Det skrivs mycket om Ulf Ekman och Livets Ord i dessa dagar. Det tänker även jag göra här, och på grund av den mannen och hans “livsverk” vill jag citera följande text ur Paulus första brev till Timoteus. Men jag använder det bara som avskräckande exempel. Huvudsaken med denna artikel är att visa på frälsningens evangelium.
Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär.
Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det.
Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Det har länge förvånat mej att nästan allt som skrivs om Ulf Ekman och Livets Ord handlar om alla ruttna och felaktiga frukter som de ansvariga har producerat.
Det finns en nostalgisk längtan till 80-talet när alla var entusiaster och få ännu förstod vilken villolära Ulf förde med sig till Sverige. En villolära som inte bara i Sverige, men världen runt har lett till det största avfallet i “kristenhetens” historia.
Berätta för mej vad i texten ovan som saknas för att passa som beskrivning på Ulf Ekman!
Men du gudsman*, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen.
Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
* ω ανθρωπε του θεου – “människa som tillhör Gud” vore en bättre översättning.
Stig Melin skrev nyligen en artikel som heter Man blir inte häst för man står i ett stall.
Det diskuteras mycket om lag och nåd, om Jakobs brev verkligen borde få finnas kvar eftersom han säger att en tro utan gärningar är död. Orsaken är att man missförstår orden tro, nåd och lag.
Titta nu på texten ovan. Där talas det om att “hålla sig borta från” vissa saker. Det talas om att “sträva efter” andra saker. Det talas om att “kämpa trons goda kamp”. Det talas om att “söka att vinna det eviga livet” – alltså att vinnlägga sig om att “vinna det eviga livet”.
Detta har en början. Det handlar om ett livsval. Det handlar om ett val som öppet skall bekännas inför vittnen. Det handlar om att få insikt om att man är en syndare. Att förstå att “i ingen annan är Jesus finns frälsning”. Att av hjärtat vilja tillhöra Herren. Att inte bara kalla honom “Herre” utan även göra som han säger. Lukas 6:46 Varför kallar ni mig ‘Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?
Man blir som sagt inte en häst av att stå i ett stall. Inte ens om man försöker äta hö! Och man blir inte en Kristi efterföljare av att hålla en kyrkbänk varm.
Petrus berättade hur det går till att bli en Kristi efterföljare. Apg. 2:38 Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
Genom att lyda och låta döpa sig bekänner man sin avsikt att vända om från synden och vara Herren Jesus Kristus lydig. Matt. 10:32 Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.
Till och med Jesus, som inte hade någon synd, bekräftade att det är så “vi skall uppfylla rättfärdigheten”. Matt. 3:13-15 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: “Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” Jesus svarade honom: “Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.
Det som kallas barndop är inget bibliskt dop. Inget av det som bokstavligen handlar om dop i Bibeln gäller spädbarnsdop eller spädbarnsbegjutelse. Men om vi ändå kallar det dop så kan vi se att det finns en stor utopi i det som kallas kristenheten.
Kristenheten är full av icke omvända döpta människor och det finns även stora mängder omvända som inte har låtit döpa sig.
Läror och villoläror om dopet har givit detta resultat och det har även uppstått flera andra förvillelser på grund av detta.
För att få villoläran om dop och frälsning att gå ihop tvingades katolska kyrkan att uppfinna både Limbo och Skärselden.
De stackars barn som inte hann döpas innan de dog fick inte komma till Himmelen. De fick i stället tillbringa evigheten i Limbo. Limbo är inget pinorum men det är avskilt från samvaron med Herren.
Och eftersom det finns så många icke omvända i barndöpande kyrkor blev frälsningen beroende på dopet och gärningarna, och då tvingades man uppfinna Skärselden som ersättning för omvändelsen. Hur länge människor måste torteras där vet ingen.
Detta har även följder för vår förståelse av det som brukar kallas “helvetet”. Broder Tachbulah har ofta skrivit om felet i att använda ordet “helvete” som samlingsbegrepp för det som i Bibeln beskrivs med flera olika ord.
Bland judarna var det allmänt tankegods att domen och det slutliga straffets effekt är evig, men inte att straffet pågår i evighet.
Många kristna protesterar mot detta och säger att människans ande, eller själ, är odödlig. Men titta nu på den sista fetstilade texten i citatet ovan. Där står det: Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig
Bara Gud är “av naturen” odödlig! Men vi kan få del av livet, det eviga livet, om vi nämligen får våra synder förlåtna, omvänder oss och låter oss döpas “till Kristus”. Då får vi del av hans död och uppståndelse.
Dopet är inte frälsande. Medlemskap i kyrkor är inte frälsande. Men det är frälsande att ta emot förlåtelse, omvända sig och vittna om detta offentligt genom att låta döpa sig.
Jesus själv gav uppdraget: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt. 28:19-20)
Lärjunge blir man genom omvändelse. Då tillräknas man Jesu rättfärdighet. Jesus själv sade att vi måste vittna om vår omvändelse. Det gör man genom dopet om man vill följa Guds ord. Och då börjar vandringen där avsikten är att lära sig allt vad Jesus har befallt.
Men ta inte mitt ord för detta! Låt Guds eget ord vara det enda du accepterar som absolut sanning!
/Kjell
Views: 76
Amen ! Sanningen är viktig det lär oss Bibeln !
Och Jesus skriver under på det med den Helige Andes vittnes mål i våra hjärtan!
Tack för en Bibel förankrad helgelse blogg!
Frid i Herren
Roine Öberg (Reply)
Kjell,
Du skrev:
“Bland judarna var det allmänt tankegods att domen och det slutliga straffets effekt är evig, men inte att straffet pågår i evighet.”
Delar du den uppfattningen? Eller tror du att straffet är en evig medveten plåga?
Mvh Broder
Broder (Reply)
“De stackars barn som inte hann döpas innan de dog fick inte komma till Himmelen.”
Nathan Odenvik återberättar i sin bok “Katolska profiler” hur Katolska kyrkan under 1200-1400-talet döpte döda barn. Tillvägagångssättet är än mer groteskt än vad det låter. Om du vill kan jag citera honom. Annars kanske det lika gärna kan vara för tankesättet och tillvägagångssättet är ett av det mest helsjuka i RKK,s historia. I vilken av de över 40 källor som Nathan läst detta framgår inte i citatet.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Roine Öberg,
Det är en lurig tid, som vi brukar säga. Å ena sidan finns det en ökande skara som tror att var och en blir salig på sin tro. Å andra sidan finns det ett ökat tryck att konvertera till sekter för att andra sammanhang inte duger.
Det enda man tydligen inte får vara är bibelförankrad, för då anses man vara en intolerant fundamentalist.
/Kjell
Kjell (Reply)
Broder undrade: “tror du att straffet är en evig medveten plåga?”
Om man vill tala om sådana saker blir det mycket spekulation för den uppenbarelse vi har fått ger inte detaljinformation om detta. Vi får veta utan minsta tvivel att det finns en så kallad “dubbel utgång”. Vi får även veta hur vi skall säga ja tack till frälsningens erbjudande.
Men läs nu detta. Rom. 6:20-23 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Kombinera det med texten i artikeln som säger att endast Gud är odödlig. Den enda slutsats jag kan dra är att den fallna människan inte i sig själv är en evighetsvarelse. Adam och Eva drevs ut ur paradiset så att de inte skulle kunna äta av Livets Träd.
Löftet (eller hotet, beroende på vilken sida man väljer) upprepas flera gånger i Bibeln, nämligen att “han skall vedergälla var och en efter hans gärningar”. Det måste betyda att straffet står i proportion till gärningarna. Det strider ju även mot allt vi tror på om en rättfärdig Gud skulle straffa Hitler och Gandhi lika hårt.
Jag är kemist och har i min ungdom lekt med svavel. Svavel är gult och det brinner om man sätter eld på det. Det brinner med en svag blå låga och smälter samtidigt. Små brunaktiga brinnande droppar av svavel formar sig. Om en sådan droppe faller på skinnet fortsätter den att brinna och etsar sig in genom huden, ända in i köttet. Man kan inte stryka bort den för då sprider man bara ut den över en större yta. Det är mycket smärtsamt och medan svavlet brinner formas svaveloxid som omsätts i svavelsyra när den kommer i kontakt med fukt i ögonen och i näsan.
Hur skulle ett evigt pågående straff proportioneras i förhållande till “sjön av eld och svavel”? Får kanske en del sitta vid stranden och andra på några kilometers avstånd?
Den jobbigaste texten är kanske denna. Upp. 14:9-11 En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: “Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.
Man måste hålla räkning med att Uppenbarelseboken inte kan läsas bokstavligt utom på några enstaka ställen. Huvuddelen är symbolspråk och man kommer helt fel om man tar det bokstavligt. I citatet ovan talas det om att någon fyller Guds vredes bägare med hans oblandade vredes vin. Den som tror att det bokstavligen handlar om vin och bägare är ute och cyklar.
Ett oblandat vredes vin torde syfta på fakta om synd och dom utan att släta över med ursäkter. Det hjälper alltså inte att skylla på andra. Var och en kommer att få skörda resultatet av sina egna missgärningar.
Skulle sedan heliga änglar och Lammet roa sig med att vara åskådare när människor plågas i eld och svavel? Hur bra stämmer det med den Gud vi känner från alla andra vittnesbörd i Bibeln? Jag tror att det helt enkelt betyder att straffet kommer att vara rättfärdigt och således proportionellt mot överträdelserna. Kanske svårt att acceptera, men straffet kommer att vara “gott” och ett resultat av Guds godhet. Min är hämnden säger han själv.
Sedan står det ju faktiskt inte att de skall hålla på och brinna i evigheternas evigheter. Det står bara att röken kommer att finnas kvar i evigheternas evigheter.
Markus 9:47-48 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.
Kanske finns det många i Sverige som aldrig har sett likmaskar. Det är vita larver som älskar ruttet kött. Här hos oss kryllar det av likmaskar så snart ett dött djur börjar ruttna. Alltså inom några få dagar. Däremot är likmaskar helt ofarliga för levande människor (fast de stinker).
I parallellstället står det: Matt. 10:28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
Ordet som har översatts med “själ” är ordet ψυχή – psuche, som vi känner igen från “psyke”. Det översätts oftast med “liv”. En korrekt översättning av ovanstående kan alltså låta: “Frukta i stället honom som kan fördärva både liv och kropp i Gehenna. ”
Om liv och kropp förstörs så finns man inte längre!
Hur det däremot kommer att gå med andevarelser, som ju inte har något biologiskt liv, kan kanske utläsas av följande texter.
Upp. 19:20 Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hade tillbett dess bild. Båda blevo de levande kastade i eldsjön, som brann med svavel.
Upp. 20:10 Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Mycket talar för att änglarna faktiskt är odödliga, i den betydelsen att de fick en odödlighet när de skapades. Och här står det ju tydligt att deras plåga är lika oändlig som deras existens.
Upp. 21:8 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.
Jag tolkar “få sin del” som att betyda ett rättfärdigt, proportionerligt straff. Detta är den andra döden, enligt texten. Den som är död lever inte.
Nu vill jag avrunda detta.
Det finns två saker som alltid får för mycket uppmärksamhet. Det ena är eskatologi som totalt fyller somligas sinnen. Det andra är teorier om helvetet, som har lett till mycket spekulation och många villor.
I båda fallen kommer människan i centrum, i stället för Herren. Vill man bygga sin tro på Guds ord måste man bygga på den enda grund som finns. Den grunden, Jesus Kristus, är redan lagd. Gud är allsmäktig, god och kärleksfull och han bjuder oss alla att ta emot den frälsning han ger av nåd.
Om vi tar emot den behöver vi varken frukta ändetiden eller domen. Efter vår egen bekännelse om synd, sinnesändring och tro på Gud är det vårt uppdrag att förkovra oss i Guds ord och vara Herren lydiga så att vi kan “gå ut i hela världen” och vara vittnen som genom vandel och predikan leder andra fram till insikt om synd, bekännelse, sinnesändring, omvändelse och dop.
Till allra sist en varning: Den som finner tröst i läran om pånyttfödelse (reinkarnation) eller läran om förintelse (annihilation) bör hellre göra allvar med sin tro på Gud och sedan göra allt för att vinna sina älskade för Herren.
/Kjell
Kjell (Reply)
Det går inte att förstå Bibelns lära om dopet utan att förstå Judisk tro och tradition. Samma gäller för Paulus skriverier, speciellt om omskärelse i Galaterbrevet. Därför skall jag berätta hur det gick till, och går till när någon vill konvertera till judendomen och bli det som kallas proselyt.
En person som inte är född Jude och önskar bli Jude måste gå igenom ceremonierna för “giur”, konvertering. Judisk lag ställer tre krav för att “giur” skall vara giltig.
Innan personen accepterar lagens ok måste han/hon studera lagens 613 bud (620 om man tar med “rabbinic commandments”) så att han/hon vet vad han/hon accepterar.
När personen är redo utförs “milah”, omskärelse om det är en man. Om mannen redan är omskuren görs ett symboliskt litet snitt i förhuden så att en droppe blod syns. Mannen får sedan läka några dagar innan en slags jury kommer samman för att bevittna hans “tevilah”, dop.
Tevilah utförs i en “mikveh” som (surprise, surprise) ser ut som en dopgrav i en traditionell pingstkyrka. Mikven innehåller tillräckligt med vatten och är tillräckligt stor och djup för att rymma en vuxen person så att han kan doppa sig så att han kommer helt under vatten.
Juryn kallas “betdin” och består av minst tre erkänt laglydiga rabbiner som ställer några frågor till konvertiten. Frågorna handlar om “mitzvot”, lagbuden, och är avsedda att formellt kolla att konvertiten känner lagen och bekänner att han vill vara buden lydig.
Om konvertiten är en kvinna står dessa rabbiner bakom en mur eller ett draperi.
Om konvertiten besvarar frågorna korrekt får han/hon sedan uttala en välsignelse och doppa sig så att kroppen är helt täckt med vatten. När han/hon kommer upp ur vattnet betraktas han/hon som Jude. Efter detta föreskriver lagen att proselyten skall behandlas lika med infödda judar.
Den som vill förstå hur en hedning blir kristen måste känna till detta. Paulus sparar ingen möda för att göra det klart för oss att vi inte behöver bli judar för att kunna bli kristna. Det betyder i klartext att omskärelsen inte hör till “konversionen” från hedendom till kristendom.
Däremot finns både dopet och lydnaden kvar. Jämför igen Petri ord på pingstdagen: “gör bättring / omvänd er och låt döpa er”. Här finns både nummer 2 och 3 av listan kvar. Och löftet är att de som gör det får Den Helige Ande som gåva.
Det finns ingen som helst sanning i att omskärelsen skulle ha ersatts med spädbarnsbegjutelse. En tevilah som utförs i en mikveh genom total nedsänkning är det vittnesbörd som skall ges av alla som tar emot omvändelse och beslutar att lyda Kristi bud.
Däremot finns det en likhet med Bar och Bat Mitzvah, alltså den ceremoni där ett judiskt barn visar att han/hon känner lagen och bekräftar att han/hon accepterar fullt ansvar inför lagen. Ordagrannat blir en son, eller dotter till lagen.
Dopet är ett vittnesbörd, en ceremoni, en lydnadshandling som måste föregås av en deklarerad omvändelse och avsikt att vara Herren lydig.
All annan praktik är obiblisk.
/Kjell
Kjell (Reply)
Låt oss nu jämföra det bibliska dopet med den katolska spädbarnsbegjutelsen här följer Luthers recept. Jag har inte hittat dessa texter på svenska så ni får nöja er med min översättning.
Luthers dopbön: Alsmäktige Herre, Jag åkallar Dig å detta barns vägnar, Din tjänare/tjänarinna som ber om Ditt dops gåva och längtar efter Din nåd given genom andlig pånyttfödelse. Tag emot honom/henne, O Herre, och bevilja, nu, detta goda till honom/henne som klappar på, så att han/hon får del av den eviga välsignelsen av detta himmelska bad, och mottager löftets kungarike, Din gåva, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen
Den ceremoni som Luther föreskrev fortsätter sedan genom att fråga spädbarnet: “Avsäger du dig djävulen, alla hans gärningar och hans natur?” Föräldrarna svarar: “Ja!” Barnet frågas: “Tror du på Gud Fadern, Jesus Kristus, Hans Son, på den Helige Ande, och den Kristna Kyrkan?” Föräldrarna svarar: “Ja!” Barnet döps därefter och prästen avslutar med följande bön: “Den Alsmäktige Guden har fött dej på nytt, genom vatten och den Helige Ande, och har förlåtit dig alla dina synder. Amen”
Luther betonade att det enda som behövs för ett giltigt dop är Ordet och Vattnet. Han sade odragrannt: “… wenn das Wort bei dem Wasser ist, so ist die Taufe recht, ob schon der Glaube nicht dazu kommt; denn mein Glaube macht nicht die Taufe, sondern empfängt die Taufe.”
Alltså: “… när Ordet tillfogas Vattnet, är Dopet riktigt, även om Tron inte finns med; för min Tro utgör inte Dopet, utan mottager Dopet.”
Lägg märke till att texterna i Bibeln talar om att “döpas” eller att “låta sig döpas”, men aldrig om att “mottaga dopet”.
För troendedöpare hade Luther bara förbannelser. Troendedöpare drabbades samma hat som Judarna, av Luther. Han var ursinnig över att judarna och döparna inte blev “frälsta” i hans variation av Kyrkan.
Luthers egna ord: „Sie aber, die Schwärmergeister, sind so verblendet, dass sie Gottes Wort und Gebot nicht sehen und die Taufe und Obrigkeit nicht weiter ansehen denn als Wasser im Bach und Töpfen oder als einen andern Menschen, und weil sie keinen Glauben noch Gehorsam sehen, soll es an sich selbst auch nichts gelten. Da ist ein heimlicher, aufrührerischer Teufel, der gern die Krone von der Obrigkeit reißen wollte dass man sie darnach mit Füßen trete, dazu alle Gottes Werke und Ordnungen uns verkehren und zunichte machen. Darum müssen wir wacker und getröstet sein und uns von dem Worte nicht lassen weisen noch wenden, dass wir die Taufe nicht lassen ein bloß lediges Zeichen sein, wie die Schwärmer träumen.“
Min översättning: Men dessa drömmare är så förblindade att de inte kan se Guds Ord och Befallning, och därför inte betraktar Dopet för mer än vatten i bäckar och byttor och den Allsmäktige inte för mer än en annan människa. Och eftersom de inte har Tro och inte är Lydiga blir därför deras dop overksamt. Där döljer sig i hemlighet den upproriske djävulen som gärna vill ta kronan från den Allsmäktige, för att sedan trampa den under sina fötter, med avsikten att omintetgöra Guds handlande och förordningar. Därför måste vi vara vaksamma och förmanade så att vi inte vänder oss bort från Ordet. Så att vi inte förvillas att tro att Dopet är blott ett tomt tecken. som svärmarna påstår.
Luther fortsätter med förbannelserna och spekulerar om vad “djävulen vill uppnå med hjälp av dessa ruttna själar, omdöparna”.
Luther tog med sig minst tre villor från Katolska Kyrkan:
Jämför nu Luthers lära om dopet med den judiska tradition som utmynnade i det nytestamentliga bekännelsedopet.
Luther hade fel på alla punkter!
/Kjell
PS. I Guds ord läser vi löftet till Abraham, 1 Mos. 12:3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. Om Gud inte ljuger så drabbades Luther av förbannelse!
Kjell (Reply)
Ordet “stänka” eller “bestänka” heter ῥαντίζω – rantidzo på grekiska och förekommer 4 gånger i NT (Hebr 9 och 10).
Ordet “dop” eller “döpa” heter βάπτω – bapto eller βαπτίζω – baptizo på grekiska och förekommer 83 gånger i NT. Både i bokstavliga och bildliga texter.
Ordet “gjuta” eller “utgjuta” eller “begjuta” heter ἐκχέω – ekcheo eller ἐκχύνω – ekchuno på grekiska och förekommer 28 gånger i NT. (Används i samband med nattvarden, Jesu blod utgjutet, utgjutelse av Anden över allt kött, utgjuta blod och utgjutelse av Guds vredesskålar, men aldrig angående dop!)
Ordet “rita ett korstecken med ett blött finger” heter inget och förekommer inte.
Dop handlar om att doppas helt i vatten. Ordet används även när man doppar ull för att färga den. Det handlar om att vattnet skall göra hela kroppen blöt. Ordet “impregnera” är närbesläktat med denna betydelse.
Spädbarnsdöpare doppade bebisarna i vatten ända fram till medeltiden och Kalvin som själv var babybestänkare sade själv att det bibliska dopet handlar om att doppas totalt.
Till sist vill jag bara nämna att “Kyrkans” ambition att vara dopets ägare inte är annat än ambition att ha makt. I judisk tradition finns det inga som helst besvär till att utföra Tevilah flera gånger. Det till och med föreskrivs och vi vet att det praktiserades som bekännelse till både läror och lärare.
Lägg även märke till att man doppar sig själv vid Tevilah. Kanske ligger där förklaringen till att 3000 personer kunde bli döpta, låta döpa sig, på pingstdagen. 3000 personer på skattningsvis 9 timmar betyder en person var elfte sekund.
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag vill presentera ännu en “kommentar” för dej som har förvillats av århundraden av villolära, hot och straff från den etablerade, makthavande Kyrkan.
Om du tycker att dopläror inte “är så fjäskigt”, eller tycker att troendedöpare är både “intoleranta och fundamentalister”, eller kanske tycker att dopet är oväsentligt, och till sist om du förstår engelska bra, lyssna då på denna predikan av John Mac Arthur.
Is Infant Baptism Biblical? (Selected Scriptures) John MacArthur.
Till detta vill jag bara tillfoga, och understryka att allt som jag skriver, John Mac Arthur säger, kyrkofäder sägs ha skrivit eller sagt, påvar påstår, läroämbeten pålägger, ja allt utom Skriften, måste prövas mot Skriften och helt, otvetydigt förkastas, om det inte helt stämmer med Skriften.
Det är fullständigt nonsens att säga som RKK att Skriften och Traditionen väger lika. Endera modifierar man Skriften när Traditionen avviker, eller så förkastar man Traditionen när Skriften avviker.
Allt annat är av ondo!
Den som modifierar Skriften är en heretiker och den som förkastar lärosätets tradition kallas heretiker av lärosätets innekretsar.
Faktum är att uppdraget att pröva allt mot Skriften är givet till oss alla.
Glöm inte att uppdraget är att pröva och godkänna det som stämmer!
Uppdraget är inte att lista alla fel och heretiker och göra allt som inte stämmer till centrum för ditt universum.
Frihet genom sanningen kallas detta.
Nu avvaktar jag först eventuella reaktioner från försvararna av villolärorna, om de törs, innan jag skriver fler kommentarer här.
/Kjell
PS. John Mac Arthur brukar kallas “kalvinist”. Det stämmer dock dåligt med hans förkunnelse. Han är en bibeltrogen baptist som inte tvekar att vittna offentligt.
Kjell (Reply)
Hej Kjell,
Kritik har riktasts mot John Macarthur för att han är cessiationist.
Här kommer övrig kritik och tillrättavisning av Jacob Prasch.
https://www.youtube.com/watch?v=4ssMusGfmhg
Mvh
Broder
Broder (Reply)
Hej igen,
Ser att jag stavat fel på “cessiationist”. Ska nog vara “cessiationalist”.
🙂
Broder (Reply)
Broder,
Eller kanske det heter cessationist 🙂
Berätta på vilket sätt du tyckte att detta påverkade hans undervisning om dopet.
Eller menar du att man inte alls bör lyssna på någon som tror att profetia och tungotal har tystnat? Kanske bör man då även förkasta judars kunskap i GT’s skrifter?
Hur nära kalvinismen han står vet jag inte, men att han inte håller med Kalvins doplära vet jag.
Det finns en hel del baptister i USA som lutar åt kalvinismen. Kanske är det en motreaktion mot den “karismatiska villervallan”.
Som du vet är jag inte en cessationist, men förutom på den punkten och kalvinismens “TULIP” har jag funnit att det finns flera predikanter med liknande bakgrund som i övrigt är mycket skrifttrogna.
En annan sådan jag gärna lyssnar på är Justin Peters.
Och så är det ju faktiskt så att Den Helige Ande själv bestämmer hur Han vill verka genom kristustrogna.
1 Kor 12:11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
För du menar väl inte att detta är frälsningsgrundande?
Men, som sagt, berätta på vilket sätt du tyckte att detta fanns med i hans predikan om barndopet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Broder,
Jacob Prasch känner jag inte till. Och tyvärr är det specialerbjudande jag fick med obegränsad tillgång till YouTube nu slut.
Jag kommer således inte att kolla länken du gav.
Men kanske du kan summera de viktigaste punkterna?
Här är en länk till en intervju med Larry King och ett antal människor med olika “tro”. John Mac Arthur är en av dessa. Jag kollade denna innan min obegränsade tillgång tog slut.
https://www.youtube.com/watch?v=k79zPCEcDDQ
Jag är säker på att det finns saker i hans förkunnelse som bör ifrågasättas.
Känner dock ingen som har insikt och rätt i allt.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för stavningsrättningen 🙂
Praschs kritik hade inget med MacArthurs doplära att göra. Antar att Prasch håller med MacArthur till 100% i den frågan.
Känner du till Dave Hunt?
I denna video är han kritiskt till Calvinism
https://www.youtube.com/watch?v=ZL5kZzA0yys
Får jag tipsa om en bok av Lennart Jareteg som även går att läsa “online”.
http://bibelfokus.se/evangelium
Mvh
Broder
Broder (Reply)
Kjell,
Postade mitt inlägg innan jag han se ditt senaste…
Jag vågar mig inte på att göra någon sammanfatting av Praschs kritik så att jag inte citerar fel…
Om du får tillgång att lunna lysna på youtube så kanske du kan lyssna någon annan gång.
Mvh
Broder
Broder (Reply)
Broder,
Det kan knappast ha undgått dej att även jag är mycket kritisk till kalvinismen al la Jean Cauvin.
Och om kollar min kommentar ovan kan du se att jag även är mycket kritisk till stora delar av Luthers lära, inte bara angående dopet.
Men samtidigt måste jag ju då även varna alla som bara vill läsa eller lyssna till det som är 100% perfekt på alla sätt att genast sluta läsa denna blogg.
Det är ju helt utan tvivel att somliga saker jag skriver är felaktiga på grund av brister i min förståelse av Guds ord.
Uppdraget till alla att pröva och bara behålla det vi finner gott, är ett mycket viktigt bud.
Sedan vill jag tillfoga att hela skalan av kalvinister från svartstrumpe-ortodoxa till liberala finns.
Seriösa, varmt troende kristustrogna finns bland kalvinister, lutheraner, pingstvänner, baptister, metodister och räkna själv upp resten.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
OK. Tack för svar.
PS. Lite rättstavning Cauvin -> Calvin ?! 🙂
Mvh Broder
Broder (Reply)
Mer rättstavning av mig själa “lunna lyssna”-> “kunna lyssna” 🙂
Broder (Reply)
Broder,
Från Wikipedia: John Calvin (/ˈkælvɪn/; French: Jean Calvin, pronounced: [ʒɑ̃ kalvɛ̃]; born Jehan Cauvin: 10 July 1509 – 27 May 1564) was an influential French theologian and pastor during the Protestant Reformation.
/Kjell
Kjell (Reply)
Nu undrar du kanske varför jag valde att konfrontera obiblisk lära.
Är det verkligen barmhärtigt och kärleksfullt att skriva något som säkerligen inte bara irriterar villolärare men även gör dem som har drabbats av villoläran ledsna?
Jag har full förståelse för att en person som vuxit upp i en familj med barndöpar-tradition, där man anser ett skriftenligt dop vid medveten ålder är ett “om-dop” och till och med en svår synd, väljer att stanna vid konfirmation som offentlig bekännelse.
Hur jag själv skulle välja i en sådan situation törs jag inte ens gissa.
Det är min uppriktiga tro att en offentlig konfirmation av barndopet, tillsammans med en livsvandel som stämmer med omvändelse är är fullt acceptabel och välbehaglig i Guds ögon. Den Gud som ser till hjärtat.
Jag kommer aldrig att glömma hur en äldre “broder”, en murare, sade till min bror att han hade blivit avfälling bara för att han hjälpte till i den närliggande Svenska Kyrkans söndagsskola. Så bedömde han det ur sitt pingst-fundamentalistiska grod-perspektiv. (Bok – kapitel – vers?)
Hur troende medlemmar av SvK skulle bedöma saken om ett av deras barn gick över till pingströrelsen vet jag inte. Om han lät sig döpas där skulle de säkert bringas i tvivel.
En katolik som lämnar RKK och blir medlem i en frikyrka betraktas säkert som en avfallen sektmedlem av sina närmaste.
En muslim som blir kristen måste dödas!
Vi lever i en tid där vi, å ena handen, dels ser en ständigt tilltagande liberalism, synkretism och ekumenik, samtidigt som vi ser en tilltagande sektarism som motreaktion. Precis vad det kommer att leda till vet vi ännu inte, men jag tror att kristustrogna kanske kan komma att mötas i öppenhet och ärlighet mot varandra, utan att dras med åt det ena eller det andra hållet.
En öppenhet som består i att vara helt ärlig med hur man förstår och tolkar Guds ord, samtidigt som man är öppen för sina trossyskon som kanske har avvikande tolkningar på vissa punkter.
Synkretismens mål är att alla blir saliga på sin tro. Sanning blir ett fult ord i sådana sammanhang.
Sektarismens mål är omyndigförklarande och likriktande. Sanningen blir underordnad sektens ledare.
Båda extrema slutstationerna är fiender till Sanningen.
Det måste finnas en väg där emellan. En väg där man inte behöver enas på minsta gemensamma tro, eller säga att allt är okay. En väg där man törs vara ärlig och säga till varandra att man inte är med på notorna, ja till och med att man anser den anders tolkning och lära vara en villolära.
Man behöver inte vara ense i allt för att fortsätta att ha gemenskap. Tag äktenskapet som förebild, eller som exempel. Inte finns det några äkta makar som tycker likadant i allt?
Det finns ramar inom vilka man måste förbli för att inte bryta äktenskapet. Det handlar om trohet, uthållighet och ansvarstagande.
Om en av parterna blir den som bestämmer uppstår aldrig enheten.
Så kallade öppna äktenskap där parterna får göra vad helst de vill är ju inte några äktenskap.
Nu vill jag säga något ytterligare om dopet.
Jag hade från ungdomen en liberal hållning till det så kallade barndopet. Fastän jag hade förmånen att få växa upp i en familj som inte praktiserade barndop.
Det var först ganska nyligen som jag konfronterades av en person jag betraktade som vän, en officiell representant i “kristenheten”. Han ställde som krav på fortsatt “vänskap” att jag skulle vara tvungen att bekänna barndopet som “ett fullt ut bibliskt dop”.
Det kan jag ju inte göra, för begjutande av spädbarn finns inte beskrivet i Bibeln.
Samtidigt känner jag flera genuint kristustrogna syskon som har vuxit upp i barndöpande sammanhang. Förlåt följande mening…. Och som inte senare har låtit döpa sig på riktigt.
Mitt val är att vara tydlig, JA är JA och NEJ är NEJ, med det jag tror, samtidigt som jag erkänner att bara Gud känner hjärtat.
Vänskap? Ja naturligtvis! Prisa samme Gud? Utan tvekan! Begränsa varandra, hindra varandra, tvinga varandra? Nej, nej och åter nej!
Klicka på texten för att lyssna på sången.
När stenarna börjar ropa är man för sent ute!
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell skrev
Den visste var den tog. 🙂
Jag tycker du gör klokt som håller fast vid din uppfattning om vad bibeln säger. Ville bara tillägga att även jag hört folk säga detta om att “vanhelga” dopet genom att omdöpa sig. Jag tillrättavisar sådana. Det verkar vara ytterligare en kvarvarande släng av Luthers oresonlighet mot de som inte tänkte exakt som han.
Jag tror dock han Luther hade hamnat i någon sorts “totalt krigstillstånd” till allt som han uppfattade som direkta eller, enligt hans mening, indirekta antydningar om egenrättfärdighet. Det är där någonstans, tror jag, som skon klämde som värst för Luther. Dvs varför han gick så hårt fram i denna fråga. Även hans överdrivna aversion till den fria viljan kan vara en en alternativ orsak (eftersom ett vuxendop innehåller ett mått av självvilja, men på grund av sin extrema syn på den fria viljan så blev även det en manifestation av någon sorts vilja han inte kunde stå ut med).
Jaja, även Luther hade svaga punkter. Och så även jag. 🙂
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf Lampa skrev: “Den visste var den tog.”
Tack för din kommentar, du har varit extra med i mina tankar och böner på grund av att jag dristade mej att skriva precis så. Jag har ju vanligtvis undvikit just den formuleringen.
Och igen vill jag således understryka det jag skrev:
Det är min övertygelse att mycket blir galet när man vill tvinga andra angående tvistefrågor. Fridsriket kommer och då funkar allt enligt Kristi bud, men det är Han och inte vi som kan implementera fridsriket. Det funkar inte i en fallen värld.
Tänk bara på hur mycket skada fariseiska människor gör när de talar om skilsmässa och omgifte. De talar ju alltid om andra, aldrig om sig själva….. Många fler exempel skulle kunna nämnas.
Herrens välsignelse över dej och din familj!
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för en fin och biblisk genomgång. Helge Åkesson kom till liknande slutsats. Han var en av de intelligentaste människor jag studerat. Dock blev han totalt utmobbad av sin samtid. Antagligen mest för att han var emot samfund och avlönade prelater Hade dock några efterföljare hos Fribaptisterna. Hans översättning är outstanding
Torbjörn S Larsson (Reply)
Torbjörn S Larsson skrev: “Hans (Åkessons) översättning är outstanding”
Tyvärr har jag inte kunnat hitta den på internet, annars skulle jag ofta referera till den.
Om någon vet var den finns är jag mycket intresserad. Helst inte scannad, men hellre som text. PDF av text är okay.
Fast du har väl kollat Reformationsbibeln?
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Jag hoppas du noterade smileyn efter mitt påpekande. Så nej, jag tog inte alls illa upp, utan uppskattar istället din sakliga framställning av dopfrågan! Det ökar min förståelse än mer för vuxendopet.
Även jag önskar Guds välsignelse åt dig Kjell med familj och åt er alla,
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Kjell,
Köpte den av Rolf Nordström 0705146906 som var siste missionsföreståndaren om jag fattat rätt. Har några kvar. Skulle ha den som referens, hade hört att den var alltför ordagrant men blev förbluffad hur Ny Bibeln blev för mig. Underbar att läsa ur för en väl van bibelläsare. Svår att predika från. Hade reformationsbibeln tills jag glömde den i England i samband med ett MC- köp. Den är oxå imponerande. Helt i klass med Waldenströms. En God Jul tillönskas.
Torbjörn S Larsson (Reply)