Blåkopia, arv, miljö och vilja

De senaste dagarnas diskussioner har lett mina tankar till något vi sällan talar om, kanske till och med avsiktligt förtiger eftersom det är genant och eftersom ingen kan beröma sig av att vara perfekt.

Jag tänker skriva om det som kallas skötesynd och enligt synonym-ordböcker har en betydelse som liknar inrotad ovana, last, svaghet och fel. Definitionen formuleras som en typisk svaghet eller dålig sida hos en person.

Låt oss se om det finns några texter i Bibeln som kan hjälpa oss att förstå detta.

Jag börjar med att citera de 14 första verserna av Psalm 139, som beskriver en människas ursprung:

HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: “Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.

Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

Låt oss sedan jämföra det med en kort text, ur Uppenbarelseboken 2:17, som beskriver den frälsta människans mål:

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Målet är att få vara helt unik i enlighet med hur Guds blåkopia. När det står “namn” betyder det ofta, som här, personlighet och egenskaper.

Om vi får tro på dessa och andra texter så finns det således en medveten “konstruktion” en plan där Gud vet all i förväg och ett mål som är förutbestämt och väl definierat men som i alla fall till en viktig del beror på vår vilja att låta Herren vara Gud.

Jag kommer strax till de svåra frågorna, men först vill jag citera ännu en text. 2 Mos. 20:3-6:

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Nu kommer jag till de svåra frågorna.

Hur bra väver Gud egentligen?

Det föds ju stackars barn med mer eller mindre grava avvikelser. Alltifrån Downs syndrom, Hydrocefale och Spina bifida till färgblindhet. Både fysiska och psykiska “defekter” finns med. Hur skall man förstå det? Psalmisten prisar ju Gud och talar om underbara verk och en underbar skapelse.

En sådan sorg för föräldrarna när en efterlängtad baby kommer till världen med grava handikapp! Ett stort, livslångt lidande för barnet som har fått med sig bördan av ett handikapp i en värld där alla måste vara “perfekta” för att inte diskrimineras och mobbas!

Det har skrivits många böcker om “lidandets problem”. Jag kommer här inte att gå in på det. Det ämnet är alltför komplicerat. Men kanske kan vi ana hur Gud väver en människa.

Vi vet ju nu att blåkopian finns i det som kallas DNA. Den vetenskapliga förklaringen låter så här:

DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribo-nukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, genomet, i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus). DNA-molekylens huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som används för organismernas utveckling och funktion.

Rent praktiskt är det således ett faktum att en ny individs DNA är fastlagt så snart som en spermie sammansmälter med en äggcell.

Detta är ett starkt vetenskapligt argument mot de barnamord som kallas “abort”. Människans formande, liv och mål ligger i Guds hand från och med det momentet. Mördarna kommer att få sitt straff om de inte omvvänder sig.

Därför är det också så att lika väl som vi förstår att vi kan drabbas av cancer vid 50 års ålder så kan redan den encelliga människan i vardande drabbas av sjukdom och död. Om du tittar på den vetenskapliga förklaringen igen skall du se att de finns så kallade RNA-virus som således har möjligheten att förstöra processen även på ett mycket tidigt stadium. Troligen finns det fler följder av syndafallets ondska som kan ställa till problem.

Visst är det svårt att förstå och acceptera att Gud tillåter detta. Men, som sagt, jag tar inte upp detta “lidandets problem” här. Jag skall dock formulera det. Det låter så här:

  • Endera är Gud allsmäktig, eller så är han god. Han kan inte vara båda.
  • Om Gud är god så är han inte allsmäktig, för det finns ondska.
  • Om Gud är allsmäktig så är han inte god, för det finns ondska.

Definitionen lyder så här:

Teodicéproblemet, Ondskans problem, (av franska théodicée, ytterst av grekiska θεός, Gud, och δίκη díkē, ’rättvisa’) behandlar problemet med att förklara Guds existens – närmare bestämt hur Gud kan vara både god och allsmäktig – när det finns ondska och lidande.

Tron på Gud innehåller två komponenter. Dels att ha förtroende för Gud, och dels att vara trogen. Ovanstående torde förklara varför det inte är självklart att man har förtroende för Gud.

Så kommer vi till arvet vad gäller resultatet av “vävandet”. För faktum är ju att det finns ärftliga sjukdomar. Igen lämnar jag “lidandets varför” därhän. Det finns en antydning i texten från andra Moseboken som jag citerade ovan. Här blir det genast ännu mer komplicerat för här kommer föregående generationers viljor och handlanden med i bilden.

Dessutom en information som de flesta av oss har problem att rimma med en god Gud. Hur kan en Gud var god om han låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar honom?

Om du aldrig har ställt den frågan så utgår jag från att du aldrig verkligen har läst den texten! Jag minns när jag som tonåring protesterade mot denna text och bad min pappa att förklara hur detta kan stämma med en god Gud. Han började med att be mej läsa resten av meningen: “men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud“.

Och nu visar det sig alltså att arvet, miljön och viljan måste behandlas tillsammans.

Jag fick födas av kristustrogna föräldrar som verkligen längtade efter första barnet. Jag fick all den kärlek, värme och omvårdnad som ett barn behöver. Jag fick växa upp i ett land där de sociala förmånerna gjorde det möjligt för mej att studera så länge jag ville. I en ekonomi som växte i takt med mognandet av barne från baby-boomen.

Visst finns det mindre önskvärda ingredienser (arv) i mitt DNA och visst fanns det kanske även mindre önskvärd påverkan av miljön, om jag tar med allt och alla som spelar en roll i ett barns uppväxt. Inte var pedofilen som ville locka mej bra. Inte var misshandel och mobbing i skolan bra.

Men jag tackar Herren att jag fick växa upp under “Den Högstes Beskärm” och mina jordiska vårdnadshavares allra, allra bästa skydd och ledning.

Kanske undrar du nu vad detta har med skötesynder att göra. Då skall jag försöka förklara. Jag använder texter ur Bibeln till detta.

Och då citerar jag Johannes första brevs hela första kapitel:

Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.

Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

Här finns “nyckeln” till problemets kärna.

Har du skötesynd? Då hör du, i likhet med mej och många andra, till majoriteten.

Lösningen består inte att köra slalom genom Bibeln och halka förbi allt som man inte gillar.

Lösningen består i att bära fram syndabekännelse inför Herren. Ibland kan det hjälpa att tala med trosfränder. Men det gör det faktiskt inte alltid.

Dock hjälper det alltid att vara ärlig. Bekänna inför Herren och inte förneka inför varandra.

/Kjell

10 thoughts on “Blåkopia, arv, miljö och vilja”

  1. Det fanns ett skyltfönster på gatunivå längs Broadway (New York). Fönstret var målat mörkrött förutom ett litet titthål på ögonhöjd. Ovanför titthålet stod det med stora bokstäver:

    Totally naked!

    Många gick fram och tittade in i lokalen i hoppet att det handlade om en sex show. Det enda de fick se var ett plakat där det stod:

    One day
    you will stand totally naked
    before God!

    “Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.” (Upp. 3:15-17)

    “Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” (1 Joh. 1:5-10)

    Inget som inte här och nu är bekänt och förlåtet kommer att vara dolt på den dagen!

    /Kjell

        (Reply)

  2. Herren är god, och Han gör oss medvetna om våra synder, om vi är uppriktiga i våra hjärtan. För mig blir det en stund av glädje när jag bekänt min synd inför Herren. Sanningen gör oss fria!

        (Reply)

  3. Majlis,

    Det vi alla måste komma ihåg är att själafienden gör allt för att vi inte skall välja syndabekännelsens väg.

    De som dock gör det upptäcker hur stor nåden är.

    Till alla som är rädda för Guds bud vill jag säga: Det ser helt annorlunda ut på andra sidan av själafiendens påhittade staket.

    Innan ser det ut som ett oöverstigligt hinder. Det vill själafienden. Låt ingen falla för att hypnotiseras av honom.

    Efteråt får man söka ordentligt för att till och med hitta en tröskel. Det vill Herren.

    För sedan är vi fria att förkunna nådens evangelium.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Ulrika,

    Ja, jag tror nog det. Fast ordet finns inte. Jag tar ett exempel.

    Abram ljög angående sin hustru i det han inte berättade att de var gifta. Det var en halvsanning för hon var ju även hans “syster”, vi kallar det halvsyster.

    Han gjorde det 2 gånger. 1 Mos. 12:11-13, 1 Mos. 20:2-12

    Isak gjorde sedan samma sak. 1 Mos. 26:7-11

    Det finns nog flera exempel med detta tänkte jag på i första hand. Kombinera det med Guds ord i 2 Mos. 20:3-6

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell,

    Budorden i 2 Mos kom efter att de syndat. Vad hade de att gå efter innan?1 Mos 2:24?

    /Ulrika

        (Reply)

  6. Ulrika,

    Jag citerar.

    Dessutom hade Abram/Abraham dirkt kommunkation med Gud.

    /Kjell

    Rom. 1:18-24

    Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.

        (Reply)

  7. Kjell,

    Farao och Abimelek hade tydligen uppenbarelsen om vad som var/är rätt. Om Gud vid dessa tidpunkter uppenbarat det rätta för Abram och Isak vet jag inte. Hur mottaglig för rannsakan de var vet jag inte heller men Faraos konfrontering verkar inte ha lett till någon förändring hos Abram, då han upprepar sin synd inför Abimelek.

    Det är fullt möjligt att Gud införde principen om att låta missgärningar ärvas innan han deklarerar dem skriftligt i Mos 2. Hur som helst återstår frågan varför han låter missgärningar ärvas. En enkel slutsats är att barnen är det käraste vi har och det är en rejäl påminnelse att söka göra rätt för att det ska bli rätt även för dem. Att det finns konsekvenser av att göra fel. Gud tvingar ingen att göra fel. Men utan tydliga principer kring konsekvenserna av vårt egna handlande hade vi varit totalt ostyriga.

    /Ulrika

        (Reply)

  8. Ulrika skrev: “Hur som helst återstår frågan varför han låter missgärningar ärvas.”

    Den frågan kommer du inte att få svar på, här och nu. Det är faktiskt så att frågan om “varför” inte är primär. Inte ens i våra liv här på jorden.

    De som fastnar i grubblerier över “varför” brukar förr eller senare gå sönder.

    Den primära frågan i alla sammanhang är “hur?”.

    Och på den frågan får vi ett otvetydigt svar.

    Svaret är: “Genom olydnad, ohörsamhet, viljan att själv bestämma, vilja att själv vara högsta hönset.”

    Ärver gör vi det. Troligen genom både DNA och miljö.

    Befriade blir vi och alla som beror på oss, av nåd, genom lydnand. Fastän man aldrig kan sona en synd med goda gärningar. Däri ligger nåden.

    Fundera själv på det.

    Hur många tanter måste du hjälpa över vägen för att sona ett mord?

    /Kjell

        (Reply)

  9. Kjell,

    En annan primär fråga är hur man “hanterar” varandras “svagheter.”

    Tror att ” var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek” är tillämpbar i sammanhanget. (Ef 4)

    /Ulrika

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *