I Europas domstol beslutades att en arbetsgivare som har policy att vara “åsiktsneutral” och har en tydlig skriftlig företagspolicy, har rätt att vägra anställda att synligt visa religiösa och åsiktspolitiska symboler i form av smycken, tatueringar och klädsel.
Eli Göndör (som jag fick lära mej är son till förintelseöverlevaren Ferenc Göndör, ungersk jude) skrev en artikel i Dagen.
EU-domen om religiösa symboler jämställer
Eli Göndör anser att: “De religiösa personer som kritiserat domen borde ha tagit emot den med tacksamhet.”
Eli Göndör avslutar med:
Domen är inte riktad enbart mot religion. Inte heller är den enbart riktad mot någon speciell politisk åsikt eller filosofi. Den drar ett streck vid just det som kan ordnas under livsåskådning.
De muslimer eller andra religiösa personer som kritiserat domen borde i stället ha tagit emot den med tacksamhet. Inte minst därför att den är genomtänkt och bedömer alla religioner eller livsåskådningar och dess anhängare precis på samma sätt.
Joel Halldorf, son till den kände pingst-katolske mystikern Peter Halldorf, håller inte med och har skrivit ett eget inlägg.
Orimligt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatser
Joel Halldorf anser att domen har kommit till stånd på grund av kulturblindhet och religionsblindhet. Han skriver:
Kulturblindheten blir tydlig redan i domstolens resonemang kring vad som ska räknas som en religiös symbol.
Joel Halldorfs starkaste argument formulerar han så här:
I domen används, talade nog, beteckningen ”neutral” om en sådan arbetsplats, men det är fel. Neutralitet innebär att olika religiösa och kulturella identiteter, med tillhörande klädkoder, accepteras.
En policy som förbjuder alla religiösa uttryck är inte neutral, utan ett uttryck för sekularism – vilket också är en kultur.
Jag vill hålla med Joel Halldorf när han skriver att: “Domstolen avslöjar här en klassisk västerländsk fördom: kultur och symboler är något som ”de andra” har – själva är vi neutrala.“
Det finns ingen neutral terräng!
Alla har en livsåskådning!
Det må vara ett slaviskt följande av tidsandan. Det må vara ett slaviskt följande av Muhammed. Det må vara ateism. Det må vara vad som helst.
Livsåskådningen må vara väl artikulerad eller bara ogenomtänkt flum.
Livsåskådningen må sätta mej själv, min ras, mitt land, mitt företag, eller något/någon annan i centrum.
Livsåskådningen kan ha Playboy och öl och Landslaget i centrum. För att bara nämna något som betraktas som “icke livsåskådning”.
Livsåskådningen kan vara att ha den egna produkten och det egna företaget i centrum och anse att ändamålen helgar medlen.
Fakta kvarstår!
Alla har en livsåskådning!
Underförstått med denna artikel är frågan: Med vad har Eli Göndör rätt och med vad har Joel Halldorf rätt?
Pröva själv, lyder receptet!
/Kjell
Views: 37