Vad menade Jesus?

I Johannes evangelium läser vi en mycket märklig predikan av Jesus. Han gav den i sluten kring. Bara de primära apostlarna fanns närvarande.

Olika traditioners fantasi om hur det såg ut.

Med vår kapitelindelning börjar det bli spännande i kapitel 13. Vi får veta att: “Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista. De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.

Jag tar det rakt av ur SFB15. Det handlar i denna artikel inte om nyanser mellan olika översättningar.

Lite senare på kvällen börjar Jesus predika för de elva. Judas hade redan dragit sin kos. Och detta sade Jesus till dessa mycket unikt utvalda och speciella 11 lärjungar som skulle bli apostlar från och med pingstdagen. Jag citerar ur Joh. 14:15-29. Läs allt som om du aldrig tidigare har läst det!

Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. 

Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. 

Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. 

Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva. Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. 

Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.” 

Judas – inte Judas Iskariot – frågade: “Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?” Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord.

Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er

Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett. 

Jag ber dej! Läs texten utan förutfattade meningar.

För det första är detta en text som man måste vara en nagel (spik på svenska) i ögat på alla som inte erkänner Jesu guddom. Han tycks vara helt likgiltig för om han säger “jag” Fadern eller Anden.

Jesus (Sonen) säger att de inte skall vara “faderlösa” för han själv skall komma till dem eftersom han skall se till att Fadern sänder Anden.

Det finns bara två alternativ. Endera var han helt förvirrad eller så är Fadern, Sonen och Anden verkligen tre personer i en.

Detta är en viktig del av denna predikan. Men den utgör, så att säga, bara bakgrunden och ramverket.

Det finns nämligen ett “krav”. Många tror att kraven bara fanns i det gamla förbundet. Men det är en lögn.

Alla förbund innehåller krav, fast man lika gärna kan säga att det handlar om erbjudanden.

Kom till vår butik på Måndag före 09:30 så får du, om du är en av de första 25, en gratis mp3-spelare med hifi hörlurar.

Är det ett krav eller ett erbjudande?

Det erbjudande som Jesus gav var: Om ni säger att jag är Herren och tar det på allvar så lyder ni mina bud. På det sättet visar ni att ni inte bara är ute efter egen vinst, utan faktiskt bryr er om Mig, alltså älskar Mig. Och om ni gör det skall Jag och Fadern genom Anden vara hos er och undervisa er om allt jag har sagt er.

Jesus sade inte: “Jag kommer att utvälja gudfruktiga män ibland er som kommer att bilda institutioner och maktstrukturer och genom dessa meddela allt jag har att säga er.”

Ja, men Jesus talade ju bara till de 11! Varför skulle vi då ta till oss detta om vi inte hör till eliten som drabbas av “Apolstolisk succession”?

Läs nu vad Jesus sade! Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. 

En av de 11 som fick höra Jesu predikan, första hand, meddelade följande efter att han hade mottagit Hjälparen Den Helige Ande. (Apg. 2:38-39) Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” 

Hur man än vill tolka, eller misstolka, den uppmaningen så måste man erkänna att löftet om Den Helige Ande gäller flera än bara de 11.

Vad kan vi då lära oss av denna Jesu predikan, till tröst och förmaning?

Jo, det finns de som säger att lagen och buden (de klumpar ihop allt) är avskaffade. Dessa laglösa vill inte höra talas om att lyda buden. De kallar det lagiskhet och fördömer dem som vill vara lydiga. De vill inbilla sig att de kan älska Herren utan detta erbjudande.

Sedan har vi alla maktstrukturer, i form av institutioner och samfund. De vill vara dem som bestämmer vad du skall förstå när du läser Bibeln. De vill inte acceptera att Den Helige Ander verkar i personer som älskar Herren. De vill ha makten!

Katoliker vill inte höra talas om att vanliga lekmän kan ledas av Den Helige Ande och förstå vad Jesus sade. De vill inbilla sig att det behövs ett diktatorialt läroämbete som håller pöbeln i schack.

Ropet om “sola scriptura” är det värsta den romerska storsekten vet.

De är tyvärr inte ensamma om detta. Så gott som alla religiösa institutioner lider av samma maktbegär.

Var vid gott mod. Jesu predikan gäller alla som accepterar Honom som Herren!

/Kjell

Visits: 37

5 thoughts on “Vad menade Jesus?”

  1. Den som håller mina bud kan också översättas, den som håller mina uttalanden, eller befallningar och det säger ju Jesus också, den som håller fast vid mina ord och Anden skulle ju påminna om vad Jesus sagt/befallt.

    Buden icke dräpa, icke ljuga, osv de gäller och är inskrivna i våra hjärtan och det borde vara självklart för var och en. Hur det sen är med sabbaten och matregler kan ju tyckas att även de gäller, men där säger ju NT något annat, dvs om jag inte missförståt något.

    Ja det Jesus säger om Anden, sig själv och Fadern, blir som du säger förvirrat, eller sant och det är just detta bibelavsnitt som jag tycker vittnar starkast om Jesu Gudom.

    Bb

        (Reply)

  2. Evangelisten Johannes skriver i slutet av evangeliet

    30 Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.


    Johannesevangeliet är alltså skrivet på ett sådant sätt, med Jesu under, som tecken på att Jesus är Gud Son = Gud. Verserna som är citerade ur Joh. 14:15-29 visar ju också verkligen hur Jesus vill säga oss detta! Det är verkligen sköna Ord i denna tid, då Jesus förringas på många olika sätt.

    Profetian över Jesus i Jes 9 visar samma dignitet i GT:

    på hans skuldror
    skall herradömet vila;
    och hans namn skall vara:
    Underbar i råd,
    Väldig Gud,
    Evig fader,
    Fridsfurste

    Vad jag inte får ihop med ovanstående är varför/på vilket sätt Jesus säger att Fadern är större:
    “Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.”

    Det finns ju bibelstöd för det, 1 Kor 15:27

    Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

    Är det så att lärjungarna skall glädja sig för Jesus skull; Han får gå hem till Fadern, som är större?

    gb

        (Reply)

  3. Björn bloggaren,

    Jag vet inte riktigt varifrån du har informationen att det ord som används för bud “ἐντολή” (entole) skulle kunna översättas med “uttalanden”. Ordet finns i 65 verser i NT och används även där det handlar om buden i GT.

    Men det finns en betydelse som man lätt glömmer. Vi känner igen betydelsen från ordet “bjuda” som är besläktat med ordet “bud”.

    Du skulle, till exempel, kunna få ett bud (en inbjudan som inte får vägras) från Svea Rikes Kung att närvara vid något specifikt evenement. Då hör det till att Kungen tar hand om transportkostnaderna och uppehället som har med besöket att göra. Du ges alltså det du behöver för att lyda budet.

    Låt mej sedan ta ett exempel på ett av Jesu bud av typen inbjudan. (Matt. 11:28-30) Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.” 

    Lydnad av “bud” är alltid ett personligt val, fastän omständigheterna påverkar valet. Därför tror jag inte att det är någons uppgift att göra en lista åt någon annan. Dygden i lydnaden ligger i orsaken till att man lyder.

    /Kjell

        (Reply)

  4. gb skrev:

    Vad jag inte får ihop med ovanstående är varför/på vilket sätt Jesus säger att Fadern är större:
    “Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.”

    Det är ett mycket intressant teologiskt spörsmål du tar upp. Men låt oss börja med konstaterandet att det inte finns något tvång att förstå hur detta hänger ihop.

    Bibeln använder sig av antropomorfiskt språkbruk. Fadern, Sonen, Guds högra hand är termer som används för att vi över huvud taget skall kunna göra oss en föreställning om Gud.

    Det är aldrig nyttigt att lägga till egna antropomofismer. Men vi kan försöka få ett visst begrepp om vad vi inte kan förstå. Fundera på följande frågor.

    1. Var fanns Gud innan skapelsen?
    2. Gud är kärlek/kärleken (1 Joh. 4:8,16). Kan kärlek existera utan en relation? och Var Gud kärlek(en) innan skapelsen?

    Fråga nummer 1 är tekniskt sett nonsens. För frågan förutsätter att “rummet” finns.

    I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Med vetenskapliga ord skulle vi på modernt språk säga att Gud lät allt få sin början när han med ett ord skapade rummet (rymden), materien och tiden. I fysiken talar man om “space – time – matter – continuum” vilket betyder att dessa tre bara kan existera tilsammans. Ordet “uni-versum” betyder att skapa en enhet, underförstått riktad till Skaparen.

    Det knepiga för oss är ju att vi inte ens kan formulera en korrekt fråga utan att introducera rum och tid. Titta på fråga 1 igen. Var = rummet, fanns är förfluten tid, innan = tid.

    Fråga nummer 2 går däremot att besvaras. Kärlek kan inte existera utan en relation. Eller för att tillspetsa det: En person som är ensam oberoende av rum och tid kan inte vara kärlek(en) och inte älska.

    Vårt dilemma är att en relation förutsätter att det finns minst två personer som inte är identiska på allt sätt. De existerar i relation, eller i förhållande till varandra. Det måste finnas någon skillnad och den skillnaden måste vara hierarkisk.

    Eftersom vi genomgående har dåliga erfarenheter av hierarki blir det svårt att förstå. Synd är alltid en skada på en relation. Syndafallets kanske största effekt var att relationen till Gud och till varandra blev skadad.

    Rangordning finns överallt, både bland djuren och människor emellan. Det handlar om makt och tillgång till resurser.

    Om någon säger: “Han är större än jag”; och vi vet att det handlar om något annat än kroppsstorlek så tolkar vi det genast som att handla om makt i en eller annan form.

    Men, det som Jesus talar om när han säger “större” handlar tydligen inte om att äga makt.

    Jag skulle gissa att det handlar om en kärleksrelation. Vi har erfarenhet av detta. Två förälskade njuter av att tillskriva varandra positiva superlativer.

    Så efter allt detta “akademiska finlir” blir min enkla slutsats att det Jesus säger är att de som älskar honom bör glädja sig tillsammans med honom eftersom han “går till Fadern” och då befinner sig mitt i ett kärleksförhållande som bara kan beskrivas med superlativer.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell

    Allt kan jag (vi) inte förstå och behöver kanske inte förstås.
    Och din enkla slutsats är oerhört vacker. Tack!

    gb

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *