I alla sektariska sammanhang håller man på med att klassa “frälsta” i A-lag och B-lag.
Jag vill skriva något om detta och kommer att publicera det här.
Lyssna först på en sång Are you washed in the blood? framförd av Earl Scruggs och Lester Flatt i ett format som jag kom att tycka om i tonåren.
Kanske är du av helt annan årgång och musiksmak. Lyssna då bara till orden.
Jämför sedan med följande text ur Matt. 7:21-23
Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
Det går således att tro att man är frälst fast man inte är det.
Detta kommer att handla om himmel och helvete, nåd och lydnad, en gång frälst – alltid frälst, och många saker vi alla grubblar på.
Känn dej välkommen att ge input redan nu, innan jag publicerar artikeln.
Den första text jag vill analysera på djupet är Jesu liknelse om såningsmannen, för där talar Jesus om 5 olika sorts människor. Det vill säga, om vi förutsätter att såningmannen är en människa. Annars talar Jesus om 4 olika sorts människor.
Innan vi tar texterna vill jag reflektera lite grand på artikelns rubrik. Den heter “Riktigt frälst… eller?” med ett frågetecken. Frågan är således om man kan vara halvfrälst. Finns det een A-lag och ett B-lag och ett C-lag och ett D-lag, för att fixa till 4 kategorier som i liknelsen.
Det finns tre frågor som måste besvaras.
- Kan man vara halvfrälst?
- Är vi frälsta redan nu?
- Kan man blir frälst och sedan förlora frälsningen?
- Inom många samfund predikar man att man blir frälst genom att be “frälsningens bön”.
- Hos andra hävdas tanken att man inte är (blir) frälst, i ordets rätta bemärkelse, förrän man är hemma hos Herren.
- I baptistiska sammanhang finns det en lära som säger: “En gång frälst, alltid frälst!”
- Katolikerna predikar läran att alla döpta (utom de som begår dödssynder) blir frälsta genom den så kallade skärselden.
- En vanlig protestantisk tolkning är att alla barn tillhör Herren, upp till en viss ålder där de själva måste besluta. Åldersgränsen är inte otvetydigt specificerad.
- I samfund där man blir medlem kan man även bli utesluten. I pingströrelsen kallas de “avfällingar” som har bekänt frälsning och låtit döpa sig men sedan blivit uteslutna eller själva lämnat rörelsen.
- De som predikar “pre-trib”, alltså uppryckelsen före vedermödan, anger tydligt att bara A-laget rycks upp. B-laget får vara med om vedermödan och i många fall bli martyrer om de vill bli frälsta på riktigt.
- Somliga predikar att alternativet till frälsning är evig pina i helvetet.
- Andra predikar att domen är evig, alltså inte kan ändras, men att pinan står i proportion till missgärningarna och att man sedan annihileras.
- Somliga predikar en mycket rymlig och bred väg till frälsning genom helvetet och menar att alla till slut blir frälsta.
Vi kan stanna där. Jag tänker nu citera texten om såningsmannen ur de tre synoptiska evangelierna, och komplettera med ett antal texter som handlar om liknelser.
Matt. 13:3-16
Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: “En såningsman gick ut för att så.
- Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
- En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.
- En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.
- Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.
Hör, du som har öron!”
Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: “Varför talar du till dem i liknelser?” Han svarade dem: “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.
På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
Låt oss börja med att konstatera att Jesus inte talade om materiella rikedomar när han sade att den som har skall få i överflöd. Varken kommunister eller moderater kan använda sig av denna text i sina valkampanjer.
Jesus talar om “Jesajas profetia” (se Jes. 6:8-11), men jag är nog mera benägen att kalla det en förbannelse.
Matt. 13:34-35 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse. (se Pslam 78:2)
Matt. 21:45 Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.
Låt oss sedan kolla den variant som Markus gav.
Markus 4:2-17
Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: “Lyssna! En såningsman gick ut för att så.
- Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
- En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.
- En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.
- Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”
Och han sade: “Hör, du som har öron att höra med!”
När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Då sade han till dem: “Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.” Han sade vidare till dem: “Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?
Såningsmannen sår ordet.
- De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
- De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
- Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.
- Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”
Titta nu på den biten som jag har krånglat till med understrykning, kursiv stil och fet stil. Påstår Markus här att Jesus talade i liknelser för att hindra folket att förstå?
Tyckte du att Matteus uttryckte samma tanke, eller kom han närmare vår gängse förklaring? Nämligen att Jesus var en god pedagog och han talade i liknelser för att folk skulle förstå.
Och, titta nu på den röda texten. Sade Jesus att om vi inte förstår den liknelsen så kan vi ge upp hoppet att förstå de liknelser vi redan trodde att vi förstod?
Nu tar vi Lukas rapportering av händelsen. Lukas var väl inte närvarande och måste ha fått informationen genom att fråga de tolv vad som hände.
Lukas 8:4-15
Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: “En såningsman gick ut för att så sitt utsäde.
- Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
- En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet.
- En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det.
- Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd.”
När han hade sagt detta, ropade han: “Hör, du som har öron att höra med!”
Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. Han svarade: “Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.
Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord.
- De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.
- De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.
- Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.
- Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.
Tycker du som jag att Lukas säger ungefär samma sak som Markus?
Det finns således god anledning att stanna upp och riktigt försöka utbena vad liknelsen om såningsmannen vill lära oss.
Frågan återstår då om vi har någon chans att förstå, och jag tror att svaret på frågan är positivt. I sitt avskedstal till lärjungarna sade Jesus att det skulle komma en tid när förkunnelsen skulle “öppnas”. Jesus “öppnade” lärjungarnas ögon redan innan himmelsfärden. (se Lukas 24:45)
Den allmänna “öppningen” gavs i samband med pingstdagen. Och därför kan alla som har fått mottaga Den Helige Ande som gåva förstå.
Joh. 16:13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.
Joh. 16:25-32
Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.” Då sade hans lärjungar: “Se, nu talar du öppet och inte i liknelser. Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud.” Jesus svarade: “Nu tror ni. Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”
Låt mej nu summera denna första del av studiet.
Såningsmannen, vem det nu må vara, är det inget fel på i liknelsen.
Utsädet är “Guds Ord” och således av bästa kvalitet, helt perfekt.
Det som återstår att analysera är alltså vad som karakteriserar:
- Vägkants-människor
- Stengrunds-människor
- Tistel- och ogräs-människor
- Den goda jordens människor
Och där stannar jag och avvaktar eventuella kommentarer innan jag tar nästa bit av analysen.
Här kan du läsa fortsättningen.
/Kjell
Views: 61
Kjell, jag har just kommenterat och skrivit ett inlägg på min blogsida.
det kanske inte ger input till det du tänker men kan ha beröringspunkter.
Jag provar: Dikenas vänner.
Stig Melin (Reply)
Kjell,
Jag har diagnosticerat mig själv med åkomman scrupulositet (OCD variant), så jag har lätt för att grubbla och oroa mig etc.
Ex. var går gränsen (välbekant kommentar? 🙂 ) mellan att “åkalla” och “säga”:
“Ty var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst”
“Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.”
Har du några klarlägganden?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Läs först Psalm 86. Och kolla sedan följande citat ur Joel 2:27-32
Löftet att “var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst” gäller i samband med det ovan beskrivna scenariet. Här duger inte Biltz’s så kallade blodmåne-tetrader och naturliga solförmörkelser.
Och så tar vi den del av profetian/löftet som gäller i dag. Jag citerar Rom. 10:9-14
Det torde vara tydligt att Paulus syftar på något mycket mer än att bara uttala ett ord. Han talar om “tro” vilket betyder förtroende och trohet, och han tillägger att utan rätt undervisning kommer man inte dit.
Apg. 2:21 tar jag inte med eftersom det är ett direkt citat från Joel. Men jag refererar till det för att visa på att början på uppfyllelsen av Joels profetia skedde på pingstdagen.
Så vitt jag förstår något av tidsordningen så kommer Herrens dag inte att ske före uppryckelsen. Tills dess gör vi väl i att lyssna på resten av det som Petrus sade på pingstdagen. Jag citerar Apg. 2:37
Sedan vill jag tillägga att texten i Joel “אשׁר־יקרא בשׁם יהוה” (asher kara shem jehova) handlar om att man vid nöd eller behov anropar, alltså appellerar till, personen – dignitären Jehova. Ordet “namn” (shem) är för oss bara en etikett, men detta gäller inte i alla kulturer. Det Joel syftar på med “namn” (shem) är summan av Jehovas egenskaper.
Och då blir det tydligt varför Paulus understryker att man inte kan “åkalla Herrens namn” om man inte genom god undervisning har fått lära känna honom och kommit till den punkt där man har förtroende för honom och har valt att vara honom trogen. Se där Apg. 2:38 igen.
Åkalla är således något helt annat än att bara säga.
/Kjell
Kjell (Reply)
Stig Melin,
Ja, det är tänkvärda tankar, och för alla som inte redan har gjort det vill jag råda att läsa Mikaels bloggpost och framför allt kommentarerna.
Fundera på varför så många vill tvinga andra att leva och tänka och tro och säga precis som de själva.
Är det den “friheten” Herren har kallat oss till?
/Kjell
Kjell (Reply)
“Ty var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst”
Jah, det det är inte helt oviktigt att veta vilket Herrens Namn är. Frågar du mig?
Yeshua!
Lars W (Reply)
Lars W,
Jag kommer att kommentera den misstolkningen. Men inte i dag för om några minuter stänger de av strömmen här för resten av dagen.
/Kjell
Kjell (Reply)
Lars W,
Det är ju ingen som helst tvekan om att Jesu namn som han gavs vid födelsen är “Yeshua” eller kanske “Yehoshua”.
Om du tror att en ljudserie är viktig så har du det gemensamt med gnostikerna.
Men, när det står “namn” i Bibeln betyder det inte ljudserien utan summan av personens egenskaper.
Att åkalla Herrens Namn är att bekänna att Han ÄR den Han ÄR.
För detta behövs sund predikan, förtroende och trohet.
/Kjell
Kjell (Reply)
Lars W,
Ett litet tillägg…..
Rom. 10:8-17
Lars, ta dej en ny titt på dessa verser. Dina nuvarande teorier håller inte i LJUSET av dessa verser.
Att anropa Herrens Namn är precis det som Paulus talar om här på ett sätt som även hedningar (du och jag) kan förstå. (Om vi vill….)
Ingen nyjudaism håller i LJUSET av dessa verser.
Inga genealogiska fantasier håller i LJUSET av dessa verser.
Inga föreskrifter om att uttala namn enligt utländska språkbruk håller i LJUSET av dessa verser.
Ingen bundenhet eller lagiskhet håller i LJUSET av dessa verser.
Må Herren (det finns bara en) göra dej fri från det skräp som Mark Biltz och kanske ännu mer Eddie Chumney planterade i din själ med hjälp av sina svenska apostlar.
Pröva deras budskap och behåll bara vad gott är.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Så sant så sant. Det finns ett hebreiskt uttryck som bekräftar detta på ett jämfört med vårt svenska språk ganska märkligt sätt. Det finns inget hebreiskt ord för “ansikte” (singular). På hebreiska måste man säga “ansikten” (plural).
Juden Richard Wurmbrandt tar upp detta i ett föredrag där utvecklar resonemanget med att ansiktet återspeglar en persons känslor och reaktioner på tilltal och händelser.
Men en person är inte alltid utsatt för samma tilltal eller erfar enbart samma händelse, och visar därför inte alltid endast en och samma känsla eller reaktion. Vi har mängder med olika reaktioner och attityder till mängder av olika saker. Därför har varje enskild person “många ansikten” (och om vi hårddrar det så har endast döda personer ett enda ansiktsutryck).
Alltså precis det Kjell säger, dvs “summan av personens egenskaper”, och egenskaperna är ju många och därmed kommer de att uttryckas på många olika sätt (med tillhörande passande ansiktsuttryck).
Sålunda må alltså Herren välsigna er och bevara er, och vända sina ANSIKTEN till er, och give er sin frid. 🙂
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf!
Det du skrev om ansikten var intressant, och logiskt egentligen. Jag tänker på ett annat sammanhang, våra gudstjänster. Där, när vi sjunger blir det lovsånger, säger vi. Vi ger Gud vår lovsång. Det är väl en form av gensvar på nåden, på frälsningen.
Men det här stör mig lite, vi kan knappast göra något för Gud, mer än gott i enlighet med läran. Naturligtvis skall vi lova och upphöja Gud, men hela livet skall ju vara en lovsång.
Man kan tom höra mötesledaren tacka de som lovsjunger för den fina lovsången. Man tackar på Guds vägnar.
Är, eller borde inte gudstjänsten vara en stund där Gud ges tillfälle att välsigna folket i stället. Den prästerliga välsignelsen tyder på det.
Den prästerliga välsignelsen
Herren talade till Mose. Han sade: “Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.
Det verkar som Herrens ambition är att vara den som vill välsigna, våra egna blir lätt konstlade.
Eller är det här jag tycker endast ett uttryck för ett småttigt tänk?
/Stig
Stig Melin (Reply)
Kjell,
“Det som återstår att analysera är alltså vad som karakteriserar:
Vägkants-människor
Stengrunds-människor
Tistel- och ogräs-människor
Den goda jordens människor
Vill medvetandegöra att ingen tillhör kategoriskt någon grupp till 100 %. Kanske handlar det mer om människans mål och viljeriktning, som man förvisso aldrig helt kan uppnå. Ibland chansar man för att få vara en goda jord-människa men ändå funkar det inte. Vissa frågor är man salig i, andra biter för hårt i skinnet och man duckar reflexmässigt. Men det finns alltid något att lära. En tistel och ogräsmänniska är jag när jag försöker leda människors uppmärksamhet bort från Guds ord och samtidigt försöker få dem att tro att det jag säger är Guds ord. Min nye favorit Mangs har lärt mig ett nytt ord:”Självliv.” Först trodde jag han menade “själsliv.” Men “Självliv” är någonting annat. Självlivet är det liv som jag själv bygger upp utan förankring i relationen med Gud genom Guds ord. Det (Tistlar) kan vara ändlösa diskussioner om vad man inbillar sig vara ont eller gott för alla, det kan vara fullt fokus på nya andliga trender, det kan vara att upphöja sig själv inför andra och säga “se så god jag är.” Eller “hur otroligt kass jag är, tyck synd om mig.” Eller Gud har skapat mig så här, hur kan du ifrågasätta mig? Vi kan ge exempel i all oändlighet. Och ägnar vi oss för lång tid åt det har vi snart själva planterat en tistel som kväver en syrehaltig relation med Guds levande ord. Det som jag undervisar för mitt namns (ansiktens) skull, i stället för Herrens, är ogräs.
/Ulrika
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Lovsång
Stig Melin,
Ja Stig, jag tror också att det är en viss skillnad mellan att säga:
* Herren välsigne er,
eller
* Jag välsignar er
…
Begreppet lovsång verkar vara något ömsesidigt när jag gör en sökning i min elektroniska bibel. I många verser är Gud själv den troendes lovsång, och på andra ställen framställs den troende eller de troendes skara som “en lovsång på jorden”. Likaväl kan lovsång uppstiga till Gud i form av sång. Men uppriktig lovsång från hjärtat tror jag inte man kan hyra in, om jag säger rakt ut vad jag tänker.
Jag växte upp med att när man sjunger, då sjunger alla med. Aldrig några musikaliska shower eller konstlade föreställningar i samband med gudstjänst. Sång har en förmåga att öppna hjärtat till att bli mer mottagligt för ord, och gemensam sång har därför en större betydelse än man kanske tror. När vi samlas inför Gud i gudstjänst och bön då skall alla (kunna) vara med i sången. Punkt. 🙂
Försångare får dock gärna leda sången (om bra sådan finns tillgänglig) för att hjälpa upp så att även orutinerade sångare höjer sin nivå. Vanligt folk går ju sällan omkring och tränar och sjunger hela tiden och kan inspireras enormt av att få “sjunga med” om man har bra försångare.
Men modern lovsång av musikgrupper är – oavsett musikkvaliteten – något av det plågsammaste jag vet vid en gudstjänst. Sångerna har nästan inga ord (seven-eleven-music, sju ord, som upprepas elva gånger, suck), och framförs ofta mekaniskt och ofta av inhyrda musiker eller enskilda. Och man förväntas uppskatta framträdandena trots att de inte sjungs från hjärtat. Jag har aldrig uppskattat lovsång i form av framträdanden, hur konstigt det än kanske låter. Sådant är för mig istället en förskräcklig plåga. Så nu blev det sagt.
För ca ett decennium sedan bodde jag i Luleå där vi brukade anordna sångaftnar i samband med större samlingar med “många många hundra” ungdomar och andra som älskar att sjunga som sjunger av hjärtans lust. Exempel där domkyrkan i Luleå är precis smockfull, inklusive “ståplatserna” (vid orgeln en bekant, domkyrkoorganisten Marcus Wargh) :
https://www.youtube.com/watch?v=wBBFsKh6wAI
Jag var själv med vid denna “sångafton”. En inspelning är dock futtigt i jämförelse med att själv vara på plats. och framförallt, jämfört med att sjunga BÅDE ord och musik från hjärtat.
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf Lampa skrev om “ansikten”.
Det var intressant! Och det stämmer ju väldigt bra ihop med den uppfattning man hade om ögat.
Vi ser ögat som en sorts kamera som registrerar verkligheten. Det gjorde man inte på Jesu tid. Man såg ögat som en lykta i vars “ljus” man tolkade det man tittade på.
Därför sade Jesus (Matt. 6:22-23) Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!
Och om man läser sammanhanget ser man att det har med livsfilosofi och prioriteter att göra, djupast sett våra paradigma.
Här ligger då det största problemet för all så kallad “vetenskap” som bygger på tolkning av indicier.
Ett exempel vi båda “känner för” är hur darwinisterna har låtit “sitt ljus” successivt förmörka sanningen. Deras “ljus” är djupt mörker.
/Kjell
Kjell (Reply)
Stig Melin skrev: “På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.”
Tack för den förträffliga illustrationen som tydligt visar att “mitt namn” inte är en ljudserie.
Håller för övrigt helt med dej vad beträffar det man nu för tiden kallar “lovsång”. Det brukar bli mantror där man själv står i centrum och flummar.
Stämmer mycket dåligt med Bibelns vittnesbörd om Gud.
/Kjell
/Kjell
Kjell (Reply)
Ulrika,
Det kan säkert vara som du säger att man kan vara en blandning av alla 4 jordmånerna, där en jordmån överhärskar en viss tid och en annan vid annat tillfälle.
Men jag tror att det även finns förklaringar till vad jordmånerna handlar om.
Och jag tror faktiskt att vi kan känna igen åt vilket håll vi lutar.
/Kjell
Kjell (Reply)
Tack Rolf för den Himmelska sången om himlen från Luleå domkyrka. Den ska skrivas ner o sjungas på bönesamlingar. Håller med dig om att vi alla ska sjunga med o inte bli underhållna av solister o s.k. proffs. Shalom.
Uno (Reply)
Kjell,
Jag blev nyfiken på det där som du sade om Åkermannen i ditt svar till mig.
Har du haft tillfälle att fundera över vad Gud kan mena med den här texten? För mig är den alldeles ny.
Ur Jesaja:
“Lyssna och hör min röst, akta på vad jag säger.
När åkermannen vill så, plöjer han då ständigt och hackar upp
och harvar sin åker?
Är det inte så
att när han har berett marken, strör han ut svartkummin
och kryddkummin, sår vete i rader
och korn på dess plats och spältvete i kanten.
Ty hans Gud
har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.
Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn och låter inte vagnshjul
gå över kryddkummin, utan man klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp.
Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den. Man vill ju inte tröska sönder den.
Också detta kommer från Herren Sebaot, underbar i råd och stor i vishet.”
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika skrev: “Jag blev nyfiken på det där som du sade om Åkermannen i ditt svar till mig.”
Gott så! Du är på rätt spår. Åkermannen och Såningsmannen är nog samma person.
Om du begrundar texten skall du se att den beskriver det vi kallar biodynamisk odling. Med en blandning av gröda i växelbruk och med noggrann koll så att åkern inte eploiteras. (exploateras?)
Vidare med förståndig behandling av grödan så att den inte skadas.
Åkermannen är ständigt redo att röja stenar och rensa ut tistlar.
Guds nåd är samma i GT och i NT.
Vi har fått den “fria viljan” att tacka ja, eller nej, till Den Allsmäktiges suveräna ledning på frälsningens väg.
/Kjell
Kjell (Reply)
Jag blev inspirerad av ert tal om öron o ögon o ljus o lyktor o allt o kom att tänka på liknelsen om de tio jungfrurna. Enligt den måste det vara så att vi ska inse nödvändigheten att ständigt be Gud om att fylla på våra lampor med oljan. För att vi ska se rätt och kunna leva i rätt ljus med Gud. För att behålla frälsningen, relationen med Gud, behöver våra lampor fyllas. Påfyllningen sker genom enkel men uppriktig bön och mottages som en gåva.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika skrev: “Enligt den måste det vara så att vi ska inse nödvändigheten att ständigt be Gud om att fylla på våra lampor med oljan.”
Troligen menar du rätt, men jag vill ändå säga att allt som luktar måste och beror på egna prestationer ofta leder vilse.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“men jag vill ändå säga att allt som luktar måste och beror på egna prestationer ofta leder vilse.”
Japp, men det finns ändå måsten. Jag prövade först att skriva “bör.” Vilket inte heller funkar. Man måste exempelvis säga ja genom att be om hjälp att kunna säga ja om man inte tror. Man måste ropa på hjälp för att få hjälpen. Man måste bekänna sin hopplöshet för att visa sin längtan efter hopp. Man måste säga tack för att visa sin tacksamhet. Själv har jag knappt orkat be högt på hundra år. Jag ber urtrött inombords, tänker och längtar mest efter att äntligen få se hans ansikten. Det är klart att det kan kännas lite torftigt att ha en relation med någon som man inte ser. Men längtan ökar ju å andra sidan av det. Tänker du så?
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Det är i och för sig inte viktigt hur jag tänker, men jag kan lära dej hur man kan analysera sina egna tankar.
Skriv det du vill skriva utan att använda ordet “men” och ordet “måste”.
I stället för “men” skall du skriva “och”.
I stället för “måste” skall du skriva “får”.
Vi måste inte be. Vi får be! Hur obegripligt detta än må vara.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“I stället för “måste” skall du skriva “får”.
Okej, jag har knövlat tankarna ut och in ett par varv och tror att du har rätt. Ur ditt perspektiv. För du är väl inne på vikten av frivillighet, frimodighet, glädje, frihet och den egna viljans betydelse i övrigt i en relation.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Ja, dels det. Och dessutom är det så att man tvingar sig själv att tänka på vad man vill säga om man undviker orden “måste” och “men”.
Båda orden begränsar nämligen alternativen.
Försök det gärna någon gång om du råkar i en diskussion med meningsskillnad. Om båda parterna slutar använda “måste” och “men” hittar man lättare en överenkomst.
/Kjell
Kjell (Reply)
Intressant ny blogg. Här skriver bloggaren, en ung man , om såningsmannen.
http://kristuslever.se/blogg/liknelsen-om-saningsmannen/
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Ja, den bloggen verkar trevlig både till innehåll och design.
Må Herren bevara vår unge broder.
/Kjell
Kjell (Reply)
Frälsningen är hjälmen i bilden av Guds vapenrustning.
Varför?
Vi har tidigare berört sanningen som bälte. Utan sanningen, bältet, rasar hela rustningen (min tanke.)
Ser ivrigt fram emot svar från alla som vill hjälpa mig förstå detta med frälsningens hjälm.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Man behöver nog inte fundera så mycket på betydelsen av hjälmen.
För det första vet vi ju att utan frälsningen så kvittar det vad vi än gör. Så resten av rustningen nyttar inte mycket till utan hjälmen.
För det andra anser alla tider och kulturer att huvudet är en viktig del av kroppen. Kanske det är just därför hjälmen kallas “frälsningens hjälm”.
I trosförkunnelsen vill de att man helst inte skall använda huvudet, sitt förstånd, utan flumma iväg på känslor. Jag vill nog gärna se även “frälsningens hjälm” som en antydan att Gud anser att vårt huvud är viktigt.
Till sist tror jag att man skall se på de olika delarna av vapenrustningen ungefär som man ser på hjärna, hjärta, lungor och lever. Utan ett av dessa organ lever man inte länge.
Vad jag menar att säga med det är att hela vapenrustningen behövs, vilket även texten säger.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Har läst ditt svar och begrundar det. Samtidigt återgår jag till texten. I Ef kap 6 står:”Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.”
2 verser innan står det “och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger”
Den sistnämnda meningen skulle jag vilja förstå för att se om det finns skillnader i vad som är gåva och eventuellt inte gåva i rustningen. Att frälsningen och Guds ord är gåvor vet vi. Vilket jag menar syns i “Tag emot…” (Inte köp, lura dig till, förtjäna eller sätt själv frälsningen på ditt huvud. ) Medan “sätt som skor” antyder mer av egen arbetsinsats?
/Ulrika
Ps. Varför känns det som att vi talat om detta tidigare?
Ulrika (Reply)
Ulrika skrev: “Den sistnämnda meningen skulle jag vilja förstå för att se om det finns skillnader i vad som är gåva och eventuellt inte gåva i rustningen.”
Ja, så kan man utan tvekan uttrycka det. Men det är nog mindre skillnad än många tror. Jag säger inte att du tror det.
Du känner ju väl till alla dispyter runt tro och gärningar, lag och nåd.
Ett simpelt exempel: Jag ger dej pengar och uppmaningen att köpa bröd.
Är då pengarna en gåva, men inte brödet?
Som Jesu bror Jakob uttryckte det: “En tro utan gärningar är död!”
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Hur tolkar du ““och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger”
Att jag följer uppmaningen med gåvan (köper brödet) och inte hittar på nåt eget med gåvan/tron/gärningen?
Ja, då borde det bli mer fridfullt. Och då är beredskapen i sammanhanget att lita på, följa uppmaningen (lyda låter strängt)
/Ulrika
Ulrika (Reply)
FÖROLÄMPANDE GODTYCKE
Ulrika,
(Nej, rubriken syftar inte på dig, utan en princip jag gärna vill förklara)
Som du vet så är vissa här på bloggen lagom imponerade av symbolik. Och det har “vissa” rätt att vara. Låt mig förklara varför. Symboler har nämligen bestämd betydelse för åhöraren bara om man känner till dess förebilder (och ibland, dess allmänt kända specifika syftning).
Nästan alltid kan man veta väldig exakt vad som avses en symbol, ibland dock inte utan ansträngning (men inte genom att anstränga den fria fantasin utan mer av typen kritisk analys, eller ibland uttrycklig research)
När någon använder symbolik då åsyftas nämligen inte att “allt som kan sägas om symbolen” också gäller för syftet i budskapet. Symbolik skall illustrera endast en eller några få särskilda aspekter av symbolen för det man specifikt vill poängtera.
Om vi vänder på det – symbolik för att lyfta fram en poäng in en del av budskapet kanske inte har någon koppling alls till en annan symbolik rörande en annan del av budskapet.
Och som redan påpekades inledningsvis, bara vissa delar av symbolen (till skillnad från budskapet) är relevanta för det man avsåg. Men detta uttalas inte alltid, utan måste härledas intuitivt av den som lyssnar, eller härledas baserat på den allmänt (då) kända syftningen med en viss symbolik.
Dessa faktum får stor betydelse för hur man behandlar symbolerna vid själva uttolkningen. Det vore enklare att bara peka ut hur man skall förhålla sig till symboler, men det är extremt viktigt att också peka ut vissa saker man INTE får göra med symboler.
ABSOLUTE NO NO
Man får t.ex. inte UTGÅ ifrån symboler och sätta dem i samband, för att ur symbolerna själva, eller ur samband mellan symbolerna (dess förebilder), härleda fram teologiska sanningar, system eller slutsatser öht.
Orsaken till detta är att symbolerna själva aldrig är “budskapet”, de skall bara framhäva enskilda specifika aspekter av budskapet.
Specifika aspekter av budskapet. Inte mer.
Det enda man får härleda ur symbolerna själva är vilka möjliga (eller allmänt kända/vedertagna) aspekter de potentiellt kan bidraga med. Men den aspekt som författaren avsåg skall dessutom ha någon relevans för det sammanhang i vilket symboliken nämns. Och om flera symboler används skall man inte ens förutsätta att någon koppling existerar MELLAN SYMBOLERNA (vilket visserligen kan finnas, men om det skall beaktas måste det i så fall bevisas vara författarens avsikt).
HELT OLIKA ASPEKTER
I det aktuella fallet kan man säga t.ex. följande:
Hjälmen och skorna har INTE något samband. Hjälmen å ena sidan syftar på någon aspekt av “försvar” eller “skydd”, medan skorna å andra sidan syftar på den rörelse av sin ägare de används till.
Hjälmen syftar alltså på någon aspekt av “försvar” eller “skydd” med sin djupaste innebörd härledd ur sammanhanget (dvs inte skydd mot fysiska pilar eller svärd utan… tja, se sammanhanget) medan skorna i texten uttryckligen inte syftar på försvar, och inte ens skydd av fötterna, utan istället drar uppmärksamheten till “fötternas huvudsakliga uppgift”, nämligen att möjliggöra att försätta sin ägare i rörelse. Därav “beredvillighetens skor” ( i vissa översättningar, men skall egentligen vara “förbereda” eller “möjliggöra”).
Alltså: Detta att helt olika aspekter av de olika symbolernas föremål åsyftas (be)visar att övriga aspekter av symbolerna, t.ex. symbolernas inbördes förhållanden etc., är helt ovidkommande.
URSPRUNGLIG AVSIKT
Eventuella samband mellan symbolernas föremål kan alltså visserligen existera, men om detta inte uttryckligen påpekas så existerar de utan att författaren AVSÅG att lyfta fram just dessa. Det är alltså författarens uttryckliga avsikt som gäller, inte läsarens eller åhörarens godtycke.
Man får alltså inte tillskriva författare avsikter som inte på basen av giltiga och tydliga skäl kan antagas vara avsikten.
En förklaring måste därför förefalla nästan “självklar” när man hör den. Detta sagt med viss reservation för fakta som att man vid en viss tid hade gjorde ena eller andra associationen, som kanske inte längre görs idag, och därför inte längre är lika intuitiv, men det är fortfarande författarens tidsenliga och ursprungliga avsikt som har företräde.
EXEMPEL
Låt mig mot denna bakgrund kommentera exempel ur ditt senaste inlägg för att visa vad man direkt kan säga, och var man sedan bör “stanna” ifråga om innebörd man läser in i symboliken:
1. “…frälsningens hjälm…”: Här har vi endast två ord, vilka är självförklarande och en explicit förklaring och ger därför en uttömmande förklaring:
“frälsning” = “hjälm” (varför just hjälm? kan man fråga sig. Troligen för att den direkta associationen är skydd eller räddning (mot pilar och stenar), men Paulus säger uttryckligen “frälsning” (räddning) så det spelar egentligen ingen roll, Paulus kunde ha valt något annat skydd som bild).
2. “…Andens svärd som är Guds ord…”:
Detta betyder alltså
“Andens svärd” = “Guds ord”. Återigen ges förklaringen direkt i texten. Ord representerar urskiljning (inga ord = inget är sär-skiljt, allt är ospecificerat). Ord åtskiljer alltså, och även svärd åtskiljer (åtminstone när man hugger med dem).
3. “… som skor på era fötter den beredskap som …”
“Skor” = “beredskap”. Ordagrann betydelse är “dugliggörande” (eng “preparation”) och skor syftar på “utrustning”. Den sammanlagda innebörden blir då väldigt exakt “utrustad för”, eller “dugliggjord” för att dela det glada budskapet (vidare också till andra).
Om man bestämmer sig för att “fördjupa” sig ytterligare i punkt tre måste man först ha klart för sig (från Bibelns sammanlagda budskap, i MOTSATS till symbolens budskap) att det är evangelium som dugliggör (preparation, förbereder) för det liv vi lever i Kristus. Skon bara illustrerar ATT det är en “utrustning” som läggs till, inte HUR denna utrustning kommer till oss, och även att det inte är något vi har naturligt. Hur denna förberedelse GÅR TILL är alltså inte syftet med vad Paulus säger här, bara att skorna/evangeliet ÄR denna “utrustning”.
DUGLIGGJORD
Man kan dock vägra att bära den utrustning som krävs för uppgiften som Gud har tänkt för alla sina efterföljare. Dvs generella förutbestämda saker vilka Gud har bestämt i förväg för alla hans efterföljare. Vilket för övrigt berör den misstolkade innebörden av den sk predestinationen.
Notera att det alltså var utrustningen i sig, dugliggörandet (dvs ha del i evangelium) som var dugliggör, vilket är Paulus poäng. Skor har aspekten att göra oss dugliga för långa vandringar på “varierande underlag” utan att vi störs av om det även innefattar besvärliga underlag under vissa sträckor. Hur man får på sig skorna har däremot inte med Paulus huvudpoäng att göra.
Man kunde lika gärna frågat: Hur tvättar man fötterna? (och vi anar att det finns “alternativa sätt” att får dem tvättade.)
GODTYCKLIG TEOLOGI
Massor med konstig teologi har uppstått, INTE på grund av symboliken, utan på grund av att man tillskrivit innebörd i symboler som inte tydligt åsyftas av författaren. Man har alltså inte alltid brytt sig om symbolernas direkt anvisade innebörd (som i detta fall anvisas direkt i texten, i samma mening) eller allmänt kända vedertagna betydelser, med relevans för det sammanhang i vilket de uttalas. Teologiska lärosatser måste nämligen läsas ur explicita påståenden i bibelns klartext, inte ur symboliken.
Men oavsett lärosatser får man alltså inte ur symbolik själv “läsa in” mer syfte i budskapet (eller i symbolen) än man övertygande kan bevisa att med nödvändighet måste ha avsetts av den som uttalade den.
GODTYCKLIGT?
Inte alls. Ursäkta att detta blev långt, men innebörden i symbolik anses av många vara “godtycklig”. Min avsikt var att visa att (biblisk) symbolik INTE är godtycklig utan istället ett mycket bra sätt att sätta fokus på avsedda poänger med hjälp av åhörarens antingen på förhand kända, eller intuitiva mest närliggande, förståelse av symbolerna.
BÄTTRE FÖRR
Att vissa idag behandlar gångna tiders symbolik godtyckligt är inget författarna räknade med. En sak som komplicerar idag är att förr i tiden låg ansvaret på att korrekt uppfatta vad någon menade på den som lyssnade medan idag ligger budskapet i både bilder och text “i betraktarens ögon”. DÄRFÖR tror många idag att symbolik är godtyckligt.
TILLSPETSAT
Drar man saken till sin spets (vilket förr var ett vedertaget sätt att driva in poängen), kunde man säga att i själva verket är godtycklig tolkning av vad jag nu skriver, med eller utan symbolik, en förolämpning av mig, samt faktiskt av den som väljer att inte anstränga sig att förstå. Så gör man ju till exempel inte om man sitter och samtalar med varandra sittande öga mot öga vid ett bord, och därför gör man det inte i något annat sammanhang heller (det är bara lite omständligare att kolla av om man uppfattat saker rätt när det gäller en skrift där författaren inte är tillgänglig för frågan om “menar du alltså att…?”)
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf,
Låt mig vänja mig lite vid att du visar hela bageriet när man ber om en bit bröd. Hur bakar man, vad bakar man med.
Hoppas andra sluter upp vid ditt smörgåsbord medan jag vänjer mig vid åsynen av det.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
🙂
När jag “låg i lumpen” (gjorde min värnplikt) hände det sig att en fanjunkare skulle undervisa oss angående karta och kompass.
Gruppen bestod nästan uteslutande av universitets- och högskole-studenter. Fanjunkaren var troligen medveten om sitt akademiska underläge och sade:
Ja, pojkar, ni tror att detta är enkelt, men vänta bara tills jag har förklarat det!
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“Ja, pojkar, ni tror att detta är enkelt, men vänta bara tills jag har förklarat det!”
🙂
Menar du så här? Vad hjälper ett bibliotek när man inte kan knyta kängorna, sula om dem och smörja dem mot otillbörlig väta.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Min avsikt var inte att nedvärdera Rolfs bidrag, men kanske tycker jag lite grand som du att det var ganska invecklat.
/Kjell
Kjell (Reply)
Rolf och Kjell,
“Hjälmen syftar alltså på någon aspekt av “försvar” eller “skydd” med sin djupaste innebörd härledd ur sammanhanget (dvs inte skydd mot fysiska pilar eller svärd utan… tja, se sammanhanget) medan skorna i texten uttryckligen inte syftar på försvar, och inte ens skydd av fötterna, utan istället drar uppmärksamheten till “fötternas huvudsakliga uppgift”, nämligen att möjliggöra att försätta sin ägare i rörelse. Därav “beredvillighetens skor” ( i vissa översättningar, men skall egentligen vara “förbereda” eller “möjliggöra”).
Tror Paulus nickat jakande.
Sedan gjorde jag visst en koppling mellan skorna och svärdet. Där skulle Paulus kanske mer givit ifrån sig ett tyst leende, inte lika jakande alltså.
Kjell påpekade vikten av hela rustningen. Vi får bejaka att Paulus håller med Kjell. Eller om det är tvärtom:)
Jo, nu har jag smakat lite på Rolfs salta sill “Syften.” Vi får se om jag fattar nåt. Om inte är det inte Rolfs fel. Inte heller Paulus och inte ens Kjells:)
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Rolf skrev: “Hur man får på sig skorna har däremot inte med Paulus huvudpoäng att göra.”
Inte i den texten.
När Jesus säger “Be och ni ska få” kan man få hjälp att få på sig sin rustning om den är för trång, för stor, har för många hål i skorna eller känns till synes alldeles borta.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Japp. Men som du själv antydde, bön behandlas i andra texter. 🙂
Jag tror för övrigt du missade min poäng med bageriet. Folk tror ju inte på bakelser. Därför visade jag hur man fuskat med bakandet, vilket gett både bakelser (liknelser) och bagerier (bibeltolkning) dåligt rykte.
Men nu låter vi jäsa. 🙂
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Kjell,
Kanske du bara förväntar dig något invecklat? Tänk istället busenkla regler som var och en reducerar antalet tänkbara tolkningssätt tills bara väldigt få tolkningsalternativ finns kvar. Man vill nämligen (nästan) alltid markera endast en (1) viktig aspekt med hjälp av symbolik.
Uppenbarelseboken är lite annorlunda då den använder flera symboler i komplex samverkan.
// Rolf Lampa
Rolf Lampa (Reply)
Rolf,
Jag är så otydlig (så att det blir invecklat:)
När jag skrev: “Hur bakar man, vad bakar man med” menade jag att du visar oss det. Och det är jag väldigt tacksam över. Så tacksam att jag inte vet vad jag ska säga när någon inbjuder till sådant.
Du skrev:”Därför visade jag hur man fuskat med bakandet, vilket gett både bakelser (liknelser) och bagerier (bibeltolkning) dåligt rykte.”
Jo, du visar fusket, men än viktigare: Hur man bakar rätt.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Jag skrev:”Jo, du visar fusket, men än viktigare: Hur man bakar rätt. ”
Man kan med fördel byta ut “men” till “och.”
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Jag ser att du har upptäckt hur bra detta funkar 🙂
/Kjell
Kjell (Reply)
Fortsättningen på denna artikel finns nu att läsa:
Riktigt frälst – del 2.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Gud känner sitt namn på vilket språk Han än åkallas. Även på latin får vi förmoda. Ändå, ju närmare ursprunget destå bättre är det för samtliga parter.
Lars W (Reply)
Jag ser ett A och ett B-lag och kanske fler kategorier utifrån tillgänliga profetior.
A De som får sin eviga bostad i det nya Jerusalem och kan gå fritt ut och in genom Stadens portar.
B De som har sin bostad på den nya Jorden och har fritt tillträde till det nya Jerusalem, till livets vatten och till Livets träd
C De som har sin bostad på den nya Jorden men inte har rätt att gå in i Staden genom dess portar
De övriga har sin del i “den brinnade sjön”. Vilka de är finns noggrant angivet i Johannes Uppenbarelse.
Kategorierna A och B kan betecknas som “frälsta”. Angående kategori C är benämningen tveksam. Men de har åtminstone sina namn skrivna i Livets bok.
Lars W (Reply)
Lars W,
Tack och lov att Konungarnas Kungs Kungarike är “Riket tvärs emot!”
Markus 9:33-35 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst. Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.”
I likhet med resten av HRM-arna tycks du blanda ihop tusenårsriket med evigheten.
Som frälst räknar jag med att slippa tusenårsriket 🙂
/Kjell
PS. Och som svar på det privata meddelandet: Nej, du är inte blockerad mer än resten som skriver här. Jag kör med 100% moderation.
Kjell (Reply)
Kjell skrev: “I likhet med resten av HRM-arna….”
Undrar vad HRM är. Inledde sökandet om HRM på denna blogg och fann en intressant artikel som Antonia publicerade här för ett par år sedan. HRM och MFS är samma?
http://unajuaje.niwega.net/2011/12/19/var-ligger-din-horisont/
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Jag skrev: “som Antonia publicerade här för ett par år sedan.”
Rättare sagt. En artikel som Antonia skrev och lät publiceras här för ett par år sedan.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
MFS (Messianska Föreningen Shalom) är en av de sekter som hör till HRM (Hebrew Roots Movement). Den grundades av Stefan (Ketriel) Blad som var verksam i Livets Ord innan han insåg att deras evangelium inte ledde till att han kunde uppnå det han själv strävade efter.
Stefan (Ketriel) Blad har konverterat till judendomen och således även underkastat sig den obligatoriska operation detta kräver. Han bor i Israel och har därifrån den ideologiska ledningen över MFS.
En tidigare kollega till Blad är Lars Enarson som driver en liknande sekt under namnet “Watchman International”. Han var samtidig kollega till Blad i Livets Ord.
Båda dessa herrar tog avstampen med att förneka att Jesus är Gud och många heta bloggdebatter har behandlat detta.
Blad är, enligt min bedömning, mindre riktad på jordiskt överflöd än Lars Enarson.
Lars Enarson förlorade anhang och därmed intäkter tills han gjorde en pudel och igen började erkänna Jesu gudomlighet. Han skrev en bok som har titeln “Stötestenen”. Det något egendomliga är att bokens budskap är i stort sett okänt bland anhängare av Watchman International.
Sinnesändring eller bara ändrad taktik för att inte förlora ännu mer finansiellt? Berndt Isaksson brukar publicera Enarsons nyhetsbrev.
Aletheia lutar starkt åt HRM hållet. Eddie Chumney och Markus Biltz är två HRM-lärare som inbjöds av dem.
Det alla HRM-are har gemensamt är en legalistisk hållning där medlemmarna långsamt men säkert leds in i tvånget att hålla på dagar och tider och att leva efter judiska matförbud. Bland Enarsons anhängare förbjuds barn att äta hallonbåtar och glass eftersom dessa saker kan innehålla gelatin som eventuellt har sitt ursprung från grisar.
Lars W (som är en av hans flera signaturer) trillade dit när Chumney besökte Sverige och propagerar sedan dess för HRM-läror.
Ännu en sak HRM-are har gemensamt är de tror att tusenårsriket är vårt mål, och inte himmelen. Vidare har de svårt att acceptera att Den Helige Ande är en person. Vissa svävar på målet och andra förnekar det rent ut. Givetvis förnekar Blads anhängare detta rent ut. De förnekar ju även med all tydlighet tron på Jesu gudomlighet.
Det HRM har gemensamt med Livets Ord är att målet för framgång och lycka ligger i tiden. Alltså på denna sidan av evigheten.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
“I likhet med resten av HRM-arna tycks du blanda ihop tusenårsriket med evigheten.”
Nej, jag menar att de som befolkar den nya Jorden blir indelade i tre huvudkategorier på det sätt jag angivit.
Under “de tusen åren” tillhör de flesta ett slags B-lag. De som överlever Harmagedon. Alla kommer dock att under “de tusen åren” rätta sig efter Konungens bud och även mestadels under “en liten tid” därefter. Med eller mot sin vilja. Mot slutet av den Messianska tiden kommer de ovilliga att visa sitt rätta ansikte och det blir då dags för “den sista striden”.
Lars W (Reply)
Lars W,
“Lars W (som är en av hans flera signaturer) ”
Använder du flera signaturer samtidigt eller har du bytt med tiden och använder enbart Lars W nu?
Om du använder flera signaturer samtidigt, varför?
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Kjell,
“Stefan (Ketriel) Blad..”
Ett sätt att hedra sina föräldrar är att acceptera det namn man fått. Om namnet inte är direkt konstigt, vilket Stefan inte är.
Jag har börjat söka texter om fantomer och skulle behöva en på svenska. Fantombilder brukar vittnen göra. I den religiösa världen tycks människan själv bygga upp sin fantombild. Man skapa bilder som man vill ska uppfattas och drar sig samtidigt tillbaka så snart bilden riskerar ramna. Det gäller stoooooora ledare och stooooora profeter o andra som ser sin position som det främsta målet i livet.
Jag har slutat blogga. Det här är ett fullständigt naturligt inlägg i mitt fullständigt naturliga engagemang för de släktingar som dagligen bombarderas av e-post o annat från fantomerna.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
Jag vet att du blev väldigt besviken på att MFS Ordförande avsiktligt maskerade sig som Derek för att om möjligt bevisa att hans tankar är till 90% rumsrena.
Nog om MFS. Lars W är inte medlem av MFS och i hans fall finns det, så vitt jag kan bedöma, ingen som helst avsikt att dölja vem han är.
Om du vill lära känna Lars rekommenderar jag dej att kolla Aletheias så kallade 500-sal. Den har blivit nästan en privat bloggtråd för Lars.
Resten får du avvakta Lars’s svar på.
/Kjell
Kjell (Reply)
“Jag vet att du blev väldigt besviken på att MFS Ordförande avsiktligt maskerade sig som Derek”
Tror att han bad om ursäkt efteråt. Oavsett har jag förlåtit honom för att han använde mig för sitt lilla experiment.
Nu handlar det om att jag vill visa hur obibliskt det är med fantomledare. Fast jag har nyss börjat med dessa tankar och under temat frälsning, A o B- lag kan vi börja med Rom 3:
“Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.”
Om man tror att Gud vill att man inte ska äta hallonbåtar ska man naturligtvis inte äta hallonbåtar. Hur man än väljer ska man göra det i kärlek och inte i tron att valet frälser eller placerar en i ett bättre gäng.
Det finns olika lag/hagar utan inbördes rangordning. Båda helt beroende av Herden. Och jag delar Antonias tro att hagarna, den judiska och den hednakristna, sammanslutes sedan. Ur Joh 10:
“Jag har också andra får som inte hör till den här fållan . Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.”
När Jesus säger detta till judarna talar han om de hednakristna. Som alltså inte hör till judarnas fålla. Hur Gud väljer angående icke omvända judar blir enbart Guds sak liksom hur han gör med icke omvända hednakristna. Helt klart är även att vi som hednakristna inte ska hoppa över staketet till den andra fållan. Då handlar vi mot bättre vetande emot det som Jesus gjort för oss.
/Ulrika
Ulrika (Reply)
Ulrika,
“Använder du flera signaturer samtidigt eller har du bytt med tiden och använder enbart Lars W nu?”
Jag använder “Lars W” överallt där det går. Med ett undantag.
Lars W (Reply)
Kjell,
“Om du vill lära känna Lars rekommenderar jag dej att kolla Aletheias så kallade 500-sal. Den har blivit nästan en privat bloggtråd för Lars.”
Verkar som jag cencureras hårdare där nu. Får lite till min egen site i framtiden.
Angende 500-salen kan ju vem som helst skriva där, inklusive besvara/bemöta mig. Inte kul att vara ensam i en sal som sägs rymma 500.
Lars W (Reply)
Lars W,
“Jag använder “Lars W” överallt där det går. Med ett undantag.”
Det kan väl vara okej. Till och med rätt. Så länge du inte utnyttjar andra med undantaget. Är det i sajten “Spekulera mera i missmodets mörker” som du har annat alias?
/Ulrika
Ulrika (Reply)
“Är det i sajten ‘Spekulera mera i missmodets mörker’ som du har annat alias?”
😉
Lars W (Reply)