Fader vår som är i Kenya

Media fylls med allt som har att göra med “Den Helige Faderns” knappt 3 dagar långa besök i Nairobi och dess omgivningar. (Från kvällen 2015-11-25 till kvällen 2015-11-27 så egentligen 2 dygn.)

I tilltal tituleras de 78 år gamla “Franciscus” med “Holy Father” (Helige Fader) och “Your Holiness” (Ers Helighet). Man räknar med att totalt 1 miljon människor kommer för att se denne man med egna ögon.

I går morse talade han först med en samling religiösa ledare, det vill säga kristna, muslimer och hinduer. Han läste sitt tal på Italienska, med en trött och långsam röst. En yngre medarbetare från Italien läste sedan en engelsk översättning. Tydligt uttal och utan nämnbar accent.

Franciscus själv förstår säkert engelska bra, men han har tydligen stora svårigheter att forma meningar och uttala orden. Jorge Mario Bergoglio (som han egentligen heter) är ju född i spanskspråkiga Argentina och har, som de flesta spanjorer, mycket svårt att uttala vissa kombinationer av konsonanter. Lägg till detta en tydlig italiensk betoning.

På Torsdagens eftermiddag uppdrog han en mässa i en stor park som hade inretts specifikt för detta tillfälle, inklusive ett nybyggt tempel med altare och andra nödvändiga detaljer. (Kostnad 30 miljoner “dagslöner” för de 40% fattigaste här.)

Människor i Nairobi med förstäder började sin resa till “den helgade parken” i nattens småtimmar och åkte eller vandrade (de flesta vandrade) i strömmande El Niño regn för att få en plats i parken som hade försetts med många stolar, men långt ifrån tillräckligt för alla.

De flesta fick stå i ösande regn utanför parken och se mässan på stora TV-skärmar. Vi satt hemma i vardagsrummet, torra och varma och hade bättre sikt på saken än de som satt på första raden.

El Niño var en välsignelse för affärsmännen som hade låtit tillverka hundratusentals paraplyer med Vatikanens flagga som skärm. Förutom de stackare som fick sittplats i ösande regn, det regnade hela dagen, var parken gul av alla uppfällda paraplyer.

Jorge Mario Bergoglio uppdrog mässan på Latin, assisterad av ett team som han tydligen hade med sig. Det var idel blekansikten som deltog i de ritualer som enligt katolsk lära förvandlar oblaterna till äkta kött från Jesu kropp, och vinet till äkta blod från Jesu kropp.

Tänk nu på att mer än 80% av kenyanerna kallar sig kristna. Detta innefattar regeringsmedlemmar, affärsmän, artister och nyhetsläsare. Regeringsmedlemmar och Captains of Industry fanns bland åskådarna i ett tält bredvid “templet”. Dessa kom i bilar, de rikaste och mäktigaste med motoreskort. De besparades konsekvenserna av regnet som var ovanligt häftigt och pågick hela dagen från småtimmarna till efter mörkret.

Landets president är bekännande katolik, vice presidenten är bekännande protestant. En majoritet av den regerande överklassen är katolik.

Vi känner givetvis inte alla men så vitt vi kunde se gick sedan katolska ledare fram och fick en oblat på tungan eller i handen. Efter att ha gjort korstecken gick de sedan tillbaka till sina platser. Protestanterna satt kvar på sina platser, som sig bör.

Fotfolket fick sina oblater ute i strömmande regn och det uppstod en kö som tog betydligt mer än en timme att betjäna.

Nu vill jag genast tillfoga att denna artikel inte är avsedd att håna någon och jag kommer inte släppa in kommentarer som har den avsikten.

Jag kommer nu till huvudsyftet med artikeln.

Alla! Ja, alla som kommer till tals i media, tidningar, TV och radio, prisar sig och landet välsignade som får ta emot detta besök av “Den Helige Fadern”.

Man säger att han bringar “fred” och “välsignelse” till Kenya. Att han stärker “tron” hos människorna. Och många fler superlativer.

Hur gör han det?

Han prisas för att han säger att vi måste ta hand om de fattiga och sköta naturen och sluta mörda medmänniskor med annan tro eller annan etnicitet.

Visste vi inte det?

Som positiv not vill jag ge honom ett gillande att han bryter politisk korrekthet och talar öppet om “terrorister som bekänner sig vara muslimer”.

För övrigt är hela hypen närmast overklig och jag förvånar mej över hur man kan få landets alla miljoner katoliker och katolikvänliga att flumma runt och tala om detta besök med superlativer och “bekännelser – förväntningar” tagna ur luften.

Sedan vill jag tillägga att Romersk katolicism är den snabbast tilltagande “religionen” i Afrika. Ur min lokala synvinkel beror detta på två huvudfaktorer.

  1. 30% av landets kliniker och sjukhus drivs av RKK’s mission och av rika katoliker i landet. 5000 skolor likaså. En högskola och ett universitet! Alla dessa är genomgående av bättre kvalitet än de statliga motsvarigheterna. I den statliga sjukvården förekommer vägrande av vård, med helt onödiga dödsfall som resultat. I den katolska vården tar man sig an behövande med barmhärtighet.
  2. Protestantisk mission hade förr också sjukstugor och skolor, men när den amerikanska trosförkunnelsen började översvämma landet i slutet på 60-talet och början på 70-talet drog sig tidigare evangeliska missionärer tillbaka och överlämnade verksamheten till afrikaner. Detta öppnade slussarna helt för det stora avfallet och i dagens läge finns det i stort sett ingen enda protestantisk församling där man inte blir skinnad och fullpumpad med lögner. Det är absolut inte konstigt att många lämnar dessa varga-församlingar och söker sin tillflykt katolska kyrkan där de inte blir skinnade.

Det finns dock flera orsaker till att RKK’s dogmer är lätta att acceptera för afrikanerna. Ceremoni är omtyckt, vördandet av reliker och rester av döda människor förekommer även i hednareligionerna, sprirtisktiska traditioner saknas inte, vördandet av de döda är i vissa kulturer här perverst! Så tvingas i en del folkslag en änka eller änkling att utföra ett samlag med den döde maken/makan, för att bara nämna ett exempel.

Det är således vanligt med handlingar som klart och tydligt förbjuds i Guds ord.

Jag tillfogar följande artikel ur en av landets tidningar: Now that Papa is in town, here is a bad Catholic’s take on the Church; och citerar ett av skribentens svar:

The Catholic Church has grown in Africa because, well, elements of it are very African.

While it is conservative, it has a permissive duality. Africans thrive in that dual space.

While the Catholic Church can sometimes look stuck in time, it has a very liberal view on social issues like drinking and provides its flock an easy path to redemption through confession.

Secondly, the Catholic Church in Africa was only partly about religion.

It was a social institution, which provided hospitals, schools, where national institutions were weak. That had a certain appeal.

But also, we need to recognise that perhaps the Catholic Church has, as much as any other institution, contributed a lot to the intellectual foundation in many of the Christian countries in Africa.

Many leftist and radical intellectuals in Africa are either expired Catholics or former seminarians, certainly in a country like Uganda.

The conservative view of the church both provided the lightning rod for some of this activist intellectualism, but also stifled it.

The impact of the African Catholic Church globally will never come from its bishops, who have developed a siege mentality in the face of the growth of independent and evangelical churches.

It will come from Catholic intellectuals and related institutions.

I sense that Catholic progressives have been energised by Pope Francis and that if he has achieved anything, it is that the church is less a caricature of an anachronistic institution.

Läs gärna artikeln. (En liten lustighet. Påven kallas “papa” i media. Ordet “papa” betyder “haj” – den farliga fisken – på Kiswahili.)

/Kjell

14 thoughts on “Fader vår som är i Kenya”

  1. Jag tror att följande vittnesbörd passar som kommentar i sammanhanget. Jag har meddelat Mikael Karlendal att jag har knyckt kommentaren, och om Michael Backman vill att jag tar bort den så kommer jag att ta bort den och i stället bara citera och kommentera delar av den.


    Michael Backman den 23 november, 2015 kl. 11:54 skrev:

    För mig var det en frälsningfråga att bli katolik, men man kan definera det på lite olika sätt.
    Det är väl samma som när folk befinner sig i svenska kyrkan och tycker att de fullständigt havererat i den liberala fällan, vågar inte stå upp för kristen moral och etik, urvattnar allt etc. Kan man vara kvar i ett sådant sammanhang om man känner sig dragen åt ett annat? Riskerar man inte att utsätta sig för heresier och felaktig påverkan genom att vara kvar?
    För egen del upplevde jag min tid i frikyrkan på ett liknande sätt. Nattvardssynen och bikten och hur gudstjänsten genomfördes var två viktiga punkter för min resa till katolska kyrkan.
    Ibland när jag satt på ett pingstmöte så undrade jag om jag var på en konsert eller i tjänst inför Gud. Gudtjänsterna liknar mer företagsevenemang med pepp från någon underhållare. Powerpoint och skojfriska predikningar. Perfektionistiskt orkestrerade musiker håller underhållningen vid liv. När det var dags för söndagsskolan dök det upp en stor grön groda på scenen, nu var det dags att göra något sköj för barnen.
    Avsaknaden för det heliga var total. det fanns en längtan inom mig att uppsöka något annat. Fira nattvard på riktigt (inte bara symboliskt), bekänna mina synder i samtal med präster i bikt, få anlig ledning, få uppstyrning. En kyrka med klarhet i vad hon tror på. En kyrkan som inte viker sig efter rådande samhällsklimat.

    När man väl fått denna insikten att detta finns i den katolska kyrkan, ja då blir det en frälsningsfråga. Det finns inga andra än katolska präster i den apostoliska successionen som kan på Jesu uppdra förlåta synder genom biktens sakrament. Att få del av kyrkans fullhet i sakramenten går inte att få någon annanstans. Allt det andra är bara en blek kopia av originalet. En pingsnattvard är bara symbolisk och en pingspastors handpåläggning kan inte ge mig syndernas förlåtelse. Som katolik kan jag endast gå till en präst som blivit smord och vigd till Kristi tjänst för att få förlåtelse för mina synder. Jag kan inte som katolik gå till en svensk kyrklig präst och bikta mig, det blir verkningslöst.

    Det kan låta hårt, och jag menar inte att såra någon. Jag är väl införstådd med hur mina syskon i pingstkyrkan ser på det. Om en pingstvän ber om pastorns handpåläggning om syndernas förlåtelse så må det vara någon som denne i sin tro tror på. Och Gud dömer inte någon i sin okunskap. Den katolska kyrkans sanningar måste vara uppenbarade för människan för att hon skall tro på dess giltighet. Jag dömer inte någon annan som tillhör något annat samfund. Men jag tror att sanningen finns i den katolska kyrkan, därför blir det en frälsningsfråga för mig..


    Så långt Michael Backmans vittnesbörd.

    Avsikten är ju att försöka förstå varför någon väljer att konvertera till RKK’s läror.

    /Kjell

        (Reply)

  2. Dagens program innehöll ett besök till ett av Nairobis stora slumområden och efter det en sammankomst i Kasarani Stadium som har plats för ungefär 60.000 besökare. Stadium var fylld till bristningsgränsen.

    Sammankomsten var avsedd för landets undomar och började med att en ung kvinna och en ung man höll tal till Påven och ställde honom ett antal frågor. Utan tvekan regisserat, men det är av mindre vikt.

    Sedan fick Franciscus tala och besvara frågorna. Till skillnad från tidigare sammankomster fick han använda sitt modersmål, spanska, och tolkades av en prelat vars modersmål helt tydligt var UK English.

    Visst hade påven anteckningar, men i stort sett talade han fritt från hjärtat. Helt tydligt var detta lättare för honom, och han var på ett annat sätt engagerad i det han sade än vid de tidigare tillfällena.

    Jag skall här inte referera innehållet. Det finns säkert inom kort tillgängligt på YouTube. Innehållet var ekumeniskt neutralt. Med detta vill jag inte säga att det var intetsägande.

    Detta är bara en kompletterande rapport till artikeln ovan. Så vill jag tillägga att talet skulle ha kunnat hållas av vilken internationellt känd politiker som helst, som bekänner sig som kristen i ordets bredaste betydelse.

    Läs inte min slutsats som ett underkännande, men begrunda konsekvenserna av att stora skaror, icke omvända människor, kommer samman och tror att de har deltagit i en religiös sammankomst.

    Samma fundering gäller i lika grad för sammankomster i ett antal protestantiska megakyrkor.

    Igen vill jag understryka att avsikten med denna artikel är att så gott det går försöka förstå den “andliga” situationen i vår tid, det stora avfallets tid, och försöka förstå varför olika människor gör olika val.

    Vilken frukt lockar? Vilken frukt söker man?

    Nämnas bör att landets president, som är bekännande katolik, aktivt har medverkat till att göra besöket väl planerat. Han har själv deltagit hela tiden med uppenbart intresse och engagemang.

    Vid sammankomsten i dag fanns flera muslimer närvarande och även många av landets ledare.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell,

    Mannen du citerar säger: “Nattvardssynen och bikten och hur gudstjänsten genomfördes var två viktiga punkter för min resa till katolska kyrkan.”

    Bikten enligt Wikipedia:

    “Bikten uppstod i de iriska klostren, där bekännelse av synder inför en präst blev en viktig botgöringen. På 600-talet spreds botgöringsformen över kontinenten och blev vanlig även bland lekmän. Från fjärde Laterankonciliet 1215 kom bikten att bli en av botens sakrament.
    Martin Luther såg bekännelsen av synden som en viktig del syndaförlåtelsen, men skiljde inte mellan dödssynder och andra synder. I den protestantiska kyrkan sågs inte heller enskild bekännelse för en präst som central utan bikten kom att ersättas av den allmänna syndabekännelsen i samband med skriftermålet. Från Svenska kyrkans håll har man under 1900-talet försökt återuppliva bikten.” Slutcitat

    (Nu förstår jag vad som inte stämde när jag deltog i en nattvard hos EFS. Man sade efter nattvarden att man nu, genom nattvarden, fått ta emot syndernas förlåtelse.Var man inte genom Jesus Kristus förlåten innan nattvarden.? Hade bön om förlåtelse inte fått verka om man inte deltagit i nattvarden? Eller som i katolikens fall, biktstolen?)

    Förlåtelsen enligt NT förbindes konsekvent med Jesus Kristus.

    Matt 9:4ff”Jesus såg deras tankar och sade: “Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig”

    Apg 5:31 ” Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse”

    Apg 13:37-38 “Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

    Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er.”

    Ef 4:32 “Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.”

    Kol 1:14 ” I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.
”

    1 Joh 2:12 “Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull.”

    Vi får be om förlåtelse,

    Matt 6:12 “Och förlåt oss våra skulder,
 så som vi förlåter dem
 som står i skuld till oss.
”.

    Finns många fler Bibeltexter om förlåtelsen som alla pekar på hur den sker genom Jesus Kristus, den levande Guden, som är närvarande genom sin Helige Ande. Även i länder, tro det eller ej, som inte firar protestantisk (RKK-light) nattvard eller har katolska biktstolar.

    /Ulrika

        (Reply)

  4. Ulrika,

    Jag tänker citera alla texter som talar om det vi brukar kalla nattvarden.

    Matt. 26:26-28 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

    Vi kan lägga till det likalydande Markus 14:22-24 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Tag, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: “Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.

    Jag vet faktiskt inte om katoliker säger att det de kallar “transsubstantiation” skedde vid detta tillfälle, alltså att brödets och vinets substans i essens förändrades till att bli kött och blod.

    Det finns en hel del att säga om denna text.

    1. Om jag visar någon ett foto och säger: “Detta är min hustru”; så tror ingen att fotot verkligen är min hustru.

    2. Jesus stod där livs levande och hade ännu inte offrats. Det är ytterst långsökt att tro att lärjungarna skulle tolka hans ord till att betyda att det faktiskt var hans kött och blod. Troligen förstod de inte ens ännu symboliken.

    3. Lägg märke till att Matteus får med orden “till syndernas förlåtelse”. Om man nu inte vill (eller kan) se att Jesus tog det röda vinet som bild och symbol för sitt eget blod, blir den logiska konsvekensen att det är bägaren med vin som är ett “sakrament”, ett nådemedel och som därmed blir ett instrument för syndernas förlåtelse.

    Lukas 22:19-20 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

    Lukas, som var en välutbildad men med goda språkkunskaper uttrycker sig på ett sätt som mindre lätt kan misstolkas. Bägaren med vin är i Lukas version det nya förbundet, eller bilden på det nya förbundet eller symbolen för det nya förbundet. Och det nya förbundet kom till stånd genom att Jesu blod utgjöts för oss.

    I likhet med Lukas var även Paulus en välutbildad man med goda språkkunskaper.

    1 Kor. 11:23-29 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

    Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

    Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

    Paulus meddelar anledningen till att hålla denna minnesceremoni. Vi skall göra det till minne av Jesus, och när vi gör det förkunnar vi hans död till dess han kommer.

    I de ovanstående textern måste man tolka mycket långsökt för att få det till att brödet och vinet verkligen skulle vara kött och blod, eller vara det nya förbundet, eller leda till förlåtelse av synder. Däremot kan man läsa innantill och förstå att det handlar om bildspråk, sinnebilder och symboler.

    Paulus uppmaning att “pröva sig själv” talar väl snarare om att man bör se till att man har en rätt relation till Herren innan man väljer att delta i nattvarden.

    Men så har vi texten i Johannes 6:48-59 som inte bara kan viftas bort. Den måste dock läsas i sitt sammanhang.

    Jesus hade predikat och gjort tecken och under på andra sidan av Gallileiska sjön dit han och lärjungarna hade farit med båt. Folket blev hungriga och bjöds på fisk med bröd.

    Det var en sökarvänlig dag, skulle man kunna säga och folket var mätta och nöjda och tyckte att Jesus skulle vara en bra kung. De menade att han var “profeten som skulle komma”.

    Jesus visste att det skulle gå så långt att de skulle tvinga honom med våld. Detta var ju inte Guds plan. Lärjungarna smög ner till båten och for över sjön till andra sidan. Jesus kom senare till dem gående på vattnet, och i samma stund var de framme.

    Nästa morgon kom folket och ville ha mer mat-under. De menade sig ha en precedent i mannat i öknen. Gud som leverantör av mat. Och då börjar Jesus predika för att bli kvitt denna folkskara.

    Joh 6:48-59 Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.

    Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

    Judarna började då tvista med varandra och säga: “Hur kan han ge oss sitt kött att äta?”

    Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”

    Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

    Inte undra på att folket gick sin väg. De hade ju inte någon som helst möjlighet att förstå vad Jesus syftade på. Även lärjungarna stötte sig och man kan liksom höra Petrus suck: “Herre till vem skulle vi gå?”

    Det fnns inte minsta chans att någon av åhörarna skulle kunna tolka det Jesus sade som symboler för det offer de inte visste skulle komma.

    Visst kan man förundra sig över hela situationen, men inte behöver vi som har facit i hand tvivla på vad Jesus talade om.

    Nu återstår alltså valet för oss att låta de senare texterna, som jag har citerat ovan, ge rätt tolkning åt texten i Johannes 6, eller att tro att det är texten i Johannes 6 som ger rätt tolkning åt de senare texterna som beskriver det som faktiskt skedde.

    Min tolkning av dessa texter torde vara klar. Därför har jag ingen som helst önskan att deltaga i det som Michael Backman anser vara att “fira nattvard på riktigt”.

    För jag tror att Paulus, hedningarnas Apostel, har berättat klart och tydligt att det handlar om att vi skall göra det till minne av Jesus, och när vi gör det förkunnar vi hans död till dess han kommer.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell,

    “Och då börjar Jesus predika för att bli kvitt denna folkskara.”

    Du menar att Jesus börjar predika för att bli kvitt uppfattningen att han kommit som matleverantör. En folkskara som lyssnar och vill förstå vem han är vill han ju inte bli kvitt.

    Brödet var huvudnäringen för folket och att brödundret fick ske innan Jesus undervisade om sig själv som Livets bröd kan vi tro var ett pedagogiskt grepp. Folket hade sådan respekt för brödet att de inte skar i det med kniv utan bröt det, därav brödbrytelsen. Jesus valde en symbol som för folket var livsuppehållande. Brödbaket var en daglig rutin och som sagt huvudnäringen i varje hem. Hade Jesus valt mitt kustområde för hundra år sedan hade han förmodligen valt symbolen för sill och potatis. Han vill få människor att förstå vem och vad som är livsviktigt, vad sedan symbolen blev, är i sig sekundärt.

    /Ulrika

        (Reply)

  6. Ulrika,

    Nej jag menar precis det jag skrev. Eller tror du att Jesus inte förstod vad resultatet skulle bli. (Jämför Matt. 17:17, Markus 9:19 och Lukas 9:41)

    Och jag tror att Jesus gjorde undret för att ge mat åt folket.

    Sedan är jag glad att Jesus inte föddes i ditt kustområde för jag tycker sill är ungefär det äckligaste som finns.

    Och till sist undrar jag hur du skulle vilja beskriva temat i denna artikel.

    /Kjell

        (Reply)

  7. Kjell,

    “Och jag tror att Jesus gjorde undret för att ge mat åt folket.”

    Ja, det också. Gud gör flera saker samtidigt. Mättar magen med brödet och undervisar dagen efter vem som mättar livet och släcker törsten, han själv. Visst var det många som enbart ville mätta sina magar samtidigt som vi vet att människor omvände sig till en relation med Jesus för att mätta sina liv. Innan Jesus gjode undret, för att mätta magarna, passade han på att testa Filippus, visade vem man tackar för maten (Fadern i himmlen) och visade för sitt folk vem han var som kommit genom undren. Samverkans Gud gör så mycket gott som det går i samma stund.

    “Och till sist undrar jag hur du skulle vilja beskriva temat i denna artikel.”

    En intressant rapport från Antibrödets växande surdeg vilket dock “tänder” mig mindre och mindre då jag känner en större längtan att närma mig Jesus. Det är intressant att veta vad som händer i världen men jag blir inte mätt av det.

    /Ulrika

        (Reply)

  8. Ulrika,

    Ja, vi är alla olika. En del tycker om betraktelser. Själv är jag en sådan där torrboll som gillar fakta. Betraktelser blir lätt eisegetiska.

    Men låt oss nu återgå till temat. För mycket off-topic förvillar bara.

    Temat är att försöka förstå orsaken till olika val. Michael Backman vittnade om sina motiv.

    Mitt viktigaste motiv att inte välja RKK är alla läror som går utanför Skriften och i många fall även är direkt i strid med Skriften.

    /Kjell

        (Reply)

  9. Ja, sämre “fader” finns nog inte.

    Jag åkte tåg igår. På stationen i “Smålands Jerusalem” noterade jag en lite äldre herre med afrikanskt ursprung. Hans promenadkäpp var vackert broderad i flera färger på afrikanskt vis. Jag gick fram och frågade om den vackra käppens ursprung. “Tanganyika” var svaret. Själv var han från “central Africa” så jag antog att det var RCA. Men vi talade vidare på väg till tåget och på tåget där jag senare, efter förfrågan om tillåtelse, slog mig ner i hans “kupé”. Jag testade min lilla “kinyrwanda” på honom innan och han sa “Very good!”. Så kröp det senare fram att han var från Burundi, vilka har ett språk snarlikt Rwanda. Mina ord? “Imana na umugisha”. Han flydde från Burundi 1995. Han var journalist i Burundi och var den förste från landet som rapporterade om det eskalerande folkmordet i Rwanda 1994 på plats i Kigali. Han var igår på väg hem till Stockholm efter att ha föreläst om afrikansk litteratur på Högskolan i Jönköping. Han inbjöd mig till “Swahili Day” i Stockholm, Juni 2016. Ja, mycket får man veta om man är lite “Nicke nyfiken”.

        (Reply)

  10. Här skulle man kunna anknyta mycket. Hur det kristdemokratiska, d v s katolska, partiet i Rwanda hetsade mot tutsier (watutsier?) under lång tid och hur de senare via radio, med koder, instruerade hutuerna att beväpna sig för att senare, också via radio, blåsa till attack mot tutsierna. Tusentals machetes och andra hemska vapen var då redan utdelade bland hutuerna inför attacken. Man skulle kunna berätta om katolska biskopar som mördade med hjälp av bulldozers o s v, men listan kan bli lång och kanske även OT.

        (Reply)

  11. Lars W,

    Något säger mej att det borde vara “Imana aguhe umugisha” om du ville säga “Gud välsigne dej” ordagrannt tror jag det betyder “Gud give dej välsignelse”.

    Ordet “Imana” är trevligt för det är nära besläktat med orden “förtroende / tillit” och “frid”. “Imana na umugisha” torde betyda “Gud och välsignelse”.

    Avsikten med denna artikel är att försöka förstå varför olika människor gör olika val. Se även det jag skrev i artikeln: Nu vill jag genast tillfoga att denna artikel inte är avsedd att håna någon och jag kommer inte släppa in kommentarer som har den avsikten.

    Du har säkert också gjort viktiga val vad gäller din livsåskådning. Vittna hellre gärna om dessa och varför du valde just som du gjorde.

    /Kjell

        (Reply)

  12. Lars W,

    Låt mej då även tillfoga information angående Burundis Nkurunziza som gör sitt bästa för att elliminera Hutu-folket.

    Jag nämner Nkurunziza eftersom han kallar sig själv protestant och säger sig vara en “pånyttfödd kristen, profet och apostel” som har utvalts av Gud att vara Burundis president i 25 år. Detta har han fått mottaga som direkt tilltal från Gud, säger han.

    Det handlar i de fall du nämner inte om religion utan om etnisk tillhörighet. Och det handlar, och handlade, om namnkristna. Det kvittar om namnkristna är katoliker eller protestanter.

    I Kenya hadde vi en liknande situation i början på 2008. I ett land med 80% “kristna”, läs åtminstone 75% namnkristna, gick man ut med machetes, fotogen och tändstickor. Man mördade, hackade ihjäl, brände inne män och pojkar. Våldtog i grupp och misshandlade efteråt grovt kvinnor och flickor, ofta till döds, bara för att de hade fel etnisk bakgrund.

    Skattningsvis 600.000 människor lever med såren, ärren och följderna av detta.

    Sådana kristna hör inte hemma i Guds rike. Helst skulle jag förbanna dem, men det får jag ju inte.

    Du måste lära dej att skilja på namnkristna, kristustrogna protestanter, villolärande protestanter, katolicismen och fromma katoliker som fötts i katolska familjer.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Lars W,

    Frågan om hur många mord den Romersk Katolska Kyrkan har på sitt samvete är viktig.

    Framför allt konvertiter och blivande konvertiter brukar göra allt för att övertyga meningsmotståndare att protestanter har mördat fler katoliker än tvärt om.

    Den rabiate konvertiten Anders Gunnarsson brukar dra denna vals ofta, men även balanserade människor som är på väg till Rom antyder samma sak.

    Så skrev Mikael Karlendal:

    Mikael Karlendal den 18 oktober, 2015 kl. 14:24 skrev:

    Nja, jag tror snarast att det i första hand var världsliga furstar som lät avrätta heretiker. Förr i tiden tog man nämligen saker som heresi, häxeri och liknande ting på mycket stort allvar. Man trodde att sådana företeelser, om de tilläts fortsätta, skulle äventyra hela samhällets tillstånd på ett mycket allvarligt sätt. Vi kan idag tycka att det var fel och överdrivet, men så tänkte man förr. Det agerandet och tänkandet har funnits i alla världens kulturer och fanns även i protestantiska sammanhang förr. Dvs, katoliker har blivit avrättade i protestantiska länder också. Och somliga anabaptister gjorde militärt uppror och dödade många. Sedan fanns det kritiker mot allt detta inom alla läger.

    Lägg märke till: “Förr i tiden tog man nämligen saker som heresi, häxeri och liknande ting på mycket stort allvar.”

    Men fakta säger att inkvisitionen, eller kanske man borde skriva “inkvisitionerna” riktade sig mot judar, muslimer, katarer, valdensare, protestanter och alla som inte lydde RKK’s läroämbete.

    Den romerska inkvisitionen omorganiserades 1542, 1908 och 1965. Den bär numera namnet “Kongregationen för trosläran”. Det låter ju snällare, eller hur?

    Följande kommenteras angående inkvisitionen i Spanien (1483-1498):

    Det råder olika uppfattningar om antalet domar, avrättningar och antalet torterade. Den katolska sidan vill tona ner antalet döda medan den protestantiska sidan vill höja antalet dömda och avrättade. Det är för den delen ovisst hur många domar som avkunnats eftersom många dokument kan avsiktligt förstörts, medan en del rättsmaterial försvunnit under tidernas lopp. Vatikanens arkiv, där det allra mesta informationen är samlat, är stängt. Carlo Ginzburg har berättat om sina fåfänga försök att få tillgång till det historiska materialet från Vatikanens arkiv. Modern forskning räknar med att den spanska inkvisitionen under åren 1478-1834 avkunnade mellan 3000 och 5000 dödsdomar, andra forskare uppger cirka 16 000 döda medan dåtida författare anger andra siffror, Isaac Abravanel som levde 1437-1508 anger siffran 300 000 och Juan de Mariana spansk jesuit och historieskrivare som levde 1536-1624 anger det eventuellt överdrivna siffran 800 000. Det handlade dock om en enorm mängd rättegångar och dömda till andra straff.

    Katoliker vill tona ner. Vatikanen vägrar tillgång. Samtida talar om 300 000. En spansk jesuit, som hade tillgång till arkiven talar om 800 000 mördade. Vilken anledning skulle denne jesuit ha haft att ljuga?

    Kanske vill Karlendal säga att “Queen Mary I of England” brände protestanter på bål, och landsförvisade andra, som politiska aktiviteter. Men det stämmer dåligt med fakta:

    Maria I (engelska: Mary I), född den 18 februari 1516 i Palace of Placentia, död den 17 november 1558 i St. James’s Palace, var regerande drottning av England och Irland från den 19 juli 1553 fram till sin död. Hon var äldsta dotter och enda överlevande barn till Henrik VIII av England och Katarina av Aragonien, och hon blev den fjärde regerande monarken av huset Tudor. Hon har främst gått till historien för att ha återupprättat katolska kyrkan i England när hon efterträdde sin bror, Edvard VI av England, på tronen. Under denna process lät Maria bränna nästan 300 religiösa meningsmotståndare, främst personer av reformert tro, på bål, vilket ledde till att hon började kallas Bloody Mary (Blodiga Maria). Marias försök att återinföra den katolska kyrkan till fullo i England kom senare att göras om intet av hennes halvsyster, Elisabet I.

    På frågan om Luther syndade svarade Karlendal:

    Jo, Luther gjorde uppror mot Gud när han satte sin egen privata bibeltolkning över det legitima läroämbetet i den kyrka som Jesus grundade.

    Vad skall man då tro?

    Var och en må själv välja, men påståendet att protestanter har avrättat mer katoliker än tvärt om anser jag klassa som fabel.

    Om sedan RKK har mördat en miljon eller en halv miljon, om de har förföljt och trakkaserat fem miljoner eller “bara” två miljoner är oväsentligt.

    Denna “kyrka” som har ett “felfritt” läroämbete kan bara bedömas med Jesu egna ord: “På frukten skall ni känna igen trädet.

    /Kjell

        (Reply)

  14. Kjell,

    Mitt viktigaste motiv att inte välja RKK är:

    Skriften om Jesus: “På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”

    /Ulrika

    Ps. Jag skippar betraktelsen och behåller torrfaktorn. God jul.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *