Dörrarna stängs

Vart går tåget?

Vilket tåg har du valt?

Om du väljer fel tåg går det åt skogen.

Går ditt tåg till Rom?

Eller kanske till Jerusalem?

Kanske känner du följande sång?

  1. Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå. Men ett är dock säkert: den väg du mig för för mig är den bästa ändå.
  2. Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, men du skall få se det en gång. Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? Ej prövningens dag är så lång.
  3. Mång tusende vagnar, o Herre, du har, och vilken du väljer för mig kan göra detsamma, ty lycklig jag far till himlen i sällskap med dig.
  4. Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand, all smärta försvinner och allting blir klart hos Jesus i fröjdernas land.
  5. I tillbedjan skall vi då böja oss där och ropa mångtusen i kör: Rättfärdig och nådig, o Herre, du är för evigt i allt vad du gör!
  6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del till dess alla varför får svar. Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: ett arv utan like jag har.


Kan du sjunga med i tredje versen?

“Mång tusende vagnar, o Herre, du har, och vilken du väljer för mig kan göra detsamma, ty lycklig jag far till himlen i sällskap med dig.”

Eller vill du hellre välja vagn själv?

Ja kanske vill du till och med välja tåg?

Det enda man kan vara säker på när man åker tåg, är att om man väljer fel tåg kommer man inte till den önskade destinationen.

/Kjell

Visits: 40

5 thoughts on “Dörrarna stängs”

  1. 1. Två väldiga strider om människans själ,
    att helt på sin sida den taga.
    Den ene vill människans eviga väl,
    men kan inte alltid behaga.
    Den andre vill se henne fången och snärd,
    förvillar med smicker och lockar med flärd
    och tänker blott på att bedraga.

    2. Den ene den gode Guds Ande är,
    som bjuder oss frid och försoning.
    Vår Hjälpare är han, som syndaren lär
    i Kristus att vinna förskoning.
    I synd och i mörker den andre går fram,
    han börjar i lögn och han slutar i skam.
    Förbannelse heter hans boning.

    3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid
    du äger att än dej besinna.
    Slut aldrig med synden och frestaren frid,
    vad skulle du därpå väl vinna?
    Den icke betänker sitt eviga väl,
    men binder i stoftet sin fattiga själ,
    skall aldrig till himmelen hinna.

    4. Men salig är den som vill höra Guds ord
    och vet att dess salighet gömma.
    För henne blir nåden i evighet spord,
    när Herren all världen skall döma.
    Guds helige Ande, mej mana och lär
    att söka av hjärtat det ovantill är
    och aldrig min Frälsare glömma.

    Sven Reichmann nämnde den här psalmen i sitt bibelstudium http://www.kristenmp3.se/SvenReichmann/Motstandaren/Motstandaren.mp3

    Han sa något som jag stannade vid:

    Gud älskar dig utan att snegla på dina gärningar

    och ett av målen med våra liv är ju att vi skall komma till den punkten där vi också

    älskar Gud utan att snegla

    Inspelningen är inte så bra just här, det kunde t e x finnas en fortsättning: utan att

    snegla på vad Gud kan göra för mig

    Att älska Gud, inte för vad Han gör eller Har gjort, utan för den Han är! Här behövs tid med Gud och Han har alltid öppet!

    Jag vill varmt rekommendera Reichmanns bibelstudier.

    glb

        (Reply)

  2. En bild dök upp i mitt inre.

    Om man tänker sig vår kropp här som en gipsform. Den ska forma vårt eviga jag men är inte annat än en form. Vår evighetsvarelse är det konstverk som finns kvar när gipsformen tas bort.

    Vi bedömer varandra efter hur denna form ser ut. Men våra former ser ju så oändligt olika ut. En kliniskt deprimerad tycker vi kanske inte visar så mycket av Guds Rike. Men kanske denna sjukdom gör ett nödvändigt jobb i den sjuke. Som blir en helt annan person när denna “gipsform” tas bort. Å andra sidan har vi den som har fötts med en mild och lätt personlighet, kanske i en stabil kristen familj. Denne kanske vi har lättare att se Gud i. Men denne person lever ju också i en gipsform som han eller hon inte har valt. Det kommer visa sig vad för slags personer vi innerst inne är när dessa formar tas bort.

    Kan man se det på det sättet?

        (Reply)

  3. Jag är med på himlatåget som går på den himmelska järnvägen.
    Ett tryggt tåg som går med kraft från GUD.
    Järnvägen har JESUS själv byggt, och grunden är Hans Ord.
    Därför är banan både säker och hållbar !
    JESUS har betalat priset, så det är upp till var och en av oss att välja om vi vill stiga på himlatåget.

    Man fröjdas i sitt inre när man tänker att snart är resan slut – vi har nått slutmålet för vår resa.
    Där skall jubelsången härligt brusa – vi prisar GUD och Lammet som oss har köpt fri !
    Sorger flytt, morgon grytt, uti himmelen !
    HALLELUJA !

        (Reply)

  4. Martin,

    Det där var en lärorik fundering som du har kring bilden om våra kroppar. Din bild fick mig att leta o bläddra runt i lexikon o bibelställen. Ett bibelställe som jag fastnade vid är där Paulus liknar oss som lera och Gud som krukmakaren 🙂

    Du har en poäng med att Gud ser till hjärtat, det inre, och att människan tar för mycket fäste vid det yttre.

    /Ulrika

        (Reply)

  5. Martin,

    Det du formulerar är ju en blid. Det är inget fel med det så länge bilden pekar på den sanning den försöker åskådliggöra. Men man måste alltid komma ihåg att bilden aldrig belyser hela sanningen utan är en reduktionism av sanningen.

    Den bästa bibeltext jag vet om detta är Psalm 139 som man sedan får utgå ifrån när man läser Nya Testamentets löften till de troende.

    Vi har alla olika untgångspunkter och därför kan varken vi själva eller andra avgöra hur långt på vägen vi har kommit. Bara Gud vet det. Därför blir hans dom rättvis. I detta sammanhang bli uppmaningen “döm inte” lättare att förstå.

    Kolla även mitt svar till Fredrik.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *