara ta fyra exempel.

Tro handlar om förtroende och trohet. Minst två personer behövs för att “tro” skall existera.

Välsignelse handlar om en som välsignar och en som tar emot välsignelsen. Det hebreiska ordet “barak” betyder välsigna och är härlett från ordet för “knä”. Det beskriver en situation där den som välsignas böjer knä och erkänner att den som välsignar har något att ge.

Bön Relationen beskrivs bra i Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som vill komma till Gud, han måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som söker honom.

Nåd är nära besläktat med välsignelse. Det behövs en nåde-givare och en nåde-mottagare och det är underförstått att nåde-givaren har högre status och mer makt än nåde-mottagaren.

Det är tydligt att alla dessa relations-ord hänger ihop med varandra och går hand i hand med t.ex. glädje, tacksamhet, underordnande och respekt.

Det torde även vara tydligt att förakt, egoism och våld är exempel på motsatser som står i vägen för nåden, tron, bönen och välsignelsen.

Fil. 4:4-8

Gläd er alltid i Herren. Och åter säger jag: gläd er! Låt er fördragsamhet bli känd av alla människor. Herren är nära. Gör er inga bekymmer utan låt alla era önskningar bli kända inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall bevara era hjärtan och era sinnen i Kristus Jesus. För övrigt, bröder, allt som är sant, allt som är värt aktning, allt som är rätt, allt som är rent, allt som är värt att älska, allt som är lovvärt, och om det finns någon dygd och något som förtjänar pris, tänk på det.

/Kjell

21 thoughts on “Nåd, vad är det?”

  1. Som komplement till det som Kjell skrev vill jag tipsa om boken “Befriande nåd” som är en fristående fortsättning på boken “Prestationslös tro” skrivna av Sven Reichmann.
    Via länken nedan kan man ladda ner böckerna i pdf format och läsa på exempelvis datorn.

    http://www.uttrycket.se/download.html

    Med vänlig hälsning
    Broder

        (Reply)

  2. Hej Kjell!

    Skulle tro att pastor Nielsen läser Nya levande Bibeln eller The Message eller någon annan parafras, och då blir det nästan omöjligt att förstå vad grundbegrepp i Bibeln som “nåd” är för något, därav hans konstiga definition av ordet. Ordet “nåd” förekommer inte i NLT, utan översätts med “Guds godhet och kärlek”, eller liknande.
    För att man ska få nåd måste man vara skyldig, en syndare. Men det är man inte om man går i kyrkor som inkorporerar New Age tankar. Fruktan är en synd i New Age…”Otro” är “du tror inte att du är ett med Gud, du tror att du är en liten syndare…”
    En kristen är en “syndare” för att de tror på Bibeln enligt New Age. New Age är synd mot Gud i Bibeln (synd betyder bryta med Guds bud: älska honom och din nästa) Det kan man läsa om på många ställen!

    Skulle Nielsen börja läsa Bibeln skulle han förstå att det han nu följer inte är Guds ord utan förvridna texter som mer liknar New Age…
    Tack för artikeln. God bless! Janne

        (Reply)

  3. Nielsen skriver “Jag inser att tro och fruktan alltid tävlar om att få dominera mina tankar. Men en förnyad uppenbarelse och en visshet om Guds oändliga nåd gör att jag kan välja bort fruktan och i tro lita på Guds nåd.”

    Ja, här verkar det som att Nielsen varit drabbat av det som många, liksom jag själv varit. Att förväxla fruktan med rädsla.

    När man börjar leva med respekt och kärlek för nådegivaren, i stället för rädsla, kan man leva i nåden, ta emot nåden från Herren och från varandra. Alltså blir fruktan, rätt tolkat, snarare en förutsättning, än en motsats som Nielsen skriver, för att nåden ska få verkan.

        (Reply)

  4. Janneyo114 skrev: “För att man ska få nåd måste man vara skyldig, en syndare.”

    Jag undrar om din definition inte är för snäv. Hur förklarar du annars t.ex.

    Apg. 15:40  Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd.

    Och jag tror nog att det är samma sorts nåd som ängeln lovade Maria i Lukas 1:30

    Nåd har även dimensionen att bli utvald eller sänd på ett uppdrag från Gud. Vilket då torde gälla personer som fått synden förlåten redan tidigare.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell,

    Dina tankar stämmer med det man får höra ibland av troende som säger “Vi/jag har fått den stora nåden att få…..osv” Det kan vara någonting man upplever att man fått av Gud att göra eller någon sak man fått av Gud. Som du säger tex att undervisa eller i Marias specifika fall att föda Jesusbarnet. Man upplever att man fått någonting enbart genom Guds nåd och inte genom någonting man kunnat “framkalla” i egen kraft.

        (Reply)

  6. “Tro handlar om förtroende och trohet. Minst två personer behövs för att “tro” skall existera.”

    Som jag tolkar det jag förstått av trosförkunnelsen, exempelvis Ulf Ekmans läror, handlar tron där om att man har “fått allt i Kristus.” Man behöver “bara” tro att man fått allt så har man allt. Det som i praktiken sker då är att exempelvis förtroendet för Herren hamnar rejält på sidan eftersom förtroende handlar om att att tro på någon fastän man inte har någonting med den andres agerande att göra. Förtroende är förknippat med att lita på någon fastän man inte har någonting med den andres beslut etc att göra. Man litar ju på att den andre själv vet vad som den anser bäst själv. Förtroende och “att lita på”, eller “förväntan” tarvar att man själv inte styrt och ställt, för har man i själva verket själv styrt och ställt så har man ju mest trott på sig själv ändå. Och då sätts viktiga delar av Gudsrelationen ur funktion.

        (Reply)

  7. Ulrika,

    I brist på reaktioner till grund för samtal kring det viktigaste jag vet, vår tro, kan jag fortsätta att dela en del av de reaktioner jag haft vid den senaste läsningen av Ulf Ekmans bok “TRO SOM ÖVERVINNER VÄRLDEN.” Ekman skriver att vi ska ha Guds tro. Jag citerar rakt av vad jag skrev på mina reaktionslappar för någon vecka sedan ang Ekman uttryck “vi ska ha Guds tro.”

    “Att ha Guds tro kolliderar med trons innebörd att den man tror på litar man på oavsett vad man själv tänker och gör. När man tror överlåter man sitt förtroende till den man tror på. När någon man har förtroende för tex gör bort sig (vilket Gud aldrig gör utan nu exemplifierar jag människor emellan) kan man säga till den som gjort bort sig “som jag känner dig kommer du se till att det här inte händer igen”. Man visar att man tror på personen utan att man själv kan eller ska göra vad den andre ska och kan göra. Hur mycket mer tillit kan man då inte ha till den Allsmäktige som vet allt? Allt som man inte heller själv kan eller ska veta? En problematik i Ekmans resonemang är att samtidigt som han lär att människan ska ha Guds tro, i bemärkelsen äga samma makt, (oläslig mening-eget kludd), är att han pekar människans egna ansvar över tankar och och gärningar ifrån sig. Ty den som har (äger) Guds tro kan väl aldrig ha fel?

        (Reply)

  8. Ulrika,

    Det Ulf kallar “tro” här är raka motsatsen till det som menas med “tro” i Bibeln.

    Det är egocentriskt maktbegär och en strävan att bli “en gud”.

    Kan vara bra att komma ihåg att själafienden är den han är på grund av att han ville göra revolution och ta över makten. Avsätta Gud och själv bli den högste och störste.

    Det är denna satans galenskap som predikas i Word of Faith (Trosförkunnelsen).

    Jag vet att många tycker att jag går för långt när jag skriver så, men blir det inte dags att tala klartext och nämna saker vid dess äkta namn?

    /Kjell

        (Reply)

  9. Det kan inte varnas för mycket för troförkunnelsen och dess anhang av självförgudning. Men jag förstår inte hur Ulrika kan läsa böcker av denna villolärare?
    De som är obefästa i tron, som läser detta, kanske tror: Kan hon så kan jag” Herren har varnat mig o min fru för att lyssna på denne. Därför att hans lära är förförisk o lätt binder människor.( även om de bara vill veta var han står idag) Lyssna inte på honom, läs inte hans böcker. Jag tror det var Sven Reichmann som sa: Ignorera honom.

        (Reply)

  10. Uno,

    Stort tack Uno för din reflektion och omsorg i den. Jag förstår mycket väl ditt perspektiv.

    Jag läser mycket O-gärna böcker från Trosförkunnelselärare. De vrider om huvudet på en. De rycker enstaka bibelverser ur sitt sammanhang och vrider om dessa verser till att bli någonting som sätter människan i centrum i stället för Gud.

    Så varför håller jag då ändå på med detta, att läsa ur sådana böcker? En direkt anledning är att många ungdomar i min stad är under trosförkunnares handledning. Jag tror att det är huvudanledningen till att jag försöker sätta mig in i vilken undervisning de får. Att vara förberedd inför varje samtal. Samtalen sker inte så ofta som jag önskar men de sker och då kan det bli några timmars av djupgående sort. Ofta vet ungdomen av sig själv vad som är galet och vill mest ha bekräftelse om det. Det är en fröjd att bekräfta deras sunda egna reaktioner och kunna sticka in med en o annan sak från var det de reagerat på har sin grund. De var ju inte födda när det begav sig som mest i Uppsala. Reichmanns undervisning är en nåd/gåva och jag tror han sagt någonting om att aldrig trodde han när han kom i kontakt med trosförkunnelsen under 80-talet att det skulle få sådana konsekvenser ännu idag.

    Jag är överlycklig över din reaktion och omsorg.

    “Kan hon kan jag…” Viktig poäng……Jag får betänka om jag kan bli tydligare i mina ställningstaganden om jag skriver mer.

        (Reply)

  11. Själafienden för ett flerfrontskrig

    En artikel i Dagen meddelar att Svenska kyrkan i Västerås kallade Jesus för “hen” i en julannons.

    Texten löd:

    På juldagen, 25 december, föddes Jesus, ett efterlängtat barn. Hen föddes när de lyckliga föräldrarna Maria och Josef var på resande fot.

    Paulus varnade strängt angående predikande av en annan Jesus (2 Kor. 11:3-4):

    Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. 

    Nuri Kino kommenterade på Facebook. “Tidigare blev jag upprörd av dessa tomtars galenskaper, nu börjar jag finna dem underhållande. De har ju tappat det helt

    Visst har de tappat det helt.

    Den som predikar en annan Kristus, predikar ett annat evangelium, och ett annat evangelium är inte Guds nåds evangelium.

    Det handlar om förbannelsens lögner, direkt från lögnens fader som vill att så många som möjligt skall gå miste om nåden och missa frälsningens erbjudande.

    Gal. 1:6-9

    Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 

    Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

    Faktum kvarstår att Svenska kyrkans representanter i Västerås sprider förbannelse!

    Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte.

    Petrus varnade också för villolärare, irrlärare och “virrlärare” 2 Petr. 2:1-3

    Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande irrläror. De ska förneka den Herre som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig. Många ska följa dem i deras lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. I sin girighet kommer de att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte. 

    Kanske något att tänka på?

    /Kjell

    PS. En oväsentlig not, men ändå. Jag tror att Josef och Maria var både trötta och stressade, och jag tror definitivt inte att Israels herdar sover ute på fälten i slutet på December när nattens temperaturer ligger under 10 grader och det regnar mycket. Hur lyckliga paret kände sig vet vi ju inte men kanske var Maria och Josef tacksamma att de fick något slags tak över huvudet, trots det påtvingade eländet med skattskrivningen.

    Bilden visar temperaturena:

    Nästa bild visar nederbörden:

    Okay, data för Jerusalem, inte Bethlehem, så det kan väl avvika något.

    Mest troliga tid för födelsen är från Maj till och med September.

    /Kjell

        (Reply)

  12. Kjell,

    “Kanske något att tänka på?”

    Absolut, idag fastnar mina ögon på ett ord i det första bibelcitatet i ditt inlägg “…vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. ”

    Och ordet jag fastnar för är “uppriktiga.”

    Om man inte kan se att Jesus är en han när man läser evangeliet om Jesu födelse är man inte uppriktig mot Jesus.

    Jes 9:5 “För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”

    Och så detta ihop med bloggposten tema:

    Ps 36:11 “Låt din nåd bli kvar över dem som känner dig, din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan.”

        (Reply)

  13. Ursäkta att jag tar så mycket plats här nu men en sak till bara innan jag gärna läser vad andra tänker om sakerna.

    En domprostinna i Västerås citeras i Dagenartikeln på följande vis:

    ” I teologin pratar vi om Jesus som sann Gud och sann människa. Och då innehåller det allt det mänskliga. Det som vi så gärna kodar som manligt eller kvinnligt. Sedan är det också så att alla medarbetare i Svenska kyrkan Västerås har ägnat två dagar åt likabehandlingsfrågor och då har vi blivit uppmärksammade på hur snabbt vi kodar varandra och för somliga är det ett skav så vi tyckte att det kunde vara lite frimodigt att inte könskoda Jesus.”

    Det är sant att Jesus är både sann Gud och sann människa. Sedan kommer den kluriga meningen “Och då innehåller det allt det mänskliga”. Ja, det SANT mänskliga ja. Och Jesus är den ende sanne som människa. Vi , som människor, är syndiga hanar och honor som är helt beroende av denne ende sanne och synfria Jesus.

    Snälla domprostinnan, skilj på dig själv som syndig människa (och hona) och Jesus som vår syndfrie Gud.

    Sedan kommer det i citatet nåt dravel om likabehandlingsfrågor och att det skulle vara frimodigt att göra Jesus könslös. Inte frimodigt Domprostinnan, utan dumdristigt och oärligt.

    Vänd om.

        (Reply)

  14. Kjell !

    Ditt PS. är VERKLIGEN ingen oväsentlig not!! Tvärt om skulle jag vilja säga.
    Jag var ute på Aletheia och läste Andreas Glandbergers inlägg om 25 december som den dag Jesus föddes.
    Jag höll med honom direkt.
    Tänkte också på det du sedan kommenterade där om att Jesus inte kunde fötts i december. Det är ju inga herdar ute och vallar får och lamm i vinterkylan!

    Kan tyvärr inte kommentera på Aletheia. Det gick tidigare, då man bara kunde skriva “rätt upp och ner”. Vet inte varför det inte går att logga in där nu.

    Allt gott till er!
    Lillian

        (Reply)

  15. Lillian,

    Det enklaste och säkraste sättet att kommentera på Aletheia och flera andra platser är att registrera ett användarnamn på Disqus.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Kjell,

    “Något man inte själv kan prestera eller kvalificera sig för.”

    En situation som säkert flera här har erfarit där nåden visar sig som störst är där man själv blivit som minst och mest maktlös. I en situation där man verkligen i sig själv är helt “lost” har Herren gripit in och visat vem som kan och vill, nämligen bara han själv. Ibland, envis som man är, tror jag mig sett att han låter en gå vägs ände i sitt egna för att det ska bli uppenbart hur fel man går hur hjälplös man är utan hans nåd. I de situationerna blir hans nåd kopplad till hans kärlek så uppenbar. När man själv är helt hjälplös visar han sin kärlek först och efter det kan man själv älska. Först då kan man kapituera från sitt egna för den nåd och kärlek han visar i de situationer man är helt förlorad blir så stor att bara en dåre kan avvisa den.

        (Reply)

  17. Ulrika,

    Innan man nått “rockbottom” kan man inte förstå denna nåd.

    Därför vrålar prestationstroende att man predikar gärningslära när man bara av tacksamhet proklamerar hjärtats längtan att vara trogen.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Kjell,

    Så vilka gärningar menar de som anklagar en för att predika gärningslära är grönt att proklamera efter hjärtats lust att vara trogen?

    Hur förklarar de att tro utan gärningar är död?

    Inte en chans att omvändelse är en passiv sak utan synlig aktivitet som visar vem som varit i farten, Herren själv och där äran tillfaller Honom.

        (Reply)

  19. Ulrika undrade: “Hur förklarar de att tro utan gärningar är död?

    Först detta. Jag skrev nog lite för snabbt. Det blev otydligt. Låt mej formulera det annorlunda.

    Det finns dem som anser att man predikar gärningslära och prestationstro när man säger att ordet “tro” i Bibeln handlar om förtroende och trohet.

    Sedan till din undran.

    Jag tror inte att de förklarar det. Det verkar som om de inte kan se det. Kolla följande länk och då specifikt kommentarerna av och till signaturen Christian.

    http://unajuaje.niwega.net/2012/05/07/bud-lagar-och-dogma/

    Jag ödslade mycket tid i diskussion med Christian. Vi kom ingen vart.

    /Kjell

    PS. Inte alla länkar i Christians svar funkar. Ofta kommer man till rätt bloggpost men sällan till Christians kommentar. Den får man själv söka upp i kommentarfältet.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *