Jag tänker skriva något om en artikel som presenterades i Dagen för 2 månader sedan.
Rubriken lyder: Livets ord i Göteborg går in i pingströrelsen
Uttrycket “allt är relativt” brukar tillskrivas Albert Einstein. I sammanhanget handlade det huvudsakligen om att hastighet bara kan uttryckas som en funktion av två “kroppar”.
Om vi antar att du kör bil och din hastighetsmätare anger 80 km/h så är det bilens hastighet i relation till vägen. Det är således även din egen hastighet i relation till vägen.
Din egen hastighet i relation till passageraren bredvid dej är troligen ungefär 0 km/h, och din hastghet i relation till mötande trafik troligen i storleksordningen 160 km/h. Din hastighet relativt månen varierar starkt och är vanligtvis mer än tusen km/h och mindre än 4000 km/h.
Uttrycket “allt är relativt” brukar även användas mindre vetenskapligt för att uttrycka skillnader i upplevelser. Samma rumstemperatur kan vara för hög för somliga och för låg för andra.
Till sist finns det dem som missbrukar uttrycket för att säga att det inte finns några absoluta sanningar. Detta är dock precis motsatsen till vad uttrycket anger. Uttrycket anger att man inte kan veta något om någonting om man inte jämför det med något absolut.
Nu undrar du kanske vad detta har att göra med att församlingen Livets ord i Göteborg har gått in i “pingstförsamlingen” Connect church.
Detta säger Dagen-artikeln:
Församlingen Livets ord i Göteborg har gått in i Connect church, en växande församling med ett utåtriktat fokus. ”Vi har fått starka tilltal och övernaturliga bekräftelser från Gud på att vi skulle göra detta”, säger Åke Carlson, nybliven pastor i teamet i Connect church och tidigare pastor i Trosrörelsen.
Jag skall citera ytterligare en bit av artikeln som skrevs av Thomas Manfredh:
Att en församling i Trosrörelsen läggs ned och går upp i en församling från ett annat kyrkosamfund hör inte till vanligheterna i Sverige.
– Det kan vara så, men viktigast för oss har varit att följa den kallelse från Gud som vi upplever att vi fått, berättar Åke Carlson för Dagen.
Profetiska tilltal
Flera profetiska tilltal har övertygat honom och församlingen att ta det lite oväntade steget. Första tilltalet fick han i december 2013, ett bibelord från Johannes om att gå in och skörda där “andra har arbetat”
– I oktober 2015 kom ett annat tilltal från Gud med ord från Lukas kapitel fem där lärjungarna får så mycket fisk att de inte kan ta hand om den själva. De ropar då åt lärjungar i en annan båt: Kom och hjälp oss!
Två månader senare, i november förra året, möttes Åke Carlson och Anders Olsson, pastor i grannförsamlingen Connect church som tillhör både Pingst ffs och Hillsong family, en kristen församlingsrörelse grundad i Australien.
De hade känt varandra i flera år och Åke Carlson undervisade i den bibelskola Connect church har.
De började samtala om möjligheten att gå en gemensam väg, en dialog som nu utmynnat i att Livets ords församling gått upp i Connect church.
– De profetiska tilltal vi fått och övernaturliga bekräftelser på dessa gör att vi upplever en kallelse från Gud till detta, berättar Åke Carlson.
Här följer min analys.
Redan från början fanns det en osund tendens i den så kallade “Pingströrelsen”. Låt oss jämföra med lite historiska fakta. (För enkelhetens skull saxat och kompletterat från WikiPedia.)
Essek William Kenyon, född 1867, död 1948, var en amerikansk evangelist och pastor inom baptistkyrkan. Kenyon var en viktig inspirationskälla för Kenneth Hagin och därigenom indirekt för Trosrörelsen. Kenyon förkunnade den kontroversiella JDS-läran, med vilket menas att Jesu skulle ha pinats i helvetet efter korsfästelsen.
Kenyon fick sina idéer från Phineas Parkhurst Quimby (Februari 16, 1802 – January 16, 1866) som kallade sig själv för “amerikansk andlig lärare”. Quimby var filosof, magnetisör, hypnotisör, “healer” och uppfinnare.
Kenyon skrev många böcker. Jag vet inte vilka av dessa som finns på svenska:
- The Father and His Family: The Story of Man’s Redemption (1916)
- The Wonderful Name of Jesus (1927)
- Kenyon’s Living Poems (1935)
- Signposts on the Road to Success (1938)
- The Two Kinds of Knowledge (1938)
- Jesus the Healer (1940)
- Identification: A Romance in Redemption (1941)
- New Kind of Love (1942)
- The Two Kinds of Faith (1942)
- The Two Kinds of Righteousness (1942)
- The Two Kinds of Life (1943)
- In His Presence: The Secret of Prayer (1944)
- New Creation Realities (1945)
- What Happened: From the Cross to the Throne (1945)
- The Blood Covenant (1949)
- The Hidden Man: The New Self: An Unveiling of the Unconscious Mind (1951)
- Basic Bible Course: The Bible in the Light of our Redemption (1969)
- Advanced Bible Course: Studies in the Deeper Life (1970)
- Personal Evangelism Course (2012)
- What We are in Christ (2013) Compiled and Edited by Joe McIntyre
- A New Type of Christianity (CrossReach Publications, 2016)
- Claiming Our Rights (CrossReach Publications, 2015)
Hans böcker fick stor spridning bland annat genom Kenneth Hagin som plagierade det mesta av Kenyons läror och presenterade dessa så att de svaldes (hook, sinker and line) av samtida pingst i USA.
Jag citerar från Wikipedia:
Kenneth E. Hagin, född 20 augusti 1917, död 13 september 2003, var en amerikansk predikant. Hans församling “Rhema Bible Church [inte skriven än]” som numera drivs av hans son Kenneth Hagin Jr är belägen i Tulsa, Oklahoma. Ulf Ekman har studerat bibelstudier hos Kenneth Hagin innan han grundade Livets Ord i Uppsala. Hagin är teologiskt kontroversiell på grund av sina influenser från E.W. Kenyon (källa: Allt är inte Gud som glimmar, Sven Reichmann http://www.uttrycket.se/books/Glimmar/Gud_glimmar.pdf ) exempelvis JDS-läran, att Jesus dog andligen och pinades av djävulen i helvetet.
Böcker på svenska
- Helandet tillhör oss. Herrljunga: Interskrift. 1982. ISBN 91-7336-263-8
- Namnet Jesus. Uppsala: Livets Ord. 1986. ISBN 91-7866-041-6
- Ett studium kring ande, själ och kropp. Uppsala: Livets Ord. 1986
- Du kan få det du säger. Uppsala: Livets Ord. 1986. ISBN 91-7866-027-0
- Den troendes auktoritet. Uppsala: Livets Ord. 1990. ISBN 91-7866-152-8
- Varför tungotal. Falun: Agape. 1993. ISBN 91-630-1533-1
Jag skall nu fortsätta med det som i Sverige betraktas som pingströrelsens vagga. Det handlar således om Azusa Street och William Seymour. Igen tar jag det från Wikipedia:
William Joseph Seymour (2 maj 1870- 28 september 1922) var en amerikansk predikant och en av pionjärerna inom den moderna pingströrelsen.
Han föddes i Centerville, Louisiana, som son till de tidigare slavarna Simon och Phillis Seymour, som var katoliker. 1883 köpte de ett stycke land i Verdunville där man byggde ett hus mittemot en baptistkyrka på vars kyrkogård fadern begravdes sedan han 1891 dog efter en tids sjukdom.
Mellan 1903 och 1905 reste Seymour en hel del, möjligen i egenskap av försäljare. Han vistades under denna tid bland annat i Columbus, Ohio, Houston, Texas och Jackson, Mississippi. På den sistnämnda platsen kom Seymor i kontakt med Church of God in Christ och i Chicago träffade han predikanten John G Lake.
1904 flyttade han igen, denna gång till Houston i Texas, där han 1905 tillsammans med Lucy Farrow besökte en väckelsekampanj som hölls av den kände predikanten Charles Fox Parham. Farrow fick tillfällig anställning i Parhams organisation “Apostolic Faith” i Kansas. Under hennes tvåmånaders frånvaro tog Seymor över ledarskapet för den församling i Houston där Farrow var pastor. Farrow hade under sin tid i Kansas anammat Parhams undervisning om andedop med åtföljande tungotal, en lära som även Seymour kom att ta till sig efter Farrows återkomst till Houston.
Efter en kort tid flyttade Seymour sin verksamhet till Richard och Ruth Asberrys hem, på 214 North Bonnie Brae Street i centrala Los Angeles. Den 9 april 1906, efter tre dagars fasta blev Edward S Lee andedöpt och började tala i tungor. Människor strömmade till mötena och Asberrys hem blev snart för litet. Många fick göra samma erfarenhet som Lee, bl a Seymour själv (den 12 april).
Den 13 april flyttade man mötena till en nedlagd metodistkyrka, byggd 1888. Kyrkan var 13 gånger 20 meter stor, belägen på 312 Azusa Street och skyltades “Apostolic Faith Gospel Mission”. Namnet Apostolic Faith togs från Parhams organisation, som Seymour såg sig som en del av. Han hade t.ex. ett rekommendationsbrev med sig från Parham då han först anlände till Los Angeles.
Den församling som stod bakom mötena där kallades inledningsvis för the Divine Apostolic Faith Movement men kom att kallas Apostolic Faith Mission (AFM) då den officiellt konstituerades våren 1907.
Väckelsen bröt fram med väldig kraft och människor med olika hudfärg strömmade till från olika delar av landet och världen, och från olika trossamfund, för att uppleva andens dop på “övre salen” i kyrkolokalen. Väckelsen pågick i tre och ett halvt år med möten sju gånger i veckan, tre gånger dagligen och nästan dygnet runt.
För att inte göra det alltför långt tar jag nu “kopplingen” i stora drag.
Lewi Pethrus (ursprungligen Petrus Lewi Johansson) blev medlem av pingströrelsen 1907 efter ett möte med den norske pingstpastorn Thomas Ball Barratt in Oslo. Det var då Lewi Pethrus anammade läran om “andedopet” vilket enligt denna lära alltid manifesteras genom tungotal. Helt tydligt undervisade dessa även att den som inte var andedöpt, alltså tungotalare, inte var frälst på riktigt.
John Ongman (född John Nilsson) hade den mer bibliska synen på andens gåvor, tungotal och “andedop”. Tyvärr förlorade han maktstriden med Lewi Pethrus.
1889 blev han kallad som pastor i Örebro Baptisförsamling i vilken han började sin tjänst 1890 och där han jobbade fram tills bildandet av Filadelfiaförsamlingen i Örebro där han blev föreståndare 1897. Under 1890-talet hade Ongman varit aktiv som bibelskolelärare och grundare av Örebro missionsförening (1892). 1908 grundade han Örebro missionsskola för utbildning av predikanter i hemlandet och för missionärer.
På 60-talet tyckte många i pingströrelsen att det hade blivit “för lite rörelse”. Detta öpnade för kontakterna med “häftigare och mer fantastiska apostlar” från andra sidan av Atlanten. Här började svensk pingst infiltreras av trosförkunnelsen “Word of Faith teaching”.
Ulf Ekman prästvigdes i SvK 1979 och studerade sedan vid Kenneth Hagings “bibelskola”, Rhema Bible Training Center in Tulsa, Oklahoma. När han kom tillbaka till Sverige var tiden mogen att öppet introducera “Trosförkunnelsen”. Detta skedde genom att grunda församlingen “Livets Ord” i Uppsala 1983.
Notera att det redan sedan slutet på 60-talet fanns en hel del pingstförsamlingar som körde hårt med Word of Faith Teaching. Fastän man inte presenterade det som en “ny” lära utan bara en sorts “back to Azusa”, till pingströrelsens rötter.
Kanske förstår du nu varför jag reagerade på Dagens artikel som presenterar sammangåendet som en “Livets Ord församling” som “tar steget tillbaka till Pingst”. Men den pingstförsamling de går samman med är ju inget annat än en “Word of Faith” församling.
Vad blir då resultatet? Inget annat än att de slipper få frågor angående Ulf Ekmans omvändelse till Romesk Katolicism.
/Kjell
PS. Så vill jag även rekommendera Därför väljer unga svenskar att bli katoliker.
Views: 94