Kronärtskockor och religion

Kronärtskocka (Cynara cardunculus, Scolymus-gruppen) är en kulturgrupp inom arten kardon (Cynara cardunculus) i familjen korgblommiga växter. Det är en ätbar tistelliknande växt, vars blomknoppar skördas strax innan den blommar. Växten är flerårig, men kan inte övervintra i kallt klimat och kan därför på nordiska breddgrader normalt endast odlas som ettårig. Under gynnsamma villkor kan den dock övervintra.

Kan man då plocka fikon på tistlar? Eller läckra ätbara frukter på tistlar?

Det finns ätbara tistelfrukter!

Kronärtskockans knoppar äts vanligtvis kokta; man drar upp ett “blomblad” (holkfjäll) i taget utifrån och in och äter det med till exempel smör, utom den hårda spetsen. “Skägget” i mitten skärs sedan bort från blombotten, “hjärtat”, som slutligen äts med kniv och gaffel.

Och så tar vi “skriftläsningen” ur Lukas 6:43-49

Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. Varför kallar ni mig ‘Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset.”

Och nu undrar du kanske vad detta kommer att handla om.

Vanudå? Stora citroner i en olivlund?

Tja, olivlunder är inte särskilt vackra så jag tyckte det blev mer romantiskt med ett fejkat träd med jättecitroner på bilden. Det händer både nu och då att “religioner” görs attraktivare på liknande sätt.

Och här kör man vanligtvis fast. Det blir som tvålen i badvattnet eller ålen i dyn. Båda slinker undan när man försöker greppa dem. Jag börjar med följande bild. Bilder måste man förklara, så det skall jag försöka göra nu.

Bilden skissar två olika tänkta situationer. Den ljusblå cirkeln representerar “sann lära om frälsningens väg” och den lila cirkeln representerar “falsk lära om frälsningens väg“.

Nu skulle man ju helst önska att cirklarna var helt åtskilda i praktiken. Alltså att man kunde hitta en person eller en församling som kunde representeras av een fristående ljusblå cirkel med bara vitt innehåll. Men vi vet av erfarenhet att sådana förhållanden inte finns i verkligheten.

Som nästa steg skulle man då hoppas att det ser ut som det vänstra cirkelparet, där det fortfarande är ganska lätt att bara acceptera den helvita biten.

Jag är rädd att det faktiskt är svårare än så. Ja till och med svårare än det som representeras av det högra cirkelparet. Och dock sade Jesus:Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt.

Det är en sakskillnad (kvalitativ skillnad) mellan en “felaktig lära om frälsningens väg, men med enstaka sanningar” och en “sann lära om frälsningens väg, men med enstaka fel”.
(vänstra cirkelparet)

Det är till och med en sakskillnad (kvalitativ skillnad) mellan en “felaktig lära med många sanningar” och en “sann lära med många fel”.(högra cirkelparet)

Man brukar säga att ett “halvt” glas vatten endera kan ses som “halv-fullt” eller som “halv-tomt” Det anses då vara ett fritt val som beror på personlig attityd.

Den principen kan man emellertid inte tillämpa på livsåskådningar. Speciellt inte på livsåskådningar som är av avgörande betydelse för hur och var vi kommer att tillbringa evigheten.

Vi har fått uppdraget att “pröva allt”, alltså jämföra om den lära som predikas stämmer med Guds perfekta, eviga oföränderliga ord. Det som håller provet skall vi behålla, det vill säga “dokumentera” så att vi har bättre grund att bygga på nästa gång vi “prövar”. I sammanhanget står det att den som ringaktar budskapet, så att de bara förkastar det utan att “pröva”, till slut kommer att “döva Anden”.

Tänk dej nu att du befinner dig i den helvita delen av den ljusblå cirkeln. Då kommer du förmodligen att reagera negativt på, eller bli förbryllad av, även ganska ljusa grånyanser. Din utgångspunkt är sådan att ditt samvete manar dej att pröva det som låter konstigt.

Men tänk dej att du befinner dig i den svarta delen av den lila cirkeln. Då kommer du inte alls att bli varse de grå bitarna i läran. Du saknar helt möjligheten att känna igen dessa. Det som skulle ha kunnat bli en början till insikt i sanningen passerar bara som en av många påståenden utan signifikans.

Det finns ett ord i Nya Testamentet som heter διακρίνω (diakrino). Det betyder att “aktivt pröva och bedöma” och implicit att därefter ta konsekvenserna och välja rätt, inte bara den gången utan att “dokumentera = lägga fast” resultatet i sitt sinne. Den som prövar och bedömer sägs ha “tro” och den som är obeslutsam eller kanske accepterar vad som helst sägs vara en tvivlare.

Jag skall citera den kanske mest konfronterande texten om detta. Jesu biologiske halvbror Jakob skrev i kapitel 1, verserna 2-8. Jag tar översättningen ur Reformationsbibeln eftersom den bäst återger nyanserna i grundtexten.

Mina bröder, håll det för idel glädje när ni råkar ut för alla slags frestelser och vet, att när er tro prövas, åstadkommer det tålamod. Men låt tålamodet ha med sig ett fullbordat verk, för att ni skall vara fullkomliga och hela, utan någon brist. Om någon av er saknar visdom, skall han be till Gud som ger alla villigt och utan förebråelser, och den skall ges åt honom. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och kastas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren. En tvehågsen* man är ostadig på alla sina vägar. *Ordagrant: Dubbelsjälad, dvs en man vars själ dras åt två håll.

Parafraserat står det att i varje valsituation dokumenteras vår tro. När vi väljer fel bryts tron ned och när vi uthålligt väljer rätt byggs tron upp.

Men varför skall vi då betrakta det som ett glädjeämne när vi drabbas av frestelser (ordet betyder även prövningar)?

Jo, för vår andliga mognad beror just på hur vi handlar i valsituationer. Endera väljer vi troget och uthålligt rätt och då blir frukten en bättre urskiljningsförmåga. Eller så låter vi oss ledas av våra begärelser och sätter Guds ord på lägre prioritet och då blir vi allt mer skumögda.

Nu skall jag försöka knyta ihop dessa tankar till en slutsats. (Joh. 3:16-18, Joh. 6:64-65, Apg. 2:38-39. Rom. 10:9-11, Ef. 4:11-16)

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall förgås, utan ha evigt liv. Ty inte har Gud sänt sin Son i världen, för att han skall döma världen, utan för att världen skall bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds enfödde Sons namn.

Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”

Petrus sade till dem: Omvänd* er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni skall få den Helige Andes gåva. *KXII: Gör bättring. Alt. övers.: gör sinnesändring, ångra er. Ty åt er är löftet givet och åt era barn och åt alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud, skall kalla.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herren, och tror i ditt hjärta, att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du frälst. Ty med hjärtats tro blir man rättfärdig, och med munnens bekännelse blir man frälst. Ty Skriften säger: Var och en, som tror på honom, skall inte komma på skam.

Och han gav somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister och somliga till herdar och lärare, för att de heliga skall vara skickliga till tjänandets verk, till att bygga upp Kristi kropp, till dess att vi alla kommer till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet. För att vi inte längre skall vara barn som låter sig drivas omkring av varje vindkast i läran, av människors bedrägliga spel och listighet, när de försöker bedra oss, utan tala sanning i kärlek och i allt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Från honom sammanfogas hela kroppen och hålls samman genom det stöd som varje led ger, alltefter måttet av den kraft som är tillmätt åt var och en, vilket åstadkommer att kroppen växer till och byggs upp i kärlek.

För mej finns det bara en slutsats:

Om du har fått den stora nådegåvan att ta emot frälsningen, och befinner dej någonstans i den ljusblå cirkelns vita del, då skall du tacka Herren för det och i enlighet med Jakobs råd även tacka Herren varje gång han vill ge dej möjligheten att bygga vidare på den mognad som han har avsett för dej. Det gör du genom att pröva allt mot Guds eviga ord.

Du är även kallad att vara ett vittne genom att ditt liv stämmer med dina ord. Endast på det sättet kan du låta ett ljus lysa in i den lila cirkelns mörka delar.

/Kjell

PS. Nu vill jag bara tillägga att “syndakataloger” och “rättfärdighetskataloger” blev resultatet av syndafallet. Allt sedan Adam har människor försökt att ställa upp reglerna. Vi vet ju skillnaden mellan ont och gott!!! Eller hur???

Det blir en pendel som svänger mellan stor lagiskhet och stor laglöshet. Kanske sitter vi just nu i den tid när pendeln är på väg tillbaka från laglöshet till lagiskhet.

Kom då ihåg att varken laglöshet eller lagiskhet är Guds evangelium.

Hans evangelium är att du får bli frälst av nåd. Det betyder på klarspråk att dina överträdelser av Hans lag inte kommer att bestraffas, utan att du kommer att benådas.

Lagiskhet lägger till och drar ifrån, från Guds eviga bud. Resultatet blir alltid strängare och hårdare än Guds eviga bud.

Laglöshet förkastar helt Guds eviga bud.

Detta är evangelium och nådens budskap till oss alla: “Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd, och din nästa såsom dig själv. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Mina får hör min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig i evighet förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har gett dem åt mig, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett.”

“Då tog judarna åter upp stenar för att stena honom. Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig? Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.”

30 thoughts on “Kronärtskockor och religion”

  1. Jag har fått frågan vad kronärtskockorna har att göra med resten av det jag skrev. Den frågan hade jag faktiskt hoppats på. För att illustrera min avsikt skall jag oredigerat citera en kommentar från annan blogg som kom in den 6 november, 2015 kl. 19:18

    Om det inte hade varit för en olycklig kombination av underpresterande Påvar, maktlystna renässanshärskare och avlatshandel – då hade reformationen förblivit en inomkyrklig rörelse, Luther ville ej grunda ett nytt samfund.
    Men nu är vi där vi är och min uppfattning är att budskapet till de flesta kristna, oberoende av kyrkotillhörigheten, är att gilla läget och gräver där man står. Vill Gud att man ska konvertera få han vara mycket tydligt. Jag har haft många ”nära RKK” upplevelser, allt från den katolska mässan i sin mest fantastiska form, h-moll-Mässan av lutheranen Bach till en nära vän som har konverterat och jag har gjord mig av med antikatolskt bråte från min frikyrkliga uppväxt. Jag har inte heller större problem med Pävedömet, Maria och helgonen. Det som skaver är ”underlivsfrågorna”: skilsmässa, preventivmedel, synen på kvinnliga präster, tvångscelibatet för präster och en konvertering skulle innebära att jag våldför mig på mina innersta övertygelser i dessa frågor.
    Sedan sörjer jag djupt att vi inte kan ha Nattvardsgemenskap.

    Här skriver alltså en person som kallar sig själv protestant och är villig att tolerera påvar, mariakult och helgonkult men har problem med en rad “underlivsfrågor”, dock gärna skulle vilja ha gemenskap i mässoffret.

    Jag själv är ju ärkeprotestant av övertygelse och på grund av RKK’s dogmer. Jag förväntar mej inga fikon på tistlar. Men kommentarens författare är nöjd med annnat ätbart på tisteln = kronärtskockan.

    Det stora frågetecknet för mej är följande:

    Vad har man över huvud taget gemensamt om man inte är ense om att Guds ord, Bibeln, har den högsta auktoriteten?

    /Kjell

        (Reply)

  2. Väckte frågan hos mig själv vilket jag är mest rädd för att drabbas mer av, Lagiskhet eller Laglöshet. Frågan kanske är barnsligt ställd men så har nu i alla fall skett och direkt svarade jag att jag fruktar mer att drabbas av Laglöshet då den är svårare att avslöja än Lagiskheten. Om man bestämmer sig för att börja leva lagiskt får man i princip be om att inte vakna om morgonen och om man ändå vaknar att man då inte tänker en enda tanke eftersom man då förr eller senare tänker en syndig tanke. Man kan också hamna i situationer där man tvingas välja mellan 2 lagstridiga gärningar där man bara med Guds hjälp ändå kan välja, under Guds Nåd, den väg som Han anser leder bort från synden.

    Annat är det med Laglösheten där den som bestämt sig för att den själv besitter hela sanningen alltid kommer att kunna (bort-) förklara sina egna sanningar.

    Inte sällan går Lagiskhet och Laglöshet armkrok i avsikten att boosta en Människotro.

    /Ulrika

        (Reply)

  3. Ulrika,

    Diskussioner om “lag” brukar leda till både missförstånd och brutna relationer. Speciellt när kristna diskuterar om detta med varandra. Till stor del beror det på att man klumpar ihop olika saker och kallar alla för “lag”. Låt mej ta några exempel.

    Guds budord säger: “Du skall inte stjäla.”

    Jesu NT-variant säger: “Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd, och din nästa såsom dig själv.”

    Helt tydligt visar den som stjäl förakt för Guds bud och förakt för sin nästa.

    Svea Rikes Lag säger: “Du skall inte stjäla.”; Fast kanske med många paragrafer och komplicerad kanslisvenska.

    Så långt är alla ense och i princip håller alla med, fastän somliga hittar på svepskäl varför det just i deras fall inte kunde kallas stöld, eller varför den de stal från inte kan kallas medmänniska, eller hur de faktiskt korrigerade något som var felaktigt.

    Lagen ligger dock fast: “Du skall inte stjäla!”

    Men sedan kommer “avtalen”, vilka även de står i Svea Rikes Lag, en tjock bok. Avtalen handlar om påföljderna om/när någon bryter mot lagen.

    Olika länder beslutar olika angående påföljderna.

    Ett annat exempel på “avtal” är t.ex. på vilken sida av vägen man skall köra. I Sverige hade vi vänstertrafik, men klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967 ändrades avtalet och från den dagen har vi högertrafik. Det var en mycket spännande dag och ett äventyr att få köra bil på fel sida om vägen.

    Vitsen är är att det finns eviga lagar man inte kan ändra på, men även avtal som man kan ändra på.

    Sedan finns det en tredje kategori som kanske bäst kan kallas “kutym”. Den handlar om kjollängder, frisyrer, gafflar, knivar och skedar, bocka, niga och så vidare.

    Kutymens lagar finns inte beskrivna i Svea Rikes Lag för dessa “avtal” kan man fritt komma överens om i de sammanhang man tillhör.

    Vi har alltså, i denna redogörelse tre nivåer av “lag”.

    1. Absoluta, oföränderliga lagar, förbud och föreskrifter.
    2. Avtal som gäller hela folk.
    3. Kutym som kan ändras av en grupp individer.

    Det finns två sorters lagiskhet.

    Den vanligaste är när man upphöjer kutym till nivå ett. Med kristna termer innebär det att man predikar att frisyren är frälsningsavgörande, eller att man måste deltaga i mässoffret en gång i veckan för att samla frälsningspoäng.

    Den nästan lika vanliga lagiskheten finns på subjektiv nivå. Den består i att man anser att man bör belönas för att man inte bryter mot Guds lagar och bud.

    Det finns bara en sorts laglöshet.

    Den är när man anser att alla tre kategorierna är “bara” kutym. I “kristna” sammanhang brukar man då hävda att “lagen är upphävd”, “fick sitt slut i Kristus” eller att “Gud älskar alla, så allt blir bra till slut hur man än bär sig åt”.

    Laglösa sågar av den gren de sitter på. För dels vill de föreskriva andra budet om laglöshet (eller liberalteologi) och dels blir de plötsligen mycket lagiska om någon behandlar dem på ett sätt de anser vara fel.

    Lagiskhet och laglöshet har samma brunn, nämligen att själv (eller i grupp) vilja göra egna bud.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Ulrika,

    Intressanta tankar Ulrika, själv har jag ägnat alldeles för mycket tid på att få ihop de här frågorna. Fast jag tänkte testa en tanke med dig, och med Kjell och den som vill.

    Jesus säger att han inte har kommit för att upphäva lagen eller profeterna, utan uppfylla (Matt 5:17). Det tror jag är viktigt, det stänger liksom dörren för allt vad laglöshet heter.

    Jesus fick frågan av saddukeerna vilket som är det största budet. Jesus svarade:

    “Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” (Matt 22:37-40)

    Behöver vi göra det krångligare än såhär? Om vi älskar Herren och älskar vår nästa som oss själva så lever vi rättfärdigt enligt Jesus, är det inte det Han säger? I bägge buden ingår förresten buden att älska, vilket jag tror att den oomvände människan är oförmögen till. Och när vi tänker på det, är det inte svårare att älska vår nästa, eller vår fiende, än att hålla budorden i GT? Det tror jag, vi kan inte göra det utan Jesus, jag tror att det var det som Jesus menade med:

    “Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket” (Matt 5:20).

    Så Jesus kallar oss till lagiskhet. Men att följa lagen är för Jesus att älska Gud och att älska vår nästa. Det ändrar allt tycker jag mot hur vi brukar tänka att “leva lagiskt”.

    /Martin

        (Reply)

  5. Martin skrev:

    Så Jesus kallar oss till lagiskhet. Men att följa lagen är för Jesus att älska Gud och att älska vår nästa. Det ändrar allt tycker jag mot hur vi brukar tänka att “leva lagiskt”.

    Bra att du formulerar dina tankar för det illustrerar tydligt hur tillkrånglat detta har blivit. För inte menar du väl att det är att “leva lagiskt” om man avstår från att mörda?

    En liten parentes. Adam och Eva fick bara ett bud. Det var ett “du-skall-inte-bud”. Titta sedan på det vi kallar “tio Guds bud” men som inte heter så i grundtexten utan bara (om man nödvändigtvis vill räkna) “de tio orden”. Egentligen “Guds ord”. I SFB räknar jag 11 stycken “du skall inte”.

    Igen! Vilken belöning tycker du man bör få för att inte göra orätt? Ser du det bakvända i sådant tänkande?

    Jag skall citera en liten del av det jag skrev i artikeln Hur fullbordar man en lag? Läs gärna den artikeln, den är lättläst. I artikeln finns en länk till en annan artikel som heter “Guds onyttiga föreskrifter”.

    Höll Jesus alla lagens bud? – Nej, för det finns specifika bud för kvinnor och ämbeten och boplatser. Och inte alla dessa var tillämpliga på Jesus. Men frågan borde hellre formuleras: Bröt Jesus något av lagens bud? Svaret kan inte bli annat än NEJ.

    Har nåden ersatt lagen?Frågan är felställd! Hur många goda gärningar måste man göra för att en ond gärning skall bli ogjord? Det ena har inte med det andra att göra. Det går inte att sona ett mord genom att hjäpa två miljoner handikappade över vägen. Utan nåd ingen frälsning! Det har aldrig varit annorlunda och kommer aldrig att bli annorlunda.

    Gäller inte lagen längre?Ännu en felställd fråga! Felet är lätt gjort eftersom vår förståelse av ordet “lag” handlar om bud och instruktioner som man måste följa om man inte vill drabbas av de fastställda konsekvenserna i form av straff.

    Men då bortser man från en av lagens viktigaste funktioner, nämligen den profetiska dimensionen. Lagens två viktigaste funktioner var/är att bevisa att vi inte klarar att leva rättfärdigt samt att profetera om den rättfärdiggörelse som skulle erbjudas oss.

    Det blir lika tokigt vilken av dessa två man behåller om man kastar bort den andra.

    Kan man bli rättfärdig genom att hålla lagen?Kuggfråga, skulle man kunna säga. Vore det kanske bättre att först svara om man kan hålla lagen från födelsen till döden? Svaret är NEJ. Så utan att benådas kan man ändå inte bli kvitt skuld som man har ådragit sig. MEN Skriften talar om en rättfärdighet som kommer av att hålla lagen.

    Därför heter det Rom. 10:5 “Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.

    Och sedan verkar det som om Paulus säger emot sig själv. Men om man tror att det inte handlar om en motsägelse så kan man be om ledning att förstå det bättre.

    Paulus skriver nämligen också Gal. 2:21 “Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

    Summan blir detta:

    Det är definitivt inte fel att vara lydig. Vi behöver inte synda extra för att nåden skall bli så mycket större. Vi har tillräckligt med synd, allihopa. Var och en av oss.

    Och den synd vi har kan vi aldrig neutralisera, eller göra ogjord genom att hjälpa rörelsehindrade över vägen eller ge allt vi har till de fattiga.

    Bara Jesus har betalat priset, och har tillräckligt tillgodo på sin räkning för att täcka allas vår skuld. Och genom en enkel saldo-beräkning får vi “räknas” som skuldfria, alltså rättfärdigade.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Kjell,

    Jag märker att jag har gett mig in i en diskussion jag inte kan delta i. Jag ser att du har löst kopplingen mellan lag och nåd men för min del är det inte lika självklart. Det som det kokar ner till för min del, och som jag inte har något svar på är, förlåt att jag tar uttrycket på engelska, om man kan “out-sin God’s grace”. Om vi har fått en oändlig synd-kredit, som jag faktiskt har hört en pastor predika, så kan man ju inte det.

    Allt gott, Martin

        (Reply)

  7. Martin,

    Det är sannerligen ingen trivial fråga du tar upp. Förmodligen vet du att det finns många olika svar, eller skall jag kalla det teorier, frågetecken och läror.

    Extrema predestinationslärare säger att Gud skapar två sorts människor. De allra flesta till att bli vedklabbar i helvetet, och sedan några få utvalda utan egen förskyllan att bli frälsta. Och ingen kan göra något åt situationen.

    I vissa kretsar predikas “en gång frälst, alltid frälst”. Den extrema konsekvensen blir att bara man lyckas få någon att be “frälsningens bön” med tillräcklig övertygelse så har man för evigt räddat denne. (Kan vara värt att notera att “frälsningens bön” inte finns i Bibeln.)

    En annan populär lära är reduktionistisk och säger att “synd är synd”. För Gud finns bara synd, det är vi som hittar på om synden är stor eller liten. Att detta är nonsens kan man lätt bevisa med bibeltexter.

    Sedan finns det en ganska utbredd tro att “sinnesinställningen” i dödens ögonblick är avgörande för destinationen. Har du begått en synd och inte ännu ångrat dej och bett om förlåtelse så blir destinationen helvetet om du plötsligt skulle dö. Denna tro är faktiskt mycket vanlig och man finner den hos katoliker, anglikaner och andra så kallade högkyrkliga som inte har fått biblisk undervisning om frälsningen.

    Så har vi läran om balansvågs-guden som väger dina goda gärningar mot synderna och låter din eviga destination bero på hur vågen står när du dör. Detta är, bland andra, katolikers gängse tro. Men den smyger sig in i många sammanhang. Den leder således till gärningslära och lagiskhet.

    Till sist skall jag nämna läran om “allförsoning”, som säger att helvetet är tidsbegränsat och att alla blir frälsta till slut. Den som känner hinduismens läror kan se likheten med reinkarnation här. Efter tillräckligt många cykler av straff kan man till sist sona sin karma och gå in i nirvana.

    Det finns alla möjliga variationer och kombinationer av dessa “läror”. Många har övertygelser som består av tankar som sins emellan utesluter varandra.

    Från judiskt håll brukar man predika att helvetet är tidsbegränsat och att sedan den fördömde upphör att existera. Den läran brukar även predikas av ny-judaister, till vilka jag räknar även Seventh Day Adventists som predikar “soul sleep” och “annihilism”.

    En av de bästa sätten att få fel svar är att ställa felaktiga frågor. Frågeställningen om “vi har fått en oändlig synd-kredit” är en sådan felställd fråga.

    Du har själv varit inne på den korrekta linjen, och jag skall citera det du skrev:

    Pånyttfödelse. När händer det? Hur blir man född på nytt?

    Det som kyrkan predikar ska ge pånyttfödelse är att man ska tro och bekänna sin tro på Jesus Kristus. Att tro på Jesus fullbordade offer på korset.

    För mig funkade inte det. Jag satt hemma och bad frälsningsbönen, jag trodde verkligen på det jag sa men hmm… på morgonen när jag vaknade var det precis som vanligt. Kanske jag bad fel? Inte tillräckligt innerligt kanske? Nej, det var inte det. Jag var inte beredd på att släppa taget om mitt liv. Det var en sak som saknades.

    Det var först efter en blöt kväll som jag hatade mitt liv, hatade den jag hade blivit och jag bestämde mig med varenda cell i min kropp att följa Jesus, vad det än kostade. Jag hade flyttat till månen om det skulle krävas. Då fick jag möta Jesus. Då var jag igenom.

    Det du beskriver här är precis det som Guds ord menar med att “bekänna sin tro på (och till) Jesus Kristus”. Tro betyder nämligen både förtroende och trohet, och inget mindre än just det. Det handlar om en relation.

    Men, har du någon gång övervägt om din ärligt menade bön om frälsning ledde till att Gud lät dej upptäcka sanningen “den blöta kvällen”?

    Och då vet du även svaret på frågan om man kan synda så att man förlorar frälsningen. Ja, det kan man! Orsaken är dock inte mängden av nåd. Orsaken är att man slutar tro. Läs nu ordet tro i den bibliska betydelsen.

    Den process du beskriver i citatet ovan går då åt motsatta hållet. Man börjar med otrohet och som resultat minskar förtroendet. Man gör som Kain, går och gömmer sig. Synder blir vanesynder och samvetet trubbas av. Behovet, eller önskan, att be om förlåtelse minskar och dövas till slut helt. Relationen är bruten!

    /Kjell

        (Reply)

  8. Det är svårt med synd, lag, rättfärdighet och frälsning. Det är en livslång kamp med många diken.

    Som jag ser på saken är Luk 10:27 och romarbrevet kap 10.

    Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

    I romarbrevet kap 10 står det:
    9. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.
    10. Ty med hjärtats tro blir man rättfärdig, och med munnens bekännelse blir man frälst.

    Genom syndanöden öppnas hjärtat för Herren. Då kan man av hela sitt hjärta och förstånd tro. Älska sin nästa uppriktigt är inte lätt. Men om man kämpar med att tro på Herren och älska sin nästa så uppfyller man lagen. Om man med sitt hjärta tro och älskar så är det inte lagiskhet utan en uppriktig tro. Om man har en uppriktig tro så vill man också leva rättfärdigt, dvs uppfylla buden som står i NT. Man vill leva så för att sitt hjärta har blivit öppnat.

    En brasklapp från Paulus
    Jag vill göra det goda men gör det onda.

    Det jag får ut ur det är att det är en lång kamp där man gång på gång får rannsaka sin tro och be om förlåtelse. Men tolka inte det sista som någon katolsk tro eller liknade. Fel gör man varje dag och varje dag får man be om förlåtelse men frälsningen hänger inte på detta, se inledande verser. Men om man grovt felar varje dag som t ex girighet, lögner eller stjäl eller något annat så dövas hjärtat.
    /Om någon frågar mig vad litet fel och stort fel är så går det inte att svara på. Det man kan göra är att läsa vad Jesus säger och Paulus utläggningar om detta. Var och en bör själv söka svaret på detta med öppet hjärta och läsning./

    Det är inte enkelt utan är en lång kamp.

        (Reply)

  9. Kjell,

    I praktiken så tycker jag att jag får ihop det ändå men jag lyckas inte göra teologi av det. Jag upplever inte Guds krav på oss som omöjliga och Han vill inte att vi syndar men när vi gör det så får vi lämna det och komma tillbaks in i Hans frid igen. Jag hörde ett bibelstudium en gång av Sven R. där han menade att Bibeln skiljer på synd som beror på vår medfödda svaghet och synd som medvetet går emot Guds vilja. Det första är då mindre allvarligt än det andra. Jag har inte hittat det igen, vet du nåt om det här? Jag har också tänkt som du, att synd kan göra att man gömmer sig från Gud. Det är mycket prestige också. I det samtalsforumet du hämtade min text var det en man som hatade två personer. Det hatet var så viktigt för honom att han inte ville förlåta och bli av med det hatet och komma tillbaks till en relation med Jesus. Då har det gått rätt långt.

    Om min frälsningskväll berodde på mina tidigare böner… Ja antagligen, och som i sin tur berodde på att Jesus sökte mig först. Steget från barnatro till att verkligen tro att Jesus är Gud kom när jag läste Bibeln för första gången. Jag förstod att ingen kunde säga de orden som Jesus uttalade utan att vara Gud. Det som slog mig som 12 eller 13-åring var att det var sant det Jesus sa, men att det samtidigt var tvärtemot hur det såg ut i världen. Jag undrade, när det var sant, varför gjorde inte då människor som Jesus sa.

    Men det var bara första steget till att bli kristen. Det lätta steget. Det svåra steget var att verkligen ta klivet, eller snarare hoppet över. Dels var det en kamp utan dess like, ju närmare jag kom desto våldsammare blev motståndet. Sen visste jag att om jag gjorde det och Jesus inte finns så är det katastrof. Och det är det som Jesus talar om att antingen ha kvar sitt liv, och mista det, eller förlora sitt liv, och vinna det.

    Det är just den här biten jag inte tycker att man talar om i kyrkan. Alls. Man tar en enkel variant och säger att “det bara är att tro” och så är du välkommen i kyrkan. Eller så gör man som en del som säger att “här tror vi verkligen på Bibeln som Guds Ord” och med det menar dom att det gäller att vara emot homosexualitet, samboförhållanden osv. Visst, det är inte Guds vilja men jag upplever också att dom också missar omvändelsen. Pånyttfödelsen. Och då blir det en halvdan tro där det ändå är upp till dig hela tiden. Och då får du aldrig uppleva en verklig frihet utan tyngs hela tiden av krav som du inte känner att du kan uppfylla. Det är kanske så här jag tänker om lag och nåd.

    Och tyvärr, jag upplever många pastorer, särskilt inom den karismatiska delen, att dom heller aldrig har gjort den här omvändelsen. Dom vet inte riktigt vad det handlar om, dom tror att under och tecken är grejen med ett kristet liv. Men det är det inte. Bara det här med att plocka in utländska super-predikanter som ska komma med nån smörjelse är så absurt så man saknar ord.

    /Martin

        (Reply)

  10. Martin,

    Vore det inte mer konstruktivt att begränsa tankarna till det du vet och utifrån känd terräng utforska resten?

    Sedan är det väl också så att många läror har sin begynnelse i att man generaliserar specialfall eller personliga upplevelser.

    Vad gäller olika kategorier av synd har jag någon gång hört att det finns två olika ord i hebreiskan. Ett som beskriver medveten upprorisk synd, och ett som är mer allmänt.

    Jag kan inte verifiera detta. Troligen vet HRM-arna mer om det.

    Däremot är det väl ganska uppenbart att det finns skillnad mellan medveten synd och omedveten synd. Och likaledes torde det vara tydligt att personliga egenskaper leder till skillnader i våra frestelser och begärelser.

    Vilken nytta spekulationer om olika kategorier synd har vet jag inte.

    Till sist tror jag att du förmodligen har rätt att det finns ganska många “kristna” som inte har nått fram till omvändelse.

    Bland annat av den anledningen tror jag att episkopala kyrkor är helt ute och cyklar.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Kjell,

    “Nyttan” skulle väl vara att veta att det viktiga är de medvetna valen.

    Jag vet inte om det är brist på omvändelse i kyrkorna. Jag spånar, jag tycker inte det funkar särskilt bra och jag försöker hitta en förklaring. Det kan också ha en mängd andra orsaker. För mig är detta väldigt personligt, jag kom in i kyrkosystemet så otroligt hoppfull, wow, äntligen skulle jag komma i tjänst för Gud! Men systemet nästan knäckte mig. Det nötte ner mig till den grad att jag nästan var död andligt sett.

    /Martin

        (Reply)

  12. Martin skrev: “Jag vet inte om det är brist på omvändelse i kyrkorna.”

    Vad annat skulle det kunna vara som gör att massorna dras till Joel Osteen, Benny Hinn, Rob Bell, Joyce Meyer, Heidi Baker, för att inte nämna alla tusen namn i denna lista?

    Hur kan ett samfund välja öppet bekännade homosexuella som biskoppar eller ärkebiskoppar, utan att medlemmarna protesterar?

    Svar: Man bryr sig inte om att det saknas fikon och vindruvor, man är lika nöjd med kronärtskockor.

    Vad blir det kvar av evangelium om man förtiger att Jesus dog för våra synder? Evangelium består i att vi som var hjälplöst förlorade kan få omvända oss och bli frälsta. Därför har man bytt ut evangelium mot rikedomsdyrkande och välgångsdyrkande.

    De böcker som säljs innehåller bara ockulta metoder att förverkliga sig själv, bli rik och frisk. Samma innehåll finns i New Age böcker, men då utan “kristen” sås.

    Hela bedrägeriet och hädelsen med den så kallade “word-faith movement” ligger i att man lär att vi är gudar som kan skapa genom våra ord. Speak things into existence! Alltså på liknande sätt som Gud skapade världen.

    Man kan till och med få höra att: “Om du tror att du är frälst så är du frälst.”; Anledningen är att man lär att “tron är en kraft”. Och i princip predikar man att vi människor kan använda denna kraft för att tvinga Gud att göra det vi vill.

    Detta är ett annat evangelium och Paulus skrev: “Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.” (Gal. 1:8-9)

    Du känner säkert till följande uttryck.

    Sola scriptura
    Sola fide
    Sola gratia
    Solus Christus eller Solo Christo
    Soli Deo gloria

    Det man generellt kan säga är att i alla villoläror nedvärderar man Guds ord, Skrifterna. Det kan man göra genom att avsiktligt missrepresentera, förringa betydelsen av att läsa Bibeln, eller genom att fylla på med så mycket tradition och litteratur att Bibeln förringas.

    Faller Sola scriptura så faller resten också. Och då predikas inte omvändelsens evangelium längre.

    /Kjell

        (Reply)

  13. Kjell,

    Det skulle kunna vara ett ledarskapsproblem, att kyrkorna styrs av människor som inte är omvända. De andliga bebisar som kommer in till kyrkan får då aldrig möjlighet att växa upp utan tynar bort. Det är då inte fåren i första hand som inte skulle vara omvända utan dom som är satta att vakta och leda fåren. Min erfarenhet av karismatiska kyrkor är att ledarskapet är väldigt elitistiskt. Det är i praktiken förbjudet att kritisera pastorn, som omger sig med en liten grupp lojala människor. Det är väldigt långt från det ledarskap som Jesus stakar ut. Detta har inte varit rena trosrörelse-kyrkor. Men i kyrkor där det är rena svängdörrarna för allehanda villolärare.
    /Martin

        (Reply)

  14. Kjell,

    Med laglöshet tänker jag på allt som har i syfte att förstöra den sanna bilden av Jesus. Att förstöra för den levande relationen mellan Jesus och den troende. Att förstöra uppfattningen av Jesus som Frälsaren främst men även hans andra helt egna egenskaper som Läraren i lärosätet Den Helige Ande, som god levande Herde osv.

    Med lagiskhet tänker jag på när lagar och förodningar får ett sådant utrymme att älska med förståndet åker ut med badvattnet. Antag att en av de ledande bakom regeln om högertrafik heter Monica. Så träffar Monica Lars och de ingår ett förbund. Lars vill så gärna visa sin kärlek till Monica i handling så han börjar köra omkring hela dagarna ute på vägarna för att visa hur högertrafikerad han är.

    🙂

    /Ulrika

        (Reply)

  15. Martin skrev: “Detta har inte varit rena trosrörelse-kyrkor.”

    Kanske har du märkt att jag aldrig använder ordet “Trosrörelsen” utan i stället “Trosförkunnelsen”. Jag har nämligen märkt att många uppfattar “Trosrörelsen” som varande församlingar direkt kopplade till Livets Ord i Uppsala.

    Till exempel medlemmar av Arken brukar (brukade?) understryka att de inte tillhör Trosrörelsen utan är en fristående församling. Men, som du skrev, svängdörrarna på Arken har sannerligen tagit in de mest extrema hädare som Trosförkunnelsen bjuder på. Jag nämner Rodney Howard Browne bara som ett exempel.

    Vi får ju inte glömma att Ulf Ekman, i efterföljelse av Kenneth Hagins strategi, också startade en “bibelskola” där förpliktad litteratur, bland andra, hade författare som W. Essek Kenyon och Kenneth Hagin. Kan vara trevligt att veta att Sven Reichmanns böcker bannlystes av ledningen.

    Ekmans “bibelskola” har sått ut sina elever till många församlingar i Sverige och eftersom bibelläsandet har förlorat popularitet har trosförkunnelsens falska läror infiltrerat de “karismatiska” församlingarna som en cancer. Metastaser (dottersvulster) finns överallt.

    Du behöver bara kolla artiklar på Aletheia där man nostalgiskt längtar tillbaka till den tid när “det var bra på Livets Ord”. Man åsyftar entusiasmen och gemenskapen unga människor emellan och bortser från Jesu ord att frukten av ett dåligt träd aldrig kan bli bra.

    Man säger att man vill behålla det goda som trosrörelsen hade med sig. Men då glömmer man att “det goda var inte nytt, och det nya var inte gott”.

    Man vill ju gärna tro att det skall kunna finnas några bibeltrogna församlingar kvar. Men hur man skall hitta dessa har jag ingen aning om.

    /Kjell

        (Reply)

  16. Martin,

    “I bägge buden ingår förresten buden att älska, vilket jag tror att den oomvände människan är oförmögen till.”

    Tror att du menar att man behöver vända om till Gud och börja leva i gemenskap med honom för att bli förmögen att växa till i Guds kärlek. Visst älskade vi människor även innan vi fick ta steget till en Gudsrelation men så värst långt i växandet kom vi inte. Vi stod rådlösa och kom inte ur fläcken hur vi än ansträngde oss. Det hjälpte inte för mig att försöka vara en lojal arbetskamrat eller på annat sätt god människa. Det hjälpte inte att jag satte Guds lagar högt, vilket jag gjorde även innan jag började leva med Gud. Det hjälpte inte att jag ägnade söndagsförmiddagarna i kyrkan. Du säger det själv, att vända om och få bönesvaret att bli född på nytt är det enda som funkar i en levande kärleksrelation varken det handlar om den med Gud eller andra människor. Och människan behöver vända om “7×70 gånger” eller någonting i den storleksordningen. Visst har en del fått för sig att det räcker med en gång. Och en del att det är antalet omvändningar som bestämmer styrkan i det som Jesus gjorde på korset. Sanningen är ju den att det som Jesus gjorde för oss på Korset ligger fast en gång för alla och att vårt görande är att leva i daglig omvändelse. Ett Barn blir inte färdigvuxet, en elev till Jesus aldrig fullärd. Och det är min övertygelse att Jesus helt igenom kör med individuella undervisningsplaner på så vis att vi får lära oss Guds kärleksfulla vilja i olika ordning. Och som vi vet blir ingen någonsin fullärd för påstår man det påstår man samtidigt att man är såsom Gud. Endast Gud vet vad som gott och vad som är ont i en människas liv. En enkel förklaring till det, förutom att Gud är Gud, är att endast han känner sitt Barn och omständigheterna som ex behoven i hennes liv. Jesus ger den som ber om det Bröd för dagen som mättar. Det handlar om så mycket mer än det bröd som vi lägger osten på. Det handlar om att Jesus ger den andliga näring vi behöver utifrån personliga behov. Någon behöver mest bli tröstad, någon behöver mest komma i kontakt med en vettig medmänniska, någon behöver kanske just mest något att lägga osten på och någon behöver bli förkovrad i ett specifikt bibelställe. Inte designar Gud grenarna på trädet lika och inte växer de ut i samma takt. Ibland är det som att alla bladen på ens egen gren måste falla av för att man ska kunna få plats med en ny uppsättning blad som förhoppningsvis visar på tillväxt. Annars får man be Gud om hjälp att skaka av sig tistelbladen igen för att ge plats till det nya friska som endast Gud kan ge och som endast den omvände, viljan att leva med Gud, kan få inympat i sin gren. En annan aspekt är de hindrande omständigheterna att följa hela lagen. Vi kan ju bara försöka föreställa oss det, om alla samtidigt börjar försöka uppfylla hela lagen av egen kraft och egenmäktiga idéer hur man skulle gå till väga. Vilket kaos det skulle bli! Inte skulle det vara att älska med förståndet och inte skulle det gå i linje med “Ske din vilja.” För varför be om något som man redan tror att man fattat och klarar av sig själv.

    🙂

    /Ulrika

        (Reply)

  17. Ulrika,

    Det blir lite som med hönan och ägget. Vilket var först?

    Fel fokus leder lätt till lagiskhet och lagiskhet leder alltid till fel fokus.

    Och lagiskhet går nästan alltid hand i hand med “jagiskhet”.

    /Kjell

        (Reply)

  18. Fråga till Kjell,

    Jag har märkt att du skiljer på “trosförkunnelse” och “framgångsteologi” någon / några av dina texter.
    Jag hade för mig att det var samma teologi, dvs olika namn för samma lära?

    Mvh
    Broder

        (Reply)

  19. Broder,

    Jag skulle nog säga att framgångsteologi är en av trosförkunnelsens frukter.

    Trosförkunnelsens grundtanke är att vi är “gudar” och kan skapa genom våra ord.

    Sedan har man lagt till att Gud vill att vi skall vara rika, friska och vackra.

    Principen är sedan att vi skall använda “tron” som ett maktmedel för att förmå den annars maktlöse guden att se till att det vi ber om, eller befaller, sker.

    /Kjell

        (Reply)

  20. Det är med viss tvekan jag släpper in din kommentar. Jag skall försöka förklara varför jag släpper in den trots att den bryter mot det som kallas netikett. Se mitt svar, nedan. /Kjell


    VARNING FÖR PREDIKANTER SOM SNART ÄR KATOLIKER.

    Ja då blev mina tankar besannade då en av de mest aggresiva bloggledarna bekände sig som smygkatolik. Jag menar då Berndt Isaksson. Så här skriver han på sin blogg 11 nov 2015:
    “Beträffande Katolska kyrkan, som Karlendal är på väg in i, så anser jag det vara en kyrka med flera allvarliga villoläror, MEN jag skulle aldrig kunna säga att det inte finns frälsta människor i Katolska kyrkan. Och broder Karlendal ser jag definitivt som en frälst broder även om jag sörjer över att han avser att ansluta sig till katolicismen.”

    Jag har länge sett att denne man kommer ansluta sig under påvens välde och katolicismen. Ännu ser vi det dunkelt såsom en spegel, men det beror på att fler ska luras in i denna villfarelse genom denne man. Jag tycker att en viss Ulrika skriver till Berndt I och ställer honom mot väggen. Detta gör hon bra.

    Eftersom jag har gått fram väldigt tufft mot katolicismens villfarelse så är jag också bannlyst på Bendts blogg. De som kan skriva på hans blogg borde ställa följande fråga till Berndt så att han avslöjas i ljuset.

    Fråga nr 1: Den som är katolik eller säger sig vara katolik anser att påven är församlingens överhuvud. Påven är ställföreträdare på jorden. Bibeln säger ju att det är den Helige Ande, d.v.s Gud själv som person som är hjälparen för oss och ingen människa. Hur kan människor vara frälsta då de tror detta. Var är tron på Jesu auktoritet.

    Fråga nr.2: Inom katolska länder lär man barnen att det finns två frälsnings stegar (vägar) till himlen. Dels genom jungfru Marias omsorg som är den lättare vägen, samt genom Jesus som är strängare. Den katolska kyrkan har en annan Jesus en den vi, de evangelisk kristna predikar. Hur kan man bli frälst genom den katolska kyrkan utan att kunna förneka Marias gudomliga roll som moder, Guds moder.

    Sammanfattning: Skökan har döttrar och Berndt Isaksson ingår i döttrarnas organisationsväsen. Gemensamt för döttrarna är att de ska kyssa påvens ring och erkänna hans makt som Kristi ställföreträdare. Detta kommer Berndt I att göra snart. han är redan en smygkatolik.

    Herren Jesu ljus över skriften önskar jag er.
    /lärjungen

        (Reply)

  21. lärjungen,

    Det är med viss tvekan jag släpper in din kommentar. Jag skall försöka förklara varför jag släpper in den trots att den bryter mot det som kallas netikett. NOTERA att ytterligare kommentarer som handlar om personerna du nämner kommer jag att vägra. Kommentarer som tar upp läror och tolkningar av uttalanden i ljuset av Guds ord är välkomna.

    För att kunna besvara din kommentar tvingas jag dock att nämna några namn.

    Det finns några stycken personer som verkligen hatas av svenska katoliker, framför allt konvertiter. Den kanske mest hatade är Stig Andreasson.

    Orsaken är tydlig. Stig Andreasson är mycket kunnig vad gäller Romersk Katolicism i praktiken. På bloggen Vakna Serige kan du hitta ett antal artiklar av Stig Andreasson. Du kan även lyssna på honom här på Youtube och på Kristen mp3.

    Som du kanske vet har jag själv bott i den katolska delen av Holland i 30 år och har själv praktisk erfarenhet av både fromma och sekulariserade katoliker.

    Till sist i raddan vill jag nämna Aletheias Daniel Forslund som har missionerat bland katoliker, om jag minns rätt, i Latin-Amerika.

    Det första jag vill påpeka är att Katolska Kyrkan visar upp väldigt olika ansikten beroende på hur stark dess ställning är i olika länder och beroende på hur mycket av lokal hedendom och ockultism man har tagit med i den gängse synkretismen.

    Vi som har bott bland katoliker brukar uttrycka oss försiktigt och säga att vi faktiskt tror att Herren har makt att frälsa även dem som fötts i katolska familjer i katolska länder. Vi känner ju dem som har tagit steget och lämnat RKK och vi känner deras vittnesbörd om deras egen väg till frälsning, samt deras vittnesbörd om andra fromma som kämpar med samma sak.

    När Berndt skriver “jag skulle aldrig kunna säga att det inte finns frälsta människor i Katolska kyrkan” håller jag således med honom.

    Att de mår dåligt är uppenbart och hur länge de kan stanna kvar i sina sammanhang vet bara de själva och Gud.

    Du måste dock i ärlighetens namn mäta med samma måttstock och fråga dig själv hur många människor på frälsningens väg som mår dåligt hos Joel Osteen, Joyce Meyer, Rob Bell, Benny Hinn, Heidi Baker, Rodney Howard Browne, Steve Chalke, Brian Mc Laren, Rick Warren, och resten av själafiendens missionärer.

    Avfallet, ockultismen och villolärorna är i dag lika stora bland protestanter som det redan hundratals år har varit, och fortfarande är, hos katoliker.

    Skökokyrkan utbreder sig utan samfundsgränser!

    Nödvändigt måste jag även addressera dit påstående att Berndt är en smygkatolik.

    Glöm då inte i sammanhanget att du själv av många anses vara en smyg-HRMare, en smyg-JESUS-only, en smyg-Modulist, och kanske något mer på grund av det hopkok av kyrkofäder, egna tankar och valda bibelord du har gjort.

    Det är bättre att grunda sina uttalanden på bevisbara fakta. Och det skall jag då göra i Berndts fall. Han :

    • anser att en episkopal kyrka är rätt modell
    • praktiserar det katolska dopet och anser det vara bibliskt
    • talar om “sakrament”
    • frateniserar med extrema HRM-are med tvivelaktigt rykte
    • tar okritiskt in de mest extrema åsikterna från USA’s högerextremister
    • accepterar villolärare bara de bekänner 3 av de saker han anser vara viktigast

    Att de tre första punkterna hör till katolicismen är uppenbart, men de två följande punkterna hör till frukterna av avfallen protestantism.

    Jag anser således att du drar din slutsats på svaga grunder och att vi inte bör spekulera om detta.

    Det är Herrens och Berndts sak hur det kommer att sluta, lika väl som samma gäller både mej och dej.

    Jag upprepar:

    Det är med viss tvekan jag släpper in din kommentar. Jag skall försöka förklara varför jag släpper in den trots att den bryter mot det som kallas netikett. NOTERA att ytterligare kommentarer som handlar om personerna du nämner kommer jag att vägra. Kommentarer som tar upp läror och tolkningar av uttalanden i ljuset av Guds ord är välkomna. Och du är givetvis fri att namnge personer som skriver på denna blogg.

    /Kjell

        (Reply)

  22. I sammanhanget vill jag peka på något som Mikael Karlendal skrev. Jag saxar och citerar:

    Alla som följt med Livets Ord sedan det började, vet att man där i överflöd har haft den pingstkarismatiska tron på att Gud talar till individen personligt och på olika sätt. Alla vet att uttryck som ”Gud sade till mig” och liknande har varit mer än ymnigt förekommande på Livets Ord. Alla vet att det mesta av det som skett i Livets Ord, alltifrån starten av bibelskolan, till starten av grundskola, gymnasium, universitet, hjälpa judar till Ryssland, grunda församlingar i Ryssland med mera, har skett på grund av just sådana tilltal.

    Detta är en del av den pingstkarismatiska vardagen.

    Varför blir det som är pingstkarismatisk ortodoxi när det gäller Guds tilltal, helt plötsligt misstänkliggjort och fel när det leder till att någon efter biblisk prövning går åt det katolska hållet, även när det gäller Mariologi? Varför ska det nu beskrivas med termer som ”inre röster”, som om inte du själv, Torbjörn, är en pingstkarismatiker som tror på Guds direkta tilltal? Utifrån vilket kriterium kan du bedöma att Ekmans ”inre röster” i detta fall har lett dem på fel väg, när de upplevt Guds tilltal och prövat det utifrån Skriften i god pingstkarismatisk anda?

    Jag brukar ofta påpeka att fel ställda frågor är det bästa sättet att få felaktiga svar. Titta på den kursiverade frågan!

    Den som dras med av logiken och retoriken glömmer lätt, i stridens hetta, att det handlar om “sanningen”.

    Och sanningen i detta fall är att en villolära aldrig kan legitimera bruket av villolära.

    Sanningen är den att Ulf Ekman var en falsk profet redan när han grundade livets ord och att han fortfarande är en falsk profet.

    Mikael Karlendal har dock rätt i att man står på lösan sand när man dömer andra som står med båda fötterna i samma kvicksand.

    Att han därmed sällar sig till samma klubb tycks han inte inse.

    /Kjell

        (Reply)

  23. Kjell,

    Tack Kjell

    Måste ha blivit något fel då jag ställde inlägget i “Off Topic”

    Jag håller inte med dig i allt det du skriver, för jag anser att just ledarna ska synas, annars kan det bli att vi skräms till tystnad, “Rör inte guds smorde”.

    Det är för mycket dubbla budskap som vissa har idag och då mister saltet sin sälta.
    Katolicmens villfarelse är av moderstruktur och har till viss del följt med in i protestantismen och kan därför betraktas som skökodotter. Att de i dessa dagar är på väg till Rom och smyger i buskarna då de är med i kyrkornas världsråd, behöver basuneras ut till alla. Stig Andreasson gör detta väldigt bra men han är en av få som gör det. Varför?

    Svar: Allt för många tror att människor kan bli eller vara frälst inom den katolska kyrkan, vilket är helt fel. De vittnar om ett falskt evangelium där man ber till döda, Mariakulten, Petiämbetet som är en central del i katolska människors liv. De har ju denna tro.

    De som blir frälsta av dem, går ut ur den katolska kyrkan och dessa kan vi identifiera idag.

    Den person som jag tidigare nämnt vid namn är en smygkatolik och är påväg över TIBERN. Kom ihåg att jag har sagt dig detta. Visst kan det verka vara omöjligt idag, att denne skulle underkasta sig påven, men tiden kommer att utvisa detta. Ingen trodde detta om Ulf Ekman , på 80-talet heller.

    Detta blir mitt sista inlägg om Berndt I som smygkatolik.

    Frid i Jesu namn
    /lärjungen

        (Reply)

  24. lärjungen,

    Nej, du gjorde inget fel med platsen där du skrev ditt inlägg.

    Det var jag som flyttade det till en diskussion som just handlar om att “tycka om frukt som inte är “Guds-fruktig”.

    Vi kan aldrig veta vem som blir frälst eller ej. Men vi kan ana att det finns avfall som inte går att reparera. Jag tänker på Hebr. 6:4-6.

    Den som avfaller från Guds eviga, fullkomliga, oföränderliga ord och håller sig till onda andars läror, och lär andra så, ligger illa till.

    /Kjell

        (Reply)

  25. Kjell,

    Jag läste förra veckan några inlägg på en blogg som handlar om ungefär samma saker.

    En pastor som för 14 år sedan skilde sig från sin hustru då han hade en älskarinna. Han påstod att han ville sluta som pastor men att Gud hade förbjudit honom att sluta. Han är svensk men bor utomlands och är upprörd att han inte blivit inbjuden till att predika i Sverige förutom hos Arken. Pastor skrev varnade ord om att neka honom att predika kunde leda till att man stred mot Gud. En vanlig hotelse inom den karismatiska grenen.

    Hur kan jag rimligen veta om han följer vad Gud sagt till honom? Inte så lätt för mig att pröva, förutom att läsa Guds ord.

    Någon säger kanske att jag inte är ledd av heliga Anden om jag inte kan avgöra detta. Men om man tänker i vidare banor så kan ju rimligen inte Gud leda alla människor eftersom många predika olika evangelium. Att neka någon att predika som ledd av Gud eller inte ser jag inte som en konflikt med Gud. Det kan finnas många olika anledningar till att inte bjuda in en viss pastor.

        (Reply)

  26. Fredrik,

    Antag att någon säger: “Så säger HERREN”; då måste man endera tro att Herrens auktoritet har avtagit, eller att det som sedan kommer står på samma nivå som Bibeln.

    Jag skulle vara benägen att säga att den som kommer med sådana anspråk, per definition är en villolärare som vill hävda sig själv.

    Det finns ju bevars även folk som kallar sig profeter och hävdar att det de skriver är mottaget i diktamen av Den Helige Ande! (Tankarna går osökt till Muhammed och Joseph Smith.)

    Hos katolikerna har man institutionaliserat denna megalomaniska självhävdelse. Det kallas då “apostolisk succession”. Hos “karismatikerna” (mycket illa vald etikett) sitter man i samma båt eftersom man tror att Apostlar av samma kaliber som de 12 finns i dag.

    Katolikerna erkänner öppet att deras kanon inte är sluten. Traditionens påhitt och dogmer gäller lika med Bibeln. “Karismatikerna” får de mest befängda tilltal av “gud” (förlåt jag kan inte använda stor bokstav här). Tilltal som strider mot Guds eviga, oföränderliga, fullkomliga ord.

    När Jesus profeterade undrade han om han skulle finna “Tron”, stor bokstav bestämd form, när han återkommer.

    Det ser sannerligen ut att bli tunnsått med den varan.

    /Kjell

        (Reply)

  27. Fredrik,

    “Han är svensk men bor utomlands och är upprörd att han inte blivit inbjuden till att predika i Sverige förutom hos Arken.”

    Tolkar Paulus ordningsregler till församlingen som att de, reglerna, är till för att skapa trygghet mellan läraren/predikanten och medlemmarna. Att de som leder och undervisar är väl kända av medlemmarna och därför i förtroende tillsatts av dem. Visst kan man ha gästpredikanter men då ska de vara som en känd familjemedlem sedan tidigare.

    “Den här ishallen byggdes inte för att spelas ishockey i utan för mig och mina möten”, sade en av de stora frilandspredikanterna för ett par år sedan när han försökte skingra flockarna i Umeå.

    Den här helgen är han i min stad för att “bygga kyrka.” Som jag tolkar dessa arrangemang är det ett kyrkobygge där ingen känner ingen, allra minst ledarna och predikanterna, som håller på att byggas. Det är inte vad Paulus avsåg. Det är jag säker på. Därför ratar jag direkt okända/oprövade som anser att de har rätt att komma och gå som de vill.

    /Ulrika

        (Reply)

  28. Anders Gerdmar har skrivit en artikel i Världen I Dag: Ekmans ändrade bibelsyn är största frågan

    I den artikeln inleder han med följande uttalande:

    – Det finns få som har betytt så mycket för bibeltro och för Guds församling i Sverige under de senaste årtiondena som Ulf Ekman, säger Anders Gerdmar.
    – Jag har tjänat Gud som Ulfs medarbetare i många år och har stor respekt för vad Gud har gjort genom honom.

    Och då tappar jag nog hakan!

    Hela tiden verkar man anse att Trosrörelsen var bra men att något gick snett.

    På Aletheia fortsätter man att kassera frukterna utan att inse att det faktiskt är trädet det är fel på. Man fortsätter att nostalgiskt tala om “det goda som trosförkunnelsen hade med sig”.

    Trosförkunnelsen är en ockult lära som importerades till Sverige huvudsakligen genom Ulf Ekman.

    Det goda var inte nytt och det nya var inte gott!

    Om du är intresserad av att följa utvecklingen i “kristenheten” råder jag dej att läsa och begrunda det Anders Gerdmar skrev. Vi har att göra med ännu en person som har högkyrkliga sympatier och stort intresse för “kyrkofäder” (predikanter och författare som levde för länge sedan och vars budskap måste prövas mot Skriften).

    /Kjell

        (Reply)

  29. Följande kommentar skriven av David Smeds hos Aletheia tycker jag passar bra här.

    Det finns inga pluspoäng som skulle kunna uppväga våra misstag inför en helig Gud. Ulf Johannes Paulus Ekman har idag den katolska kyrkans tro där katoliken efter jordelivets exit, kommer att bedömas efter merit. Inte pga av den nåd som friköper den ynklige syndaren till 100% pga det betalningsmedel som Gud själv föreskrivit och accepterat, Jesu dyra Blod. Utgjutet på korset och bestänkt i det himmelska tabernaklet enlig Hebr brevet.
    Eftersom den ödmjuke katoliken inser att de egna meriterna aldrig kan räcka till så finns möjlighet att genom avlater och bikter köpa in meriter från det överskott som Maria och helgonen samlat upp. Om inte detta räcker så renas katoliken i skärselden under tusentals år? Ingen vet. Du och jag går direkt till helvetet om vi inte sökt ”sanningen och frälsningen” i Rkk.

    Säkerligen skulle man kunna uttrycka dessa saker så att de blir frågor till katolikerna, men av erfarenhet vet vi att de enda “svar” man får är att man är “katolikhatare” och “synnerligen okunnig”.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *