Två kaptener på samma skepp

Ingen tvekar angående betydelsen av rubriken på denna artikel. Och kanske skulle många kunna komplettera med andra metaforer som har liknande betydelse. Denna artikel kommer att handla om RKK-konvertiter i frontlinjen som bestrider halmgubbar med skenargument och anklagar motståndarna för okunnighet och falskhet.

Enligt berättelserna handlade Titanics undergång om en maktstrid mellan kaptenen och konstruktören. Vi vet hur det gick.

Bilden lånad från: http://henrikbokor.blogspot.co.ke/2014/11/ju-fler-kockar-desto-samre-soppa.html

Argumentet just nu, från katolsk sida, handlar om ett halmgubbe-anfall på missförståndet av betydelsen av “sola scriptura”.

Ju fler kockar, desto sämre soppa! RKK och dess fanatiska nykonvertiter i länder med RKK-light strategi ägnar sig nu åt att skämma protestanter för att det finns (enligt icke verifierbara påståenden) 42.000 olika protestanter men bara 1 (en!) Kyrka. Den “ecclesia” som man anser att Jesus grundade på Petrus som första biskopen i Rom.

Protestera ännu inte, jag vet att det känns nästan fånigt att skriva dessa saker eftersom de är så uppenbara fabler.

När den rabiata konvertiten Anders Gunnarsson för några år sedan började häckla allt vad “sola scriptura” heter, kan jag bekänna att jag inte förstod vad han hatade så. Kanske kan det förlåtas mej för Anders hör till dem som profant förbannar allt han inte kan förstå.

Men när sedan den civiliserade Tuve Löfström föll in in häcklandet och på senare dagar även den ex-protestantse apologeten Karlendal, blir det dags att ta tjuren vid hornen.

Ni får förlåta mej att jag tänker gripa tillbaka till Guds naturlagar för att belysa vad “sola scriptura” betyder. Min bakgrund är i naturvetenskaperna matematik, fysik och kemi.

Inte förrän efter 30 års ålder fick jag förstå att Guds “naturlag” omfattar mycket mera än vad Newton och Galileo kunde tänka sig.

Kortfattat kan det formuleras att: “Data säger ingenting om mätbara fakta inte jämförs med absoluta normer.”

Bry dej inte om, om du tycker att detta var ett obegripligt uttalande. Jag kan stava det ur Bibeln.

Vi läser ur Apostlagärningarnas 8:26-39

Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: “Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.”
En sådant egendomligt uppdrag! Gå ut och missionea där det är folktomt!
Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja, men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias. Då sade Anden till Filippus: “Gå fram och närma dig till denna vagn.” Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: “Förstår du vad du läser?”
Lägg nu märke till svaret! Det betyder att den välutbildade hovmannen inte kunde tolka texterna med de kunskaper han redan hade.
Act 8:31 Han svarade: “Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. Men det ställe i skriften som han läste var detta: “Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun. Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.” Och hovmannen frågade Filippus och sade: “Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?”
Hovmannen saknade historiska fakta, altså “tradition” för att kunna förstå.
Act 8:35 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus. Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: “Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?”
Talade Filippus om dopet? Nej! Men när hovmannen fick den kunskap (tradition) han saknade, kunde han själv dra sina slutsatser.
Filippus sade till honom: “Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske. Han svarade och sade: “Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.”
Ett av de starkaste bevisen att spädbarnsbegjutelse inte är ett bibliskt dop!
Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
Hade det inte räckt att skvätta vigvatten på hovmannen? NEJ! för detta är inget dop!
Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.


Låt oss stanna där för ett ögonblick och fundera hur det gick med kockarna och soppan.

I en bilskolebil har instruktören egna pedaler som tar makten över bilen oavsett vad eleven gör. Hur tror du det skulle gå om eleven hade lika mycket “makt” som instruktören?

Som jag redan sade är jag en naturvetare. Tänk dej att du installerar värmepanna, cirkulation och värme-element i ett hus. Du installerar sedan en central thermostat och även (för att göra det riktigt bra) lokala thermostatkranar på elementen.

Resultatet blir ett krig mellan den centrala thermostaten och de lokala elementens thermostatkranar.

Det jag försöker förklara är att det måste finnas en klart och tydligt definierad hierarki. Endera måste thermostatkranarna öppna sig helt, eller så måste den centrala thermostaten styra pannan att cirkulera vatten med 70 graders temperatur oavsett rummens temperatur.

Inget blir bättre av att man har två kaptener eller 5 kockar som sköter samma sak. Det måste finnas en hierarki.

Ja, det finns faktiskt även bibeltexter som talar om detta. Jag skall inte citera en sådan text för jag vet att det kan leda samtalet in på avvägar. De som är nyfikna får själva läsa Ef. 5.

Men jag tänker avrunda med att avskaffa RKK’s halmgubbe som består av missförstånd om “sola scriptura”.

RKK säger att Skrift och Tradition (och Läroämbete) är tre kaptener på samma skepp.

Kristustrogna protestanter säger att bara Skriften är kapten. Resten måste skicka sig.

Striden handlar inte om att bevisa något om “sola scriptura”. Den handlar om att erkänna vem eller vad som har den högsta auktoriteten.

Ingen kan tolka eller förstå Skrifterna utan “tradition”. Det luriga med RKK är att “Läroämbetet” föreskriver “traditionen”.

Hierarkin hos RKK blir således: Läroämbetet – Traditionen – Skrifterna

Kristustrogen protestantism anser att hierarkin är, var och förblir: Skrifterna – Traditionen – Läran.

Och var står vi själva då?

Jo!

1 Tess. 5:16-23

Varen alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus. Utsläcken icke Anden, förakten icke profetisk tal, men pröven allt, behållen vad gott är, avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må. Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.


Slutsatsen blir: Pröva allt med Skriften som måttstock!

/Kjell

PS. Läs gärna följande artiklar och förstå hur man försöker dribbla bort kärnfrågan.

http://www.dagen.se/debatt/forvrangda-fakta-om-katoliker-1.774185

http://www.mikaelkarlendal.se/2016/09/01/ar-skriften-allena-forenlig-med-skriften/

46 thoughts on “Två kaptener på samma skepp”

  1. Tack detta behöver vi höra i förvirringen, ja i te är jag förvirrad bara förvånad hur vissa kan gå denna väg och en sådan som Karendal bli en Anders Gunnarsson kopia lika arrogant och tvärsäker. Du borde bara bemöta dem på plats men förstår att det är fruklöst att försöka.
    Ursäkta detta är helt utanför ämnet men Ulrika varför har du stängt din blogg, har ju precis upptäcker och den är verkligen intressant

        (Reply)

  2. Läsare,

    Att Karlendal agerar tvärsäker kan jag hålla med om, men inte att han har blivit en profan häcklare som Anders G. För övrigt kan tilläggas att Tuve uppträdde väldigt hövligt hos t.ex. Aletheia men blev otroligt otrevligt bemött av två “protestantiska” häcklare som agerade på även lägre nivå än Anders G.

    Att bemöta argumenten hos Karlendal tror jag inte är en bra idé. Hans blogg bör väl nu klassas som en Katolsk Blogg. Jag skulle inte heller skriva på en Jehovas-Vittnen-Blogg eller en Mormon-Blogg.

    När jag upptäckte bloggarna skrev jag även på HRM-bloggar. Det var inte till välsignelse så jag slutade med att blanda mej i diskussioner på bloggar med “annan” livsåskådning, andra evangelier.

    Jag tycker att jag har lyckats dåligt, i artikeln ovan, att förklara det jag egentligen vill säga. Jag skall försöka igen:

    Från katolikernas sida brukar argumenten nästan alltid börja med att vi protestanter inte förstår dem, och att om vi förstod dem så skulle vi se att de har rätt.

    Ett exempel på detta är när vi protestanter säger att katoliker ber till Maria. Då slår man ifrån sig med båda händer och säger att man bara ber henne om förbön och att det som vi tycker låter som tillbedjan handlar on “vördnad”. Ja, i Marias fall talar man till och med om “extrem vördnad” eller “hyper dulia” som man kallar det på katolskt fackspråk.

    Det man i förbigående glömmer att tala om är alla dessa utombibliska fabler och myter angående Jesu jordiska moder Maria, eller Mariam eller Miriam som hon hette för samtida. Alla dogmer om Maria som “Den Eviga Jungfrun”, “Medåterlöserska”, “Himmelens Drottning”, “Himmelsfärd” och mycket mera. Den som inte har sett katolicismen i katolska länders folktro kan inte ens ana vilka kulter som har uppstått ur dessa fabler.

    Låt mej lämna helgon-cirkusen därhän. Just nu aktuell på grund av Anjezë Gonxhe Bojaxhiu, bättre känd som Moder Teresa. Beviset att någon är ett helgon är att den personen har förmedlat under efter döden. Den som orkar kan läsa katolska helgon-fabler. Det finns helt otroliga myter där. Ett helgon-lik flöt till exempel mot strömmen, vilket bevisade att det handlade om ett helgon. Låt mej även hoppa över vördandet av likdelar.

    Alla dessa jättestora tillägg till Guds Ord = Bibeln försöker man i länder som Sverige att tona ner. Vi protestanter förstår ju inte sådana saker…..

    Samtidigt silar man mygg när det gäller en slogan som “sola scriptura”. Vem som helst kan ju förstå att det handlar om att använda det nedtecknade gudsordet som mall när man bedömer allt annat.

    En bra förebild beskrivs i Nya Testamentet. Nämligen hur de troende i Berea inte accepterade Paulus predikan på auktoritet utan att först pröva den mot den Heliga Skrift de hade tillgång till.

    Karlendal har deklarerat att en katolik måste acceptera att vara det så kallade “Läroämbetet” lydig och underdånig. Att förkasta läroämbetets dogmer är att förlora frälsningen.

    Här kommer nu de båda kaptenerna på skeppet i konflikt med varandra. Karlendal anhänger “sola läroämbetet” och därmed blir läroämbetet kapten och Bibeln på sin höjd styrman.

    Trots att man med lätthet kan bevisa så att var och en som vill förstår att läroämbetet har diktat ihop så mycket fabler och myter att gudsordet formligen druknar i detta träsk.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell!
    Det viktiga ämnet till trots, så blev jag välsignad av ditt inlägg på annat sätt än du förmodligen haft för avsikt.
    Jag läser om hur Herren sänder Filippus till en folktom plats – och hur Han sedan sänder en människa rakt till honom – tala om att gå i förberedda gärningar!

    Jag tänker att vi ibland kan befinna oss (metaforiskt, känslomässigt eller fysiskt) på en öde plats, och kanske undra vad i hela friden vi gör där…

    Betraktelsen hjälper mig att möta dagen med ny tillförsikt. Våra öde platser är ju egentligen aldrig öde, eller hur!

    (Annars, amen till sola Scriptura.)

        (Reply)

  4. Ingela,

    Det finns tillräckligt många under och underbara saker i Guds Ord. Ingen behöver hitta på fabler för att krydda Skrifterna.

    Filippus och hovmannen är sannerligen en märklig händelse.

    Tack för din reaktion! Den blev mej till välsignelse.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Läsare,

    Jag vet inte vem Lars Borgström är, men han har givit relevant respons hos Karlendal.

    Jag citerar hela hans kommentar här för den avslöjar RKK’s taktik.

    /Kjell


    ——CITAT——

    Lars Borgström den skrev:

    Irenaeus (ej Ireneus!) talar helt riktigt om en tradition som överlämnats från apostlarna till deras efterträdare biskoparna i de olika församlingarna. Men det är viktigt att nyansera vad det är för slags tradition det handlar om. Det är alltför enkelt att säga: ”Se där, Irenaeus talar om tradition, alltså är han en förkämpe för den romersk-katolska traditionsförståelsen!”

    Jag gör återigen ett litet utdrag från min bok, för att sedan återge vad Irenaeus skriver i Adversus Haeresis III.3.3. Först alltså ett citat från min bok:
    ——————————–
    Dock kan det vara på sin plats att undanröja ett vanligt missförstånd när det gäller den lutherska positionen. Att den sanna lutherdomen bekänner sig till Skriften allena innebär inte att all kyrklig tradition förkastas, vilket sker i vissa protestantiska och radikalreformatoriska kretsar. Den störste teologen i generationen efter Luther, Martin Chemnitz, identifierar åtta typer av tradition i Examen Concilii Tridentini, det viktiga verk där han granskar Tridentkonciliet:

    1. Tradition är det som senare skrevs ned i Skriften.
    2. Tradition är också själva hanteringen av kanonfrågan, det att skrifter med falska anspråk avskiljs från de rätta skrifterna.
    3. Tradition är den apostoliska trosbekännelsen och den sammanfattande trosregeln.
    4. Tradition är den sanna tolkningen av Skriften.
    5. Tradition är dogmatiska slutsatser.
    6. Tradition är fädernas konsensus.
    7. Tradition är seder och bruk.
    8. Tradition är läror som inte finns i Skriften, men som ska hållas lika högt.

    Det är endast den sista sortens tradition som Chemnitz och den
    lutherska kyrkan förkastar. Den romersk-katolska kyrkan har en
    mängd sådana dogmer. Tradition i meningen 3–7 är värdefull som
    en hjälp att kunna förstå Skriften, men sådan tradition är samtidigt
    underställd Skriften och kan inte stå på egna ben – den måste visas
    vara samstämmig med Skriften.
    ———————–
    Slut på citat från min bok. Vilken tradition är det Irenaeus talar om i Adversus Haeresis? Läser man vad han skriver i III.3.3. så framgår det att det inte är någonting annat eller någonting som går utöver vad som redan finns i Skriften. Det handlar närmast om ”trosregeln”, en slags sammanfattning av Skriftens budskap (tradition 2 enligt Chemnitz ovan) som senare kodifierades i trosbekännelsernas formuleringar. Jag återger i engelsk översättning hur Chemnitz beskriver ”traditionen”:

    ”In the time of this Clement, no small dissension having occurred among the brethren at Corinth, the Church in Rome dispatched a most powerful letter to the Corinthians, exhorting them to peace, renewing their faith, and declaring the tradition which it had lately received from the apostles, proclaiming the one God, omnipotent, the Maker of heaven and earth, the Creator of man, who brought on the deluge, and called Abraham, who led the people from the land of Egypt, spoke with Moses, set forth the law, sent the prophets, and who has prepared fire for the devil and his angels.”

    Det är alltså inte fråga om tidigare ohörda ting (böner till Maria, påvens maktposition, skärseld, avlat o.s.v.) utan om den apostoliska traditionen som också finns fullt synlig i den heliga Skrift.

    /Lars Borgström

    ——SLUT CITAT——

        (Reply)

  6. Tack Kjell för inspirerande artikel och tack Ingela för din reflektion.

    Vi blir ibland sända till tomma platser, men med ett djupare syfte. Man får leva några dagar till för att upptäcka att Herren hade sitt finger med i syftet. Min fru och jag flyttar snart ner till mina gamla hemtrakter, faktiskt otippat även om vi nosat på tanken under det senaste året. Det skall bli spännande att se vad Herren har i beredskap åt oss där. Arbete och bostad har löst sig på ett näst intill surrealistiskt sätt vilket styrker min uppfattning om att det har en djupare mening.

    Tänk på oss i era böner att vi främst får vara redskap i Herren händer.

    Frid/ Frank

        (Reply)

  7. Läsare,

    Hej du anonyme broder, (eller syster?)

    “varför har du stängt din blogg,”

    Kan inte säga så mycket mer än att saker har sin tid och att jag just nu går under hörselträning. Och undervisning. I Guds ord alltså.

    Gud välsigne dig.

    Och fantastiskt glädjande att se av Ingela och nya namn här.

        (Reply)

  8. Ulrika,

    Hej Ulrika
    Ok brodern förstår, det jag undrar över är om du släckt den helt eller bara gjort den osynlig för ej invigda. Det stod att man var tvungen att logga in för att läsa den.
    Hej kjell
    Jo jag läste Lars kommentar på karlendals blogg.

        (Reply)

  9. Läsare,

    Låt oss stanna där. Artikeln handlar om katolikernas argumentationsteknik. Att Karlendal är en missioneranden katolik finns det ingen tvekan om.

    Ett tydligt exempel på “argumentationsteknik” är Anders Gunnarssons svar till Lars Borgströms två utmärkta anföranden.

    Det är hur tydligt som helst att Anders redan i förväg har beslutat att inte ta till sig några som helst argument som strider mot hans egen agenda.

    Detta bör jämföras med hans ständiga klagomål att protestanter inte vill förstå katoliker.

    Tala om att mäta med två mått!

    Det är allmänt känt att konvertiter tenderar att bli fanatiska.

    /Kjell

        (Reply)

  10. Det finns ännu en aspekt man inte får glömma vad gäller RKK, nämligen att det handlar om en sekt.

    En sekt definieras av att det finns en ledare med en “inner circle” som vet allt och bestämmer allt. I detta fall påven och läroämbetet.

    Den som blir medlem av sekten behöver inte tänka själv, bara följa föreskrifterna som anses vara gudomliga och ha högre auktoritet än Guds Ord.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Läsare,

    En anledning till att det blir tyst här när ämnet är argumentationsteknik och argumentation är att de som läser här vet att Gud har argumenterat färdigt själv vilken Grund som gäller. Vi har bara att förstå Guds argumentationer. Det är därför det blir så tyst här. Man vet att det är Guds argumentationer som gäller. Och hans tekniker. De som söker sanningen hjälps åt att argumentera för Guds sak. Det är det som är att följa.

    Lutheranerna har som organisation tagit starkt avstånd från Luthers antisemitism men frågan är hur långt man kommer när frågan stannar vid vem som har rätt till kyrkan……..

        (Reply)

  12. Håll i hatten!

    För det stormar ordentligt nu i debatten där gammal-protestanter och ny-katoliker möts på barrikderna.

    Debatten har visserligen pågått länge, men för översiktlighetens skull börjar jag här med Anders Gerdmars avstamp i from av en bok med titeln Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk.

    Det kom respons från “nykonvertiten” Mikael Karlendal Tunn argumentation i nyutkommen bok.

    I Dagen kom det även respons från “nykonvertiten” Lucas Eriksson Förvrängda fakta om katoliker.

    Inte oväntat svarade “gammal-protestanten” Anders Gerdmar i Dagen med Bibeln står över traditionen.

    Och lika väntat kom “nykonvertiten” Mikael Karlendal med en skarp reaktion på egen blogg Om missvisande antikatolsk retorik.

    I mellantiden hade “nykonvertiten” Mikael Karlendal skjutit skarpt med ytterligare två artiklar på egen blogg Är Skriften allena förenlig med Skriften? och Nej, Anders Gerdmar, Irenaeus var inte protestant!

    Anledningen till att jag poängterar “nykonvertiten” är ett avsnitt i Mikael Karlendals artikel. Jag citerar:

    ”Lilla vän”

    Och sedan kommer det nu tämligen vanliga uttrycket på sociala medier om oss som nyligen blivit katoliker – ”nykonvertiter”. Det är ett sätt för religiöst nitiska protestanter att säga ”lilla vän”. Och menar Gerdmar att det bara är nyblivna katoliker som tror på den katolska kyrkosynen, på påveämbetet och att man kan be Maria om förbön? I så fall är han diskvalificerad fullständigt från att skriva i ämnet.

    Det här ”lilla-vän-skrivandet” fick mig att fundera ett varv extra på Gerdmars egentliga ”ekumeniska” hållning.

    En person som trevade sig fram till Pingströrelsen, blev pastor där, ändrade dopsyn, kyrkosyn, och flera andra syner, efter att ha fascinerats av kalvinismen, mellanspelade hos EFS och slutligen blev “nykonvertit” hos svensk RKK-light, borde kunna förstå att det faktiskt kan finnas anledning att tvivla på stabiliteten i övertygelserna. Inte minst eftersom Karlendal för inte så länge sedan skulle ha skrivit under på Gerdmars argument och prisat hans bok. Vad blir Karlendals nästa steg i utvecklingen?

    För att inte vara ensidig måste jag då även skriva något om Anders Gerdmar. Jag tar mej friheten att citera från Wikipedia: “Anders Gerdmar studerade teologi vid Lunds universitet där han tog examen 1980 och prästvigdes därefter för Växjö stift och verkade som präst fram till 1986. Som präst kom han i kontakt med den karismatiska rörelsen, och under en vistelse i England var han med i en karismatisk gemenskap och blev bekant med förkunnaren Colin Urquhart. Denna tid blev avgörande för honom och han lämnade prästämbetet och sökte sig till Livets Ord. Från 1994 till 2014 var Gerdmar verksam vid Livets Ord University (senare Livets Ord Theological Seminary) och sedan 2014 rektor för Skandinavisk teologisk högskola som han även grundat.”

    Jag vet inte precis var Anders Gerdmar står vad gäller de villoläror som kommer från Quimby – Kenyon – Hagin – Ekman och som stod (står?) högt i kurs hos Livets Ord, tydligen med Gerdmars teologiska godkännande.

    Ett tydligt, artikulerat, offentligt, explicit avståndstagande från dessa villoläror är ingen överflödig lyx. Detta utgör en akilleshäl för Gerdmar.

    Hur som helst har vi att göra med väloljade pennor (tangentbord), vältalighet och tillspetsad retorik från båda håll.

    Den som inte står stadigt förankrad i Guds Ord = Bibeln löper risken att först förlora hatten och senare dras med i stormen.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Det finns stora skillnader i tolkningarna av debattens betydelse. Så skriver Berndt följande:

    Det pågår en debatt kring Anders Gerdmars bok och hans efterföljande insändare och kommentarer. Mikael Karlendal m.fl. har gått in i debatten som handlar om vad som är sann kristen tro och lära. Jag tycker det är nyttigt när man “tvingas” att tänka till om vad det är man verkligen tror på som just “sann kristen tro och lära”. Jag tänker att både vi protestanter och katolikerna mår väl av att i god anda konfronteras för att mejsla fram hur Bibeln rätt ska förstås, läran rätt formuleras och tron praktiseras i det dagliga lärjungaskapet.

    Det Berndt tycks “glömma” (för jag vill fortfarande gärna tro att han inte har en RKK-agenda) är följande. Jag citerar från Karlendals artikel:

    När Gerdmar i artikeln och i boken kritiserar Katolska kyrkan på olika punkter, så är han ju mycket kategorisk. Han skriver:

    ”Romersk-katolsk lära innehåller tankar som kan binda en känslig själ: ’Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den Katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den’ (Lumen Gentium, nr 14). Detta är ett ytterst allvarligt påstående eftersom det har med frälsning att göra. Tack och lov saknar det helt grund i Bibeln, utan är en konsekvens av den romersk-katolska kyrkosynen.” (sidan 197 i boken, kursiverat av mig)

    Om man alltså luras att tro att Gud instiftade “RKK” och ändå vägrar att underkasta sig läroämbetets diktat, är man förlorad.

    Karlendal har valt att underkasta sig läroämbetets diktat. Detta är en del av konverteringen. Hans kamp är nu en kamp på evigt liv eller evig död. Inte undra på att han strider med all makt!

    /Kjell

        (Reply)

  14. Katoliker gör ett stor sak av att det finns 40.000 församlingar inom det som de kallar Luther. En skribent frågar vem som har rätt?

    Vad de inte förstår eller inte vill ta till sig är att skillnaderna inom de flesta församlingarna inte är så stora. Om man pingst, baptist eller HF med flera så är det inte frälsningsavgörande saker. Pingst har betonat tungomålet jmf med baptist. Både baptist och pingst rymmer många olika samfund. En del pingstförsamlingar är fristående från pingst, de har inte bildats för att de har en annan teologi utan för att de inte tycker att de fått komma fram som de velat och därför bildat en egen församling.

    Om man skulle studera teologin mellan dessa 40.000 församlingar så skulle man finna att det inte finns frälsningsavgörande skillnader. Klart att det finns några församlingar som har ett frälsningsavgörande skillnader men de är inte så många som katolikerna påstår.

    Detta är kanske svårt att ta till sig som katolik eftersom de bara tittar efter påven och därför tror att det bara finns en kyrka som kan ha rätt.

        (Reply)

  15. Fredrik,

    Vad katoliker gärna tiger om är de gigantiska skillnaderna i katolska kyrkan på grund av lokal folktro.

    RKK är synkretisk och det finns all möjlig smörja i lokala församlingar. Skillnaderna är större än skillnaderna mellan olika protestantiska samfund.

    Jag kan lova dej att katoliker i Sverige, Haiti, Mexico, Frankrike och vilket annat land du vil, nästan inte har någon annan gemenskaplig grund än Maria-kulten och de lokala helgonen.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Kjell,

    Så är det. Och i de flesta länderna ber de till Maria utom i Sverige. Intellektuellt svårt att förstå att bön till Maria om förbön inte är en bön.

        (Reply)

  17. En kommentator “Gjohn-Marko Berisha” skrev en mycket relevant fråga hos Mikael Karlendal.

    Jag citerar här hans fråga och har även skrivit en reaktion som kommer in om Karlendal släpper in den.


    Gjohn-Marko Berisha den 10 september, 2016 kl. 20:01 skrev:

    Det här med Maria då. Enligt katolskt tro varor och förblev jungfru, hon togs upp till himmelen utan att behöva dö. Varför berättar inte Johannes något om detta trots att han måste ha levt längre än Maria? Varför ser han inte ”Himmelens drottning” när han får se alla de saker han får se vid sin uppryckande?
    Stefanus dör martyrdöden ganska tidigt, ändå ser vi ingen be till honom om förbön. Varken Paulus, Petrus eller någon annan uppmanar om eller föreslår detta!


    Kjell den 11 september, 2016 kl. 05:53 skrev:
    Din kommentar inväntar granskning.

    Gissningsvis kommer du att få ett odugligt svar på din synnerligen relevanta fråga.

    Man kommer att säga att du inte förstår, eftersom du tydligen är anti-katolik.

    Sedan kommer man att undvika svar genom att i stället attackera en protestantisk halmgubbe.

    En rätt-trogen medlem av RKK förväntas bara gapa och svälja allt som läroämbetet förkunnar.

    Må Herren välsigna och bevara dej!

    /Kjell

        (Reply)

  18. Man kan lära sig en hel del om man läser Mikael Karlendals artikel Om missvisande antikatolsk retorik.

    Jag skall citera inledningen. (Min fetstil och färg).


    Det var intressant att läsa Anders Gerdmars debattartikel i Dagen, där han svarar på Lucas Erikssons debattinlägg. Detta blogginlägg är en kommentar till den artikeln och till en del andra saker i boken. Kontentan är att Anders Gerdmar inte alls är ekumeniskt öppen gentemot katoliker på det sätt som han tycks vilja låta påskina. För Anders Gerdmar är en godkänd katolik en halvkatolik som tänker och lever som en protestant.


    Fundera nu lite grand på den fetstilade, mörkröda meningen.

    Törs man förmoda att samma sak gäller även i motsatt riktning?

    Kontentan är att Mikael Karlendal inte alls är ekumeniskt öppen gentemot protestanter på det sätt som han och andra svenska katoliker ofta tycks vilja låta påskina. För dessa är en godkänd protestant en synkretisk protestant som tänker och lever som en katolik.

    /Kjell

        (Reply)

  19. Kjell,

    Mitt svar till Gjohn-Marko Berisha kom inte in. Det är mindre viktigt. Däremot kan det vara viktigt att se en del av svaren som kom in.

    Så skriver Lars-Göran Ståhl att:

    Bibeln uppmanar oss att be för varandra och och att vi kristna ska leva om vi än dör. Då kan man dra slutsatsen att de kristna som dött ber för oss.

    Enligt Bibeln kommer det en dag när “de i Kristus döda skall uppstå”. Huruvida dessa som nu vilar i paradiset i väntan på uppståndelsen bekymrar sig om oss som ännu lever, och ber för oss, vet jag naturligtvis inte. Men det är ingen heretisk tanke att tro så.

    Den katolska heresin ligger i att uppmana oss att be till “de i Kristus döda” som de kallas i Bibeln.

    Sedan får man ju inte glömma att hela helgonkulten handlar om detta, med Maria som det högsta av alla helgon.

    Alla dessa läror har sin grund i korrupt och vriden tolkning av texter ryckta ur sina sammanhang.

    /Kjell

        (Reply)

  20. Jag vill försöka visa hur avigt man kan resonera när man försöker bevisa det man anser vara självklarheter.

    Allas vår Anders Gunnarsson svarade Gjohn-Marko Berisha med länkar till den blogg han övertog. Det handlade om det som med ett korrekt ord kallas “mariologi”, alltså läran om Maria. Utan dessa “läror”, “dogmer” vore den Romerska Katolicismen ingen Romersk Katolicism.

    För katoliker är accepterandet av dessa “dogmer” vad vi protestanter kallar “frälsningsavgörande”. För protestanter handlar det om hopsnickrade fabler som strider mot många texter i Bibeln. Det är således något som det aldrig kommer att gå att enas om.

    Hur som helst, i en av länkarna hänvisar Gunnarsson till Koranen, varpå Gjohn-Marko Berisha genmäler: “I en av länkarna som du delade används Koranen som bevis för Marias eviga jungfrudom!

    Jag skall citera Gunnarssons svar på detta:

    Hmmm, nej Koranen är ingen auktoritet för mig (dock intressant att heretikern Muhammed har intakt mariologi, medans många protestanter har intakt kristologi, men missar mariologin).

    Man står paff!

    Du som har en ren och biblisk tro angående Kristus och Maria bör således överväga din tro på grund av att “heretikern Muhammed hade samma villor som RKK” angående Maria.

    Mad sådan “logik” går det inte att föra ett redligt samtal.

    /Kjell

        (Reply)

  21. Fredrik,

    Om du tycker att detta är toppen av snurrigt, låt mej då visa hur det ser ut i länder där det är ännu snurrigare.

    Vad föreställer bilden? (Jag fotograferade den i vår dagliga tidning.)

    En katolik?
    En anglikan?
    En pingstvän?
    En animist?

    /Kjell

        (Reply)

  22. “Du som har en ren och biblisk tro angående Kristus och Maria bör således överväga din tro på grund av att “heretikern Muhammed hade samma villor som RKK” angående Maria.”

    Ett gott skratt förlänger livet sägs det. Då la jag till iaf några minuter efter att ha läst detta

        (Reply)

  23. Andreas Frost,

    Fast min reaktion är nog mera vrede och sorg. Vrede att det finns så mycket förvillelse och sorg att så många går på det. Villoläror förblindar. De leder till ändrade paradigma och när detta händer funkar inte kommunikationen längre.

    Då skall jag samtidigt avslöja vem personen på bilden är.

    Bilden visar Biskop Bernard Muthoga alldeles efter att han vidges till biskop i fredags. Och nu kommer “överraskningen” han är biskop i AIPCA vilket betyder African Independent Pentecostal Church of Africa.

    På mössan och som halsband har han ett grekiskt ortodoxt kors, östkyrkans kors. På klädedräkten har han något som liknar ett mantuanskt kors, fast kanske det är ett stiliserat malteserkors eller ett järnkors, alltså det som användes av nazityskland. Givetvis har han även en kräkla (lat. baculus pastoralis), biskopsstav, krumstav, som är en symbolisk herdestav vilken bärs av biskopar.

    Här har vi att göra med en av många mish-mash-sekter som finns runt om i världen.

    /Kjell

        (Reply)

  24. Jag har funderat på en sak. Enligt KK är Maria näst intill den viktigaste personen i NT. Är det inte då konstigt att hon knappt nämns i hela NT, under den tid då Jesus var aktiv?

    T ex säger Jesus till Maria, “Kvinna , vad har vi med det att göra?” (John 2:2)

    Om Jesus och lärjungarna som skrev de olika breven lyft fram henne mer om hon skulle ha en sådan central plats som påstås?

    Jag förstår ju att detta inte är argument som skulle bita på katoliker.

        (Reply)

  25. Fredrik,

    Du har rätt. För katoliker räknas bara det påven har sagt…. Se även:

    Mycket bra artikel på Dagen: Gedigen granskning av den katolska katekesen.

    Ett par korta citat:


    Den romersk-katolska katekesen är entydig: ”I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt.”

    Att motivera detta utifrån Jesu Kristi ord och handlingar är inte så lätt.


    En annan punkt är synen på jungfru Maria. Den romersk-katolska katekesen är också här mycket tydlig: ”Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting.” När man söker bibliskt stöd för detta har man hänvisat till visionen av kvinnan med barnet i Uppenbarelseboken 12:17. Hur kommer det sig att man av denna vision kan dra slutsatsen att jungfru Maria är universums drottning? För en romersk katolik är det oproblematiskt. Att jungfru Maria är universums härskarinna är en dogm, fastställd av påven, och därmed är saken klar, lika klar som om Jesus Kristus personligen skulle sagt det i denna stund. Påven är nämligen enligt katekesen hans ställföreträdare, ”Vicarius Christi”.


    Läs gärna hela artikeln.

    Jag vet ingen om skribenten men menar att han har hållit sig till neutral terräng.

    Protestanter skulle nog gärna vilja att han gick lite längre och samtidigt skulle katoliker vilja att han hade tigit.

    Vi får väl se vad Karlendals respons blir. Som nykonvertit måste han ju skrika lite högre….

    /Kjell

        (Reply)

  26. Dat kan vara värt att notera att Helgon får tre samfund att fira mässa tillsammans

    Kort citat ur Dagens artikel:

    I somras helgonförklarades Elisabeth Hesselblad av katolska kyrkan, Sveriges första helgon på 600 år. Det har fått kyrkor i hennes gamla hemtrakter att komma närmare varandra, och under lördagen kommer gemensamma gudstjänster att hållas av tre kyrkor i Herrljunga. Förutom Katolska kyrkan kommer också Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan att delta, där man kommer att vandra mellan varandras kyrkolokaler under dagens lopp.

    De flesta diskussioner om “vägen till Rom” handlar om kända personer som konverterar från att i alla fall nominalt ha varit protestanter till att bli medlemmar av påvens stora sekt.

    Men samtidigt pågår det ett slags inlemmande från katolsk sida där man successivt ökar gemenskapen (notera att jag inte skriver samarbetet) med protestantiska samfund som redan har vissa överenkomster med katolicismen. Det sker enligt samma princip som kokandet av grodor.

    Man kanske skulle kunna uttrycka det så: “Den minsta gemensamma nämnare man grundar ekumeniken på tenderar att bli större.”

    Tänk att det alltid skall vara så svårt för oss att skilja mellan sak och person.

    Ef. 4:14 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

    Ef. 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

    Hur spänner man på sig sanningen som bälte? Tja för denne kommentator hos Mikael Karlendal lär det inte bli lätt att göra det:

    PaxVobiscum62 den 16 september, 2016 kl. 21:15 skrev:

    Ja, vem är det som har minst fel egentligen?

    2 Tess 2:7-12 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall “den Laglöse” träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse – honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.

    /Kjell

        (Reply)

  27. Kjell,

    Det är förskräckligt, samtidigt är jag inte förvånad. Många saker pekar på denna utveckling. Samtidigt är det bra att det kommer fram i ljuset så alla som vill blir medvetna om det.

    Fira man helgon på detta sätt så måste man stå nära varandra.

        (Reply)

  28. Fredrik,

    Jag förstod aldrig förr varför man spottade och fräste så fort som “sola scriptura” kom på tal.

    Nu förstår jag det. Hela RKK’s korthus står och faller med den sanningen.

    Diskussioner om “kanon” är avledningsmanövrer.

    /Kjell

        (Reply)

  29. Kjell angående bilden på biskopen:,

    Vad föreställer bilden? (Jag fotograferade den i vår dagliga tidning.)

    Ett sjömärke?

    Sjökort, sjömärken och kvasireligiösa symboler ter sig alla lika meningslösa för mig. Jag har ingen susning.

    Men tur att någon vet vad de står för, så att man kan ana vilken superförvirring som sprids där ute.

    Lars Borgström är för övrigt i viss mån bekant till mig (jag blir alltid inbjuden till en vårfest han brukar anordna i sitt hem varje år. Många kufer inbjudna, varav jag kanske är den mest bekrlämmande).

    Lars är som jag uppfattat det en mycket fin person (han bjuder ju mig på vårfest…!) och teologiskt påläst som få. Ödmjuk dessutom (inte helt vanligt bland uttalat Lutherska teologer). Detta i kombination med saklighet i framställningen av sina synsätt. Kort sagt, Lars har min djupa respekt (han bjuder ju mig på vårfest varje år!…)

    🙂

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  30. Rolf Lampa,

    “Ett sjömärke? ”

    Om det vore så trevligt.

    “Korsen” på manteln känner du igen?

    (Min spontana tanke var “julgran” men det är en annan historia)

        (Reply)

  31. Rolf Lampa,

    Lars Borgströms disambiguation av ordet “tradition” är mycket bra.

    Kanske såg du att jag berättade vem han med mössan och köppen är här?

    /Kjell

        (Reply)

  32. Min mamma delade ut lappar för församlingen hon tillhör, då kom en kvinnan fram till henne som hon känner lite ytligt. Kvinnan berättade att hon tillhör KK och frågade min mamma varför kristna i Sverige inte ber till Maria. Denna kvinna är från Tyskland men har bott i Sverige +40 år. Hon frågade inte om förböner utan om varför vi inte ber till Maria. Min mamma sa att hon ber till Jesus, kvinnan svarade att det inte hindrar att be till Maria.

    Det är viktigt för KK att be till Maria. I sin förförelse för kristna i Sverige försöker de dölja det med att man ber om förböner. Dock blir det tydligt i samtal med katoliker från andra länder att det inte handlar om förböner utan om att böner till Maria är viktigare än bön till Jesus.

        (Reply)

  33. Fredrik,

    Ja i Sverige kan man nog lyckas med att dölja fakta, men för mej och andra som har bott i katolska länder är det tydligt hur det funkar i praktiken.

    /Kjell

        (Reply)

  34. Kjell skrev;
    “Kanske såg du att jag berättade vem han med mössan och köppen är här?”

    Jodå. Därför var jag också nöjd över att någon (du) visste att förtälja. 🙂

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  35. Tycker att Jonas Rosendahl recenserar Gerdmars på ett väldigt bra sätt på aletheia.se kängan han ger till det större ledarna inom kristenheten ang deras tystnad tycker jag är väldigt bra. Stefan Swärd tex har ju inte vågat stöta sig med livets ord och därmed tassat runt ämnet i filtsockar. Detta blev så tydligt när han i en bloggpost hänvisade till Gerdmars bok. Själv har han varit tyst om allt som rört katolska kyrkan och tex Ulf Ekmans konvertering, för inte vill man väl stöta sig med det förlag som ger ut ens egna böcker. Så fegt och så fult…..

        (Reply)

  36. Läsare,

    Jag skall läsa artikeln noggrannt, men som alla andra började jag naturligtvis 🙂 med kommentererna.

    Då fann jag denna mycket träffande:

    Jonas Rosendahl · Spånga, Stockholms Län, Sweden

    Stanley, vi får nog räkna med en fortsatt sakramental utveckling även i frikyrkorna. Halldorf med Bjärka-Säby i spetsen är numera en retreatort för pingstpastorer och det kommer naturligtvis att påverka. En tröst är att detta är en naturligt utveckling sett i kyrkohistoriskt perspektiv. När väckelserörelserna klingat av och den helige Andes närvaro inte är lika påtaglig då kommer det sakramentala som ett brev på posten. Gud mystificieras, olika riter införs osv.

    För i verkliga livet handlar det ju om en nödtvungen balans mellan Andens ledning och mänsklig, episkopal, makt. Spontan efterföljelse eller liturgi. Aktuella behov eller kyrkotexter.

    /Kjell

        (Reply)

  37. Kjell,

    Vet inte exakt vad du vill mena med det. Sista kommentaren i kommentaren är det din. Jonas är ju inte positiv till den utveckling som nu sker.

        (Reply)

  38. Läsare,

    Ja, du får väl försöka igen att tolka kommentaren.

    Jonas har formulerat sig sakligt, korrekt och i sanningens ljus!

    /Kjell

        (Reply)

  39. Kjell,

    Ganska bra svar av Jonas när en kommentator säger att karlendal sågat Gerdmars bok

    Jonas Rosendahl Spånga, Stockholms Län, Sweden
    Jag har inte läst vad Mikael Karlendal skrivit. Men skulle förvåna mig om han argumenterar annorlunda än andra nykatoliker i cybervärlden. De har ofta läst ett antal böcker och sedan kommer man med “skolboksargumentation”.

        (Reply)

  40. Undrar vad “Läroämbetet” har för tolkning av följande verser.

    Matt. 23:8-10. Men ni ska inte låta er kallas Rabbi, för en är er Läromästare, Kristus*, och ni är alla bröder. Och ni ska inte kalla någon på jorden er fader, för en är er Fader, han som är i himlarna. Inte heller ska ni låta någon kalla er mästare, för en är er Mästare, Kristus.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *