Vem är vem?

RKK säger utan att rodna att om du inte hör till en församling som böjer sig för påven så är du inte frälst. Det är en soft version av “extra ecclesiam nulla salus”, vilket betyder att “utanför Kyrkan (=RKK) finns ingen frälsning.

Aktiva proselyterande, höglärda apologeter som Peter Kreeft uttrycker det med ordet “Haulded aboard The Ark” i sitt vittnesbörd om hur han blev frälst från protestantismen till att befinna sig i säkert förvar på Arken = RKK.

Jag tänker repetera en bloggpost jag skrev för lite mer än 6 år sedan när jag fick vara medarbetare på Aletheia. Där jag har lagt till något kan du se det. Det skrivs då med denna färg. Här och där har jag redigerat med kursiv, fetstil eller färg.

Jag har förstått att detta populära program kanske inte visades på svensk TV i svensk version. I Holland hette det “Wie van de drie?”, i USA och den engelsktalande världen “Tell the truth!”, i Tyskland “Sag die Waarheid!”, i Italien “La verità!”, i Norge “På ære og samvittighet!”

Här följer den 6 år gamla artikeln.


För några år sedan fanns det ett TV-program som (om jag inte minns fel) hette “Vem är vem?”. Tre personer presenterades för en frågepanel. En av personerna var den “äkta” och de två andra spelade. Det gällde för frågepanelen att gissa vem som var äkta. Alla tre fick presentera sig själva och sedan svara på frågor. Alla tre sade alltså i början något i stil med: “Jag är Lars Larsson och jag är operasångare.” Sedan var det fritt fram för frågor. Svaren var alltså sanna från en av de tre och hopfantiserade från de andra två. Efter en tids frågande var panelen tvungen att välja vilken de trodde var den äkte Lars Larsson. Som slutkläm bad programledaren den äkte att resa sig ur stolen.

Artikeln handlar om Jesu varning i Matteus 24:4b-5: “Sen till att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Jag är Messias’ och skola förvilla många“.

Fastän det bara var tre figuranter, en äkta och två falska, var det oftast nästan omöjligt att gissa vem som var den äkte. Tänk om det hade varit många figuranter!

Nu talar Matteus om för oss att vi är panelen i en liknande, men mycket större “vem är vem” tävling och att det finns många figuranter. I Matteus 24:4b-5 läser vi att den äkte Messias varnade: “Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Jag är Messias’ och skola förvilla många.

Det är kanske också viktigt att ta med den fråga som Jesu lärjungar ställde och som Jesus här svarade på. I den tredje versen av samma kapitel läser vi lärjungarnas fråga: “Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände“.

Lärjungarna frågar “när kommer det att ske” och Jesus svarar med “vad som kommer att ske” och tillägger för säkerhets skull “Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.”

Det är viktigt att vi kommer ihåg tidsaspektens hemlighetsgrad. Speciellt när vi läser vidare och ser Jesu följande varning: “Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.” (Fast naturligtvis tror många av oss att vi är smartare än så. Oss lurar han inte!)

Jesus ansåg det nödvändigt att varna för två saker:

  1. Den första varningen är att det kommer att komma många falska figuranter som utger sig för att vara Messias.
  2. Den andra varningen är att det kommer att finnas risk att vi inte längre väntar oss att den äkte Messias skall komma.

Och han ger upplysningen att många kommer att bli förvillade.

Vilka kan då dessa falska Frälsare vara? Och hur skulle vi kunna bli förvillade?

Det kommer tydligen att finnas människor som är “stora ledare” och som predikar EN väg till frälsning. Det gör de nog oftast genom att de skissar en egen himmel. Buddhas himmel är ju att bli nöjd genom att döda begäret och ambitionerna. En börsgurus himmel är ju att investera så att han vinner miljarder. Vegangurus lovar ett långt och sunt liv. Islamgurus lovar att självmordsbombarna dagligen får roa sig med flera dussin jungfrur.

När Guds utbud inte längre verkar tillräckligt häftigt fyller vi på med det vi längtar efter. Detta är att gå över gränsen till det ockulta. Men vi behöver ju få fart på verksamheten, eller hur?

Glöm aldrig att om Gud inte svarar på bön med expressfart och inte ger precis det jag just nu tycker mej behöva, så har Han en anledning till det. Visst kan jag som Saul gå till ett ockult medium för att få svar. Bibelns budskap är inte att det inte funkar. Bibelns budskap är solklart. Det är helt enkelt förbjudet! Endast kärleken till Sanningen kommer att kunna bevara oss från avfall.

Vad för slags himmel vill du ha? Du kan hitta svaret på den frågan med en liten övning. Svara bara på följande komplexa fråga:

Om det fanns en ö dit du kunde åka så ofta du ville och göra precis vad du ville utan att det skulle tillräknas dej som synd. Hur ofta skulle du då åka dit och vad skulle du göra där?

Frågan är retorisk, var vänlig och svara inte annat än till dej själv. Svaret är din egen version av himmelen.

Om nu någon kommer och påstår sig veta ett sätt att uppnå detta finns det ju risken att du skulle falla för den frestelsen. Eller hur?

Men detta är väl bara fantasi från min sida? Inte faller man väl för sådana enkla trick? Jo, det gör man nog. Ganska enkelt till och med.

Det finns inte direkt någon brist på gurus som berättar vad vi måste göra för att vinna frälsning. Det finns en massa gurus, som dessutom kallar sig kristna, som berättar vad vi måste göra för att bli rika och vackra. Det finns gurus som är beredda att förlåta synder bara betalningen är passande. Var och en kan nog själv tänka ut mera situationer där gurus spelar en viktig roll.

Och när man nu äntligen hittat sin guru så blir behovet av den äkte Messias komst mycket mindre. Kanske så litet att man slutar tänka på det.

Detta är inget nytt. Till och med Jeremia varnade för det 5:31 Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?

Och sedan, när änden på detta kommer, kommer den störste och bäste och vackraste falske Messias och alla blir glada för att det gick så smärtfritt och att det nu äntligen blir himmel på jorden. Uppryckandet blev omärkbart och Jesu återkomst skedde omärkbart och vi är mänsklighetens lyckostar!

Och om Messias redan kommit finns det nog väldigt få som förväntar sig att han skall komma. Eller hur?

Men vi får hjälp av Jesus i ytterligare en varning i verserna 25-27: “Jag har nu sagt eder det förut. Därför, om man säger till eder: ‘Se, han är i öknen’, så gån icke ditut, eller: ‘Se, han är inne i huset’, så tron det icke. Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara.

Jag personligen tolkar just detta så att jag inte bör tro på någon, vem det än är, som säger att Jesus kommit tillbaka. För när Han kommer, den äkte Messias, kommer det att ske med blixt och dunder som ingen kan missta sig på. Dessutom är det ju så att när Jesus har kommit tillbaka så finns det inga valmöjligheter kvar. Jag behöver alltså inte välja och kan därmed avvisa både välvilliga och illasinnande råd om vart jag behöver gå för att finna Messias.

Nu byter jag ton men belyser samma saker…..

Jesus koncentrerar svaret på att det finns anledning att “vara på sin vakt” eller att “vaka” så att vi inte blir bedragna.

Eftersom Jesus aldrig talade “tomma ord” betyder det att det finns stor anled- ning att förmoda att det blir lättare att “bli bedragen” än “att vara på sin vakt”.

Så man kan då fråga sig hur man tar sig vara och inte somna på vakten.

Det är alltid lättare att tala om vad man “inte” bör göra än om vad man “bör” göra. Så därför börjar jag med det.

Jesus sade inte!!! “Varen paranoida och misstänken alla som ni inte gillar.”

Jesus sade inte!!! “Ta del av världens händelser så att ni lever i ständig panik.”

Istället de svårsmälta orden “gören eder inga bekymmer över morgondagen” med den minst sagt egendomliga motiveringen att “var dag har nog av sin egen plåga“.

Vad skulle vi kunna bli bedragna på? Inget annat än nådens evangelium naturligtvis. Och hur skulle detta kunna gå till? Tyvärr alltför lätt, för vem av oss skulle inte hellre välja att inte besväras av en allsmäktig Gud och istället klara skivan själva? Och dessutom, om denne Gud vill göra något som helst anspråk på oss måste Han ju bevisa att Han är god. Och god betyder naturligtvis att vi alla skall kunna leva “the American dream”. Eller hur? Bara vara glada och ha det bra och bli rika och vackra och goda i egen mening.

Varje gång köttet kittlas och vi ser möjlighet att kunna “kräva” något av Gud. Varje gång vi frestas att lägga till eller dra ifrån nådens evangelium. Varje gång vi frestas att trösta oss själva eller bli enthusiastiska hellre än inspirerade, är det bedrägeri på gång.

Ordet som i NT används för “tro”, betyder varken mer eller mindre än “ha förtroende för och vara trogen”.

Ordet som i NT används för “tröst”, betyder lika mycket förmaning. Så när Paulus talar om all trösts Gud kan man lika gärna översätta det som “all förmanings Gud”.

Ordet som i NT används för “frestelse” betyder lika mycket prövning.

Och sedan har vi alla dessa ord som förutsätter relationer. Ta t.ex välsignelse. Vi tror att vi kan sitta ensamma och vinna på lotto och anse att detta är en välsignelse. Men ordet tvingar till en relation där det finns en som välsignar och en som blir välsignad. Det är nog inte oviktig vem vi böjer knä för så att vi kan ta emot välsignelse. Ordet som i GT används för “välsigna” och “välsignas” betyder även ursprungligen “böja knä”.

Lika litet som man kan få kärlek genom att tvinga till sig det, kan man få välsignelse genom tvång eller bli välsignad genom tvång. Det är ju denna vanföreställning som tjuvar och rövare har. Ta bara till dig och var välsignad.

Har du märkt hur “God bless you” har förändrats i vardagligt språkbruk. Det har förvanskats till “God bless” eller “Bless you” eller bara “Be blessed” eller “Blessings!”.

Relationen har tagits bort.

När någon vill lära dig att be så att du kan tvinga Gud att ge, eller hur du bör handla för att tvinga Honom är det bedrägeri på gång.

Jesus svarade på lärjungarnas fråga om hur man bör be. Svaret underkänns i praktiken av många idag. Den bön Jesus lärde ut var en bön där man ber om Guds ingripande och om gåvor. Detta anses inte fint nog idag. Fastän Skriften är tydlig i instruktionen att tala med Gud om allt och berätta vad vi behöver och önskar oss. (Glöm inte att tala ärligt med Gud om svaret på övningen med ‘Fantasy Island’ som jag beskrev härovan.)

Nej istället bör man lovsjunga och visualisera och bekänna även när man inte ser resultat.

Vidare bör man naturligtvis formulera sig väl och offentligt vara bredspråkig. Inte som Jesus sade “gå in i din kammare och stäng igen din dörr och be till din Gud (som är) i det fördolda“.

Kan vi verkligen inte känna igen dessa avvikelser från Mästarens ord? Kan vi det så är vi kanske fortfarande vakna och vaksamma. Kan vi inte det så är det fara på färde att glida ner i bedragarnas grop.

Jesus sade enligt Joh 5:39-44

I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. Men I viljen icke komma till mig för att få liv. Jag tager icke emot pris av människor; men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder. Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?

Hur viktigt är det för oss att andra gillar oss? Vill vi gärna vara “aktade” och “viktiga”. Jesus tycker inte att det är någon vidare egenskap. Han säger att om det är så kan vi inte “tro”. Alltså ha förtroende för Honom och vara Honom trogna.

Så hur vakar man då och hur ser man till att man inte blir bedragen?

Ett av de bästa motgifter jag känner till heter tacksamhet och förnöjsamhet. Ordet för nåd betyder också tacksamhet och karismatisk betyder alltså att man är tacksam. Hur många känner du som kallar sig karismatiker och inte är det minsta tacksamma eller förnöjsamma?

Man kan inte vara tacksam utan att det finns någon man ärar. Humanister kan inte vara tacksamma. De har ett stort problem med detta.

Men om man kan vara genuint och oskrymtat tacksam har man tagit emot nådens gåva och man kan då vara både förnöjsam och trogen. Man vet ju på vem man bygger sitt förtroende och är villig att tröstas av Hans förmaningar. Väsignelsens sötma ligger i relationen och inte i det man får. Frestelser förlorar lockelsen och motgångar kan tas med ro.

“O Himmelska, Levande, Saliga tro, och tillit till Levande Gud. Du skänker mej Hopp och jag tager med ro, förgängelsens lagar och bud!”

Kan du sjunga med i den sången som vi sjöng på sjuttiotalet?

Och så byter jag ton en sista gång i denna blogg.

Visste du att råttgift består av 99.7% bra mat? Visste du att bara 0.3% är dödligt gift?

Tack och lov har Herren lovat att bevara oss från giftets verkningar om vi verkligen vill vara Hans.

Hur mycket falsk lära behövs det för att vissa teologier skall bli dödliga? Räcker det månne med 0.3%?

Det skadar säkert inte att vara vaken och uppmärksam så att man kan känna igen giftet. Motgiftet heter Guds Ord, Bibeln.

Jag, och ingen annan, verkar vara anti-kristernas lösenord. Det finns all anledning att vara på sin vakt om man tror sig vara med i en grupp som har hela sanningen, till skillnad mot resten.

Hela sanningen finns bara i och hos Jesus Kristus och Han har lovat att inte överge oss, var och en personligen.

Så nog gäller det att inte överge Honom för en falsk Messias. Även om denne predikar 0.3% extra som kliar oss i öronen.

Vill den äkte Messias manifestera sig? Ja, det vill Han och Han kommer att göra det!

/Kjell

PS. Om du tycker att jag har ändrat mej i senare bloggposter ber jag dej broderligen att varna mej!

6 thoughts on “Vem är vem?”

  1. Vem som är kristen är ointressant eftersom detta begrepp urvattnats. Apostlarna förkunnade inte att man måste bli kristen, utan att bli född av Anden. Alla katoliker är kristna men långt ifrån alla är födda av Anden.
    När man skriver Yeshua på hebreiska ( ישוע ) så bildar bokstäverna sju spetsar som kan ses som Guds sju Andar, men också på sju funktioner av Anden i våra liv.
    Födas av Anden
    Döpas i Anden
    Fyllas av Anden
    Tillbe i Anden
    Vandra i Anden
    Strida i Anden
    Förmedla Anden

    Nu måste inte alla dessa funktioner eller upplevelser kunna appliceras på en människa för att hon skall vinna det eviga livet. Det räcker med att vara född av Anden. Att vara född av Anden innebär att man har Sonen. Det eviga livet finns i Guds Son. Den som är född av Guds Ande har också vittnesbördet i sitt inre.
    Har du detta vittnesbörd i ditt inre? Om inte, bed till Gud att han föder dig på nytt.
    Mvh

        (Reply)

  2. SÅ Gerdvall,

    Bloggposten är 6 år gammal. Jag har nu för tiden vanan att skriva Kristustroende.

    Huruvida det är nyttigt att dela upp “det andliga” som du gör tvivlar jag på.

    Jag håller mej till Petrus svar på pingstdagen.

    Det finns ju en del som även vill dela upp bönen i olika fack och typer. Exvis tillbedjan, lovprisning, petitiv bön, tacksägelse etc.

    Nyttan av detta har jag aldrig begripit. Samvaro är samvaro men kan yttra sig på olika sätt vid olika tillfällen.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Tony Malmqvist,

    Nej, inte alls.

    Jag ser nu att man kan dra den slutsatsen av mitt ordval. Avsikten var dock att understryka att jag var en medarbetare och inte på något sätt ägare av sajten.

    Det var en intressant erfarenhet och jag valde själva att sluta på grund av det jag tyckte var för mycket konspirationsteorier och HRM.

    /Kjell

        (Reply)

  4. Kjell,

    Vilken genialisk tankeställare du skrev!

    “Om det fanns en ö dit du kunde åka så ofta du ville och göra precis vad du ville utan att det skulle tillräknas dej som synd. Hur ofta skulle du då åka dit och vad skulle du göra där?”

    Mvh
    A.J.

        (Reply)

  5. A.J.,

    Det är ett tanke-experiment jag hittade på för mer än 20 år sedan.

    Det fanns en TV-serie som hette Fantasy Island och den handlade i princip om människor som köpte en semester på Fantasy Island där de fick uppleva sina fantasier i “verkligheten”. Allt var utan risk för liv och lem och utan kriminell belastning för när de åkte hem var allt som vanligt igen.

    Vanligtvis gick det inte helt som de hade föreställt sig. Det hände nämligen även saker de inte hade tänkt på i sina positivistiska fantasier.

    Och då fick jag insikten att jag själv nog gärna hade åkt till Fantasy Island och förverkligat någon frestelse. Det var en insikt som skrämde mej och samtidigt gav den mej sikt på frestelser jag behövde helgelse för att bli befriad från.

    Önskan att få bestämma själva och göra vad vi helst vill utan straff är nog “Synden som bor i oss”.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *