Det får bli ännu ett “mellanspel” innan jag går till den avslutande delen av de föregående två artiklarna. Om du undrar vilka de är får du kolla följande länkar.
Det handlar således om hur kristustrogna skall välja och handla när det ser ut som om acceptabla alternativ saknas. Eller krassare uttryckt: Om satan skulle erbjuda dej det som ser ut som lösningen på dina problem, skulle du då tacka ja?
I slutet på sitt första brev till församlingen i Thessaloniki skrev Paulus (1 Tess. 5:12-24):
Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. Visa dem den största kärlek för det arbete de gör.
Håll frid med varandra.
Vi upp- manar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla.
Se till att ingen lönar ont med ont, utan sträva alltid efter att göra gott både mot varandra och mot alla.
Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.
Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.
Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
Denna blogg heter “Vad är sanning?” Namnet valde jag för att låta historiens största vägkorsning stå central. Avsikten är att behandla ämnen som har med vägval att göra.
Historiens allra största vägkorsning handlar om Jesu korsfästelse och det som utspelades i samband med detta.
Jesus som sade att han själv är Vägen, Sanningen och Livet stod ansikte mot ansikte med Pilatus och denne ställde en retorisk fråga: “Vad är sanning?”
Man baxnar inför det oerhörda andliga högtryck som rådde. Pilatus och Överste Prästen gjorde profetiska uttalanden och Pilatus hustru hade drömmar, för att bara nämna tre exempel. Fiendens mål är att omintetgöra Vägen, dölja Sanningen och döda Livet
Det tycks finnas ett ständigt ökande utbud av vägar att lösa våra problem och nå hägrande mål som lovar att tillfredställa våra önskningar. I varje vägval ligger sanningen i vågskålen och valet görs med livet som insats. Som det heter på Engelska: “When you choose your actions, you choose the consequenses.”
Valet är alltid vårt eget. Vi kan aldrig ge skulden till föräldrar, politiker, pastorer, präster, lärare, krig, flyktingar, diktatorer, pest, kolera, naturkatastrofer, puh…… Det finns bara en som räcker ut sin sårmärkta hand och manar: “Ge skulden till mej.” Därför satsar själafienden allt på att ge falska svar på våra frågor. Vägvalet är vårt! Vad är Sanning?
Det världen ivrigt önskar och hoppas på är en stark ledare som har patent på sanningen och kommer för att lösa alla problem.
Vi som har tillgång till historiens facit vet att detta kommer att ske, definitivt och slutgiltigt, när Herren Jesus kommer tillbaka för att regera som Israels (och hela världens) Kung. Pilatus plakat på korset blir då verklighet. Han lät skriva “Jesus från Nasaret, Judarnas Konung” på tre språk:
- ישוע הנצרי מלך היהודים
- Iesus Nazarenus rex Iudaeorum
- ιησους ο ναζωραιος ο βασιλευς των ιουδαιων
Men innan dess har det, och kommer det, att framträda ledarfigurer som gör anspråk på att ha patent på “sanningen” och kunna göra allting bra igen. Make the future Great again!
Och nu kommer jag till det jag känner mej manad att skriva om.
Ingen människa har patent på sanningen. Ingen människa har helt rätt i allt. Paulus varnar för att välja människor som “ofelbara ledare”. (1Kor. 3:4-7)
Om en säger: “Jag håller mig till Paulus”, och en annan: “Jag håller mig till Apollos”, är ni då inte som folk i allmänhet? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud.
Paulus kallar det för “köttsligt” och att vara som “omogna kristna” eller “vanligt folk”.
Jeremia fick uttala en profetia som uttrycker detta med all önskvärd tydlighet. (Jer 17:5) Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN.
Och nu vill jag anknyta till citatet jag började med. Texten i 1 Tess. 5:12-24 och framför allt då uppmaningen “Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.”
Glöm nu inte att Bileams åsna profeterade, Pilatus profeterade, Överste Prästen profeterade och Pilatus hustru hade en profetisk dröm. Man behöver varken vara kunnig eller vara rättrogen för att uttala “sanna ord”.
Basunen har ljudit utöver hela världen i samband med valet i USA. Ingen är oberörd! Några säger “jag håller mej till Trump”. Andra säger “jag håller mej till Hillary”. Själv kan jag inte “hålla mej” till någon av dem. Men jag tar mej friheten att påstå att båda har åsikter och ståndpunkter som håller att prövas. (Huruvida “det goda” sedan kommer att implementeras, vet vi inte. Vi vet heller inte hur “det onda” kommer att överhärska i “segrarens” handlande.)
På Aletheia skrev Andreas Glandberger: “Ingen pastor, debattör eller journalist har rätt att döma andra baserat på sin egen exklusiva övertygelse.”
Jag påpekade i en kommentar att detta låter snubblande likt subjektivismens och liberalteologins fundament.
Andreas genmälde: “Jag kanske skulle preciserat att det gäller hur vissa dömer ut andras kristna tro på grund av vilket parti som fick deras röst. Gud ser till hjärtat, och därav menar jag att ingen bör döma ut andras tro.”
Jag har svårt att se skillnaden efter nyanseringen. Finns det då inga gränser? Måste vi inte döma ut “andras tro” i den bemärkelsen att vi är skyldiga att pröva och bara behålla det goda.
Är resutatet av vår prövning hemligstämplat? Får vi inte varna Jehovas Vittnen, Mormoner, Framgångsteologer, Muslimer, Hinduer, Marxister etc. att de har fel? Får vi inte varna våra trossyskon, vänner, familj och bekanta att villolärare har fel?
Ingen människa har patent på sanningen! Dock kan det hända även om man är en åsna eller en egoistisk, ateistisk maktmänniska, även om man är en världslig människa eller anhängare av en villolära, att man uttalar en “sanning” som håller att prövas.
Det finns en väg mellan subjektivism och synkretism och det är vårt uppdrag att vandra på den vägen.
Det håller inte att förtrösta på människor och söka sin styrka i det som är kött och i sitt hjärta vända sig bort från HERREN!
/Kjell
Views: 30
Kjell!
Ang att döma en människas tro.
En människa kan ha mycket teologisk kunskap, prata teologi och skriva teologi, men har hon en sann tro?
Det syns och hörs huruvida en människa har biblisk tro! Jag hade Jehovas vittnen på besök förra veckan och det är helt uppenbart att de inte har biblisk tro. Visst de menar att de har bibliska gärningar, men sådana gärningar kan vem som helst ha och orsaken är att de inte utgår från tro, utan från något de måste göra.
De pratade om Andens frukt som de skulle uppvisa och uppodla, jag frågade vems frukten då var, Andens eller deras egen, det blev nog lite frågetecken för dem.
Bb
Björn bloggaren (Reply)
Björn bloggaren,
Än idag lämnar människor exempelvis jehovas vittnen för tron på Herren som Gud.
Ulrika (Reply)
Vad ska man säga? Jo, jag gillar skarpt artikeln. Jag är hellre här och läser och studerar kristen vandring med fördjupelse än hos apg. 29 .där man verkligen blir censurerad om man inte håller måttet från en viss herr Åberg. Tack för ordet. Fortsätt på den inslagna vägen.
Gerdt Malm (Reply)
Gerdt Malm,
Det finns ett antal texter i Bibeln som tydligt (bokstavligen) anger att man inte får lägga till eller dra ifrån Guds Ord.
Jag utgår från att Christer Åberg tycker det är ett kul skämt att hans blogg jämför sig själv med skrivandet av det obefintliga kapitel 29 av Apostlagärningarna.
Jag skall inte späcka min kommentar med citat, men vill ändå citera från det korta brev som Jesu bror Judas skrev.
Efter hälsningen skrev han (Judas 1:3): Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Och sedan övergår Judas till att beskriva det vi nu några decennia har sett i det som kallas “Word of Faith teaching” på svenska “Trosförkunnelse” där grundtanken i läran är att vi är små gudar som i liket med Gud kan skapa genom våra ord. Gud sade, och det vart… Man predikar att detta även är kärnan av vår tro.
Men läs sedan vidare i Judas brev. Det är mycket kort och mycket kraftigt. Han beskriver tydligt hur det ser ut i församlingar där man hemfaller åt onda andars läror. (Räcker inte den beskrivningen, läs då även Petrus andra brevs andra kapitel som säger exakt samma sak.)
Han avrundar beskrivningen med en varning, en uppmaning (Judas 1:17-19): Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: “I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär.” Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
Lägg nu märke till följande ord. Nämligen att vi “ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar“!
Fundera sedan på hur detta skulle kunna gälla och hur det skulle praktiseras om det i vår tid fanns “Jesu Kristi Apostlar” med samma kaliber och auktoritet som de 12.
Sanningen är den att efter Aposteln Johannes död tog “Apostlagärningarna” slut. Han var den siste av de 12.
Hur står det då till med “profeterna”? ja, låt oss kolla vad Skrifen säger. Både Matteus och Lukas skrev om detta.
Matt. 11:13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes,
Lukas 16:16 Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att komma in.
Tydligare kan det inte formuleras. Profeternas tid tog slut innan Apostlagärningarna började!
Men, säger du, det fanns ju profeter på apostlagärningarnas tid! Ja visst fanns det det. Borde Gud ha ordnat det så att alla som blev profeter innan Johannes Döparen avrättades, avrättades samtidigt med honom?
Men, säger du, Paulus skriver ju om profetians gåva! Inte har väl Andens gåvor slutat fungera? Nej, inte har Andens gåvor slutat fungera. Det är bara det att att lika lite som man blir Läkare för att man får nåden att förmedla helbrägdagörelse, lika lite blir man Profet för att man har fått frambära en hälsning från Herren.
Summan är följande: Ingen enda människa har Guds auktoritet att lägga till, dra ifrån eller ändra på något i “den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”.
Sedan må Christer Åberg och David Wellstam och vilka andra som helst säga vad de vill.
/Kjell
Kjell (Reply)
Gerdt Malm,
Läs gärna även min artikel som heter Vattendelare.
Där har jag utförligt gått igenom trosförkunnelsens vanföreställningar.
Apostlagärningarna fortsätter inte i vår tid!
/Kjell
Kjell (Reply)
Gerdt Malm,
Jag vill även repetera något jag tidigare har påpekat. Nämligen att man generaliserar och övertolkar valda texter. Här tar jag upp avslutningen på Markus evangelium.
Om det vore möjligt skulle jag gärna ta upp detta i en saklig diskussion med Christer Åberg och David Wellstam, eller någon annan som är beredd till det.
Notera att missionsuppdraget gäller fortfarande och att Gud gör under även i vår tid.
Men jag måste ändå säga något om “halv-citat”, för den som läser texten i sitt sammanhang, utan förutfattade meningar kan se följande.
I Markus 16:20 står det: Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Trosförkunnarna gör om texten till någon slags generell tes där det gäller att predika minst 100% rätt för att undren skall ske. Ett slags lackmustest på att en predikan är i enlighet med Guds vilja. Och då blir den som predikar en andlig supermänniska som är immun mot faror och kan bota sjuka till höger och vänster.
Därmed har man illustrerat grunden för den karismatiska villan. Så låt oss då titta på textens sammanhang. När hände detta? Vilka var närvarande? Vad skedde i detta sammanhang? Vilka var “de” som gick ut? (vers 20)
Markus 16:9-11 När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
Dessa som inte trodde var kanske flera än “de elva”, men helt säkert fanns “de elva” med i gruppen.
Markus 16:12-13 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Samma här. De som inte trodde var kanske flera än “de elva”, men helt säkert fanns “de elva” med i gruppen.
Markus 16:14 Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
Här får vi reda på att den Uppståndne Herren visade sig specifikt för “de elva”. Men missa nu inte den väsentliga poängen här. Det står att han klandrade dem för deras otro.
De hade stängt in sig tillsammans. Isolerat sig från världen. De sörjde och grät och trodde inte på det de fick höra. Och därför klandrade Jesus dessa elva och gav dem missionsuppdraget.
Markus 16:15-18 Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.”
Han sade till dem, alltså till “de elva”, efter att ha klandrat dem för deras otro, att om de nu går ut i tro skall de få vara specialutrustade och få utföra “gärningar som äro en apostels kännemärken” (2 Kor. 12:12 – 1917).
Och nu kan man välja mellan att läsa ut budskapet i texten. Nämligen att Herren Jesus ordinerade “de elva” och gav dem denna specialutrustning för att kunna sprida evangelium till ett motsträvigt folk som inte hade tillgång till något “Nya Testamente”.
Eller så kan man välja att generalisera och läsa in i texten att om någon, alltifrån den dagen, predikar ett 100% rätt budskap så blir han en sådan specialutrustad apostel.
Markus 16:19-20 När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
De fetstilade orden hänvisar till “de elva”. Lägg även märke till att texten står i förfluten och fullbordad tid.
Det finns faktiskt texter som antyder att Apostlarnas gärningar, deras kännemärken, var något som manifesterade sig i alla situationer där ordet behövde “stadfästas”, alltså bekräftas. Men att det fanns flera tillfällen där dessa Apostlar var lika “maktlösa” som du och jag. Där de kämpade i bön och hoppades på Herrens ingripande.
/Kjell
Kjell (Reply)
Det jag kan säga så här på kort arm är att jag blir glad över att här har vi undervisning som fattas på många andra ställen. För att skoja till det men ändå allvarligt menat, så har jag till slut hittat vad jag sökt ang. djup analys om vad som verkligen står i bibeltexerna, så kan jag gratulera mig själv ( kan man säga så?) att ha funnit vad jag sökte.
Gerdt Malm (Reply)
Gerdt Malm,
Bara du inte glömmer att allt som sägs och skrivs måste hålla att prövas (dokumenteras står det i grundtexten) i förhållande till Guds Ord – Bibelns skrifter.
Jag hoppas innerligen att alla som läser här prövar det jag skriver.
/Kjell
Kjell (Reply)