Vattendel, Vattendelare, Vattendelast!

Det saknas inte så kallade vattendelare i den så kallade “kristenheten”. En vattendelare som har funnits länge är troendedopet. Maktkyrkan har förföljt, torterat och mördat dem som avviker från ceremoni och formler och i stället vill vittna om sin tro genom att låta döpa sig i enlighet med Nya Testamentets riktlinjer.

Bilden föreställer en så kallad vattendelare. Den består av en bergsrygg. Samma regnvatten faller på båda sidor, men vattnet strömar sedan till olika slutstationer. Guds ord finns för oss alla, men beroende på våra tolkningar och doktriner uppstår det oförenliga läror som slutligen leder till olika mål.

En annan viktig vattendelare handlar om tron på vem, eller törs jag skriva “vad” Jesus var och är. Skaparen själv som gjorde sig del av skapelsen för att fullkomna sin frälsningsplan, eller en skapad varelse, om än mycket speciell. Detta är onekligen den största vattendelaren.

Men det finns i våra dagar en vattendelare som handlar om huruvida “Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!” och vad detta i sådana fall innebär.

Vanligtvis brukar de som påstår att apostlagärningarna fortsätter i vår tid mena att bara vi sköter oss som vi bör som kristna så kan vi gå ut på gator och gränder och bota sjuka till höger och vänster. Samtidigt kommer det att finnas både Apostlar och Profeter som talar med Guds direkta auktoritet och således inte får motsägas.

I Apg. 19:11-12 läser vi att: Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

Paulus talade om sig själv och skrev (2 Kor. 12:12): Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.

Vad hände? Tog kraften slut? I brevet till Filippi skrev han (Fil. 2:25-27): Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg.

Kunde Paulus, eller någon av hans apostlavänner, inte bara ha utfört en kraftgärning och botat Epafroditus? Tydligen kände sig Paulus maktlös och fruktade att drabbas av djup sorg.

Och vad skall vi tro om det han skrev till Galatien? (Gal. 4:13-15): Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er. Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus. Var hör man nu er lovprisning? Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig, om det varit möjligt.

Visserligen vet vi inte vad det var för kroppslig svaghet Paulus syftade på. Men många tolkar följande text som att det handlade om ögonen. Paulus brukade låta en sekreterare skriva breven, men han lade till följande med egen hand. (Gal. 6:11) Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand.

Häromdagen läste jag en artikel angående bra tarmflora. Där påstods det att rött vin, filmjölk och chokolad är bra för magen. Paulus skrev till sin lärling och skyddsling (1 Tim. 5:23) Drick inte längre bara vatten utan använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta.

Kunde han inte bara ha botat honom? Kom ihåg att det ord som översatts med “svag” här i SFB’s första utgåva, har korrigerats till följande in SFB15: “Drick inte längre bara vatten, utan använd lite vin för din mage och dina återkommande sjukdomar.

Ordet “asthenia” betyder svaghet och användes även för att beskriva sjukdom.

Johannes tycks också ha fått återgå till att “bara bedja och hoppas” (3 Joh. 1:1-2) Från den gamle till hans älskade Gajus, som jag älskar i sanningen. Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är frisk liksom det står väl till med din själ.

Till sist vill jag skriva något om Jakob 5:14-16. Jag citerar den först ur Reformationsbibeln eftersom SFB inte har gjort en bra översättning: Är någon bland er sjuk, skall han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp, och om han har begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans bön i verksamhet förmår uträtta mycket. .

I SFB’s översättning utlovas det att: Trons bön skall bota den sjuke,

Det står faktiskt inte “bota” i grundtexten, utan ordet σώζω – sōzō som betyder “frälsa” i ordets bredaste mening. Och faktiskt att “den sjuke” inte betyder det vi menar med sjukdom i dag utan κάμνω – kamnō, alltså någon som har det jobbigt. Det må vara lekamlig svaghet, psykiska problem, verklig förföljelse eller förvirring och modlöshet, och allt som kan trycka ner oss.

Trosförkunnare har fel. Vi varken kan eller får implementera evighetens regler här och nu. Men det fantastiska löftet, proklamerat genom Jesu bror (nej inte kusin!!!) är att det faktiskt finns stor anledning att hålla ut i tro och bön för våra älskade.

Betydelsen av “Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom”; blir då att det faktiskt kommer att ske att den som har all makt i all evighet kommer att sköta om detta i egen hög person och i egen tid för alla som blir frälsta.

Jag tänker avsluta med ytterligare några citat.

Hebr. 1:1-2 Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.

I 1 Kor. 4:6 skrev Paulus att han vill lära oss “den regeln — att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad“.

1 Petrus 4:7-11 Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja. Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty »kärleken överskyler en myckenhet av synder». Varen gästvänliga mot varandra utan knot, och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen.

Om du nu tyckte att jag inte slutförde diskussionen, eller bevisföringen mot påståendet att “Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!” så kan du läsa Tungor som av eld och om du läser engelska kan du även läsa Apostles and Prophets Today.

Men jag tror att den som vill kan förstå och själv inse att Profeterna och Apostlarna hade sin tid.

/Kjell

23 thoughts on “Vattendel, Vattendelare, Vattendelast!”

  1. En artikel i Dagen visar tydligt hur galet det kan gå när man väljer fel sida av vattendelaren.

    Ta avstånd från ”egoteologin”

    Framgångsteologi är inte ett överspelat kapitel utan tvärtom fortfarande en av våra största utmaningar. Det skriver Mikael Stenhammar, teolog och pastor.

    Att sätta jaget – egot – före Gud utgör något av syndens kärna. Det var grunden till Adam och Evas uppror mot Gud och en av anledningarna till att de föll för ormens lockelse.
    —-
    Strävanden efter (andlig) makt, rikedom, njutning och ära som tidigare setts som dödssynder i kyrkan tvättas och rättfärdiggörs. Självuppoffrande tjänst och givande befläckas genom att grundmotivationen korrumperas: Vi ger inte längre för att vi fått – utan vi ger för att få, enligt en andlig lag om sådd och skörd.

    Nu talar visserligen artikelns författare om “framgångsteologi”, specifikt, men byt gärna ut detta ord mot trosrörelsen eller trosförkunnelsen.

    Trosförkunnelsen är det övergripande begreppet och handlar om villoläran att människan kan skapa genom “words of faith” – alltså genom att uttala “ord i tro”. På samma sätt som Gud skapade universum genom ord.

    Jämför gärna: Trosförkunnelsens rötter.

    /Kjell

        (Reply)

  2. Tänkte på versen 1 Kor 13:8:

    Charity never faileth
    (Prophecies fail, tongues cease, knowledge shall vanish away).

    (Läser Bibeln på eng, därför engelska ord)

    Idag har vi Apostlar och tungor och kunskap, säger trorörelsen.
    Men Paulus säger att charity, agape, den osjälviska kärleken hos Gud aldrig ska misslyckas. Och samma hos oss, osjälvisk kärlek, vad kan vara fel med det?

    Apostlar, tungor, kunskap…

    Om nu apostlar och tungor och kunskap leder till väckelse varje dag:
    Hur mycket kunskap om bibliska ting har vi jämfört med hur mycket tungor vi har?
    Hur många Apostlar har vi i kyrkorna som lär oss Bibeln? Jämfört med hur många profeter och konferenser som lovar tecken och under?

    Måste vara smärtsamt att inse att vad Bibeln kallar falskt – det kan ju i värsta fall vara vi det! För vi kan inte ändra oss, i något avseende, kan vi? Vi är ju helgade kristna på rätt väg. Går från seger till seger!

    …Eviga gåvor att ladda ned…

        (Reply)

  3. Kjell!
    Jag tror att det går att identifiera fler vattendelare i vår tid. Islam visavi kristen tro t.ex. Utan att behöva detaljera kan man nog säga att båda riktningarna bär inom sig gott om vatten att dela, eller skvätta på varandra.

    Den trojanska hästen –

    – Inom datorvärlden används uttrycket trojan eller trojansk häst som en benämning på en typ av virus som följer med ett annat, till synes ofarligt program, likt hur grekerna gömde sig i trähästen.
    Det visar sig gång på gång hur radikala muslimer använder moskéer som ingång i det svenska samhället för att etablera en annan våldsammare kultur. Vi har för den delen sett att det finns politiska ingångar också. Alla muslimer är nu inte av samma radikalitet men använder samma dokument i sin verksamhet, Koranen. Ett dokument som har mer än ett budskap. Det är många svenska beslutsfattare som inte förstår problemet med den mångsidigheten, och sorgligt nog inte alla kristna heller.
    Men, skall vi då ställa oss avvisande till dem som söker sin tillflykt till vårt land för att skydda vår egen kultur? Nej, det skall vi inte. Gud betonar vikten av att visa barmhärtighet och vänlighet mot främlingar. Men han säger också att främlingen ska anpassa sig till de lagar som råder i landet. ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.” Vi skall inte särbehandla främlingen, yttrande- religions och andra ramlagar för frihet måste gälla lika för alla. Om främlingar/flyktingar tar sig oacceptabla friheter gentemot andra invandrare eller vår egen befolkning skall det få konsekvenser.

    Vi kan inte acceptera att islamistiska våldsyttringar får agera på egna villkor. Jag upplever att här finns det ett behov av uppstramning.
    Tänk att media och en del av byråkraterna, (för att inte nämna politiker) som borde se skillnad på kristen och muslimsk tro med vidhängande konsekvenser inte gör det. Om den kristna tron säger att samkönade äktenskap är emot bibelns budskap går vissa byråkrater i taket och hotar med indragna bidrag och allt möjligt.

    När en muslim säger samma sak, vad händer då, ingenting, trots att muslimen hojtar om dödsstraff, även om det inte gäller Sverige – ännu. Han får dessutom inte något hot om indragna bidrag. Vilken enastående naivitet. Vi behöver en fungerande integrationspolitik, som sätter ramar, men vilka skall bestå med dem? Det behövs en stadig grund att stå på när ideologier skall mötas. Den moraliska dekadans som vårt eget samhället uppvisar i dag bidrar inte till lösningen. Den ligger nog i att vi närmar oss Gud igen.

    I Tyskland diskuteras möjligheten att staten skall kontrollera aktiviteterna i moskéerna. Det finns nog många icke-muslimer som sympatiserar med den tanken. Men en sådan lag kommer knappast att introduceras ensidigt att gälla bara muslimer. Det är nämligen inte möjligt atta göra det under religionsfrihetens och yttrandefrihetens tak. Det kommer i så fall att bli en mer allmän formulering som öppnar för övervakning av alla ideella organisationer, och speciellt de kristna.
    Nästa steg kan till exempel bli att en aggressiv medlem av HBTQ-maffian lyssnar på en predikan där Romarbrevets första kapitel läses utan att censureras. Den personen kan sedan kräva övervakning av församlingen och dess pastor på grund av diskriminerande och polariserande läror som leder till motsättningar i samlevnaden.
    Nog kan vi se problemen i ett oreflekterat accepterande av islamism.

    https://stigmelin.com/2016/05/04/den-trojanska-hasten/

        (Reply)

  4. Janne2,

    Låt oss titta lite på orden i grundtexten.

    • Kärleken upphör aldrig. – Ordet “ἐκπίπτω” (ekpiptō) kan förstås på två olika, komplementerande, sätt. Det första är att agape-kärleken aldrig kommer att upphöra att finnas, alltså erbjudas och finnas till handa. Det andra är att agape-kärleken aldrig kommer att bli utan verkan.
    • Men profetiorna ska försvinna, – Ordet “καταργέω” (katargeō) är precis motsatsen. Det betyder att upphöra och att bli totalt meninslös.
    • tungomålen ska tystna och – Ordet “παύω” (pauō) betyder helt enkelt att ta slut, tystna, upphöra.
    • kunskapen försvinna. – Ordet “καταργέω” (katargeō) betyder att upphöra och att bli totalt meninslös.

    Jag är varken cessationist eller preterist. Dessa båda brukar gå hand i hand.

    Cessationister säger ibland att detta inträffade när kanon var fullbordad. Men då har man kanske missat uttalandet om “kunskapen”.

    Låt oss därför ta sammanhanget (1 Kor. 13:8-12) Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna. När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd.

    Detta fullkomliga kan inte syfta på Biblen. Sammanhanget anger att det handlar om samvaron med Herren efter uppståndelsen (uppryckelsen).

    Då blir vår teoretiska kunskap meningslös. Alla talar vi ett språk. Profetiorna är alla uppfyllda. Men kärleken finns kvar.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Hej Kjell!

    Fortsätter apostlagärningarna i vår tid? Hade profeterna och apostlarna sin tid?

    Jag tror att vi inte kan backa tillbaka tiden, men Gud är densamme och Hans Ord likaså. Vad jag skulle kunna tänka mig likheten med vår tid och apostlagärningarnas tid är det som står skrivet i slutet av Markus evangeliet. Där står:

    “Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida. Men de gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken som åtföljde det.”
    (Mark.16:19-20)

    Det som bör gälla för vår tid är att predika evangelium om Jesus genom det oförfalskade Guds Ordet. Det gjorde apostlarna också. Herren skall också vara verkande i oss, liksom han var i apostlarna. Därefter kommer vi till det viktigaste som saknas idag eller som har förminskats och det är att, där Guds Ord predikas i enlighet med Guds vilja så stadfästes Ordet genom tecken som åtföljs.

    Jag tolkar det som Guds kraft som ingen människa i sig har men som frilägges av Gud då Ordet predikas välbehagligt inför Gud. En välbehaglig rökelse stiger upp till Gud. I Hans närvaro blir allt rent då vi överlåter oss fullständigt åt Honom.

    Samma predikan av Guds Ord som apostlarna gjorde kan även ske idag. Då menar jag inte Guds Ord blandat med människotankar. Kyrkokoncilerna har inget med Gud att göra, för dessa är tillverkade i stridighet.

    Herren frid i Jesu namn
    lärjungen

        (Reply)

  6. lärjungen skrev: “där Guds Ord predikas i enlighet med Guds vilja så stadfästes Ordet genom tecken som åtföljs”

    Först och främst håller jag naturligtvis med dej att missionsuppdraget gäller fortfarande och att Gud gör under även i vår tid.

    Men sedan måste jag ändå säga något om ditt “halv-citat”, för den som läser texten i sitt sammanhang, utan förutfattade meningar kan se följande.

    i Markus 16:20 står det: Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

    Du gör om texten till någon slags generell tes där det gäller att predika minst 100% rätt för att undren skall ske. Ett slags lackmustest på att en predikan är i enlighet med Guds vilja. Och då blir den som predikar en andlig supermänniska som är immun mot faror och kan bota sjuka till höger och vänster.

    Därmed har du illustrerat grunden för den karismatiska villan. Så låt oss då titta på textens sammanhang. När hände detta? Vilka var närvarande? Vad skedde i detta sammanhang? Vilka var “de” som gick ut? (vers 20)

    Markus 16:9-11 När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

    Dessa som inte trodde var kanske flera än “de elva”, men helt säkert fanns “de elva” med i gruppen.

    Markus 16:12-13 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

    Samma här. De som inte trodde var kanske flera än “de elva”, men helt säkert fanns “de elva” med i gruppen.

    Markus 16:14 Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

    Här får vi reda på att den Uppståndne Herren visade sig specifikt för “de elva”. Men missa nu inte den väsentliga poängen här. Det står att han klandrade dem för deras otro.

    De hade stängt in sig tillsammans. Isolerat sig från världen. De sörjde och grät och trodde inte på det de fick höra. Och därför klandrade Jesus dessa elva och gav dem missionsuppdraget.

    Markus 16:15-18 Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.”

    Han sade till dem, alltså till “de elva”, efter att ha klandrat dem för deras otro, att om de nu går ut i tro skall de få vara specialutrustade och få utföra “gärningar som äro en apostels kännemärken” (2 Kor. 12:12 – 1917).

    Och nu kan man välja mellan att läsa ut budskapet i texten. Nämligen att Herren Jesus ordinerade “de elva” och gav dem denna specialutrustning för att kunna sprida evangelium till ett motsträvigt folk som inte hade tillgång till något “Nya Testamente”.

    Eller så kan man välja att generalisera och läsa in i texten att om någon, alltifrån den dagen, predikar ett 100% rätt budskap så blir han en sådan specialutrustad apostel.

    Markus 16:19-20 När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

    De fetstilade orden hänvisar till “de elva”. Lägg även märke till att texten står i förfluten och fullbordad tid.

    Om du har läst artikeln så kan du även se att det faktiskt finns texter som antyder att Apostlarnas gärningar, deras kännemärken, var något som manifesterade sig i alla situationer där ordet behövde “stadfästas”, alltså bekräftas. Men att det fanns flera tillfällen där dessa Apostlar var lika “maktlösa” som du och jag. Där de kämpade i bön och hoppades på Herrens ingripande.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Tack för din kmmmentar.

    Jag pratar inte om cessasionism i inlägget innan! Det var en lite ironisk vinkel på fenomenet “tala i tungor går lätt, men det är jobbigt att lyssna till Bibeln när den läses.” Vi har ett eget ansvar för vad vi litar till, tror på.

    Pingstdagen var ett svar på Babel, folkförvirringen, när alla pratade förbi varandra och inte kunde göra sig förstådda. Folk förstod nu evangeliet på sitt språk. Det var ett mirakel det.

    Skulle tro vad man menar med “kunskapens ord” och “apostlar i kyrkan idag” är vinklar som inte är så bibliska. Jag tenderar i alla fall att inte lyssna när det kommer upp.

    Klart att Gud vill att vi ska vara levande i tron.

    Agape – Guds osjälviska kärlek. Den ska vara kvar. Han misslyckas inte med vad han vill.

        (Reply)

  8. Janne2,

    Var inte orolig. Jag håller nog med dej i det mesta. Men jag vill berätta för dej varför jag kommenterar som jag gör.

    Varje dag läser mellan 100 och 200 olika personer min blogg. Som du kan se är det mindre än 1% som kommenterar.

    Tyvärr är det även så att de flesta besökare bara läser kommentarer. Bloggposterna är för “långa”. Eller vad det nu kan vara. De flesta är bara intresserade av “tyckandet”.

    Du tycker om att tränga djupare än tyckandet. Det gör jag också. Få har orkat igenom Shaeffers skriverier. Kanske är vi här, du och jag, de enda på denna blogg.

    Problemet är således att man måste skriva mycket detaljerat och utförligt för att kommunicera det essentiella till människor som nästan bara bryr sig om tyckandet.

    När det blir viktigare “hur” man säger något än “vad” man säger, är det dags att gå tillbaka till “kammaren” och stänga dörren.

    Förlåt min förutfattade mening när jag skriver att jag tror att du kommer att upptäcka detta när du blir äldre. 🙂 Fastän jag inte har en aning om hur “gammal” du är. (Man är ju språkligen alltid gammal, aldrig ung…)

    /Kjell

        (Reply)

  9. Vet inte vad du menar här riktigt! Har inget problem med att folk gör analys, och har haft samma inställning sedan barnsben. Haha!

    Om du kan lära oss svenska kristna grunder och reda ut något i röran och människor lyssnar till var du skriver – så bra! Det behövs ssnd svensk undervisning. Reichmann och Jarteg kan väl inte vara de enda kristna i Sverige som tänker och kan förklara vår tro?

    Själv är jag inte lärare – utan läsare – haha!!

    Läser igenom en bok om Jesuiterna och deras utbildningväsende nu. Sveriges kristna är i deep water, utan flytväst, i alla dessa sammarbeten, nätverkande och ” kristna institut.” När evangeliska svenska kristna ledare står och jämkar åsikter med människor som vill evangelisk kristendoms död, hur mycket samförstånd kan det bli? Detta behövs redas ut vad de filurerna står för. Ser ju vilken oreda och vilken tid det tar när jeuitiska tricks intar kristna samtal. Fjärrstyrda evangelikaler…

        (Reply)

  10. Jag önskar att jag kunde kalla någon “Falsk Profet”. Men det kan jag ju inte eftersom jag uppriktigt tror att den sista profeten dog när Johannes dog.

    Fast visst finns fortfarande “profetians nådegåva”. Den gör ingen till “Profet” men den är dock mycket viktigt för åhörarna.

    Det går därför att skriva att någon har presenterat en falsk profetia. Och just det tänker jag göra nu:

    2016-05-04 08:27:27 – S-E Sköld,

    KRISTENHETEN I VÅRT LAND är i långa stycken en vapenlös armé, som inte är “ivrig att få de andliga gåvorna”, som ju är offensiva till sin karaktär och på så sätt förändrar sina soldaters uppträdande: från instängda gnäll-spikar till offensiva stridsmän och kvinnor som intar områden från sin fiende: Som ljuset alltid driver bort mörkret!

    Nu är det ju fullt möjligt att Sköld och jag använder ordet “offensiv” på olika sätt, men jag vill ändå påpeka att den som känner sig manad att fungera i de andliga nådegåvorna först bör ha skor på fötterna.

    Det jag syftar på är givetvis att den andliga striden blir ett fiasko utan Guds vapenrustning. Du får själv läsa om den i Efesierbrevets sjätte kapittel från vers 10.

    I hela vapenrustningen finns det bara ett enda “vapen” som kan användas offensivt. Det är “svärdet” som symboliserar Guds ord.

    Det handlar absolut inte om de så kallade andliga nådegåvorna. Dessa är inte anfallsvapen, alltså “offensiva”.

    Trosförkunnelsens läror om “strid”, till exempel med “krigstungotal” är inte bara obibliska, de är demoniska.

    Jag vill varna, ja explicit varna, för den makthungrige S-E Sköld som inte ens skyr sig för att missbruka det enda offensiva vapen vi har fått, nämligen Guds ord.

    Sköld, om du läser detta och om du vågar ta av dej maktens pansar, och byta ut det mot tilliten till Herren och rättfärdighetens pansar, tänk då på följande verser ur Skriften.

    Hebr. 3:7-14

    Så säger den helige Ande: “I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

    Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: ‘Alltid fara de vilse med sina hjärtan.’ Men de ville icke veta av mina vägar. Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.”

    Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter “i dag”, på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Hos amerikansk alternativmedia heter det att svenskar i vår tid har fått “Stockholm syndromet.” Stockholm syndrome är när man kommer nära fienden och istället börjar men identifiera sig med honom, och inte kan se något otäckt längre. Man börja älska den rektor som slår.

    Helgon, det är bibliskt att be till eller be om förbön. Lille guden i statyn hör din bön…

    Tror att vi ska få stå till svars för vad vi säger och skriver illa om “moderkyrkan” en dag, även i vår tid. Och MKarlendal vet vad antikatolikerna är och lär. Vi är inte många än, men hoppas fler kan se vilken stort bedrägeri RKK faktiskt är. Kom ut! Om Kristus kallat dig. Rättfärdighet genom tro finns inte i RKK – för det finns ingen tro!

        (Reply)

  12. Hej Kjell,

    Lite trams från mig, angående “Vattendel…”:

    Lärarinna, lär har rann, lär har runnit
    (Gör sig bättre i uttal än skrift)

    Med vänlig hälsning
    Broder

        (Reply)

  13. Kjell,

    jag läste en del av det Karlendal skrev, och måste erkänna att jag inte förmådde läsa igenom allt, eftersom jag blev mer och mer illa till mods och upprörd. Det fanns en kommentar från en person jag känner lite grann och även har jobbat tillsammans med under några år, och jag blev riktigt bedrövad av den kommentaren.

    Jag kan bara känna tacksamhet över att Herren på olika sätt sett till att leda mig rätt, så jag inte hade valt fel väg. Flera händelser och situationer, som jag inte alls förstod varför Herren tillät hända då, men idag förstår till fullo, var ett bevis på att “för den som älskar Herren samverkar allt till det bästa”.

    Den person jag nämner ovan är aktiv inom oas-rörelsen. I den har jag också deltagit en hel del. Herren såg till att jag kom loss ur den fällan genom ganska tuffa situationer. Vad jag kan se är oas-rörelsen en “kungsväg” till RKK, och jag skulle inte bli förvånad över om det är rörelsens syfte i grund och botten.

    Herren vill oss gott, och Han ser till att vi kommer rätt om vi låter Honom leda oss. Lita på Honom!

        (Reply)

  14. Ursäkta om jag stör (ang RKK helgon och apostlar osv)!

    Skulle tro att det blir så där som i Karlendals cirkelresonemang när man inte nöjer sig med Bibelns ord, och enkel tro på Gud, och EN medlare mellan Gud och människor, och en Livgivare och Tröstare, den Helige Ande. En Herre, ett dop, en tro.

    Förvirringen dyker upp när man vill sätta in hedniska föreställningar i kristen tro. Utan surdeg blir det liksom ingen spänning i den katolska föreställningsvärlden. Det är själva grejen att det är så häftigt att fresta Gud och Guds ord. Och sätta upp mänsklig auktoritet när Guds ord talar klart och tydligt.

    “Kan helgon be för dig och kan du be dem om förbön?” Det är en spiritistisk fråga. Inte en Biblisk. Kung Saul nöjde sig inte med att lyda och älska Gud (ville segra i egen kraft först) och gick och frågade häxan i Endor till sist om “förbön,” om man säger så. Och så kom inte Samuels ande till svars, utan en demon som bönesvar.

    Vi ska inte tillbe, eller be eller kontakta de döda. Vill man ändå är man på väg – av vägen rejält. Vad jag menar med tro: Tro på Guds ord i Bibeln. Utan att söka efter utvägar och öppningar för avguderi. För att älska ordet kanske vi måste bli omskurna i hjärtat först. För att se. Det finns en chans för alla. Gud vill att alla ska bli frälsta.

    OAS är en ekumenisk karismatisk rörelse, del av samma träd som katolsk karismatik. Och det blir säkert samma utgång som du påpekar. Jag har samma erfarenhet av Guds ledning bort från dessa sammanhang – gick pilgrimsresor i Spanien och på alphakurser några år, som nyfrälst, innan Gud sa att nu räcker det! Kursledaren på alpha såg ut att ha samröre med frimurare, samma sak i en annan konservativ luthersk kyrka jag gick i. Vad är det för mening med att lyssna till någon predika i kyrkan, som man vet är frimurare? Haha! När man får se liknande saker blir det lätt/lättare att kapa loss. Vi är frälsta av nåd. Hans är äran.

        (Reply)

  15. Majlis,

    Jag läste ett antal vittnesbörd av människor som hade konverterat till katolicismen. Det var människor som tidigare hade varit mer eller mindre aktiva i olika “protestantiska” sammanhang.

    Från mitt “lågkyrkliga” perspektiv är det inte riktigt så enkelt att kalla t.ex. Anglikaner för “protestanter”. Även Svenska Kyrkan med ritualer, utstyrsel och lokaler fulla med bilder och gravar, liknar i mina ögon RKK.

    Hur som helst, det fanns en gemensam nämnare i alla dessa vittnesbörd. Personerna i fråga hade börjat läsa kyrkofädernas skrifter. Och detta förändrade deras förhållande till Bibeln.

    Det andra de hade gemensamt var att de började fundera på vilka (om några) protestantiska samfund som möjligen kunde ha rätt. De ställde diversiteten i protestantismen mot den officiella “enheten” hos RKK och drog slutsatsen att bara RKK kunde ha rätt.

    De missade helt att RKK bara har världsvid enhet vad gäller utombibliska läror.

    Att sedan RKK i olika delar av världen accepterar synkretism med lokala “traditioner” verkade de vara ovetande om. Diversiteten inom RKK är nämligen inte mindre än hos den så kallade protestantismen.

    Över huvud taget är det en falsk jämförelse att jämföra RKK med “Protestantismen”. RKK har en organisatorisk “enhet”. Det har inte “Protestantismen” även om det finns sådana tendenser hos vissa samfund.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Broder,

    På min tid lade man till en fjärde: “rinner än”

    Jag vet inte om det är bra att ge kryptiska rubriker på mina artiklar.

    Det jag kan säga är att det ger mer träffar för dem som söker via Google.

    /Kjell

        (Reply)

  17. Kjell,

    Jag har en fråga. Vad tycker du om debattekniken, som jag kallar för akademisk ohederlig? MK för fram att Jakob fungerade som ledare till församlingen och att andra apostlar ledde andra församlingar. Det är väl ingen som förnekat att det finns ledare i olika församlingar. Paulus skriver mycket om detta. Det ohederliga, enligt mitt tycke, är att MK i detta sammanhang för fram att påven funnits från början. Hur kan objektiva fakta i de olika kapitlen som förs fram i sammanhanget bekräfta att det alltid funnits påve från början? Vad har Jakob med påveämbetet att göra?

    Att det i början bara fanns en församling är ju en självklarhet, början har en punkt men fortsätter att utvecklas. Palus arbetar intensivt att få alla kyrkor att dra åt samma håll. Det går inte att med samvetet i behåll påstå att en kyrka som bildades flera hundra år efter att texterna i NT skrevs är den ursprungliga kyrkan. Det finns inte tillräcklig med historiska dokument tillgängliga att kunna hävda att KK funnits från början och inte gjort avsteg från ursprungliga texterna. För att få ekvationen att gå ihop måste de sk kyrkofäderna vävas in. De finns ju ingen text som säger att ni ska utse en ledare att leda alla världens kyrkor. Det står bara att en pastor ska vara gift och ha troende barn. Hur många påvar har barn?

    Vi vet att Palus och de andra apostlarna kämpade med att få de ursprungliga kyrkorna att hålla sig till läran som Jesus gav dem, hur kan man då tro på idéer som kommer flera hundra år senare?

    /Fredrik

    PS skriver här, är portad sedan många år på andra håll :).

        (Reply)

  18. Fredrik,

    Det som tycks reta gallfeber på nutida svenska katoliker är “sola scriptura”. Kanske är det inte så konstigt för i och med “läroämbetet” har RKK en öppen kanon. Resonemanget går ungefär såhär.

    På nya testamentets tid hade man bara Gamla Testamentet. Apostlarnas skrifter lades till GT och efter ett antal kyrkomöten enades man om vilka skrifter som skulle bilda Nya Testamentet.

    Men, eftersom RKK tror på en kontinuerlig apostolisk succession så anser de att det finns Apostlar, eller åtminstone prästvigda med apostlastatus. Och då måste ju deras skrifter vara lika viktiga som skrifterna i NT.

    Uppenbarelseboken avslutas med starka varningar för att lägga till och dra ifrån. Men samma tanke finns på flera ställen både i GT och NT. Den kanske tydligaste i 1 Kor. 4:6.

    Mikael Karlendal har ju vid några tillfällen skrivit att man måste acceptera läroämbetets skrifter som direkta gudsord och att om man en gång har gjort det, och sedan förkastar läroämbetet så förlorar man sin frälsning.

    Inte undra på att dessa stackars vilseledda människor kämpar med näbbar och klor mot “sola scriptura”. Skulle de våga inse sanningen så tror de ju att de förlorar frälsningen.

    /Kjell

        (Reply)

  19. Kjell,

    nu läste jag igenom hela Karlendals text. Vad jag kan se är att han dels låtit RKK:s läror bli högsta auktoritet i stället för Bibeln, och dels att han helt bortser från vad som varit upprinnelsen till RKK:s läror. Barndopet är t.ex. ett praktexempel på maktmissbruk från RKK:s sida.

    /Majlis

        (Reply)

  20. Kjell,

    Hej Kjell!

    (Jag har haft mycket att göra så därför har jag inte kunnat svara dig)

    Jag menar inte att vi måste känna till Guds Ord till 100%, utan det är efter det mått som Gud beskärt för varje människa av sanningen och då bekräftar Herren detta med tecken som åtföljer det. En “liten sanningen är en sanningen”. En “stor sanningen” är mera uppenbarelse i Ordet. Gud kan inte förneka sitt egna Ord.

    Eftersom Jesus är vägen, sanningen och livet, så börjar vi vandringen på hans väg med mycket som vi skulle vilja lära oss, eftersom vi nyligen blivit pånyttfödd. Den pånyttfödde är inte fullkomlig i Ordet och behöver lära sig mycket, men i den takt som Gud önskar. Han vet vad som är bäst. Här följs prövningarna åt innan vi får mera av Guds härlighet genom Ordet. Han vill ju att vi ska växa upp till Kristi fullhet.

    Varje gång vi växer i Kristus så ger Han oss kraft, eller om vi säger något tecken som en bekräftelse att vi vandrar rätt på Jesu väg och den vägen går genom Ordet.

    När Ordet tas emot i våra hjärtan med full öppenhet då bekräftas detta genom den levande Guden, med något tecken eller bönesvar. Det är vad jag tror. Våra själar växer av det vilket betyder en rikare insikt att vi är Guds barn med löfte om ett evigt liv. Tecken och under i sig är inget att jaga efter om köttet blir nöjt, nej det är våra själars förvissning om ett evigt liv att vi är i linje med Guds vilja som är det viktiga.

    Herrens frid
    lärjungen

        (Reply)

  21. “En annan viktig vattendelare handlar om tron på vem, eller törs jag skriva “vad” Jesus var och är”

    Haha! Har du läst min gamla bloggpost där jag försöker visa hur Ulf Ekman glider bort från frågan till Johannes Döparen “VEM är du” (Jag är rösten som ropar i öknen”) till att efter att ha läst bibelstället för dem ställa dem frågan “VAD är du då”? “Jo, NI ÄR RÖSTEN SOM ROPAR” skriiiker han då till sin församling.

    Jag analyserade Ekmanpredikan från en bandinspelning och det är faktiskt väsentligt att kunna skilja på frågan VEM någon är i sin specifika roll och VAD man själv har att hämta i den rollen. VEM är en specifik person i sammanhanget och VAD hamnar i sammanhanget, inom ramen av självförverkligande om man tror sig kunna vara Johannes Döparen eller någon av Apostlarna.

    Snurrigt? Det är inte jag som snurrar till predikningarna. Jag försöker bara nysta ut dem!

    Johannes Döparens uppgift, som förelöpare, var lika unik som “efterlöparna” – Apostlarna.

        (Reply)

  22. “efter att ha läst bibelstället för”

    tillägg: sin församling ställa dem frågan…

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *