Mirakel

År 2012 blev en före detta Luthersk präst i Tanzania berömd. Den pensionerade pastor Ambilikile Mwasapile annonserade att han hade hittat en buske som han kokade soppa på och soppan var en mirakelmedicin.

Han naturmedicin skulle, enligt honom själv och hans trogna, kunna bota alla kroniska sjukdomar inklusive diabetes, cancer, och HIV/AIDS.

Resultatet blev en lavinartad folkvandling till Loliondo. Folk reste flera dagar och stod i kö för att få en klunk av denna mirakelmedicin. Ja, det fanns till och med rika människor som hyrde helikopter så att de inte behövde köa.

Här är en bild på hur det såg ut längs lervägarna som ledde till Loliondo.

Rika och fattiga vallfärdade till Loliondo, för av någon anledning hade ryktet spritt sig att pastor Ambilikiles dryck verkligen fungerade. Trots att den inte gjorde det.

Du kan läsa mer om detta: Tanzania: Thousands trek to ‘miracle healer’ who promises HIV cure



När vi bodde i Holland hände det sig att en kvinna vid namn Johanna Wilhelmina Petronella Damman deltog i en talkshow. Hon kallade sig Jomanda och sade sig vara andligen begåvad och stå i kontakt med änglar och “guiding spirits” som ledde henne. Detta var 1991.

Hon “instrålade” flaskor med vatten som sedan kunde användas som mirakelmedicin. Senare, efter att hon blev otroligt populär, instruerades radio-lyssnare och tv-tittare att ställa en flaska vatten vid radion eller tv’n så att hon kunde “instråla” vattnet.

Hon hade stormöten. Jättelika sammankomster som var fullsatta.

2001 behandlade och vägledde Jomanda en relativt ung och populär skådespelerska, Sylvia Millecam, som ganska snart senare dog av bröstcancer på grund av att hon inte valde vetenskapligt bevisade behandlingar utan genom det spiritistiska New-Age mediet Jomanda vände sig till onda andemakter.

En rättslig process mot Jomanda ledde inte till fällande dom. Hon är dock listad som kvacksalvare.


Den världsberömde Reinhard Bonnke (född 19 april 1940 i Königsberg, Östpreussen, Tyska Riket) är en evangelist och predikant. Han är främst känd för sina stora tältmöten i Afrika. Han påbörjade sitt evangelisationsarbete under 1970-talet och hade möten i stora tält. Senare, när publiken blev för stor fick han flytta ut på stora fält. I Nigeria har miljontals besökt hans möten. Hans karriär i Afrika började 1967 i Lesotho.

Reinhard är en av Benny Hinns bästa vänner och de båda har även samarbetat. Reinhard Bonnke och Benny Hinn är båda extrema “Word of Faith” förkunnare.

Vid mötena i Nigeria har det förekommit många tvivelaktiga saker och folk har trampats ihjäl i trängseln. Sjuka och hjälpsökande har dött på väg fram till podiet. Reinhard berättar rövarhistorier som passar en patologisk mytoman.

Vitsen här är att massor av folk kommer samman i hoppet att bli helbrägdagjorda på ett mirakulöst sätt. Och vitsen är att hittills har inget av Bonnkes påstådda tusentals helbrägdagöranden kunnat dokumenteras.


De flesta kristna har säkert hört talas om Kathryn Kuhlman. Jag lånar text från Wikipedia

Kathryn Kuhlman, född 9 maj 1907 i Concordia, Missouri, USA, död 20 februari 1976 i Tulsa, Oklahoma, evangelist med tonvikt på helande. Hennes möten besöktes av tusentals människor runt om i världen. Hon hade också under många år ett tv-program “Jag tror på under”, och ett radioprogram som sändes varje vecka.

Kuhlman föddes i Concordia, Missouri. Hon blev pånyttfödd kristen vid fjorton års ålder vid en gudstjänst i metodistkyrkan. Efter första året på gymnasiet flyttade hon från Concordia. Senare kom hon att börja predika i kyrkor i Idaho. 1933 flyttade hon till Colorado och började hålla möten i Denver. Där träffade hon den resande evangelisten Burroughs A. Waltrip, och de inledde ett förhållande. Waltrip skilde sig från sin dåvarande fru och gifte sig med Kuhlman 1938. Denna skandal innebar slutet för Kuhlmans verksamhet i Denver. Paret separerade 1944 och skilde sig 1948. Kuhlman gifte aldrig om sig. Senare fortsatte hon sitt predikande i Pennsylvania. Nu började uppgifter om mirakulösa helanden vid Kuhlmans möten florera och hon predikade i radio och TV. Under 1960-talet började hon även verka i Kalifornien, där hon höll möten i Shrine Auditorium i Los Angeles. Kuhlman besökte Sverige 1969, då hon bland annat hade möten på Frölundaborgs isstadion, Göteborg, i Jönköping och i Stockholm. Hon dog av hjärtproblem 1976.

Kuhlman har gett ut flera böcker. Hennes stora framgångar har väckt både beundran och kritik. 1972 fick hon audiens hos påven Paulus VI i Rom som uppmuntrade henne i hennes tjänst. Benny Hinn uppger henne som inspiration. Andra har ifrågasatt hennes påstådda helanden.

Visserligen kan man inte ge Kuhlman skulden för Benny Hinns galenskaper, men här är ett citat från Benny Hinns uttalanden om hur “smöjelse inte försvinner när man dör”. Ursäkta utrikiskan:

A Dead Mans Anointing- Hinn has said:

“One of the strangest experiences I had a few years ago [was] visiting Aimee’s tomb in California. … Friday I am gonna go and visit Kathryn Kuhlman’s tomb. … And that grave, uh, where she’s buried is closed, they built walls around it. … I felt a terrific anointing when I was there. I actually, hear this, I trembled when I visited Aimee’s tomb. I was shaking all over. God’s power came all over me. . . I believe the anointing has lingered over Aimee’s body.”

“Someone asked me how is it you can feel the anointing around a tomb? I have no idea man, but I sure felt it. Your gonna feel the anointing. …I’ve heard of people healed when they visited their tomb…”


Rod Parsley agrees with Hinn about the anointing as he discussed the new healing center of Hinn’s on his program he said. “ God where those anointings will be multiplied Parsley says, I’m seeing this now Benny] … Multiplied by one another, Smith Wigglesworth’s anointing multiplied by Oral Roberts anointing multiplied by Kathryn Kuhlman’s anointing multiplied by Benny Hinn’s anointing and when the people come there, there faith will be at such a level that that spiritual genealogy which you are preserving will come to bear against their need. … this is going to be a miracle mountain. “( This is Your Day program, Aug. 24, 1999 TBN )

Kuhlman brukade berätta att hon hade en “Spirit Guide” – förlåt jämförelsen med Jomanda som sade samma sak.

Samma sak i alla fall jag har beskrivit ovan. Folk vallfärdar i mängder till dessa mirakelgörare.


Nu kommer jag till den knepigaste biten. Jag tänker nämligen skriva om en person som i svensk pingst var berömd för att vara helbrägdagörare. Hans namn är Bror Georg Kaspar Gustafsson, född den 4 september 1899 i Karlsfors, åtta kilometer norr om Värnamo, död den 6 januari 1983 i Jönköping. Han är en känd pionjär inom den svenska pingströrelsen.

Vi brukade inte använda hela hans långa namn utan bara kalla honom Georg Gustafsson. När han besökte stora Filadelfia i Stockholm var salen full. Alla ville ju endera få ett mirakel elle kunna vara iakttagare när ett mirakel skedde.

Jag tänker ge tre länkar till artiklar om Georg Gustafsson.

Wikipedia
Dagen
ViD blogg

Jag tänker inte ge mitt omdöme om varken Georg Gustafsson eller de tre artiklarna.

Men jag tänker vittna om något som hände när Georg predikade. Han berättade om sina tidigare heladegudstjänster. Bland annat om en moder som kom fram till honom med ett litet barn som hade Downs syndrom. Han skildrade vad som hände och sade bland annat något som ordagrannt fastnade i mitt minne.

“Och den lille idioten grät!”

Det var ju ett språkbruk som skar sig ordentligt med min generation.

Nu bevisar detta absolut inget som helst, mer än kanske att det är vanskligt att försöka förstå det som hände i en annan “tidsålder”, “generation”, “paradigm”.


Till sist vill jag reflektera lite grand över “pingst-väckelsen” som historiskt fenomen från slutet på 1800-talet till våra dagar. Igen använder jag mej av Wikipedia.

William Joseph Seymour (2 maj 1870- 28 september 1922) var en amerikansk predikant och en av pionjärerna inom den moderna pingströrelsen. Han föddes i Centerville, Louisiana, som son till de tidigare slavarna Simon och Phillis Seymour, som var katoliker.

Mellan 1903 och 1905 reste Seymour en hel del, möjligen i egenskap av försäljare. Han vistades under denna tid bland annat i Columbus, Ohio, Houston, Texas och Jackson, Mississippi. På den sistnämnda platsen kom Seymor i kontakt med Church of God in Christ och i Chicago träffade han predikanten John G Lake.

1904 flyttade han igen, denna gång till Houston i Texas, där han 1905 tillsammans med Lucy Farrow besökte en väckelsekampanj som hölls av den kände predikanten Charles Fox Parham. Farrow fick tillfällig anställning i Parhams organisation “Apostolic Faith” i Kansas. Under hennes tvåmånaders frånvaro tog Seymor över ledarskapet för den församling i Houston där Farrow var pastor. Farrow hade under sin tid i Kansas anammat Parhams undervisning om andedop med åtföljande tungotal, en lära som även Seymour kom att ta till sig efter Farrows återkomst till Houston.

Vi ha nu nått fram till den legendariska Azusa Street

Den 13 april flyttade man mötena till en nedlagd metodistkyrka, byggd 1888. Kyrkan var 13 gånger 20 meter stor, belägen på 312 Azusa Street och skyltades “Apostolic Faith Gospel Mission”. Namnet Apostolic Faith togs från Parhams organisation, som Seymour såg sig som en del av. Han hade t.ex. ett rekommendationsbrev med sig från Parham då han först anlände till Los Angeles.

Den församling som stod bakom mötena där kallades inledningsvis för the Divine Apostolic Faith Movement men kom att kallas Apostolic Faith Mission (AFM) då den officiellt konstituerades våren 1907.

Väckelsen bröt fram med väldig kraft och människor med olika hudfärg strömmade till från olika delar av landet och världen, och från olika trossamfund, för att uppleva andens dop på “övre salen” i kyrkolokalen. Väckelsen pågick i tre och ett halvt år med möten sju gånger i veckan, tre gånger dagligen och nästan dygnet runt.

Innan 1906 års utgång hade många av ledarna inom AFM på Azusa Street lämnat församlingen för att bilda egna församlingar (som 51st Street Apostolic Faith Mission, Spanska AFM och Italienska pingstmissionen) riktade till specifika etniska grupper. Andra församlings-bildningar uppstod kring predikanter med stark karisma. De flesta nya pingstförsamlingarna bildades bland fattiga, invandrare och socialt utslagna.

1908 gifte Seymour sig med Jennie Evans Moore som, när anden föll, inte bara plötsligt kunde spela piano utan också sjunga på både franska, spanska, latin, grekiska, hebreiska och hindi.

När Parham kom till Los Angeles i oktober 1906 kom det snart till en schism mellan denne och Seymour. Parham ogillade att Seymours verksamhet var rasintegrerad och tyckte inte heller om den fria och i hans tycke alltför känslosamma gudstjänstformen. Parham startade sin egen församling med samma namn, Apostolic Faith Mission, bara några kvarter från Azusa Street och lyckades locka över en del av Seymours medlemmar dit.

Snart uppstod även ledarskapsmässiga och teologiska strider inom Seymours rörelse, som på kort tid spridit sig över landet. I november 1907 hoppade pastor Florence Crawford av och bildade sin egen “Apostolic Faith Mission” med huvudkontor i Portland, Oregon. Många församlingar som hon grundat följde henne och 1908 tog redaktören för Seymours tidning, Clara Lum med sig prenumerantregistret och anslöt sig till Crawford.

I oktober 1906 var Parham inbjuden att tala vid en serie väckelsemöten på Azusa Street men kom snart på kant med äldstekåren där och gjorde ett misslyckat försök att starta en egen församling i grannskapet.

Parham fick även en kallelse att predika i Zion City, Illionis, där Christian Catholic Church (CCC) hade sitt högkvarter. Under Parhams möten där fick förkunnare inom CCC, som Fred Francis Bosworth och John G Lake, uppleva andedopet.

Kyrkans ledare Wilbur Glenn Voliva och de andra i CCC:s ledning motsatte sig dock Parhams besök och gjorde allt vad man kunde för att förhindra honom att hålla möten i Zion City.’ Alla offentliga samlingslokaler stängdes för honom och Parham hänvisades till privata hem, tillhörande hans sympatisörer. Alla CCC-medlemmar som besökte mötena där och tog till sig Parhams förkunnelse om andedop och tungotal uteslöts ur kyrkan.

John G Lake och de andra utesluta anslöt sig då till Apostolic Faith Mission. Lake reste ut som missionär till Sydafrika, där han 1908 fick vara med om att bilda Apostolic Faith Mission of South Africa.

1907 arresterades Parham, anklagad för sodomi. Han fälldes aldrig i domstol men hans anseende var skadat och han fick lämna ledningen för sin egen Apostolic Faith Movement.

Ensam och åsidosatt ägnade han sina sista år eskatologiska spekulationer, anglo-israelism och en alltmer rasistisk förkunnelse. 1929 dog Parham i närheten av sitt hem i Baxter Springs, Kansas.


Det tycks ha funnits en splittring mellan genuint bibliskt och villor i pingstväckelsen redan från början. Lägg även märke till vittnesbördet i namnet “Apostolic Faith Movement”. Visst ansåg man att “Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!”

Kanske borde man till och med förvänta sig att lärostrider uppstår. Om något genuint återupptäcks vill själafienden göra det han kan för att förstöra det.

Hur vi skall tänka om Georg Gustafsson vet jag inte. Blev människor helade? Jag vet inte! Spektakulära under händer, som bekant, alltid på någon annan plats. Fast många av oss kan vittna om stora under som inte skedde i rampljuset.

Det jag törs säga är att personkulter aldrig är av godo eller av Gud. Nu var det nog inte Georgs fel att det blev personkult för i pingströrelsen längtade ju alla efter någon slags bevis att det inte bara var vackra fabler de så innerligt strävade efter.

Gud gör under och jag önskar verkligen inte att förminska detta. Inte heller önskar jag tala illa om Guds tjänare som förmedlar trons budskap. Och säkerligen inte vara negativ över alla som har fått välsignas genom Guds direkta ingripande.

Vad är då avsikten med denna artikel?

Avsikten är att stimulera alla till att pröva allt och bara behålla det goda.

Den som inte kan se att det som i dag kallas “pingst” är helt på sniskan, eller till och med ockult, vill jag mana att stanna upp och ta avstånd från allt obibliskt.

Lösningen är inte att hoppa i en annan tunna och bara svälja allt.

Lösningen är att pröva allt mot Guds ord. Fast detta kostar mödan att lära känna Guds ord. Den som gör det kommer inte att ångra sig.

/Kjell

Visits: 83

8 thoughts on “Mirakel”

  1. Detta har jag inte skrivit för att kasta tvivel över Guds handlande i våra dagar.

    Jesus Kristus ÄR densamme “i går, i dag, och alla övriga dagar”!

    Du som har läst artikeln. Ge gärna din feedback. Om du anger i din kommentar att du inte vill ha den publicerad så respekterar jag det.

    /Kjell

        (Reply)

  2. Bilden ovan:

    But when he saw the multitudes, he was moved with compassion on them, because they fainted, and were scattered abroad, as sheep having no shepherd. Matt 9:36

    Klart att det är ett slags Gudsbevis att människor sätter sådan tilltro till något som nästan är från Gud.

    Gjorde misstaget att svara två personer på Berndts sida om Jesus och mirakelgörande kristna (som är andefyllda som Jesus var). “Raving lunacy,” ett ord som jag funderade några sekunder över.

    En konstig (eller contrived) syn på vem Jesus är resulterar i konstiga och farliga uppfattningar. Hyperkarismatiken gör kristna till småfrälsare och övertända profeter, och Jesus efterföljare i organiserad ordenssällskap med lite hemlighetsmakeri och millennialism kryddat i mixen blir en demonisk verksamhet som är samhällsfarlig (“Jesus sällskapet”, Tredje riket mm).

    Blir inte klok på Berndts profet. Ibland låter det som vanlig tankeverksamhet, och plötsligt exploderar förvirringen i stora bokstäver. Har inget hopp själv om att kunna hjälpa till. Får som saknar herde var ordet.

        (Reply)

  3. Om Georg,
    Det jag minns om Georg var inte att han framställdes som helbrägdagörare, men väl som färgstark predikant med lätt benägenhet till verbala överdrifter. Vem har väl inte hört och skrattat åt att han hade haft hundratals julottor… När jag blev äldre började jag få tro att det kunde ligga nån sanning i det. Dom tidiga pingstpredikanterna kunde vara på flera ställen på juldagen. Ett som är säkert är i alla fall att han hade en profetisk gåva. Då han besökte vår hemförsamling under ungdomsåren bad han och profeterade nån gång över oss ungdomar. Över mig kom ett tilltal som jag över huvud taget inte begrep förrän för ett tiotal år sedan.
    Sen har väl alla hört om då han bad hälsa över den sjuka kon eller då han kröp upp på kallvinden över fabrikslokalen och bad att han skulle begripa konstruktionsritningarna utan boklig kunskap. Nej, som jag minns det framställdes han däremot som en speciell bedjare 🙂

        (Reply)

  4. Torbjörn S Larsson,

    Att det fanns en hel del originella personer bland pastorer och kringresande predikanter är det inget tvivel om. Jag skulle lätt kunna räkna upp flera namn.

    Den kontroversielle Tommy Dahlman skrev i sin artikel hos ViD (se länk ovan) om den kontroversielle Jens Garnfeldt. Tommy försvarade Garnfeldts uppträdande genom att ta Georg Gustafsson som exempel på pionjärpredikanter som var “originella”.

    Det Tommy Dahlman, inte helt oväntat, gör är att jämföra form men strunta i innehåll.

    Jens Garnfeldt är representant för extrem trosförkunnelse och räknar sig själv till samma klubb som Rodney Howard Browne.

    På Georg Gustafssons tid fanns inte de demoniska läror som introducerades av W. E. Kenyon, importerades till “pingst” av Kenneth Hagin och fick sin spridning genom personer som Kenneth Copeland och Ulf Ekman och en stor skara framgångspredikanter med tv-shows, ministries och privata flygplan.

    Sedan är det ju ingen tvekan om att Tommy Dahlman bekänner sig till trosförkunnelsens ego-evangelium.

    Igen vill jag påpeka att jag inte varken kan eller vill bedöma Georg Gustafssons livsgärning.

    Det jag vill visa på är att manipulativa opinionsbildare som Tommy Dahlman lätt manövrerar bort från sakens kärna, i detta fall läran, och bygger argumentationen på ytliga formsaker som guilt by association och honour by association.

    Kvarstår att allt idoliserande av människor är fel och att det finns stor fara om man söker vägar att manipulera Gud.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Det var en lång post. Har läst halva.

    “Hon dog av hjärtproblem 1976.”

    Så ironiskt. Hur många av de du nu berättar om lever idag?

        (Reply)

  6. Ulrika,

    Om man höjer blicken ovanför sina egna ironiska tankegångar ser man hur människor blir lidande av denna falska karismatik. Man lämnar hus och hem för ingenting annat än ett värre tillstånd. Den falske gör sig ett namn på bekostnad av både människors kroppsliga och andliga liv. Höjden av själviskhet, ett sista tiden tecken. Själviska, självupptagna och törstande efter egna begär.

    Jag påstår att tecken och under karismatiken idag knappt ägnar en tanke på nästan och Gud utan är helt upptagen på sig och sitt. Motbevisa mig den som vill.

        (Reply)

  7. På Mirakelsajten “Hela Pingsten” förknippar man befrielse från fysisk blindhet och fysisk lamhet med Frälsning med stort F.

    En av sajtens missionärer, tillika skribenter, var vänlig och översatte vad det stod på en av de affischer som han själv använder när han förannonserar sina möten.

    Citerar tråden rakt av här:

    Ulrika | 15 juli, 2016 kl. 10:38

    Hej,

    Jag kan inte språket som är på affischen. Förstår att det står något om mirakler men inte vad det annonseras i övrigt. Kan man få en översättning av den?

    andreascucca | 16 juli, 2016 kl. 0:00

    Hejsan Ulrika!
    Tack för din fråga. På postern står det på franska.
    Mirakler-Helande-Förlåtelse-Befrielse
    De sjuka blir helade, De blinda ser, De lama går

    Plats, vilka talare osv.
    Sen står det Helande Befrielse Gratis!

    Med vänlig hälsning,
    Andreas Cucca

    Ulrika | 16 juli, 2016 kl. 9:22
    Din kommentar inväntar granskning.

    Tack Andreas för översättningen,

    ”De sjuka blir helade, De blinda ser, De lama går”

    Ja, det var ju precis det som Jesus gjorde, Jesus Messias, när han trädde fram för att visa för sitt egendomsfolk att det var han som de väntat på som kommit, enligt en profetia i GT också.

    Jag kan köpa rubriken ”De sjuka blir helade, De blinda ser, De lama går” i dag om man tolkar den andligen. Med andligen menar jag att när man lär känna Jesus blir man mer och mer hel, seende och icke lam. När man lär känna sanningen blir man mer och mer seende, även om man är fysiskt blind. Då går man mer och mer på den smala vägen även om man brukar rullstol och summan av allt, oavsett kroppslig status är att man blir mer och mer hel för man lär känna Jesus i relationen med honom och genom hans ord mer och mer.

    Visst är det underbart att bli helad från en kroppslig sjukdom, fast det är inget frälsningsavgörande i det. Och jag tror att de som läser affischen tolkar den bokstavligt.”

        (Reply)

  8. Mitt senaste inlägg på Mirakelsajten Hela pingsten.

    “Tron är relation.

    Jesus undervisar. leder, tröstar, förmanar osv var och en i varje stund där var och en befinner sig.

    Det handlar om tillit. Tillit lär man sig i relationen med Jesus.

    Vi behöver inte bevisa att Gud finns. Vi behöver inte bevisa att tron finns. Det visar Gud själv så snart en människa ger honom den minsta chans.

    Jag vidhåller att Kristi gärningar är just Kristi gärningar för att han skulle visa för folket vem han var. Till och med Johannes Döparen, som inte själv höll på med tecken och under utan endast med omvändelsens dop, var tveksam till om det var Kristus som kommit och skickade bud till Jesus från fängelset för att fråga Jesus om det verkligen var Honom de väntat på. Och Jesus svarade “Säg till Johannes att blinda ser osv….”

    Johannes Döparen som kunde profetian i GT, som säger att den som kommer och gör dessa Kristi gärningar är den väntande Messias, blev då övertygad om att det var Kristus som kommit. Han trodde ju sedan tidigare på GT. Precis som Herren behövde en förelöpare, Johannes Döparen, för att bereda marken för sig, utsåg Herren 12 st (inte hundratals fastän han teoretiskt kunnat göra det) att vara hans specifika “efterlöpare,” att förkunna Kristi död och uppståndelse. Bibeln var ju vid det tillfället inte ens publicerad.

    VI kan läsa om alltihop och be om trons gåva.

    JA jag tror att Herren gör många tecken och under i dag men låt då Honom göra dem på sitt sätt, där han vill och i sin relation med var och en.

    När någon kommer till tro på Herren är DET ett mirakel som kan ta sig många uttryck. Predikar man tecken och under kommer man till slut till en tro på tecknen och undren i stället för på Givaren.

    Gåvorna, det skapade, får då mer plats än relationen med Jesus.

    Många får uppleva Guds starka närvaro i inledningen på sin Gudsrelation. Det kan handla om allt möjligt. Flera gånger har jag hört sökare i sin ensamhet pröva Gud med orden “Okej Gud, jag vill tro, om du finns gör det här eller ge mig det här.” Gud svarar då oftast direkt på något sätt och den osäkre. ensamme sökaren blir då övertygad. Fast det är inledningsvis det. Snart får den sökande, som växer till i tron, i relationen med Herren, lära sig att lita på och lära känna Honom mer och mer genom Bibeln och bönen utan dramatiska händelser.

    Många hamnar i “öknen” under längre tid för att lära sig lita på att Herren är med även då. Jag är en sådan. I början fick jag uppleva saker som knappt går att återberätta. och ändå blev jag som Israels barn när det började bli motigt i öknen. Trots att de precis fått vandra genom ett kluvet hav, var de så svaga i tron att de började misstro Herrens ledning. Det visar att de mest största undren och tecknen behöver inte leda till att en människa kommer till tro och tillit till Herren. Det är den gemensamma vandringen, gemenskapen med Herren, som leder människan närmare Gud.

    Jag är ingen lärare. Jag vittnar om det jag sett och hört från andra och Bibeln. ”

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *