Sakrament och Nattvard

Jag fick följande fråga:


Jag hamnade på Dagens hemsida och såg denna artikel: Nattvarden – är det samma måltid?

Mikael Tellbes uttalande vill jag att du tar upp:

  • Är det något magiskt som händer i Nattvarden?
  • Är inte Herren alltid närvarande när vi samlas i hans namn?
  • När vi gör detta till hans åminnelse är han med ännu större säkerhet ibland oss (om vi skulle behöva det), han har ju befallt oss detta, men är han det mer när jag äter brödet än innan jag öppnat munnen?
  • Jag skall själv försöka få ett svar av honom, men vill ha din syn, och andras, på saken. Detta med sakrament!

Jag tror det är bra om vi ventilerar dessa frågor, eftersom vissa strävar mot RKK.


Först av allt vill jag säga att jag är dåligt underbyggd vad gäller saker som har med ritual och ceremoni att göra. Därför behövde jag studera detta noggrannt innan jag vågade mej på ett svar.

Som grund vill jag ta den text som torde vara mest relevant för oss hednakristna, nämligen texten ut Paulus brev till korinterna. 1 Kor. 11:23-29

Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

Jag har fetstilat tre meningar och vill berätta varför.

1. “Detta är min kropp”

På samma sätt kan vi lägga en världkarta på bordet och peka på “Sverige” och säga “Detta är Sverige”. Det bevisar ingen substans.

2. “Denna bägare är det nya förbundet”

Lägg märke till att Paulus inte citerar: “Detta är mitt blod”. Att det nya förbundet har Jesu blod som grund vet vi.

3. “Var och en skall pröva sig själv”

Likasom bönen om frälsning och beslutet att låta döpa sig är personliga val, fastän de utförs eller bekänns offentligt, så är nattvarden ett personligt val som vanligtvis sker i grupp.

Vad kan man säga angående “sakrament”?

Ordet finns inte i Bibeln. Talar man med katoliker kan det hända att de säger att ordet är synonymt med μυστήριον – mustērion, vilket betyder hemlighet, förborgad vishet, mysterium. I RKK’s bibel, Vulgata, har man 8 gånger översatt ordet μυστήριον med det latinska sacramentum.

Man får läsa ordentligt mellan raderna i Skriften för att hitta anknytning till de så kallade “sakrament” som olika “kyrkor” har fastställt.

I Romersk-katolska kyrkan är sakramenten till antalet sju: dopet, konfirmationen, boten (eller bikten), äktenskapet, de sjukas smörjelse (även kallad sista smörjelsen), prästvigningen samt eukaristin (= nattvarden) (intimt förbunden med mässan).

Sakramentens antal har aldrig behandlats av något ekumeniskt kyrkomöte inom de ortodoxa kyrkorna, och det finns därför inte något officiellt fastställt antal för de ortodoxa sakramenten, som kallas för mysterier. Dopet och Eukaristin är de två viktigaste mysterierna.

Ett sakrament är i anglikansk teologi “ett yttre och synligt tecken på en inre och osynlig nåd” (Engelska Katekesen 1604). Anglikanska kyrkor skiljer mellan Evangeliets två större sakrament och de fem mindre som “vanligen kallas för sakrament”, och alla sju förekommer i Den Allmänna Bönboken och andra anglikanska gudstjänstordningar.

Evangelisk-lutherska kyrkor har inte fastställt något officiellt antal av sakramenten eller någon enhetlig definition av vad som menas med “sakrament”. Den Augsburgska Bekännelsens Apologi art. XIII uttrycker hållningen att antalet sakrament är beroende av vilken definition av “sakrament” som används i respektive sammanhang, och att flera definitioner kan användas sida vid sida. I den smalaste sakramentsdefinitionen i Augsburgska bekännelsens Apologi är sakramenten tre till antalet: Dopet, nattvarden och avlösningen (bikten eller botens sakrament). Med den allra vidaste sakramentsdefinitionen kan såväl dopet, konfirmationen, nattvarden, bikten, äktenskapet, prästvigningen, de sjukas smörjelse, bönen, allmosan och överheten räknas till sakramenten.

De protestantiska, eller reformerta, samfunden erkänner vanligtvis bara två sakrament (dopet och nattvarden) – med olika definitioner och varianter av dem. I bland annat pingstkyrkan beskrivs således dopet inte som ett sakrament utan som en trosbekännelse.

Ordet μυστήριον finns 29 gånger i Nya Testamentet.

När Jesus svarar på frågan varför han talar i liknelser svarar han: Lukas 8:10 Han svarade: “Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.

Paulus varnade de kristna att inte halka in på ersättningslära, med förjande ord: Rom 11:25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.

Kan vara värt att nämna tungomålstalande eftersom just denne nådegåva i pingst generellt behandlas som ett “sakrament”. Paulus upplyste om: 1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter.

Enda gången som ordet μυστήριον förekommer i samband med något som av kyrkorna kallas sakrament är i denna text: Eph 5:31-33 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Läs gärna “mysterium” och koppla med följande citat ut GT.

Psalm 78:2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid.

Versen pekar troligen fram mot Jesu liknelser.

Psalm 139:6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

Lägg märke till att det inte handlar om presterad kunskap, utan om tro på uppenbarelse.

Jag vill citera ännu några “mysterier” från NT. Paulus skrev till Efese: Eph 6:19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd.

Kopplingen “evangeliets hemlighet” kommer tillbaka hela tiden. Det borde då ha varit med på kyrkornas lista av “sakrament”. För mej som tror på Skriftens överhöghet läser jag detta som det vi kallar “bibelkunskap”. Det stämmer även bra med bokstavliga texter, exempelvis: Psalm 1:1-3 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

Till sist ännu ett citat ur Paulus skriverier: Col 1:27 För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp.

Att kalla Kristus för “sakrament” är (nästan?) brist på respekt, men i ingen annan finns frälsning och vi kan inget annat göra än att lyssna när evangelium predikas, sätta tro till detta budskap, böja våra knän, be om frälsning, vända om från vår egen väg, låta döpa oss, fortsätta gemenskapen med bön, bibelläsning och gemenskap med trossyskon.

Proportionerna kan variera beroende på personlighet och praktiska möjligheter, men skall vi tala om sakrament i betydelsen “nådemedel”,viket är den term som ofta används av Lutheraner, kommer jag inte fram till någon annan lista än den understrukna raden ovan.

Sedan kan man ju utöka listan med nästa vilka nyttigheter som helst. Men detta blir då bara en lista av praktiska tillämpningar på: Gal. 5:22-25 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Listorna på “sakrament” har mera att göra med respektive kyrkors syndakataloger och rättfärdighetskataloger.

Låt oss ärligen erkänna att den “sakramentslösa” pingströrelsen i princip upphöjde (upphöjer?) tungotalet och tiondegivandet till sakrament. Och i den avart som kallas “trosförkunnelse” är även framgång, rikedom och hälsa “sakrament”.

Huruvida de gemensamma sakramenten, Dop, Nattvard och Syndabekännelse, bör slås ihop under en gemensam beskrivning får vi återkomma till.

Synen på sakramenten är starkt kopplad till kyrkosynen. Med användning av facktermer handlar det om soteriologi och ecclesiologi.

I Romersk-katolska kyrkan är sakramenten till antalet sju: dopet, konfirmationen, boten/bikten, äktenskapet, de sjukas smörjelse, prästvigningen samt eukaristin/nattvarden.

Lägg nu märke till att alla dessa sakrament förmedlas av en av “kyrkans” ämbetsmän. Således fungerar nådemedlen endast som väg tll frälsning tack vare “kyrkans” hierarki. Med andra ord: Ecclesiologin är avgörande för soteriologin.

  • Dopet utförs av en prästvigd man.
  • Konfirmationen leds av en prästvigd man.
  • Bikten avlägges till en prästvigd man.
  • Äktenskapet ingås under ledning av en prästvigd man.
  • De sjukas smörjelse brukar i praktiken innehålla att den döende bejtänas med eukaristin av en prästvigd man.
  • Prästvigningen utförs av överhöga prästvigda biskoppar (mäktiga prästvigda män).
  • Eukaristin måste administreras av en prästvigd man.

Låt oss ta “sakramenten” i tur och ordning och se om det finns några organisatoriska föreskrifter i NT.

1. Dopet

Dopet är och var en judisk tradition. Dopakten heter “tevilah” och den består i att helt doppa sig i ett “mikveh-bad” så att hela kroppen för en stund är under vatten. Det måste finnas ett vittne men man kan doppa sig själv. Detta understryker att det handlar om en viljeakt för att deklarera en omvändelse.

Johannes Döparen var inte prästvigd. Fast man kan ju invända att han inte döpte med “dopet till Kristus”.

Joh. 4:1-3 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte – lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: “Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Apg. 9:17-20 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: “Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.

1 Kor. 1:14 Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon. Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.

  • Lärjungar kan således döpa nya lärjungar.
  • Petrus predikade klockan 9 på morgonen. Efter predikan döptes 3000 personer. Det blir 6 personer per minut, 9 timmar utan rast. Kanske doppade de sig själva?
  • Vem döpte Paulus? Kanske Ananias? I alla fall ingen prästvigd person eller apostel.
  • Paulus själv döpte bara några enstaka gånger.
  • Det finns inga föreskrifter för vem som får döpa.

Bortsett från det faktum att något prästämbete inte finns i Nya Förbundet är det väl inget fel att en prästvigd troende döper. Jesus är vår Överste Präst och alla kristustrogna räknas till det allmänna prästadömet. (Efter mognad bör omvända, döpta, helgade, kristustrogna bli äldste, herdar och präster i det allmänna prästadömet.)

Dopet klassar väl för både beskrivningen av “mysterium” och “nådemedel”. Om man sedan vill kalla det sakrament är mindre väsentligt.

2. Konfirmationen

Det finns ingen direkt referens till konfirmation i Nya Testamentet. Konfirmationens funktion är att ge den spädbarnsbegjutne möjligheten att i efterskott deklarera att han skulle ha velat bli döpt om han hade kunnat tillfrågats och begripit vad det handlade om.

Eftersom ett spädbarn varken kan eller behöver omvända sig medför detta att konfirmanden endera valde omvändelse innan konfirmationen, eller i samband med konfirmationen.

Den länk man kanske kan lägga med judendomen är länken till “bar-mitsvah” där barnet invigs till straffmyndighet.

Konfirmationen kan kanske kallas “nådemedel”, men bara för att den är framtvingad för att validera den obibliska spädbarnsbegjutelsen.

Däremot är en god bibelundervisning (konfirmationsundervisning) naturligtvis alltid välkommen oavsett doppraktik.

3. Bikten

Syndabekännelse inför varandra: Matt. 5:23-24 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

Offentlig syndabekännelse: Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.

Syndabekännelse inför församlingens äldste och inför varandra: Jakob 5:14-16 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.

Personligt erkännande av synd och bekännelse inför andra: 1 Joh. 1:8-10 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

Inte ett enda ord om att gå till någon biktfader.

Men, det är givetvis mycket värdefullt att i förtroende ha möjligheten att tala med en herde och en äldste som kan ge både förmaning och tröst.

Om man kan kalla syndabekännelse för nådemedel är tveksamt. Det hör snarare till omvändelsen och helgelsen som naturlig yttring av dessa.

4. Äktenskapet

Det finns inga som helst föreskrifter om hur en vigsel skall utföras eller ens om det måste finnas en vigselförrättare.

Det enda som gäller är att en man och en kvinna skall deklarera offentligt att de ämnar leva tillsammans i ett livslångt, monogamt äktenskap.

Det är säkert gott att registrera ett äktenskap i enlighet med gällande lagstiftning.

Eph 5:21,25,26 Underordna er varandra i Kristi fruktan. — Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.

Det finns inga garantier att allt sedan kommer att gå på räls. Men det finns sannerligen garantier att Herren välsignar en sådan union.

Är då äktenskapet ett nådemedel? Nej, knappast, då vore det ju mindervärdigt att vara ogift.

5. De sjukas smörjelse

Jakob 5:14-16 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.

Inget att tillägga annat än att det faktiskt inte står “bota” i grundtexten, utan ordet σώζω – sōzō som betyder “frälsa” i ordets bredaste mening. Och faktiskt att “den sjuke” inte betyder det vi menar med sjukdom i dag utan κάμνω – kamnō, alltså någon som har det jobbigt. Det må vara likamlig svaghet, psykiska problem, verklig förföljelse eller förvirring och modlöshet, och allt som kan trycka ner oss.

Trosförkunnare har fel. Vi varken kan eller får implementera evighetens regler här och nu. Men det fantastiska löftet, proklamerat genom Jesu bror (nej inte kusin!!!) att det faktiskt finns stor anledning att hålla ut i tro och bön för våra älskade.

Betydelsen av “Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom”; blir då att det faktiskt kommer att ske att den som har all makt i all evighet kommer att sköta om detta i egen hög person och i egen tid.

Är då detta ett nådemedel? Ja, det är det säkert och det handlar ånyo om “den svages” eget val. Se bikten ovan.

6. Prästvigning

Kan du citera en enda Nytestamentlig text angående prästvigning?

Det enda jag kan säga: Ett gigantiskt hittepå för att kunna stjäla makt.

Nådemedel och/eller sakrament? No Way!

Detta är roten till det onda i RKK!

7. Eukaristin

Eftersom detta var frågans kärna ber jag att få återkomma i en separat kommentar efter att ha vägt argumenten på Guds Ords våg.

Så skall jag då försöka skriva om nattvarden, brödsbrytelsen och eukaristin.

Ritualen har olika namn i olika samfund på grund av skillnader i tolkningen av de texter jag tänker citera. Citaten kommer ur Reformationsbibeln eftersom den håller sig bäst till grundtexten.

Jag börjar med Paulus undervisning i 1 Kor. 11:23-26 och tar bara med de centrala verserna. Återkommer till resten senare:

Ty jag har från Herren tagit emot vad jag också har meddelat er: I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som bryts för er. Gör detta till min åminnelse. På samma sätt tog han också kalken, efter måltiden, och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till min åminnelse. Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna kalk, förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer.

Låt oss sedan jämföra med hur Matteus beskrev händelsen som Paulus refererar till. Matt. Mat 26:17-30

Men på första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna till Jesus och sade till honom: Var vill du, att vi skall förbereda åt dig att äta påskalammet? Då sade han: Gå in i staden till den och den, och säg till honom: Mästaren låter säga: Min tid är nära, hos dig vill jag hålla påsk med mina lärjungar. Och lärjungarna gjorde, som Jesus hade befallt dem, och redde till påskalammet. När det hade blivit afton, låg han till bords med de tolv. Och medan de åt, sade han: Sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig. Då blev de mycket bedrövade och började fråga, den ene efter den andre: Inte är det väl jag, Herre? Då svarade han och sade: Den som tillsammans med mig doppade handen i fatet, han skall förråda mig. Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom, men ve den människa, genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan, att hon aldrig hade blivit född. Då svarade Judas, han som förrådde honom, och sade: Mästare, inte är det väl jag? Han sade till honom: Du sade det.

Men när de åt, tog Jesus brödet och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät! Detta är min kropp. Och han tog kalken och tackade Gud, gav åt dem och sade: Drick alla ur denna. Ty detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Jag säger er: Härefter skall jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag, då jag dricker det nytt med er i min Faders rike. Och när de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

Jesus och lärlungarna firade Pesach (hebr. פֶּסַח), det osyrade brödets högtid, som firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste av Herrens högtider. Det firas samma dag varje år i den judiska kalendern, nämligen den 15:e Nisan (se Andra Mosebok 12:6).

Det finns strikta föreskrifter för hur man skall förbereda sig, rummet där man äter och maten man äter. Allt sker enligt en fast ritual och både rätterna och handlingarna är föreskrivna. Måltiden avslutas med en lovsång, ett så kallat “hallel”. Psalmerna 113 till och med 118 sjungs. Det finns flera psalmer som utgör “hallel-sekvenser” men troligen sjöng Jesus och lärjungarna ur sekvensen 113 – 118.

Vill du läsa om hur komplicerad denna ritual är kan du kolla denna HRM-artikel hos Aletheia: Så här firar du den ursprungliga påsken (Pesach). Anledningen till att jag tar med denna länk är bara för att den ger insikt i hur komplex denna “Herrens högtid” är. Jag försöker inte alls påstå att vi kristna skulle ha några extra välsignelser eller förpliktelser att genomgå denna ritual. Men kännedom om den hjälper oss att få en bättre förståelse av vissa texter i Guds Ord.

Lägg märke till att det handlar om en måltid och om samvaro med ritual, hågkomst och lovsång. Nu tillfogar Jesus ett nytt element i denna strikt föreskrivna ritual. Jag har gett den biten en avvikande färg i citatet.

För Jesus själv var detta givetvis inte nytt, eftersom det var något som de föreskrivna ritualerna hade visat fram mot ända sedan natten i Egypten när man hade strukit lammets blod på dörrposten. Men för lärjungarna var det nytt och en avvikelse från den strikta ritualen.

Vi kan veta att lärjungarna ännu inte förstod det som skedde. Det framgår bland annat ur Lukas 24:

Det som har hänt med Jesus från Nasaret, som var en profet, mäktig både i gärningar och ord inför Gud och allt folket: hur översteprästerna och våra rådsherrar överlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. Men vi hoppades, att han var den som skulle förlossa Israel. Och till allt detta kommer, att det nu är tredje dagen sedan detta hände. Men nu har också några av våra kvinnor gjort oss uppskakade, då de tidigt på morgonen kom till graven. Eftersom de inte fann hans kropp, kom de och sade att de också hade sett en änglasyn, och dessa hade sagt att han lever. Och några av dem som var med oss gick bort till graven och fann det vara så, som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte.

Och från denna text, också den ur Lukas 24:

Då gav de honom ett stycke stekt fisk och en bit honungskaka. Och han tog det och åt i deras åsyn.

Och han sade till dem: Detta är de ord, som jag sade till er, då jag ännu var med er, att allt måste fullbordas som är skrivet om mig i Mose lag och i profeterna och i psalmerna. Då öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: Så är det skrivet, att så måste Kristus lida och på tredje dagen uppstå ifrån de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn bland alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till allt detta.

Jesus åt för att bevisa att han inte var ett spöke.

Lägg nu märke till att det finns en skillnad mellan den exakta ordalydelsen i Matteus 26 och i 1 Kor. 11.

Matteus rapporterar: “Och han tog kalken och tackade Gud, gav åt dem och sade: Drick alla ur denna. Ty detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.”

Paulus skrev: “På samma sätt tog han också kalken, efter måltiden, och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till min åminnelse. Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna kalk, förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer.”

Och för att komplicera saken ytterligare tänker jag citera ur Johannes 6:47-57

Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Men detta är det bröd, som kommer ner från himlen, för att den som äter av det inte skall dö.

Jag är det levande brödet, som kommer ner från himlen. Den som äter av det brödet, han skall leva i evighet. Och det bröd, som jag skall ge är mitt kött, som jag skall ge för världens liv. Då tvistade judarna med varandra, och sade: Hur kan denne ge oss sitt kött att äta?

Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Såsom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever för Faderns skull, så skall också den som äter mig leva för min skull.

Att det inte är svårt att tolka både hit och dit torde vara uppenbart efter att ha läst ovanstående. Därför blir följande steg att se efter vad olika tolkningar säger.

När du läser de olika tolkningarna, kom då i håg att det var vanliga människor som kom tillsammans för att hålla en måltid som var omgiven med många ritualer. Det handlade om samvaro, ihågkomst av historiskt viktiga händelser, insikt i den egna situationen och prisande av Gud den allsmäktige.

Jag saxar från Nattvard:

Nattvarden (även eukaristi, kommunionen eller altarets sakrament) är enligt en del kyrkor ett kristet sakrament och enligt andra kyrkor ett symboliskt firande av Jesu lidande och död.

Åminnelsen av Jesu sista måltid kallas inom de lutherska kyrkorna för nattvard, mässa eller altarets sakrament. I frikyrkorna kallas den för nattvard eller brödsbrytelse. I den romersk-katolska kyrkan används orden eukaristin, kommunionen, det allraheligaste sakramentet eller altarets sakrament. I den ekumeniska rörelsen används också ordet eukaristin. Tillfället då nattvarden firas kallas nattvardsgudstjänst, nattvardsfirande eller mässa.

Låt oss då kolla vad “mässa” betyder Mässa:

Mässan är den mest centrala kristna liturgin. I västkyrkan är mässa det vanliga ordet för huvudgudstjänsten, i den östkyrkliga liturgin är dess motsvarighet eukaristin. Mässan hänför sig till brödsbrytelsen efter Jesu sista måltid och var gängse redan i den tidiga urkyrkan. Om mässans innebörd är de olika protestantiska samfunden och katolska kyrkan oense.

Mässan kan vara reciterad med sjungna partier eller alltigenom sjungen: en alltigenom tonsatt mässa förekommer i Katolska kyrkan. Det recitativiska sångsätt som kan förekomma i mässor kallas accentus och utförs av en präst. Accentus utfördes i den gregorianska sången enligt vissa fastställda psalmtoner. Partier med större melodisk rikedom kallas concentus och utförs av kör eller kantor. Accentus och concentus uppkom i den gregorianska sången under medeltiden.

Jaha, då måste vi försöka förstå skillnaden mellan “mässa” och “högmässa” Högmässa:

Högmässan är den högtidliga nattvardsgudstjänst som firas på söndagar och helgdagar inom den Katolska kyrkan, Svenska kyrkan och flera andra kyrkor. Här beskrivs Svenska kyrkans högmässa, som genom 1986 års kyrkohandbok har fått en allmänkyrklig karaktär och påminner väsentligen om mässan i Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan. För en mer generell beskrivning, se mässa.

Högmässan bygger på stor församlingsaktivitet. Tanken är att Gudsfolket kommer tillsammans inför Gud, ber till honom och tar emot av honom (till exempel förlåtelsen, nattvarden). Högmässan har därför karaktär av lovsång inför Gud, undervisning om Jesus Kristus samt ödmjukhet inför Gud och varandra. Den skall dessutom spegla himmelrikets skönhet och ära Gud.

Högmässan är den vanligaste gudstjänsten i Svenska kyrkan. Tidigare användes även begreppet högmässa för huvudgudstjänster utan nattvardsfirande, det som numera kallas högmässogudstjänst eller söndagsgudstjänst.

Och för att försöka bringa “reda” i detta, om det är möjligt, får vi således kolla vad man menar med Mässoffer:

Mässofferläran knyter samman två centrala händelser i Jesu liv: brödsbrytelsen i samband med den sista måltiden på skärtorsdagens kväll och Jesu död på korset. Med sin offerdöd på korset försonade Jesus människan med Gud. Men varför utfäste han befallningen att hans lärjungar skulle äta hans kropp och blod? Och varför skedde detta under den – rituella – judiska påskmåltiden?

Katolsk teologi framhåller att prästen när han läser mässans instiftelseord (Detta är min kropp…) bokstavligen förvandlar brödet och vinet till Jesu kropp och blod. Härigenom och genom förtäringen av det invigda brödet och vinet gestaltas Jesu offerdöd på korset symboliskt och görs på så sätt sakramentalt och oblodigt närvarande på nytt. Det enda historiska korsoffret upprepas inte utan närvarandegörs bortom tid och rum. De troende, som befinner sig i den av Gud skapade tiden, får en glimt av Guds eviga tid. Den troende kan då förena sig och sitt eget lidande med Kristi eget offer. Därför talar katolsk teologi om kommunion (förening) hellre än om nattvard (måltid).

Vidare ser katolsk teologi en kontinuitet mellan mässoffret och det gamla förbundet mellan Gud och Israel. I detta förbund stadgades om tempeloffer, såväl lovoffer (för att tillbe Gud) som propiatoriska offer (för att återköpa för synder) – främst bland dessa en syndabock som offrades för att symboliskt gottgöra för folkets försyndelser under det gångna året. Under sin flykt från Egypten instiftades sedan den judiska påsken som en rituell påminnelse om Guds bistånd in i det nya livet. Härvidlag spelade lammet en central räddande roll, varför lammet, som återfinns i Johannes uppenbarelsebok, fått symbolisera Jesu offerdöd.

Begrunda följande texter. Du får läsa sammanhanget själv!

Rom. 6:10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud.
Hebr. 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Hebr. 9:12 gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.
Hebr. 9:26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
Hebr. 10:2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete.
Hebr. 10:10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

Texterna har gemensamt att Kristi offer skedde “en gång för alla”.

Ja, där står vi då med motsättningar som är läromässiga, praktiska och faktiska.

Har katolikerna rätt att måltiden är symbolisk, och att blodet och köttet är faktiska?

Har judarna rätt att samvaron och måltiden i “sedermåltiden” är högst verkliga och att ritualen pekar både bakåt och framåt? Bakåt mot uttåget ur Egypten, framåt mot Messias?

Har de “lågkyrkliga” protestanterna rätt att måltiden är symbolisk och bekänner tron på Jesu död, uppståndelse och återkomst?

Vad kan vi veta säkert?

Jo, den katolska uppfattningen står ungefär så långt man kan komma från den judiska uppfattningen.

I RKK får församlingen inget vin, de får en “oblat” och vem som helst kan konstatera att oblaten är ett kex, inte kött.

För rätt-trogna judar är det absolut förbjudet att förtära blod eller rått kött.

I RKK brukar prästen dricka ur bägaren med portvin (19% alkohol). Man blir inte drucken av blod.

När Jesus frestades av satan att göra om stenar till bröd svarade han: “Det är skrivet: Människan lever inte enbart av bröd, utan av vart och ett Guds ord.” (Lukas 4)

Jesus kallas av Johannes för “Guds Ord” (Joh. 1):

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. /..klipp../ Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla dem som tog emot honom gav han makt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som inte är födda av blod, inte heller av köttslig vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.

I pingströrelsen brukade man (när jag var ung) “fira” nattvarden med söndersmulad sockerkaka och “Merlino”, alltså juice från röda druvor.

Det var ingen fråga om en måltid eller den samvaro som uppstår när man firar måltid tillsammans.

Mycket svårt att koppla denna ritual med Paulus ord i 1 Kor. 11:17-31 som jag nu tänker citera i sin helhet:

När jag nu ger er följande föreskrifter, kan jag inte berömma er: att ni kommer samman inte till förbättring, utan till försämring. För det första hör jag att det förekommer splittringar bland er när ni kommer samman i församlingen, och delvis tror jag att det är så. Ty partier måste ju finnas ibland er, för att det skall bli uppenbart bland er, vilka som håller provet.

När ni nu kommer tillsammans så är det inte för att äta Herrens måltid, för när ni skall äta tar var och en i förväg sin egen måltid och så får den ene hungra, medan den andre är berusad. Har ni då inte era hem, där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och vill ni få dem att skämmas som inget har? Vad skall jag säga er? Skall jag berömma er? I detta fall berömmer jag er inte.

Ty jag har från Herren tagit emot vad jag också har meddelat er: I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som bryts för er. Gör detta till min åminnelse. På samma sätt tog han också kalken*, efter måltiden, och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till min åminnelse. Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna kalk, förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer.

Den som nu ovärdigt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han blir skyldig till Herrens kropp och blod. Men människan må pröva sig själv, och så äta av brödet och dricka av kalken. Ty den som ovärdigt äter och dricker, utan att åtskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför är också många svaga och sjuka bland er, och många är avsomnade. Ty om vi dömde oss själva, så skulle vi inte bli dömda.

Och här tänker jag summera denna upptäcktsfärd angående nattvarden.

Inte kan det bli något problem med förväxling med vanlig mat om man kommer samman för att dela en sockerkakssmula och 5 ml druvjuice!

Nej, man kom sammans till en måltid. Tydligen ett knytkalas som innehöll nattvarden som en del av programmet.

Inte blir man vare sig mätt eller hungrig av en smula sockerkaka? Inte blir man väl vare sig otörstig eller berusad av 5 ml druvjuice.

Inte kan man väl missta den ritual som praktiseras av katoliker och protestanter för en vanlig måltid.

Men, om man under knytkalaset samlas kring det som Herren instiftade, är det ju mycket möjligt att man inte gör skillnad mellan maten och nattvarden.

Min slutsats är att nattvarden utgör en symbolisk handling med den praktiska betydelsen att deltagarna bekänner sig till Kristi död, uppståndelse och återkomst. Helt i enlighet med Rom. 10:9-11.

Brödet bör vara ojäst äkta bröd och vinet bör vara jäst äkta vin. Och ritualen hör till en äkta samvaro med en äkta måltid.

Min slutsats blir att inga samfund firar nattvard i enlighet med Skriften.

Somliga firar kanske med rätt anda, andra med rätt ritual, och ytterligare andra i rätt sammanhang.

Men inga med totalsumman korrekt.

Varför inte göra som i den första församlingen?

Apg. 2:46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.

Att bryta bröd kan betyda både att hålla måltid tillsammans och att specifikt bekänna tron på Herren Jesus död, uppståndelse och återkomst.

Och härmed har jag meddelat svar (tror jag) på de frågor som frågeställaren ställde.

/Kjell

17 thoughts on “Sakrament och Nattvard”

  1. MYSTERIUM MED “BÄST-FÖRE-DATUM”

    Mycket intressant ämne detta, och din utläggning Kjell om begreppet “hemlighet” är faktiskt lysande. Den aspekt av begreppet du tar upp har jag själv missat totalt. Tur att någon upplyser lampan. 🙂

    Men jag har faktiskt, enögd som jag är, reflekterat över en (1) aspekt av mysterier/hemligheterna (mustērion), och det är för det första dess “praktiska” innebörd i sammanhang som du lyfter fram så förtjänstfullt – nämligen att Gud faktiskt, tidigare och fram till att Kristus uppenbarades för oss, har delvis “fördolt” sin frälsningsplan.

    Det som är fördolt omnämns alltså med begreppet “mysterium”, som alltså är ett av ordets egentliga betydelser. I sammanhanget är det viktigt att påpeka vad ordet INTE står för, ordet skall INTE uppfattas som “mysticism”, en betydelse som RKK och andra högkyrkliga utnyttjar för att lägga beslag på privilegier att utföra riter med “mystisk” innebörd som som kräver särskild invigning för att frigöra.

    Hemligstämplat

    Men om nu viktiga delar av Guds frälsningsplan “hemligstämplades” av Gud, fram till en viss tid, hur går det med “hemligheterna” sedan dessa uppenbarades, i Kristus? Evangeliets hemlighet verkar ju nämligen haft ett “bäst-före-datum” som nu har passerats! (?)

    Flera exempel på detta framgår ju av till exempel vad Paulus säger i verser som Kjell citerade ovan:

    Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd.

    Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet , enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, Efe 1:9

    Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold (Rom 16:25 )

    Evangeliets hemligstämpling har alltså lyfts redan för 2000 år sedan, och sedan dess skall den tidigare dolda innebörden i Guds plan göras känd. Att Jesus på sin tid fortfarande behöll en viss hemligstämpel hade (tror jag) att göra med att budskapet (som snart skulle vara uppenbart för alla) inte skulle förmedlas av vem som helst, och inte för tidigt, dvs inte innan hans kropp hade upphöjds på trä och inte före uppståndelsen, eftersom först då blev ju evangeliets hemlighet fullt begriplig även för de (tröga) apostlar som Jesus själv undervisade.

    Men nu skall alltså “det som tidigare varit fördolt” (evangeliets “hemlighet” / mustērion) förkunnas för och utförligt undervisas åt alla folk. Hemlighetsstämplingens “bäst-före-datum” har alltså passerats sedan Jesus fullbordat försoningsverket.

    Blanda bort korten
    Och vad gör Guds motståndare då= Jo, just när Guds tidigare fördolda rådslut blev uppenbart och “hemligstämpeln” togs bort, då passar några på att på nytt inte bara försöka dölja innebörden i Guds evangelium , utan ännu värre, även tillskriva det som (egentligen redan) har uppenbarats en “mystisk” anstrykning.

    Alltså, skulle du lilla vanliga människa råka känna till vad Gud faktiskt gjort för oss, så begriper du ändå inte (lilla du) INNEBÖRDEN i det. Det behövs ju särskilt invigda ur den religiösa eliten för att hantera det dunkla och mystiska, så att inte alltihopa blir till äventyrs blir fel.

    Och så inkompetensförklarades den enkla människan från att förstå de ENKLASTE SAKER.

    MÅLDTID MED EXTREMA KOMPETENSKRAV
    Ta till exempel nattvarden. Vilken “utbildning” behöver man för att ta del av en gemenskapsmåltid, som i tusentals år haft innebörden av särskilt visad förtrolighet och tillgivenhet mellan nära vänner? En tillgivenhet man inte visar åt “vem som helst”? Vad finns det för “mystiskt” i detta?

    Inget alls faktiskt. Men innan en syndig människa fick första gången tillfälle att sitta till bords med Gud själv, så tillhörde det det fördolda delarna av Guds plan att låta oss dela en sådan innerlig och förtrolig personlig bekantskap och gemenskap med himmelens Gud. Fram tills detta uppenbarades var det alltså avsiktligt fördolt, ett “mysterium” (mustērion). men inte numera.

    Och inte ett dugg “mystiskt” är det heller. Ingen mystik är förknippad med saken, men däremot förknippas med denna gemenskapsmåltid en djupare än ytlig samhörighet och tillgivenhet mellan oss syndare och den viktigaste personen i skapelsen, dvs skaparen och försonaren själv. Och så vidare.

    Sammanfattning: Begreppet “mysterium” har en aspekt av tidsbestämdhet samt saknar den “mystik” som är så populärt bland hednareligioner, med sina hemliga riter. Men falsk religion vill alltid föra oss tillbaka till bruket bland mysticistiska hednareligioner genom att inte acceptera det “bäst-före-datum” Guds satt för delar av sina planer samt genom att tillföra “mystiska” element (obegriplighet utom för de särskilt invigda) till de enklaste sanningar och påbud som tänkas kan. Satan försöker alltid trassla in människan i olika former av träldom och bundenhet, att ta ifrån oss den frihet som ett okomplicerat förhållande till enkel och fullt begriplig sanning ger även de enklaste av människor.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  2. Rolf Lampa skrev:

    Evangeliets hemligstämpling har alltså lyfts redan för 2000 år sedan, och sedan dess skall den tidigare dolda innebörden i Guds plan göras känd. Att Jesus på sin tid fortfarande behöll en viss hemligstämpel hade (tror jag) att göra med att budskapet (som snart skulle vara uppenbart för alla) inte skulle förmedlas av vem som helst, och inte för tidigt, dvs inte innan hans kropp hade upphöjds på trä och inte före uppståndelsen, eftersom först då blev ju evangeliets hemlighet fullt begriplig även för de (tröga) apostlar som Jesus själv undervisade.

    Jag håller med och tackar för din kommentar. Mer om detta senare…

    Men jag tror att du gör en liten tankevurpa som handlar om kvantitet och kvalitet.

    Det “evangelium” som har offentligförklarats är tillräckligt för vårt uppdrag att gå ut i hela världen och förkunna detta för våra samtida.

    Men otvivelaktigt finns det fortfarande “hemligheter” som Gud inte ännu har uppenbarat för oss.

    Jag skall ta ett exempel som de flesta av oss kan relatera till utan problem. Man kan bortförklara det och säga att det bara gällde de 12, men det känns inte korrekt.

    Matt. 18:19-20 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”

    Det finns tusentals föräldrar, kristustrogna och helgade, omvända troende, som tillsammans (överenskommet) kämpar i gemensam och enskild bön för söner och döttrar, bröder och systrar, fäder och mödrar, mostrar, fastrar, morbröder och farbröder, grannar, vänner och bekanta.

    Endera har Gud lovat mer än han kan hålla, eller så finns det fortfarande hemligheter som vi, i förtröstan, inte bör ifrågasätta.

    Du skrev även:

    Sammanfattning: Begreppet “mysterium” har en aspekt av tidsbestämdhet samt saknar den “mystik” som är så populärt bland hednareligioner, med sina hemliga riter.

    Absolut! Alla falska religioner sysslar med ritualer och ceremonier som är rena rama galenskapen.

    Men förklara för mej hur vi skall tolka alla regler angående tabernaklet och arken? Kopparfat och altare, kläder och byggnader, och jag vet inte allt vad.

    I all min ofullkomlighet och i det arv jag har fått är jag allergisk mot ceremonier och ritualer. Det är en brist i min personlighet. Jag avskyr födelsedagar och dylikt. Jag avskyr offentligt prisande. Jag avskyr att bli ställd i centrum. (Fastän jag inte fruktar att bekänna min tro offentligt.)

    Därför kommer jag att behöva skarp prövning och tillrättavisning när jag skriver sista delen av svaret till den person som frågade.

    Med mina begränsningar känns alla sådana religiösa föreskrifter minst sagt obegripliga och faktiskt störande. Jag vågar inte ens använda de ord jag verkligen tänker om dessa i min förståelse helt onyttiga prestationer.

    Här behöver jag förmaning i första hand, och kanske någon tröst, från trossyskon.

    Skräda inte orden!

    /Kjell

        (Reply)

  3. Lite kortare svar:

    A. Först kom FÖRE-bilden/bilder (till enkla människor, fd slavar)
    B. Sedan kom BILDEN (den fulla innebörden, bla. Kristus).

    Under punkt B finns även ytterligare detaljinformation om delar av Guds fräslningsplan, t.ex. “förlåten” som sedermera rämnade och, återigen, FÖRE-bildaded en öppnad väg – utan mellanhänder – till det allra heligaste, en direkt andlig gemenskap med Gud. Etc.

    Lite lämngre svar:

    Genom att gå igenom alla sådana FÖRE-bildande ritual och förklara dess fulla innebörd (skrifterna vittnar ju om Mig, sade Jesus) kunde Jesus undervisa och bekräfta åt lärjungarna allt som hade varit FÖRUT-sagt. Dock inte alltid i klartext, men “fördolt” (mysterium). Dessa ritual skall dock inte sammablandas med de ändlösa rabbinska traditioner som tillkom med tiden.

    Men när BILDEN kommit, som alltså ersätter FÖRE-bilden, tja då släpper man FÖRE-bilden och går in i den direkta gemenskap med levande Gud som öppnades genom tudelningen av förhänget och… så vidare.

    Men förebilderna (GT) är för den skull inte “värdelösa” sedan deras innebörd uppenbarats och fullbordats i Kristus. För då skulle NT ha kunnat beskyllas för att bara vara en plötsligt påkommet påhitt. Men inget är egentligen nytt.

    Betydelsen av förutsägelse
    Och en (1) poäng med att inget egentligen är nytt i NT är följande. Vi underskattar ibland signifikansen (betydelsefullheten) av förutsägelse. Men förutsägelse är extremt viktigt för Gud, och för oss, oavsett som förutsägelsen är “bildligt” framställd eller i klartext (med beaktande av att Gud önskat “fördölja” vissa saker fram till en viss tid, men det har han gjort, inte genom att inte nämna sakerna, men genom att “fördunkla” så att det inte uppfattas förrän fler pusselbitar är på plats – vid rätt tid.).

    Förutsägelsen medger nämligen att vi kan “dubbelkolla”, i efterhand, om vi uppfattat den efterkommande BILDEN (och BILDERNA) rätt. Och kollar gör man genom att jämföra. Men med vad? Jo, med vad skrifterna FÖRUTsagt genom FÖRE-bilderna, samt deras inbördes förhållanden.

    Detta tillsammans med de klartexter som finns, naturligtvis. Men, glöm alltså inte att Gud i GT faktiskt inte gett allt i klartext, det var ju fördolt fram tills “tiden var inne…” då allt skulle fullbordas.

    Medveten uppfyllelse… av vadå?
    Ibland uppges nämligen i NT att vissa saker måste göras (som är på förhand kända) för att all rättfärdighet skulle fullbordas. Till exempel Jesu dop. Men ett annat exempel sätter salen på sin spets när det gäller trons grund (dvs trovärdigheten i det Gud säger och göra), nämligen, hur, vad är det som gör, att Jesu gärningar, som fristående ensamma(?) vittnesbörd, bekräftar, eller “vittnar” om att just Fadern har sänt honom? Exempel:

    Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes’ vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig. (Joh 5:36)

    Jo, allt vad förebilder och profetiska ord har förutsagt. Till exempel “blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och ‘för fattiga förkunnas glädjens budskap’ (Mat 11:5), vilket alltihop refererar till förutsägelser i GT. Och vissa förutsägelser var alltså “bildligt” framställda genom tält och ritual.

    Jag har själv oerhört svårt för ritual, men betraktade som “yttre förpackning” för ett viktigt innehåll, ser jag inget stort problem med mjölkpaketet, förutsatt att det inte är tomt när jag försöker hälla upp i glaset. 🙂

    INNEHÅLL utan FORM kan vara knepigt att distribuera, och lagra. FORM utan INNEHÅLL däremot, är bara att bränna upp. Det är alltså inte FORMEN som är problemet per se, utan avsaknade av innehåll.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  4. Kjell,

    Men jag tror att du gör en liten tankevurpa som handlar om kvantitet och kvalitet.

    Det “evangelium” som har offentligförklarats är tillräckligt för vårt uppdrag att gå ut i hela världen och förkunna detta för våra samtida.

    Men otvivelaktigt finns det fortfarande “hemligheter” som Gud inte ännu har uppenbarat för oss.

    Jag förstod inte först denna del av ditt svar. Jag är inte säker på att jag gör det nu heller, men jag kan ju kolla av det samtidigt som jag förtydligar det jag tror du syftar på.

    Du säger: “Det “evangelium” som har offentligförklarats är tillräckligt för vårt uppdrag…”.

    Svar, ja. Medhålles, till 100%.

    Inget är längre fördolt. Det jag syftade på ifråga om att Jesus skulle haft vissa hemligheter för vissa, var att han faktiskt uttryckligen sägs ha talat i liknelser i syfte att vissa (samtida) INTE SKULLE FÖRSTÅ. Detta framgår bl.a. av följande vers:

    [Jesus] svarade: “Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. (Luk 8:10 )

    Men det jag glömde som jag hade tänkt göra var att ytterligare understrycka att detta gällde vissa, och vid den tiden, men lärjungarna, som inte själva skulle förstå helheten förrän, som jag påpekade, innan Jesus hade korsfästs och uppstått från de döda, de skulle däremot förstå allt, till sist.

    Därmed låg budskapet “vidöppet” för vidare förkunnelse över hela jorden. och det faktum att man verkligen inte hade någon underlig mystik eller hemliga budskap att förmedla bekräftas uttryckligen av Paulus i klartext (följande ställe glömde jag bort att citera):

    Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete. (2 Ko 4:2)

    Hos var människa.

    Innebörden verkar för mig innebära, bland annat, att mysteriernas (de fördolda budskapens) tid nu definitivt var förbi, och att ingen enda liten människa undanhålls något viktigt (gott) budskap från Gud som var avsett för varje människas öra. Och att ingen behöver “kvalificera” sig för att få del av hela budskapet.

    Missionsbefallningen kunde därmed påbjudas utan reservationer Dvs “Hela världen” samt “…lärande dem att hålla ALLT vad jag har befallt eder.” (Mat 28:20).

    Inga hemlisar där inte. 🙂

    Är vi på “same page” ?

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  5. Rolf Lampa,

    Ja vi är nog på samma sida och visst håller jag helt med att hemlighetsmakeri inte har något som helst att göra med predikan av Kristi evangelium.

    Det jag menar med kvantitativt och kvalitativt är följande.

    Vi vet tillräckligt om Guds frälsningsplan för att kunna lyda missionsbefallningen, men det betyder inte att vi känner hela Guds rådslut.

    Vi vet inte stunden för Jesu återkomst. Vi vet inte med säkerhet den precisa tågordningen. Vi vet inte precis hur han kommer att agera i övergångsfasen.

    Vi inte vilka ytterligare strängar Gud har på sin lyra vad gäller frälsningen.

    Mycket av profetia är fortfarande dunkel och gåtfull för oss.

    Upp. 10:7 utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.”

    Det finns fortfarande mysterier.

    2 Kor. 5:7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

    Det var detta jag menade.

    Och man kan veta att något är sant och fungerar fastän man inte vet hur det fungerar.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Kjell,

    Kjell,

    Den officiella synen.

    Nattvarden är symbolisk. Vinet och brödet symboliserar Jesu kropp och blod, men förvandlas inte. Nattvarden ses som en stund av påminnelse, andakt, reflektion och kontemplation omkring det Jesus gjorde för människan genom sin död och uppståndelse. Den är också en stund för ett konkret mottagande av Jesus in sitt eget liv. Ibland förekommer syndabekännelse.

    —————————–
    Jag har präglats av vad pingst alltid sagt, det är en påminnelse om vad Jesus gjort för oss. En stund med en viss andlig betydelse, lite oklart hur, men jag är nog lite trög till min läggning, försöker förstå sammanhang men lyckas inte alltid. Så har jag nog upplevt det.

    Jag känner mig bekväm med dina synpunkter och ser dem som ett bibliskt tänk.

    Jag vet inte hur djupt vatten jag är på när jag funderar på orsaken till att nattvarden blivit så ”populär”. Min fundering landar i den möjliga tanken att den blivit en sorts substitut för något annat. Vi lovsjunger Gud, vi lovar och upphöjer Honom. Vi vill ge honom något och visar det genom en ny ”lovsång”, en stund när vi kommer ihåg honom. Det kostar inte så mycket, det blir en sorts synlig och from gärning. En form av lovets offer till Gud.

    Och den handlar om Hans död, men varken hans död eller uppståndelse hade skett vid den tidpunkten ännu.

    Paulus till korinteierna:
    Man äter inte för att bli mätt
    Man samlas i en gemensam måltid för att minnas och – –
    Vi förkunnar med detta Herrens död till dess han kommer
    Han befäster det nya förbundet
    Man skall veta vad man gör, ha rätt motiv
    Han skulle återkomma med mera föreskrifter

    Egentligen är det ”bara” hans död vi förkunnar. Han sade ingenting om uppståndelsen, men det kanske är att vara petig.
    Man kan väl konstatera att man lyckats med att krångla till frågan på det obegripligaste.

        (Reply)

  7. Stig Melin skrev: “Egentligen är det ”bara” hans död vi förkunnar.”

    Enligt Bibeln: “Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (1 Kor. 11:26)

    Hur skall han komma tillbaka och regera som Kung om han inte är uppstånden?

    Vi förkunnar hans död, uppståndelse och återkomst.

    Att Paulus uttryckte sig kortfattat hör ju inte till ovanligheterna.

    /Kjell

        (Reply)

  8. Tack Kjell för din gedigna genomgång av nattvarden!

    Kjell:”De protestantiska, eller reformerta, samfunden erkänner vanligtvis bara två sakrament (dopet och nattvarden) – med olika definitioner och varianter av dem.”

    Med frågan om nattvardens sakramentala betydelse eller inte i bakhuvudet läste jag den långa tråden http://unajuaje.niwega.net/2013/12/24/det-blir-invecklat/ angående dopet och slås av likheterna:

    Båda är till sin karaktär bekännelseakter, både inför sig själv, inför Herren, världen och andevärlden. Det är en förkunnelse som medför välsignelse. På ett sätt kan man säga att de är frälsande eller snarare helgande, vi ger oss till denna sanning som vi ser är Jesus Kristus.

    Kjell: ”Vidare ser katolsk teologi en kontinuitet mellan mässoffret och det gamla förbundet mellan Gud och Israel. I detta förbund stadgades om tempeloffer, såväl lovoffer (för att tillbe Gud) som propiatoriska offer (för att återköpa för synder) – främst bland dessa en syndabock som offrades för att symboliskt gottgöra för folkets försyndelser under det gångna året.

    På ett annat sätt har de blivit frälsande för katolikerna, för genom att delta i RKKs alla sakrament blir du frälst.

    Kjell: ”Kan vara värt att nämna tungomålstalande eftersom just denne nådegåva i pingst generellt behandlas som ett “sakrament”. Paulus upplyste om: 1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter.”

    Pingströrelsen ser inte dopet som ett sakrament, men man ersätter med tungotalet istället. Hur många har inte tvivlat på sin frälsning, p g a tungotalets frånvaro?

    De slår mig att proklamationen i dopet och nattvarden står ju i raka motsatsen till hemligheter. Och tungotalet skall uttydas om det används i församlingen.

    Kjell: ”Min slutsats är att nattvarden utgör en symbolisk handling med den praktiska betydelsen att deltagarna bekänner sig till Kristi död, uppståndelse och återkomst. Helt i enlighet med Rom. 10:9-11.”

    Din slutsats är också min slutsats och därmed måste jag kunna ställa frågan till Mikael, vad detta ”något större, något oförklarligt” är? För som jag nämnde, så är jag rädd att vi kommer in i en tid då ”det gamla” inte räcker och då erbjuds RKK.

    Guds rika välsignelse

    glb

        (Reply)

  9. “DUNKELT SOM I EN SPEGEL”
    Kjell,

    Vi vet inte stunden för Jesu återkomst… Mycket av profetia är fortfarande dunkel och gåtfull för oss. … Det finns fortfarande mysterier.

    Sant. Men i den mån vi inte är på “same page” beror det på att jag fortfarande är kvar på sidan som rör sakramenten och evangeliets budskap. Dvs det område där RKK introducerat mystik och mysterier som kräver särskild invigning, långkappor och diverse inövade handrörelser genom luften.

    Tänk om någon amatör skulle göra en felaktig rörelse? Vilken oordning skullde inte då kunna åsamkas den andliga osynliga världen… 🙂

    Alltså, inom områden utöver det grundläggande som är av livsavgörande frälsningsbetydelse för varje människa, finns det naturligtvis saker som ännu ligger delvis fördolt, inom alla de områden du nämner.

    Och tillsammans med dig och Paulus vidgår även jag att det finns saker som ännu är dunkelt för oss, ungefär som i gamla tiders metallspeglar.

    Jag konstaterar alltså att vi de facto är på “same page” i uppfattning om “mysterier” (i meningen fördolt/ännu inte helt uppenbarat) rörande fler sammanhang än evangeliets budskap och de sakramentala avseenden diskussionen handlade om från bröjan, med skillnaden att du bläddrar vidare till fler intressanta sidor av frågan lite snabbare än jag. 🙂

    Men jag släntrar efter i sakta mak.

    // Rolf Lampa

        (Reply)

  10. glb skrev: “De slår mig att proklamationen i dopet och nattvarden står ju i raka motsatsen till hemligheter.”

    Ja det stämmer om man med hemligheter menar “hemlighetsväsen”. Rolf skrev om det i en kommentar ovan.

    I den vers han citerar (2 Kor. 4:2) står det ordagrannt: “τα κρυπτα της αισχυνης”.

    Ordet κρυπτα (krypta) pluralis av κρυπτός (kryptos) som vi har lånat i ordet “kryptisk”. Betydelsen är att man har en hemlig agenda och alltså inte är tydlig med varför man säger något eller precis vad man säger.

    Ordet αἰσχύνη (aischynä) betyder skamlighet och oärlighet.

    Paulus vill göra tydligt att han inte försöker manipulera sina åhörare i vinningssyfte.

    Om man däremot tar en text som Ef. 5:31-32 så påpekar Paulus att det finns “mysterier”: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Denna hemlighet (μυστήριον) är stor – jag talar om Kristus och församlingen.

    Det handlar således om det som David kallar Psalm 139:6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

    Således stämmer det du säger att såväl dopet som nattvarden är öppna, offentliga bekännelser som måste ske utan baktankar och vinningslystnad.

    Samtidigt tycker jag nog att både dopet och nattvarden klassar för Davids beskrivning.

    /Kjell

        (Reply)

  11. Tack syskon, för ett fantastiskt givande samtal!
    Jag fick själv några tankar, men märkte efterhand att flera av dessa redan presenterats av er alla, så jag har inte mycket kvar att säga. 🙂

    Tack till frågeställaren. Att definiera vad nattvarden är, och inte är, är högaktuellt.
    Som sagt, skulle Herren vara med oss mindre alldeles innan vi äter brödet, än när vi tar första tuggan?

    Vad gäller gränsdragningen gentemor RKK, så handlar det väl rent krasst om vad man gör med brödet. Äter vi det med tacksamhet i Kristi åminnelse, eller tillber vi brödet/oblaten som Kristus kommen i fysisk form?

    Egentligen är inte det så svårt att skilja dessa två synerna åt. Det är väl snarare att urskilja var en traditionell evangelisk nattvardssyn börjar tangera åt ‘Jesu närvaro i nattvarden’, som vi behöver vara mer noga med gränsdragningen.
    Ty sådana uttryckssätt kan förskjuta nattvardssynen obemärkligt, flera snäpp på skalan närmare den romerska eukaristin.

    Nämnas kan också att eukaristin tillämpas även inom New Age, under premissen ‘du blir vad du äter’ (Kristus).

        (Reply)

  12. Kjell

    Psalm 139 gör oss ödmjuka. Jag menar inte att jag förstår allt men, mysteriet – hemligheten är ju Jesus som blivit uppenbarad för oss. (Och även Guds handlande med oss p.g.a. vad Jesus gjort för oss.)

    Min fråga är grundad på hur vi skall slå vakt om nattvarden såsom vi har förstått den, en symbolisk handling där vi bekänner oss till vad Jesus har gjort. Här har ju du gjort ett grundligt arbete för vem som helst att söka på nätet efter och det är jag glad för. Tack ni andra för inlägg också.

    Mina funderingar har gått vidare till den bön som förrättaren ber över bröd och vin:

    Evangeliska Frikyrkans handbok GUDSTJÄNSTBOKEN har tre alternativ på bön:

    1. Livets Gud, sänd din Ande över oss och dessa gåvor. Låt oss, som får del av Kristi kropp och blod, bli människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet.

    2. Låt din Ande komma över oss och över dessa gåvor så att vi genom tron får del av det himmelska bröd och vin som är Kristi kropp och blod.

    3. Kom med din Ande till oss och dessa våra gåvor av bröd och vin så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod.

    Här tänker jag att det är GÅVORNA som blir förvandlade till något välsignelsebringande och inte JESUS som är den som gav sig själv.

    Följande är hämtat ur innehållet i det handboksförslag som 2013 var ute på prövning i många av Svenska kyrkans församlingar. http://www.brogren.nu/spt/handbok-epikles.pdf

    Urklipp:
    ”Att be Anden om annat än förvandlingen av elementen.
    I flera av nattvardsbönerna låter man bönen om Anden gälla något annat. De gäller inte att Anden ska komma över våra gåvor av bröd och vin så att vi genom dem får del av Kristi kropp och blod. I nattvardsbön 2 lyder epiklesen: Bered oss genom din heliga Ande att ta emot honom när han kommer till oss i sin heliga nattvard. En bön som gäller gudstjänstdeltagarnas beredskap – och inte brödet och vinet som ska bli Kristi kropp och blod.”

    ”Tror vi på förvandling genom Anden? Anledningen till de brister jag försökt peka på i de olika nattvardsbönerna är förmodligen att vi i vår kyrka fortfarande är oklara över, för att inte säga tveksamma till, Den helige Andes roll. Särskilt den omvälvande förvandling som Anden kan åstadkomma både av oss och av bröd och vin behöver vi lyfta fram.”

    I det här fallet anser författaren att bönen om att Anden skall komma över våra gåvor av bröd och vin och göra dem till Kristi kropps och blods sakrament har gjorts vag och otydlig på ett betänkligt sätt.

    Enligt den här undersökningen finns det hopp: här är man på väg bort från ett sakramentalt tänkande och mot den syn som jag upplever fanns i pingströrelsen och som jag anser att vi behöver slå vakt om.

        (Reply)

  13. Man kan undra hur bokstavlig Jesus var när han sade “ät o drick.”

    När vi “äter” Guds ord så “äter” vi Livets Bröd, ett av Jesus namn.

    Och “dricker” från Vinstocken, ett av Jesus namn, gör vi när vi läser Ordet, ett av Jesus namn.

    Ganska precis just nu har tiotusentals människor, i princip okända för varandra, delat bägare för ceremonins skull. Därmed har man även delat ett antal bakterier och virusar med varandra. Ett av mina huvudskäl att aldrig dela bägare med främlingar.

    3 av 4 Apostlar berättar om “min kropp och mitt blod” men den fjärde, Johannes gör det inte. Han berättar “i stället” om andra saker som Jesus gjorde under sista måltiden, som jag kan tycka (sic) är nog så intressant ur ett församlingsperspektiv.

    ” Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
 De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan.

    När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: “Herre, ska du tvätta mina fötter?” Jesus svarade: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.” Petrus sade: “Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: “Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.” Simon Petrus sade: “Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!” 0 Jesus svarade: “Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla.” Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.

    När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
”

    Kollade in lite statistik idag. Sverige har cirka 45 KK-församlingar nu, från norr till söder. Och cirka 2200 svensk-kyrkliga med “KK-tänk.” Frikyrkorna med “KK-tänk” har jag inte utrett.

    Så är jag emot nattvardsceremonin?
    Jag kan väl säga så här, om jag kommer in i ett sammanhang där man bjuder på nattvard med enskilda muggar och det blir fel att inte ta emot så är det klart att jag tar emot, för att inte väcka anstöt om inte annat.

    /Ulrika

        (Reply)

  14. glb skrev: “Min fråga är grundad på hur vi skall slå vakt om nattvarden såsom vi har förstått den, en symbolisk handling där vi bekänner oss till vad Jesus har gjort.”

    Min egen tanke angående brödet och vinet är barnslig och simpel.

    Jesus gav uppdraget, Paulus underströk det. Handlingen är ett vittnesbörd, en proklamation av tron på Jesu död, uppståndelse och återkomst.

    Det, ursäkta ordet, “funkar” inte på grund av våra teorier utan på grund av att Herren Jesus instiftade det och står för “funktionen”.

    Centralt i den nytestamentliga läran som Paulus presenterar för oss står det att vi skall pröva oss själva.

    Jag tolkar det som att betyda att mitt deltagande är oberoende av resten av deltagarna. De teorier och läror de anhänger har inget inflytande på mitt deltagande.

    Den viktigaste frågan blir då huruvida man i samfund X firar nattvard, eller utför en liknande ritual som man kallar nattvard, och om man då kan deltaga.

    Men som sagt, man må pröva detta själv.

    Mitt eget val skulle nog vara att inte deltaga.

    Vad gäller bönerna står det ju bara att Jesus tackade Gud. Varför man skulle formulera böner som påverkar de närvarande förstår jag inte.

    Ett rakt på sak tack tycker jag borde räcka: Tack Jesus att du dog för oss. Tack att du uppstod och tack att du kommer tillbaka.

    Närvarande som inte vet vad det handlar om bör inte deltaga.

    Den bästa omgivningen är nog inte en kyrksal utan hellre en liten grupp i hemmet där alla känner varandra.

    /Kjell

        (Reply)

  15. Vi sjöng den alltid, alltid. Tre gånger om dagen på lägren o alltid innan kyrkfikat hemma.

    Glädjens Herre var en gäst
    vid vårt bord i dag.
    Gör vår måltid till en fest
    efter ditt behag.

    För de gåvor som du ger
    tackar vi dig nu.
    Du som hör förrän vi ber
    prisad vare du.

    AAAmeen!

    Lite knepigt att kalla Herren för gäst, han är ju redan närvarande. Men jag tror att bordsbönesången annars hade stor betydelse. Måltiden kopplades medl tacksamhet till Givaren och blev en påminnelse om Honom på så sätt. Man måste inte vara så petig med varje formulering. Det måste väl vara uppsåten bakom varje handling som betyder nå´t.

    /Ulrika

        (Reply)

  16. Det här blir tämligen personligt, och jag hoppas innerligt att ingen uppfattar detta som en rekommendation från mig. Sedan flera år tillbaka är jag inte med i någon församling eller bönegrupp. Då och då träffar jag några få troende och ber och samtalar tillsammans med dem, men det är inte särskilt regelbundet, och inte varje vecka heller.

    Sedan flera år tillbaka har jag inte heller deltagit i något nattvardsfirande. För mig innebär nattvard att syskon i Herren kommer samman och påminner sig om vad Herren gjort, och att Han kommer tillbaka. Det är inget mystiskt över det, det är inget som gör mig mer helgad, jag blir inte mer hängiven, utan det är bara ett uttryck för tacksamhet över att jag blivit frälst. Jag gör egentligen samma sak nästan dagligen, uttrycker min tacksamhet över att Herren räddat och befriat mig, och likaså påminner jag mig om att Han kommer tillbaka en dag.

    I svenska kyrkan, där jag tidigare oftast deltog i nattvardsfirande, märkte jag att det fanns inslag i ritualen som jag förknippade med RKK, och det ledde till att jag inte längre deltar i nattvardsgudstjänster där. Det händer några enstaka gånger att jag är med på en vanlig gudstjänst, men det kan dröja lång tid. Senast var för så länge sedan så jag minns det faktiskt inte.

    Jag tror att vi inte ska göra nattvarden till ett “måste”, och inte heller göra den till något elitistiskt, något jag kan berömma mig av.

        (Reply)

  17. Under min konfirmation var det minst en som inte fick deltaga i nattvarden om hon inte döpte sig först.

    “Låt barnen komma till mig” säger Jesus i sin undervisning om det barnaskap som alla behöver för att tillhöra Himmelriket.

    “Låt barnen komma till mig” gällde tydligen inte denna 13-åriga flicka om hon inte först döpte sig.

    Tror att en människa måste få komma till Jesus först, för att kunna ta emot ett dop sedan.

    /Ulrika

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *