I en kommentar i min föregående artikel formulerade jag:
Två grupper som har olika åsikter, eller tolkningar, av fakta på all punkter och där minst en av grupperna beskyller den andra för överträdelser de själva utövar.
Jag vill nu ta ett aktuellt exempel ur kyrklig debatt i Sverige. Det handlar om medlemskap och ställning i församlingen för praktiserande homosexuella.
Avsikten är inte att debattera homosexualitet eller andra företeelser som är i strid mot naturens Skapare och därför även mot naturen.
Respektlöst skulle man dock kunna ställa frågan om en människas identitet finns i brallan! Denna artikel handlar just om personlighet eller som det även kallas “identitet”.
Den som har möjligheten att läsa Dagen vill jag rekommendera att läsa följande artikel: Robert Eriksson: Välkomna alla till frikyrkan – oavsett sexuell läggning. Artikeln är skriven av Robert Eriksson, titulerad pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg.
En relevant fråga uppstår: Hur mycket får man stryka och lägga till i Bibeln innan man bör sluta kalla sig kristen eller pastor?
Här börjar inledningen av denna artikel.
Det finns existentiella frågor som anses vara grundläggande:
- Vem är jag?
- Varifrån kommer jag?
- Varför är jag här?
- Vart går jag?
Ingen orkar leva utan något slags svar på dessa frågor. (Who am I? Where do I come from? Why am I here? Where am I going?)
Den franske matematikern, filosofen, vetenskapsmannen och juristen René Descartes, på svenska känd som Kartesius, ägnade sina funderingar åt att försöka hitta ett slags “existensens axiom” som inte kunde vederläggas och inte formuleras enklare.
På franska uttryckte han det: “Je pense, donc je suis!”
På latin blev den kompletta satsen: “Dubito, ergo cogito, ergo sum!” – “Jag ifrågasätter, därför tänker jag, alltså finns jag!”
Han formulerade även axiomet: “Ex nihilo nihil fit!” – “Av intet kommer intet!” (På den tiden var vetenskap och filosofi ense om att universum är ett öppet system, vilket innebär att det finns en Skapare och intelligent design.)
I Bibeln sammanfattas de existentiella frågorna i en enda fråga: “Vad är då en människa?”; resten är underförstått eftersom vårt ursprung, vår livsvandel och avsikten med livet är att vara i en evig relation med Skaparen.
Jag citerar frågan:
Job. 7:17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, ger akt på henne så noga,
Job. 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?
Psalm 8:5 vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?
Psalm 144:3 Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en människoson att du tänker på honom?
Hebr. 2:6 På ett ställe har någon vittnat: Vad är då en människa att du tänker på henne, eller en Människoson att du tar hand om honom?
Jag citerar “svaret” för den bit av människans liv där avsikten är att bara Gud får agera.
Psalm 139:13-17
Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!
Jag citerar några typiska svar för den bit av livet där vi, mer eller mindre, själva kan välja. Egentligen består denna bit av många faser som dessutom beror på vår livssituation. Hela Bibeln handlar om detta.
Hebr. 12:4-14
Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.
Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.
För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren.
I ovanstående text har man undvikit ordet “tukta” så mycket som möjligt, men det är bättre att försöka förstå vad som avses med tuktan i Bibeln. Det kan vi finna i GT.
Ords. 1:8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Ords. 13:1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Tuktan tar man emot med öronen och det handlar inte om örfilar.
Johannes urskiljer tre livsfaser.
1 Joh. 2:12-14 Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Till sist skall jag citera avsikten med den tid vi får leva och välja själva.
Upp. 2:17 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det.
Sammanfattat: Innan födelsen vävdes vi av Gud. Efter födelsen formas vi av andra samt av egna val och handlingar. Om man tillhör Herren blir resultatet en helt unik person i en unik relation med Herren där man känner sig själv och Herren till fullo.
1 Kor. 13:12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd.
1 Joh. 3:2 Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.
Men “vad är då en människa”?
Jag är nästan säker på att alla som läser här känner till den lögnaktiga lära som säger att: “Du är en ande, som bor i en kropp och har en själ.”
Samma lära säger att vi är “gudar”. Fundera lite på formuleringen. Om du bor i en kropp så kan du vara dej själv även om du skulle bo i en annan kropp. Detta är precis vad hinduismen lär genom reinkarnationen där du till slut blir en gud i ett flytande tillstånd bland gudar.
Och vad betyder det, i praktiken, att vara en ande och ha en själ. Det är lite mer kryptiskt, men “själ” är i princip synonymt med “liv”. Alltså betyder det att eftersom du är en ande så är det du som bestämmer över ditt liv. Men Jesus tröstade (sic!) med Matt. 10:28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
Försök att rimma denna text med villoläran att anden är odödlig och att anden har en själ!
Frågan blir då vad vi har fått veta av Herren Gud. Vad som han har uppenbarat för oss. Jag skall nu försöka att ge lite fakta. I NT finns ordet “ande” (i olika betydelser) 350 gånger. Ordet kropp finns 122 gånger och ordet själ (i olika betydelser) 95 gånger.
Orden “ande” och “kropp” finns 12 gånger i samma vers. När man läser dessa verser ser man att det inte finns några gåtfulla formuleringar.
Ett exempel: Jakob 2:26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Som man säger i Amerika: It’s a no-brainer.
Själ och kropp finns i samma vers 6 gånger. Även dessa texter är enkla och tydliga.
Och, hör nu och häpna, alla tre orden “ande”, “själ” och “kropp” finns bara i en enda vers i ett enda sammanhang. Jag skall citera det.
1 Tess. 5:14
Vi upp- manar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont, utan sträva alltid efter att göra gott både mot varandra och mot alla.
Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men *** pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.
Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
Ordet “men ***” finns inte i grundtexten. Budskapet är att vi inte skall släcka Anden genom att bara gapa och svälja det som utger sig för att vara profetior. I stället skall vi ära Herren genom att dokumentera allt som håller för prövning. Prövning mot vad? Jo prövning mot Guds ord. Inte mot ett katolskt läroämbete utan mot Guds ord, Sola Scriptura!
Föränderlig personlighet och föränderlig kropp
Att kroppen ändras livet igenom, det vet vi. Vi växer, övar vissa handlingar, kan förlora funktioner på grund av sjukdom eller våld, och det finns förändringar som vi anser mer eller mindre naturliga följder av åldrandet.
En skicklig tennisspelare har övat vissa delar av kroppen och samverkan mellan dessa så att hans kan göra saker jag inte ens kan drömma om eftersom jag aldrig har spelat tennis och inte ens vet varför domaren skriker “fifteen love” ibland.
Tänk dej nu att denne tennisspelare drabbas av en skada på ryggmärgen, en paraplegi. På en gång förlorar han sin möjlighet att spela tennis, fastän resten av kroppen och hans myckna erfarenhet är samma direkt efter skadan. Skillnaden är att han inte längre kan koordinera kroppens funktioner så att det resulterar i tennis.
Parkera tanken att den som inte kan spela tennis, och drabbas av paraplegi, aldrig kommer att kunna lära sig spela tennis. Jag skall förklara senare varför jag vill att du kommer ihåg detta.
I vår kropp har vi nervceller. Utan dessa skulle vår tennisspelare aldrig ha kunnat öva upp sina färdigheter. Det finns nervceller av olika slag och de kallas med ett gemensamt namn “neuroner”. Antalet neuroner i hjärnan, hjärnceller, påstås uppgå till ungefär 100 miljarder.
100.000.000.000 är mycket. Om 10 av dessa skulle dö varje sekund, dygnet runt så skulle det ta mer än 300 år innan alla vore döda.
Eller, om du är 20 år gammal och äger 100.000.000.000 kronor kan du lugnt spendera 3.5 miljoner om dagen, varje dag, hela ditt liv utan att bli pank.
Hur som helst hundra miljarder är väldigt mycket.
Det fantastiska är att Gud har skapat oss så att det vi ser, hör, gör och tänker lägger kopplingar mellan neuronerna. Dessa kopplingar kallas synapser.
Tänk dej att du har en säck full med legobitar, ja faktiskt 100 miljarder legobitar. Ditt uppdrag är nu att bygga saker med alla dessa legobitar. Du får ett stort rum där du kan bygga fritt. Stora strukturer och små strukturer. Vita, röda, gula och blå strukturer. Strukturer med blandade färger.
Tänk dej att någon annan får samma möjligheter och samma uppdrag och att ni båda bygger helt oberoende av varandra. Gissa om det kommer att se helt olika ut i de båda rummen.
Men tänk om ni båda har möjligheten att se vad den andre gör. Då kommer ni att påverka varandra och resultaten blir väl olika men med vissa likheter.
Det jag ville illustrera med denna simpla liknelse är att i detta tankeexperiment har vi fått 4 olika byggnadsverk. I verkliga livet får vi med samma förutsättningar gällande neuroner och synapser 4 unika personligheter.
Bara ett litet tillägg om kombinationsmöjligheter. Om man har två element, t.ex. två siffror, 1 och 2, kan man arrangera dessa på 2 sätt. Endera 12 eller 21. Men om man har tre siffror, 1,2 och 3, kan man arrangera dessa på 6 sätt, nämligen 123, 132, 213, 231, 312, 321. Kombinationsmöjligheterna växer så enormt att med 10 element är det redan 3.628.200, och med 20 element måste vi ta till “scientific notation” och skriva 2.43 x 1018, eller med 10 siffrors noggrannhet 2.432.902.008.000.000.000.000.
Jag skall inte trötta med matematiken, men 100.000.000.000 element kan man kombinera på så många sätt att jag inte ens kan skriva ut alla nollorna. Så många olika personligheter har Gud skapat möjligheten till. Vi kan förenkla det och bara konstatera att det är nästan oändligt.
Nu återkommer jag till den förlamade tennisspelaren, som du parkerade. Efter att han blev förlamad kan han inte träna längre. Här kommer analogin!
Så länge vi lever formar våra upplevelser och våra val hela tiden nya synapser i hjärnan, men när vi dör finns de konstruktioner vi har gjort med de många legobitarna kvar. Vår personlighet, kalla det ande om du vill, är slutgiltigt formad och det är med den personligheten vi kommer att stå inför Guds tron en gång.
När vi vävdes av Gud, i våra mödrars kroppar, använde Gud sin egen unika blåkopia för var och en av oss. Senare i livet står vårt val att endera bygga själva, med egen fantasi, eller att lägga våra liv i Herrens händer så att han kan leda oss att återgå till blåkopian.
Guds plan för var och en är att forma en personlighet som är i total harmoni med honom själv och med alla andra i den stora skaran som ingen kunde räkna, av alla nationer och stammar och folk och språk. (NB. ordet “länder” finns inte i grundtexten!)
Det blir nu dags att avrunda.
Jag började med en fråga: Hur mycket får man stryka och lägga till i Bibeln innan man bör sluta kalla sig kristen eller pastor?
Låt oss bara just nu bry oss om vår egen situation. Då blir frågan: Hur mycket får man stryka och lägga till i Bibeln innan man förlorar frälsningen?
Eller med liknelsen om legobitarna: Hur mycket får man bygga som är i strid med Guds riktlinjer i Bibeln innan man förlorar frälsningen?
Eller: Hur mycket får man låta bli att bygga, fastän Guds riktlinjer i Bibeln manar till det, innan man förlorar frälsningen?
Det finns inte ett enda ord i Bibeln som anger att vi kan, eller får, fortsätta att bygga efter döden. Liksom tennisspelaren, som förlamas och inte kan träna mera, får vi nöja oss med det som redan är byggt när vi dör.
Och där tar Herren över och gör resten för alla de sina.
Rom. 6:3-8
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.
För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.
Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom.
/Kjell
Views: 80
Jag vill återkomma till synapserna i texten ovan.
När jag var barn sjöng vi en barnsång med orden: Var försiktig lilla öga vad du ser. Var försiktig lilla öra vad du hör. Var försiktig lilla handen vad du rör. Var försiktig lilla munnen med ditt tal.
I den holländska versionen följer ett bra råd: Det finns en Vän som ser till dej och Han lyssnar när du ber. (Er is en Vriend die op je let, en Hij luistert naar gebed.)
Allt vi ser, hör, rör och säger bildar synapser och dessa synapser utövar inflytande på våra val och faktiskt även våra sinnens selektivitet.
Jag skall ge ett exempel. Innan jag själv gjorde “lumpen” och tvingades gå runt i uniform, såg jag inte att det fanns en massa unga män som gick runt i uniform. Men under det år jag själv bar uniform såg jag massor av unga uniformerade män ute på sta’n och överallt.
Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. (Lukas 11:34)
Man vänjer ögat att se vissa saker. Därför kallas ögat för “kroppens lykta“, fastän vi vanligtvis menar att det är en sorts kamera.
Om det man ser leder till starka känslor bildas det många synapser. Det är därför som pornografi leder till så mycket ondska.
Ords. 22:6 Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.
Ett barn som tittar på Harry Potter och fascineras av filmen bygger massor av synapser…….
Predikaren sammanfattar allt sitt funderande med följande konstaterande:
Pred. 12:1-7,13-14 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och åren då du säger: “De ger mig ingen glädje” – innan solen och ljuset och månen och stjärnorna förmörkas och molnen kommer åter efter regnet, då husets väktare darrar och de starka männen sviker, då malerskorna slutat mala eftersom de blivit så få och spejarna har det mörkt i sina gluggar, då båda portarna mot gatan stängs till och ljudet från kvarnen försvagas, då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten, då man är rädd för var backe och farorna på vägen, då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen saknar kraft, då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan, innan silvertråden brister och guldskålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och hjulet går sönder vid brunnen, då stoftet vänder åter till jorden det kom från och anden vänder åter till Gud som gav den. — Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det gäller alla människor. För Gud ska föra fram alla gärningar vid domen, med allt som är fördolt, både gott och ont.
Det finns en gammal vishet som säget något i stil med detta:
– En gång är ingen gång.
– Två gånger är en vana.
– Tre gånger blir en attityd.
– Fyra gånger blir en personlighet.
Ett exempel kan vara att något händer som gör att man känner sig bitter. Sedan blir man lättare bitter när något liknande händer igen. Om man inte kan förlåta kan bitterheten bli en attityd. Och till sist blir man en bitter person. Fånge i sin bitterhet.
Det ursprungliga talesättet säger bara: “En gång är ingen gång, men två gånger är en vana.”
Fortsättningen talar om att ytterligare repetition leder till en attityd som förr eller senare cementeras fast som en personlighet.
Det är bland annat på detta sätt som synder binder så att man blir syndens slav.
Och det finns bara ett sätt att bli fri från syndens bojor.
“Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1:9)
Frälsaren är den ende som kan rensa bort alla syndens synapser.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för förklaringen av hur synapserna fungerar! För mig blev det ännu en påminnelse om Guds godhet – hur Han gripit in i mitt liv och räddat mig från att fastna i bitterhet, osunda relationer och annat som leder till döden.
Som förälder har jag varit angelägen om att mina barn inte skulle “matas” med t.ex. filmer med mycket våld, och det förstår jag har varit till välsignelse. Men jag har inte tänkt på att exakt samma gäller mig som vuxen. Tack och lov har jag aldrig varit förtjust i filmer, litteratur och så vidare med våld i, skräck tema och spökhistorier, och jag tänker att det är Herren som beskyddat mig. Nu har jag ännu större förståelse för varför jag undviker sådant.
Majlis (Reply)
Majlis,
Jag vet inte när experterna på området upptäckte att hjärnan både kan bygga, och bygga om, synapser hela livet.
Det är ju intressant att konstatera att synd får fysiska konsekvenser och således inte “bara” är något som kristna inbillar sig finns.
På samma sätt får vår dagliga bön och vår dagliga bibelläsning fysiska konsekvenser som formar vår personlighet.
Ett aktuellt exempel är de 26-årige Devin P. Kelley som valde att visa resultatet av sin personlighet genom att försöka mörda en liten landsortsförsamling, baptister, i södra Texas. 26 döda nu. Antalat väntas stiga. Slaktoffren mellan 5 och 72 år. Församlingen brukar ha ungefär 50 besökare på söndagförmiddagens möten.
I Aftonbladets rapport, Minst 26 döda efter kyrkomassaker i Texas, finns det ett foto av en fet ung man med helskägg.
Han var en airforce veteran men blev avskedad. Han har således varit ute i något av USA’s krig. Han ägde en hel vapenarsenal. Garanterat massor av felaktiga synapser i skallen. Officiellt:
Men han fick ändå enligt USA’s grundlag fortsätta att köpa farliga vapen! 🙁 Trump gillar det! Tala om galna synapser! (Korrektion 2017-11-07: Det meddelas nu i media att Kelley stod i en databas med personer som inte får köpa vapen av den typ han använde, men Air Force hade inte berättat det för FBI så därför fanns namnet inte med i det publicerade registret.)
I Bibeln läser vi om “synd till döds”. Månne detta vara ett exempel på sådan synd?
Devin P. Kelley är nu död. Inga felaktiga synapser kan plockas bort och inga bra synapser kan formas.
Så länge vi lever kan vi sjunga med i Charlotte Elliots välkända hymn som handlar om hur man med syndanöd kan böja sig inför Herren och be honom frälsa, rena och hela.
NB. Det finns inte en enda bibeltext som säger att man kan vänta med omvändelsen tills man är död!
/Kjell
Kjell (Reply)
Ett litet PS.
Det diskuteras nu om massamordet på baptistkyrkans besökare skall kallas terrorism eller ej.
Trump säger att dådet inte har något som helst att göra med USA’s vapenlagar. Och i nästa andetag prisar han amerikanerna för att de stöder varandra när något som detta händer.
Mördaren i detta fall var en så kallad WASP – en White Anglo-Saxian Protestant. Den etnosociala grupp som anser sig själva vara superior.
Synapser kan vara tidigt formade av våra föräldrar. Rasdiskriminerande hör till sådana attityder.
Skulle det ha varit terrorism om den som sköt hade varit svart eller hade hetat Muhammed?
Mina synapser leder mej till att kalla både kyrkskjutningen och skjutningen i Las Vegas för terrorism.
Ett vet vi säkert. Alla som gör sådana här saker leds av själafienden och hans demoner. För han är en mördare och en lögnare från begynnelsen.
Det är ingen slump att Herrens ledning, som bevarar oss från frestelser och ondska presenteras som en följd av vår villighet att förlåta.
Att förlåta betyder att man avstår från att själv hämnas.
Rom. 12:19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.
Hämndens människor och förlåtelsens människor kommer inte att vara tillsammans i evigheten.
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag tänker nu kasta en sten i en fiskdamm.
Var och en vet vad som händer då. Det blir plask och vågor som avtar ju vidare ringarna blir.
Nästan ingenting jag läser i nyhetsmedia i dag skulle ha betraktats som “normalt” för 50 år sedan.
På engelska talar man om “malignant normality”. Denna term beskriver hur vi vänjer oss allt medan terrorister och andra mördare springer runt med skjutvapen och skarpa knivar och bilar som kan meja ner folk.
Allt blir bara bättre och bättre säger humanister och ateister. Om du håller med ligger du illa till enligt Guds ord.
När en blind leder en blind finns risken att de båda faller i samma grop, säger Guds ord. Eller med de ord jag använder i denna artikel: När en person med galna synapser får uppträda som lärare går det raka spåret åt h*****e.
Jag skall ta några exempel.
1. Finns det i verkligheten “Global warming”?
Ja, det verkar vara bevisat. Men det som inte är bevisat är orsaken.
Fundera på hur man kan lösa ett problem utan att veta orsaken.
Det enda vi säkert kan veta är att alla lösningar som grundar sig på felaktiga teorier kommer att leda till mångfaldigt större problem.
2. Är det normalt att vara homosexuell?
Om det är normalt borde det funka om alla vore homosexuella. Och då undrar jag hur många generationer människor skulle existera. För, vad man än säger… det funkar faktiskt med heterosexualitet.
Genast vill jag påpeka att det är synd att trakassera homosexuella. Lika mycket synd som de trakasserier som vi normala nu måste utstå från deras håll.
Det är inte normalt att vara homosexuell. Lika lite som det är normalt att vara färgblind.
3. Är det verkligen sant att universum har kommit till av en slump?
Detta är de humanistiska ateisternas “genesis”.
Long, long ago, and far, far away there was…. För mycket länge sedan långt härifrån hände det sig att all materia var samlad i en punkt mindre än du kan rita med en penna.
Denna punkt började snurra vilt tills den exploderade och spred sig i det vi nu kallar universum. På en liten planet i ett solsystem i en viss galax regnade det sedan på klippor och stenar. (Var kom regnet och luften och stenarna ifrån?) Och regnet strömmade ner i små och stora pölar där mineralerna ökade i koncentration.
Efter tillräcklig tid (ända sedan Darwin har de så kallade vetenskapsmännen lagt till miljoner, och senare miljarder år, i rask takt, allt eftersom de kunde räkna ut att deras teorier inte stämde) blev det en ursoppa av mineraler och när blixten slog ner bildades det organiska substanser som sedan kopplade ihop sig och kunde reproducera sig.
Kort och gott uppstod det celler som lärde sig att bli varelser och efter att grodan hade gått upp på land blev han till slut en prins.
Slutsats
Jag skildrade tre scenarier som anses vara bevisade i dag.
Vem som helst kan nu kolla sina egna synapser.
Det är nämligen där man kan finna om man har satt sin tro till fabler, eller till Sanningen.
/Kjell
Kjell (Reply)