Självklarheter

Detta blir en kort artikel där jag försöker skildra ett samtal vi hade med en taxichaufför för några veckor sedan. Men först en liten “fakta-ruta”.

Till höger religion i Kenya. Till vänster religion i Sverige.

Först måste jag påpeka att statistik som bilden ovan bör tas med en rejäl nypa salt. Enligt den vänstra statistiken är 35 procent av svenskarna kristna. Frågan är väl hur man kan mäta något sådant. Jag förmodar att medlemskap i SvK räknas som att vara kristen. Vi vet helt enkelt inte hur många av dessa det är som har en relation med Kristus. Vi vet inte hur många kyrkligt aktiva det är som är pånyttfödda. Vi vet inte ens hur många icke kyrkligt aktiva det är som är pånyttfödda.

I den vänstra grafiken vet vi att säkert 90% är “kyrkligt aktiva”. Dit räknar jag då även muslimer. Av de som kallas kristna är det säkert så att 90% är mer eller mindre kyrkligt aktiva. Men igen vet vi inte hur många av de kyrkligt aktiva som är pånyttfödda.

Siffrorna varierar något men mellan 78% och 82% av Kenyas befolkning kallas kristna.

Från Wikipedia saxar jag följande:

Sverige räknades som ett kristet land men är idag snarare att betrakta som ett sekulärt land, där mindre än hälften är religiöst engagerade eller utövar privat en religion. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85 % av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende. Vid enkät anger många att de tror på andliga ting men inte på kristendomens gudsbild.


Lägg märke till: 46–85 % av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende.

För Kenya kan man kanske säga att: 46–85 % av Kenyas befolkning kan kategoriseras som anhängare av liberalteologisk framgångsteologi.

Nu skall jag berätta om samtalet med taxichauffören.

Vi kom in på hur “Word of Faith”, alltså trosförkunnelsen med sin framgångslära har korrumperat i stort sett alla protestantiska församlingar i Kenya.

I Kenya tror de flesta att nästan alla européer är genuint kristna. Jag berättade för honom att de flesta faktiskt är icke-troende, humanister, agnostiker eller ateister. Han reagerade ungefär som om han såg vatten brinna, paradoxalt och obegripligt.

Någon vecka innan hade han för första gången i livet hört att det finns människor som kallas ateister. Stor förvåning! Hur kan man tro att det inte finns någon gud? Skojar dom?

Jag berättade att ytterst få är aktivt kristna och han frågade då om inte den svenska regeringen gör något för att motivera folket att bli troende!

Jag berättade att man inte får hålla bön i skolor och att det är helt otänkbart att regeringens medlemmar skulle be tillsammans.

Verkligen! Om ni hade kunnat vara där och se hans stora förvåning. Vi var tvungna att ta om det ett par gången innan poletten föll. Han var ordlös!

Vi kom in på hur predikanter (märkliga apostlar) från USA och Europa kommer till Kenya och arrangerar en tältmötes-serie. Besökarna måste registrera sig för att deltaga och eftersom mötena fyller hela dagen bjuds det på en tallrik ris och grönsaker. Med 80% arbetslöshet har många tid att vara med. Det fotograferas och filmas. Antalet “registrerade” rapporteras sedan som “stor väckelse” när mirakelpredikanten kommer hem igen.

Han började förstå att det inte bara var i Kenya som “märkliga apostlar” gör sig rika på församlingsmedlemmarnas bekostnad.

I Kenya anses man vara knäpp om man bekänner sig vara ateist. I Sverige anses man vara knäpp om man säger sig tro på Jesus.

Jag har skrivit detta för att om möjligt rubba cirklar och skaka om självklarheter, i den mån det är möjligt.

/Kjell

One thought on “Självklarheter”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *