Aldrig ge upp?

Att fortsätta att be och aldrig ge upp!

Detta skriver jag för alla som är minst 50 år gamla och många decennier har bett för nära och kära.

I Lukas 18:1-8 berättar Jesus en liknelse för att motivera alla sina disciplar att be, och be, och be, och be…. och aldrig ge upp:

Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande.” Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?” 

Troligen finns det inte en enda kristustrogen som inte har haft böneämnen som gäller väl och frälsning av nära och kära. Troligen finns det många, om inte alla, som år in, år ut, decennium in, decennium ut, och, till och med, somliga halvsekel in och halvsekel ut….. har bett troget i stort sett varenda dag.

Guds ord säger att vi inte skall ge upp. Men hur ser då bönesvaret ut? Kan du förstå att andra 50-åringar börjar tro på allförsoning? Är det verkligen vad Guds ord lär oss?

Psalm 44:24-27

Vakna! Varför sover du, Herre? Vakna upp, förkasta oss inte för alltid! Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp är nertryckt mot jorden. Grip in och hjälp oss! Friköp oss för din nåds skull. 

Om, och bara OM jag får feedback kommer jag att skriva resten.

Om du skriver feedback och vill vara anonym, berätta det då i din feedback.

Om ingen feedback kommer så slutar det här.

Kan du sjunga med i denna sång? – Och fortsätta att be?

Kan du djupt i ditt hjärta acceptera att detta gäller mej och dej och oss alla, kort och gott “me too”.

Det enda som bär när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.

Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda som står igenom alla tider,
det är Hans kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller,
det varar blott en kort och flyktig stund.

Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda jag har inför den vita tronen,
det är en frälsad själ, halleluja.
Och detta är nog ty all min synd blev sonad
när Jesus dog för mig på Golgata.

Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

/Kjell

31 thoughts on “Aldrig ge upp?”

  1. Fortsätta bedja, inte ge upp – omöjligt utan Herrens bistånd! Nog har jag många gånger gett upp, men sedan återupptagit bedjandet. Nu kanske jag låter väldigt from, men tro mig, inte är jag alltid det. Fast ju längre jag vandrat med Herren, desto mer förtröstar jag på Honom och litar på att Han verkar, även om jag inte ser det. Min erfarenhet är att när jag tycker att det verkar omöjligt, så får jag uppmuntran på något sätt, och så får jag ny kraft, ny glädje och ny vilja att fortsätta bedja.

    Herren är långt mycket mer angelägen än vad jag är att människor ska omvända sig och blir frälsta, som någon så klokt sagt.

        (Reply)

  2. Kjell,

    Jag tror detta ämne kan vara en välsignelse även för dom under 50 som kanske har decennier av bön framför sig

        (Reply)

  3. Kjell,

    Ja den sången sjunger jag ofta och blir lika överväldigad varje gng över Guds gränslösa nåd mot oss syndare.

    Tacksam för din sida Kjell, den behövs verkligen i denna sena tid, då det är mycket som vacklar.

    Guds Frid

        (Reply)

  4. Hebreerbrevets 11:te kapitel brukar kallas “trons epistel”. Ett mycket märkligt kapitel. Jag skall citera en vers.

    Hebr. 11:6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. 

    Denna vers har med bön att göra. Jag återkommer till det. Men först bara konstaterandet att hela uppräkningen av trons hjältar avslutas på ett synnerligen oväntat sätt. Det måste vara otroligt svårt för dem som har smittats av trosförkunnelsens kravmentalitet att läsa följande verser.

    Hebr. 11:36-40

    Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet. 

    Enligt den så kallade “trosförkunnelsen” skall jag ju leta upp en bibeltext som jag tycker mig kunna snurra till så att den är ett direkt personligt löfte till mej själv här och nu. Sedan skall jag “stå på detta löfte” och kräva att få det jag vill. Ritualen innehåller att påminna Gud om det han har lovat, kräva det och näpsa djävulen som vill stå i vägen. Och detta kallar man bön!

    Titta lite på dynamiken. Jag själv står i centrum och måste se till att jag får ut min rätt. Djävulen står i vägen och måste skrämmas iväg med hotelser, hån och kanske så kallat krigstungotal. Gud vill väl men han kan inte så länge jag inte lyckas att rensa vägen och presentera mitt krav.

    Och detta kallar man bön!

    Precis som Majlis påpekar finns det ingen chans att man skulle kunna prestera detta år in år ut. Jämför nu följande text med trosförkunnelsens lära.

    Fil. 4:4-7 Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. 

    Och koppla nu detta budskap om frid och förtroende med den vers jag redan citerade: Hebr. 11:6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. 

    Två av Marias söner har skrivit brev som är mycket läsvärda och synnerligen relevanta. Jakobs brev är mycket innehållsrikt. Judas brev är kort och kraftigt. Han varnar utan omsvep för trosförkunnelsens animistiska budskap. Jag citerar ur verserna 8 till 10: De föraktar Herren och hånar höga makter. Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.” Dessa däremot hånar vad de inte känner till,

    Själv har jag svårt för offentlig bön. Inte så att jag menar att offentlig bön skulle vara fel. Men vi är alla olika, och jag svårt att ställa Herren i centrum om och när jag ber offentligt. Därför älskar jag Herrens egna ord om bönen.

    Matt. 6:5-8

    Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. 

    Om du själv hade en kärleksfull jordisk far när du var ett litet barn och/eller själv är en kärleksfull far med ett litet barn, då har du själv erfarit den fridfulla gemenskap som finns i den stunden. Barnet som klättrar upp i faderns famn och sitter på hans knä. En bättre bild på sambandet mellan förtroende, trohet och bön finns inte.

    Nu höll jag mej till bibelns bildspråk och skrev bara barn och far. Den kärleksfulla förtroenderelationen är dock minst lika stark, ofta starkare, i relationen mellan barn och moder. Jag tror att man skall vara försiktig med att hitta på egna antropomorfismer, eget bildspråk, men vanligtvis är det modern som är den mest inflytelserika tröstaren och förmanaren för både pojkar och flickor upp till puberteten.

    Jag tror att man gör väl om man håller bönen fri från krav och ritual.

    Fortsättning följer…

    /Kjell

        (Reply)

  5. Många teologer har, och har haft, problem med Johannes. Tre evangelier kan man lägga bredvid varandra och placera texterna någorlunda bra längs en tid-linje. Det lyckas inte med Johannes evangelium.

    Matteus använder ungefär 30 verser för att skildra allt från påskmåltiden till tillfångatagandet. Johannes använder 5 kapitel och meddelar oss mycket viktig kännedom om vad som hände.

    I samband med bönen vill jag citera en text som vanligtvis inte förknippas med bön. Vi finner den i 12 verser i det trettonde kapitlet. (Joh. 13:4-15)

    Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan. 

    När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: “Herre, ska du tvätta mina fötter?” Jesus svarade: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.” Petrus sade: “Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: “Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.” Simon Petrus sade: “Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!” 

    Jesus svarade: “Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla.” Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena. 

    När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er.

     
    Matteus, Markus och Lukas berättar om det vi kallar nattvarden, men det gör inte Johannes. I katolska sammanhang (och även halvkatolska som hos SvK, Anglikaner och dylikt) predikar man att deltagande i nattvarden, den heliga måltiden, eukaristin förlåter synd och är frälsningsgrundande.

    Johannes berättar att Jesus sade att om vi har badat så räcker det sedan han tvättar våra fötter för att vi skall vara rena och att vi är skyldiga att tvätta varandras fötter.

    Vem som helst kan tydligt se att detta handlar om dopet. Jag tänker inte ta upp dopdebatten. Den har jag behandlat i många inlägg tidigare.

    Men vad handlar då tvättandet av fötter om? Jag tror det handlar om kontinuerlig förlåtelse. Bekännelsen att vi själva behöver förlåtelse för våra överträdelser, och erkännandet att vi därför är skyldiga att förlåta dem som har syndat mot oss. Detta i sin tur bevarar oss, med Herrens ledning, från “ondo” i betydelsen frestelser som leder till prövningar om vi faller för dem. (Ett bra exempel på motsatsen är “vendetta”.)

    1 Joh. 1:5-10

    Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss. 

    Jag skall citera Herrens bön ur SFB15 fastän jag själv, troligen av vana, tycker bättre om orden i 1917. Matt. 6:9-13

    Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda. 

    Och fotnoten i Matt. 6:14-1 För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. 

    Jag kan inte blunda för likheten med badet och fottvättandet. Kan du?

    Fortsättning följer……

    /Kjell

        (Reply)

  6. Jag vet inte vid vilken ålder barn upptäcker att de kan manipulera föräldrarna. Redan innan föräldrarna upptäcker att det handlar om manipulation brukar barnet upptäcka att högljudda protester leder till att det får som det vill.

    Om det finns ett litet syskon brukar det äldre barnet snabbt upptäcka att det yngre barnet är en konkurrent och att situationen kan uttnyttjas för att manipulera föräldrarna ännu “bättre”.

    När barnet börjar förstå att språk har mer makt än bara oartikulerade ljud dröjer det inte länge innan det upptäcker att mamma och pappa är två personer och att de inte alltid har samma åsikter om allt. You get the picture!

    Förr eller senare har ett barn hela repertoiren av tystnad, halvsanningar, regelrätta lögner, anklagelser, smörande och non-verbal kommunikation.

    Visst blir vi olika skickliga att använda dessa “redskap’ och visst beror det på erfarenheter och personlighet vilka “redskap” vi föredrar.

    Mottot är: Jag vill det jag vill, och jag vill det nu!

    Jesus sade: “När du ber skall du…. bara säga, rakt på sak, kort och gott, ärligt och uppriktigt…. för Fadern vet redan vad vi behöver.”; Glöm alla tankar på manipulation.

    Självutnämnda böneexperter, ofta från så kallade karismatiska rörelser, brukar säga att “om du vill få bönesvar måste du göra såhär….”

    1. Börja med lovprisning utan att låtsas om att du vill ha något.
    2. Se till att din non-verbala kommunikation följer alla ritualens regler.
    3. Använd de texter du hade förberett dig med för att kunnan visa Fadern att han måste hålla sina löften.
    4. Skräm bort alla onda andemakter.
    5. Name it and claim it!

    Jag skulle vilja påstå att manipulation och tvång är precis motsatsen till bön.

    Utan förtroende och trohet (≈ ärlighet) må man kalla det vad man vill. Bön är det i alla fall inte!

    Bön och relation går hand i hand.

    Relationer går sönder om parterna utövar tvång och manipulerar med tystnad, halvsanningar, regelrätta lögner, anklagelser, smörande och non-verbal kommunikation.

    Artur Erikson brukade sjunga en lovsång som bland annat innehöll följande ord. Jag tror den heter “Av bara nåd”:

    Känslan nog växlar,
    Och tanken också.
    Nåden alltjämt,
    Är densamma ändå.

    Tyvärr kunde jag inte hitta texten och jag kommer just nu inte ihåg alla orden. Man får be oavsett käslor och tankar.

    Psalm 139:1-6
    Herre, du rannsakar mig och känner mig. 
    Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 
    Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. 
    Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.
    Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 
    Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den. 

    Det jag vill avsluta med är att bön inte är en prestation och att bönesvar mycket sällan tillfredställer vårt begär att få precis som vi vill just nu.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Intressant!
    På tal om karismatiska böneprinciper, vad tänker du om bönen som Jesus lärde sina lärjungar, “så bör ni be: Vår Fader osv”..
    Här finns en “mall” som man ofta hänvisar till som börjar med att lova Gud etc..
    Är det en uppmaning till oss att tänka på den “mallen ” eller vad menade han?

        (Reply)

  8. Rolle,

    Jag skulle nog vilja påstå att Herrens bön börjar med att konstatera fakta.

    Vår himmelske Fader bor i Himmelen och ingen är som han.

    Jämför: “den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebr. 11:6)

    /Kjell

        (Reply)

  9. I Dagen finns i dag en så kallad “debattartikel” som passar bra i diskussionen om bön. Artikeln handlar om “lovsång” och är skriven av, jag citerar: Lars Petersson, musikarbetare David Media, lärare på lovsångslinjen på Dalkarlså folkhögskola

    Jag måste bekänna min totala okunnighet. I mina vildaste fantasier hade jag inte kunnat föreställa mej att det finns högskolor som har ett “fack” eller “ämne” som kallas “lovsång” och således även lärare som har detta fack som expertis.

    Lars Peterssons artikel heter Vår lovsång är till för Gud Jag skall bara citera redaktionens presentation av artikeln:

    Människans högsta, största och första uppgift är tillbedjan. Lovsången är inte till för oss utan för Gud, skriver Lars Petersson i en replik till Nils Börge Gårdh.

    Tolka nu inte detta som att jag sågar Lars Peterssons artikel. Flera av hans premisser stämmer ju mycket väl med hur de flesta av oss tolkar texter i Guds ord.

    Trots detta sitter jag här förbryllad och kliar mej i håret efter att ha begrundat artikeln och läst ett par timmar i Bibeln om tillbedjan och lovprisning. Åter igen konstaterar jag att det som kallas att prisa Gud i Bibeln handlar om att acceptera (oavsett känslorna) och bekänna (erkänna?) fakta om Gud.

    Du minns säkert texten i Lukas 23:47. Bredvid korest står den romerske befälhavaren, en så kallad “centurion” vilket betyder att han hade 100 soldater som han var chef för. Hans soldater hade just avrättat Jesus. Jesus hade just ropat med hög röst: “Fader i dina händer överlämnar jag min ande”. Och det står att denne centurion, som säkert hade sett många avrättningar och troligen var avtrubbad vad gäller tortyr och våld, då sade: “Denne man var sannerligen rättfärdig.” Texten meddelar att “han därmed prisade Gud”.

    Texten lyder: Då hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: Denne man var sannerligen rättfärdig. (Reformationsbibeln)

    En annan, minst lika förunderlig text som handlar om “lovprisning” finns i Apg. 11

    När Petrus kom tillbaka till Jerusalem blev han tillrättavisad av de ledande där för att han hade accepterat att icke omskurna hedningar kunde vara bröder i Herren. “Och då Petrus kom upp till Jerusalem började de som var omskurna tvista med honom, och sade: Du har gått in till män som är oomskurna och har ätit med dem.

    Efter ett långt försvarstal får vi veta följande. Jag citerar: “När de hörde detta gav de sig till freds och prisade Gud, och sade: Så har nu Gud gett också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.” (Reformationsbibeln)

    De gav sig till freds! Ingen direkt hallelujastämning där inte. Men de erkände fakta och det kallas i texten att “prisa Gud”.

    För 6 år sedan skrev jag om detta. Artikeln finns här: Hajjar du? Hur prisar man Gud?

    När man läser NT’s texter om lovprisning och tar med grundtextens alla ord och synonymer om detta hittar man även följande text.

    1 Kor. 13:12-13 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. 

    Kanske svårt att se hur detta hänger ihop med lovprisning. Det handlar konkret om att “känna fullkomligt och vara fullkomligt känd” och detta är grunden för den eviga lovsången som består av den eviga tron, det eviga hoppet och den eviga kärleken.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Kjell!
    Jag skrev om detta för en tid sedan på min blogg och tänkte, någon kan bli uppmuntrad,
    Ge aldrig upp, en bra rubrik på ett viktigt ämne

    Vi som känner Jesus har också fått uppdraget att göra honom känd, trodd och älskad i vår omgivning, kanske speciellt bland vår närmaste.
    Jag känner en kvinna som förstått betydelsen av dessa ord och sedan gjorde på det sätt hon kunde. Hon bad till Gud för sin son, som hon ville göra Jesus känd och älskad för. Hon fick bedja många år. Både Gud, hennes omgivning och hennes församling hörde hennes böner. Svaret dröjde, men det kom. Hon fick sitt bönesvar. Jag känner till historien ganska väl, jag är nämligen den sonen.
    I ungdomstiden hade jag den inställningen att om man lämnade sitt liv till Jesus kunde man lika gärna lägga sig ner och dö. Det skulle bli en glädjelös tillvaro trodde jag, med lagar och paragrafer som skulle styra mig. Det är nog en ganska vanlig inställning hos ungdomar. Man tror sig ha så mycket av livets glädjeämnen framför sig och glömmer bort var livets verkliga glädjeämnen finns.
    Det finns också en annan makt som inte vill vårt väl. Den vill hålla dig ifrån Jesus och hans glädje. Liksom han förförde Eva i lustgården vill han också lura dig att ta något som inte är tillåtet, för att bli något du inte är ämnad attt bli, lika Gud. Satan som ser ut att kunna ge dig glädje har bara sorger att erbjuda och om du höjer blicken och ser ut över världen förstår du vad jag menar. I dag har han makt i himlarymderna – i dag, ja!
    Tre månader efter min omvändelse, dagen efter jag blivit döpt (1957) flyttade jag från Kumla till Västerås. Här träffade jag många vänner i kyrkan, och även min blivande fru, jag var 24 år. Vi hade mycket gemenskap, mycket sång och musik i församlingen jämsides med en civil karriär. Hela mitt liv hade fått en annan inriktning. Det fanns en kamp också och det liv finns inte utan kamp. Men den kampen behövde jag inte kämpa ensam. Det gavs en trygghet i livet. Jag visste på vem jag trodde och litade på. Så är det än i dag, efter snart 60 år.
    Varför tog jag steget över till Jesus? Svaret är nog att han blev mig övermäktig. Sanningen var nog också att min mors böner hann ifatt mig. Hon hade visat på vägen för sina barn, jag fann den och är fortfarande kvar på den. ”Bryggan” håller, försäkrade våra äldre vänner när jag var ung och så långt jag förstår håller den än i dag.
    På den tiden besöktes våra möten av många sökande människor, och de kom ofta för att höra oss sjunga. Många tog det till intäkt för att ö.h.t. våga komma till ett pingstmöte. Man använde sången som anledning.
    Jag drar mig just nu till minnes en sång vi sjöng på den tiden i ”strängen”.
    Jag sökte min lycka i synder och lek
    och tänkte jag frid skulle få
    men glädjen blev fattig och lyckan mig svek
    i sorger och nöd fick jag gå
    kör:
    Då mötte mig Jesus med underbar frid
    med glädje som fyllde min själ
    jag jublar av fröjd ty jag slutat min strid
    i världen som syndernas träl
    Och du, mor och far, i bönen samarbetar ni med Gud mot ett gemensamt mål, himlen

        (Reply)

  11. Jag har sökt på Artur Erikson och sången du nämner.
    Det finns youtubeavsnitt på 2-3 minuter på hur många sånger som helst.
    Där finns ju också bilder. Det går naturligtvis att gå in och lyssna.
    Hoppas du hittar det du sökte.

    Tack för det du skriver om Hebréerbrevet 11. Det är ju fruktansvärt hur det missbrukas.
    Men det verkar vara så att de människor som missbrukar det oftast har sina “andliga” rötter i trosrörelsen.

    Med vänlig hälsning
    Lillian

        (Reply)

  12. Med anledning av Lars Peterssons artikel vill jag ställa ett antal frågor.

    1. Kan man lovsjunga på beställning? (Är det då lovsång?)
    2. Spänner man vagnen för hästen om lovsången inte ger uttryck för det man känner eller tror?
    3. Hur skall man göra om hjärta, själ, förstånd och kraft inte går i takt med varandra?

    Jag skall citera Matteus, Markus och Lukas och jag tar med den grekiska texten ur Textus Receptus. (Den svenska texten citerar jag från SFB15 trots att den översättningen använder en annan grundtext. Skillnaden mellan grundtexterna är inte väsentliga i dessa tre citat. Skillnaderna handlar huvudsakligen om ordföljden.)

    Matteus citerade: “Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” – “αγαπησεις κυριον τον θεον σου εν ολη τη καρδια σου και εν ολη τη ψυχη σου και εν ολη τη διανοια σου”

    Markus citerade: “Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” – “και αγαπησεις κυριον τον θεον σου εξ ολης της καρδιας σου και εξ ολης της ψυχης σου και εξ ολης της διανοιας σου και εξ ολης της ισχυος σου”

    Lukas citerade: “Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” – “αγαπησεις κυριον τον θεον σου εξ ολης της καρδιας σου και εξ ολης της ψυχης σου και εξ ολης της ισχυος σου και εξ ολης της διανοιας σου”

    Jag har fetstilat följande ord:

    • καρδία (kardia) – hjärta.
       
      Att detta inte handlar om en muskel som pumpar blod är tydligt. Men det är inte lika tydligt vad “hjärta” symboliserade för Jesu åhörare.
       
      Jämför Hebr. 4:12 Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. I denna text talas det uppenbarligen om en människas själsliv. Hjärtat ansågs vara centrum för alla tankar som påverkar vår livsvandel.
       
      I vår tid symboliserar hjärtat huvudsakligen känslolivet. Vi anser oss veta att tankar finns i huvudet, i hjärnan.
       
    • ψυχή (psyche) – själ och liv
       
      Med tanke på vad hjärtat symboliserade är det rimligt att tolka ordet “psyche” i sammanhanget som “liv”, eller således allt vi anser vara livsviktigt.
       
    • ἰσχύς (ischus) – kraft, styrka, förmåga
       
      Någon har sagt: Den som inte har något värt att dö för, har inget värt att leva för.
       
      Jag tror att detta beskriver viljan att försvara sitt förtroende och sin trohet oavsett vad de kostar.
       
      Skönt att det står “hela din förmåga”. Tänk om det hade refererat till martyrernas förmåga!
       
    • διάνοια (dianoia) – förstånd, sinnestillstånd, föreställningsförmåga
       
      Ordet är härlett från orden “genom” och “intellekt”. Detta handlar om att försvara tron oavsett vad känslor må säga.
       
      “Tanken nog växlar och känslan också. Nåden alltjämt är densamma ändå!” – Tydligt att när tanken och känslan växlar skall man inte byta åsikt. Tydligt att om man blir anfallen med emotionella argument skall man hålla fast vid det man redan rationellt har konstaterat att det är sanning. Tydligt att om man tvivlar på Guds godhet, eller Guds allmakt eller andra fakta, skall man fortfarande bekänna sanningen även om känslorna inte hänger med.

    Mitt svar blir således att man inte skall ge upp med att bekänna sanningen när känslor och tankar går i otakt. Det är lovprisning att bekänna sanningen även då.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Denna artikel passar bra i sammanhanget.

    De formar framtidens lovsångsledare

    Artikeln inleds med orden:

    Huskvarna.. Aaron och Megan Keyes leder en unik lovsångsskola och har utbildat mer än 300 musikpastorer under tio år – i sitt hem. Nu blir utbildningen tillgänglig även online.

    Är jag ensam om att hajja noll?

    Utbildning? Lovsångsskola? Musikpastorer?

    Bok, kapitel, vers???

    /Kjell

        (Reply)

  14. Kjell,

    Håll i hatten, lovsång är big business.
    Jag vet att två olika församlingar i Sverige tog över lovsångsledare från USA. Det kostade 50.000 kr plus flygbiljett och hotell.

    Alltid undrat över hur mycket lovsång det blev av detta.

        (Reply)

  15. Som tur är kommer det opposition mot Lars Peterssons artikel och de minst sagt märkliga påståenden han presenterar där.

    I ett debattsvar Är lovprisning viktigare än mission? visar Nils-Eije Stävare, teol dr, på ett antal viktiga fel i Peterssons resonemang.

    Jag skall inte citera, läs själv. Vill bara nämna att Nils-Eije Stävare undrar om Anden misledde församlingen, Paulus, Barnabas och Saul när han sände ut dem för att sprida Evangelii budskap i den då kända världen. Borde inte Anden ha uppmanat dem att stanna i Jerusalem och lära sig lovprisning i stället?

    /Kjell

        (Reply)

  16. Micke,

    Det finns en text som jag alltid har funderat över. Något som Jesus sade.

    Joh. 9:4-5 Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. När jag är i världen är jag världens ljus

    Länge tänkte jag mej att natten representerade ondskans mörker i form av förföljelser och förbud. Men med tilltagande namnkristendom blir det ju färre Kristustrogna genom vilka “världens ljus” kan lysa.

    Det är inte alls oväntat att argument rakt ur Bibeln ogillas.

    Låt oss vara ärliga. Visst är egocentrikt flum och egotrippande komfortabelt.

    Herrens vittnen får däremot räkna med att rulla upp skjortärmarna, simma mot strömmen och utstå allt från hån till förföljelse.

    Nästan ingen blir glad om man riktar ljuset mot husets dunkla utrymmen så allt skräp blir synligt.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Jag vet att många kallar mej villolärare för att jag säger att Biblisk tro handlar om Förtroende och Trohet.

    På annan blog har man kallat mej “stinkande latrin” för det. I privata hotelser säger man att jag har begått den oförlåtliga synden.

    Det är enligt dessa förvillade varelser oförlåtligt att tacka Herren för frälsningen och vilja (i all oförmåga) vara honom trogen.

    Man kan hellre vara en praktiserande sex-pervert!

    Vill man av tacksamhet vara trogen så är man i deras korrupta evangelium förtappad.


    Nu vill jag dock undra hur de som läser här ser på uthålligheten, som ju är beroende på förtroendet, och de personliga valen, som ju är beroende av troheten….

    Tänk om DU drabbas av en sjukdom eller invaliditet som är kronisk och aldrig kommer att läka i denna tiden, eller kanske övergrepp, missbruk och våld. Ja kanske till och med från personer som respekteras av alla runt omkring dej….

    Hur påverkar det ditt förtroende och din trohet?

    Tänk om NÅGON DU ÄLSKAR drabbas av en sjukdom eller invaliditet som är kronisk och aldrig kommer att läka i denna tiden, eller kanske övergrepp, missbruk och våld. Ja kanske till och med från personer som respekteras av alla runt omkring dej….

    Hur påverkar det ditt förtroende och din trohet?

    Tänk om 50 år senare alla synliga bönesvar uteblir.

    Hur påverkar det ditt förtroende och din trohet?

    Detta är inte hypotetiska frågor. Det finns Kristustrogna läsare här som kan svara av egen erfarenhet.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Ständigt återkommer jag till denna blogg. Den fungerar för mig som “ett salt i förruttnelsen”. Jag kommenterar inte men gömmer väl i mitt hjärta gobitarna.

    Ämnet i Kjells inlägg är något jag brottas med f.n. så pass mycket att ibland undrar jag om jag kommer att härda ut. Jag är sedan en lång tid tillbaka mitt inne i en bönekamp för mitt vuxna barn, som jag kallar X, som är frälst, sköter sitt liv exemplariskt men håller på att gå under i ett oönskat singelliv. Kan i många läsares ögon te sig rätt så banalt och ytligt problem. Vi har en mycket god relation, för övrigt i hela familjen, och vi pratar ofta om detta. När jag då ser, hör och förstår X djupa förtvivlan så ramlar också jag ned i ett mörkt djupt hål. Min möjlighet att överhuvudtaget överleva är att be till Gud, ropa till Gud, vädja till Gud för både X och mig själv om hjälp att faktiskt överleva. När ens barn mår dåligt så blir
    det svart. Jag själv är idag senior, vilket betyder att jag har mkt tid till bön. Jag gör praktiskt taget inget annat på dagarna än ber för X.

    Varför gör jag då detta? Det vore kanske mer förståeligt om jag knöt näven mot Gud och bannade honom för denna långdragna process för att ingenting händer. Det finns sååå mycket att säga om detta men det går nvis inte. Det beror faktiskt inte på att jag är så god, from och välartad kristen. Det beror på att jag själv varit med om så stora gudomliga bönesvar i mitt eget liv att det helt enkelt inte går att tvivla på Guds närvaro i mitt pågående böneämne som pågått i flera år faktiskt. Visst kan jag tycka att Gud är hård och okänslig som låter mitt barn leva i total ensamhet i en storstad, utan vänner etc. Men vad är alternativet? Finns inte! Gud har varit med mig i hela mitt liv så oerhört fantastiskt underbart på alla sätt att mitt förtroende för Honom inte kommer att rubbas. Jag är inte ung längre och min erfarenhet av Gud är att Han aldrig kommer för sent. Aldrig någonsin!! Jag tror fullt och fast att bönesvaret kommer i rätt tid för alla parter. Gud är en god Gud!! Låter som en klyscha, men är sant!!

    Trots detta att mitt barn mår så dåligt så går jag varje dag och väntar på att något ska ske i positiv riktning. “Skulle Han undanhålla någon något gott, som ropar till Honom natt och dag”, har blivit något av min devis. Så ser mitt förtroende ut till Honom som tillåter mitt barn att ändå leva i sånt mörker i sin ensamhet. Min målsättning är att detta förtroende för Honom ej ska rubbas!! Jag är självklart ingen “trosrobot”, tvärtom är jag den mest ömkansvärda lilla varelse som är i sånt stort behov av Guds närhet och nåd varje dag. Vill helst att ingen ska se mig än mindre höra på mig. Men nu skriver jag anonymt och då lyser allt ljus på min Herre och Gud.

    Tilläggas bör att även X, lever för Gud och söker Hans ledning varje dag. Men ofta så ramlar X ned i gropen, ringer och så stormar vi himmelens Gud än en gång. Samtalen kommer ofta kvällstid och då blir natten tuff.

    Det är helt klart och jag erkänner väldigt gärna att ibland mår man oerhört dåligt. Jag har en sådan period just nu och jag skulle vara väldigt tacksam om du som ev. läser detta hjälper oss i förbön. Just i denna dag känner jag mig svag men vet att min Förlossare lever. Hjälp mig att bära fram mitt barn inför Gud i himmelen.!!
    Vi väntar på genombrottet!! Förlåt att kommentaren är något spretig.

        (Reply)

  19. Mitt namn är inte viktigt!,

    Tack för din kommentar! Starkt! Jobbigt! Ingripande!

    Jag vet säkert att redan i dag flera än jag kommer att ta upp detta i bön. Var och en på sitt sätt i den personliga relationen med Herren.

    Lidandets stora varför kommer vi aldrig att förstå på denna sidan av Jordanfloden.

    Herren vare med dej och de dina!

    /Kjell

        (Reply)

  20. Mitt namn är inte viktigt!,

    Jag bad i 15 år att jag skulle träffa någon. Det var jättejobbigt de sista åren. När jag kom hem till lägenheten öppnade jag dörren och lyssnade efter ljud. Lägenheten var helt tyst. Fruktansvärt jobbigt. Höll på att ta kol på mig. Men efter dessa 15 åren träffade jag min fru. Vi har varit gifta i snart 20 år och har barn. Nu ber jag för två av mina barn att de ska träffa den rätte.

    Jag lider med dig och din son. Fortsätt be även om det är jobbigt.
    F

        (Reply)

  21. På tal om uthållighet i bön.

    Här blev en deltagare som somnade klubbad till döds när pastorn fick uppdrag av “den helige ande” att göra så för att deltagaren somnade.

    Legio Maria är en utbrytarsekt (finns många) från Katolska Kyrkan. Som namnet anger handlar det inte om kristen tro utan om än värre ockultism på katolsk grund.

    Prayer service ends in man’s death

    Det är ingen ände på all galenskap!

    Det påstås att Einstein sade: Det finns bara två saker som är oändliga. Mänsklig galenskap och universum, och jag är inte säker vad gäller universum.

    /Kjell

        (Reply)

  22. Fredrik L skrev: “Håll i hatten, lovsång är big business.”

    Jag visste inte om detta, men har funderat vidare på det du berättade om lovprisning..

    Som du vet bor jag i ett land där det finns en hel del moskeer med böneutrop. Det du skrev och något som Nils-Eije Stävare skrev i sitt debattsvar Är lovprisning viktigare än mission? fick mej att koppla ihop ett antal saker.

    Petersson tecknar bilden av en Gud som aldrig kan få nog av beröm, ära och lovprisning, och som skulle värdera detta högre än att människor nåddes av budskapet och kunskapen om vad han gjort för världen.

    Det finns ju faktiskt en “gud” som inte kan få nog av beröm. Det är muslimernas “gud”.

    Islam lär att det är frälsningsavgörande för en muslim att iakttaga de så kallade 5 pelarna.

    1. Trosbekännelsen – shahada
    2. Bönen – salah (salat)
    3. Allmosan (skatt till de fattiga) – zakat
    4. Fastan (under månaden ramadan) – sawm (siyama)
    5. Vallfärden till Mecka – hajj

    Bönen, salah, är en sorts lovprisning. Den måste utföras 5 gånger om dygnet i rättan tid. Innehållet är föreskrivet och ritualen är föreskriven. Wikipedia har en korrekt beskrivning av detta Hur och när en trogen muslim skall utföra salah.

    Läror som säger att man måste blidka gud, jaga iväg onda andemakter som hindrar, och sedan kräva belöning för det finns i allt från animismen, hinduismen, islam och nu för tiden även den falska karismatiken.

    Jag vill dock igen säga att det är gott att känna Herren och tacka honom. Detta är hjärtats lovsång.

    /Kjell

        (Reply)

  23. På tal om lovsång…

    Andreas Nielsen, pastor på Hillsong Stockholm och gästkrönikör i Dagen tar hem priset för den knäppaste krönikan på länge.

    Motsatsen till nåden

    Spännande rubrik, tänkte jag. Den måste jag läsa!

    Håll i hatten. Andreas Nielsen kommer till slutsatsen att “fruktan” är motsatsen till “nåd”.

    I Word of Faith skall man ju skapa både världen och sin egen lycka genom att prestera tro för sina fantasier.

    Den teologiska motiveringen till Andreas Nielsens “upptäckt” finns i ängeln Gabriels tröst till Maria: ”Frukta inte, du har funnit nåd hos Gud”. Vilket således bevisar att nåd och fruktan är varandras motsatser.

    Det känns ängsligt att en sådan kan få kallas pastor och få spaltutrymme.

    Låt oss rena våra tankar med orden från en sång av Emil Gustafson.

    /Kjell

    1.
    Hur underlig är du i allt vad du gör,
    vem kan dina vägar förstå.
    Men ett är dock säkert: den väg du mig för
    för mig är den bästa ändå.

    2.
    Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
    men du skall få se det en gång.
    Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
    Ej prövningens dag är så lång.[1]

    3.
    Mång tusende vagnar, o Herre, du har,
    och vilken du väljer för mig
    kan göra detsamma, ty lycklig jag far
    till himlen i sällskap med dig.

    4.
    Och när som Elia i ilande fart
    jag lämnar den ödsliga strand,
    all smärta försvinner och allting blir klart
    hos Jesus i fröjdernas land.

    5.
    I tillbedjan skall vi då böja oss där
    och ropa mångtusen i kör:
    Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
    för evigt i allt vad du gör!

    6.
    Så bidar jag tålig och nöjd med min del
    till dess alla varför får svar.
    Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
    ett arv utan like jag har.

        (Reply)

  24. Ett litet PS

    Om man är skyldig till ett lagbrott och har fått en ärlig dom kan man “benådas”.

    Man kan endast få denna “nåd” om man erkänner sin skuld.

    Motsatsen till “nåd” är “rättvisa” i betydelsen att man får nöja sig med att inkassera sitt rättmätiga straff.

    Sedan kan jag inte låta bli att poängtera att man kan få nåd när man bekänner begågna synder.

    Nåden innebär inte att man fritt fram får synda vidare utan att drabbas av skuld som måste sonas.

    Fritt fram att synda utan straff heter “impunity” på engelska. Jag vet inte vad det kallas på svenska. Men det betyder att man kan göra vadhelst man vill utan att bli åtalad eller straffad.

    Impunity är motsatsen till både evangelium och nåd.

    /Kjell

        (Reply)

  25. Kjell,
    Motsatsen till “impunity” borde vara åtalsimmunitet, som t ex kungen har. Vanligtvis säger man immunitet. Är inte helt säker på att det är en korrekt översättning.

    Vad säger man om nåd och fruktan, ja jag vet inte. Det enda som jag kan säga är mönstret. Hitta en vers och hitta på en egen tolkning. Lite svårt att ta artikeln på allvar.

        (Reply)

  26. Fredrik,

    Jag vet inte om det finns ett motsvarande svenskt ord som uttrycker samma känslomässiga värdeladdning.

    Det “impunity” innebär för engelskspråkiga är arrogansen och hänsynslösheten hos en förövare som är säker på att han inte kommer att straffas eller drabbas av konsekvenserna av sitt brott.

    Åtalsimmunitet behöver ju inte innebära att den som skyddas bär sig illa åt. Impunity däremot utgår från brottslighet.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *