Håll ögonen öppna. Känn dej själv och Guds Ord. Ordspråksboken 12:1-8
Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: “De ger mig ingen glädje”; ja, innan de förmörkas, solen och ljuset, månen och stjärnorna, och innan molnen vänder åter efter regnet; då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker; då malerskorna har upphört att mala, eftersom de har blivit så få och då spejarna har det mörkt i sina gluggar; då båda dörrarna mot gatan stängs till, och ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten; då man är rädd för var backe och vägen är full av skräck; då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan; innan silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och brunnshjulet slås itu vid brunnen; då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.
Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Allt är förgängligt!
En 63 år gammal välkänd och uppskattad rabbi filmar nakna yngre kvinnor som badar “mikveh”.
Prominent D.C. rabbi accused of voyeurism presents a disturbing paradox.
En lärare i Livets Ord, Robert Ekh, 61, som specialiserat sig på familjeproblem, faller för frestelsen att ha utomäktenskapligt sex. Och när det upptäcks flyr han landet med sin attraktiva exotiska kvinna. Han kommer att leva på “offer” från Livets Ords medlemmar.
Flyr landet med pengar från församlingen.
Om jag inte hade bundit mej med ett löfte till den drabbade parten skulle jag kunna avslöja en svensk ny-judaist som har uppträtt allt annat än rätt i Israel.
Men nu vill jag uppmana både dej och mej själv att vara försiktiga med våra känslor och tankar.
1 Kor. 10:2-14
Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.
Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa. Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag.
Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren. Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.
Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.
Det vore betydligt bättre om vi går till rätta med oss själva och försöker förstå “Synden” (stor bokstav bestämd form) som finns i vår natur och som kan leda till att vi inte når vårt saliga mål om vi inte är vaksamma. I första hand vaksamma över oss själva, våra nära och kära, vår omgivning med kollegor och grannar, “trossyskon” i vår församling, lagen och vårt land, och inte minst lyhörda för Herren själv.
Bli inte ledsen på mej nu för att jag skriver att du skall dö!
Enligt Guds Ord är det nämligen ett av Guds oryggliga beslut att: “Det är var och en förelagt att en gång dö och sedan dömas”. (Hebr. 9:27)
När du åldras kommer du att upptäcka att diverse funktioner dör, en efter en. Det är jobbigt att acceptera detta.
Oavsett om det handlar om maktbegär eller sexbegär, utseende eller beundran, karriär eller bara fåfänga, det går helt och hållet galet om man vill kompensera förlusten oavsett kostnader och trohet mot Guds bud.
Tänk nu på detta, och var vaksam när rynkorna blir flera. När lederna blir stela. När potensen avtar. När flinten blir större. När nya makthungriga hotar din position. När det blir jobbigt att gå i trappor. När nostalgi och fantasier blir det som styr dagen. När du vaknar på morgonen och inte orkar besluta vilken sida av bädden du vill stiga upp från, eller bara ligga kvar.
Det är då som frestelserna kommer att attackera dej.
Det finns snabba “vinster” att få, men kostanden är eviga förluster.
Om du är yngre än 35 tror du förmodligen att detta hör till en mycket avlägsen famtid.
Om du är mellan 35 och 55 börjar du troligen förstå att det handlar om nu.
Om du är över 55 kommer du endera att vara trofast eller att kasta allt över bord och slösa bort de krafter du fortfarande tror att du har. Allt i likhet med den förlorade sonen, jag menar bortasonen. (Lukas 15:11-)
Det är Guds nåd om du sedan hamnar i missmod och äter svinmat. Det är Guds nåd om du förstår att den väg du har valt bär till förtappelse.
Vem som kan och får omvända sig igen får vi inte spekulera om. Bara Gud får och kan besluta det.
Det enda vi kan och får besluta om är hur vi själva vill agera när “de onda dagarna kommer”.
Vårt beslut och vårt handlande får eviga konsekvenser.
/Kjell
Views: 59
Kjell,
Tack för intressant inlägg.
Skulle du kunna förtydliga den meningen du skrev:
“Vem som kan och får omvända sig igen får vi inte spekulera om. Bara Gud får och kan besluta det.”
Tänker du på Hebreerbrevet 6:4-6?
Jag är rädd för oförlåtlig synd.
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Nej jag tänkte på Hebr. 10
Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.
Precis var den gränsen går och hur situationen skall bedömas är något vi måste överlåta åt Gud när det gäller andra. Själva kan vi nog inte vara för försiktiga.
Men nog verkar det rimligt att om man är aktiv ledare och lärare hela sitt liv så blir “risken” att överträda gränsen större ju äldre man blir.
Det sunda och normala måste vara att man mognar som troende och får bättre insikt angående sanningen och synder ju äldre man blir.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Tack för svar.
Om en person som syndat med vett och vilja, omvänder sig till Herren och ber om förlåtelse… är han/hon välkommen tillbaka?
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.
Hoppas att det är okej att jag lägger mig i ditt inlägg till Kjell.
Du skriver:”Jag är rädd för oförlåtlig synd.”
Kanske tänker du på denna text?
Ur Mark 3 ” Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” De hade ju sagt att han hade en oren ande.”
Texten handlar om att några anklagade Jesus (Guds ande) för att vara en oren ande. Du o vi andra som inte anklagar Anden för att vara oren eller göra ont behöver inte vara rädda. Den här texten brukar användas som ett felaktigt argument för att skrämma människor till att inte våga pröva varje ande och budskap.
Du bekänner av hjärtat Jesus som din Herre och Frälsare samtidigt som du är rädd för den oförlåtliga synden. Om du hade begått den hade det varit omöjligt för dig att tänka o känna så. Följande bibeltexter förklarar den saken bra.
I 1 Kor 12 står: “När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: “Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga “Jesus är Herren ” annat än i kraft av den helige Ande.
Den helige Ande ger kraften att bekänna Jesus som Herre enligt texten. Den som inte har Anden får därmed heller inte kraften till bekännelsen. Den som hädat sig bortom förlåtelsen har inte Anden och kan inte bekänna!
Ur Rom 10″ För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . ”
Den här texten visar att vi kan vara trygga och inte behöver vara rädda eftersom tron är Guds gåva given av kärlek:
Ur 1 Joh 4″Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss.”
/Ulrika med vän
Ulrika (Reply)
Ulrika med vän,
Stort tack för svar!
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
A.J.,
Jag har svårt att placera just den texten (Hebr. 10:26-27), men om man tar med även de följande två verserna blir det kanske tydligare.
Heb 10:26-29
Här återkommer det att det handlar om “smädande av nådens Ande” och ansluter således till Matt. 12:31-32, Markus 3:28-29, Lukas 12:10, Hebr. 6:4-8 och kanske 1 Joh. 5:16
Som förklaring talas det om att “förkasta” Mose lag. Således inte (bara) en vanlig överträdelse utan att kalla Mose lag för nonsens och irrelevant.
Jag tolkar det som att det handlar om mycket starka beslut att förkasta frälsningen och i likhet med detta kalla det som hände på Golgata för irrelevant.
Jämför man sedan med verserna ur kapitel 6 så ser man att det handlar om personer som faktiskt vet bättre.
/Kjell
Kjell (Reply)
Kjell,
Stort tack för svar!
Mvh
A.J.
A.J. (Reply)
Hej kjell,är det att häder den Helige Ande om man påstå vara smord men vilseleder
Mänischor genom att bortförklara upprueckningen före vedermödan? Ulf
Ulf meyer (Reply)
Ulf meyer,
Det blir inte lätt att svara tillfredställande på din mycket komplexa fråga.
Du talar om:
Den lättaste biten är att svara på nummer 1.
Svaret blir: Nej, det är inte hädelse av Den Helige Ande att tolka tidpunkten för uppryckelsen fel.
Sedan tar vi nummer 2.
Precis vad du menar med “att vara smord” vet jag inte. Det talas inte speciellt mycket om det i Bibeln.
Paulus skrev: 2 Kor. 1:21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud.
Johannes nämner det i 2 verser.
1 Joh. 2:20 Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.
1 Joh. 2:27 Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.
Jag tolkar det som att både Paulus och Johannes syftar på mottagandet av Den Helige Ande som gåva i enlighet med löftet.
Apg. 2:38-39 “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”
Och till sist nummer 3.
Nu blir det kanske kontroversiellt för dej. För om jag tolkar din fråga rätt tror du själv på ett uppryckande innan vedermödan.
Problemet är bara att det inte finns en enda text i Biblen som talar om ett uppryckande innan vedermödan.
Däremot finns det flera texter som tydligt anger att vi kristna (som lever då) kommer att få vara med om vedermödan.
Slutsats
Nej, det är inte hädelse av Den Helige Ande att predika att uppryckelsen sker i slutet av vedermödan.
/Kjell
Kjell (Reply)