Påvedömets politiska inflytande

Det mesta av det jag publicerar i följande artikel är direkt kopierat från Wikipedia.

Har du hört talas om Tordesillasfördraget eller om Zaragozafördraget? Förbered dej på att läsa om galenskap där den självproklamerade ersättaren för Jesus Kristus på jorden spelar en huvudroll i all sin inbillade ofelbarhet.

Denna mycket ofullständiga karta kan du även se i stort format här.

Redan 1481 tilldelade påven allt icke-kristet land utanför Europa (utom de spanska Kanarieöarna) till Portugal, som var den nation som påbörjat upptäcktsresor till sjöss. År 1493, efter Columbus första resa, gav påven som då var spanjor, allt land väster om Azorerna och söder om Kap Verde till Spanien.

Portugals kung var missnöjd och startade förhandlingar om gränslinjen. Förhandlingarna i Tordesillasfördraget avslutades den 7 juni 1494 i den spanska staden Tordesillas under överinseende av påve Alexander VI. Fördraget ratificerades den 2 juli av de spanska monarkerna Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien samt den 5 september Johan II av Portugal och stadfästes även av påven Julius II 1506.

Stanna upp här och tänk dej att någon maharadja i Indien skulle ha beslutat att allt land till öster om Indien skulle tillhöra Ceylon och allt till väster Indien. I båda fallen till den så kallade noll-meridianen.

Sverige skulle då ha varit indiskt och Amerika ceylonesiskt. England hade delats mitt itu och skulle förmodligen ha blivit utsatt för strider mellan indier och ceyloneser.

Galenskap skulle du säga! Och man måste väl själv vara totalt förvirrad om man inte skakar på huvudet åt den faktiska historien och påvedömets inbilskhet. Eller handlar det trots allt om begäret efter politisk makt, under ledning av “denna världens furste”. (Joh. 12:31, 14:30, 16:11)

Men vi går vidare.

Fördraget innebar en uppdelning av de nyupptäckta områdena utanför Europa, mellan Portugal och Spanien. Gränsen mellan ländernas utomeuropeiska besittningar bestämdes till en linje 370 leguas (2193 km) väster om Kap Verde där det som låg öster om denna linje skulle tillhöra Portugal och det som låg väster därom skulle tillhöra Spanien. Det blev lite oklart vilken longitud detta motsvarade, eftersom det fanns olika sätt att räkna, varierande mellan 42°-50° väster om Greenwich.

Och varför gjorde man nu detta? Jo, för att Spanien och Portugal därmed tilldelades laglig och gudomlig rätt att utnyttja och plundra (beskatta?) de länder de hade fått makt över.

Tanken var att förhindra en väpnad konflikt mellan dåtidens mest betydande katolska länder.

Men, som alltid när det handlar om makt och egoism fortsatte oenigheten eftersom girighet är gränslös.

Därför kom Zaragozafördraget (spanska Tratado de Zaragoza, portugisiska Tratado de Saragoça) som var ett avtal som slöts 1529 mellan Spanien och Portugal, där gränsen mellan ländernas utomeuropeiska besittningar i Stilla havet bestämdes.

Fördraget var en omförhandling av Tordesillasfördraget som då inte omfattade detta område. Den tidigare bestämda demarkationslinjen förlängdes nu runt hela jorden.

Fördraget innebar en uppdelning av nyupptäckta områden i Stilla havet, mellan Portugal och Spanien. Gränsen mellan ländernas utomeuropeiska besittningar bestämdes till en linje 297,5 leguas (1487 km) öster om Kryddöarna där det som låg väster om denna linje skulle tillhöra Portugal och det som låg öster därom plus de nyupptäckta Filippinerna skulle tillhöra Spanien. Detta innebar att striden över Moluckerna, som 1521 upptäcktes av Portugal och även Spanien gjorde anspråk på, löstes genom att den tidigare gränslinjen flyttades. Spanien avstod sina krav på Moluckerna och fick i gengäld herraväldet över Filippinerna.

Lägg alltså märke till att allt detta beslutades i diskussioner mellan påvarna och monarkerna i Spanien och Portugal. De folk och länder det handlade om hade inget att säga till om.

Köttsligt vansinne i kvadrat! Storhetsvansinne och megalomani!

Nu undrar du kanske vad avsikten är med denna artikel. Det hände ju för mycket länge sedan.

Visst, men många politiska och religiösa konflikter i vår tid har sina rötter i katolska kyrkans strävande efter världsherravälde ända från ungefär år 200. Och även om de nuvarande metoderna är andra så är målsättningen densamma. Denna världens furste har inte gett upp än.

Här slutar den egentliga artikeln, men jag vill avsluta med en liten sann historia som utspelade sig 1984. Det var på den tiden som Berlinmuren fortfarande fanns och Sovjetunionen var ett stort hot mot världsfreden. Man kunde inte flyga över Sovjetunionen.

Ville man resa till Japan, från Europa, fanns det två vägar. Man kunde välja den norra vägen. Då fick man flyga till Anchorage först och sedan vidare till Tokyo. Med alla transporter till och från flygfälten blev det en resa på 35 timmar från dörr till dörr. Tröttsamt! Den södra vägen var ännu tröttsammare och tog ännu längre.

Omtumlad av tidszonerna och trött av den långa resan tog jag upp informationsbrochyren när vi var ungefär mitt emellan Anchorage och Tokyo. Det fanns en världskarta i den och jag ville försöka se ungefär var vi var. Här ser du en bild av den kartan.

När jag först tittade på den hajjade jag ingenting. Visst kände jag igen Amerikas konturer, men de låg ju österut, vilket är helt galet. Alla vet ju att Amerika ligger västerut!

Och inte nog med det. Sverige, Europa och England var förpassade från världskartans centrum till en plats i periferin långt västerut. Min tillsnurrade och trötta hjärna ville först förklara kartans bild som ren galenskap. Men efter besinning var jag tvungen att konstatera att min egen världskarta var lika etnocentrisk som den karta jag nu tittade på.

Det är nyttigt, och ibland chockerande att tvingas se världen genom andras ögon.

/Kjell

One thought on “Påvedömets politiska inflytande”

  1. Utan vetskap om varandras inlägg presenterade Daniel (Aletheia) en bra lista på RKK’s utveckling. Du finner den i artikeln som heter Kommentarer kring Halldorfs teologiska hjärnsläpp; ”Maria är viktigare än Bibeln” och jag kopierar den här nedan.

    /Kjell

    Historiken bakom Mariakulten:

    • 350 ca Ökenfadern, eremiten och munken Antonius (251 – 356), som grundade munkrörelsen spårar ur när han lär att ”All nåd som någonsin har blivit skänkts människor, allt kom genom Maria.” Från Our Lady’s Library. Antonius gick klädd i en stickande skjorta av hästhår, åt aldrig kött och badade aldrig. Blev 105 år. Han lärde sina lärjungar att fly egendom och kvinnor. Han är också viktig för den koptiskt ortodoxa kyrkan. Återuppväckt i svensk kristenhet har han blivit genom bl.a Peter Halldorf som i sin bok ”Jungfrumark” ser denne ökeneremit som en förebild.
      Johannes Krysostomos (ca 347-407) fortsatte med att säga att ”Syndare får förlåtelse endast genom Marias förbön”. Krysostomos blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1568. Också i den Ortodoxa kyrkan är han en av de största kyrkolärarna.
      Även Aurelius Augustinus (354-430) förföll till en felaktig Mariasyn genom detta uttalande: ”Vem kan värdigt tacka dig och nöjaktigt prisa dig, o välsignade jungfru, som genom ditt medgivande har frälst en förlorad värld.” Augustinus hävdade att alla människor har del i (arv)synden redan från sin tillblivelse, med ett undantag – Maria. Detta uttalande lade sedan grunden för Concéptio Immaculáta – den obefläckade avlelsen.
      Thomas av Aquino (ca 1225-1274) lärde i sin tur att ”Gud har anförtrott Maria himlens nycklar och skatter”. Thomas av Aquino blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1567. I stället för Reformationen så valde Katolska kyrkan Mariadyrkan.
      Höjden av villolära presenterades av påven Benedict XV (1914-1922)som hävdade: ”Alla de som söker Marias beskydd kommer att bli frälsta för all evighet.”
    • 431 Bruket att dyrka Maria som Guds Moder blev erkänd dogm vid kyrkomötet (det tredje konciliet) i Efesus. Maria ärades med titeln Theotokos (Gudaföderska). Det här blev öppningen för en hednisk dyrkan av Maria. Resultatet av detta kan vi idag se i den katolska världen. De hedniska gudinnorna Isis och Astarte kallades ”Himmelens drottning”. Kybele titulerades ”alla heligas Moder”. Alla dessa titlar tillämpas numera, med obetydliga variationer, på Maria. Som Himmelens drottning står hon idag i högre rang än alla änglarna och de heliga i Himlen, och endast under Gud i status.
      Prästen Filip från Rom, frambär på kyrkomötet i Efesus 431 för första gången tanken att påven biskop Celestinus är Petri efterträdare och innehar hans plats som innehavare av himmelrikets nycklar. Tillbedjan av Maria, Jesu moder, och bruket av titeln Guds moder fastställdes alltså år 381 och blev erkänd dogm vid kyrkomötet i Efesus år 431.
    • 490-496 Maria uppenbarar sig för första gången. Romanus bad gråtande till ”Guds Moder” och hon uppenbarade sig för honom i en dröm.
    • 553 Vid det femte konciliet i Konstantinopel fick Maria benämningen Aeiparthenos (ständig jungfru). Man menade därmed att hon hela livet var en jungfru.
    • 649 Laterankonciliet under påven Martin I fastslog Marias eviga jungfrulighet.
    • 650 ca Man började med kyrkliga högtider för att ära Maria.
    • Bönerna till Maria började 600 år efter Kristus.
    • 788 Tillbedjan av Maria och helgonen genom avbilder började ta form.
    • 890 Vördandet av Marias man Josef började.
    • 1508 Ave Maria börjar användas. Delar av den sista halvan blir inte klar förrän 50 år senare och godkänns av påven Sixtus V i slutet på 1500-talet.
    • 1534 Jesuitorden grundas av Ignatius av Loyola. Han fick uppenbarelser av Jungfru Maria.
    • 1854 Den ultrakatolske Pius IX proklamerar den 8 december dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse (Maria Immaculata, att Maria blev avlad syndfri).
    • 1883 Påven Leo 13:e ger den 1 september ut ett manifest för att främja hängivenheten till Maria genom radbandet Rosenkransen. Där sägs bland annat:
      ”Vi önskar att samma tillgivenhet skulle offras av hela den Katolska världen med det största allvar till den Heliga Maria, så att genom hennes förbön måtte hennes gudomlige Son bli blidkad och mjuknad i det onda som orsakar oss lidande.”
      ”Det har alltid varit katolikers vana att i fara och i oroliga tider ila för att finna en tillflykt hos Maria, och för att söka efter frid i hennes moderliga godhet, vittnande om att den Katolska kyrkan alltid har och med rätt satt allt sitt hopp och förtröstan i Guds Moder.”
      ”Och i sanning är den obefläckade Jungfrun vald till att vara Guds Moder och därigenom förbunden med Honom i frälsningens verk för människan, och har en ynnest och en förmåga med sin Son större än någon mänsklig eller änglalik skapelse någonsin har erhållit eller någonsin kan förvärva.”
      ”Sök Marias beskydd med en iver som växer dag för dag, låt dem (de kristna nationerna) hålla fast mer och mer vid utövandet av Rosenkransen.”
    • 1931 fastställde Pius XI läran att Maria är Guds moder.
    • 1950 Den 1 november proklamerar Pius XII dogmen (ofelbar kyrklig lära) Munificentissimus Deus om Marias upptagande med kropp och själ i himmelen när hon var färdig med sitt jordiska liv. Där blev hon sedan upphöjd till att vara Himlens drottning. Läs Jeremia 7:16-18 och Jeremia 44:15-23.
    • 1964 Paulus VI förklarar under Andra Vatikankonciliet Maria för att vara Kyrkans Moder.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *